Tidiga morgnar på flygplatser kommer med en speciell känsla. Man har på sig sköna kläder, har inte riktigt fixat håret och ansat skägget utan det är nästan med känslan av att gå runt i pyjamas som man checkar in på flygplatsen. Även om det är tidigt är det mycket folk, köerna är långa och går långsamt, men ingen orkar vara otålig utan står bara som zombies efter varandra.

Tjejen framför mig i kön till säkerhetskontrollen hade ett helt mjukisställ med både byxor och tröja i samma (något urtvättade) färg. Hennes hår var slarvigt uppsatt i en tofs, som om det varit lite för rufsigt när hon vaknade hemma, men hon behövde ändå få det axellånga blonda håret ur ansiktet på enklaste sätt. Hon hade en handbagageväska på hjul och en sån där rulle med axelrem som man ser ibland. Hade det inte varit en flygplats hade jag kunnat skämta om att det säkert var en granatkastare i röret, men jag hade ärligt talat aldrig riktigt fattat vad folk hade i dem.

Jag försökte gissa vart hon skulle. Vart åker man med en mystisk rulle med axelrem en tidig septembermorgon? Var det något redskap till en sport hon utövade i röret, eller kanske ett instrument? Själv skulle jag till Kroatien, inte för att semestra, utan för att försöka förhandla hem ett avtal till jobbet. Av någon anledning hade in chef fått för sig att jag var bäst på firman på sånt. Jag hade visserligen lyckats spika ett par fina avtal vid tidigare tillfällen, men i själva verket hade det absolut ingenting med min förmåga att göra, utan bara att allt redan var överenskommet och klart innan jag ens åkte. Jag kunde bara hoppas att det skulle bli likadant denna gången. Om kroaterna skulle börja trilskas och försöka förhandla om något visste jag inte alls vad jag skulle göra, vilka befogenheter jag hade eller hur mycket avtalet egentligen var värt för oss. ”Gör bara som du brukar” hade chefen sagt och trots mina invändningar fick jag inte vidare instruktioner.

Väl genom säkerhetskontrollen tappade jag bort tjejen. Hon var mycket snabbare än jag på att plocka ihop grejerna från brickorna man skickar genom scannern. Det var lite synd, för det var något väldigt mysigt med henne. Hon personifierade den morgontrötta känslan så väl att jag gärna hade suttit bredvid henne på en bänk i någon vänthall och somnat, lutade mot varandra, med varandra som kuddar. Hon var nästan huvudet kortare än jag, en precis lagom längd för att lägga armarna runt medan man stod och väntade och segade på flygplatsen.

Efter säkerhetskontrollen är det visserligen allt annat än lugnt. Det är fullt liv och rörelse där ljuset från lyxiga taxfree-butiker sticker en i ögonen så att man bara avskyr deras prylar ännu mer. Jag såg en Lego-butik och tänkte instinktivt på att jag kanske skulle köpa något roligt till min son i present. Han brukade alltid få något när jag varit iväg med jobbet. Det var såklart en mysigare tradition när min exfru och jag fortfarande levde ihop. Nu sågs vi ändå bara varannan vecka, så han led inte av att jag var iväg när han ändå var hos sin mamma. Förresten var legot ännu dyrare på flygplatsen än i Lekia-butiken hemmavid och det vore onödigt att kånka på presenten hela vägen resan. Det var såklart rimligare att köpa något i Kroatien eller möjligen på vägen hem om jag inte lyckats hitta något där nere.

Jag tog mig förbi alla affärer och restauranger, kollade vilken gate jag skulle till och letade mig ditåt. Där satt lite folk redan, bland dem tjejen i mjukisstället. Jag satte mig på en ledig plats, noga med kunna se henne, men inte för uppenbart. Jag tittade runt lite flyktigt och försökte få en blick av hennes ansikte utan att det märktes för mycket, men blev tvungen att kolla igen. Jag hade inte riktigt sett hennes ansikte innan och blev förvånad över hur vacker hon var. Jag försökte att inte titta för mycket eller för ofta, men det var svårt att låta bli när hon var så snygg. Jag ville bara se mer av hennes ansikte, studera hennes dras, förlora mig i dem. Hon kom på mig med att snegla mot henne en gång och jag tvingade mig att inte titta åt hennes håll på minst en kvart.

