Det här är del 1 av 3 i Aldrig mer som förr

Ge mig tio minuter

Vi var på väg ut, nästan hela kontoret faktiskt, för att fira av en arbetskamrat som gjort sin sista dag hos oss just den dagen.

Till saken hör att hon, trots att hon inte hade varit hos oss mer än högst två år, hade gjort ett bestående intryck på oss alla. Inte minst mig. Elaka tungor, och sådana finns alltid på en arbetsplats, menade att hon hade fått jobbet tack vare sitt utseende men så var absolut inte fallet.

Hon var tvärtom mycket kompetent och kunnig, och dessutom mycket lätt att samarbeta med. Det var i alla fall min åsikt. Med det sagt … hade det inte varit för att hon omedelbart visat framfötterna i sitt arbete så hade det varit mycket lätt att tro på de elaka ryktena, för hon var snygg, MYCKET snygg.

Hon var blond med en lätt dragning åt det röda hållet. Håret var klippt i en kort page med en lång lugg som ofta hängde ner över ena halvan av hennes ansikte och halvt om halvt dolde hennes glittrande blå ögon och den leende röda munnen.

Faktum är att det faktiskt var det första jag lade märke till, den där första gången som vi träffades, men det tog inte lång tid innan jag såg resten av henne. Den långa slanka kroppen, den stolta hållningen och den väl tilltagna bysten gav henne en näst intill filmstjärnelik utstrålning.

Mer än en gång förlorade jag mig i dagdrömmar om hur hon månde se ut utan de där kläderna, och lika ofta kom hon på mig med att sitta och stirra, mötte min blick och fyrade av ett blygt men lyckligt leende. Jag kunde inte hjälpa att tanken ”Jag undrar om det är något … om hon … om vi?” smög sig på, men jag slog alltid bort den. Den var allt för farlig. Jag var ju gift. Man gjorde bara inte så.

Tiden gick och vi jobbade på, sida vid sida, och allt flöt. Jag gjorde mitt bästa att hålla tillbaka mina syndiga tankar, men hon gjorde det inte lätt för mig. Hennes närvaro var så påtaglig. I synnerhet om hon behövde min hjälp eller åsikt om något. Då hade hon för vana att ställa sig så nära mig att våra armar, axlar eller höfter nästan alltid nuddade vid varandra och jag fick stålsätta mig för att inte slå armarna om henne och dra henne intill mig.

Så, bara något halvår innan hon sade upp sig, började hon oftare söka kontakt med mig. Många gånger var det relevanta frågor, men nästan lika ofta var det saker som hon redan visste, och när allt var klart och utrett fick jag alltid det bestämda intrycket av att hon inte ville gå sin väg, ville vara kvar hos mig.

Mina fantasier fick ny näring. Var hon verkligen intresserad? Av mig? Vad skulle jag göra av det? Än en gång slog jag bort det. Riskerna var för stora. Stan var liten och ett sådant påhitt skulle aldrig någonsin gå att hålla hemligt. Ändå bet sig tanken fast, låg och gnagde i mitt inre, och nötte bort millimeter för millimeter av mitt motstånd.

För att få lite distans till mitt växande dilemma tackade jag ja när jag fick ett erbjudande om att arbeta på ett av våra andra kontor en tid. Jag var borta i närmare en månad och kom nu tillbaka bara för att få veta att hon skulle sluta samma vecka. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag märkte ju på henne att hon var lycklig över det nya jobbet, hon fullkomligt strålade, men var gång hennes ögon mötte mina var det som en skugga av sorg drog över hennes ansikte.

Dagen då hon skulle sluta kom. Fika dukades upp, presenter från ledningen och oss kollegor överlämnades, och lyckönskningar om framtiden framfördes på samma stela sätt som det alltid gjordes. Jag försökte få ögonkontakt med henne, men hela tiden var det någon som kom emellan, plockade på hennes uppmärksamhet. Till sist gav jag upp, tog en assiett och började skära mig en bit tårta att ta med till min arbetsstation.

– Hur är det?

Den låga rösten fick mitt hjärta att slå ett par extra slag.

– Det är väl okej. Jag menar … jag är givetvis glad för din skull, Malena. Det måste kännas väldigt inspirerande med det nya jobbet. Var är det någonstans?

Hon sade namnet på ett hotell och en ort i södra Norrland.

– Jösses! Det var långt bort. Hur känns det?

– Jag vet inte. Det är trist att lämna stan … och er … men det finns inget som håller mig kvar här så jag tänkte att det var dumt att inte ta chansen när den kom.

– Det förstår jag. Vi kommer att sakna dig.

– Mmmm. Och jag kommer att sakna dig, Stefan.

Jag satte nästan tårtan i halsen. Hon skulle sakna mig. Inte oss kollegor. Hon skulle sakna MIG. Helt borta i mina tankar hörde jag inte vad hon sa sedan, inte förrän hon lade en hand på min arm.

– Kommer du ikväll?

Jag fick ruska om huvudet för att vakna till.

– Va?

– Kommer du ikväll? På AW:n. Alla utom du har tackat ja.

– AW?

– Du visste inte?

– Nej. Ingen har sagt något.

– Nå. Nu vet du. Kommer du? Har du möjlighet?

Jag tänkte. Min fru hade åkt på en endagskurs med sitt jobb, men skulle stanna över natten och komma hem på lördagskvällen. Med andra ord hade jag en ensam fredagskväll framför mig. Varför inte. Det skadade ju inte någon att jag hade lite trevligt.

– Jag kommer.

Hennes ansikte sprack upp i ett brett leende.

– Härligt! Vad glad jag blir! Nu måste jag kila ner till HR för att knyta ihop det sista, men vi ses sedan då?

– Det gör vi.

Så var vi då på väg, i samlad tropp, med siktet in mot centrum. Stället man hade valt var en liten kvarterskrog i källarplanet på ett hus i närheten av centralstationen. I deras annonsering kallade man det gemytligt, men i själva verket var det trångt, väldigt trångt. Kollegorna började packa in sig vid de små borden och snart var det bara jag kvar som stod upp.

Jag såg mig villrådigt om efter en plats att sitta men hittade ingen. Så såg jag hur Malena log mot mig, makade lite på sig på bänken där hon satt och klappade med handen bredvid sig att jag skulle slå mig ner. Jag satte mig och kunde konstatera att det var nätt och jämt att jag inte fick plats. Försiktigt tittade jag åt hennes håll. Hon hade bytt om. Borta var blusen och långbyxorna och hade ersatts av ett svart fodral i trikå som gick en bit ner på halva låret

Hon satt och lyssnade på en ivrig diskussion längre bort vid bordet, som egentligen inte handlade om något roligt, men ändå så såg jag hur ett litet leende spelade i hennes ena mungipa. Jag drog efter andan för att säga något när jag blev avbruten av …

– Är ni klara att beställa?

