Första dagen på nya jobbet

Det här är del 3 av 3 i Liberi arbitrii

Det är inte bara mitt hjärta som bultar när jag stiger in i receptionen på onsdagens morgon. I luckan sitter en ny kvinna, inte Anneli, men det kunde lika gärna ha varit hon. Hennes blonda hår är uppsatt på exakt samma sätt, på överkroppen har hon en tunn, nästan genomskinlig knytblus och jag slår vad med mig själv om att hennes kjol kommer att vara kort, att hon har stayups och att klackarna kommer att vara höga.

Hon öppnar och visar mig vägen genom kontorslandskapet, och jag ler för mig själv där jag går bakom henne. Visst hade jag haft rätt. En nätt liten rumpa vickar förföriskt framför mig, i en kjol som är så kort att den nätt och jämt täcker den, och då och då skymtar man bar hud ovanför hennes stayups när de smäckra benen, på skyhöga klackar, trummar på genom kontoret.

Det är en bit att gå, men till slut stannar hon vid en dörr som står lite på glänt. Bredvid den sitter en skylt med mitt namn och under det min titel.

-Supply Chain Manager-

Jag kan inte låta bli att tycka att det ändå låter rätt flott.

-Här är det. Chefen …

-Hon som har anställt mig? Eller finns det någon ännu högre upp?

Ett hemlighetsfullt leende skymtar på hennes läppar, som om hon vet … vet hur rekryteringen har gått till.

-Nej, … det är hon. Hennes rum ligger två dörrar bort.

-Är hon här nu?

-Nej. Hon brukar inte komma in förrän om någon timme. Jag kan informera henne om att du är här när hon kommer. Passa på att göra dig hemmastadd under tiden. Varsågod och stig in. Välkommen.

Receptionisten, som för övrigt heter Madeleine, skjuter upp dörren lite till och går sedan sin väg tillbaka mot receptionen.

Jag stiger in i rummet. Det är ett rätt ordinärt kontorsrum, jag uppskattar det till fyra gånger fyra meter. Vid bortre väggen står en hög bokhylla, i ljus ek, fylld med pärmar. Med ryggen mot den står en kontorsstol och framför den ett brett skrivbord som ser ut att vara i samma träslag som bokhyllan.

Jag går längre in och rundar skrivbordet, sätter mig i stolen och ser mig om i resten av rummet. Intill vardera sidovägg står två låga bokhyllor, framför skrivbordet står två stolar för besökare och i hörnet till vänster om dörren står en fåtölj som verkar mer snygg än bekväm. Väggarna är kala, men krokar sitter kvar efter tavlor eller andra prydnadsföremål som tidigare har suttit där.

Så höjer jag blicken. Det första som fångar min uppmärksamhet är en tv-skärm, med tillhörande kamera, som sitter relativt högt upp på den vänstra väggen och jag konstaterar att vinkeln är sådan att kameran “ser” in bakom skrivbordet. Det andra som drar till sig min blick är en stabil krok som sitter ungefär mitt i taket. Den är på tok för grov för att vara tänkt till någon sorts takarmatur, så vad kan det … ?

Plötsligt står Anneli i dörren, nonchalant lutad mot ena dörrposten och med det ena långa benet lätt i kors framför det andra.

-Hej. Välkommen.

-Hej. Tack.

-Jag ser att du har funnit dig tillrätta. Ser bra ut.

-Hehe. Jag kom nyss. Det kommer nog att ta ett litet tag att få koll på allt. Tack för senast förresten.

-Tack själv. Det var trevligt. Jag ser verkligen fram emot att få jobba ihop med dig.

-Mmmm. Tack. Detsamma.

-Sååå … har du några frågor såhär på en gång?

-Ja. Ett par saker. Tv-skärmen. Sitter den inte väl högt.

-Den går att dra ner lite grann om du vill. Kameran har en rörelsesensor så den följer dig om du vill flytta runt, men jag skulle nog säga att vinkeln är optimerad för … .

Hon tystnar, oklart varför.

-En sak till, fortsätter jag. Kroken …

Jag pekar upp i taket.

-… vad är den till?

Anneli ler varmt.