När jag sneglade mot henne nästa gång stirrade hon ut i luften på ett sätt som fick mig att undra vad hon tänkte på. Hon hade ett ansikte som inspirerade till fantasier som man inte borde ha om främlingar, men jag tillät tankarna vandra iväg en aning. Jag försökte tänka mig hur det skulle vara att sitta med henne i famnen, klappa om henne och sen långsamt börja smeka henne på lite mer intima ställen. I fantasin välkomnade hon det, men så fort jag kände hur det spände i byxorna skämdes jag för vad jag höll på med och ändrade ställning lite i bänken så att ingen skulle kunna råka se effekterna av mina fantasier.

Jag försökte hålla båda tankar och blickar borta från henne resten av tiden tills vi skulle boarda, även om de försöken bara var halvlyckade. När jag väl kom in på flygplanet såg jag att hon satt vid gången, precis som jag, fast snett bakom. Hon hade satt sig när jag kom fram till min plats och när våra blickar möttes råkade jag instinktivt nicka igenkännande mot henne. Ögonblicket efter påmindes jag om att vi inte alls känner varandra och att hälsa så på en främling var jättekonstigt att göra. Jag satte mig på min plats, väl medveten om att jag bara skulle behöva vända lite på huvudet för att se henne snett bakom mig, men också om att hon lätt skulle upptäcka att jag gjorde det. Jag lovade mig att inte kika bak mot henne, men råkade göra det flera gånger ändå. Jag försökte maskera det med att jag egentligen kollade bakåt efter något annat, typ om toaletten längst bak var ledig, men varje gång jag lät blicken fastna vid henne ett ögonblick såg hon det direkt. Det var som om hon satt och väntade på att jag skulle kolla, som om hon upptäckt att jag inte kunde sluta glo på henne och ville få mig att sluta.

Det var nästan med lättnad som jag till slut klev av planet vid mellanlandningen i Lyon. Högst troligt skulle jag inte se henne igen och hon skulle slippa mina pinsamma blickar.

Jag gick något varv på flygplatsen i Lyon. Det var ett par timmar tills planet till Kroatien skulle gå och jag behövde hitta något att äta. Efter ett par varv hittade jag ett ställe där man kunde beställa lådor med vad jag uppfattade som typisk mat från regionen, så jag ställde mig i kön. Min skolfranska hade kommit till nytta vid några jobbresor i södra Frankrike och jag kände att jag hade hyfsad koll på språket nu, vilket jag övade ytterligare genom att bara läsa den franska texten på skyltarna för maten och inte den engelska översättningen i kursivt under.

Några personer framför mig ångrade sig och lämnade plötsligt kön. Jag tog några steg fram och upptäckte först då att tjejen i mjukiskläderna och den mystiska tubväskan stod i samma kö, bara två personer framför mig. Jag var trött och hungrig, kanske bidrog det till att jag ännu mer än förut saknade förmågan att hindra mig från att titta på hennes mysiga lilla kropp i mjukisstället och det lilla jag kunde uppfatta av hennes ansikte bakifrån. När hon kom fram till kassan bestämde jag mig till sist för att inte bry mig om henne mer, och snabbt bestämma mig för vilken låda jag skulle beställa.

En minut senare märkte jag att något krånglade för henne vid beställningen. Jag uppfattade inte vad, men hon blev tvungen att visa upp sitt pass. Innan hon var färdig hade den andra kassan hunnit hjälpa båda personerna som stått mellan oss i kön. Istället för att fortsätta till den snabbare kassan viftade jag fram personen bakom mig för att se om jag kunde hjälpa tjejen i mjukisstället på något sätt. Inte för att imponera på henne, utan mer för att jag kanske kunde hjälpa henne lite med språket oavsett vad hur jobbig jag varit mot henne innan. Jag förstod snabbt att kassören kunde lika få ord på engelska som hon kunde på franska. Hon stod och försökte blippa sin telefon mot en kortapparat men det funkade inte. Hon tog fram plånbok och bankkort, men det funkade inte heller. Och hon förstod inte att kassören på franska försökte be henne att använda den andra kassans kortapparat.

”Han säger att du ska använda den andra apparaten” sa jag till sist och pekade.

