Den här novellen utspelar sig helt och hållet ur min fantasi. Alla karaktärer är påhittade och har ingen koppling till verkligheten. Namn och/eller utseende, samt gatunamn, städer, mm, är slumpmässigt utvalda.
Enda sen puberteten började för Alva har det varit ett bekymmer efter det andra. Det största var mensen som alltid gav mer problem än vad hennes mamma upplevde som ung. Alva blödde mycket. Mer än det skulle göra, tyckte hon. Mamma Marie sa att det skulle bli bättre med tiden och såg alltid till att det fanns gott om bindor som Alva kunde använda. Vilket hon gjorde. Men när Alva fyllde femton visste hon att mycket ansvar låg på henne. Det var då hon skulle lära sig om perioden innan man blev vuxen och vad det innebar att ta eget ansvar. Därför bestämde sig Alva för att ta kontakt med ungdomsmottagningen och fråga om de kunde hjälpa henne. Veckan innan besöket var Alva otroligt orolig och nervös. Det var första gången hon skulle gå på ett besök helt själv utan sin mamma. Hon grävde i sina nagelband, skakade benen, och bet sig själv i tungan. Alva tyckte att det var jättejobbigt att inte veta hur det skulle gå till. Hon Googlade runt och hittade en sida via UMO där de förklarade detaljerat hur ett besök kunde se ut och att varje patient fick bestämma. Eftersom att Alva ville ha hjälp att stoppa sin mens förstod hon att hon förmodligen skulle behöva klä av sig naken. Något hon fann jobbigt. Hon sökte tröst hos sin mamma och grät medan hon berättade om det. Hennes mamma Marie sa till henne att allt skulle gå bra. Gynekologer och andra läkare på mottagningar gör sånt varje dag, ibland på flera dussin tjejer, sa hon. Alva fann en viss tröst, men var fortfarande nervös. Hon hade inte visat sig naken för någon annan än sin mamma och pappa, men det var flera år innan. Ingen har sett henne på det sättet sen dess. På senare år hade Alva fått hår under armarna som hon rakade ofta. Hår mellan benen som hon lät vara. Det hade också hänt något mellan hennes ben. Någon flytning som kom och gjorde varje trosa våt och kladdig. Men det hade hon Googlat fram och fått veta att det var naturligt.
Alva tyckte inte att hon var speciellt söt. I alla fall inte söt nog att ha en pojkvän. När hon såg sig själv i spegeln synande hon sitt ansikte. Hon stirrade på sin runda lilla näsa, de mörkgröna ögonen, dem småfylliga läpparna och sitt axellånga röda hår. Alva hatade att hon hade fräknar över näsan och kinderna. De såg ut som en måltavla. Alva tyckte att hon såg ut som en nörd, som en tjej ingen ville ha. När hon vände sig om och tittade ner såg hon en fast rund rumpa, sina smala ben, och fötter som hon knappt kunde hitta skor till. Framsidan av hennes kropp var slank. Över hennes mage hängde hennes bröst som var en aning för stora. När hon jämförde sina bröst med andra så sa hon alltid att sina såg ut som en halv handboll. Det visste hon för hennes storebror spelade handboll.
Alvas familj var fullt normal. Inga defekter eller fel som skiljde dem åt speciellt mycket. Faktum var att Alva hade det bra. Hennes föräldrar jobbade och hade inga problem med pengar. Alva och hennes bror Albin gick i skolan. När de inte gjorde sina vardagliga plikter var de som vilken familj som helst. De spelade brädspel, kort, och tv-spel. De såg film och serier, program på tv:en och andra inomhus aktiviteter.