-Den? Det hoppas jag att vi får lov att visa dig snart nog. Men det blir en annan dag. Nu ska du få vara ifred. Jag finns i båset rakt utanför om det är något. Ska jag stänga?

-Det behövs inte.

-Okej.

Hon dröjer i dörren, som om hon har något mer hon vill säga.

-En sak till, säger hon. Eller … rättare sagt två.

-Ja?

-Som du kanske märkte i förrgår …

-Ja?

-… så är alla kontors- och mötesrum väldigt väl ljudisolerade.

-Jo. Jag märkte det.

-Det är för att ingen utanför ska kunna höra vad som avhandlas där inne, eller … ja … andra ljud.

-Okej? Andra ljud?

-Ja.

Hon svarar inte på min fråga utan fortsätter bara.

-Det andra är dörrarna. De går alla att låsa, men vi vill av säkerhetsskäl inte göra det. Så en oskriven regel vi har är att en stängd dörr är det samma som en låst dörr, såvida det inte är din egen, och får bara öppnas om det föreligger livsfara. Förstår du?

-Jag förstår.

Anneli ler varmt mot mig.

-Det tror jag inte. Inte fullt ut, men tids nog så … . Jag ska gå och göra klart det din företrädare lämnade efter sig på mitt bord. Vi ses senare väl?

-Det gör vi.

Så fort hon har gått börjar jag försöka sätta mig in i allt, hittar mitt passerkort, mobiltelefon och ett blad med de lösenord jag behöver för att få tillgång till alla system jag kommer att arbeta i. I en av lådorna hittar jag dessutom en oöppnad ask med Kleenex.

Företagets verksamhet är inom import och försäljning av företrädesvis hemelektronik. Det är med andra ord en hel del del att sätta sig in i, och jag sitter djupt försjunken i en lunta med papper när jobbtelefonen ringer. Det är du.

-Hej! Hur går det?

-Hej. Jomen, det går. Sakta men framåt.

-Bra. Det är ingen brådska. Jag skulle vilja att du kom in till mig en liten stund.

-Visst. Ett par sekunder bara.

Jag rafsar ihop pappren, lägger dem i en av mina skrivbordslådor och går sedan emot ditt kontor. Dörren står öppen så jag knackar lite lätt i dörrposten och kliver in. Du tittar upp, ser på mig över bågarna på dina läsglasögon och ler.

-Bra. Stänger du dörren efter dig är du snäll?

I vanliga fall betyder de orden, “Stäng dörren efter dig”, oftast bekymmer. Men någonstans inom mig känner jag att så inte är fallet här. Jag gör som du har sagt och vänder mig mot dig igen.

-Jag antar att Anneli har förklarat det här med dörrarna för dig?

-Det har hon, men …

-Bra. Det kommer att klarna för dig … rätt snart faktiskt.

Jag ser mig om rummet samtidigt som jag svarar.

-Okej.

Du har, precis som jag, din tv-skärm placerad precis som den i mitt rum och det slår mig att det var precis där du sitter nu som du satt i förrgår. “Vinkeln är optimerad“ hade Anneli sagt. Så låter jag blicken vandra. Faktum är att det mesta ser ut som inne hos mig, du har till och med en likadan krok i taket. Däremot är väggarna inte alls lika kala. Det hänger tavlor lite överallt och det slår mig att det är uteslutande erotiska motiv. Konstnärliga? Visst. Smakfulla? Absolut, men de är fortfarande erotiska. Jag harklar mig lite lätt.

-Hrhmhmm. Vem är din inredare?

Du skrattar till.

-Haha! Det är jag själv. Man måste ju ha något att titta på … något som livar upp lite grann.

Du tystnar ett ögonblick innan du fortsätter.

-Det är faktiskt min man som har tagit de flesta av dom.

-Så det där är Du?

-Ja … allihop.

-Men … ?

-Du undrar hur jag kan ha dem hängande så öppet?

-Ja.

-Alla som arbetar här vet. Men ingen utomstående får någonsin gå in här. De affärer jag gör, alla förhandlingar, alla intervjuer, sker i något av mötesrummen … eller ute på stan.

