Det här är del 18 av 18 i Novellutmaningar
Det här är del 2 av 2 i Eden Nocturne
Det här är del 3 av 3 i Nyår

Aurora satt djupt försjunken i en av hennes kollegors dokument hon hade fått tidigare under dagen. Hon granskade varenda ord, varenda meningsuppbyggnad, och hur varje punkt var tydligt utformad för att inte kunna tolkas på annat sätt än just det personen hade skrivit.

Efter fem år på företaget kände hon sig säker och kunde med all rätt ifrågasätta rapporter, avtal, utan att känna behovet av att ursäkta sig eller känna oro.
Maximilians stöd under åren, särskilt under hennes första tid, hade format henne till den person hon var nu. Hon var någon som inte bara var kompetent utan också visste hur man tog för sig också, även när det innebar att utmana männen i ledningen i den komplexa världen av affärer och maktspel.
Texten i dokumentet var godkänt och hon reste sig upp ur kontorsstolen, rättade till den vita skjortan i jeansen, och knackade på hos kollegan intill för att ge sitt godkännande för att ta det vidare.

Klockan närmade sig hemgång hon sträckte sig efter sin halsduk och den mörkblå kappan. Medan hon samlade ihop sina tillhörigheter på skrivbordet hörde hon en knackning i dörröppningen.
”Hej Max!” utbrast hon och ett leende spred sig över läpparna. Han nickade i en hälsning och förde ner händerna i fickorna.
”Såg du den utskickade inbjudan?” Hans röst var lugn. Hon rynkade på pannan, leendet avtog i en suck och skakade på huvudet i protest.
”Nej, jag vill inte följa med på den där konferensen. Jag har varken tid eller lust.”

Maximilian harklade sig och iakttog när hon ställde ner datorn i väskan, knäppte igen och gjorde sig redo.
”Jag menar den andra inbjudan” sa han dovt och tittade menande. Hon mötte hans blick, hon förstod direkt vad han menade men dröjde med svaret.. Hennes ansikte övergick sen till en pillemarisk blick.
”Jag kanske kommer i sällskap med någon.” Det hemlighetsfulla flinet smittade av sig, och de båda stod tysta för en kort sekund. Innan Maximilian hann fråga något mer, inflikade hon snabbt ”Vi ses i på tisdag då!” och svepte förbi honom och ut i korridoren mot entrén.

Ute på parkeringen kände hon kylan mot fötterna. Hon bar alltid samma klackar på jobbet, det kändes bäst så på något vis. Men nu i vinterkylan var det fruktansvärt att gå 50 meter till bilen på parkeringen från entrédörren.Klackarna slog dovt mot den packade snön som inte hade skottats undan i tid. Bilen blinkade till när hon låste upp och snabbt öppnade hon dörren och satte sig. Lika fort som bildörren stängdes, sparkade hon av sig klackskorna. Istället pressade ner fötterna i ett par beiga Uggs som låg nere vid pedalerna. Fårullen i skon var kall, men så fort hon började vicka på fötterna så fick hon upp värmen igen.

Aurora var på otroligt bra humör. Även om hon hade behövt jobba i mellandagarna hade tiden gått snabbt, alla avtal var hanterade för den kommande perioden och hennes avdelning låg i fas med alla sina ärenden. Nu kunde hon andas ut i några dagar innan nyårsfesten på Eden Nocturne skulle äga rum och förbereda allting med klänning, skor samt hinna med besöket på nagelsalongen. Hela vägen hem nynnande hon med i låtarna på radion och för en gång skull stressade hon inte upp sig för rödljusen som hon vanligtvis kunde svära åt.

Väl hemma öppnade hon inbjudningsmailet på datorn vid köksbordet. Hon satt med en uppvärmd matlåda med julmat som hennes föräldrar hade propsat på att hon skulle ta med hem. Janssons och priskorv gick alltid att värma. Hon älskade julen, men varje år handlade det mer om att hinna med så många släktingar som möjligt, än att faktiskt bara njuta av tiden tillsammans med dem. Även om hon själv inte var uppslukad av allt julstök så räckte några dagar hemma med familjen. Hon var ju ändå syskonbarnens favoritmoster, vilket gav henne en speciell plats i deras liv. Deras skratt, glittrande ögon när de fick öppna hennes julklappar, gav henne sån glädje. Hon hade kanske skämt bort dem lite för mycket de senaste åren. Speciellt den stora tjejen, som hade fått både dyra sminkprodukter och ett par märkesskor. Auroras storasyster Alice hade nästan muttrat lite surt när hon hade sett alla dyra presenter barnen fick. För henne handlade julen inte julklappar, utan mer om att ha alla släktingar under ett och samma tak. Hennes familj bodde på landet i ett stort gult hus, lite mer av den lugna trygga kärnfamiljen, som mer än gärna tog emot hela tjocka släkten på julafton.

Till Aurora,
Det är med stor glädje vi bjuder in dig till vår exklusiva Nyårsfest, där magi möter verklighet.
Kvällens tema är ”Midnight Enchantment” – en natt av förtrollning och mysterium.
Kanske hittar du din drömprins eller låter dig förföras av vår härliga miljö.

Vi förväntar oss att våra gäster, för att passa in i kvällens förtrollande anda, klär sig i elegans med en gnistrande touch av det okända. Klubben har förberett något alldeles särskilt för denna kväll – en natt fylld med hemligheter, lockande möten och sensualitet i alla dess former.

Portarna slås upp för middagsgäster kl.19:00. Servering 20:00.
Loungen öppnar kl. 21.
Vi ser fram emot att ha dig som vår gäst.

Med väntande spänning,
Eden Nocturne ledningsgrupp

Aurora tittade genom inbjudan igen. Hon hade anmält sig för middagen och hon hoppades verkligen att Adrian nu skulle möta henne där. De hade ju inte bytt något telefonnummer eller andra kontaktuppgifter alls. Hon kunde heller inte hitta honom på sociala medier heller när hon hade snokat lite dagen efter deras träff på Eden.

***
Nyårsafton. Aurora tittade sig i spegeln och fixade till fransarna en sista gång med mascaran. Den tvådelade klänningen gav verkligen ett intryck av kvällens tema, mystik och glamour. Den mörklila hjärtformade urringningen skapade en inbjudande siluett av hennes fylliga byst som gungade mjukt i rörelserna och den plommonfärgade skira långkjolen med hög slits gav hela hennes klädsel ett lekfullt och elegant utseende. Ljuset skimrade mot det viktigaste hon hade på sig, den släta medaljongen som hon en gång i tiden hade fått av Maximilian.

