I alpernas skugga #2

Det här är del 2 av 2 i I Alpernas skugga

Skidrummets sälta och vaxad mahogny

Luften i Innsbruck var knivskarp och doftade av snö, tallbarr och avlägsen vedeldning. Linn klev av bussen med darrande ben, och den plötsliga kylan mot hennes bara lår under hoodien fick henne att flämta till. Varje steg hon tog kändes som en bekännelse; hon bar fortfarande Elias vätska inuti sig, och känslan av hur den långsamt gled mot benens insida var en konstant, brännande påminnelse om hans ägande.

De andra ungdomarna rörde sig i en trött dvala mot receptionen, bärande på sina pjäxbagar och skidfordral. Sofia kastade en blick bakåt, en blick som dröjde kvar vid Linns ansikte lite för länge, men Elias lade sin hand på Linns nacke och styrde henne i en annan riktning.

”Inte receptionen,” viskade han. ”Vi behöver hämta utrustningen först.”

Han ledde henne mot en tung trädörr på sidan av hotellbyggnaden. Inuti skidrummet var luften tät av doften av skidvax, fuktigt läder och polerat stål. Det var svalt, nästan sterilt, och de enda ljuskällorna var de svaga nattlamporna som reflekterades i de prydliga raderna av skidor.

Elias låste dörren bakom dem. Klicket från låset lät som ett startskott i Linns huvud.

”Nu,” sa han. Han vände henne om och pressade henne mot en arbetsbänk i massiv ek, där doften av varmt vallajärn fortfarande dröjde kvar. ”Inga fler filtar. Inga poliser. Bara du och jag.”

Han drog upp hennes hoodie. Han tog sig inte tid att vara försiktig; han ville ha henne naken, exponerad i det svala rummet. Han slet av henne de fuktiga shortsen och trosorna och lät dem falla på det kalla betonggolvet. Linn darrade, men inte av kyla. Hennes hud reagerade på varje beröring, varje ljud.

Elias betraktade henne. Hennes kön var svullet, vått och mörkt i det svaga ljuset, märkt av deras resa. Han tog en klick vallapasta från en burk på bänken – en blandning av paraffin och syntetiska oljor – och lät den värmas mellan sina fingrar innan han smorde in hennes bröstvårtor. Kylan i pastan och den kemiska doften skapade en märklig, nästan sakral stämning.

”Du har varit så tyst,” sa han och lade sina händer på hennes höfter. Han lyfte upp henne på bänken så att hon satt i ögonhöjd med honom. ”Du har burit mig genom tre länder utan att klaga. Nu ska jag ge dig det du tiggde om på Autobahn.”

Han gick ner på knä mellan hennes ben. Men istället för den snabba förlösningen hon väntade på, använde han sin tunga med en plågsam långsamhet. Han drack av sin egen säd blandat med hennes sötma, en rituell rening som fick Linn att kasta huvudet bakåt mot de hårda skidhållarna. Metallen kändes kall mot hennes rygg, men inuti var hon en katedral av eld.

”Elias, nu… snälla, jag orkar inte mer,” kved hon.

Han reste sig upp. Han var nu den ”metodiska erövraren”. Han tog tag i hennes vrister och drog ut hennes ben så att hon var helt öppen för honom.

”Kom ihåg känslan av bussen, Linn. Kom ihåg hur du trodde att du kunde styra mig.”

Han trängde in i henne med en enda, våldsam stöt. Kontrasten mellan den svala luften i rummet och hans brännande hetta var så total att Linn gav ifrån sig det skrik hon hållit inne i femtio mil. Det ekade mot de vaxade skidorna och de tysta pjäxorna.

Han rörde sig inte med tvekan nu. Varje stöt var djup, hård och ägande. Han använde bänkens kant som hävstång och pressade henne till bristningsgränsen. Han kände hur hon började krampa, hur hennes muskler runt honom gav upp och kapitulerade.

”Titta på mig när du kommer,” befallde han.

Hon tvingade upp ögonen. Hon såg hans styrka, hans absoluta auktoritet i det här mörka rummet. Just som hon kände kaskaden bryta fram, lade han sin hand över hennes mun och dämpade hennes sista, gälla rop.