Restaurangen, tänker jag för mig själv medan jag lyssnar.

-Du kan göra samma sak, fortsätter du. Jag kan till och med rekommendera det. Du kan få en av mig. Alltså … inte nån av dom här, men jag har fler. Och jag är säker på att vi kan få fram något utav Anneli … från i förrgår … kanske flera stycken.

-Så det finns sparat.

-Gud nej! Inspelningen av det “mötet” är redan kastad, men jag ordnade fram ett par stillbilder. Inga ansikten … givetvis … bara närbilder. Jag kan till och med rama in dem åt dig … om du vill?

Om jag ville?

-Tack … gärna.

-Dåså. NU … har jag en sak där jag behöver din hjälp.

-You name it.

-Så ska det låta. Kom hit.

Jag går runt ditt skrivbord samtidigt som du ställer dig upp och pekar mot din stol.

-Sätt dig.

Jag slår mig ner och du kommer och ställer dig mellan mig och skrivbordet.

-Vad gäller det?

-Jag ska på lunch med min man. Vi ska träffas om fyrtiofem minuter.

-Jaha. Och?

-Han vill att jag är redo för honom redan när jag kommer dit. Och han vill ha bilder på hur det gick till.

-Redo? Bilder?

-Blöt. Kåt om du vill kalla det det.

-Och var kommer jag in i bilden?

-Fingrarna är så tråkigt. Så kom jag att tänka på kvällen vi hade din intervju … och sedan på dig och Anneli … när du slickade henne … det såg så … Mmmmm …

Medan du talar börjar du sakta hala upp kjolen …

-… så nu vill jag att du slickar mig … så att jag kan ta några foton som jag kan skicka.

… längre och längre upp. Jag ser redan dina svarta stayups spetsresår och snart den nedre delen av ditt sköte. Så sätter du dig på skrivbordet, lutar dig bakåt och särar på benen. Jag noterar att du saknar trosor, dina inre blygdläppar tittar skyggt fram mellan dina yttre och en liten droppe glimmar på en av dem.

-Vad jag kan se så är du redan bådadera. Så det här är väl knappast nödv…

-Såklart jag är kåt. Det blev jag direkt jag fick hans sms. Men det är det som är själva grejen. Jag vill att du slickar mig … och han ska se dig, VILL se dig göra det. Är det ett problem?

-Inte alls.

-Bra …

Du tar fram din mobiltelefon och öppnar kameran.

-… kör igång.

-Kan du lägga dig lite mer bakåt … så att jag kommer åt?

Du gör som jag säger och jag lutar mig framåt samtidigt som du sätter upp fötterna på stolens armstöd.

Du är helt hårlös och jag undrar om du använder hyvel, vax eller om du har tagit bort det mera permanent … med laser. Jag sträcker ut tungan och låter den glida uppåt över din blygd. Inte ett strå, inte ens en antydan till stubb. Laser alltså. Jag spetsar tungan och trycker den hårdare mot dig, får dina blygdläppar att dela sig, på vägen upp.

-En gång till.

Än en gång låter jag tungspetsen följa skåran uppåt och ditt sköte öppnar sig för den som en blomma öppnar sig för solen. Jag hör din mobilkamera, hör hur du tar bild efter bild, men försöker tänka bort den. Och det är inte svårt. Framför mig har jag en kvinna som bokstavligen ber om att få bli slickad, så vem är jag att neka henne.

Jag samlar ihop mig och går in hårdare, pressar in tungan, känner din öppning mot tungspetsen och ovanför den din klitoris. Där stannar jag till, låter tungan rita stora cirklar runt den, hör hur du suckar av njutning, fortsätter med cirklarna en liten stund till innan jag omfamnar den lilla knoppen och dess huva med mina läppar och suger in den i min mun.

Där börjar jag, samtidigt som jag suger, bearbeta den med min tungspets. Det känns hur en skälvning går genom din kropp när jag träffar rätt på och du stönar till.

-Mmmmm. Mer. Mer. Få mig att komma.

