Kapitel 1

Johan hade rest till Toulouse som utbytesstudent. En söndag cyklade han ut till ett Carmeliter-kloster strax utanför stan. Det var rundvandring i klostret varje timme, och vandringen guidades av en nunna som presenterade sej som syster Christine. Johan och dom andra turisterna lyssnade plikttroget på berättelser om klostrets historia, om klosterlivet i ett Carmeliterkloster, om klostrets konstskatter och en del annat. Men allt eftersom visningen fortskred, blev Johan mer och mer absorberad av själva guiden. Hon var ung och vältalig, och när hon log mot visningsgruppen gick det varma vågor genom honom. Och ännu varmare blev han när hon plötsligt log mot honom.

Johan log blygt tillbaka, och dom tittade på varann lite längre än man brukar när man inte har träffats förut.

När visningen var slut, kom Johan inte ihåg ett dyft av visningen, vare sej om klostrets historia, om klosterlivet eller konstskatterna. Det enda han kom ihåg var syster Christine.

_ _ _ _ _

Den kommande veckan gick studierna si så där. Johan försökte koncentrera sej på kemiska jämviktsberäkningar och titrerkurvor. Men hela tiden snurrade tankarna kring syster Christine.

Så kom nästa söndag. Johan tog fram cykeln, och efter en mils trampande var han framme igen vid klostret. Han betalade visningsavgiften, och så började visningen. Men den här gången var det en äldre nunna, syster Beatrice, som guidade.

Johan blev grymt besviken. Hans första tanke var att slänga sej på cykeln och ge sej iväg bums. Men han insåg att det skulle se konstigt ut, så han genomled reprisen om klostrets historia, klosterlivet och konstskatterna.

Sen skingrades turisterna. Men Johan dröjde sej kvar, och började strosa runt i klostrets trädgård.

Först kom han till en lummig park med höga träd och gott om buskar. Sen kom han till den bakre delen av trädgården som visade sej vara någon slags köksträdgård. En nunna höll just på att plocka en korg full med tomater, paprika och auberginer. Johan gick närmare, och då reste sej plötsligt nunnan. Det var syster Christine.

”Nämen hej, är ni här i dag också?” utbrast hon.

Johan rodnade. Han var ju tvungen att svara på tilltal, så han stammade att han tyckte att det var ett intressant kloster som han gärna ville veta mera om.

”Säger ni det,” svarade syster Christine. Hon log mot honom. ”Det var trevligt att ni kom tillbaka. Jag har funderat en hel del på vem ni var, och var ni kom ifrån. Ni ser inte särskilt fransk ut. Och jag hör nu att ni bryter ganska kraftigt. Vad heter ni förresten?”

”Johan,” svarade Johan. ”Johan Svensson. Jag är svensk utbytesstudent vid universitetet inne i Toulouse. Jag läser kemi och fysik, bland annat. Och så franska förstås.”

”Det låter spännande. Ni kan väl bära in korgen med grönsaker till vårat kök, så kan vi prata lite mera sen.”

I köket stod syster Beatrice och spritade ärtor. Syster Christine presenterade Johan som monsieur Svensson, och Beatrice kände igen honom från visningen lite innan. Innan syster Christine hade hunnit gå ut igen med Johan, gav syster Beatrice honom en skalkniv.

”Bäste monsieur Svensson, ni kan väl hjälpa mej att sprita den här jättehögen med ärtor. Det är många om maten här i vårt kloster ska han veta. ”

Syster Christine och Johan växlade bekymrade blickar. Så tog Christine en annan skalkniv, och så stod dom alla tre i köket och spritade ärtor för glatta livet.

Efter en kvart eller så var alla ärtorna klara. Syster Christine skyndade sej att fösa ut Johan i trädgården igen så att syster Beatrice inte skulle hinna komma med några nya köksjobb. Hon letade rätt på en undanskymd plats i parkträdgården där det fanns en berså med en bänk. Där satt dom sen och pratade; om sina familjer, om sina intressen, om hur det var att leva klosterliv, och mycket annat.

Christine hade kommit till klostret som artonåring, och efter tre år som novis var hon nu riktig nunna sen ett år.

Johan hade börjat sin grundutbildning i Uppsala, och efter ett år hade han fått möjligheten att bli utbytesstudent i Frankrike.