”Åh!” sa hon och gav mig en stressad och förlägen blick, hittade den andra kortapparaten och blippade kortet på den istället innan hon kilade vidare till hämtdisken.

Jag beställde min mat, noga med att inte glo mer åt hennes håll. Kassören frågade om mitt så att maten skulle hamna rätt. Vid hämtdisken var jag noga att ställa mig snett framför henne så att hon inte skulle behöva oroa sig för att jag glodde på henne bakom hennes rygg. När hon gick fram för att hämta sin matlåda råkade jag se att det stod ’Für Elise’ på den i fint snirkliga bokstäver. Strax efter kom min låda med ’Pierre’ slarvigt nedkrafsat. Jag vände mig om och såg att tjejen i mjukiskläderna väntat in mig.

”Tack för det där” sa hon och nickade mot kassorna och sneglade sen på min låda. ”Pierre?”

”Bara Per” rättade jag henne. ”Och Elise? Som Beethoven-låten” lade jag till och skämdes direkt för min dåliga humor.

”Exakt” svarade Elise med ett leende som såg förvånansvärt ärligt ut. Hon sneglade mot borden. ”Ska vi sätta oss?”

Förbluffad över att så tydligt blivit välkomnad att äta med henne följde jag efter. Vi öppnade våra lådor och började äta. Hon kommenterade maten och jag försökte förklara det lilla jag förstod om fransk mat.

”Vart ska du flyga?” frågade jag när jag inte vågade killgissa mer om maten.

”Amalfikusten” svarade hon. ”Eller, Salerno landar jag i. Du?”

”Split” sa jag, något besviken eftersom det fram tills dess funnits ett litet hopp om att vi skulle fortsätta flyga till samma ställe. ”Kroatien, alltså. Affärsärende.”

”Också jobb” instämde Elise. ”Det är bara några dagar och fullt schema, men jag hoppas man hinner se sig om lite. Eller ta ett dopp i Medelhavet.”

Vi pratade lite löst om Medelhavet, varma temperaturer och att resa med jobbet medan vi åt. Jag klagade lite på min chefs förväntningar på min resa när maten var uppäten, men jag märkte att Elise ville börja röra på sig.

”Jag har 45 minuter till boarding” sa hon. ”När boardar du?”

”Nästan två timmar till…” suckade jag.

”Då hinner du hjälpa mig hitta rätt gate.” sa hon. ”Alltid bra att ha med sig någon som pratar infödingarnas språk” lade hon till med ett leende.

”Absolument!” svarade jag.

Vi reste oss, kollade tavlan med avgångar och hittade till hennes gate. Det var redan ganska mycket folk som väntade där och det fanns bara enstaka sittplatser kvar, inga av dem nära någon av de andra. Det betydde alltså att det var här vi tog adjö, tänkte jag.

”Kom!” sa Elise. ”Det är gott om tid. Nu vet jag vart jag ska sen.”

Vi gick vidare längs terminalen. Ett par gater till var fulla med folk, men bortanför dem fanns ett antal gater som verkade stå tomma för tillfället och vi fortsatte mot dem. Vid någon av dem syntes information om en avgång som skulle gå först tre timmar senare och ingen resenär hade kommit dit än.

”Så kan vi umgås lite mer ostört.” sa hon.

Vi satte oss bredvid varandra på en bänk med armstöd som stack upp mellan varje plats. Vi la våra väskor och det mystiska plaströret på de lediga platserna bredvid oss och våra blickar möttes.

”Vad är det förresten i det där röret?” frågade när och nickade mot det.

”En poster” svarade hon.

”En poster?” upprepade jag. ”Typ en reklamposter?”

”Nej” sa hon och log åt min dumhet. ”En vetenskaplig poster. Jag är forskare och ska åka på en vetenskaplig konferens där jag ska presentera min forskning för andra forskare, bl a genom att sammanfatta arbetet på en poster som man sätter upp så folk kan läsa.”

”Wow!” utbrast jag. ”Får jag se? Vad handlar den om?”

”Eh, det är… jättetråkigt.” suckade hon.

”Men nånting kan du berätta?” undrade jag, imponerad och nyfiken. ”Brukade inte Einstein säga att man inte förstår något ordentligt om man inte kan förklara det för en idiot?”

