Inspiration och skrivprocesser – låt oss prata om det!

Calcifer

Antal läsningar: 616

Hej allesammans!

Jag har fått möjligheten att skriva ett inlägg här på sidan och vill passa på att lyfta fram er som skriver.

Jag är nyfiken på er process – vad inspirerar er att sätta igång, hur bygger ni upp era berättelser och hur lång tid brukar det ta att färdigställa en novell?
Alla har vi våra egna metoder och just därför vore det spännande om vi kunde dela med oss till varandra.

Kanske kan era erfarenheter och tankesätt inspirera fler att börja skriva – eller utveckla sitt eget författarskap. Vi har ju alla olika sätt att locka fram fantasin.

Och vem vet… kanske finns det till och med önskemål på teman eller berättelser som ännu inte finns i arkivet?

Ser fram emot att höra era tankar!

10

Kommentarer

78 svar till ”Inspiration och skrivprocesser – låt oss prata om det!”

  1. Profilbild för Axel
    Axel

    Kul idé på inlägg 🙂

    Själv har jag det lyxiga problemet att jag har massor av novellidéer och väldigt lite tid. Så när jag väl är klar med en novell då är jag ofta väldigt sugen på att sätta igång med nästa. Om jag får en ny idé samtidigt som jag skriver på en annan så har jag ett dokument där jag skriver en rad om idén, så den inte försvinner helt. Jag får inte skriva för mycket dock, för då tappar jag intresset för att fortsätta med den senare.

    Ofta har jag i stort sett hela strukturen klar i huvudet när jag börjar skriva men det är bara i grova drag, hur det sedan blir kan bli ganska så annorlunda än jag först tänkt mig. Man får en ny idé från ingenstans och så plötsligt så tar scenen en annan vändning.

    En gyllene regel jag har är att alltid skriva klart en historia, även om den blivit dödstråkig. För om jag börjar med att sluta skriva mitt i historien så kommer jag aldrig bli färdig med några historier alls. Om historien har börjat bli tråkig att skriva så kan det räcka att pausa i några dagar och sedan ta upp skrivandet igen.

    4
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Riktigt bra av dig att du sätter regler och vill skriva klart. Jag har ett skrivprojekt just nu som jag inte kommer vidare i, det går bara inte. Och det är just i slutet så det är egentligen inte så långt svar. Men.det.går.inte.

      1
      Report comment
      1. Profilbild för Axel
        Axel

        Jag fattar. Vad är det som stoppar dig skulle du säga? Vet du inte vad som ska hända eller är det bara lusten att skriva det som är borta?
        //Axel

        0
        Report comment
        1. Profilbild för Calcifer
          Calcifer

          Bra fråga. Det är lättare att skriva själva bakgrunden och händelserna som leder fram till själva sexscenen – än att skriva det stora klimaxet. Kanske just spänningen innan som är mer lockande att fantisera fram.

          3
          Report comment
    2. Profilbild för Sleepy Aragorn
      Sleepy Aragorn

      Jag jobbar väldigt likt. Jag har ett uppslags-dokument där jag kastar in embryon till idéer, ofta inte mer än några få ord. Innan jag sen börjar skriva har hela storyn tagit form i huvudet, många stycken och konversationer har jag formulerat ord för ord. Ibland minns jag inte dem, men oftare händer det när jag skriver att formuleringarna leder mig in i något annat än det jag tänkt. Jag tankarna och bilderna ska få ord så tvingar de in mig på en annan väg än jag tänkt. Det är svårt att beskriva, men trots att jag hade bilden klar för mig vart ett stycke skulle leda, så landar orden någon annanstans.

      2
      Report comment
  2. Profilbild för Calcifer
    Calcifer

    Självklart ska jag dela med mig av mina egna tankar.

    En novellidé kan födas när jag minst anar det – genom bilder, något på sociala medier eller en textrad från musiken. Kanske lite ovanligt, men ofta kommer jag faktiskt på titeln först. Den slår ner som en blixt från klar himmel, och sedan får idén gro tills berättelsen långsamt byggs upp inom mig.

    Jag tar gärna tid på mig att skriva, ibland flera månader – eftersom jag brukar förbereda både karaktärer och miljöer med en bakgrundshistoria. Det passar mig bättre än att bara skriva fritt på känsla. Ibland kan jag nästan visuellt röra mig i den fantasimiljö jag har skapat, vilket hjälper mig att se detaljer.

    Vissa dagar behöver jag ”bara skriva av mig”. En scen som existerar i huvudet ska ner på pappret. Jag skriver snabbt för att få med allt jag har funderat ut, och går sedan tillbaka för att redigera stycket och ge dokumentet kärlek.

    Det svåraste för mig är dialogerna. Jag vill att varje replik ska komma från karaktärens personlighet och låta naturlig. Ibland blir det bra, ibland blir det bättre. Det är en utmaning – men det är ju en del av skrivandet som gör det till mitt stora intresse.

    3
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Jag lägger till en grej på mitt egna svar. Personligen gillar jag att lägga till reflektioner från karaktärerna, för mig ger det mer tyngd i det jag skriver och vill förmedla. 🙂

      3
      Report comment
      1. Profilbild för Cogburn
        Cogburn

        Det, reflektioner och bakgrund, gillar jag. Karaktärer som gör helt random saker utan att man förstår varför blir lätt platt.

        2
        Report comment
  3. Profilbild för John
    John

    Åh vilket spännande ämne. 🙂

    Mina dagböcker som jag började skriva som tolvåring var anledningen till att jag över huvud taget började skriva noveller. De var i många stycken så detaljerade att bara språkliga förbättringar krävdes. Där stod i detalj sådant som hänt och sådant jag önskat skulle hända.

    I övrigt kommer mina idéer ur vardagen. En textrad, en konversation på jobbet eller pendeltåget, en nyhetsartikel eller ett poddavsnitt.

    Jag kommer ofta på titeln först. Sdan skriver jag ner korta stödord eller meningar så att jag inte tappar idén innan jag börjar skriva.

    Jag har mängder med halvfärdiga noveller i olika stadier. Helt nya till sådana som bara ska putsas till. Jag hoppar ofta mellan mina noveller och skriver en mening här, ett stycke där och ett slut eller en början på någon annan novell. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men plötsligt är någon novell klar och plötsligt får ytterligare en novell min uppmärksamhet.

    Först skriver jag en mer eller mindre detaljerad storyline i punktform. Mest för att själv inte glömma någon del i handlingen. Sedan börjar jag skriva.

    Jag har en målsättning att försöka skriva något varje dag, om så bara ett ord eller några meningar. Då tror jag att man tränar sig även de dagar som motivationen tryter. Men jag skriver bäst på nätterna när alla i huset somnat och det är släckt och tyst och det kan vara lite svårt att förena med heltidsjobb.-

    3
    Report comment
    1. Profilbild för Huldran
      Huldran

      Den första halvan av ditt uttalande, John. Som att se mig själv i min egen spegel.

      Vad hjälper en redan trasig ungdom, om inte att läsa i den hemliga och väl gömda dagboken vad man tidigare dagar skrivit och söka tröst däri. Sedan önska att de nästa dagarna, veckorna, månaderna blir så mycket bättre. Även som äldre kan det ha sin funktion!
      //Huldran.

      1
      Report comment
      1. Profilbild för John
        John

        Ja, jag tror vi förstår varandra precis. I dagböckerna finns mycket att hämta och det är faktiskt helande att både läsa och skriva om både sådant som hände och den värld av dagdrömmar jag flydde in i och levde i när den vanliga världen inte var en bra plats för ett barn / ungdom. Man lär sig också förstå varför det där desperata sökandet efter kärlek och närhet.

        0
        Report comment
    2. Profilbild för Sleepy Aragorn
      Sleepy Aragorn

      Dagböcker har jag inte skrivit några, men mycket av det andra känner jag igen mig i. Med undantag för att hoppa mellan novellerna. Det klarar jag inte. Jag lever mig in i personerna för djupt för att kunna hoppa från novell till novell. Då skulle jag blanda ihop personerna, deras minnen, drömmar och egenskaper.

      1
      Report comment
      1. Profilbild för John
        John

        Det är kanske lättare att hoppa mellan noveller om de har stöd i dagböcker och minnen. Men ibland måste jag skriva ner en idé och sedan kan det gå lång tid innan jag börjar skriva. Ibland är det som om jag behöver en anledning, ett varför eller inspiration att skriva klart något. Min första och enda ABDL-upplevelse hade jag nästan färdig ganska länge men blev aldrig riktigt nöjd, eller kanske inte kände mig bekväm / trygg med att publicera den. Men när jag en helt vanlig dag står bakom en tjej med bullig rumpa och napp i munnen i kassan i min mataffär blev allt solklart. Vi sa ingenting till varandra men jag gick raka vägen hem och skrev det sista i novellen Baby Rain. Den är så klart tillägnad den riktiga ”baby Rain” men det var som om den också var tillägnad tjejen i affären och då fick den liksom en mening på något sätt.

        1
        Report comment
  4. Profilbild för Cogburn
    Cogburn

    Spännande att höra hur andra tänker och arbetar. Jag tänkte dela upp lite eftersom det finns flera olika moment.