Jag smyger in min hand, låter pekfingret följa din skåra, fuktar det med dina egna safter innan jag låter det glida in i dig. Du suckar lite och viskar …

-Mera. Ge mig …

Långfingret gör mitt pekfinger sällskap där inne i din varma grotta. Letar, med fingertopparna riktade uppåt, efter den där ytan på din främre slidvägg. Hittar den.

-… Aahhhh! Mer!

Ringfingret följer efter. Tre fingrar inne i dig. Gnider, samtidigt som de pressar uppåt.

-Åhhh GUD!

Jag undrar om du vill ha ännu mer? Ett finger till? Dina lår börjar skälva. Du skriker till.

-AAAAHHH!

Det verkar som att tre är fullt tillräckligt. Tre fingrar som pullar dig snabbare och snabbare tills du griper tag i mitt hår, pressar min mun mot din fitta samtidigt som du skriker ut din orgasm.

-ÅÅÅÅÅHHHH! GUUUUUD! JAAAAAAA!!!

Din ben blir slappa och faller ut åt sidorna samtidigt som du ligger raklång över skrivbordet och bara flämtar.

Så sätter du dig mödosamt upp.

-Bara en bild till. Backa undan med huvudet men ha fingrarna kvar i mig … alla tre.

Jag drar undan huvudet och du sätter dig halvt om halvt upp, sträcker ut armen och tar en bild.

-Tack …

Du sätter dig upp helt, men mina fingrar är fortfarande kvar så min hand kommer att sitta fast mellan skrivbordet och dig.

-… Mmmmm. Såhär skulle jag kunna sitta en bra stund … och låta dig fortsätta kittla mig …

Du skruvar lite på underlivet, låter mina fingrar sjunka längre in, innan du reser dig upp så att jag kan ta bort min hand.

-… men jag har inte tid.

Snabbt rättar du till kjolen.

-Tack för hjälpen. Det var allt.

Det var signalen till mig att gå. Jag reser mig upp och börjar gå mot dörren när du frågar.

-Vad gör du på fredag?

-Samma som idag antar jag. Har en hel del att läsa in mig på.

-Vad sägs om lunch på stan. Bara du och jag. Jag bjuder givetvis.

-Det kan kanske bli trevligt.

-Det kommer det att bli. Tolv i receptionen då, så går vi tillsammans.

När jag kommer in på mitt rum sitter Anneli där, på mitt skrivbord, med de långa benen korslagda, och väntar på mig.

-Hej! Sitter du här, frågar jag förvånat

-Ja. Man sa till mig att du kanske kunde behöva lite hjälp …

Hon pausar lite och ser tankfullt på mig.

-Vad tänker du på, frågar hon.

-Det här. Chefen … du … jag. Jag får inte ihop det i mitt huvud. Ta bara i måndags. Vi blev sammanförda, ensamma i ett rum, för att ha sex. Vår chef såg på och orkestrerade dessutom det hela … och du verkade inte tycka att det var det minsta konstigt. Eller? Har jag fel?

-Nej. Du har inte fel. Tänkt efter … på din intervju … ställde hon några som helst frågor om ditt tidigare jobb?

-Nej. Hon ville inte höra något om det. Och jag vet ärligt talat inte hur det gick till, men rätt snart så knullade jag henne inne på toaletten.

-Mmmmm. Det var samma för mig.

-Samma? Du menar … du och hon?

-Ja. Hon är lite … excentrisk … rentav lite dominant, våran chef. Och en väldigt sexuell varelse. Jag menar … du har ju sett hennes rum … tavlorna.

-Ja. Jag är rädd att det här rummet snart kommer att se ut på samma sätt … med bilder av dig. Av henne också, men mest av dig.

Anneli ler lyckligt mot mig.

-Av mig? Va’ glad jag blir.

-Säkert? Jag menar … är du okej med det?

-Så klart jag är. Och du verkar fortfarande inte förstå. Alla här har varit med om samma sak.

-Alla? Har hon haft sex med alla?

-Näää. Så klart inte. Hon umgås bara med ett par stycken, några utvalda. Jag, någon mer … och så du nu då. Men alla har, under urvalsprocessen, varit med någon annan här. Till skillnad från många andra ställen så uppmuntras vi till att ha sexuella relationer på jobbet.