Urladdningen var våldsam. Hela hennes kropp skälvde i en långsam, avtonande efterskalv medan han fortsatte att röra sig inne i  henne, tills han själv nådde sin kulmen och fyllde henne på nytt, i en varm, tung ström som beseglade deras nattliga kontrakt.

Efteråt blev de sittande kvar på den hårda ekbänken. Doften av vax, svett och begär hängde tung i rummet.

”Välkommen till Alperna,” viskade han och strök henne över den nu lugnade huden på hennes mage.

Linn backade in i hans famn, utmattad men med en känsla av att äntligen ha hittat hem i sin underkastelse. Hon visste att imorgon skulle de stå i backen med de andra, men varje gång hon såg Elias skulle hon känna sältan och vaxet, och veta att hon var märkt för livet i sitt medvetande.

Första skiddagen och liftens vertikala isolering och kalla smekningar

Morgonljuset över Innsbruck var brutalt klart och reflekterades i de snöklädda bergssidorna med en intensitet som fick Linns ögon att tåras bakom sina spegelglasögon. Hon stod i liftkön tillsammans med Sofia, Markus och de andra, klädd i sin atletiska, svarta skidoverall som satt som en andra hud. Trots den bitande morgonkylan kände hon sig febrig. Mellan sina ben bar hon fortfarande den dova ömheten efter nattens pass i skidrummet, och varje rörelse i de stela pjäxorna påminde henne om hur Elias hade hanterat henne på ekbänken.

Elias stod några meter bort och pratade med guiderna. Han såg oförskämt oberörd ut i sin mörkblå skidjacka, men när han vände blicken mot henne och nickade svagt, kände Linn hur hennes inre väggar reagerade instinktivt.

”Du ser lite borta ut, Linn,” sa Sofia och knuffade till henne vänskapligt. ”Var det bussen som tog kol på dig, eller vad?”

Linn tvingade fram ett leende. Den ”förbjudna tanken” – insikten om att Sofia inte hade en aning om att Linn suttit grensle över Elias under tullkontrollen – gav henne en kick av adrenalinfylld skam. ”Bara lite stel,” svarade hon och undvek väninnans sökande blick.

När det blev deras tur att kliva på fyrstolsliften, manövrerade Elias det så att han och Linn hamnade i en soffa för sig själva, precis bakom Sofia och Markus. När liften lämnade dalstationen och började stiga brant mot de högre topparna, ersattes sorlet från kön av den stora tystnaden och vindens vinande.

”Sänk bygeln,” befallde Elias lågt.

Linn drog ner säkerhetsbygeln och lät skidorna vila på fotstödet. De svävade nu trettio meter över de snötyngda granarna.

”Lutade dig bakåt,” fortsatte han.

Linn såg på ryggarna på de andra i liften framför dem. De satt bara fem meter bort, skrattande och pekande på utsikten. Risken var total. Elias drog av sig sin tjocka skidvante och lät sin nakna, varma hand glida in under Linns jacka. Han fann glipan mellan hennes tröja och linningen på skidbyxorna.

”Du trodde att du var trygg här ute i ljuset,” viskade han mot hennes huva. Hans fingrar var svala till en början, men de hettade snart upp mot hennes hud. ”Men jag känner hur du darrar så fort jag rör vid dig.”

Han lät sin hand vandra neråt, in under tyget i hennes tajta overall. Han använde kraften i sina fingrar för att pressa sig förbi resåren på hennes underkläder. Linn bet sig i läppen och fixerade blicken vid den vita horisonten.

”Elias, de ser oss…” flämtade hon, men hon gjorde inget motstånd. Tvärtom pressade hon sig omärkligt mot hans hand.

”Ingen ser något så länge du sitter still,” sa han metodiskt. Han fann hennes våthet, som fortfarande var påtaglig från morgonens dusch, och började massera henne med ett fast, rytmiskt tryck.

Liften gungade till i en av stolparna, och Linn gav ifrån sig ett lågt ljud som drunknade i vindens vinande. Elias använde sin teknik – han stannade upp precis när hon började svara på beröringen, och lät istället tummen trycka hårt mot hennes klitoris.

”Om Sofia vänder sig om nu, vad tror du hon ser?” frågade han och lät sin andra hand vila nonchalant på bygeln. ”Hon ser två vänner som njuter av utsikten. Hon ser inte hur min hand är begravd i dig. Hon ser inte hur din kropp tigger om mer.”