När måndagen äntligen, eller tyvärr kom, klev Alva motvilligt in i bilen. Marie hade mer eller mindre tvingat henne att acceptera skjuts in till stan då Alva var för nervös för att ta bussen. Hon hade tagit på sig en av hennes brors mjukisbyxa och lånat en av hans huvtröjor. Alva ville bara gömma sig, inte synas för någon. Håret var ovårdat och någon dusch hade hon inte tagit när hon vaknade. Luktade det inte lite illa mellan benen, frågade hon sig själv när hon satt i framsätet bredvid sin mamma. Hon tyckte att det kom en sur doft därifrån och blev kallsvettig av tanken att den hon skulle träffa på ungdomsmottagningen säkert skulle hata henne för att hon inte duschat. Men hon var tvungen att gå dit. Mensen var för jobbig och hon ville inte uppleva den mer.
Bilen stannade en bit ner på vägen. Marie stängde av den och pustade ut åt sin dotter innan hon visade sitt stöd. Hon lade sin hand över Alvas lår och smekte det med tummen. Alva satt och hyperventilerade. Bara 100 meter bort fanns platsen hon skulle behöva gå in i helt själv. Det kändes jobbigt. Som om det var jordens undergång.
”Är du säker på att jag inte ska följa med dig in?” frågade Marie oroligt.
Alva tog ett djupt andetag innan hon andades ut lika tungt, om inte tyngre.
”Ja då.” hjärtat slog hårt. ”Det går… går säkert bra.” sa hon efter hon svalt en klump i halsen.
”Jag sitter kvar här och väntar, är det okej?”
”Det är okej mamma. Tack. Men jag… jag går nu då.”
”Allt kommer gå bra Alva. När du är klar kör vi förbi McDonalds så får du välja vad du vill.”
Alva knäppte upp bältet, tog ett djupt andetag, sen öppnade hon dörren och klev ut. När dörren slog igen hoppade hon till. Stegen fram till ungdomsmottagningen var jobbiga. Det kändes som varje steg tog henne närmre giljotinen. Snart skulle de Franska folket dräpa henne för alltid och paradera ner för gatan med hennes huvud på en högaffel medan de skrek svordomar. Vilken tanke, tänkte hon. Alva knöt näven och sa till sig själv att detta var Sverige, år 2018, de har inte såna barbariska metoder.
Hon öppnade dörren och klev in. Alva fick en chock när hon såg hur vitt och fint det var där inne. Det var inte alls lika läskigt som hon intalat sig själv. Det såg ut som vilken mottagning som helst. Hon klev fram till receptionisten Lena. Lena löste korsord innan hon uppmärksammade den unga söta flickan som gick mot henne.
”Hejsan.” sa Lena medan hon log.
”Ehm, hej där.” hon vinkade lite blygt.
”Vad kan jag hjälpa dig med?”
”Jag har tid nu klockan tolv.” sa hon medan hon tittade på klockan på väggen bredvid henne.
”Namn?”
”Alva Wildén.”
”Alva.. Alva.. Alva.. DÄR. Ja precis. Var god och sätt dig så kommer de snart och kallar på dig.”
”Ehm, tack så mycket.”
Alva tittade på korsordet innan hon vände sig om. Sånt brukade hennes mamma också göra. En sorts värme kom över henne. Receptionisten var helt normal. Det var inget fel med henne. Ingen demon eller monster. Alva tyckte hon var löjlig som varit så nervös. När hon satte sig på stolen tittade hon runt. Försökte få en bild av vart hon befann sig. Ju mer hon såg sig om, ju mer insåg hon att det var en trygg plats. I alla fall där hon satt. Hon kunde se Lena, utgången, två dörren till herrarnas och damernas toalett, samt en till dörr som säkert ledde till undersökningsrum.
”Alva Vilden.” ropade Peter.
”Wildén.” ropade Alva och blev förvånad över sin framfart.
”Ja just det. Förlåt.”
Alva reste sig och tog Peter i handen.
”Peter.” sa han.
”Hej.” svarade hon nervöst.