Servitrisen stod bredvid mig och trummade otåligt med pennan mot blocket. Jag hade varit här förut så jag behövde inte titta på menyn.

– Jag tar eran Club Sandwich och en stor stark.

– Jag tar också en sån, sa Malena över min axel. Och sedan ett glas av husets vita.

Servitrisen noterade våra beställningar och gick vidare runt bordet.

Nästan direkt efter att alla beställt kom man in med våra glas. Jag skålade med Malena och tog en klunk. Den svala ölen sköljde behagligt ner genom min strupe och ett par klunkar senare började jag även känna mig mer bekväm med att sitta så nära henne, varför jag nu inte skulle göra det. Hon verkade ju inte störas av närheten till mig.

Tvärtom kunde jag känna hur hennes ben ibland tryckte emot mitt. Jag flyttade undan det en aning, liksom bara för att markera att beröringen inte var avsiktlig från min sida, men hon följde genast efter och gned med sitt underben mot min vad, hela tiden med det där lilla leendet.

Maten smakade bra, ölen också, och det tog inte lång stund innan stämningen var riktigt hög vid bordet. Det skojades och kastades gliringar kors och tvärs, och för mig som satt längst ut var det verkligt svårt att hänga med. Jag satt djupt koncentrerad på vad som sades runt mig när jag plötsligt kände något nudda ovansidan av mitt lår. Fingertoppar. Bara helt lätt. Prövande.

Jag tittade till på Malena. Hon var inte med i samtalet längre utan satt med huvudet böjt och ögonen slutna. Väntade. Väntade på min reaktion. Om jag skulle dra undan benet eller inte. Jag satt stilla. Samtidigt såg jag mig om runt bordet. Var det någon som såg vad som pågick vid vår bordsände? Nej. Alla var ivrigt inbegripna i samtalet.

Fingertopparna spreds ut och snart kände jag hennes varma handflata vila mot benet. Fortfarande stilla. Fortfarande väntande. Jag såg på henne, väntade jag också. Hon satt fortfarande med ögonen slutna. När hon förstod att jag inte tänkte avvisa hennes hand kom det där lilla leendet tillbaka samtidigt som hennes hand började röra sig upp och ner längs mitt lår.

Jag kom på mig själv med att hålla andan. Hände detta på riktigt? Jag blev alldeles torr i munnen. I ett enda långt drag sög jag i mig allt av vad som var kvar av ölen och beställde genast in en ny. Det tog tre minuter så stod ett skummande och kallt glas framför mig. Snabbt tog jag ett par klunkar av det också.

– Är du nervös, viskade Malena.

– Mmmmm.

– Så du har i alla fall tänkt tanken?

– Ja.

Mitt svar lät mest som en kraxande viskning.

– Jag med. Många gånger.

Hon strök högre upp med handen tills hon kunde kupa den över bulan jag hade i mina byxor. Jag hade inte ens märkt att jag hade fått stånd, jag hade varit så omtumlad av det som pågick, men nu kände jag plötsligt hur min lem bultade mot hennes handflata. Hon log ett varmt leende.

– Kan du släppa ut mig. Jag behöver gå på toa, viskade hon.

Jag ställde mig upp och försökte lämna utrymme för henne att passera obehindrat men ändå kom hon att stryka sin rumpa mot mig på vägen ut.

Jag tyckte att hon blev borta länge, så länge att jag undrade om hon hade kommit på andra tankar och gett sig av. Men så kände jag en hand på min axel. Där stod hon bakom mig, med ett nytt vinglas i handen. Jag ställde mig upp och lät henne komma in till sin plats. Även denna gången strök hennes kropp mot min. Hon verkade till och med puta lite extra med rumpan samtidigt som hon log hemlighetsfullt.

När vi hade satt oss ner såg jag hur hon drog klänningen lite uppåt så att den inte dolde mer än absolut nödvändigt. Sedan lutade hon huvudet mot mitt och viskade.

– Räck mig din hand.

Jag började röra armen.

– Nej, nej. Under bordet.

Jag flyttade diskret ner handen, räckte den åt hennes håll och lät den vila med handryggen mot hennes lår. Hon fnissade till vid min beröring och tryckte sedan något i min hand. Sakta drog jag handen till mig, lade den i mitt knä och öppnade den. Där låg ett litet silvergrått tygnystan.

Med hjälp av andra handen vecklade jag ut det. Ett par trosor. Ett par väldigt små trosor. Jag kunde inte hejda en impuls att känna efter i grenen. De var inte bara fuktiga, de var rejält blöta. Jag sneglade på Malena precis lagom för att få se när hon smög ner en bunt pappersservetter och sticka in under sig. Sedan lutade hon sig fram över bordet och stödde hakan i högerhanden med armbågen mot bordsskivan.

Med vänsterhanden sökte hon upp mina, tog trosorna, stack ner dem i min jackficka och tog sedan min högerhand, styrde den ner mellan sina särade lår och tryckte den mot sitt varma fuktiga sköte. Än en gång höll jag andan och det gick runt i mitt huvud. Mina fingertoppar kände de mjuka renrakade yttre blygdläpparna och mot min handflata kittlade det lilla könshår hon hade sparat på venusberget.

Malena skruvade på sig lite på bänken och särade på benen lite till för att hjälpa mig att komma åt bättre. Jag flyttade handen lite neråt, kände hur de yttre blygdläpparna delade sig för mitt långfinger som snabbt hittade ner till hennes öppning. Malena släppte ifrån sig en suck.

Samtidigt registrerade jag en rörelse till vänster om mig. Jag tittade upp och såg rakt in i ögonen på Inez. Hon stirrade tillbaka med ett ögonbryn höjt, så såg hon på Malena och sedan tillbaka på mig. Det syntes hur någonting tändes i hennes blick samtidigt som hon slickade sig om läpparna. Så log hon och vände sedan sin uppmärksamhet mot de andra igen.

Till höger om mig hörde jag hur Malena stönade lågt. Så lutade hon huvudet mot mig.

– Ge mig tio minuter och möt mig vid bussen sedan.

Jag nickade samtidigt som hon ställde sig upp och rättade till klänningen …

– Mina kära vänner, sa hon med hög röst. Det är hög tid för mig att dra mig tillbaka. Nästa buss går om lite mer än en timme och då är jag hemma alldeles för sent. Tack för allt och ha det så bra. Jag kommer verkligen att sakna er.

… sedan hängde hon sin handväska över axeln och gick.

Jag väntade. Satt mest och skruvade på mig och försökte få klockan att gå fortare. Till sist hade det gått tio minuter så jag reste mig och gick bort till kassan. Betalningen var löst på ett ögonblick och jag lämnade lokalen. Det sista jag såg var Inez som följde mig med blicken.