-Men … är det ens tillåtet? Jag menar … det finns lagar. Sexuella trakasserier … det är ju olagligt.

-Ja, det är det … om det är trakasserier. Men vi är alla här av fri vilja. Har du inte funderat över valspråket som står under firmanamnet på alla papper? “Liberi arbitrii” betyder “av fri vilja”. Vi har varit med på det från dag ett … och vi har lämnat skriftligt på det.

-Skriftligt?

-Ja. Du läste väl anställningskontraktet innan du skrev på?

-Näeh. Det kan jag inte säga att jag gjorde. Jag var väl lite distraherad antar jag.

-Hehe. Du är inte den förste. Nå. Du har i alla fall skrivit under på att du, i din anställning här, godkänner att utföra, eller ta emot sexuella handlingar närhelst det är påkallat. Och ännu viktigare … du ska hålla tyst om det. Nu och för all framtid. Är det ett problem?

-Inte alls.

-Dåså. Då kanske du ska ta och stänga dörren.

Jag ser hur hon ler innan jag vänder mig om och stänger dörren bakom mig. När jag vänder mig runt igen så har Anneli glidit ner på golvet och sitter på knä mellan de två stolarna. Med glittrande ögon och ett brett leende tecknar hon till mig att jag ska komma närmare. Jag går fram emot henne och så fort jag är inom räckhåll sträcker hon ut en hand och stryker den över bulan som tydligt framträder i fronten på mina byxor.

Så börjar hon knäppa upp, först min livrem, sedan byxknappen och till sist gylfen. Hon drar isär fronten, drar ner dem lite grann och lyfter varsamt ut hela paketet på utsidan innan hon drar upp byxorna igen och knäpper byxknappen igen. Hon hummar gillande.

-Mmmhmhmmm. Har du aldrig kalsonger?

-Sällan. Hur så?

Hon tar tag om min halvstyva lem och runkar den sakta.

-Inget särskilt. Eller … det ger mig en liten hint om vad du gillar … om hur du kanske vill ha mig.

-Med eller utan spelar inte mig någon roll så länge det får dig att må bra.

-Okej.

Hon tystnar. Koncentrerar sig på min kuk som har börjat resa sig sakta. Så sträcker hon ut tungan, slickar mig försiktigt strax under ollonet och tungans lätta beröring får den att rycka till. Hon ler lite åt reaktionen och slickar igen. Samma resultat. Hon fnissar lite innan hon öppnar munnen, fångar in mitt ollon med tungan och låter det följa med den in.

När det har nått tillräckligt långt in sluter hon sina läppar om mig och börjar suga samtidigt som hon rör huvudet sakta fram och tillbaka. Sakta, med precis lagom hårt tryck, suger hon min kuk, låter tungan smeka längs skaftet, rotera runt ollonet. Så släpper hon mig för ett ögonblick, skickar en stor spottloska mot mitt ollon och runkar sedan ut den med handen.

Med ett litet leende öppnar hon munnen igen samtidigt som hon söker ögonkontakt med mig, och leendet når ögonen när hon sluter sina läppar runt ollonet och börjar suga. Den här gången tar hon i, suger hårdare medan hon gnider sin tunga mot ollonsträngen. Det är så att det bultar och sjunger i hela paketet och jag känner tydligt hur jag blir ännu hårdare.

Så släpper hon mig igen, fortsätter att se mig i ögonen medan hon runkar mig sakta och frågar.

-Vill du göra som vi gjorde senast.

-Vad? Du menar … ?

-Ner.

-I halsen?

-Ja.

-Men … kan du det då. Jag menar … den här vinkeln … förra gången var väl lättare?

Hon nickar allvarligt …

-Det var det … men jag kan.

… och utan att fråga drar hon upp en ny spottloska, skickar den över min kuk, smörjer ut den och tar mig i munnen igen.

Målmedvetet tar hon mig längre och längre in, djupare och djupare. Jag känner hur toppen av ollonet då och då stöter emot hennes svalg, men det verkar inte bekomma henne det minsta. Tvärtom ökar hon sina ansträngningar, trycker sig framåt och så … . Det känns tydligt när flänsen passerar den trånga passagen och fortsätter ner i hennes matstrupe.