De svarta klackarna ekade hårt mot den glittrande trottoaren. Det var en kall kväll, Aurora drog upp halsduken så mycket det gick och stoppade händerna djupt i fickorna för att skydda sig mot den bitande kylan. Det hade varit omöjligt att få tag i en taxi, så det enda alternativet att ta sig till Eden var att ta bussen in till citykärnan och gå den sista biten.
Fler människor var på väg någonstans, det stod en hel drös festklädda människor vid hållplatsen när hon kom fram. Fyra tjejer i 20 års åldern, lagom förfestberusade, hade öppnat en flaska bubbel i busskuren. Deras skratt och prat blandades med ljudet av trafiken och snart rullade bussen in. Aurora observerade dem när de steg på framför henne. Hon log under halsduken och mindes tillbaka när hon själv var i sina yngre år och var ute med tjejkompisarna och gjorde stan. Livet var mer stilla nu, därför var Eden en så himla bra plats att möta människor på.

Det var trångt på bussen, människor stod i mittgången, gungande rytmiskt mot varandra när bussen körde intill hållplatserna för att plocka upp fler passagerare. Det var bara och bita ihop de 24 minuterna som det tog att ta sig in till stan.

Aurora klev av bussen och lät den kalla luften omsluta henne. Små dimmoln bildades när hon andades och anade att det var några minusgrader medan hon med snabba steg promenerade upp för gatan. Sidogatan var nästan tom, förutom några personer som hastigt gick förbi. När hon svängde in på den lilla gränden som ledde fram till klubbens grind kände hon ett förväntansfullt pirr i magen.

Hon blev insläppt av samma vakt som alltid stod där. Han blippade hennes medlemskort och önskade henne gott nytt år när hon gick mot entrédörren.
Direkt vid ingången stötte hon på en bekant från klubben. Han log brett när han såg henne.
”Hej…Gott nytt år!” utbrast han och gav henne en vänlig klapp på axeln. De småpratade medan dörren framför dem öppnades och de kunde gå in i värmen.

Precis som vanligt så var den bekanta doften av patchouli och vanilj en välkomnande påminnelse av klubbens sensuella atmosfär. Det var kö till garderoben, Aurora och den bekanta mannen stod i den svänga trappan och väntade. Hon sökte med blicken efter Adrian. Han syntes inte till och klockan började närma sig åtta.
När hon hängt av sig både kappan och väskan, frågade mannen henne om de skulle ta sällskap.

Hon tvekade en sekund innan hon skakade på huvudet med ett leende.
”Tack, men jag väntar på min dejt” sa hon med glimten i ögat. Hon lade handen lätt på hans axeln och log för att tona ner avvisandet. De hade ändå stött på varandra på klubben tidigare, och hon ville inte riskera att skapa något pinsamt mellan dem. Hans lättsamma svar fick henne att slappna av. Han önskade henne en fortsatt fin kväll, men innan han gick hörde hon honom säga, ”Dyker han inte upp, så vet du var jag finns.”

Aurora tittade efter honom. Han var varken hennes typ eller särskilt intressant, och hennes intresse för samtalet rann snabbt av henne. Det var Adrian som var i hennes tankar, och hon kunde inte låta bli att undra om han skulle dyka upp snart. Hon gick sakta bortåt ingången till klubbens lounge. Precis runt hörnet från herrarnas kom mannen hon väntat på.

Adrian, lika snygg nu som då. Han bar en elegant svart kostym, en krispig vit skjorta och svarta polerade skor som glittrade svagt i det gyllene ljuset. Självklart hade han ett hemlighetsfullt leende på läpparna när han kom emot henne. Han sträckte ut handen med en självsäker gest och hon mötte honom med en piruett som fick hennes lila klänning att svepa i vinddraget.
Hans mörkgrå ögon glittrade när han såg henne.”Wow!” sa han och lät blicken glida över hennes klädsel för kvällen. ”Du är förtrollande vacker.” Han betonade ordet förtrollande, som en subtil referens till kvällens tema. Hon mötte upp honom i en kram.
”Tack… Prince Charming” svarade hon med glimten i ögat, ”Är du redo för kvällen?”.

Han log brett och sträckte ut sin arm mot henne, i en gest att hon skulle följa med honom. Hans bekanta självsäkra uttryck fick henne att bli varm inombords. Långsamt började de gå in mot klubbens lounge, den dämpade belysningen och den elektriska stämningen fick allt att kännas så sensuellt.

”…Jag är redo. Jag hoppas att du har förberett dig för en kväll av… överraskningar.” svarade han medan de klev in i den stämningsfulla atmosfären. Aurora blickade upp mot honom och mötte hans intensiva, orubbliga blick. Hon kände hur ett pirr spred sig genom kroppen när hans ögon inte lämnade hennes, inte ens när de klev in i loungen.
”Om inget annat, så vet jag vad jag vill göra med dig efter tolvslaget.”. Adrian lät utmanande på rösten och höjde sen blicken mot salongen där några ur ledningsgruppen stod och samtalade.

Aurora kände hur hon rodnade och hjärtat slog snabbade av hans ord och tittade ner i golvet för några sekunder. Hon gillade hur han vågade ta för sig och uttrycka sina tankar öppet, utan att tveka. Det var något befriande med hans självsäkerhet, som hon attraherades så otroligt mycket av.

Dörrarna stod öppna till salongen den här kvällen. Aurora hade aldrig varit där inne tidigare men hon hade hört från många medlemmar att det brukar vara något alldeles extra. Klubben hade öppet här några gånger om året vid de större evenemangen, och varje gång var det alltid fullsatt på middagarna. Ikväll var inget undantag.

Vid de stora dubbeldörrarna stod ledningen och hälsade alla välkomna. Maximilian och hans fru Celeste stod vid deras sida, deras närvaro lika stark och dominerande som alltid. Deras eleganta kläder ett perfekt komplement till den lyxiga atmosfären.
Aurora kände en lätt pirrande känsla när hon såg Maximilian. Han var inte bara en mentor för henne, utan en vän och någon som hade hjälpt henne att växa både i yrkeslivet och som person. Deras relation var särskild, och det fanns en förståelse mellan dem som inte behövde ord. Han var den som visste det mesta om hennes hemligheter, och ibland kände hon att han såg rakt genom henne, precis som nu.
”Maximilian! Celeste!” utan att tveka gick Aurora fram och gav båda en varm vänskaplig kram.

Maximilian och Celeste var ett av klubbens mest omtalade power couple, älskade av alla som kände dem. Trots att de närmade sig 55-60 års åldern, bar de på en energi och ungdomlighet som fick hela rummet att lysa upp. Även efter alla år tillsammans var deras kärlek till varandra påtaglig, som om de var lika förälskade nu som när de träffades första gången. Det var omöjligt att inte känna av det starka bandet mellan dem.