”Ungefär så…” medhöll hon med ett nytt leende. ”Det handlar om vätgas och hur man modellerar vilken kapacitet som kan byggas upp närmsta tio åren, men det…” Hon suckade igen som om hon inte orkade fortsätta.

”Vätgas?!” frågade jag lika nyfiket. ”Till bilar då eller?”

Hon tittade på mig i några sekunder, tills blicken trängde så djupt att den nästan brändes.

”Jag vill inte slösa tid på detta nu” sa hon och såg sig om. Det var fortfarande ingen i vår del av terminalen. ”Jag boardar om en halvtimme nu.”

Hon tittade på mig, fast inte i mina ögon, utan på mina läppar. Kunde det…? Jag överväldigades av en vilja att kyssa henne, men det kunde jag väl inte göra? Jag visste knappt hur man gör när man kysser någon. De senaste 15 åren hade jag bara kysst en enda person, min exfru, och hon gillade inte ens att kyssas. Kanske var jag dålig på det? Luktade min andedräkt? Tänk om jag helt feltolkade hennes signaler och förstörde allt genom att ge mig på henne? Jag ville inte ha ett metoo-ärende på mitt CV.

”Tiden går” viskade Elise.

Jag tog chansen. Jag vet inte hur jag kunde våga det, det bara blev så. Jag kysste henne.

Det dröjde inte många sekunder innan kyssen hade gått över i ivrigt hångel. Elise behövde ingen tid på sig att komma över någon chock över att jag kysst henne, utan snarare var det som om hon väntat på detta och att hon, från det ögonblick då jag kysst henne, inte kunde hålla igen längre. Hon tryckte sig mot mig, lutade sig över mig i bänken så att jag låg bakåt med ett armstöd i ryggen. Men att armstödet gjorde ont spelade ingen som helst roll. Det var inte därför jag ville pausa hånglet.

Jag gjorde ett par försök att backa från kyssen, men hon låg över mig och lät mig inte komma undan förrän jag tog tag om hennes huvud med både händerna lyfte hennes huvud från mitt. Hennes blick var vrålhungrig, men samtidigt skrämd, kanske av rädsla för varför jag tvingat fram ett avbrott i kyssen. Jag såg mig om, fick syn på en toalett och jag behövde inte titta mot toalettdörren längre förrän att hon skrattade lättat.

”Kom!” sa hon och dra med sig mig mot toaletten. Våra handbagage stod kvar vid bänken.

Hon hade knappt kommit innanför dörren innan hon dragit ner byxorna och trosorna över rumpan. Hon ställde sig med rumpan mot mig, byxorna neddragna till knäna och händerna stödda mot handfatet. Jag stängde och låste dörren innan jag gick fram till henne och förde upp händerna innanför mjukiströjan medan jag nosade henne i nacken.

”Snälla, låt mig inte behöva vänta längre!” stönade hon och putade med rumpan mot mig. ”Jag har längtat efter detta sen du stod bakom mig i kön till säkerhetskontrollen.”

Det verkade som att hon tänkt minst lika kåta tankar som jag hela dagen. Jag kände mig barmhärtig och kunde tänka mig att inte plåga henne med att behöva vänta särskilt länge, utan knäppte upp byxorna och frigjorde det värkande ståndet som hållits fast där inne. Jag gav ståndet ett par masserande drag, som för att hjälpa den att räta ut sig ordentligt, och förde sen in den mellan hennes ljumskar, under hennes kön. Jag var lång nog att nå ut på andra sidan av hennes ben och tjock nog för att det skulle bli trångt mellan hennes ljumskar. Jag förde ståndet fram och tillbaka några drag, så att hennes kön gnuggades mot mitt. Hon var blöt och gnydde gillande, både åt gnuggandet och åt min storlek som hon redan utforskade närmre med ena handen.

”Jag ska vara försiktig” viskade jag.

”Behövs inte” stönade hon medan hon använde sin hand för att styra mig rätt.

”Säker?” frågade jag.