Promenaden ner till bussterminalen var avklarad på ett par minuter. Där, vid en av kurerna stod Malena och väntade på mig. Stämningen blev med ens spänd. Ingen av oss visste vad vi skulle säga. Till slut harklade jag mig lite och sa …

– När går din buss?

– Den går om tio minuter, men jag ska inte med den.

– Inte?

– Nej.

– Vad ska du göra då?

– Det beror på dig.

Hon såg spänt på mig.

– På mig.

– Ja.

– Hur då?

– Jag har bokat ett rum på stadshotellet …

Hon tittade ner i marken en sekund och så lyfte hon blicken igen och såg mig rakt i ögonen.

– … och jag vill att du följer med mig.

Mitt snabba svar överrumplade till och med mig själv.

– Gärna …

Jag lade armen om hennes midja.

– … kom så går vi.

Vi började gå. Efter ett par meter lösgjorde hon sig från mig och tog istället min hand och kramade den. Vi blev tysta igen, men det var en annan sorts tystnad, fylld av spänning och förväntan. Jag blev först att bryta den.

– Hur kunde du vara så säker på att jag skulle följa med dig att du vågade boka rum?

Hon svarade inte på en gång, som om hon tänkte efter.

– Det var jag inte. Men jag hade varit beredd att gå ganska långt för att det skulle bli så.

– Hur långt då?

Hon hann inte svara innan vi stod vid hotellets entré. Vi gick in genom de roterande dörrarna och sedan hejdade hon mig.

– Vänta här så hämtar jag nyckeln.

Hon gick bort till receptionsdisken, fick nyckeln och kom sedan tillbaka till mig.

– Vi tar hissen. Det är på tredje våningen.

Dörren öppnades och vi steg in. Det var en verkligt gammal hiss och snart stod det klart att det hade gått fortare om vi tagit trapporna. Gnisslande och knarrande kämpade den sig uppåt oändligt sakta. Vi stod tysta igen, men till slut var jag tvungen att fråga.

– Hur långt hade du kunnat gå?

Hon log underfundigt mot mig.

– Mmmm. Vi tar det sedan … eller … kanske … .

Hon kastade ett öga på lamporna som visar vilken våning man är på, tog sedan två steg fram till mig och tryckte upp mig mot väggen. Jag trodde först att hon tänkte kyssa mig men hon stannade med sin nästipp en centimeter från min. Så kände jag hur hon fick tag i gylfen, drog ner den, stack in handen och lirkade ut min kuk.

Fortfarande med ansiktet tätt intill mitt smekte hon den försiktigt innan hon sakta sjönk ner på huk framför mig. Jag kände hennes andedräkt mot mitt allt svullnare ollon och sedan kom tungan. Den svepte ett par varv runt det innan hennes läppar slöts runt det och hon började suga mig mjukt.

Det var så underbart skönt att känna hennes läppar, och tungan som masserade mig, att jag inte kunde låta bli att sluta ögonen och stöna lågt. När jag öppnade dem igen var det i samma sekund som lampan för plan tre tändes.

– Malena, väste jag. Sluta. Vi är uppe.

Malena släppte mig med ett smackande läte, stoppade in min kuk igen, drog upp gylfen och klappade på bulan som avtecknade sig tydligt innanför byxorna. Så böjde hon sig fram och viskade i mitt öra …

– Fan vad jag är kåt. Jag måste få den i mig. Snart.

… samtidigt som dörren öppnades. Utanför stod ett yngre par och väntade. Killen såg helt nollställd ut, men tjejen såg på mig med glittrande ögon och ett litet leende, som om hon hade förstått vad som faktiskt pågick. Vi klev ut ur hissen …

– Vad hindrade dig, viskade jag. Du har ju redan tagit av trosorna.

… och hade precis passerat paret när hon svarade.

– Att jag nog inte hade kunnat sluta … och då hade det blivit pinsamt på riktigt. Nog för att jag kan tänka mig att knulla i en hiss, men inte med publik.

Jag hörde hur tjejen fnissade till bakom oss och jag var på väg att skämta vidare på det ekivoka ämnet när Malena stannade, tittade på nyckeln och sa …

– Här är det.

… och plötsligt var det allvar igen. Vi stod där bredvid varandra framför den vita dörren. Jag har ingen aning om vad Malena tänkte på, men för egen del var detta ”point of no return”. Min hjärna skrek åt mig, kallade mig riktigt fula saker och gjorde sitt bästa för övertyga mig om det olämpliga i vad som var på väg att ske, medan det nere i mina byxor argumenterades åt det rakt motsatta hållet.

Under tiden mina två huvuden trätte med varandra satte Malena nyckeln i låset och öppnade dörren. Så tog hon två steg framåt innan hon vände sig om, tog min hand och drog lätt … och jag följde med … som om min hjärna förlorat kontrollen över mina fötter.

Väl inne i rummet stannade jag. Bakom mig hörde jag hur Malena stängde och låste, hennes steg närmade sig, jag kände en hand på min korsrygg och så stod hon framför mig, hävde sig upp på tå och tänkte kyssa mig. Med ens blev jag medveten om hur torr jag var i munnen, så jag satte mitt pekfinger mot hennes läppar och frågade …

– Du har möjligtvis inte någonting att dricka?

– Visst …

Hon backade undan, gick bort till en liten kyl och plockade fram två glas och en liten flaska bubbel. Snabbt korkade hon upp flaskan, slog upp i glasen och gav mig det ena. Så klingade hon sitt glas mot mitt.

– Skål, sa hon.

– Skål.

Jag smuttade på den kalla drycken.

– Äntligen ensamma. Bara du och jag.

Jag svarade inte utan tog en rejäl munfull av vinet. Det var gott och det svalkade onekligen, men det gjorde ingen egentlig nytta. Inte för det jag behövde det till. Malena såg på mig.

– Nervös?

– MmmMm.

– Jag med. Lite.

Jag tittade på henne.

– Du? Varför det?

– Jag har fantiserat om det här så länge, så nu är jag lite rädd att det inte ska bli som jag har trott.

– Nu gör du mig ännu mer nervös. Tänk om det blir JAG som inte lever upp till förväntningarna.

– Ååhhh. Det tror jag du kommer göra. Du har bara en liten tröskel du behöver komma över.

Jag svepte det sista av vinet.

– Jag tror jag behöver lite hjälp med just det. Du har inte någonting starkare?

Hon log.

– Jag trodde nästan att du skulle fråga …

Ur en väska på golvet rotade hon fram en halvflaska whisky.

– … samma glas?

Jag nickade och hon slog i en rejäl skvätt. Jag kastade in hälften av den och svalde hårt. Drycken brände och värmde hela vägen från strupen ner till skrevet.

– Känns det bättre?

Jag nickade igen.

– Bra. Backa.