    ENSKILDA NOVELLER

    Jag har ofta en övergripande idé så lägger upp en ”blank” novell som jag redan från början styckar upp och börjar lägga in idéer och stödord.

    Huvudaraktärernas utseende och karaktärer har jag ofta redan i huvudet även om ”huvudmannen” oftar tenderar att vara ”lång, blond, blåögd” liksom undertecknad.

    Sedan bygger jag ut, expanderar så att säga, lägger in färdiga stycken., skyfflar runt tills jag kommer dit jag vill.

    3
    Report comment
    1. Profilbild för Cogburn
      Cogburn

      LÄNGRE NOVELLSERIER
      I mitt, på Bubblan, oavslutade ”megaprojekt” som styrde 3-4 ”böcker” mot ett gemensamt avslut fick man ju följa ett flertal olika personer från 90-talet fram till 2018, så där la jag upp en åldersbaserar personkarta så inte namn, åldrar och händelser skulle hamna fel.

      Sedan låg en grov synpsis för alla karaktärers liv vilket gav både individuella noveller, som ändå låg under ett ”universum”, samt parallella och gemensamma händelser.

      Det blev för komplicerat för många att följa, förstod jag, även om det var superlogiskt för mig som författare.

      Nu har jag, egentligen, ett liknande upplägg för vissa karaktärer, men där handlar det mer om igenkännande hos den individuelle läsaren. Kopplingen finns i många noveller om man vill.

      M a o rekommenderar jag någon typ av minneskarta.

      1
      Report comment
  5. Profilbild för Man Made
    Man Made

    Jag använder AI ofta (det är mitt jobb också i mitt bolag). Grok är väldigt bra på att föra en meningsfull dialog medan jag skriver.

    Något att tänka på:
    Starta ett projekt. I projektet berättar du mer om dig själv – din tonalitet, att du ska skriva sexnoveller, dvs. i mitt fall nu så skriver jag om mina egna upplevelser, så då nämner jag det t.ex.
    Projektet i Grok blir basen för den du är i detta fall, det underliggande som färgar dina texter. Ju mer du skriver (noveller) så kommer Grok förstå vem du är. Dina noveller samlas i projektet.

    Det kan vara bra att skriva när du startar en novell att alla karaktärer är över 18 år (det får man ändra själv sen), annars bråkar den ibland, även om andra ämnen. Men det går oftast att få Grok att fortsätta bidra med text, genom att argumentera emot.

    Jag skriver alltid en synopsis, hela baletten från start till stopp: karaktärerna, känslorna, händelserna, dvs. allt som jag minns från min upplevelse som jag vill återge. Det behöver inte vara perfekt.

    Efter det så skriver jag instruktioner till Grok. T.ex. ”Jag vill att vi nu skriver första stycket (fram till en specifik händelse i synopsis).” Jag skriver det precis som jag tänker, t.ex. ”Jag minns detta som en varm sommardag”, ”Jag minns henne som ganska osäker men att hon ville ha sex”.

    Min synopsis är ganska ingående men inte perfekt. Men det gör att Grok förstår vad jag vill åstadkomma och att historien ska ”vävas ut” lite, få lite mer kött på benen så att säga.
    Sen diskuterar jag stycket för stycke med Grok (eller kalla det delmoment) tills jag är nöjd. Sen ber jag om hela novellen som vi jobbat på. Så Grok skriver en del, jag kopierar detta och korrigerar, skickar in i dialogen eller beskriver vad som är fel. Och då menar jag inte sakfel eller så… även om det förekommer att Grok missförstår. Jag menar att vi har en diskussion om vad som är trovärdigt för karaktären, kan vi skapa en mer koncentrerad version av stycket t.ex.

    Tonalitet är svårast. Grok kan vara ganska ful i munnen när den läst dina tidigare noveller. Så ofta får man skriva ”Jag vill inte att du använder kuk, fitta eller knulla förrän det hettar till”. Samtidigt så kan den vara väldigt målande och svävande (ofokuserad) i språket i början och då får man skriva ”Nu vill jag att du är mer grov i munnen när vi skriver detta stycke” t.ex.

    Grok är väldigt tillåtande när det kommer till allt egentligen. Sen skriver ju jag kanske inte de grövsta texterna. Men tillfällen som jag skrivit och den klagat så skriver jag ”Alla är över 20 år och gör detta av fri vilja” eller ”Detta är tillåtet i Sverige” och då är det okej.

    Jag har skrivit mycket förut också och då använder jag Grok för att rättstava och kolla styckesindelning. Jag frågar t.ex. ”Känner du att novellen hänger ihop i ton och i berättandet?”, ”Vad skulle du ändra på om du fick bestämma?” så förklarar den och markerar det i texten.

    Så Grok blir lite medförfattare kan man säga.

    Detta går att göra i ChatGPT också, men den är otroligt känslig för sexscener så det blir inte bra.

    Jag kan skriva utan Grok också, det har jag gjort i många år, men det är till stor hjälp att chatta med Grok. Mina nu påhittade historier som jag skriver har fått sidospår tack vare att Grok är så pervers ;). Vi kan ha långa diskussioner om karaktärer, vad som är realistiskt, vad hon tänker och känner, varför han reagerar så osv.

    Historien får liv från en synopsis tack vare mig men också tack vare AI/Grok.

    När jag är klar så låter jag historien och dialogen ligga kvar i projektet så Grok minns till nästa gång. Jag sparar en kopia i Google docs. Thats it.

    Det tar mig 2-3 timmar att skriva en novell för Erotopia med hjälp av Grok mest för att det är så kul att ha en dialog om karaktärer osv.
    Jag har använt Grok 3,4 och 5.

    //Janne

    2
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Intressant det där med AI. Tack för att du delar med dig!
      En fråga, skriver du inget själv – alltså att orden kommer från dig och inte genererade av en dator?
      Jag säger inte att det är fel på något vis, ai är ett jättebra hjälpmedel och det finns så många användningsområden! 🙂

      1
      Report comment
      1. Profilbild för John
        John

        Det är spännande om man lär sig använda det på rätt sätt. Jag använder numera ChatGPT liknande som jag använt Google, för research eller för att hitta en teknisk lösning på ett problem inom sci fi till exempel. Men skriver gör jag helst själv.

        1
        Report comment
      2. Profilbild för Man Made
        Man Made

        Jodå. Jag vill inte att Grok genererar hela texten, det går men det blir inte bra… i synnerhet när det är självupplevt 😉. Först min synopsis är väldigt detaljerad. Det är ett samspel där vi resonerar vrider och vänder på min ursprungliga text.. masserar skulle jag säga 😅.
        Jag skriver, sen har jag en junior hjälpreda som kommer med input i diskussioner. Ibland är hen en ”pain-in-the-ass” och ibland kommer hen med värdefull input.

        Prova, det är svårt att beskriva för Grok anpassar sig till dig. Texten är ett resultat mina beslut och mina val.
        Du bestämmer vad Grok ska hjälpa till med.

        Du kan som sagt givetvis be Grok skapa hela noveller också, men det motverkar ju hela poängen när man gillar att skriva.

        1
        Report comment
    2. Profilbild för Sleepy Aragorn
      Sleepy Aragorn

      Intressant! Jag använder AI (mest ChatGPT), men bara för second opinion. Jag låter den läsa texter jag skrivit och frågar om allt hänger ihop, om den tycker att handlingen går trovärdigt fram, och lite sådant. Ofta avfärdar jag dess synpunkter och tänker ”Jaha, var det inte värre än så”, eller att det handlar om en avvägning där jag värderar annorlunda, men det händer att den hittar hål i storyn som måste rättas till.

      1
      Report comment
      1. Profilbild för Calcifer
        Calcifer

        Det är ju ett väldigt bra sätt och använda ai på!
        För ibland kan ju ens egna tankar vara helt insnöade på novellens historia och man missar någon lös tråd.

        1
        Report comment
        1. Profilbild för John
          John

          Just ChatGPT är som tidigare nämnts väldigt pryd. Den berör aldrig ämnet incest och när jag kör mina noveller igenom den för analys påpekar den ofta att innehållet kan bryta mot policies.

          Jag har lekt med den ibland och bett den skriva något kapitel men jag tycker det blir alldeles för platt och som @Jossan skrivit, väldigt likt och enformigt och eftersom AI egentligen bara är en ordgenerator baserad på sannolikhet så fixar den inte komplicerade upplägg.

          Jag har ibland använt ChatGPT för att generera namn, tydligare karaktärsbeskrivningar och miljöbeskrivningar och för att förklara tekniska lösningar framför allt inom sci fi men skriver gör jag helt klart bättre själv.

          1
          Report comment
    3. Profilbild för Jossan
      Jossan

      Intressant med ai, testade lite med grok, tycker bakgrund och vissa allmänna beskrivningar blir bra men blir lätt enkelspårig och för lika varandra.

      Får nog träna mer på att skriva instruktioner till grok för att få det bättre.