Men hon svarade inte, utan höll mitt stånd på plats och tryckte sig bak mot mig tills jag trängde in. Jag är tillräckligt stor för att det ofta ska vara ett problem om inte penetrationen föregåtts av ett rejält förspel. Jag visste inte om Elise var särskilt erfaren, eller om hon bara hade varit så aktiv med sina kåta fantasier fram tills dess för att det skulle funka som förspel, men redo var hon, det framgick tydligt. Hon tog mer än halva kuken direkt i första stöten trots att hon var så trång och jag tog tag om hennes höfter så att jag kunde följa upp med tre-fyra kraftfulla stötar till. Mer hann jag inte innan hon kastades framåt över handfatet och benen tappade styrkan. Jag gled ur henne och blev nedskvätt av vätskorna som forsade ur henne. Hon skrek och fick kämpa för att hålla sig på benen medan hennes kropp ryckte och skakade.

Så fort hon stod tillräckligt stilla sökte jag mig rätt med kuken igen. Jag tog det lite mer försiktigt än hon gjort för att säkerställa att jag träffade rätt och att fontänorgasmen inte förstört glidet. Så fort jag kommit in igen försökte jag rida på vågen och stötte kraftigt i henne tills hon kom igen. Jag var mer beredd denna gången och höll henne stadigt om höfterna medan fontänorgasmen slet och drog i hennes kropp ännu en gång. Så fort hon stod stadigt trängde jag in igen. Jag var lite försiktig första sekunderna, men det var tydligt att hon ville ha mer, så jag stötte hårt i henne några gånger till, tills hon kom ännu en gång. När hon börjat stilla sig riktade jag in mig igen.

”Du får inte komma!” pustade hon.

”Jaså, är det bara du som får komma?” väste jag tillbaka och tänjde mot henne mynning.

”Det är … bara fontänorgasmer. De räknas … inte.” flämtade hon medan jag retades och låtsas tränga in i henne medan hon pratade.

”Inte?” frågade jag. ”Då får vi fixa fram en riktig!”

Jag trängde in i henne nu, men stötte inte så hårt och snabbt som innan, utan gav henne långa, djupa juck samtidigt som jag sträckte armen runt henne och hittade hennes klitoris framifrån. Jag såg på henne i spegeln medan hon lutade huvudet bakåt mot mig och hängav sig i lutningen. Jag smekte hennes kropp med den lediga handen och jag började fatta att hon hade en alldeles magisk kropp innanför mjukiskläderna. Midjan var smal och brösten var mjuka och härliga att klämma på i den tunna toppen. Hennes kropp höll på att göra mig så vrålkåt att jag ville knulla henne så hårt jag kunde, men jag tvingade mig att hålla mig lugn och fokusera på att bygga upp hennes orgasm istället.

Hennes sexiga kropp följde med i rörelserna när jag stötte i henne och hon ålade sig i min famn och jag kunde inte låta bli att vrida hennes huvud så att jag kunde sträcka mig runt och kyssa henne. Hennes klitoris var uppsvullen som en jordgubbe och jag försökte hålla mig sansad nog att hålla en lagom balans mellan juckandet och pullandet.

”Jag har längtat efter dig också ända sen jag såg dig” sa jag. Hon var så het och fin och sexig att jag ville säga något. Hon var visserligen så kåt att hon kanske ville att jag skulle säga något mycket snuskigare, men det ligger inte för mig. ”Men jag vågade inte hoppas på att du skulle klara av min kuk. Det är inte så många som gör det.”

”Det gör jag knappt heller” gnydde hon. Hon öppnade munnen som om hon försökte säga något mer, men efter ett par försök började hennes kropp istället att spänna sig. ”Jag tror jag kommer” frustade hon.

Och det gjorde hon. Jag tryckte hennes höfter hårt mot mig så att jag höll mig kvar i botten av henne medan hennes kroppar rullade och hävde sig i orgasmens vågor. När hennes armar inte orkade hålla upp hennes kropp slöt jag armarna om henne och höll henne upprätt intill mig. Jag gled ur henne, men inte förrän mot slutet av orgasmen.

”Den räknas va?” frågade jag henne när hennes kropp börjat stilla sig.

Hon svarade med att vända sig mot mig i min famn och kyssa mig, blött, innerligt och längre.

”Ja” viskade hon sen. ”Kom du?”

”Nej” svarade jag. Hon såg lyckligt på mig, som om hon knappt vågat hoppas att jag inte var klär än.