Utan att vänta på svar satte hon handen i min bröstkorg och sköt mig framför sig tills jag stod med ryggen mot dörren. I en handvändning hade hon dragit ner min gylf och lirkat ut min kuk. Hon runkade den sakta och log brett när den ställde sig styv mot hennes handflata.

– Jag sa ju att jag ville ha den här i mig, och nu orkar jag inte vänta längre.

Handfallen stod jag och såg medan hon vände sig om, hissade upp klänningen till midjan och backade in mot mig samtidigt som hon styrde kuken rätt med ena handen. Varmt och vått tog hennes inre emot mig, välkomnade mig som en lång sugande kyss när hon trädde upp sig på mig.

När hon kommit så långt att hennes skinkor trycktes hårt mot mina höftben stannade hon upp, andades, kände på mig med sina fittmuskler, kramade om mitt kött. Om jag tidigare hade haft tvivel, om huruvida jag ville detta eller inte, så var de som bortblåsta nu. Djuret, som jag så länge lyckats hålla stången, tog över och det fanns bara en sak, en enda handling som existerade i mitt sinne, och det var att knulla henne.

Jag stjälpte i mig resten av whiskyn, ställde ifrån mig glaset på hatthyllan, fattade sedan tag om hennes höfter med händerna och tryckte mig in så djupt jag kunde. Hon suckade fram ett ”Jaaahh” när jag nådde botten och vände ut igen. Så började jag stöta in i henne. Först sakta. Sedan allt snabbare.

Hennes händer sökte mina så jag flyttade dem från hennes höfter och med ett stadigt grepp om hennes handleder fortsatte jag knulla henne. Hennes huvud ruskade till varje gång jag stötte in i henne och hennes andetag blev mer och mer ansträngda. Plötsligt stönade hon fram …

– Är du … Mmmm … nära?

– Nej … inte än.

– Bra.

Hon rätade upp sig, tog ett steg framåt så att jag gled ur henne och rättade sedan till klänningen. Jag kunde inte hejda ett besviket …

– Men … ?!?

– Jag har en liten lek förberedd.

– En lek?

– Ja. Vänta ska du få se. Det blir härligt.

Så tog hon upp två föremål från sängen och räckte ett av dem till mig.

– Här. Ta på dig den.

Jag granskade det. Det var en ögonbindel.

– Ska jag ha den här?

– Ja. Och jag ska också ha en.

– Men … jag vill ju …

– Se mig? Det kommer du få. Så småningom. Ställ upp på det här nu. Jag lovar … du kommer att älska det.

Malena sa inget mer utan tog på sig sin. Det fanns inget annat för mig att göra än att följa hennes exempel.

Skillnaden var som natt och dag. Att inte se något höjde spänningen dramatiskt. Med blodet brusande i mina öron väntade jag, avvaktade Malenas första drag. Hon dröjde. Drev hon med mig? Då kände jag en hand mot min bröstkorg. Och så en till. De sökte sig uppåt. Sakta. Letade sig in under min jacka och lyfte den från mina axlar.

Jackan föll till golvet och händerna hittade knapparna i min skjorta. Långsamt knäppte de upp dem, en efter en, tills även skjortan gick att lyfta bort. Lite trevande sökte jag med händerna efter hennes kropp, hittade den och lade dem på hennes höfter …

– Inte ännu, viskade hon.

… så jag lät dem vila där.

Så kände jag hennes andedräkt mot min hals. Varm mot den tunna huden sökte den sig närmare mitt ansikte. En fjäderlätt kyss mot mitt käkben, en till på kinden, en lätt fläkt mot min näsa. Och så kom den, kyssen, helt lätt mot mina läppar. Sedan en till, lite hårdare den här gången, följd av ännu en. En tung tryckte mot min läppar och jag släppte in den, mötte den, smekte den med min.

Samtidigt varseblev jag hur en av hennes händer gjorde processen kort med livremmen och knappen i mina byxor vilket fick dem att sakta glida ner längs mina ben. Jag fick en impuls att sparka dem av mig men hejdade mig när jag kände hennes hand sluta sig runt min kuk och runka mig sakta. Fortfarande lite kladdig av hennes safter hade den slaknat en aning, men hennes mjuka smekningar fick den snart att resa sig igen.

Än en gång försökte jag börja smeka hennes kropp. Och än en gång blev jag hindrad. Den här gången av att hennes höfter sakta försvann neråt. Jag knep ihop ögonen bakom ögonbindeln och höll andan, koncentrerade allt mitt fokus på vad som hände där nere.

Andedräkt som kylde mot min kladdiga lem. Handens smeksamma rörelser. En tunga som följde mitt skaft uppåt och stannade precis nedanför ollonet. Läppar som kysste ollonsträngen, som fortsatte uppåt tills de nådde toppen. Så kom tungan igen, slickade ett varv runt ollonet innan jag fick glida in i hennes varsamt sugande varma mun.

Men bara en liten bit. Hon hade fortfarande handen runt mitt skaft. Med den sträckte hon huden försiktigt samtidigt som hennes läppar var slutna precis nedanför ollonet. Så sög hon till lite hårdare. En ilning fortplantade sig genom mitt underliv. Spänningen, den långsamma uppbyggnaden till just det här ögonblicket och det faktum att jag nyss hade varit inne i henne gjorde att jag omöjligt skulle kunna hålla emot det som var på väg att ske.

Till slut kunde jag inte låta bli att stöna högt när hennes tunga virvlade runt mitt bultande stånd.

– MMMMM. Malena?

– Mmmhmmm.

– Jag ko … mmm … er. Du kanske …

– MmmMmmMmm.

– … inte vill …

– MmMmMmMm.

Så stack hon in den andra handen mellan mina ben. Hennes fingertoppar smekte försiktigt den tunna huden på baksidan av min rakade pung och plötsligt ställde sig vartenda hårstrå på resten av min kropp i stram givakt.

Nu gick det inte att hejda längre. Med ett djupt gurglande läte lät jag fördämningarna brista och kände, i något som kan liknas vid ett rus, hur satsen banade sig väg genom min kropp för att sedan flöda ut i Malenas sugande mun. Utan att ha något att fästa blicken på kändes det som om rummet började snurra och jag blev tvungen att lägga mina händer på hennes huvud för att över huvud taget ha någon fast punkt i tillvaron.

Jag kände hennes huvudrörelser, hur hon sög ur mig det sista. Så blev det med ens kallt när saliven på min nakna hud mötte den svala luften i rummet. Hon hade släppt mig och ställde sig upp. Än en gång kände jag hennes andedräkt mot mitt ansikte, hennes läppar mötte mina och hon gav mig en kyss som smakade av vinet, och av mig själv, innan hon viskade …

– Nu är det din tur.