Den psykologiska maktbalansen var nu precis där Elias ville ha den. Han ägde hennes reaktioner mitt i den alpina storslagenheten. Linn kände sig både kränkt och upphöjd; att vara föremål för hans kontroll här, hängande mellan himmel och jord, var en upplevelse av radikal sårbarhet.

Han drog ut sin hand precis innan liften nådde toppstationen. Han drog på sig vanten igen med samma lugna metodik som han vaxade skidor med.

”Dags att åka,” sa han och reste sig när bygeln fälldes upp. ”Se till att hålla jämn fart nerför backen, Linn. Jag kommer att ligga precis bakom dig. Och om du tappar fokus… så vet du vad som väntar i botten.”

Linn skidade ut från liften, hennes ben kändes tunga men hennes sinne var knivskarpt. Hon kände hans blick i ryggen hela vägen nerför den första svarta pisten, en osynlig länk som höll henne fastare än någon säkerhetssele i världen.

Stormens isolering och filtarnas värme

Himlen hade skiftat från kristallblått till en olycksbådande blygrå nyans på mindre än tjugo minuter. Vinden, som tidigare bara varit ett svagt vinande i liften, piskade nu upp snön till en ogenomtränglig vit vägg. Linn kämpade för att se Elias ryggslut framför sig, men de iskalla kornen piskade mot hennes skidglasögon och suddade ut alla konturer.

”Håll ihop!” skrek Elias, men hans röst svaldes omedelbart av stormens dån.

De hade varit fem när de lämnade toppstationen, men i den plötsliga ”whiteouten” förlorade de kontakten med Markus och Viktor. Kvar i den piskande kylan fanns bara Elias, Linn och en skärrad Sofia som klamrade sig fast vid sina skidstavar som om de vore livlinor.

”Vi måste bort från pisten!” Elias dök upp som en mörk skugga ur det vita och tog tag i Linns arm. ”Det finns en gammal jaktstuga några hundra meter härifrån. Om vi stannar här kommer vi att frysa ihjäl.”

Efter vad som kändes som en evighet av blind kamp genom djupsnön dök en låg, timrad jaktstuga upp ur kaoset. De snubblade in i mörkret medan vinden dånade mot de tjocka timmerväggarna. Sofia skakade så våldsamt att hennes tänder klapprade, ett metalliskt ljud som ekade i den tysta stugan.

Vinden dånade mot de tjocka timmerväggarna så fort de stängt ute kylan. Sofia skakade så våldsamt att hennes tänder klapprade i det iskalla mörkret. Elias arbetade snabbt och metodiskt vid eldstaden; snart fick de små kvistarna fäste och björkveden började spraka, vilket kastade ett fladdrande, varmt sken över rummet.

Först nu tog Elias fram sin mobil. Han höll upp den mot det lilla fönstret och letade efter mottagning. En enda stapel dök upp och försvann, men han lyckades pressa igenom ett samtal.

”Hallå? Det är Elias,” sa han med hög röst för att höras över stormens dån utanför. ”Vi har tagit skydd i jaktstugan… Ja, jag har Linn och Sofia med mig. Vi är i säkerhet… Nej, vi tappade Markus och Viktor vid ravinen, de hann förmodligen vända neråt eller tog en annan väg… Vi stannar här tills det bedarrar. Hör du mig? Vi rör oss inte!”

Rösten i andra änden sprakade till, ett otydligt svar om att räddningstjänsten var larmad men att ingen kunde ge sig ut i vindstyrkorna. Sedan försvann täckningen helt. Elias stirrade på skärmen som nu visade ’Ingen tjänst’ innan han stoppade undan den.

”De vet var vi är och att vi tre är oskadda,” sa han och vände sig mot tjejerna. ”Men de kan inte ta sig hit förrän i morgon bitti som tidigast. Vi är helt ensamma.”

 

Elias blick mörknade i eldskenet. ”Av med de blöta ytterkläderna. Alltihop. Vi måste få upp kroppstemperaturen innan ni börjar frysa på riktigt.”

Linn hjälpte den darrande Sofia ur de isiga skidbyxorna och jackan. Elias klädde av sig till kalsongerna med ett lugn som var nästan provocerande. De lade ut de grova yllefiltarna på golvet framför brasan. Elias satte sig i mitten och drog in båda tjejerna tätt mot sig. Han höll dem hårt, hans armar som varma järnband runt deras axlar, och kramade dem så hårt att deras bröst pressades platta mot hans sidor.