Johan och Christine var så absorberade av varann att dom inte tänkte på att solen höll på att gå ned. Men det gjorde den, och då blev det ganska så mörkt ganska så fort. Johan utbrast,

”Men oj, i det här mörkret blir det svårt att cykla hem. Och jag har ju inget lyse på cykeln.”

Christine tittade länge på honom. Så flyttade hon sej ett snäpp närmare honom på bänken och tog hans hand.

”Monsieur Svensson, vi har några gästrum här på klostret. Jag fixar till ett av rummen så får ni sova över där tills i morgon. Och ni får gärna äta middag med oss. Hoppas ni gillar ärtor. Fast det blir en hel del annat gott också. Vad säger ni? För jag kan ju inte ha er cyklande ute på den mörka landsvägen med all trafiken där.”

Så fick Johan uppleva en klostermiddag. Nunnorna var mysiga; dom åt, pratade och skrattade, och dom var väldigt nyfikna på hur det var i Sverige. Det var ett frigjort land, hade dom hört. En av dom äldre nunnorna tittade spjuveraktigt på honom och undrade hur många flickor han hade hunnit ligga med där hemma i Sverige.

Jamen jag har inte legat med någon ännu, stammade Johan. Alldeles röd i ansiktet blev han.

Alla nunnorna skrattade. Och vid bordsändan satt abbedissan, moder Jeanne, och log. Men syster Christine såg generad ut och tittade ner.

Sen frågades det om Johans familj, och varifrån Sverige han kom. Så han berättade att han kom från en bondgård norr om Uppsala.

”Jaha, kommer ni från en bondgård? Har ni traktor på gården?”

”Jamen det är klart vi har,” svarade Johan. Två stycken stora John Deere.”

”Men då är ni bra på att reparera traktorer?”

”Mja, lite kan jag ju.”

”Men så bra! För våran lille Julius har börjat gå dåligt. Ja, altså, våran traktor. Ni kan väl titta på honom och se om han går att laga? Ni kan väl komma tillbaka snart, så bjuder vi på mat igen.”

Christine lyste upp och tittade på Johan. Och han sa att javisst, titta på traktorn det kunde han gott göra.

Efter middagen hämtade syster Beatrice glas och en flaska likör av ett märke som Johan inte hade sett förut. Den här likören tillverkar vi själva, sa hon. Och så hällde hon upp till dom allihopa.

Så småningom tog middagen slut, och syster Christine tog med Johan till gästrummet. Det var ett spartanskt litet rum, med en enkel säng, en trästol och ett litet skrivbord med bibel på. På väggen hängde ett vackert snidat träkors. Toa, handfat och dusch fanns i ändan på korridoren, gemensamt med dom andra gästrummen.

”Hoppas rummet blir bra, monsieur Svensson. Det är enkelt, men det funkar. God natt, och sov gott! Och förresten, vi kan väl säga du; vi känner ju varandra rätt bra redan. Och du behöver inte säga syster Christine. För dej är jag bara Christine.”

_ _ _ _ _

Efter kvällstoiletten kröp Adam ner under täcket. Han hade ju ingen pyjamas, så han behöll kalsongerna på. Han försökte somna, men det gick inte. Tankarna kretsade hela tiden kring Christine.

I nunnornas dormitorium lyckades inte heller Christine somna. Hennes tankar kretsade hela tiden kring Johan. Till slut smög hon upp ur sängen, ut i köket, och ordnade en bricka med te och biskvier. Sen knackade hon försiktigt på hos Johan.

Johans hjärta rusade när han fick se Christine i nattlinne komma med brickan. Dom drog fram bordet till sängen, och sen satt dom tätt intill varann och drack te och mumsade biskvier, Christine i nattlinne och Johan i sina kalsonger.

”Tyckte du nunnorna var fräcka mot dej, Johan?” undrade Christine. Nu flyttade hon sej helt intill Johan.

Han kände värmen från hennes kropp, och det sköljde varma vågor genom honom.

”Så samlade han sej och svarade. ”Dom har glimten i ögat, dina nunnekompisar. Vilket trevligt gäng.”

När teet var urdrucket och biskvierna uppätna reste Christine sej och sa att nu borde hon nog gå tillbaka till dormitoriet.

Johan reste sej också.

Så lade Christine plötsligt armarna runt hon om och kramade honom hårt. Han kände hennes huvud mot sin axel och hennes små fasta bröst mot sitt bröst. Dom höll hårt om varandra, länge. Och Adam kände till sin förskräckelse att hans penis reste sej och tryckte mot hennes mage.