Maximilians gråvita hår, var alltid kammat åt sidan med sidbena. Den beiga kostymen var perfekt skräddarsydd och under bar han en brun väst som matchade flugan runt halsen.
Aurora hade alltid beundrat Celeste och hur vacker och elegant hon alltid var. Det axellånga ljusbruna håret var perfekt stylat i mjuka vågor, utan att se för ansträngt ut. Det såg så naturligt ut, som om det bara råkade falla på plats varje gång. Hon bar en sidenkavaj i en varm nyans som kompletterade Maximilians kostym, och under den hade hon en lång ljus klänning med hög krage.

När Aurora släppte taget om Celeste, vände hon sig mot Adrian som stod vid sidan om. Maximilian sträckte fram handen, och Adrian skakade den med samma ömsesidiga respekt. Celeste däremot, som alltid, gav honom ett vänligt men samtidigt lite mer analyserande leende, vilket indikerade att hon alltid höll ett öga på alla.
”Vi ser fram emot att höra vad ni två hittar på under kvällen.” sa hon med en lätt flörtig underton som var både välkomnande och lekfull.

Adrian gick in i salongen tillsammans med Aurora. När hon steg in, tappade hon nästan hakan. Hon stod där en stund med öppen mun, helt fångad av den magiska synen framför sig. Klubben som alltid hade en förmåga att överraska, visade upp sin signaturfärg i all sin prakt. De höga djupgröna väggarna gav rummet en inbjudande mystisk känsla. Den enorma takkronan gav rummet ett mjukt gyllene ljus, men hängde också där som ett konstverk. De stora glänsande guldkloten som hängde från taket fångade ljuset och kastade glittrande reflektioner över golvet.

Adrian såg hur tagen Aurora var av vad hon såg. Han lät henne ta in allt för en stund innan han själv blickade ut över rummet. Salen var full av människor, kanske runt hundra gäster den här kvällen. De runda borden i mitten av rummet var festligt dukade med glittrande glas och vita blommor. Längst in i salen var scenen förberedd för kvällens höjdpunkt – ett podium draperat i mörk sammet, kanske ett liveband skulle spela senare? De glittrande strålkastarna stod riktade mot scenen, och hela arrangemanget kändes både intimt och storslaget på samma gång. Det var klart att det här inte bara var en fest. Det var en upplevelse. Och Aurora började förstå att den här kvällen kunde komma att förändra mer än bara stämningen i rummet.
”De öppnar aldrig salongen utom vid de riktigt stora tillfällena – typ nyår och den stora sommarfesten. Det här är förmodligen den största kvällen på året.”
Inga av gästerna hade ännu tagit sina platser. Istället hade de samlats i små klungor, pratandes och skrattandes. Några stod och betraktade rummet, likaså paret som nu stod ensamma vid den mindre baren. Deras blickar var riktade ut över den eleganta samlingen av människor. De hade något gemensamt, något som fick Aurora att undra om det var förhållandet de delade eller om det var den osynliga kraften av klubben som höll dem samman.

I ett större sällskap i närheten hörde de båda ett välbekant skratt. Aurora kände igen det bubbliga skrattet och tittade över axeln. Där stod Isabelle, mitt i klungan av människor, som vanligt mittpunkten. Hon var omgiven av några välbekanta ansikten, och när hon såg Aurora sken hon upp med ett brett leende och vinkade. Adrian gav en kort nick och bad Aurora att gå bort och hälsa medan han själv gick mot baren för att hämta något att dricka till dem.

Aurora närmade sig klungan och med ett vänligt men lite försiktigt leende visade hon sin närvaro. När de såg henne, flög blickarna mellan varandra – några nickade välkomnande, medan andra tittade på henne med en sorts intresserad nyfikenhet. Isabelle sträckte snabbt fram händerna mot henne.
”Hej Aurora!” sa hon med en röst full av värme. ”Kom och ställ dig här med oss. Så kul att se dig här igen!”. Isabelle gav henne en kram och presenterade henne för sitt sällskap. Aurora kunde inte undgå att uppmärksamma Isabelles klänning och tittade glatt frågade på henne.
”Jag vet!” skrattade Isabelle. ”Det här är i magins tecken.” Hon rörde lätt vid sin glittrande rosa klänning och vände sig om och fortsatte med ett skratt. ”Jag tänkte att jag skulle ge kvällen lite extra… charm.”
Aurora nickade imponerad och lät blicken glida över de mindre vingarna, dekorerade med vita, fluffiga fjädrar som hängde över Isabelles axlar.
Isabelle var en mästare på att göra intryck. Hon visste hur man tog plats, hur man sa precis vad man tänkte och framför allt hur man kunde sticka ut ur mängden på ett charmigt sätt. Hennes sällskap skrattade med i konversationen men några av dem kunde inte slita sig från den nytillkomna Aurora i sällskapet.

Adrian rörde sig smidigt genom salongen bort till baren. Det var en stor kväll, och många av medlemmarna skulle närvara på middagen. Han kände igen de flesta – gamla bekanta och affärskontakter från olika branscher. För Adrian var det ingen konstighet att träffa sina kontakter här på klubben. Trots att stället hade sin intima inriktning, var han van vid att blanda det sociala med det professionella. Han hade flörtat med några av dem genom åren – en lättsam kommentar här, ett spel med ögon där. Men han visste exakt var han skulle dra gränsen. Att han ibland kunde vara charmig eller flörtig på en sådan här kväll påverkade inte hans affärer. Han hade alltid haft förmågan att hålla det privata och det professionella åtskilt, vilket kanske var en av anledningarna till att han var så framgångsrik.

Mitt i samtalet med Isabelle och hennes vänner blickade Aurora ut över salongen. Hennes ögon fångade Adrian, som stod och pratade med två kvinnor mitt i salen. Han höll två champagneglas i händerna, och även om hon inte tänkte mer på det i ögonblicket, kände hon en plötslig oro sprida sig genom kroppen. Han var ju på väg, det visste hon, så det var inget att ens oroa sig för. Aurora återvände till samtalet, men hennes tankar vandrade tillbaka till Adrian och kvinnorna. Det var så länge han pratade med dem, längre än vad hon väntat sig.

När hon sneglade bort mot dem igen, såg hon hur kvinnorna tog glasen ifrån honom och höjde dem i en skål. Deras skratt var tysta men ändå tydliga, blickarna lekte över hans kropp. De var flörtiga, nästan utmanande.
Aurora vred på sig, försökte tvinga bort känslan av obehag, men det var som en klump i magen som inte ville släppa. Hon var inte den svartsjuka typen. Inte alls. Inte här, inte nu, inte på den här klubben. Det var ju precis därför hon var här, här var ju allt så löst och öppet. Hon höjde ena ögonbrynet och försökte vända på känslan. Kvinnorna var i säkert i 40 års åldern, medelålderskärringar, tänkte hon och fnös tyst.