Även då stirrade Alva runt. Dörr efter dörr till olika rum. Vissa var stängda, vissa öppna och tomma på människor. De kanske hade lunch, tänkte hon, och blev bekväm i att det var så folktomt där. När de kom till Peters rum längst ner i korridoren guidade han in henne innan han stängde dörren bakom dem. Alva stannade upp och såg sig runt. Skannade av rummet efter hot. Hon såg en stol med några lustiga ställningar. Den var vit med svarta kuddar. Det var någon lampa över, en sån tandläkaren hade. Till vänster om henne såg hon ett draperi, en spegel på väggen och en pall. Till höger ett handfat, spegel och hållare för papper samt tvål och desinfektion.
Hon tog ännu ett steg in och tittade runt. I det högra hörnet stod det ett skrivbord med dator på, en kontorsstol bakom den och en mindre tygad stol framför skrivbordet. Hon gick fram till den stolen och satte sig blygt i den. Peter gick sakta bakom henne innan han intog sin plats. Alva fortsatte att titta runt. Hon hittade massor med föremål och diverse prylar hon inte kunde sätta fingret på. Peter tittade på Alva och förstod att hon försökte vänja sig vid vart hon var. Han visste att hon tyckte att det var jobbigt.
”Såå.” sa han. ”Vad kan jag hjälpa dig med, Alva?”
”Min mens.” hon pausade. ”Jag blöder jättemycket.”
”Och då vill du stoppa den eller?”
”Ja. Stoppa den helt.”
”Hm, okej. Det kan vi nog lösa.” sa han medan han knappade på tangentbordet.
Alva tittade på Peter. Han var lika hårig om armarna som hennes pappa. Hon såg att Peter var lång, stilig och en normal man som för övrigt såg ut som vilken man som helst.
”Hur ser din situation ut nu?” frågade han.
”Vad menar du?”
”Blöder du mycket från dag ett till sista dagen?”
”Typ.” svarade hon.
Efter ett kort samtal om hennes mens hade Peter många frågor. Han tyckte att hon varit tydlig nog, men att det lät lustigt. Det fanns vissa detaljer som inte lät klokt.
”Jag skulle vilja undersöka dig.” sa han.
”NAKEN?” frågade hon chockat.
”Nästan, du får behålla din tröja, om du är okej med det?”
”Jag tror det.” svarade hon.
Alva satt och skakade på benen. Hon ville inte alls klä av sig naken. Allt hon ville var att få något som kunde stoppa hennes mens och sätta sig i mammas bil igen. I bilen där allt var tryggt. Peter reste sig och gick till andra änden av rummet. Han sköt undan draperiet och visade att allt bakom det var okej. Alva reste sig och gick fram till Peter med tunga steg. Hjärtat slog hårt. Svett rann ner längst med hennes rygg. När hon klev förbi förde han tillbaka draperiet som gömde undan henne. Alva stirrade på sig själv i spegeln, försökte pusha sig själv. Gör det bara, tänkte hon. Det går säkert snabbt, försäkrade hon sig själv om. Samtidigt kände hon sig inte alls modig. Hon skulle visa sig naken för en man som kunde vara hennes pappa. För en man hon precis träffat. Det var otroligt jobbigt.
Efter ett par minuter tog hon tag i byxan och drog ner den. När hon klev ut ur byxan tittade hon på sina ben. Hennes smala ben darrade. Över benen fanns trosan som gömde området där hela hennes livs problem fanns. Hon tänkte på sin senaste mens, hur jobbig den var, hur den hade förstört hennes kläder. Utan att vänta något mer tog hon tag i trosan och slet ner den så snabbt hon kunde. Hon tog ett djupt andetag när hon stirrade på den röda busken mellan benen. Efter det lade hon en hand över sitt underliv, och en över hennes rumpa. Hon gick ut och ställde sig halvt framför gynstolen.
”Vad gör jag nu?” frågade hon osäkert.
”Nu kan du sätta dig i stolen så kommer jag till dig alldeles strax.” han knappade på tangentbordet.