Under en lång stund satt de bara så. Det enda som hördes var eldens knastrande och Sofias långsamma återgång till normal andning. Det var en mjuk stillhet där de bara lät kroppsvärmen flöda mellan sig genom de tunna tyglagren. Allt eftersom de tinade upp, förändrades atmosfären. Doften av fuktigt ylle blandades med den tunga, söta aromen av Linns upphetsning.

Sofia, som nu börjat slappna av mot Elias axel, fixerade blicken på hans högra axel i eldskenet. Hon såg hur den rörde sig i en liten, rytmisk vridning. Sedan hörde hon det – ett dämpat, vått och smaskande ljud under filten på Linns sida. Det var det rytmiska klucket av fingrar som arbetade under en troskant, ett saftigt slurp-slurp som skar genom tystnaden.

Sofia drog efter andan. Nyfikenheten och en plötslig, bultande kåthet fick henne att låta sin egen hand vandra neråt under yllet. Hon rörde sig millimeter för millimeter tills hennes fingrar nuddade Elias handrygg. Hon kände hur hans fingrar trängde djupt in i Linn, kände den heta fukten som smörjde hans knogar. Upptäckten sände en elektrisk stöt rakt ner i hennes egen skrev, som omedelbart blev fuktigt.

Sofia började försiktigt smeka sig själv med sin andra hand. Hon försökte vara tyst, men hettan i hennes underliv var för intensiv. Hennes fingrar blev snabbt dränkta i hennes egen sötma, och snart började hennes egna beröringar framkalla ett liknande vått ljud. Det klafsade svagt när hon masserade sin svullna klitoris, ett smaskande läte som nu svarade på ljuden från Linns sida. Hon gav ifrån sig ett lågt, försynt stön som hon inte kunde hålla tillbaka.

Elias stannade upp ett ögonblick i sina rörelser med Linn. Han lyssnade på Sofias tunga andning och det våta ljudet av hennes fingrar. Han vände inte på huvudet, men Sofia kände hur hans kropp utstrålade en lugn tillfredsställelse.

”Jag hör hur våt du är, Sofia,” sa han lågmält, och hans röst var som sammet. ”Fortsätt. Jag vill höra att du tar hand om dig själv lika intensivt som jag tar hand om Linn.”

Sofia lydde, hennes rörelser blev snabbare och mer desperata. Klafsandet under filten blev tydligare och mer taktfast. Till slut bröt Elias tystnaden helt. Han reste sig upp, vilket lämnade tjejerna darrande på golvet, badande i sin egen lust. Han drog fram en tung, gammal trästol och placerade den mitt framför brasan.

”Nu,” befallde han, rösten var fortfarande mjuk men fylld av en odiskutabel auktoritet. ”Allt ska bort. Jag vill se er nakna.”

Linn och Sofia lydde. Underkläderna föll till golvet och blottade deras bleka hud i eldskenet. Båda stod tysta, deras bröstvårtor hade dragit ihop sig och var hårda av den plötsliga exponeringen.

”Kom hit. Sätt er gränsle över mina lår. Vända bort från mig.”

De klättrade upp på var sitt av hans massiva lår. De satt nu med ryggarna mot honom, blickarna vända mot lågorna. Elias slog sina kraftfulla armar runt dem och drog ihop dem så hårt att deras nakna sidor klibbade samman. Han lät händerna glida in framifrån, mellan deras särade ben, och fann deras genomblöta sköten samtidigt.

Plötsligt drog han bort sina händer. Tomheten var omedelbar och smärtsam. Innan de hann reagera lät han sina handflator landa i ett synkroniserat, hårt smisk över deras blottade skinkor. Smack! Det piskande ljudet ekade mot timmerväggarna och efterlämnade en brännande, bultande hetta på deras hud.

Elias lät inte hettan klinga av. Han slöt sina stora händer om varsin skinka och kramade åt ordentligt, ett fast och besittande grepp som tvingade dem att känna vidden av hans styrka, innan han returnerade händerna mot de savande fittorna.