Så släppte Christine taget, tog brickan, öppnade dörren, och sa ”God natt, Johan.”

Så blev det morgon, och Johan och Christine stod ute på gården vid Johans cykel, Dom kramade om varann hårt och länge, och Christine sa,

”Du kan väl komma tillbaka till mej igen nästa helg, Johan. Kom på lördag. Det är lite lugnare här då.”

_ _ _ _ _

Så infann sej nästa lördag. Syster Beatrice lade vantarna på Johan direkt när han kom, och tillsammans med Christine ledde hon ut honom till den lille traktorn.

Johan startade motorn. Tjock svart rök vällde ut ur avgasröret, och motorn hackade förskräckligt. Och det blev inte bättre fastän motorn hade blivit varm.

”När bytte ni olja sist?” undrade Johan.

”Vet du det, Christine?” frågade syster Beatrice.

”Nej, ingen aning. Det måste ha varit långt innan jag kom till klostret,” svarade Christine.

”När tankade ni sist, då?” undrade Johan.

”Ja, det kommer jag inte alls ihåg,” svarade syster Beatrice. ”Vi kör ju inte så långt med Julius; bara några vändor i kökslanden varje år. Så det måste vara flera år sedan.”

Christine satte Johan i klostrets gamla pickup och körde in till närmsta mack. Och där köptes det ny diesel och olja.

Efter olje- och bensinbytet startade Johan traktorn igen. Och den rök fortfarande och hostade betänkligt. Så Johan tänkte bekymrat att det nog var flera fel på den stackars traktorn. Men så slutade Julius att ryka, och motorn började gå jämnt och fint.

När moder Jeanne fick höra att traktorn var fixad, gav hon Johan en stor kram. Och så berömde hon Christine för att ha skaffat klostret en sån utmärkt hjälpreda. För traktorn hade bekymrat henne mycket. Hon hade egentligen tänkt hyra in en bilmekaniker för att fixa den, men det tillät inte klostrets ekonomi, som var rejält ansträngd.

_ _ _ _ _

Och så blev det rutin att Johan hälsade på Christine i klostret varje lördag. På dagarna jobbade han tillsammans med Christine och syster Beatrice i köksträdgården, Och han och Christine hjålptes åt med att rensa klostrets igenkloggade vattenlås, byta packningar i klostrets alla läckande kranar, serva och reparera klostrets rostiga pickup och mycket mera.

Och innan det blev mörkt cyklade Johan tillbaka hem. Och efter varje besök blev han mer och mer kär i Christine. Och hon i honom.

Så en lördag råkade Johan ut för en störtskur när han cyklade till klostret. När han kom fram var han så genomvåt att det droppade från honom.

”Men Herre Gud vad våt du har blivit!” utbrast Christine när hon fick syn på honom. Hon tog med honom till gästrummet och gav honom en handduk. Så strippade han medan Christine stod diskret bortvänd och tittade ut genom fönstret. När Johan hade svept handduken runt sin nakna kropp sa han att nu kunde Christine få titta igen. Hon vände sej från fönstret, log mot honom och sa ”Vad söt du är i din frottehandduk!” Så tog hon hans kläder och hängde upp på klädstrecket ute i trädgården. Och när hon kom tillbaka, hade hon med sej te och baguetter med ost.

Så satt dom tätt intill varandra och pratade som så många gånger förr. Christine berättade detaljer från sitt klosterliv och om vad som olika nunnorna hade för sej om dagarna när dom inte var upptagna av bönestunderna.

Så fick Johan en ingivelse.

”Jo, Christine, jag undrar så, hur är det för dej att leva i celibat?”

Christine tystnade och såg allvarligt på honom. Sen sa hon att det var en fråga som man egentligen inte borde ställa till en nunna. Med den ena handen torkade hon bort en tår. Med den andra tog hon Johans hand och tryckte den hårt mot skötet.

Johan lindade armarna runt Christine och kramade henne hårt. Och handduken gled av honom i bara farten. Så nu blev Christine kramad av en helnaken kille. Och Johan började sakta och varsamt att klä av henne nunnedräkten.