Först såg jag till att sparka av mig byxorna, som fram till nu legat som en kringla runt mina fotleder, i samma rörelse som jag fick av mig skorna. Lite störd blev jag av att min ena strumpa inte ville följa med av, utan envist hängde sig fast vid min fot. Min första tanke var på hur osexigt det måste se ut, men så kom jag ihåg att Malena i alla fall inte såg något, så då gjorde det ju inte så mycket.

Jag lade händerna, precis som innan, på hennes höfter. Äntligen skulle jag få röra vid henne, röra vid hennes kropp, känna hennes hud under mina händer. Det som hade hänt innan, där vid dörren, var något annat. På krogen likaså. Det var Malena som hade tagit initiativet vid båda tillfällena, styrt händelseförloppet, styrt mig. Nu var det skillnad. Nu hade jag kontrollen.

En liten skälvning i hennes kropp talade om för mig att hon kände samma sak, att hon släppte kontrollen, lät mig ta över. Utan att flytta händerna samlade jag, med hjälp av fingrarna, ihop nederdelen av hennes klänning tills jag hade fållen i mina händer. Så började jag sakta dra den uppåt, upp över magen, fick ta i lite för att kränga det tighta plagget över hennes bröst.

När jag kom till huvudet lyfte Malena tjänstvilligt på armarna. När hon stod där med armarna i vädret fick jag en idé, ett infall som skulle visa sig prägla allt det som skulle komma sedan, men det var något jag inte visste då. Hur som helst var jag tvungen att vänta lite med att sätta min plan i verket, för jag var först tvungen att få av henne behån. Jag klämde fast klänningen mellan mina knän,sträckte mina armar runt henne och knäppte upp den.

Det lilla plagget föll ljudlöst till golvet samtidigt som jag sträckte ut mina händer. Man kunde kanske förväntat sig att hennes byst skulle sjunka något när stödet försvann, men det som mötte mina trevande handflator var två runda spänstiga kullar där bröstvårtorna stod rakt ut.

Bara för ett kort ögonblick lät jag mina händer dröja där innan jag nappade åt mig klänningen och lät det silkiga tyget glida smeksamt över hennes bröst. Jag hörde hur hon drog efter andan och i min hjärna fick jag bilden av hur bröstvårtorna styvnade ännu mer. Jag kände med fingertopparna på en av dem. Den var stenhård. Jag tog ett steg närmare och viskade.

– Fryser du?

– Nej.

– Inte? Då måste det bero på något annat.

Mer sa jag inte. I stället kysste jag henne. Samtidigt lät jag händerna följa hennes armar nedåt, från axlarna ner till handlederna. Där grep jag tag om dem, förde dem in bakom hennes rygg och knöt sedan, med dubbla knutar, ihop dem med klänningen. Med en flämtning drog hon sig undan från vår kyss.

– Vad tänker du … ? Du tänker väl inte … ?

Jag lutade mig in mot henne och hoppades att jag var någorlunda nära hennes öra när jag svarade med mörk röst.

– Vad jag tänker? Jag har tänkt mycket … väldigt mycket på vad jag skulle göra med dig om jag fick chansen … men om du är rädd att jag ska göra dig illa så är DET inte vad jag har tänkt mig.

Jag vred på huvudet och kysste henne på halsen strax under käkbenet, fortsatte upp på kinden och sedan allt närmare hennes mun medan jag sakta förflyttade mig sakta åt vänster. Hennes bröstvårtor gneds mot min bröstkorg, och jag hörde effekten det hade på hennes andning, så när jag kommit tillräckligt långt åt sidan lät jag min högerhand följa efter, smeka över de mörka knopparna och i åttor runt de runda kullarna.

När min hand nådde mitten för fjärde gången lät jag den fortsätta neråt, ner mellan brösten, längs mittlinjen, i fåran på hennes muskulösa mage, tills jag hittade vad jag alltid misstänkt skulle finnas där. Ett litet smycke. Fästat i navelns övre kant dinglade det mot mina fingertoppar. Jag hade många gånger trott mig se en navelpiercing skymta fram, som en liten utbuktning genom hennes kläder, men jag hade aldrig känt mig helt säker.

Nu när jag hade funnit den kunde jag inte låta bli att undra om hon hade någon mer. Min hand fortsatte ner över magen, över det sträva lilla partiet med könshår till hennes renrakade sköte. Huden var len men lite fuktig. Jag fortsatte känna min väg neråt längs springan. Fukten tilltog. Delar av hennes inre blygdläppar kikade fram och jag kunde känna hur ännu mer av hennes väta mötte mina fingertoppar. Jag satte lite tryck. Hennes sköte delade sig villigt så att två av mina fingrar kunde glida in mellan dem.

I bråkdelen av en sekund lät jag dem dröja vid hennes slidöppning innan jag började röra dem uppåt i jakten på vad som kanske kunde finnas där. Sakta sakta kände jag mig fram och där var den. En liten ring med en något större kula. Jag hade inte känt den där och då, på restaurangen, men jag hade å andra sidan inte haft mitt finger så högt upp då och dessutom hade jag ju blivit störd av Inez nyfikna blickar.

Det hördes på Malena att hon hade väntat och hoppats att jag skulle hitta den för hon spann som en katt när mina fingrar lekte med det lilla smycket. Min första tanke var att gå ner på knä framför henne men sedan ändrade jag mig och försökte minnas hur sängen stod i förhållande till där vi befann oss. Jag kom fram till att jag skulle behöva backa henne ungefär en meter och sedan åt vänster en halvmeter.

Jag rätade upp mig och tog mig in bakom hennes rygg. Genast kände jag hennes fingrar som sökte efter min kuk. Jag hejdade henne …

– Inte än, viskade jag. Du kommer få känna mer på den tids nog.

… drog åt knutarna om hennes handleder lite hårdare och styrde henne sedan bakåt, med mina händer på hennes höfter, tills jag trodde att det räckte, och stannade henne sedan. Efter det ställde jag mig framför henne, vände henne ett kvarts varv åt höger och sköt henne sedan framför mig mot platsen där sängen borde vara.

Tanken att jag kanske hade måttat fel hann fara genom mitt huvud innan jag märke att Malena förlorade balansen och satte sig tungt bakåt. Perfekt. Jag hittade hennes axlar, puttade henne bakåt på sängen och gick sedan ner på knä på golvet. Med händerna följde jag hennes ben neråt tills jag nådde knäna. Där särade jag dem och tryckte dem vidare utåt samtidigt som jag med handflatorna smekte hennes lårs insidor uppåt.

När jag kände hur mina tummar mötte hennes varma fuktiga mittpunkt flyttade jag händerna, stack in dem under hennes ben, lutade mig in och drog ett djupt andetag genom näsan. Doften går inte att beskriva, den är så diskret, egentligen knappt förnimbar och ändå finns den där … doften av en kåt kvinna.