En av männen i sällskapet hade lagt märke till hennes förändrade kroppsspråk. Han stod intill henne och buffade till med armbågen försiktigt i sidan.
”Så… jag ser att du har fått syn på vår fina Adrian”, sa Samuel med låg röst. Aurora vände sig mot honom, aningen överrumplad över att han hade kommit på henne. Samuel var Isabelles dejt för kvällen, antagligen ett par år äldre än henne själv. En man i sina tidiga trettio år med ett avslappnat sätt och ett charmigt leende.
”Om du vill ha honom tillbaka, tycker jag du ska gå bort och ta honom från de där två.”
Aurora tittade på honom, och innan hon hann svara, flinade Samuel och la till,
”Du vet, lite av en erövrare, den där.” Han nickade mot Adrian och kvinnorna, som nu var djupt engagerade i samtalet. Aurora frös till en sekund, men sen fnös hon till och rynkade på näsan.
”Så här kan jag inte hålla på.” mumlade hon tyst, som för att ursäkta sina egna tankar. ”Det är ju så löjligt. Jag känner ju honom knappt.”
Aurora kände hur hennes kinder blev aningen rosiga. Hon skrattade lätt, men det var något i Samuels ord som fick henne att tveka. Var han seriös? Och vad menade han egentligen med erövrare? Adrian var ju inte någon hon hade rätt att vara svartsjuk på, eller?

Kanske var det mer än bara ett skämt? När hon såg Adrian och de två kvinnorna igen, fylldes hon plötsligt av en beslutsamhet.
”Jag ska ta mig en liten runda, vi ses sen” sa hon med en lättsam ton, noga med att inte verka alltför misstänksam när hon lämnade sällskapet. Samuel nickade och tittade efter henne när hon försvann mot baren. Därefter vände han blicken mot Isabelle och de utbytte menande blickar.

Bartendern räckte över två glas champagne till henne och hon tackade så mycket. Innan hon vände sig mot Adrian och kvinnorna tog hon ett djupt andetag och samlade sig. Med blicken inställd på honom gick hon fram.
Hon räckte ett av champagneglasen med ett litet leende, nästan som en inbjudan att fortsätta samtalet.
”Här, tänkte du kanske ville ha något att dricka också” sa hon med en lätt ton.
Hennes blick var lekfull men ändå vänlig när hon såg på honom, som om hon lätt ville testa gränserna för hur han skulle reagera. Adrian såg på glaset och sedan på de två kvinnorna, och ett litet leende spelade på hans läppar. Han hade  förstått att Aurora hade sett vad som hänt tidigare, men han sa inget direkt om det.
”Tack!” sa han med en blinkning och tog emot glaset.
”Det här är Aurora. Min…vän… En alldeles speciell kvinna.”
De båda kvinnorna iakttog henne och hälsade vänligt men en viss missunnsamhet i blicken.

Plötsligt förändrades stämningen när fem personer från ledningsgruppen gick in i salongen mot scenen. Alla vände nyfiket sina blickar mot dem när de gick förbi. Maximilian gick förbi Adrian och Aurora. Hans närvaro kändes stark, trots att han inte sa ett ord. Han la sin hand snabbt på Adrians axel, en lätt beröring som förmedlade ett uns av auktoritet. Med en lätt vinkning och en menande blick pekade han mot det enda bordet i salen som var reserverat.
Adrian nickade följde Maximilians blick och han fortsatte fram mot scenen. Adrian vände sig till Aurora med ett litet leende lekte på sina läppar.
”Det ser ut som att vi har fått en specifik plats.” sa han med en lugn ton och tittade mot bordet. En diskret skylt stod på där med ordet ”Reserverat” på i guldskrift.

När Maximilian och hans kollegor nådde fram till mikrofonerna, tystnade salongen snabbt. En spänd förväntan fyllde rummet. Maximilian som alltid hade en förmåga att fånga alla blickar utan att behöva höja rösten, gav sin kollega en kort nick innan han tog mikrofonen.
”Välkomna tillbaka, mina vänner.” började han. Hans röst var mjuk men auktoritär.
”Det är en ära att få dela denna afton med er alla. Vi ska fira in ett nytt år tillsammans. Ikväll handlar det inte bara om fest och glädje, utan om att hylla våra gemensamma önskningar, våra inre begär och våra drömmar.”
Några i publiken började tjoa och gav ifrån sig några uppmuntrande rop, medan andra försiktigt rörde sig för att komma närmare scenen. Maximilian lät tystnaden breda ut sig igen innan han fortsatte.
”Låt oss fira alla de människor vi är, de hemligheter vi bär på och den frihet vi finner här. För en sådan plats som denna, det är en plats där vi inte dömer, utan omfamnar varandra i all vår sårbarhet.”

Han log och sträckte upp sitt glas. Runt omkring honom började gästerna långsamt lyfta sina glas, alla utbröt därefter ett högt, ”Skål!”
Maximilian log nöjt och hans blick fastnade på Celeste, som stod vid sidan om honom. Hon var en naturlig del av honom.

Ett dån av stolar som drogs ut mot golvet hördes i hela salen. Gäster skyndade diskret att hitta en plats vid de dukade borden, några hade cirkulerat i närheten medan Maximilian höll sitt tal, medan andra redan var på väg mot sina platser. En del hade markerat genom att lägga sina väskor på stolarna eller hänga sina kavajer över ryggen.

Aurora kände en liten pirrande känsla i magen när de började gå mot det enda reserverade bordet. Vid varje bord var det dukat för 8 personer. Maximilian och Celeste kom gåendes tillsammans med två personer från ledningsgruppen.
Maximilian presenterade Terry och Viviann för Aurora och berättade om att de var delägare i klubben. Aurora lyssnade in och berättade att hon och Maximilian jobbade på samma företag. De nickade instämmande och avslöjade glatt att de redan visste vem hon var i all välmening, Maximilian hade pratat gott om henne.

Precis när de skulle sätta sig till bords, öppnades dörrarna och en kvinna steg in i rummet. Hon var klädd i en klänning som var både elegant och tidlös, svart med detaljer som påminde om gotiska spetsar och snirkliga mönster längs kanten av ärmarna och halslinningen. Hon bar också ett par spetshandskar som satt perfekt åtsittande och glänste svagt i ljuset, men det var inte det som fångade Auroras uppmärksamhet. Det var kvinnans ögon. Klara och kalla som glas, de avslöjade en ålder som inte riktigt stämde med den släta hyn.
Runt halsen hängde ett halsband med en onyxsten, mörkt glittrande i det gyllene ljuset i salen. Av nån anledning kände hon en rysning längs med ryggraden.
I några sekunder vände den festliga energin i rummet – sorlet av glada gäster dämpades. Många hade vänt sig om för att se den oväntade ankomsten. Aurora märkte hur några fnissade mellan borden, medan andra bara rynkade på näsan eller skakade på huvudet innan de återgick till sina samtal, som om kvinnan inte förtjänade deras uppmärksamhet.