Så höll dom om varandra, Johan helnaken, och Christine i bara trosorna. Christine smekte Johan över allt på kroppen, och Johan kysste henne på halsen, på dom små fasta brösten, på magen, på låren. Dom andades häftigt, och när Johan kände Christines hand sluta sej om hans hårda penis gick hjärtat upp i högvarv. Han smög en hand innanför hennes trosor och kände en varm och fuktig vagina. Och hon tryckte skötet hårt mot hans hand.

Så ville Johan dra av Christine trosorna. Men hon hejdade honom.

”Johan, jag har inga preventivmedel. Och du har väl inga kondomer med dej?”

Och det hade ju inte Johan.

_ _ _ _ _

Det var varmt ute, och blåste, så Johans kläder torkade snabbt. När det var dags för honom att cykla hem, kramade dom om varandra och kysstes, och den här gången särade Christine lätt på benen och tryckte skötet hårt mot Johans ena lår. Så sa hon,

”När du kommer nästa lördag, Johan, så kan du väl ta med dej några kondomer. Vill du det?”

_ _ _ _ _

Det blev en lång vecka; både för Johan och Christine. Men så kom äntligen lördagen, och han cyklade ut till klostret. Den här gången lyste solen från en klarblå himmel, så han kom fram torrskodd.

På eftermiddagen gick Christine med Johan till gästrummet. Johans hjärta bultade, och det gjorde Christines också. Så fort dom hade låst dörren bakom sej, kramades dom och kysstes. Och Johan mumlade i Christines öra att han hade längtat så otroligt efter henne. Och hon efter honom.

Så klädde dom av varandra, sakta och kärleksfullt. Men Christine behöll trosorna på. Då plockade Johan upp ett litet paket ur ryggsäcken som han hade med sej.

”Det här köpte jag åt oss på ett apotek i stan.” Och så packade han upp en sats kondomer.

Christine log mot honom. ”Du kan då konsten att förföra nunnor du Johan.”

”Jomen! Får jag dra av dej trosorna nu Christine, älskade?”

”Ja, Johan kära, det får du.”

Johan gick ned på knä och petade in fingrarna under Christines troslinning, Och så drog han sakta, sakta ned trosorna och blottlade hennes sköte. Christine höll händerna runt hans huvud, och när han satte tungan mot hennes svullna klitoris drog hon ett djupt andetag.

Så lade dom sej nakna på sängen och lindade armarna runt varandra. Och dom tungkysstes, länge. Christine lyfte sitt ena ben så att Johan kunde trycka in sitt lår mot hennes sköte. Och deras händer vandrade runt över allt på varandra.

Så reste sej Johan på knä och kysste henne på halsen. Han fortsatte med att suga på hennes bröstvårtor, som var styva av åtrå. Och så fortsatte han nedåt.

Christine slöt handen runt hans stenhårda penis och tryckte den ömt. Och han fingerknullade henne, mjukt och försiktigt. Och dom andades allt häftigare.

Så sade Christine, ”Johan, kondomerna!”

Och så fumlades det och fnissades, och så småningom hade dom lyckats få kondomen på plats.

Christine tog Johans händer och tittade alvarligt på honom.

”Ja, kära Johan, nu åker mitt kyskhetslöfte till Carmeliterna all världens kos.”

Hon drog ned Johan på sej och vek isär låren, och han trängde sakta in i henne. Hon var trång, och han tryckte försiktigt in penisen lite i sänder i henne. Till slut var han helt inne. Han stödde sej på armbågarna och höll hennes huvud i sina händer. Och så låg dom alldeles stilla och tittade varandra djupt i ögonen.

Johan började röra sej försiktigt i henne samtidigt som hon tryckte sej mot honom. Så viskade han plötsligt ”Christine, nu kommer jag i dej!” Och så kom han med intensiva djupa stötar. Och då kom hon också.

Deras orgasmer varade länge. Men så småningom ebbade dom ut, och dom vände sej på sidan mot varandra och kysstes och smektes.

Efter ett tag greppade Christine Johans penis och runkade den sakta, Och då hårdnade den igen. Så lyfte hon sitt ena ben och lade det över hans höft. Och han sköt sakta in den nyhårdnade penisen i henne. Och så njöt dom båda två av hans rytmiska stötar.