”Så bra.” sa hon. ”Sätt dig på toastolen.”

Jag satte mig, ganska långt fram på locket och lutade mig bakåt.

”När skulle du boarda?” frågade jag. ”Var det 13.10?”

”Skit i det nu, detta är viktigare.” sa hon medan hon klev ur sina byxor, ställde sig över mig, tog min kuk i händerna och tittade på den. ”Alltså den här… Skönaste, härligaste kuken nånsin!”

Hon skakade ivrigt på snoppen innan hon tog plats över den och styrde den rätt. Hon sänkte sig ända till botten, såg mig i ögonen och rullade höften fram och tillbaka. Det kändes inte så mycket för mig, men hon var snart tvungen att knipa ihop läpparna medan blick blev mer och mer intensiv. Hon drog av sig tröjan och jag hjälpte henne med toppen.

”Alltså, du är så snygg så det borde vara förbjudet.” konstaterade jag.

Helheten av hennes nakna överkropp, läpparna som särades i njutningen och ögonen som borrade sig djupare och djupare i mig var på en helt gudomlig nivå. Elise svarade inte, förutom möjligen genom att röra sig ännu sexigare, sära ännu heta på läpparna och se mig ännu djupare i ögonen. Jag fick in några fingrar mellan oss för att smeka hennes klitoris igen, men hon tog bort min hand.

”Vänta lite…” gnydde hon.

Sen hävde hon sig fram, ända till toppen av ståndet, stannade några sekunder och sänkte sig långsamt igen. Hon var fortfarande så trång att varenda centimeter jag trängde in i henne var fantastiskt skön. Hon fortsatte med samma rörelse några gånger till, fast ivrigare och ivrigare, samtidigt som njutningen gjorde det svårare och svårare för henne att orka göra rörelsen ordentligt, så snart satte hon sig vid roten igen. Hon bet ihop tänderna, skakade på huvudet och klöste med fingrarna över mitt bröst.

”Alltså, du fattar inte hur skönt det är!” frustade hon och testade att höjde och sänkte sig till fler stötar tills det uppenbarligen blev för jobbigt för hennes ben.

”Set skulle vara ännu skönare med en bättre plats.” sa jag och tittade på klockan. ”Och du boardar och fem minuter va?”

”Men jag sitter långt bak, så jag ska ändå inte på förrän sista gruppen” invände hon.

Hon såg mig i ögonen medan hon rullade lite med höfterna på min kuk igen, men hon hindrade sig. Jag såg svårigheten i hennes ögon. Detta kunde inte sluta här.

”Hur länge skulle du vara iväg?” frågade jag.

”Bara tre dagar” svarade hon. ”Jag flyger tillbaka på onsdag.”

”Jag landar på torsdag.” sa jag

”Klockan?”

”Kvart i fyra, har jag för mig” svarade jag. ”Om allt är i tid…”

Vi tittade på varandra i några sekunder innan Elise såg sig om på den lilla toaletten. Till sist hävde hon sig av mig, och tog plats vid handfatet igen, där vi hade börjat. Jag slösade ingen tid, utan anslöt bakom henne, sträckte armen runt henne och trängde in i henne.

”Får jag komma nu?” frågade jag.

”Inte förrän jag också kommer” svarade hon.

Jag fortsatte att stöta i henne medan jag smekte henne klitoris. När hon kom var jag inte riktigt beredd och även om jag försökte att köra på för att komma själv hann jag inte riktigt. När Elisa väl hämtat sig verkade hon inte tänka på om jag kommit eller ej och jag hjälpte henne på med kläderna, fixade till hennes hår och kysste henne adjö.

”Vi ses på torsdag” viskade hon innan hon slog om och skyndade sig att hämta sin väska och poster och stappla bort till sin gate.

Jag stod kvar på toaletten med ståndet i handen när hon gått. Jag testade att runka lite, försökte frammana minnena från hur sexig hon varit så att jag kunde komma, men jag kunde inte sluta tänka på henne. Hann hon med flyget? Hur gick det på konferensen? Hur skulle jag stå ut fyra dagar utan henne? Ståndet blev bara slakare ju mer jag runkade det och till sist gav jag upp, fixade till mig och gick till min gate.

—

(Ja, det kommer en fortsättning)