      2
      Report comment
      1. Profilbild för Man Made
        Man Made

        Undvik att bearbeta hela novellen på en gång. Var väldigt specifik om vad du vill åstakomma. Tex. ”Jag tänkte så här … men hur skulle du beskriva denna scen?” Med Grok kan du vara så detaljrik och specifik som du vill i en sexscen, den kommer vara extremt grov om du vill det eller mjukare om du vill det. Ge Grok beröm ”Bra vi är på rätt väg men jag vill att du är mer pervers och rå i tonen”

        1
        Report comment
    4. Profilbild för Mxmeralda
      Mxmeralda

      Jag har kommit at använda AI rätt mycket i jobbet också. Ibland så blir rätt mycket ”vibe-kodat” men då mest för att det är trist boilerplate eller för att det är koncept i ramverk och liknande som jag inte riktigt orkar eller har tid att sätta mig in i uatan att faktiskt se riktig kod som gör något jag för stunden behöver.

      Men! AI tänker inte!

      Det är inget att bolla idéer med. Någon har redan skrivit att det blir enkelspårigt och det är rätt naturligt att det blir så. AI är bara en statistisk språkmodell. Den räknar ut vad som statistiskt sett är det mest troliga ordet att komma härnäst och skriver det. I och med det så kan AI inte heller tala om när den har fel, för den vet inte det. Den vet faktiskt ingenting utan spottar bara ut ord. Och om du, som människa, inte vet svaret på en provfråga så är det ju bättre att svara B och hoppas att det någon gång blir rätt, snarare än att erkänna att du inte vet. AI jobbar likadant.

      Om man ska tänka något mänskligt med AI så kan den ju, som du gör, ibland beskrivas som en ”junior kollega” som kan göra grejer åt en. Det är i så fall en lite småkorkad junior kollega som ibland kommer till jobbet hög på droger.

      AI är också en tjänare och en Ja-sägare. Den kommer aldrig självmant att ifrågasätta dina idéer eller ge dig nya perspektiv. Dess input blir således i det närmsta värdelös. Det här gäller även när man skriver programkod. Den kommer försöka att göra det du ber den om även om det finns snabbare, smartare och mer eleganta sätt att lösa ett problem.

      Sedan må jag vara lite gammalmodig här men jag tycker det är smått tragiskt att se vad vi nu förväntas använda AI till. För tio år sedan så trodde vi att AI skulle lösa alla jobb. Vi skulle ha självkörande bilar och små drönare som levererade vår mat. Men eftersom att Google fortfarande behöver människors hjälp till att identifiera cyklar så har målet flyttats till språk.

      Människan har alltid berättat historier! Vi är den enda arten som, vad vi vet, ens har möjligheten att göra det. Men detta är alltså det vi tänker att vi ska avlasta till datorer, snarare än att göra tråkigt jobb.

      Eller som det brukar sägas: Jag ville ha en AI som tog hand om min tvätt och disk så att jag kunde spendera tid på att skriva dikter och måla. Inte en AI som skrev poesi och målade medan jag fick mer tvätt och disk.

      3
      Report comment
      1. Profilbild för Sleepy Aragorn
        Sleepy Aragorn

        +100

        2
        Report comment
      2. Profilbild för Man Made
        Man Made

        Oj, säg vad du egentligen tycker 😉 haha

        Jag är inne på mitt 33:e år inom systemutveckling, så jag har gjort det mesta. Jag har väl kanske 10-11år i bagaget med det vi idag kallar ”AI” men också maskininlärning osv. Så som du beskriver det så gissar jag att du använder det fel eller missförstår var vi står inom AI idag. men det är inget skäl att kasta ut bebisen med badvattnet. Det finns brister helt klart och lösningar för hantera det värsta. Inom kod så skulle jag säga att jag är 3-4ggr mer produktiv än innan. Vinsten kommer kommer inte endast från genererad kod utan hur du utvecklas kognitivt och om du använder det rätt en kognitiv avlastning.
        Så om du förstår detta, anpassar förväntningar och kan kommunicera om kod så blir det toppen. Dvs är du erfaren från början blir effekten större.

        Sen kan man titta på mina noveller och tycka ja, det är platt och trisst tex. Det är okej. Men både du Mxmeralda och SleepyAragon har höjt åtminstone 3 noveller (som jag känner till) till skyarna tidigare från en annan profil som jag vet är skapade med AI.

        Så …Omfamna förändring och skapa ngt nytt som du inte klarade igår. Så ska du se dina synapser binda i en ny hastighet 😉

        0
        Report comment
        1. Profilbild för Mxmeralda
          Mxmeralda

          Jag säger inte att AI är helt av ondo eller att saker som skapas med Ai inte kan bli bra, för det kan det. Nu har jag förvisso inte kört utveckling i 33 år, utan snarare tjugofem, men även under den tidien så har det ju kommit en mängd olika verktyg som ökat vår produktivitet. Och det är inget fel i det!

          Det går ju inte heller att komma ifrån att, det än så länge i alla fall, finns en mänsklig tanke bakom det som skapas. Du har ju in idé till den novell du vill skriva. Sedan att du tar hjälp av ett verktyg för att göra det är ju upp till dig. Jag gillar personligen processen att skriva 🙂

          Med det inte sagt att det blir bättre, eller sämre, oavsett om den som producerar texten är människa eller maskin. Vissa människor kan helt enkelt inte skriva och bör nog låta bli, och i bland kan saker skapade av en skickligt formulerad prompt bli bra grejer.

          0
          Report comment
          1. Profilbild för Man Made
            Man Made

            Konstig… jag tyckte precis det var just det du skrev:
            ”Om man ska tänka något mänskligt med AI så kan den ju, som du gör, ibland beskrivas som en ”junior kollega” som kan göra grejer åt en. Det är i så fall en lite småkorkad junior kollega som ibland kommer till jobbet hög på droger.”

            ”Dess input blir således i det närmsta värdelös.”

            ”Den kommer aldrig självmant att ifrågasätta dina idéer eller ge dig nya perspektiv.”

            ”Det är inget att bolla idéer med.”

            ”Någon har redan skrivit att det blir enkelspårigt och det är rätt naturligt att det blir så.”

            ”Den räknar ut vad som statistiskt sett är det mest troliga ordet att komma härnäst och skriver det.” <- Hjärnan funkar likadant

            "Vissa människor kan helt enkelt inte skriva och bör nog låta bli, och i bland kan saker skapade av en skickligt formulerad prompt bli bra grejer." <- du vet inte skillnaden när AI involverat om det är bra.

            Tänk på alla som kanske just nu har svårt uttrycka exakt vad man känner för att börja skriva? Säg inte åt andra människor att låta bli att skriva. Skriv mer och bli bättre med hjälp av AI. Mönstret är alltså för att guida dig för att bli bättre, var du än är i ditt skrivande.

            När du skriver så här: " bland kan saker skapade av en skickligt formulerad prompt bli bra grejer." Jag noterar att du helt missupfattat AI som hjälpmedel när jag läst de citaten du bifogat.

            Skapande ska vara glädje, progress kommer ur misslyckanden.

            Det kommer alltid finns de som vill stoppa utvecklinen.
            Gutenbergpressen
            Bilar
            Persondatorer
            Internet
            Sequensers, sampler, trummaskiner, syntar mm

            Det är okej att vilja öva in ett stycke på nyckelharpa och spela in det i ditt goda minne, men säg inte åt andra att de inte bör låta bli att skapa musik för att de behöver använda en sequencer och trummaskin. Du har ingen aning vad för bra som kan komma ut ur detta.

            😉

            0
          2. Profilbild för Mxmeralda
            Mxmeralda

            Hel ärligt så försökte jag hitta någon form av mellangrund där vi båda kunde mötas. Om du inte är intresserad av det så kan jag gärna fortsätta med ett flame war på internet. Jag menar; när blev det någonsin tråkigt? 😀

            Alla de exempel du tar upp har gemensamt att de fört den mänskliga kreativiteten framåt. Tryckpressen gjorde så att ordet kunde spridas på ett helt nytt sätt. Det gick att göra flera kopior av det som var skrivet och tryckkonsten gjorde också att fler saker kunde sparas till eftervärlden. Syntar och annat du tar upp i musiken har inte bara snabbat upp processen att producera musik utan också skapat helt nya uttryck för hur musik kan låta. Och för all del; AI skulle också kunna gör allt det där också.

            Jag tycker att alla som vill skriva något ska testa på att göra det. Det innebär inte att allt man skriver kommer att kunna publiceras. Och det är faktiskt inget fel i det, i sig självt. Du måste inte vilja bli Zlatan för att tycka att det är kul att kicka lite boll.

            Men tillbaka då till att använda AI som verktyg för skrivande. Det är självklart så att det kan ge personer som inte kunnat producera text, bild eller ljud en möjlighet att göra det. Och det är inte heller, i sig självt dåligt. Snarare är väl det bra!I nuläget är det dock i det närmsta omöjligt att göra detta på ett etiskt korrekt sätt.

            De bilder och den musik som genereras gör det med hjälp av redan existerande material. Material som originalkreatörerna inte får betalt för att de har använts. Det ska dock sägas att organisationer så som STIM jobbar på att lösa detta. Om sedan en branch som hittills byggt sina produkter på att i stor mängd stjäla andras jobb, är intresserade att börja betala för sig, blir en annan sak att se. Hittills ser det i vart fall inte ut så.