Flickorna reagerade våldsamt på återkomsten av hans beröring. När hans händer varit borta hade de instinktivt börjat gnida sina våta kön hårt mot hans ben för att återfå den elektriska kontakten. Nu när han var tillbaka, hjälpte de honom i ett kåtslag som raderat all skam. Linns ena hand grep tag om Sofias knä och bröt det kraftfullt åt sidan för att ge Elias fingrar fri lejd in i sin kamrat. Samtidigt lät Linn sin andra hand glida in mellan Sofias lår och körde in sina fingrar djupt i Sofias bultande fitta, så att Sofia fylldes av både Elias och Linn samtidigt. Sofia, drabbad av en vild tacksamhet, böjde sig ner och lät sin mun sluta sig om Linns ena bröst; hon sög girigt på den styva bröstvårtan och drog i den med läpparna medan hon särade på sina egna ben så mycket hon bara kunde för att svälja Elias hela hand.

”Se på lågorna,” viskade Elias mellan deras nackar. ”Ni ska sitta helt stilla nu, medan jag känner hur ni båda förbereder er för att ge mig allt.”

Han ökade tempot. Det våta smaskandet under deras sammanpressade kroppar blev en tung rytm som överröstade stormen.

”Nu,” befallde han. ”Linn, ta tag i Sofias hår. Dra henne bakåt mot dig. Jag vill se er dela den här känslan.”

Linn vred på nacken och fångade Sofias läppar i en desperat kyss, samtidigt som hon drog hennes huvud bakåt. Elias pumpade nu med en rå, metodisk kraft. Spänningen i flickornas kroppar nådde en kritisk punkt där musklerna i deras lår skakade okontrollerat. Plötsligt brast allt.

Sofia kände en våldsam tryckvåg inifrån, och i samma ögonblick som Linn gav ifrån sig ett gällt, utdraget skrik, utlöstes deras fontänorgasmer i synkroniserade kaskader. Den varma vätskan sprutade framåt i kraftiga strålar, dränkte både Elias händer och den gamla trästolen, innan den rann ner över hans ben och ut på filten i en varm, tung ström. De satt kvar, fullständigt tömda och darrande, underkastade mannens järngrepp medan elden långsamt började falna.

Från underkastelse till uppror

Tystnaden som följde på Linns och Sofias gälla fontänorgasmer var öronbedövande. Det enda som hördes var det tunga, rytmiska flämtandet från tjejerna där de hängde som brutna dockor i Elias grepp. Stolen var dränkt, deras lår glänste av sötma i eldskenet, och doften av kön och rök lade sig tung i den lilla stugan. Den råa, bultande energin i Elias rörelser ersattes av en kylig, lugn auktoritet. Han drog inte undan sina händer omedelbart; han lät sina fingrar vila djupt inuti deras bultande fittor som levande ankare.

”Titta på mig,” sa han. Rösten var ett lugnt konstaterande av fakta.

De lyfte sina huvuden. Linns blick var simmig, medan Sofia fortfarande snyftade svagt av ren sensorisk överbelastning. Elias reste sig långsamt och lät dem glida ner från sina lår så att de landade ostadigt på de våta filtarna vid hans fötter. Han stod naken och massiv framför dem, en mörk siluett mot eldens sista glöd.

”Ni ska torka av varandra nu,” befallde han. ”Men använd era munnar först. Jag vill att ni slickar varandra helt rena inför mina ögon. Varje spår av det ni nyss gav mig ska förtäras, millimeter för millimeter. Först när huden är fri från sälta får ni använda filtarna.”

Linn och Sofia utbytte en blick. All rivalitet var borta, ersatt av en dubbelt delad förståelse för deras gemensamma underkastelse. Med sänkta huvuden började de lyda. De kröp tätt ihop på golvet framför honom. Linn böjde sig ner och lät sin tunga arbeta över Sofias våta lår, drack girigt av vätskan, medan Sofia med hängivna läppar började rengöra Linns kön. De arbetade metodiskt och grundligt, precis som han beordrat, medan deras tungor möttes i de fuktiga skårorna under hans vakande blick.

Elias satte sig åter i den stora trästolen, fylld av en nästå gudomlig självbelåtenhet. Han iakttog dem medan de slutligen tog de grova yllefiltarna för att torka huden torr. Hans blick blev dåsig, som om han redan tagit för givet att deras viljor var brutna för natten. Men under de sänkta huvudena pågick något annat. Sofia, som krupit närmast stolens bakre ben, fann under en trasmatta det hon sökt: två grova repstumpar.