”Har du träffat Madam Nyx?” Aurora vände sig hastigt om och höjde på ögonbrynen. Isabelle och Samuel stod bakom, båda med ett litet flin på läpparna. Isabelle fnissade lågt, och Samuel gav ett nästan överdrivet ögonkast mot kvinnan.
”Jag menar, allvarligt talat.” suckade hon och himlande med ögonen.
”Hur mycket drama kan man egentligen behöva? Svart klänning, handskar, pråliga smycken… är hon från 1800-talet liksom?”.
Adrian flikade tyst in med en ironisk ton men en allvarlig min.
”Jag har hört att hon är vampyr.”

Alla fyra dolde sina skrattfulla miner. Samuel kunde inte hålla sig och skrattade hastigt fram,
”Ja, det förklarar ju saken!” Han harklade sig snabbt för att dämpa skrattet, men det var tydligt att han tyckte hela situationen var absurt rolig.
Aurora sneglade på Adrian och såg att han var halvt allvarlig, halvt skämtsam. Men hans blick avslöjade också att han kanske visste något mer om den mystiska kvinnan, något som resten av dem inte var medvetna om.

Maximilian, som hade hört deras lilla skämt, nickade lätt mot de tomma stolarna vid bordet och drog tillbaka sin egen stol för att ge plats åt dem.
”Sätt er med oss.” sa han med ett flin, som om han också var delaktig i skämtet, men hans blick var ändå aningen svårtolkad.

Terry mötte upp kvinnan, gjorde en diskret handgest mot bordet, och hon följde tyst med honom. Maximilian och Celeste reste sig genast och välkomnade henne med varsin kindpuss. Deras leenden var inövade och artiga, men det var något stelt i hur de rörde sig nu.
Viviann var plötsligt borta, och Aurora svepte snabbt blicken över rummet utan att se henne någonstans. Det var märkligt.
”Det här är Madam Nyx,” sa Terry med en röst som lät aningen allvarligare än tidigare och hans blick svepte över alla vid bordet, som om han försäkrade sig om att varje person var med på noterna.

Madam Nyx rörde inte en min. När hon drog ut stolen bredvid Samuel och satte sig, såg hon på honom som om hon inte riktigt hade tänkt att han skulle vara där. Hennes ögon svepte långsamt över de yngre kvinnorna vid bordet, först på Isabelle och sedan på Aurora. Båda log vänligt mot henne, men fick inget mer än en kall blick tillbaka.
”Det här..” sa Nyx med låg raspig röst och tittade kritiskt på Isabelles yviga vingspetsar som syntes bakom henne. ”…är inte ett barnkalas.”
Isabelle lät sig inte påverkas av Madam Nyxs kalla utstrålning, utan gav henne ett utmanande blick tillbaka.
”Åh, verkligen?” svarade hon och lutade sig framåt för att verkligen visa upp vingarna för henne. ”Det är heller inte Halloween…”
När orden lämnade hennes mun, blev det tyst vid bordet. Hon lutade sig tillbaka mot ryggstödet och hånlog åt Nyx. Maximilian och Celeste sneglade diskret på varandra, en blandning av nyfikenhet och lätt oro. Terry fångade servitörerna i ögonvrån, och hans blick lättade omedelbart när han såg dem närma sig med förrätten. Utan att tveka riktade han uppmärksamhet mot de två servitörerna som just ställt ner en elegant upplagd tallrik framför honom.
”Ah, förrätten! Perfekt timing!” sa han med ett lätt skratt. De andra hakade på och tittade nyfiket på tallriken för att släppa på spänningen. Nyx drog långsamt en hand längs sin klänning, som om hon borstade bort något osynligt från den och ignorerade det som just hänt.

Samtalen löpte på i ett avslappnat tempo, både förrätten och huvudrätten hade serverats. Alla gästerna hade intaget middagen med god aptit och man kunde höra hur det skålades vid borden omkring. Madam Nyx hade vänt sin stol en aning mot Terry för att markera att hon inte ville prata med de andra vid bordet, utan föredrog att hålla sig till Maximilian, Celeste och honom. Isabelle och Samuel pratade livligt om deras planerade skidresa i mitten av januari. Aurora lyssnade men då och då kunde hon inte låta bli att låta blicken fastna på Madam Nyx och hennes mystiska karaktär.

Plötsligt dämpades ljuset i salongen och en dov trumma ekade i bakgrunden. Gästerna reagerade med spänning, samtalen tystnade tvärt och blickarna vändes mot scenen. Det blev helt mörkt i salen. Några sekunders tissel och tassel kunde höras, därefter tändes spotlights upp, riktade mot scenen. En burleskdansös klädd i en gnistrande klänning hade intagit scenen. Hennes närvaro var omedelbar och magisk, hon började röra sig till musiken, långsamt och rytmiskt. Den graciösa men utmanade dansen fick publiken att applådera och ryckas med i sittande dans.
Adrian flyttade försiktigt sin stol närmare Aurora. Hon vände ansiktet mot honom. De satt längst ifrån scenen och därmed i mörkret. Endast skuggor av vännerna kring bordet syntes. När deras blickar möttes, log hon mjukt. Hon kände värmen sprida sig i bröstet, hon hade saknat hans närhet. Han pussade henne lätt på axeln, hans varma andetag kittlade mot huden. Hon lät sin hand smyga ner under bordet och la den försiktigt på hans knä. Det var inget påträngande, bara ett enkelt uttryck för att hon gillade honom, att hon uppskattade hans närvaro.
Adrian tog hennes hand och förde den mot sitt skrev i en snabb rörelse. Hon kände tydligt hur han växte. Långsamt började hon massera bulan som tryckte mot byxorna. Aurora fnissade tyst för sig själv, som om hon kände hur lätt det var att tappa bort sig i den här stunden. Det var nästan så hon skämdes för att det kändes så intimt. Tänk om Maximilian eller Celeste skulle se dem.

Adrian böjde sig över henne och viskade nära hennes öra. ”Jag vill ha dig…”. Hans ord kittlade i hela kroppen, hon vände upp ansiktet mot honom.
”Vad vill du göra med mig?” viskade hon tillbaka med ett långsamt andetag. Hon kände hans andetag mot kinden, aningen tyngre men han svarade inte. Aurora bet sig i läppen och viskade igen, ”…Jag vill att du tar mig hårt ikväll”. Adrian kysste henne tyst. Den intima stunden i mörkret, med sällskapet runt bordet, gav dem båda en adrenalinkick. Det var ett perfekt tillfälle att kåta upp varandra. Han la armen om henne och hon lutade sig in. Den kryddiga parfymen doftade ljuvligt när hon kom nära. Ibland för att retas, rörde hon vid honom igen. Han var stenhård. Aurora hade honom i sitt grepp, precis där hon ville ha honom.