            Om du väljer att använda AI för att skriva dina historier så finns det, av den anledningen, en stor möjlighet att språket kommer att låta som allt annat som har publicerats. Och inte heller det är egentligen något problem. Särskilt inte när det gäller de texter vi skriver här. För oavsett hur mycket vi diskuterar vår kreativa process och vilka ”högre syften” vi än må ha med det vi skriver, så går det inte att komma ifrån att vi vill berätta historier som ska ge andra en skön stund med sig själva. Behöver det vara av en kvalitet som kan vinna Augustpriset? Nej!

            Men det hindrar ju inte oss från att vilja göra något annat än att skapa runkmaterial och sedan få ner det på pappret på snabbast möjliga tid. Och oavsett om det gör dig lite putt så ska det inte finnas något som hindrar oss, som inte använder AI som verktyg, från att ha åsikter om de som gör det. För på samma sätt som Zlatan kanske inte har så mycket utbyte av att snacka fotboll med någon som spelar i korplaget, lika mycket kanske jag känner att jag har i utbyte av att diskutera en kreativ process med någon, som enligt mig, hoppar över stora bitar av den.

            Det innebär inte på något vis att du inte har en kreativ process eller, bevisligen, att slutresultatet blir trevligt att läsa. Men det resulterar ofrånkomligen i att vi enbart kan diskutera hur vi använder penna och papper, alltså våra verktyg, snarare än hur vi gör för att komma på vad vi vill ha på pränt.

            1
          3. Profilbild för Man Made
            Man Made

            Tack för din exposé.
            Jag kan inte möta någon som börjar som du gjorde och sen går in i nån sorts revisionism. Du kanske skulle ha uttryckt dig lite annorlunda så hade jag inte behövt kommentera.

            Du lyckades igen säga emot dig själv vid flera tillfällen och inte läsa det jag skrev.

            Det är DU som kommer in med starka åsikter och jag svarar dig.
            Det är DU som säger att folk som inte kan skriva ska låta bli det.

            I ditt sista meddelande tar du upp exemplen från historien som jag skrev och bara utvecklar det utan att komma till en poäng. Du är ju den som erbjuder motståndet idag mot utvecklingen, inte bara det, du har inte riktigt koll och du har åsikter om vad andra ska göra och inte göra. Och igen revisionism… läs din egen text och dina följande svar.
            Du babblar på om en massa andra saker som inte är relevanta för det vi diskuterar här. Du verkar ha svårt att hålla dig till sakfrågan.

            Om du tycker att detta är flamewar och att det är jobbigt så kanske du inte ska gå ut så hårt med så lite substans. Det är ju trots allt du som skriver känslodrivet här.

            Jag poängterar din oförmåga, din inkonsekvens i ditt tänkande och hur du backar ur dina tidigare påståenden genom att bara skriva längre stycken av det jag skrev till dig eller skriva något direkt motstridigt till det du skrivit innan.

            Jag förstår att det kan vara jobbigt.

            1
          4. Profilbild för Mxmeralda
            Mxmeralda

            Det är fullt förståeligt att det jag skriver kan tolkas som att jag säger emot mig själv. Det beror dock på att flera saker kan vara sanna samtidigt.

            Det enda jag egentligen vill kommentera är det om att folk inte borde skriva. Jag tycker att alla som vill skriva något ska skriva något. Jag tycker samtidigt inte att allt måste kunna publiceras på alla plattformar. Till exempel så har ju redaktionen här på Erotopia möjligheten att neka vissa texter. Och det var detta jag syftade på. Inget annat.

            I övrigt har jag nog inte så mycket mer att skriva i just det här ämnet. Vi har båda sagt vad vi tycker och jag känner personligen att det är dags att lägga ner när allt jag gör är att upprepa mig 🙂

            0
          5. Profilbild för Man Made
            Man Made

            Nej du, det är inte frågan om något sådant. Du kan inte gå ut med så starka åsikter och sedan själv erbjuda en annan tolkning av det du själv har skrivit. Igen, det kallas revisionism.

            Ett förslag: Gå inte ut så hårt, för förr eller senare kommer du att möta människor som har koll och då får du det som du verkar frukta mest: substans i ämnet.

            😉

            1
      3. Profilbild för Jossan
        Jossan

        Alltså jag håller nog inte riktigt med. Men mina trevande försök att använda AI inom novellskapande tycker jag tyder på en viss förmåga att ”tänka själv”. I flera fall har jag fått Amin att resonera får och emot och komma med ett förslag på slutsats. Sedan utmanat den med nya påståenden. Sedan fått nya resonerande svar.

        Absolut, det är ingen människa, men jag får uppfattningen att den faktiskt lyckas till viss del att tänka ”själv”

        Jag satte tänka själv och själv inom citationstecken för att på något sätt ge en bild av att jag absolut inte sätter AIns svar i samma klang som om jag resonerat med en grupp människor som tänker själva.

        Fast, å andra sidan, finns gott om människor man ibland funderar på om de någonsin drar en egen tanke genom sitt huvud. 😉

        2
        Report comment
        1. Profilbild för Mxmeralda
          Mxmeralda

          Håller helt med om att det finns de som inte tycks tänka själva. Kanske någon kommer att hoppa in här och säga att jag är en av dem. Det är helt ok. 😀

          Men nej! Datorn tänker inte. Det kan kännas som att datorn tänker, men den gör inte det. Det är bara rent processande av statistik. Det hindrar naturligtvis inte att det känns som att ChatGBT, Gemini, Grok eller vem du nu än babblar med, tänker. Men det gör den inte. Inte ännu i alla fall.

          Det finns ett urgammalt tankeexperiment som kallas för ”The Chinese Room”. I det tänker vi oss att en människa sitter instängd i ett rum. I detta rum finns det, beroende på version, antingen en dator eller ett gäng böcker med instruktioner.

          Tänk dig nu att personen får in en lapp med kinesiska tecken på. Personen kan inte mandarin men har instruktioner på vad som är troliga svar på specifika tecken. Genom att bläddra i böcker så kan personen också se vad som brukar komma efter dessa tecken. Så hen skriver ner ett svar på en ny lapp och skickar tillbaka den ut ur rummet.

          Det här fortgår och med tiden blir personen allt bättre på att komma på svar. Men, blir då frågan: Förstår personen konversationen? Vet hen vad hen svarar på och vad hen skriver som svar?

          Någon gång så kommer tekniken nå en punkt när datorerna vi skriver text till faktiskt kommer att göra det, men där är vi inte ännu. Det går såklart att argumentera för att det inte spelar någon roll. Vem bryr sig om personen i rummet förstår konversationen om jag som skickar in lappar får relevanta och genomtänkta svar? Vad spelar det för roll om den artificiella intelligensen inte är intelligent, om den ändå uppvisar alla tecken på att vara det? Om den ser ut som en anka, går som en anka och låter som en anka? Eller hur?

          Men jag tänker att det faktiskt är bra att känna till AI:ns begränsningar och inte tillskriva den mer än vad den faktiskt är. Alla tjänster vi vanliga dödliga använder är språkmodeller och varken mer, eller för den delen mindre, än det.

          0
          Report comment
          1. Profilbild för Mxmeralda
            Mxmeralda

            https://en.wikipedia.org/wiki/Chinese_room

            0
          2. Profilbild för Man Made
            Man Made

            Du är lite som svaret på en genrisk prompt från en gammal version av chatgpt. 😅

            Du förstår verkligen inte, så därför tar du till svar på frågor som aldrig ställts.

            Du visar alltså tydliga tecken på att vara en gammal llm
            😅

            1
          3. Profilbild för Jossan
            Jossan

            Fast på det planet så behöver vi nog resonera om vad det innebär att förstå, egentligen.

            Det finns en drös med olika saker av vad att förstå innebär. Det är inte enbart en sak. Vi kan förstå på olika plan, emotionellt, kognitivt, praktiskt, språkligt och empatiskt t.ex.

            Så vad lägger du i innebörden, att förstå när du skriver det?

            1
  6. Profilbild för Jossan
    Jossan

    Kul och spännande att läsa hur andra gör.

    För mig handlar det alltid om infall jag får utifrån, en bok, film, något jag ser eller läser i en annan novell. Det ger mig uppslag plus att jag ibland använder egna upplevelser som en utgångspunkt.

    Kan ta allt ifrån en dag till ett par år att få novellen färdig beroende på hur mycket jag hinner skriva och får feeling kring skrivandet.

    Sedan får nästan alltid novellerna ligga lite, för att återkomma till dem och korrigera lite i dem.

    Märker att jag alltid hittills skrivit i jagform, men funderar på att testa en mer berättarform för att testa mitt sätt att skriva.

    Just nu är mitt problem att alla mina noveller är lika, de utgår från samma premiss, det vill jag ändra på genom att skriva i annan form.

    4
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Jag har också en tendens att skriva i jag-form. Det är enklast, på något vis. Fördelen med det är att man kan lära känna karaktären inifrån och föra en mer reflekterande inre dialog. 🙂

      3
      Report comment
      1. Profilbild för Cogburn
        Cogburn

        I mitt arkiv är allt i jagform, men där är ju allt baserat på mitt liv och kvinnorna i det. Alla historier bygger på stor del på äkta händelser även om de flesta stöpts om för att inte bli för lättidentifierade (även om ”Carina vs Fotboll” är så nära 100% korrekt återgivet som går.