Hon kastade en blixtsnabb blick på Linn. Ett nästan omärkligt nick.

”Elias,” viskade Sofia, hennes röst var fortfarande mjuk och darrande, en perfekt mask. ”Du är så spänd. Låt oss tacka dig ordentligt.”

Innan han hann reagera, var de över honom. Linn kastade sig över hans knän och pressade ner hans lår mot sitsen med hela sin tyngd, medan Sofia drog repen runt hans handleder och fixerade dem vid stolens ryggstödsstolpar. Elias röst var hes av överraskning, men när han försökte rycka loss sina armar skar de stela repen in i hans hud.

”Sitt still, Elias,” sa Linn. Hennes röst var nu sval och skarp. Hon satte sig grensle över hans fixerade ben och pressade sina händer mot hans bröstkorg. Sofia arbetade snabbt vidare och använde sina egna strumpbyxor för att binda hans vrister vid stolens ben. Den massiva mannen var nu totalt fixerad.

De rörde vid varandra med en nyfikenhet som var både rå och vacker. Den bisexuella spänningen som han själv tvingat fram exploderade nu i en utforskning som gick längre än någon av dem varit med om tidigare. Linn lät sina fingrar vandra över Sofias axlar och vidare ner över hennes bröst, medan Sofia svarade genom att luta huvudet bakåt och ge ifrån sig ett lågt, spinnande ljud. Ljudet av deras hud mot varandra, det mjuka glidandet av nakna kroppar, fyllde rummet och fick Elias att rycka desperat i sina bindningar.

”Titta på honom, Sofia,” viskade Linn. ”Se hur han darrar.”

Sofia flyttade sig närmare Elias ansikte. Hon pressade sitt fylliga bröst hårt mot hans mun, tvingade in bröstvårtan mellan hans läppar och befallde honom med en blick att göra det skönt för henne. Elias, fixerad och oförmögen att röra sig, tvingades använda sin tunga och sina läppar för att tillfredsställa henne, medan han hörde det saftiga ljudet av Linns fingrar som arbetade djupt inuti Sofia bakifrån.

Åsynen av tjejernas okontrollerade extas gjorde Elias vansinnigt tänd; hans lem bultade så hårt mot Linns lår att han nästan glömde sina bindningar. Linn såg hungern i hans ögon och log mörkt genom svetten och de tårade ögonen. Hon böjde sig ner och lät sina läppar sluta sig om hans heta ollon, tog några djupa, giriga drag bara för att känna hur hans puls dunsade mot hennes tunga. Hon njöt av vibrationerna av hans maktlöshet innan hon plötsligt drog sig undan.

Samtidigt tog hon ett fast tag om hans pung. Hon kramade åt hårt, precis tillräckligt för att den skarpa smärtan skulle få hans erektion att vika sig en aning, en brutal påminnelse om att han inte längre kontrollerade sin egen kropp.

Båda flickorna var nu fyllda av ett nytt, gemensamt begär. De ville inte bara kontrollera honom, de ville känna hans styrka inuti sig på sina egna villkor. Linn lutade sig nära Sofias öra, hennes röst en hes viskning. ”Jag vet hur skön hans kuk känns när han pressar sig hela vägen in i botten, Sofia. Han är massiv… du måste få prova.”

Sofia darrade av förväntan. Hon flyttade sig uppåt och ställde sig grensle över Elias fixerade höfter. Hon sänkte sig långsamt ner, och ljudet av hur hon tog emot honom – en djup, våt suck – fyllde rummet. Hon lät honom tränga in i botten tills hennes bäcken slog mot hans, och hon gav ifrån sig ett ljud som var hälften smärta, hälften ren eufori. Hon började rida honom, en långsam och tung rytm som tvingade Elias att spänna varje muskel i sin bundna kropp.

Linn sjönk ner på knä framför dem. Hon tog ett fast tag om Sofias knän och pressade isär hennes lår maximalt, så att Sofia blottades helt för hennes blick. Hon lät sin tunga arbeta djupt inuti deras sammanfogade kön, slickade sötman som rann längs Sofias lår innan hon fokuserade helt på den bultande klitoris som gned sig mot Elias hud. Linn nafsade lekfullt och började sedan suga ordentligt på den känsliga kärnan, vilket fick Sofia att skrika rakt ut och öka tempot i sin ridning.