Jag lutade mig ännu närmare. Kände värmen från hennes hud. Min näsa nuddade vid något och jag kysste i blindo, jag visste inte var, kände bara len hud mot mina läppar. Jag flyttade åt vänster. Huden där var svalare, så jag flyttade åt höger. Här var det definitivt varmare. Jag flyttade lite till, sträckte ut tungan och slickade lite prövande.

Mitt hjärta slog en volt när jag kände hur hennes blygdläppar delade sig för min tunga. Jag hade målet i sikte, lät tungan arbeta sig uppåt tills den träffade det lilla föremålet av metall, balanserade det på min tungspets. En skälvning gick genom Malenas kropp. En skälvning av förväntan. Uppdämd kättja. Hade hon kunnat så hade hon säkert tryckt mig emot sig med händerna. Nu kunde hon bara vänta. Vänta på mitt nästa drag.

Jag började fladdra med tungan över den lilla ringen, fick den att studsa över hennes klitoris. Den vägde säkerligen inte mycket, men det märktes att det kändes för henne var gång den lilla låskulan träffade sitt mål, för hon började vrida sig på sängen och hennes ben började rycka som i spasmer. Jag bestämde mig för att öka ”trycket” så jag vätte två av mina fingrar med saliv och satte dem mot hennes öppning samtidigt som jag fortsatte bearbeta hennes klitoris med tungan.

När mina två fingrar gled in i henne och träffade den där mytomspunna punkten på främre slidväggen var det som om det hade gått en stöt genom hennes kropp. Med hälarna i madrassen hävde hon upp sitt underliv, gick nästan upp i brygga, och sedan ner igen, bara för att upprepa rörelsen. Gång på gång juckade hon över mina fingrar tills jag kände hur hennes slidöppning stramade åt om dem. Då slängde hon plötsligt sitt högra ben över min nacke och tryckte mig mot sig med vaden mot mitt bakhuvud. Samtidigt fortsatte hon röra höfterna i en juckande rörelse ner över mina fingrar.

Jag fångade in piercingen, klitoris och allt i munnen och sög samtidigt som jag masserade hennes g-punkt hårt med fingrarna.

– OooooååååÅÅÅÅHHHH!!!

Malenas skri var lika högt som oväntat samtidigt som hennes kropp vibrerade mot mina fingertoppar …

– KNULLA MIG!!!

… vrålade hon samtidigt som jag kände hur hon vred sig av och an.

– SNÄLLA! KNULLA MIG!!!

Jag kände med handen mellan mina ben. Till min besvikelse hade jag ännu inte riktigt återhämtat mig efter det att hon sög av mig. Jag var på god väg men ändå inte riktigt där. Jag slutade suga och slicka, reste mig upp, klättrade upp i sängen och trevade mig fram tills jag fann hennes huvud. Där satte jag mig på knä, med ett ben på vardera sidan, greppade min kuk och styrde den mot den plats där jag trodde att hon hade munnen.

Efter lite letande, det kändes att jag prickade fel några gånger, kände jag en tunga mot skaftet. Jag vinklade ner min lem. Tungan började slicka runt på undersidan av ollonet, men det blev inte mycket mer, vinkeln var för dålig, så jag fällde mig framåt så att jag stod på alla fyra över henne. Då försvann hennes tunga igen. Vad var det som var fel nu? Jag kände efter med handen. Jo, jag var på rätt ställe. Men jag var för högt upp. Hon nådde mig inte. Jag flyttade isär mina knän och försökte sänka mig ner så mycket jag kunde.

En nöjd grymtning talade om för mig att jag hade lyckats och i nästa sekund kände jag hur hennes läppar omfamnade mig. Jag började söka mig framåt och snart hade jag hittat hennes ben, stuckit in mina armar under dem och med en hand på vardera skinka dök jag ner över hennes fitta. Med tungan började jag åter igen bearbeta hennes klitoris samtidigt som jag sakta började röra mig ut och in i hennes mun.

Nästan direkt hörde jag henne.

– MmmmMmmmMmmm.

Jag lät tungan fladdra över den lilla ringen. Hon svarade med att suga hårdare samtidigt som hon gav ifrån sig ett långt …

– MMMM MMMM MMMM.

Med spetsig tunga körde jag ännu snabbare över smycket, som i sin tur trummade mot hennes klitoris. Malenas läten blev högre och kortare …

– MM MM MM MM MM

… innan hon släppte min kuk med munnen med ett vrål.

– MMMWWWAAAAAAHHHH! Stefan! Knulla mig! NU!

Jag rullade snabbt av henne, ur sängen och letade mig längs kanten tills jag hittade hennes ben. Med ett stadigt tag om hennes vrister vände jag runt henne. Jag trevade runt efter hennes höfter men hon hade redan, som om hon visste vad jag tänkte, ställt sig på knä så jag hittade dem betydligt högre upp än jag hade väntat mig.

Plötsligt hörde jag hennes röst.

– Stefan.

– Ja.

– Min mask har glidit av.

– Jag vet inte om jag kan hjälpa dig med den nu.

– Det vill jag inte heller. Jag vill se det här. Se dig. Tänkte att du kanske också … .

Jag behövde inte höra resten. Snabbt slet jag av mig ögonmasken och tittade på henne. Där låg hon, bakbunden, med rumpan i vädret och huvudet i madrassen.

Men hon hade ju sagt att hon ville se mig? Hur skulle hon kunna det? I den vinkeln? Då upptäckte jag spegeln. Hela väggen vid sidan av sängen var täckt av en stor glasskiva. Den andra sidan också. Jag mötte hennes blick. Masken hade glidit upp i pannan när hon hade vridit på huvudet och nu såg hon på mig. Väntade. Väntade på att jag skulle ta för mig. Bad mig att göra det.

Jag började med att kontrollera knuten runt hennes handleder, drog åt den lite. Sedan lade jag högerhanden mellan hennes ben, kupade den över hennes sköte, kände vätan mot min handflata. Malena rörde otåligt på höfterna, försökte gnida sig mot den. Jag särade på fingrarna. Långfingret gled omedelbart in i henne och jag lät genast ringfingret göra det sällskap samtidigt som jag vände handen.

Sakta lät jag dem glida längre in, kände mig för, återigen på jakt efter den där knottriga ytan på främre slidväggen. Jag hittade den och började gnida mot den med fingertopparna. Malena stönade till. I spegeln mötte jag hennes blick. Hennes ögon brann av kättja och hunger. Till slut hörde jag hur hon väste mellan stönen.

– Ssssnälla … Mmmm … Knulla mig … Åhhhhh … Nu … Snälla.

Jag drog ut fingrarna sakta, ställde mig tätt bakom henne och daskade till henne på insidan av låren för att hon skulle ställa benen bredare isär. Hon lydde omedelbart. Så greppade jag min kuk, runkade den lite, styrde in den mellan hennes ben, kände vätan mot ollonet och tryckte mig in.