        Jag har ju många kvinnor, inspirerade av ”mina kvinnor”, som huvudkaraktärer, därför används jagform, oftast, mer narrativt.

        2
        Report comment
      2. Profilbild för Jossan
        Jossan

        Jo, så långt enklast, speciellt när det som skrivs har en utgångspunkt i något jag själv upplevt.

        Men ska testa att skriva i mer berättarform, får se hur det kan bli.

        1
        Report comment
    2. Profilbild för Sleepy Aragorn
      Sleepy Aragorn

      Kul att du tar upp personen/perspektivet. Jag slipar lite på en text om det, om för- och nackdelar med att skriva i första- eller tredjeperson. Jag-form blir mer personligt, men det begränsar berättelsen till det ”jaget” vet om.

      1
      Report comment
      1. Profilbild för Calcifer
        Calcifer

        Ja, det är ju verkligen fördelar med båda sätten. Ser fram emot att få läsa dina tankar om det.

        0
        Report comment
      2. Profilbild för Nightcare
        Nightcare

        Jag har brottats en del med jag-form kontra att skriva i tredje person. I någon novell hoppade jag fram och tillbaka, och skrev om från ”jag” till ”han” eller om det var ”hon” flera gånger. Men för mig har det hittills landat i att det funkar bäst med tredje person.
        Då kan man ändå utgå från en huvudperson som man tittar över axeln på, och till och med går in i huvudet på för tankar och reflektioner. Men man blir inte nödvändigtvis begränsad. Men kan byta perspektiv till någon annan ibland, om den har en bättre synvinkel på till exempel scenen.
        Det går ju också att ha ett rent, neutralt berättarperspektiv. Men då tappar man lite i närhet och personlighet.

        2
        Report comment
      3. Profilbild för Mxmeralda
        Mxmeralda

        Vilken tredjeperson tänker ni alla att ni använder?

        Jag är hiskeligt omodern här och skriver nästan alltid ett ”långtifrån tredjepersonsperspektiv”. Det här var mer vanligt förr och kallades ofta för den allvetande berättaren.

        Det vanligaste nu för tiden är att skriva i en nära tredjeperson. Dvs. den som berättar vet bara om det som den person hen följer känner och tänker. På så vis blir det nästan som att den som skriver har intervjuat ett påhittat Jag.

        Snabba exempel på hur det här ser ut i verkligheten är Harry Potter och Sagan om Ringen. Harry Potter är, förutom några få scener, skriven med en tredjeperson som bara har koll på Harry. Den vet inget om hur andra känner utan kan, precis som ett jag-perspektiv, bara berätta vad andra säger. Därav sjukt långa monologer från Hagrid ibland.

        Sagan om ringen är å andra sidan skriven med en allvetare som har koll på hur alla tänker och känner hela tiden. Det är något som passar stora episka äventyr men kan också lätt bli förvirrande. Vem är det som tänker det här nu igen?

        Även om jag ju skriver utifrån en allvetare så betyder det inte att denne allvetare kan, eller ska, veta allt som alla tänker och känner. Ju mer en karaktär är i periferin, desto mindre kan vi veta om denne. Och framförallt: desto mer ologiskt blir det att hoppa in i dennes tankar.

        Så jag brukar börja med att utgå från en person och sedan jobba mig utifrån denne och ta in de karaktärer som fungerar att ta in. Görs detta fel så landar man annars i något som brukar kallas för ”head hopping”.

        1
        Report comment
        1. Profilbild för Sleepy Aragorn
          Sleepy Aragorn

          Vad innebär head hopping? Jag kan killgissa eller fråga ChatGPT, men jag frågar dig istället.

          Jag tycker i alla fall att flexibiliteten är det fina med tredje-person. Första-person är det ofrånkomligt mest personliga och inlevelsefulla, men med tredjeperson kan man komma nära detta, eller lägga sig på en totalt opersonlig nivå. Jag brukar försöka hålla tredje-personen på en ganska personlig nivå, med visst perspektiv-växlande mellan huvudpersoner (är det detta som är head hopping?).

          Den viktigaste skillnaden mot första-person är att jag kan välja vad som ska berättas. Jag kan undvika att beskriva huvudpersonens känslor och tankar kring en sak, om jag söker effekten av att avslöja detta senare. Men jag kan också avslöja saker för läsaren som huvudpersonen inte vet. Det försätter läsaren i en spänning i förhållande till huvudpersonen, när läsaren vet vad som lurar runt hörnet, medan huvudpersonen går in i det totalt ovetandes.

          1
          Report comment
          1. Profilbild för Mxmeralda
            Mxmeralda

            Att hoppa mellan huvuden sker när det inte är självklart vem det är som tänker eller gör något eller när läsaren inte förväntar sig det. Jag vet inte ålder på folk här och om hur troligt det är att folk läst (och läst om) Harry Potter, men där finns ett solklart exempel i första boken.

            Det är quidditch-match och, förutom i första kapitlet, så har vi hittills i boken bara följt Harrys tankar. Helt plötsligt så får vi, utan förvarning, läsa om vad Ron och Hermione håller på med på läktaren. Det här är något vi omöjligen kan veta eftersom att vi som läsare ju bara följer Harrys perspektiv.

            Tyvärr har jag sett folk även göra det här i Jag-form. Dvs. de skriver om jag gör det här, och det här och det här och nu tänker och känner hon såhär. Som Jaget så kan du aldrig veta vad någon annan känner och tänker. Du kan bara redogöra for hur personen reagerar och vad hen säger.

            Många tycker att en tredje person som befinner sig en bit bort från allt kan bli rätt opersonlig. När du går in i andras tankar och känslor så kommer du inte hinna göra det allt för mycket och därför får karaktärerna sällan ett djup. Det går att undvika det genom att låta vissa karaktärer ta mer plats och få längre stunder. Det blir lite som att zooma in och ut mellan karaktärerna, vilket väl är det jag försöker att göra. Men ju mindre jag gör det; destu bättre tycker jag faktiskt att det blir.

            Jag ogillar verkligen ”en incestfamilj blir till”-serien för att jag går för fort mellan personerna och därför hinner de aldrig bli intressanta. Sista avsnittet är dessutom en total soppa av karaktärer där det blir svårt för läsaren att ha koll på vem det är som jag skriver om.

            I Emma-serierna däremot så är det Huvudpersonens perspektiv som har överhand och de andra karaktärernas känslor och tankar har bara småroller. Vist. Vi får reda på vad alla inblandade i de två första avsnitten känner under sexet, men det används främst för att förklara deras relation till huvudpersonen.

            I avsnitt tre så finns det en rad om vad någon anna än huvudpersonen känner och jag tror att det tar till avsnitt sju innan vi får en längre scen med en annan karaktär där Emma inte ens är med. Och jag är faktiskt inte supernöjd med den övergången även om den kanske funkar 😀

            Jag återkommer ofta till den här diskussionen i ämnet när jag blir osäker 🙂
            https://www.reddit.com/r/writing/comments/jgmedr/why_is_head_hopping_considered_bad/

            1
        2. Profilbild för Cogburn
          Cogburn

          Jag använder en variant på ”allvetare”, men har valt att dela upp i klara stycken just för att slippa den ”förvirring” du nämner och det funkar för mig.

          Jagform använder jag, mest, i ”Arkivet” då allt utgår från mina erfarenheter.

          0
          Report comment
          1. Profilbild för Mxmeralda
            Mxmeralda

            Den är kanske det enklaste och mest, för läsaren, självklara sättet att fixa det. Antingen genom att ge varje person definierade scener (vilket verkar vara det som föredras) eller att göra ordentliga mellanrum när man byter perspektiv.

            I snabba sexscener där det finns flera personer inkluderade så tycker jag dock att det förstör flytet i historien när man gör paus i texten. Om man ska göra så så måste man nog ge varje person åtminstone en, eller kanske helst ett par, sidor för att det inte ska bli för hoppigt.

            0
    3. Profilbild för John
      John

      Man kan alltid utmana sig själv på olika sätt, skriva i tredjeperson tex. Men jag-form är verkligen inte fel. Kan tycka att det blir närmare karaktären att f ta del av hens upplevelser, tankar och känslor. Så känn ingen stress av det tycker jag.

      1
      Report comment
  7. Profilbild för Pencil
    Pencil

    Kul!
    Idéer och uppslag bara ramlar ner på mig. Det kan vara något jag hört, läst eller bara något så enkelt som att någon tittat lite extra, eller öppnat dörren i affären eller på vägen hem från jobbet. Ett av mina största problem är att jag har extremt dålig disciplin. (Ett annat är bristen på tid.) Jag kan vara mitt uppe i en berättelse när nya idéer lockar min hjärna att “bara skriva lite” på en ny berättelse – innan jag glömmer bort den…

    Resultatet blir en skrivbordslåda full med lappar, texter och idéer, men inte så mycket blir klart. Jo, det är faktiskt sant – jag använder papper och penna för att skissa och skriva ner idéer och texter. Olika färger på på lapparna hjälper till att hålla isär berättelserna 🙃.