Alva satte sig på stolen och lade båda händerna över sitt underliv. Efter någon minut reste sig Peter och gick fram till handfatet. Han tvålade in sin hand och upp över armarna noga. Sköljde av och torkade dem innan han tog på sig ett par blåa handskar. Han klev sedan fram till Alva och bad henne att lägga sig ner. Hon lade sig ner, fortfarande med händerna över sitt underliv. Det var nu det skulle ske, tänkte hon. Hjärtat slog allt hårdare, magen var orolig och hennes ögon flimrade som om hon skulle svimma. Alva var så nervös. Hela hennes kropp darrade som ett asplöv under hösten innan vinden fick det att falla till marken. Snart skulle hon falla ner en slå rumpan eller ansiktet i det hårda kalla golvet. Varför var det så kallt här, undrade hon. Men det var inte kylan som fick henne att darra. Det var oron djupt inom henne. Hon låg nästan naken framför en okänd man.
”Du.” sa Peter. ”Ska jag försöka lätta din oro?” frågade han med en vänlig och mjuk röst.
”Hur då?” svarade Alva nervöst.
”Det är inte så vanligt. Jag kan smeka din mage.” sa han. ”Här.” han smekte sin mage under naveln för att visa henne.
Alva tittade upp och såg vad han gjorde. Det såg normalt ut.
”Ehm…” hon pausade. ”Okej då.”
Peter tog ett papperslakan och lade det över Alvas händer.
”Du kan föra undan händerna nu. Jag ser inget längre.”
Alva tittade ner och lade sina händer om sidan. Peter förde upp och lade sin hand över hennes mage. Han både tryckte lätt och smekte henne fram och tillbaka, upp och ner. Hon var en aning hård i magen. Han förstod att hon var nervös. Att det hon upplevde var något av det värsta hon någonsin gjort. Men trots det smekte han henne mjukt. Alva slutade darra. Hon kände hur en tyngd lyftes från sin mage. Det var som om hon hade varit på toaletten och känt lättnaden när man reser sig. Efter en stund började hon blunda medan hon vilade sitt huvud mot stolen. Hon hade slappnat av helt och blivit bekväm i situationen. Peter var inte så läskig som hon trodde. Han var faktiskt ganska snäll, tänkte hon medan han varsamt smekte hennes mage tills den var alldeles varm och mjuk igen. Hon förstod att hon var tvungen att fortsätta. Därför sa hon att hon var okej.
Peter förde undan handen. Han tittade på henne medan han tog tag i engångslakanet. Alva nickade och sekunden efter var det borta. Den svala luften slog hårt emot hennes håriga underliv. Hon skakade till lite svagt innan hon tittade Peter rakt i ögonen. Han log mot henne innan han tog tag i hennes vänstra ben och lade upp det på stödet. När han gjorde detsamma med det högra benet fnittrade Alva. Hon visste inte varför hon gjorde det. Det bara kom ur henne. Tänk om jag inte hade hår mellan benen, då hade han sett allt, tänkte hon. Men Peter såg allt ändå. När en tjej är så pass särad i benen fanns det inget som hette blygdläppar längre. Det var vara läppar.
Alva tittade nyfiket på Peter. Försökte lista ut vad som skulle ske härnäst. Peter sträckte sig efter en vit plastsak och någon sticka eller nått. Det var ett basinstrument för att vidga slidan så att man kunde se insidan av en kvinnas kön. Peter tryckte ut en lång sträng gelé, även kallat speciellt glidmedel, som han sedan smetade ut på instrumentet. Efter det tryckte han ut en sträng över Alvas särade läppar. Han smorde in henne mellan benen.
”Är du redo?” frågade han. ”Nu började jag undersökningen.”
”Kommer det göra ont?” frågade hon oroligt medan hon tog tag i stolen hårt.
”Inte alls.”
”Men jag är oskuld.” sa hon stressat när hon kände hur Peters finger kom nära hennes slidöppning.
”Ingen fara. Luta dig tillbaka så är jag färdig alldeles strax.”