Där stannar hon upp, väntar… väntar … väntar … innan hon börjar dra sig bakåt igen, backar tills hon har släppt mig helt. Medan hon hämtar luft runkar hon mig. Långa strängar med seg saliv hänger mellan hennes mun och mig.

-Vi gör det igen, säger hon hest.

-Är du säker?

-Ja. Säg bara till innan du kommer.

-Okej.

-Bra.

Utan ett ord mer kastar hon sig över min kuk, och i nästa sekund är jag nere i hennes hals. Det som händer sen får det att gå runt i mitt huvud. Med händerna på mina skinkor stöter hon sig fram och tillbaka över mitt stånd, runkar mig med sin hals. Mina nackhår står rakt ut, håren på armarna också, för att inte tala om dem jag har rakat av där nere.

Jag kan inte låta bli att stöna … högt.

-ÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHH GUD!

Hon backar undan.

-Är du nära?

-Nästan.

Hon gör det igen. Det slaskar ljudligt av all saliv i hennes mun och hals tills hon avbryter igen.

-Nu?

-Snart.

En gång till. Jag tror inte det är sant. Och så äntligen. Det pirrar till i mellangärdet, kittlingen stegras, jag känner hur pungen drar ihop sig.

-Nu.

Jag hade väntat mig att hon skulle släppa mig, att hon skulle låta mig runka ut satsen över henne. I stället släpper hon mig för en sekund, rosslar fram …

-Knulla mig.

… och kastar sig över mig igen.

Jag kopplar ihop händerna bakom hennes nacke, trycker mig in och börjar stöta med höfterna. Ollonet forcerar hennes svalg gång på gång på gång till dess att jag inte kan hålla emot längre. Då trycker jag mig in en sista gång, håller fast och låter kuken pumpa stråle efter stråle ner i hennes strupe med ett högt vrål.

-GMAAAAAAAAAAAHHHHH!!!

När mina kramper väl avtar börjar hon backa undan igen, suger hela vägen ut, drar ur mig varenda droppe, innan hon släpper mig med munnen, torkar sig lite i mungiporna och ställer sig sedan upp. Så rättar hon till kjolen och frågar.

-Var har du Kleenexen nånstans?

-I lådan till vänster.

Hon går runt skrivbordet och tar fram asken, drar upp tre pappersnäsdukar och ställer den sedan på bordsskivan medan hon torkar sig runt munnen och i ansiktet. Så säger hon …

-Ett gott råd? Ha den alltid framme.

… och börjar gå mot dörren.

-Men du då, frågar jag.

Anneli ler varmt mot mig …

-Hur är det man säger? “Min dräng har också en dräng”? Så nu ska jag leta upp min … och han kommer att bli sååå tacksam.

… och så går hon sin väg.

Ett par timmar senare börjar arbetsdagen äntligen lida mot sitt slut, jag packar ihop det jag har blivit färdig med och plockar fram det som ska göras dagen därpå innan jag stiger ut från mitt rum. Jag går för att se om du har kommit tillbaka, men dörren står öppen och ljuset är släckt så jag går till Annelis bås istället.

-Vet du om chefen kommer tillbaka mer idag?

Anneli ser på mig med ett litet leende.

-Nej … jag tror inte det. Hennes luncher brukar kunna ta resten av dagen … och sedan ska hon iväg på någonting.

-Okej?

-Är det något JAG kan hjälpa till med?

Hon ler ännu bredare och fladdrar med ögonfransarna. Jag anar vad hon kan ha i tankarna och för ett ögonblick är jag frestad men … .

-Näää. Jag är klar med det jag tänkte hinna idag, och det är ingen idé att dra igång med något nytt, så jag tänkte stämpla ut … om du tror att det är okej?

-Självklart. Vi ses.

-Det gör vi. Hej.

-Hejdå.

Jag tar min jacka och går ut på gatan. Första dagen var avklarad, och vilken dag! Jag kan knappt tro att det har varit på riktigt, att det bara har varit en dröm … en riktigt våt sådan. Tyst skrattar jag för mig själv och börjar gå hemåt.