Sofia kände hur spänningen i hennes sköte återigen byggdes upp till en kokpunkt. Elias massiva närvaro inuti henne var umbärlig men maktlös. Hon ökade takten, hennes rörelser blev vilda och okontrollerade. Hon pressade sina lår mot stolen, tryckte sig ner mot honom med all sin kraft.

Just som Sofia började skaka i den första vågen av sin orgasm, reste sig Linn upp och ställde sig bakom dem i stolen. Hon slog sina armar om Sofia, kupade hennes bröst och började massera dem med fasta grepp. Samtidigt som Sofia gav ifrån sig ett gällt skrik och hennes inre väggar krampslog runt Elias, lutade sig Linn framåt. Hon pressade sina små, fasta bröst mot Elias rygg och förde sin mun till hans öra. Hennes andedräkt var het och bar den omisskännliga doften av Sofias upphetsning och den sötma som nu dränkte dem båda.

”Hör du hur hon skriker, Elias?” viskade Linn syndigt rakt in i hans medvetande, medan hon lät sina naglar riva försiktigt men bestämt över hans spända axlar. ”Känn hur det känns att bli ägd. Du är inte längre den som bestämmer över oss. Du är vår nu… vår leksak. Du ska behaga oss på våra villkor, precis som vi vill, resten av den här resan. Din stolthet är bunden vid den här stolen, precis som dina händer.”

Elias kände hur orden skar genom honom som piskrapp, förstärkta av Sofias våldsamma ryckningar som fortfarande skakade hela stolen. Men precis i det ögonblicket brast det även för Linn. Närheten till Sofias skrik och den råa maktkänslan över Elias fick henne att tappa kontrollen. Hennes egna ben började skaka våldsamt där hon stod bakom dem, och i samma sekund som Sofia nådde sin absoluta kulmen, utlöstes Linns fontänorgasm i en kraftig kaskad. Den varma vätskan sprutade rakt ner mellan hennes egna arbetande fingrar, skvätte intensivt mellan hennes lår och sögs omedelbart upp av den tunga yllefilten under dem, i en total, synkroniserad urladdning som fick båda tjejerna att slutligen kollapsa mot den bundna mannen.

Sofia snyftade till en sista gång och lät sitt huvud falla bakåt mot Linns axel. Hon lyfte sig långsamt upp från hans kropp, dränkt i svett och sötma. Hon ställde sig vid sidan av stolen, hennes andhämtning fortfarande häftig, och betraktade Elias med en nyvunnen, kylig makt i blicken.

Linn och Sofia utbytte en blick. De satte sig på knä framför honom, deras ansikten bara decimeter från hans bultande lem. De såg hur venen längs hans skaft dunkade med en frenetisk kraft, ett tydligt tecken på att han var på gränsen.

”Känner du det, Sofia?” viskade Linn och lät sin fingertopp bara snudda vid hans heta ollon. ”Känn hur han darrar inifrån. Han är så nära att brista nu… han kan inte hålla tillbaka längre.”

Sofia nickade, hennes blick var låst vid hans kön. ”Jag känner det, Linn. Det bultar så hårt mot min hand… han är som en tryckkokare.” Hon böjde sig närmare hans öra och hennes röst var fylld av ett retsamt förakt. ”Är du en riktig tjur, Elias? Är du så kraftfull som du vill att vi ska tro? Visa oss då. Visa oss att du kan spruta så hårt att det når ända upp till våra ansikten.”

Linn tog över, hennes tunga drog ett långt, blött spår från roten till ollonet. ”Ja, kom igen nu, din stora oxe. Ge oss allt du har. Spruta ner oss…”

De började arbeta tillsammans, synkroniserat och hänsynslöst. Sofia tog honom djupt i halsen medan Linn masserade hans pung med ett fast grepp som drev honom mot vansinne.

”Nu kommer han, Sofia!” skrek Linn plötsligt när hon kände hur hans muskler spändes till bristningsgränsen. ”Han brister!”