_ _ _ _ _

Johan fortsatte att cykla ut till Christine varje lördag. Och på eftermiddagarna smög dom iväg till gästrummet, låste dörren och klädde av sej nakna. Och sen låg dom på sängen och kramades och kysstes. Och Johan slickade Christine till en första orgasm. Och Christine slickade runt på hans penis, tills han knappt kunde hålla sej längre. Och då vände hon sej snabbt på rygg, greppade hans penis och tryckte in den mot vaginan. Och Johan sköt in penisen lite i sänder, för Christine var fortfarande rätt så trång. Och så hade dom ett långt underbart samlag med sköna orgasmer.

Och när Johan trängde in i Christine en andra gång brukade hon ligga på sidan med ryggen mot honom och med det ena benet upp över hans höft. Och då kunde Johan kupa en hand runt hennes ena bröst och massera hennes klitoris med den andra. Och om hon vred sej lite på rygg, kunde dom kyssas. Det blev så småningom Christines favoritställning.

Kapitel 2

En dag bad moder Jeanne Christine att följa med in till kontoret. Väl där sa hon,

”Syster Christine, jag har fått veta att ni är hos Johan i gästrummet på eftermiddagarna, och att ni har låst dörren. Ligger ni med varann?”

Christine stelnade. Moder Jeanne upprepade frågan,

”Svara mej ärligt nu, syster Christine, har ni haft sex i gästrummet?”

Christine stammade,

”Ja, moder Jeanne, det har vi.”

”Hur många gånger?”

”Det . . . det vet jag inte riktigt . . .

”Så, syster Christine, då har ni legar med varann ganska många gånger då?”

”Jo, vi har ju det.”

Nu började Christine gråta. Moder Jeanne fortsatte,

”Ja, ni förstår ju att en nunna inte kan ha sex. Och ni vanhelgar ju klostret och Carmeliterorden genom att till och med ha sex i klostret.”

Christine snyftade,

”Ja, moder Jeanne, jag förstår ju det, egentligen. Det är bara det att jag är så vansinnigt kär i Johan. Jag kunde helt enkelt inte låta bli.”

”Syster Christine, ni måste upphöra att träffa Johan. Han får inte komma hit mera. Och det gäller från och med nu.”

Christine satt vid skrivbordet och grät stilla. Då reste sej moder Jeanne, gick runt skrivbordet fram till Christine och kramade om henne.

”Ni ska veta, kära syster Christine, att ni inte är den första nunnan som har råkat ut för det här. Jag vet precis hur svårt det känns.”

”Men hur kan ni veta det, moder Jeanne?” snyftade Christine. Ni har ju aldrig älskat någon, väl?

Abedissan var tyst en stund. Så sa hon,

”När jag var i er ålder och nybliven nunna råkade jag ut för precis det samma som ni nu.”

”Åh, är det sant? Det hade jag aldrig kunnat tro.”

”Jo, det är sant. Det var en intensiv men kort kärlekshistoria. Och vi hade massor av sex. Och jag led av fruktansvärda samvetskval. Till slut blev vi avslöjade, precis som ni nu. Och jag fick lämna honom.”

”Hur gick det för er kille?”

”Han blev fullständigt förkrossad. Vi grät störtfloder båda två. Nu är han gift sedan länge, och har två underbara barn, utflugna sedan några år. Se så, syster Christine, gaska upp er nu. Det här kommer att gå över. ”

Christine tittade med tårfyllda ögon på abbedissan.

”Nej, moder Jeanne, det gör det inte.”

_ _ _ _ _

Det knackade på dörren till Johans studentrum. När han öppnade, stod Christine där. Johan såg direkt på henne att något var på tok.

”Men kom in, Christine. Har det hänt något?”

”Ja, det har det.” Hon stängde dörren, kramade om Johan och grät. Och så berättade hon om samtalet med moder Jeanne.

”Så nu kan vi inte träffas mera. Åh Johan, älskade Johan!”

Så plötsligt klädde hon av sej, och sen klädde hon blixtsnabbt av sin förbluffade och chockade Johan. Hon drog bort honom till sängen, lade sej rygg och snyftade ”Kom Johan älskade! En sista gång!”

Johan lade sej mellan Christines ben. Sen trängde han försiktigt in i henne, och hon mötte hans stötar intensivare än han hade upplevt med henne någon gång tidigare. Och så kom hon.

Sen låg dom där tätt fastklamrade vid varandra. Och Christine grät i Johans armar.

_ _ _ _ _

Till slut var Christine tvungen att åka tillbaka till klostret. I farstun kramade dom om varann en sista gång. Sen gick Christine ut och stängde dörren.