Alva andades tungt. Förberedde sig för smärtan. Hon hade fått höra av många att ens första gång skulle göra jätteont, och plastsaken hon såg var inte liten. Det var ganska tjock och lång. Peter förde basinstrumentet mot flickans slida och tryckte lite lätt. Alva spände ansiktet, tog ett djupt andetag, och tog tag hårdare i stolen. Det spände i lädret. Sen var den inne. Instrumentet hade glidit in utan problem. Alva stirrade upp på Peter. Hon var chockad över att hon inte kände något. Peter log mot henne.
”Men.” sa hon. ”Det gjorde ju inte ont.”
”Det här med mödomshinna är en myt. Din mens hade inte kunnat komma ut om det fanns något som täckte slidan.” svarade han.
”Jaha.” svarade hon som om allt hon fått veta i livet var lögner.
”Du förstår.” han pausade. ”Är du tillräckligt upphetsad, så kommer ditt underliv förbereda sig för det som ska in. Om det blöder är det för att kroppen inte är tillräckligt upphetsad ännu.”
”Men jag är ju inte upphetsad nu.”
”Det är på grund av medlet jag använde, sen att jag jobbat med detta i tjugo år nu.”
Alva log medan hon slog huvudet bak i gynstolen. Hon började tänka på blommor och bin. Tänkte på hur det skulle vara första gången. Hon ville så gärna träffa någon men ingen hade någonsin visat intresse för henne. Samtidigt vidgade Peter på basinstrumentet. Han öppnade upp hennes slida så mycket han behövde för att kunna se in. Peter misstänkte att hon hade en spricka eller sår som kunde vara orsaken till hennes kraftiga blödningar. Det var inte ovanligt, men inte heller vanligt att se. Alva kände hur hon öppnades då sval luft sipprade in mellan hennes ben. En konstig känsla kom över henne när Peter klickade på instrumentet. Det kittlade mellan hennes ben och gjorde henne lite ivrig. Hon visste inte vad det var som hände med henne.
”Doktorn?” frågade hon.
”Mhm.” mumlade han medan han såg djupt in i Alvas slida.
”Det känns lustigt där nere.”
”Det är för att du börjar bli upphetsad nu. Nu är det inte vanligt att man blir det i en sån här situationen. Men kroppen fungerar på lustiga sätt ibland.”
”Oj då.” sa hon nervöst. ”Förlåt. Jag är…”
”Ingen fara. Det är fullt naturligt ska du veta. Inget du behöver skämmas för.”
Peter fortsatte sin undersökning. Han hade tittat tillräckligt länge och konstaterat att allt var normalt. Flickan hade inga sår, sprickor eller fel mellan benen som kunde vara en orsak. Han var glad över att han i alla fall hade undersökt henne. Det hade inte varit rätt att skicka hem henne utan att se till så att allt var okej. Han släppte på instrumentet och drog ut det. Det ryckte till i Alva när han långsamt förde ut det ur henne. Hon stirrade på honom medan han reste sig för att avfärda instrumentet i en behållare med röd påse med något konstigt märke på. När han kom tillbaka hade han med sig papper. Han bad flickan torka sig mellan benen.
Hon drog pappret mellan sina ben och kände hur det kittlade. Det kändes jätteskönt. Utan att tänka sig för släppte hon pappret och ersatte det med sin hand. Hon drog sina fingrar upp och ner över sina läppar, mellan dem mjukt. Det hände något mellan hennes ben när hon rörde sig själv. En känsla som hon aldrig känt innan. Hon blev snabbt våt och smorde in sitt underliv. Fingrarna gled över hennes svullna blygdläppar utan problem. När hon förde in ett finger mellan benen slog hon huvudet i gynstolen, spände ögonbrynen, sen krampade hon medan hon kom. Hon förstod inte vad det var för något. Det ryckte i hennes kropp mellan hennes kramper. Hon stönade högt innan hon bet sig själv i läppen. Allting släppte. Det var som om ingenting betydde något längre. Hon svävade på moln.