    Jag ägnar ganska mycket tid åt att strukturera scenerna, tillsammans med vilka personer som ska vara med i berättelsen. Det blir många ändringar innan jag hittat rätt. När “tråden” väl är klar så fylls de olika scenerna med text – blandar innehållet med minnen, händelser och fantasier — och så växer det fram.

    Jag läser berättelsen väldigt många gånger, både under själva skrivandet och när den börjar bli klar. Låter kanske konstigt, men jag vill känna att varje mening eller dialog betyder något och att den som läser skulle kunna känna igen sig, eller vilja vara en del av berättelsen.

    Absolut – det kan ta enormt mycket tid, men alltsammans – skissa, fantisera, skriva, ändra, lägga till, kasta, slå ihop olika utkast – fyller min själ och jag kan längta till att få tid att sitta ner. Lycka är att se hur papperslappar hittar sin plats och hur texten börjar flyta.

    Ibland blir det “stopp” och papperslapparna kan bli liggandes i månader. Några får sedan landa i öppna spisen, men det värmer ju bra 🙂, samtidigt som andra får nytt liv i ett annat sammanhang – tokiga idéer finns det många.

    Datorn är så klart bra för att kontrollera stavning osv., men i övrigt inte riktigt för mig. (Fick t.o.m. hjälp att sätta upp mitt konto här, vilket kanske säger en del.)

    4
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Tack för att du delar Pencil!
      Och kul att höra att du faktiskt skriver ner för hand. 🙂

      Och ja, det där med disciplin och hitta tid – det är nog mångas stora bekymmer. Inspirationen finns, men när ska man hinna få ner alla tankar och ideer.

      1
      Report comment
    2. Profilbild för Zielberg
      Zielberg

      Att skriva för hand är underbart. Sluta inte med det. Jag drömmer mig ibland tillbaka till de svarta anteckningsböckernas tid, 80- och 90-talen, med vansinnigt vässade blyertspennor 2HB.

      1
      Report comment
  8. Profilbild för Zielberg
    Zielberg

    Det börjar alltid med en mening. Sedan följer ord på ord, mening läggs till mening. Jag vet aldrig vart det hela ska ta vägen. Ganska ofta blir jag förvånad, kanske inte över vad berättelsen handlar om men vändningar och slut kan komma som en total överraskning. Tidsåtgången för arbetet går inte att förutsäga; det kan bli en månad fast lika gärna bli ett år, eller ännu mer.

    Ett bekymmer är alla regler som jag har satt upp för mig själv. De är något godtyckliga men måste följas strängt. Till exempel får ett stycke inte börja med samma ord som föregående stycke. Dialoger måste konstrueras på ett särskilt sätt. Allitterationer behöver följa ett visst mönster. Jag hatar alla skiljetecken förutom punkten men har ändå satt upp ett mål att använda så många andra skiljetecken som möjligt. Etcetera, etcetera och så vidare, vissa av reglerna begriper jag knappt hur de ska kunna följas.

    Tidigare har jag publicerat ett dussintal noveller på olika hemsidor och bloggar, alla numera avsomnade — tack och lov! Jag skriver någonting varje dag. Har säkert 40 olika texter som jag arbetar på, de flesta är naturligtvis helt omöjliga. Till sist raderar jag dem alla. Men jag startar hela tiden nya dokument.

    Skrivandet är närmast ett tvång. Egentligen vill jag inte ha några läsare, eller rättare sagt, jag bryr mig inte om ifall någon läser, även om det är trevligt att få en snäll kommentar. Fast det är inte därför som jag skriver. Jag vet faktiskt inte alls varför. Det började någon gång i tonåren och jag har aldrig kunnat sluta.

    5
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Det viktigaste är att man ändå skriver för sin egen skull och om det man gillar. Det brukar bli bäst då.
      Dessutom är det häftigt att du skriver något varje dag – då håller man skrivandet igång.

      2
      Report comment
  9. Profilbild för Sleepy Aragorn
    Sleepy Aragorn

    Allt börjar med en fantasi jag inte kan släppa.

    Exakt var det börjar kan variera. Det kan vara en kvinna jag ser på Ica, med en helt unik utstrålning så att jag inte kan sluta tänka på vem hon egentligen är. Det kan vara ett minne av en gammal händelse som kommer upp. Eller en fras som jag vill bygga upp en hel story omkring.

    När jag tänkt på det några dagar och alla delar av storyn börjat ta form i huvudet börjar jag skriva. Ibland från början till slut. Ibland börjar jag mitt i eller i slutet och fyller sen i tills allt hänger ihop. Ibland skriver jag lite stödord för bitar jag hoppar över, så att jag kommer ihåg hur jag vill fylla ett visst hål i berättelsen sen.

    Mer avancerat än så gör jag inte det. Jag har inga avancerade tankekartor, genererar eller ritar i regel inga bilder (även om det händer). Men jag tycker om att ha några att bolla idéer med. Jag funkar så när det gäller allt, att jag berätta för någon hur jag tänker för att jag ska förstå själv.

    Hur lång tid det tar varierar enormt, från några få timmar från idé till publicering, upp till veckor eller månader.

    Till sist kan jag nämna att skrivandet har blivit viktigt för mina fantasier. En fantasi som inte är nedskriven kan ändra form varje gång. Ett scenario jag fastnat för kan ha en sexscen som börjar och slutar på olika sätt varje gång jag tänker på den. Personligheter, händelser och tidslinjer behöver inte vara konsekventa, utan allt kan formas om så att det passar för stunden. En sån fantasi är fusk, låtsas, fake. Men en nedskriven fantasi måste hänga ihop, fungera logiskt och psykologiskt, och ha ett fastställt skeende. Då tar fantasin form och blir mycket mer verklig. Den blir värd något. Mer äkta. Visst, den har inte hänt på riktigt, men den blir som en tavla som målats och går att se med egna ögon, inte bara en fantasibild som kanske inte går att komponera ihop till något fysiskt. Så det är det jag söker helt tiden när jag är själv med mina lustar, fantasier som är värd att förverkliga och visa för världen.

    1
    Report comment
    1. Profilbild för Cogburn
      Cogburn

      Lite så är det ju. Tror mycket beror på hur man ser på ”sin” novell när fantasier o s v inspirerar.

      Själv är jag ganska personvisuell så till vida att jag ser en karaktär framför mig, jag skapar alltså ofta karaktärerna innan novellen som byggs efter att jag sätter in dem – fantiserar om man så vill – i vissa situationer eller längre sammanhang.

      Om det sker, vad händer då?

      Hur påverkas person 3 av vad person 1 och 2 gör?

      Händelsekedjan kan bli ganska lång och då kommer ”varför gör den här personen som den gör” vilket gör att jag ofta pendlar mellan olika tidsperioder.

      1
      Report comment
  10. Profilbild för Calcifer
    Calcifer

    Jag håller med! Det är viktigt att se en helhet hur dialog och handlingar påverkar andra karaktärer. – precis som i verkligheten.

    Gör du en profil för karaktärerna? Det brukar jag göra, så finns det en mall att hämta info från om man fastnar lite.

    1
    Report comment
    1. Profilbild för Cogburn
      Cogburn

      Ja, delvis har jag mitt memory board för att ha koll på åldrar på karaktärerna – helt nödvändigt då många noveller/serier visserligen är fristående, men kan kopplas ihop med andra.

      Ex: Karaktären Alejandra är äldre kusin till Luisa och Lupita.

      Just Alejandra är en av mina 2-3 äldsta karaktärer som hängt med sen SN och senare Bubblan. Så hennes noveller f fanns en klar tanke med, och när jag skrev hennes ”backstory” på Bubblan fick det reaktioner, men det var för att ge en förklaring till utvecklingen på hennrs karaktär.

      Det sagt så har de flesta ”större” karaktärer en typ av personlighet inlagd.

      Sen i en serie (den med Lupita) blandar jag in mayansk gudatro för att förklara den snabba utvecklingen. 😁

      I arkivet baseras dock alla på riktiga personer, och jag känner inte att direkt kan skriva t ex varför slutet blev s om det blev mellan mig och ”Consuela” i o m att det var oerhört komplicerat och… Tja… På vissa sätt värre.

      1
      Report comment
  11. Profilbild för Herr6
    Herr6

    Hej!
    Jag har inte skrivit så många sexnoveller än men jag gillar att skriva har jag märkt. Har en hel del utkast som ligger på driven med minnen från mitt allt längre liv. Har haft förmånen att få förverkliga många fantasier med mina partners, sambos och min nuvarande fru. Allt mellan tvåsamhet till swingersfester. Men det är svårt att få ner det på papper på ett trovärdigt sätt tycker jag, det är det som är den största proppen i mitt skrivande.
    Jag utgår från ett minne och försöker strukturera upp det, vad hände innan som ledde oss till att vi hade sex? Jag vill bygga upp stämning och inte gå rakt på. Samtidigt inte bli långdragen och tråka ut läsaren.
    Jag har inte obegränsat med tid så jag har mitt skrivande ligger på Google driver. Det gör att jag kan skriva lite då och då, på tåget, på jobbet eller hemma i lugn och ro. Småstunderna ägnas mest åt utkast, renskrivning gör jag hemma.