Ett halvkvävt stön hördes från Malena när jag bottnade i henne och jag kände hur hennes inre genast började krama om mig. Sakta rörde jag mig fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lät kuken smeka hennes insida. Hela vägen in. Hela vägen ut. Njöt av att känna varje millimeter av henne. Känna hur hon blev trängre och trängre. Känna hur hennes kött började vibrera.

Jag såg på henne i spegeln. Hennes ögon var till hälften slutna, men jag visste att hon såg på mig. Var gång jag drog mig ut andades hon in med öppen mun. Var gång jag bottnade i henne stönade hon lätt samtidigt som det ryckte till lite i hennes ena mungipa. Så började det formas en liten rynka mellan hennes ögonbryn. Rynkan blev djupare, spred sig ner över näsryggen, drog upp hennes överläpp i en grimas innan den övergick i ett leende och hon kom.

Hennes fitta kramade om mig hårt, pulserade, och för en sekund stannade jag upp.

– Sluta inte, väste hon. Sluta inte. Fortsätt. Fortsätt.

Jag tog nytt tag om hennes höfter och började jucka igen i ungefär samma tempo som tidigare.

– Hårdare, viskade hon.

Hon ville ha hårdare? Mina händer klämde åt om hennes höfter och jag började dra henne mot mig samtidigt som jag stötte in i henne.

– Mmm-mm. Jaa-aa. Mee-eer.

Manad av hennes ord höjde jag tempot ytterligare, tryckte på hårdare och det smackande ljudet av hud som möter hud fyllde rummet och blandades med Malenas och mina stön.

Än en gång kände jag hur hennes fitta drogs ihop runt min kuk, men den här gången stannade jag inte. Jag fortsatte. Fortsatte knulla henne samtidigt som orgasmen härjade hennes kropp. Hennes rygg var spänd som en bågsträng och ur hennes mun kom stötvis en lång ramsa, med ord och svordomar om vartannat.

– Åå-ååhhh jaa-aa … he-rre-jä-vlar … Ste-fan … knu-lla mej … Mmm-mm … Ste-fan … fan fan fan … knullamej … AAA-AAA-AAA-AAA-AAAAAAHHHH!!!

Det sista skriket var jag säker på att det hördes hela vägen ner till receptionen och jag kastade en hastig blick i spegeln. Hennes glansiga ögon såg tillbaka på mig men verkade inte se. Hon var verkligen helt färdig. Men det var inte jag.

Oförtrutet fortsatte jag. Ett sista ryck i jakten på utlösning. Gång på gång på gång på gång rammade jag henne bakifrån. Dunkade in min bultande lem i hennes, av orgasmer, pulserande fitta. Hon verkade helt utslagen men hennes inre tog fortfarande emot mig, kramade mig, stramade åt.

Så äntligen. Jag kunde känna hur den byggdes upp, hur mer blod strömmade till min kuk, fick den att svälla ytterligare lite grann. Sedan var det som det svartnade för ögonen. Jag var fortfarande vid medvetande, men alla intryck försvann, alla utom det av min kuk som pumpade ut min säd långt där inne i henne.

Jag stannade. Höll mig krampaktigt i hennes höfter. Sakta men säkert började synen återvända, öronen slutade ringa och hjärtat fann sin normala rytm. Så släppte jag henne och tog ett steg bakåt. Hon verkade fortfarande helt borta. Snabbt lossade jag hennes armar och rullade över henne på rygg.

Andades hon? Ja, hon andades. Jag böjde mig fram, och skulle precis till att kyssa henne, när hon slog upp ögonen.

– Mmmmmm. Stefan.

– Ja?

– Kan du vara snäll och lägga dig ner? Här. Bredvid mig.

Jag lade mig ner. Malena rullade med lite ansträngning över på sida och lade huvudet på min axel.

– Vad gör du med mig, frågade hon.

– Vad du vill.

Hon fnissade lite.

– Vad jag vill?

Jag kände hur hennes hand smekte min svullna lem. Till min förvåning visade den tendenser att vilja resa sig igen.

– Vill du ha ännu mer?

Hon svarade inte, men hennes hand hade börjat runka mig. Så flyttade hon huvudet från min axel, ner över min bröstkorg, magen. Jag blundade. Kände hennes andedräkt. Tungan. Läpparna som omslöt mig mjukt. Sög. Djupt. Långsamt. Så slutade hon, satte sig grensle över mig och lät mig glida in i henne.

– Orkar du verkligen det här, frågade jag.

– Mmmmm. Nej. Det gör jag inte …

Hon höjde och sänkte sig ett par gånger innan hon lade sig framåt över mig.

– … jag ville bara känna dig en gång till innan jag … .

Hon tystnade så tvärt att jag var tvungen att se efter. Jo. Hon hade somnat.

******

Det svaga gryningsljuset som silade in vid gardinkanterna i hotellrummet fick mig att vakna med ett ryck. För ett par sekunder var jag helt desorienterad. Vad var det här? Var var jag? Så såg jag Malena vid min sida. Mindes kvällen. Natten. Vad vi hade gjort. Vad JAG hade gjort. Det här var så fel. Jag satte mig på sängkanten och begravde ansiktet i mina händer när en hand smekte ömt min nakna rygg.

– Hur är det, frågade Malena.

Jag lyckades inte förmå mig själv att svara.

– Ångrar du dig?

Ångrade mig? Jag kände efter. Grävde djup inom mig.

– Nej, Malena. Det gör jag inte. Det var underbart, och det var nog dessutom meningen att det skulle ske, så jag kan inte ångra det. Aldrig.

– Men vad är det då? Är det din fru?

– Så klart det är. Jag har ju svikit … .

Jag kunde inte säga meningen färdigt utan ställde mig bara upp.

– Det är nog dags att jag går nu.

– Gör det. Det är kanske bäst så.

Besvikelsen och sorgen blandades i hennes röst.

– Du fattar att jag egentligen inte vill, men en del av mig håller på att gå sönder. Kan du förstå?

– Jag fattar. Jag hade gärna sett att du hade stannat, i alla fall en stund till, men jag fattar.

Vi sa inget mer till varandra, men hon låg och såg på mig under tiden jag klädde mig och när jag var klar steg hon upp, omfamnade mig och gav mig en kyss.

– Hej då. Hör av dig om du får möjlighet.

Jag nickade bara och sedan gick jag.

Klockan var nästan halv åtta när jag kom ut på gatan och började gå hemåt. Plötsligt ringde min telefon. Jag tittade på displayen. Det var min fru, och efter någon sekunds tvekan svarade jag.

– Hej.

– Hej älskling, svarade hon. Är du redan vaken? Vad gör du?