Den lilla burleskshowen rundade av. Ljuset i salen dimmades långsamt upp igen och applåder fyllde rummet, det var en uppskattad uppvisning. Nedanför scenen förberedde Terry sig att gå upp och ge sin vanliga nyårshälsning.
Applåderna fortsatte när han steg upp och han tystade publiken med en mjuk handrörelse.

”Hej allesammans” började han med ett leende och meddelade att desserten snart skulle serveras. Han var känd som att vara en person som kunde hålla låda och roa människor med sin djärva humor som oftast landande rätt. Många gäster fnissade när han frågade om det var någon av dem som hade nyårslöften som skulle förverkligas just ikväll. Avslutningsvis sa han,
”…så den som vill vara här vid tolvslaget och fira in året är välkomna…För er som hellre vill njuta av klubben på andra sätt, så är kvällen er egen!”

Maximilian och Celeste vände sig mot sällskapet igen efter Terrys tal.
”Så, har ni några nyårslöften?” frågade Celeste lättsamt och log vänligt för att hålla samtalet igång.
Ingen svarade, så hon fyllde i själv med en glimten i ögat. Hon hade nästan förväntat sig det.
”Max och jag, vi har redan bestämt oss. Mer dans och fler fester!” Maximilian log bara instämmande och blickade mot Adrian. Adrian tryckte ihop sina läppar, skakade långsamt på huvudet bara. Celeste tittade därefter på Isabelle som satt intill. Hon funderade kort och samlade sina ord innan hon sa med ett lätt flin,
”Jag ska definitivt börja gå på fler fester… Och kanske, bara kanske! Hålla lite bättre koll på min klädsel.” Alla vid bordet skrattade artigt och nickade instämmande. Såklart syftade hon på den tidigare diskussionen med Nyx.

Samuel fortsatte, han nämnde att han och brorsan skulle åka upp oftare till fjällen och hälsa på sina släktingar. Blickarna hamnade sen nyfiket på Madam Nyx. Hon hade suttit helt tyst och iakttagit alla och nu var all fokus på henne. Hon lutade sig tillbaka i sin stol, satte armbågarna på armstöden och flätade samman händerna.
”Löften?” sa hon som om det var något föraktfullt. ”Det är bara tomma ord och jag slösar inte tid på sånt.”
Hon lät blicken svepa över de andra vid bordet och såg dem med en nästan hånfull blick, som om hon ville markera att hon var utom räckhåll för allt luskande.
”Det är för folk som tror att de behöver en anledning att vara bättre. Jag har inte tid att leka med sådana påhitt.”
Celeste log mot Nyx och såg på henne med ett litet, nästan förstående leende.
Hon visste mycket väl att hon inte skulle få någon som helst information från Nyx, men ibland var det ändå värt att chansa. De kände varandra via klubben sedan länge, och hon visste att om Nyx inte skulle säga något, skulle inget kunna få henne att öppna upp.
Maximilian vände sig mot Aurora, som hade suttit helt tyst under tiden.
”Vad har du för nyårslöften kära Aurora?”
Aurora hade stor respekt för Maximilian och Celeste. Han visste nästan allt om henne, hon visste mycket väl vad han ville att hon skulle säga. Med en lätt, självsäker blick och utan att tveka svarade hon:
”Jag tänker ta för mig mer av det jag verkligen vill ha.” Hon pausade en kort stund. ”Jag är ju ändå ganska ny här på klubben.”
Maximilian nickade nöjt. Han visste att Aurora var kapabel till mycket mer än hon visade, och han ville att hon skulle utmana sig själv. Han såg på henne med en blick som sa att han var stolt, men också att han förväntade sig mer av henne.
”Jag ser fram emot att höra mer om vad du vill ha” sa han, och hans röst var inte bara uppmuntrande utan också ett sätt att sätta press på henne att leva upp till sina egna löften.

Han vände sedan blicken mot Adrian igen, som var lugn som alltid. Han var bra på att hålla sina känslor i styr, men Maximilian var ingen lätt person att lura. Han hade haft ett öga på Adrian under åren på klubben för att förstå hans subtila personlighet. Maximilian ville att Adrian skulle behandla Aurora väl.
Han iakttog Adrian med en smula allvar i blicken. ”Och vad har du för löften, Adrian?” frågade han och hans ton var lätt men också bärande av en tyst uppmaning – liksom på ett sätt att pressa honom att engagera sig mer.
Adrian mötte hans blick och det var en av de där laddade ögonblicken där Maximilian kände att han försökte läsa honom. Adrian svarade kort, nästan som för att hålla sin distans.
”Inget som är värt att nämna” sa han lugnt och tog en klunk ur sitt vinglas.
Efter att desserten hade serverats och avnjutits, reste sig gäster från sina bord och cirkulerade i salen. I loungen satt nyanlända gäster och sällskapade. Madam Nyx reste sig plötsligt från bordet. En lätt spänning fyllde luften när alla följde hennes rörelser. Hon duttade försiktigt linneservetten över sin mun och la den sen över sin tallrik. Hennes ögon flackade inte en gång mot de andra vid bordet, utan hon riktade sin blick mot Maximilian och Celeste och tackade för sällskapet.

Alla satt tysta och såg henne försvinna ut från salongen.
”Vem är hon?” Aurora ställde frågan rakt ut och alla vid bordet drog på munnen. Ingen visste riktigt vad som var bäst att säga. Frågan hängde i luften och ingen ville vara den som bröt den oskrivna regeln om att inte tala om medlemmarna för mycket. Men Samuel bröt tystnaden. Han satt tillbakalutad i stolen med ett självsäkert leende på läpparna.
”Nyx ja?” sa han och lät det hänga i luften. ”Hon gillar en viss typ av män”
Han kollade snabbt skämtsamt mot Adrian innan han fortsatte. ”Yngre killar som hon kan… ja, utnyttja här.” På något sätt höll de andra tyst med och Aurora försökte förstå svaret. Celeste bröt in lättsamt,
”Samuel, glöm inte att klubben är rätt plats att leva ut sina kinks på.” Han nickade åt henne, han visste mycket väl att man inte borde döma någon på det viset han la fram sin synpunkt på. Aurora vände sig till Adrian. ”Kan vi gå ut en stund?” Han tvekade inte och de lämnade bordet kort därefter.