    2
    Report comment
  12. Profilbild för marken
    marken

    Verkligen ett roligt initiativ!
    Inspirerande att få ta del av hur flera av er tänker och arbetar fram era texter! En skrivkammare med papperslappar låter ju som en dröm. Själv är jag ofta ute och reser, så tanken på en egen kammare förblir nog bara en dröm.

    Idéer till berättelser finns i mängder och är antingen minnen av vad som hänt i livet, eller vad som skulle kunna ha hänt. Är jag helt ärlig, så skulle det nog stå ”…vad jag många gånger drömt om hade hänt”. Likt initiativtagaren till denna tråd så vill jag förbereda både karaktärer och miljöer med en bakgrundshistoria, innan jag kan börja skriva. Jag lägger även ner tid på att hålla koll på ”tiden”, dvs. att saker händer i rätt ordning osv.

    Jag använder enklast tänkbara program (’textedit’ på Mac) för att skriva kapitel eller scener som enskilda små textfiler. Det är snabbt och lätt, så att jag hinner fånga en tanke när den kommer till mig. Filerna får heta ”1 ….” och ”2 …”, så sorteras de i rätt ordning – Enkel översikt och det blir lätt att ”stuva om” eller lägga till osv. När jag känner mig färdig så importerar jag allt till WORD, som får göra en kontroll av stavning och språk, inklusive särskrivning etc. Kan låta konstigt, men i dagens it-värld så känns det lite ”slarvigt” att ge ut texter med uppenbara skriv- och språkfel. Absolut, programmen hittar inte allt, men jag är tacksam för allt de hittar och rättar. Har man, som jag, en tendens till att vara lite ordblind och även skriver på olika språk så blir det inte sällan fel på prepositionerna osv.

    Att använda AI för att skriva känns inte rätt för min del. Det skulle inte kännas som att det var jag som hade skrivit berättelsen, utan någon annan som antingen skrivit texten eller lett mina tankar åt något håll, som jag själv inte skulle ha valt. Jag inser naturligt skillnaden – Jag kan behöva månader eller halvår för att få klar en text, samtidigt som andra generar en text om dagen. För mig är dock skrivande en slags terapi – en slags avkoppling och ett tillfälle att få drömma mig bort och försvinna in i en annan värld.

    Likt många av er övriga, så är ”Tid & Disciplin” mina två största problem.

    Tack Calcifer för initiativet till denna tråd!

    5
    Report comment
  13. Profilbild för Mxmeralda
    Mxmeralda

    Vilket kul initiativ! Och vad roligt att läsa allas tankar och om hur ni andra gör.

    Alltså. Idéer går det väl tretton på dussinet, eller vad man brukar säga. Ofta så kommer de direkt, som när jag sprang upp för en trappa på Gullmarsplan, eller så är det fantasier som växer över tid.

    Jag brukar ha en idé eller fantasi i huvudet ett tag innan jag skriver ner den. Om jag kommer på något och inte kommer ihåg att skriva ner det så var det troligen inte så bra idé. Eller jag hoppas att det är så i alla fall.

    Precis som många andra här så skriver jag ett kortare skelett först där jag gör en grov skiss för vad som ska hända och i vilken ordning. Jag bygger också upp ett galleri med alla personer som ska vara med så att jag kan kolla det med jämna mellanrum för att se att jag inte råkar skriva fel om någon.

    När jag sedan skriver så skriver jag oftast från start till slut men ibland skriver jag ner vissa nyckelscener eller hela avsnitt som är viktiga. Ibland skriver jag dem för att jag helt enkelt bara vill skriva den scenen 😀

    Sedan så har jag två regler jag vill följa. Den ena är att göra berättelsen sannolik. Det ska kännas som att det här, oavsett hur skruvat det är, faktiskt skulle kunna ha hänt. Jag tycker personligen att jag gör det med varierande resultat 🙂 Min senast avslutade serie var verkligen inte bra och det lös igenom hur otroligt jäkla orimlig den faktiskt var.

    Men jag försöker tänka lite som Stephen King gör med sina galenskaper. ”Allt kan hända i en berättelse om världen som den utspelar sig i gör så att det kan hända.” För även om allt kan hända i fantasin så måste det finnas någon rim och reson i det. Kan ett hotell, likt i the Shining, vara en ondskefull varelse? Ja! Om författaren har byggt upp en värld som får dig att tro på att det kan vara så. Jag tycker själv att många noveller jag läst missar det här totalt, även de som är riktigt bra skrivna.

    Med det i tankarna så försöker jag ibland bara att retas. Jag tar någon av mina idéer och lägger dem på en trope som jag sedan försöker få rimlig. Det finns en massa dåligt skrivna berättelser om män som träffar unga tjejer som förför dem. Inte sällan så vill de förlora oskulden. I avsnittet efter så kommer några kompisar på dem och det tar väl typ trettio sekunder innan de också vill vara med.

    Så vad händer om jag tar idéen om en man som är på väg hem till sin lägenhet men som får ett SMS från en tjej han legat med tidigare och slänger in den i det tropet? Jag har redan karaktären Micke, som är den enda jag hittills skrivit som ett Jag, så jag kan ju bara slänga in honom istället för att presentera någon helt ny. Hur skulle han ha hamnat i den här situationen?

    Sedan så ville jag skriva en helt annan historia om ett snöoväder som lamslog stan. Vad händer om någon söker skydd i tex ett strömavbrott? Lagom sönderanänvd story förvisso men varför inte? Men så la jag bara på två delar till på berättelsen om Micke och Nellie och slöt således cirkeln.

    Känner att den här kommentaren mest blivit en förvirrad vägg av text så slutar här 😀

    3
    Report comment
    1. Profilbild för Sleepy Aragorn
      Sleepy Aragorn

      Du försöker följa två regler. Den ena är att berättelsen ska vara sannolik/trovärdig. Och den andra? Är den att det kan vara galet så länge världen tillåter det? Eller var det bara ett sidospår av första regeln som fick dig att glömma skriva den andra? 🙂

      0
      Report comment
      1. Profilbild för Mxmeralda
        Mxmeralda

        Nej. Jag hamnade på ett sidospår med mig själv 😀

        Min andra är att, så långt jag kan, skriva efter principen ”show don’t tell”. Ibland, särskilt om det är korta återblickar, så blir det bäst att rakt upp och ner berätta vad som hänt. Men i alla andra lägen så vill jag visa läsaren vad det är som händer. Lovi skrev för en tid sedan ett bra inlägg om detta och la in lite olika skrivövningar.

        1
        Report comment
  14. Profilbild för Mr-Sol
    Mr-Sol

    Hejsan

    Ja verkligen rolig läsning och få en inblick i hur andra tänker och får igång skrivandet.

    För mig börjar det oftast med dagdrömmar, man sitter på tunnelbanan och låter fantasin flyga iväg på de mesta konstiga sätt. Och det är verkligen högt och lågt, nästan så man rodnar själv av sina tankar. Men på något sätt fastnar en tanke och det blir då början om storyn växer fram. En bra inledning där man får lära känna karaktärerna, och sen hur storyn växer fram. På något sätt vill man ju hitta det där som inte tror någon skrivit om förut. Få till en vinkling som känns spännande och bäst är ju när man är fast efter första meningarna och bara måste läsa till slutet.

    Att sen få bygga upp sexet är givetvis en spännande del. Jag måste erkänna att det som gör att det blir bäst är när man själv är riktigt kåt, rent ut sagt. Man känner hur det pirrar extra när man skriver och på något sätt lever sig in i berättelsen. Får man till det så blir det jättebra till slut. På alla sätt.

    Och de noveller jag skrivit som fått mest uppskattning är resultatet då man lyckat i det som är mitt sätt att skriva.

    Ja ja lite konstig kanske, men vi har alla våra sätt och självklart att få fina kommentarer är ju den riktiga belöningen.

    Så alla, om vi är duktiga att ge feedback med kommentarer och gillanden så höjer vi säkert kvaliteten ytterligare.

    Solen

    4
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Tack för att du delar med dig av dina tankar! Och jag håller verkligen med om det sista – jag vet att jag själv måste bättra mig på den punkten.:)

      0
      Report comment
    2. Profilbild för Jossan
      Jossan

      Alltså, det där kan jag skriva under på, det blir bättre beskrivning av sexet om jag är kåt själv, vilket kan skapa problem för att jag då gärna vill ta saken i egna händer, vilket får novellen att dra ut på färdigställandet och jag är i en helt annan känsla nästa gång. Vilket kanske inte går ihop med hur jag tänkte förra gången, och så får jag ändra.

      Knepigt.

      2
      Report comment
  15. Profilbild för John
    John

    Ja det här med feedback kanske egentligen också är en annan diskussion men hänger nog på sätt och vis ganska mycket ihop med skrivprocessen. Jag och andra med mig har spenderat osunt mycket tid med att komma på hur det kan bli bättre. Tyvärr kanske vi författare i den här genren får leva lite med att inte få så mycket respons. Jag vet sällan själv vad jag ska skriva när jag läst något bra utan att det ska kännas platt eller för generellt. En kommentar i stil med ”den var bra” känns för futtigt men är naturligtvis bättre än ingenting. Det är lättare när jag blir på riktigt berörd vilket händer men inte så ofta.