Just som Elias ryckte till i en våldsam kramp och hans höfter skälvde okontrollerat, drog Sofia bort sin mun. De båda flickorna lutade sig tillbaka och betraktade honom med glupska blickar. I en sista, explosiv urladdning sprutade Elias en kaskad av het säd rakt upp i luften. Det var en kraftfull ström som landade över hans egen mage, hans bröstkorg och skvätte ända upp på Linns kind. Han var helt tömd, en spillra av den man som nyss ägt rummet.

Linn sträckte ut fingret och fångade upp en droppe från hans ollon, förde den till sin mun och smakade av den med ett mörkt leende. ”En duktig tjur,” konstaterade hon kyligt.

Sofia lutade sig fram och slickade metodiskt rent hans mage, hennes tunga drog långa, njutningsfulla spår genom den vita vätskan. När hon var klar möttes flickorna i en lång, passionerad kyss. De lät hans säd blandas på sina tungor, smakade på hans underkastelse inför hans ögon, innan de synkroniserat svalde allt med ett gemensamt skratt.

Med långsamma, retfulla rörelser började de knyta loss honom. Repen föll till golvet och Elias, utmattad och tömd på all kraft, gled ner från stolen och landade på knä på golvet mellan dem. Han flämtade, fortfarande darrande av efterskalven. Sofia lade sin hand på hans huvud, drog hans ansikte mot sin fuktiga fitta och proklamerade med en röst som inte darrade:

”Även om vi släppt lös dig nu, Elias, så betyder det inte att vi inte äger dig precis när vi vill. Du är vår maskin nu.”

Filtar, kuddar och helgens visioner

Stugans grova timmerväggar gav ett visst skydd mot stormen, men kylan bet fortfarande i hörnen. Elias, som nu rörde sig fritt men bar flickornas behandling som en behaglig tyngd i musklerna, hjälpte till att rota fram vad som fanns. De fann en gammal trälår i ett hörn som innehöll tunga yllefiltar och ett par fasta kuddar som doftade svagt av torkat gräs och tid.

De drog ut allt framför den döende glöden i spisen. Elias hamnade i mitten, en naturlig mittpunkt för deras uppmärksamhet, med Linn och Sofia tätt intill sig på varsin sida. Under de tunga filtarna byggdes kroppsvärmen snabbt upp till en het, privat bubbla i mörkret.

”Det här var en nödvändig omväg,” mumlade Elias och lät händerna vila ägande på deras höfter under yllet. ”Men när vi väl kliver in på hotellet i morgon lämnar vi den här primitiva stämningen bakom oss. Berätta för mig… hur ser helgen ut i era huvuden?”

Sofia drog upp filten till näsan och hennes ögon glittrade mot honom i halvmörkret. ”Jag ser framför mig att vi intar hotellet med en sorts självklar arrogans,” viskade hon. ”När de andra kliver upp, stela och halvdöda efter stormen, ska vi redan stå där – nyduschade, snygga och med en blick som säger att vi äger varje kvadratmeter. Jag vill att vi dominerar de brantaste pisterna på dagen, kör tills benen skriker av mjölksyra, bara för att sedan dra oss tillbaka. Jag ser oss i hotellrummet, Elias. Jag vill ha dig mot de stora fönstren med alptopparna som vittnen. Ingen blygsamhet, bara en total närvaro.”

Linn skrattade lågt, en mörk klang som vibrerade mot hans axel. ”Precis. Jag vill ha den där kontrasten. Den eleganta ytan vid middagen, där vi sitter med de andra och konverserar som om ingenting hänt, medan jag och Sofia ser till att du inte kan tänka på något annat än vad vi gör med dig under bordet. Jag ser framför mig hur vi smyger undan på after-skin, in i de diskreta hörnen där basen dämpar våra ljud. Jag vill ha en helg som lämnar oss märkta – utmattade av både skidåkning och av varandra.”

Elias drog dem båda närmare och log mot det mörka taket. ”En vision värdig oss. Vi ska vara de som de andra tittar på och undrar över – varför vi ser så tillfredsställda ut, varför vi har den där skärpan i blicken. Jag tänker se till att ni bär med er den här helgen i varje muskelcell när vi kliver på bussen hem på måndag. Ni ska vara märkta av mig, precis som jag är av er.”

Med bilderna av snöklädda toppar, iskall champagne och gränslösa nätter framför sig, lät de till slut sömnen ta vid. Stormen utanför var bara ett avlägset dån mot den framtid de just skissat upp i mörkret.