Den sena kvällsluften omslöt Aurora när de kom utanför entrén. Det var ganska skönt att känna den kalla brisen mot de bara benen under klänningen. Adrian ställde sig bakom henne på trappan. Han la armarna om och hon lutade sig mot honom.
”Hon såg gammal ut” sa hon fundersamt från ingenstans. Adrian stod tyst ett par sekunder innan han förstod att hon menade Madam Nyx. Han svarade med ett hummande som nästan vibrerade i bröstkorgen.
”Hon är gammal. Hon är nog en bit över 70, skulle jag tro”. Aurora fnissade och kramade om Adrians armar runt henne. Han förklarade att ingen direkt visste vad hon egentligen hette, heller inte vem hon var – mer än just Madam Nyx. Det namnet var till och med registrerat som medlemsnamn, enligt rykten. Det enda han visste var att hon varit medlem sen klubben startade för 10 år sen, enligt rykten. Då var klubben inte alls lika etablerad och stor som idag. Adrian skrattade lågt och sneglade bort mot andra gäster som hade tagit en nypa luft.
”Vem vet… jag har faktiskt sett henne i action här på klubben. Hon har…”
”Du har vad?!” Aurora avbröt honom och vände sig om. Hennes ögon var uppspärrade av både förvåning och nyfikenhet. Hon skrattade hastigt till och försökte smälta det Adrian just avslöjat. Han tittade på henne. Ett svagt skratt lämnade hans läppar, men det var något tveksamt över hans min.
”Jag menar… hon är inte som andra. Hon är mer av den dominanta typen.” Aurora höjde på ena ögonbrynet och fiskade efter mer information.
”Jag är förvånad att hon inte hade på sig skärpet med piskan och grejer…” fortsatte han och flinade.
”Gillar du sånt?” frågade hon plötsligt allvarsamt. Hans leende ebbade långsamt ut och han dröjde med svaret.
”Som jag har sagt tidigare, jag gillar att testa nytt och utforska.”
Aurora nickade instämmande. Stillheten tog vid, hon analyserade allt hon just hört, och plötsligt kände hon hur huden knottrade sig av kylan.
”Så, har du och Nyx gjort något?” Adrian skrattade till och skakade på huvudet.
”Nu går vi in. Du fryser ju.” svarade han bara och öppnade entrédörren åt henne.

Det var mindre än en timma kvar till tolvslaget, stämningen var hög. Gästerna rörde sig genom de olika sektionerna av klubben, Vackra glittrande klänningar och elegant kostymer svepte förbi i vimlet, några mer avslöjande, andra i kvällens förtrollande tema. Adrian och Aurora tog ett varv i loungen för att känna in stämningen. Den stora U-soffan var redan full med gäster. Vissa med blickarna fäst vid varandra, andra utbytte flörtiga ord.

Adrian drog försiktigt i hennes hand och ledde henne till korridoren mot den mer intima delen av klubben, Valvet.
I korridoren stod två par och kysstes intensivt, de märkte knappt att Aurora och Adrian smög förbi mot de svarta dubbeldörrarna. Den svarta skylten ovan med guldram lockade med sina hemligheter, The Obsidian Vault.
”Tror du att det är nån här?” viskade han.
”Garanterat!” svarade Aurora tyst tillbaka som om att de gjorde något de inte fick. Han la handen lätt på hennes rygg som om han försiktigt ledde henne framåt. Han öppnade ena dörren och båda gick tysta in.

Visst hade några gäster hittat hit. Den dämpade belysningen speglade sig i de guldfärgade detaljerna på väggarna och det var som om rummet omslöt dem med sin mjuka, hemlig känsla. De svarta väggarna med mörka, flödande draperier gav en förnimmelse av det förbjudna, det exklusiva. Låg sensuell musik spelade i bakgrunden, på något vis kändes den mer, än vad den hördes.

Längst in i rummet, på den långa svarta divanen, satt ett par tätt sammanflätade. Deras kroppar var oskiljaktiga, de hade förlorat sig själva i varandras närhet. Kvinnan satt i mannens knä, hennes uppknäppta blus blottade en röd bh i spets som han smekte handen över. Deras kyss var tyst men intensiv. Hans kavaj var slängd över armstödet, de verkade fira in nyåret på sitt egna lilla sätt.

”Såå, vad hade du för överraskning för kvällen?” Aurora gav Adrian en lekfull blick och lät sina fingertoppar smeka hans händer, långsamt och medvetet, för att känna hur han reagerade på beröringen där i det dunkla. Hennes händer drogs lätt över hans handflator innan hon försiktigt drog honom närmare. I en lätt svepning förde henne längre in i rummet mot sofforna och de sjönk ner tillsammans.
”Överraskningen tar vi sen…” Adrian sa det som en viskning, men den innehöll en underton av ett annat begär. Han lutade sig framåt, hans andedräkt värmde hennes hud igen.
”Jag kan inte hålla mig längre.”

Sen kysste han henne, ett mjukt ögonblick av intimitet. Hennes hjärta hoppade till, men innan hon hann reagera kände hon hur han flyttade hennes hand mot sitt skrev, precis som vid middagsbordet. Det var en beröring som sa mer än ord. Aurora kände hur värmen spred sig genom hela hennes kropp. Det var som att han hade släppt lite på den strikta fasaden.
”Mmm… Adrian,” viskade hon med en utmanande ton. Den intima elektriska spänningen byggdes upp mellan dem. Hon kramade handen om det som fanns innanför hans kostymbyxor. Bulan spände mot byxorna, han andades något tyngre när hon lät fingrarna leta sig mot gylfen. Han svalde, men försökte dölja sin lust bakom ett lugnt uttryck. Aurora såg på honom med en utmanande blick innan hon lät hans hårda stånd leta sig ut. Adrian tog ett tyst djupt andetag och satte sig till rätta i soffan. Långsamt lät hon varje finger greppa tag runt den varma lemmen hon hade framför sig.

Utan att säga ett ord, la Adrian sin hand bakom hennes huvud. Fingrarna höll försiktigt fast omkring hennes nacke och han förde henne ännu närmare. Hans andetag blev tätare, när hon började röra handen.
Tystnaden mellan dem var som en förberedelse, laddningen som hade byggts upp under hela kvällen var redo att släppas lös. Han viskade inget, men hans kroppsspråk talade.
Han lutade huvudet bakåt och andades tungt. Aurora följde honom med blicken och såg hur han njöt. Hon kände själv pirret i hela kroppen och ville slita av  kläderna och låta honom fylla henne, men hon stod emot frestelsen. Adrian fumlade med händerna under hennes klänning, som om han inte riktigt kunde kontrollera sig. Han ville ha henne. Här och nu. Han smög in handen under hennes trosor och förde undan grenen. Den var fuktig och han lät fingrarna leta sig fram till öppningen.
”Du är så våt…Jag vill ha dig”. Hans viskning var intensiv, och precis när han skulle låta fingrarna nudda hennes öppning, reagerade båda på att dörrarna till Valvet öppnades.