    Men som författare är det klart att man vill märka att det man skriver är uppskattat. Läsningar, gilla och kommentarer var förgörande avgörande i början av min hittills korta karriär som novellförfattare. Jag var tvungen att sluta stirra mig blind på det. Hur en novell som kanske har 4000 läsningar eller fler ändå bara kan ha typ 10 gillamarkeringar och 2 kommentarer. Dessa gilla och kommentarer kommer bara de första dagarna men även om läsningarna fortsätter så upphör feedbacken. Vad beror det på? Klart märkligt.

    Så det enda alla kan göra, här betalar vi inte för det andra producerar för vårt nöje och vår njutning. Då kan man åtminstone ge beröm för det man tycker om. Det kan alla bli bättre på, inte minst undertecknad.

    3
    Report comment
    1. Profilbild för Sleepy Aragorn
      Sleepy Aragorn

      Jag slogs precis av en tanke. Jag skulle vilja bli bättre på att läsa andras noveller här, men det är alltför sällan jag tar mig tid till det. Jag är överlag en dålig läsare, men lyssnar mycket och ofta på inspelat material. Hur bra funkar AI för att läsa upp noveller? Att lyssna på noveller som en ljudbok eller pod hade passat mig bättre. Men att en människa skulle sitta och spela in alla noveller vore förstås orimligt.

      Det enklaste sättet vore säkert att klistra in texten från en novell till en AI med rätt funktioner och be den läsa upp novellen för en. En betydligt besvärligare variant (för dig) vore att lägga in en ”Läs upp”-knapp här på Erotopia, där nån sorts inbyggd AI läser upp novellen.

      1
      Report comment
      1. Profilbild för Sleepy Aragorn
        Sleepy Aragorn

        Jag menar alltså att om jag läste (eller lyssnade på) fler noveller så skulle jag också kunna ge feedback på dem – och kanske fler med mig.

        1
        Report comment
      2. Profilbild för John
        John

        Samma här, jag läser inga vanvettiga mängder och ”tyvärr” får man väl säga, blir det mindre nöjesläsning när man läser för att man måste granska noveller, även sådant man inte skulle valt att läsa om det vore helt för sin egen skull.

        Jag har en ovetenskapligt grundad egen teori att vi som skriver kanske läser mindre av andra i samma genre. I alla fall gör jag det.

        En uppläsningsfunktion vore trevligt. Det jag har koll på via mitt arbete är betalllösningar och det har vi inte ekonomi ens i närheten för. Om det nu finns några vettiga gratisalternativ så är jag ganska säker på att rösterna som i så fall erbjuds är ganska dåliga och skulle göra läsupplevelsen dålig. Däremot skulle jag också mycket gärna hellre lyssna och helst då på noveller upplästa med bakgrundseffekter. Det finns en sådan betaltjänst på nätet som främst riktar sig till kvinnor, men där är det en människa som läser och i bakgrunden har man lagt på ljudeffekter tex av fest, klackar som går på ett golv, klingande glas som skålar, andetag, diskreta ljud av kyssar och liknande. Väldigt diskret men fruktansvärt fint att lyssna på och höjer läsupplevelsen med typ tusen procent.

        Nu fick vi ingen respons på vår efterlysning av inläsare och även den modellen skulle bli komplicerad och väldigt få skulle lägga ner så mycket tid gratis.

        1
        Report comment
        1. Profilbild för Mxmeralda
          Mxmeralda

          Även om det funnits datoriserade röster sedan typ 80-talet, om inte längre, så har AI verkligen gjort dem mer behagliga att lyssna på. Men som John säger så kostar dem där efter. Men en bra teknisk lösning hade väl varit att generera en ljudfil en gång och publicera den i någon webspelare eller liknande. Jag hade dock drivits till totalt vansinne av en massa bakgrundsljud.

          Funderade ett tag att lägga upp mina noveller på egen sida och släppa en del av novellerna som ”podcast” med någon form av AI-inläsning. Upptäckte dock att många av dem hade förbud mot sexuellt material i sina villkor.

          Det är intressant annars om hur mycket man läser. Jag läser faktiskt väldigt mycket sexnoveller och främst i de kategorier jag själv skriver i, även om det tyvärr finns rätt lite av det här just nu. Dels så gör jag det för att det är trevligt att läsa sexnoveller men också för att läsande är nyckeln till skrivande. Du kan inte bli bra på att skriva utan att läsa.

          Jag har läst rätt mycket om skrivande på nätet och två saker som brukar beskrivas som nybörjarmisstag är att inte läsa och, framförallt, att inte läsa i sin egen genre. Argumentet mot det sistnämnda brukar vara att man inte vill läsa annat som är likt det en själv skriver av rädsla att råka kopiera. Men kopiera kommer du att göra ändå! Allt som finns att skriva har redan skrivits. Det gäller att hitta sin egen version av det.

          Men om du inte läser så kommer du nästan garanterat att skriva exakt samma saker som alla andra och med exakt samma tropes. Människan är trotts allt en rätt enkel varelse och utan någon direkt input så kommer vi att ta den enklaste vägen och göra exakt samma saker som alla andra gjort före oss. Och det märks dessvärre när man läser.

          För. Det finns ett gäng här som är riktigt bra på att skriva trevlig text. Men allt för många är faktiskt rätt dåliga på att bygga berättelser. Och jag känner mig faktiskt nästan lite ledsen å skribentens vägnar när jag ser att hen tror sig ha kommit med någon storslagen plot twist som tyvärr inte var i närheten av att vara en dold kurva på en grusväg utan snarare en välskyltad motorvägsavfart som var synlig från avsnitt ett.

          Med det sagt så är det också bra att lyssna på ljudböcker, eller om du hellre vill, läsa högt för dig själv. När vi som vuxna, läskunniga, personer läser så gör vi oftast det med syftet att så snabbt vi kan tillgodogöra oss texten. Många läser rätt fort och hoppar över småord, bindeord och vi läser ju verkligen inte skiljetäcken. Om du däremot lyssnar på en text så kommer du bli tvungen att höra alla de där orden som gör det skrivna språket. För vi skriver ju inte som vi talar vilket ju innebär att vi ju aldrig riktigt kan höra det skrivna språket. Sedan så finns ju de som verkligen skriver som de pratar. Vissa gör det medvetet som ett konstnärligt grepp och andra borde verkligen plocka upp en bok, eller två.

          Med det inte sagt att det inte ska finnas plats för alla här. Det är helt okej att inte vara en mästare på att bygga berättelser (och jag räknar mig inte dit, även om jag är hyfsat bra) eller en akrobat med det skrivna ordet. Det är ok att inte vara något av det! Men om man har som ambition att bli bättre på sitt skrivande så bör man faktiskt också läsa.

          1
          Report comment
    2. Profilbild för Mxmeralda
      Mxmeralda

      Platta kommentarer är inte platta. Skriv ”gillar den här novellen” om du gillar novellen. 🙂 Jag är involverad i ett annat projekt där vi får massor av sådana kommentarer och det gör dagen så mycket bättre och det mycket roligare att fortsätta jobbet.

      3
      Report comment
      1. Profilbild för Sebbe
        Sebbe

        Bra sagt!

        0
        Report comment
  16. Profilbild för Nobelpris
    Nobelpris

    Jättekul att läsa om er andras skrivprocesser.

    Så här ser arbetsgången ut hos Nobelpris:

    En novellidé kan dyka upp helt slumpartat. Blickar som möts på stan, missade chanser i livet, slumpvisa möten och samtal på tåg etc.
    Idén sätts på pränt med en synopsis med handlingens huvuddrag, huvudpersonernas egenskaper, möjliga cliffhangers om det är en längre (eller uppdelad) novell samt hur det hela ska sluta.
    Därefter påbörjas arbetet med att brodera ut varje del. Ett arbete som kan ta avsevärd tid, och där formuleringar kan dyka upp i medvetandet lite när som helst.
    De explicita erotiska beskrivningarna är nästan svårast. Risken är att det kan bli alltför mekaniskt och bara fyllt med snuskiga ord. Tredje eller första person? Hur mycket ska lämnas åt fantasin? Frågeställningarna är många.

    Genomläsning och justeringar (stora och små) avslutar det hela. Konsekventa namn och beskrivningar? Hänger handlingen ihop? Slarvfel kan smyga sig in när man minst anar det.

    4
    Report comment
    1. Profilbild för Calcifer
      Calcifer

      Tack Nobelpris för dina tankar! ☺️

      2
      Report comment
  17. Profilbild för Lovi
    Lovi

    Konstigt nog gör jag som Martina i Om ett träd faller. Skriver ner sånt jag känner och tänker. Ibland blir det nästan små berättelser och om jag känner för att dela med mig skriver jag vidare, läser, skriver mera, skriver om, läser igen, stryker, skriver, om och om igen. Och till sist blir det kanske en novell.

    3
    Report comment

Lämna ett svar

Senaste nytt

Sök novell

Kategorier

Dölj Innehåll

Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se.

Hantera innehåll!

Kommenterat

  3. Som vanligt ett mästerverk, tror jag läst den eller liknande på bubblan. Men hur går det för dom älskade när…

  8. Roligt sätt att skriva historien på. Har sett nåt liknande tidigare, men det är fortfarande väldigt kreativt. Det funkade faktiskt.…

New Report

Close