Mitt samvete gav mig en rejäl örfil och jag var snubblande nära att bekänna allt, men till sist fick jag ur mig …

– Jag är ute och går en vända. Kunde inte sova …

… vilket ju faktiskt var sant, men ändå inte helt och hållet uppriktigt, samtidigt som skuldkänslorna rev i mina inälvor.

– … du då?

– Mmmmm … ligger och drar mig lite innan det är dags för frukost. Man får passa på.

– Har det varit bra?

– Hmhmmm … jättebra.

Hon lät trött men nöjd. Avspänd. Tillfreds. Tillfredsställd? Hade jag inte vetat bättre så hade jag kunnat svära på att hon lät nyknullad. Jag slog bort den befängda tanken.

– Okej. När kommer du hem?

– Planet landar lite innan fyra.

– Vill du att jag hämtar.

– Nää. Jag tar en taxi. Borde vara hemma kvart över.

Jag hörde frasandet av lakan.

– Nä. Nu ska jag göra mig iordning och gå ner. Ses ikväll. Puss.

– Puss.

När jag kom hem, drygt fyrtio minuter senare, duschade jag mig omsorgsfullt, tog på mig mysbyxor och T-shirt och förberedde mig för att hon skulle komma hem. Det var en pärs. Väntan, oron att hon skulle upptäcka något, rädslan att jag skulle försäga mig, fick mig att vanka osaligt fram och tillbaka, oförmögen att ta mig för något konstruktivt.

Tankarna snurrade. Tänk om hon kom på mig, listade ut det. Vad skulle jag säga? Fanns det något att säga? Fanns det något som helst försvar, något som kunde motivera mitt handlande? Förklara det? Men hur jag än vred och vände på det så kom jag fram till samma svar … och jag kände mig usel. Riktigt riktigt usel.

Ganska precis på den tid hon hade sagt hörde jag en bil stanna utanför, stå på tomgång en liten stund och sedan köra iväg. Jag tittade ut genom fönstret lagom för att få se en taxi passera huset i riktning mot stan. Samtidigt kom min fru in genom dörren, hängde av sig jackan, ställde undan övernattningsväskan och kom fram och gav mig en lång kram.

– Har allt varit bra, frågade hon.

Jag tänkte nog en sekund för länge innan jag svarade.

– Ja.

Hon såg granskande på mig.

– Det är jag säker på att det har. Du? Jag behöver en grej i bilen. Kan jag låna din nyckel? Min ligger i botten på resväskan.

– Visst.

Hon gick till min jacka, stack handen i den högra fickan och drog upp nycklarna tillsammans med det lilla grå tygnystanet. Hon höll upp det så att det vecklades ut framför mig. FAN! TROSORNA!!!

– Vems är dom här?

Jag visste inte vad jag skulle svara, helst av allt ville jag sjunka genom golvet, men jag behövde inte. Min fru svarade åt mig.

– Det är Malenas. Eller hur?

Nu var det full cirkus i mitt huvud.

– Men. Hur … ?

– Jag har misstänkt att du har varit lite förtjust i henne länge.

– Varför?

Min fru log överraskande nog mot mig.

– Stefan. Älskling. Du pratar i sömnen.

Jag drog mig till minnes alla de gånger jag haft våta drömmar om Malena och mig. Jag hade med andra ord helt ovetande ”försagt” mig.

– Att du sagt hennes namn i sömnen räckte bara för en misstanke, fortsatte hon, men idag var det ”en liten fågel” som kvittrade i mitt öra. Den berättade vad jag kunde hitta, var jag skulle hitta det och vems det jag hittade var.

– Vem?

– Det hör inte hit. Men du kommer nog bli varse tids nog.

Jag tittade länge på min fru under tystnad. Hon hade kommit på mig men verkade ändå inte särskilt arg. Till slut fick jag fram …

– Så vad händer nu? Vill du skiljas?

– Absolut inte. Kommer inte på fråga, såvida det inte är det DU vill. Jag tycker att vi har det bra tillsammans, och jag är säker på att det kommer bli ännu bättre nu.

– Hur menar du? Hur skulle det kunna bli bättre av det här?

Min fru rodnade lite samtidigt som hon log mot mig.

– För att nu kan vi äntligen vara ärliga mot varandra. JAG kan vara ärlig.

– Vara ärlig? Vad menar du?

– Jag menar att jag också … mmm … det tar fortfarande emot att säga det … jag har också varit otrogen.

– Har du? När?

– Ett par gånger. Egentligen flera gånger. Senast igår … jag menar … inatt.

Det sög till i magen på mig. Jag hade haft rätt, hört det på henne. Hon hade varit med någon annan! Sedan lugnade jag mig lite. Vem var jag att döma? Jag hade ju själv hoppat över skaklarna. Och det var det hon menade. Vi hade båda felat, men hon dömde mig inte, och jag kunde inte döma henne. Inte nu längre.

– Så hur gör vi nu?

– Vi fortsätter som vanligt.

– Som vanligt? Det kan väl aldrig bli som vanligt?

– Det kan aldrig bli som FÖRUT. Det är skillnad. Det kommer det aldrig bli om det blir som jag har tänkt mig. Till och med bättre.

Hon gjorde en liten paus.

– Jag älskar ju dig. Och jag vet att du älskar mig. Och vi har det bra tillsammans. I sängen också. Det är inte DET det handlar om. Det handlar om spänning … ombyte … och givetvis bekräftelse. Jag tror att du fattar det nu. Eller hur?

Jag tänkte tillbaka på ögonblicket när Malena sa att det var just mig hon skulle sakna och hur jag reagerade på det. Visst förstod jag.

– Så vad är det du föreslår?

– Att vi fortsätter vara gifta, men i ett öppet förhållande där vi kan ta de chanser som dyker upp. Det viktigaste är att vi är öppna mot varandra.

– Men … blir det rättvist? Du är ju oftare ute och reser än vad jag är.

– Säg inte det.

Hon log lurigt och fortsatte.

– Den ”lilla fågeln” och jag hade ett långt samtal, och jag är rätt säker på att hon har planer för dig. Och det finns säkert fler än hon och Malena som har ett gott öga till dig. Du har bara inte fattat det ännu.

– Men vem … ?

– Jag säger inte mer. Det blir mer spännande då. Jag vill att du ska få njuta av jakten lika mycket som jag gör.

Min fru hade kommit ett par steg närmare när hon fortsatte.

– Och apropå öppenhet. Nu vill jag att du berättar ALLT om igår kväll.

– Du då? Ska inte du berätta?

Nu stod hon precis intill mig, gav mig en kyss och strök med handen över mitt skrev innan hon gick ner på knä och drog ner mina mysbyxor.

– Berätta? Näää. Jag tänkte visa.

*****

 

 

Delar i serien

Medarbetarsamtal >>

Aldrig mer som förr

• Ge mig tio minuter
• Medarbetarsamtal
• Använd mig