Peter hade tvättat sina händer och hörde inte att flickan bakom honom hade börjat smeka sig själv. När vattnet slogs av och han drog ut papper hörde han Alva. Han vände sig genast och såg hur flickan skakade okontrollerat över stolen. Peter kände hur hans penis växte i kalsongen. Han stirrade intensivt på Alva medan hon red ut sin orgasm. Det måste ha varit hennes första gång, tänkte han medan han såg hur det varade långt över de trettio sekunderna som han tvättade händerna för att sen torka dem.
När Alva drog ut fingret skakade hon då och då. Hon lade sin våta hand över sitt venusberg och pustade ut. Hennes bröstkorg gick upp och ner snabbt. Med den andra handen smekte hon undan sitt hår som klistrat fast sig i den svettiga pannan. Peter harklade. Då slog Alva upp ögonen och stirrade på Peter. Hon blev plötsligt omfamnad av rädsla. Vad hade jag gjort, tänkte hon. Men hon visste inte vad det var. Hon hade aldrig känt något sånt innan.
”Jag…” pustade hon. ”Jag vet inte vad jag gjorde. Vad är det för fel på mig?” frågade hon.
Peter slängde pappret i papperskorgen och gick fram till Alva. Han tog ett djupt andetag medan han tryckte ner sin penis så att den inte skulle synas allt för mycket.
”Jo du förstår.” sa han. ”Du fick precis en orgasm.”
”Fick jag?” Alva var förvånad.
”All inre och yttre beröring kan göra dig upphetsad. Sen finns det erogena punker så som öronen, nacken, brösten, fötter och så vidare som kan göra det skönt för dig.”
”Jaha.” sa hon. ”Kan du lära mig?”
”Nja, det kan jag inte riktigt.”
Peter tänkte på mötet med Sanna två veckor innan. Han visste att han kunde göra vad han ville egentligen. Alva var intresserad nog att det inte skulle skrämma henne.
”Men snälla?” bad hon med en jättesöt röst.
”Vi gör så här. Jag skriver ut p-piller till dig och förklarar hur du stoppar din mens. Sen kommer du tillbaka om någon vecka eller två. Då…”
”Lär du mig om min kropp då?” frågade hon raskt.
”Ja, eller kanske. Vi får se helt enkelt.”
”Okej då.” Alva var glad.
Hon hoppade ur stolen och gick till hörnet där hennes kläder låg på golvet. Peter pustade högt medan han tryckte på sin penis igen. Han ville så gärna spruta och hoppades att de var klara snart. Alva drog för draperiet och tog på sig sina kläder. När hon steg ut satt Peter och knappade på tangenterna igen. Hon satte sig på stolen och fnittrade när trostyget trycktes mot hennes läppar. Hon var jättekänslig där nere.
”Här har du recept. Du tar dig till ett Apotek och hämtar ut dina tabletter.”
”Tack så mycket.”
”Sen en broschyr hur du börjar och vad du behöver veta. Sen bokar jag en tid, samma dag om två veckor. Är det okej?”
”Det är jättebra.” sa Alva innan hon reste sig.
Hon vinkade till Peter innan hon stängde dörren bakom sig. Peter pustade ut och grävde genast fram sin penis. Han runkade snabbt och hårt och kom inom tjugo sekunder. Alva gick glatt nerför korridoren medan allt inom henne svävade på moln. Hon hade lärt sig så mycket, men ändå inte tillräckligt om sig själv. När jag kommer hem ska jag göra det igen, tänkte hon.
När hon klev in i bilen var Marie chockad. Hon såg en ny version av sin dotter. Det var inte längre den osäkra tonåringen som tyckte att det okända var jobbigt. Det var en säker tjej som såg ut som om hon hade bestigit Mount Everest. Marie smekte Alvas ben innan hon startade bilen. När de körde iväg berättade Alva hur det hade gått. Men hon lämnade detaljerna om sin onanistund med Peter för sig själv.
Slut, sannolikt, förmodligen, vi får se!
© Copyright, Filosof. ALL Rights Reserved.
Gynekologen Peter
- Gynekologen Peter: Alva | Del 2
- Gynekologen Peter: Sanna | Del 1
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.