Ett välkänt ansikte för kvällen tog ett steg in i rummet tillsammans en man i sällskap. Den dämpade belysningen lät skuggorna leka över golv och väggar, och Madam Nyx kunde inte urskilja vilka som satt där, bara att de var några stycken. Hennes ögon svepte snabbt över rummet, som en vana att alltid vara på sin vakt. Hon knackade sen försiktigt på sällskapets bröst, en kort och tydligt fingervisning mot ett av de mindre valven med draperier, för intima lekar på tumanhand. Precis samma lilla rum som Aurora och hennes sällskap hade varit i under adventsfesten.

Mannen gick in i rummet, kastade en blick på Madam Nyx och började sen knäppa upp sin skjorta. Nyx knöt loss draperierna på sidorna och lät tygerna falla ner framför dörröppningen, som om de stängde ute allt annat. I samma ögonblick som hon drog för draperingen, fångades hennes blick och Auroras ögon möttes bortom sofforna och myshörnan. Madam Nyx rörde inte en min, men det var något i den tvära rörelsen som fick henne att stanna – som om hon hade blivit tagen på bar gärning.

För ett kort ögonblick kände Aurora en olustig känsla av att ha sett något förbjudet. Som om hon hade inkräktat på Madam Nyx territorium, som om hon hade egna regler. Hon hade blivit så överraskad över att det just var Nyx som steg in och hade då stannat upp sin egen lilla uppvisning.
”Oj, tror du hon såg oss?” viskade Aurora tyst. Adrian drog på munnen och höjde ögonbrynen. Han såg ut att leta efter rätt ord.
”Antagligen… Nyx… hon ser allt” flinade han. ”Nu blir du säkert svartlistad” la han till med ett skämtsamt leende. Aurora rynkade pannan och grimaserade mot honom.
”Svartlistad? Vadå, med en besvärjelse eller?” sa hon direkt efter med en sarkastisk ton i rösten.
”Strunt i henne nu” Han drog på munnen.  ”Jag vill fortsätta där vi var” viskade han sen utmanande medan handen letade sig ner mellan hennes lår igen. Han pressade in långfingret i hennes våta öppning. Det varma inre omslöt honom, han tittade beundrande på Auroras minspel när hon kände hur han kom in i henne.
Aurora drog upp klänningen så hon satt blottad inför honom. Det renrakade venusberget gav en mjuk härlig syn.
Adrian drog ut fingret, det glänste av hennes inre safter och höll upp handen mot henne. Hon flinade kort, lutade sig försiktigt fram, slickade på fingret och sög fast över fingerspetsen. Adrian grymtade tyst av upphetsning, och tittade ner på sin hårda lem som pekade mot honom. Försatsen glänste över ollonet och den vita skjortan hade fått en liten fläck.
”Jag vill knulla dig nu.” sa han rakt ut. Aurora stannade upp, observerade hans längtande blick. Hon njöt av att ha kontrollen över honom nu. Hon sänkte hans hand, formade pek- och långfingret i en böjd rörelse och lät han föra in dem i henne igen. Med ena handen om hennes ryggslut och två fingrar i henne, började han hastigt pulla henne. Hon kunde inte hålla tillbaka och lät sig njutas högt i de gungande rörelserna i den gränslade positionen hon satt i.
En varme spred sig i henne, hon kände hur skötet förberedde sig för mer. De höga andetagen tog vid och för ett ögonblick var omgivningen glömd.
”Adrian…försi….försiktigt!” Aurora sträckte sig fumlande efter hans handled, för att stoppa honom. Han visste precis vad som väntande, sådär hade han hört fler kvinnor kvida fram. Det hårda snabba trycket mot g-punkten, kunde locka fram sprutorgasmer, det hade han bevittnat tidigare. Oftast var det just precis innan de flesta hade stoppat honom, för ett ögonblicks oförberedd känsla, följt av ett varmt härligt sprut av en flödande orgasm. Det krävdes inte mycket, bara rätt punkt.

Han övervägde att fortsätta och låta henne komma, men ställningen som hon satt i kunde resultera i att han själv eventuellt skulle få sig en dusch. Han stannade tvärt upp och pressade fingrarna mot den svullna ytan inne i henne. Hon andades ytligt och spände kroppen hastigt, i ett försök att kontrollera sin kropp.
Den uppbyggda känslan ebbade långsamt ut och hon suckade djupt.
”Du skulle låtit mig fortsätta” viskade han retsamt och strök henne över låren. Hon öppnade ögonen igen och tittade ner på honom. Han satt nedhasad med henne över låren, så endast klackarna tog i golvet.
”Jag kanske ska fortsätta i stället?” svarade hon och gav honom en lekfull blick, det pirrade till.
”I’m all yours”. Hon sjönk ner mellan hans särade ben med handen om hans lem. På ett ögonblick hårdnade han till ytterligare och hon förde läpparna över ollonet. I ögonvrån kunde hon skymta skuggor som rörde sig. Tanken på att andra kunde se dem var en kittlande känsla som spred sig i hela kroppen. Klubben var ju en trygg plats för alla att våga leva ut sina lustar.

Hon sög på ollonet och lät tungan följa med i rörelserna upp och ner. På Adrians reaktion gjorde hon bra ifrån sig, andetagen blev påtagligt tyngre. Tysta steg bakom henne smög förbi och människor satte sig på andra sidan i en av divanerna. Kyssar och viskande röster hördes runtomkring, rummet började fyllas med luster från olika håll.

Tungan lekte längs skaftet, upp och ner. Långsamt varierat med snabba rörelser med händerna. Han slöt ögonen, mumlade något ohörbart och la handen över hennes huvudet. Kanske var han nära nu, han pressade handen mot henne, som om han ville att hon skulle fortsätta djupare. Bara lite till, tänkte hon. ”Åh fortsätt” stönade han snabbt fram. Istället för att fortsätta, avslutade hon långsamt. Adrian höll tag om hennes nacke och märkte hur hennes läppar lämnade honom. Han andades kraftigt och tittade på henne, nästan lite upprört frågade varför hon slutade mitt i allt det sköna.

”Vi ska dra ut på det här” viskade hon. ”Klockan är snart tolv”. Han var aningen omtöcknad och slängde ett öga på sitt armbandsur, lite av det dyrare slaget. Han blåste upp kinderna, lät luften långsamt pysa ut genom ett tunn springa mellan läpparna.
”Du gör mig galen” svarade han och förde ofrivilligt tillbaka sitt praktstånd innanför byxorna igen. Det var något allvarligt i hans blick, men den lekfulla tonen i rösten sa något annat. Sen la han märket till den lilla blöta fläcken på skjortan nere vid byxlinningen, suckade och tittade menande på Aurora.
”Det är ditt eget fel” fnissade hon och han försökte hålla tillbaka leendet men hennes leende smittade av sig direkt.

Adrian och Aurora gick ner mot loungen i korridoren. De hade lämnat Valvets djupa atmosfär och klockan var bara ett par minuter i tolv. De skyndade sig mot salongen, där stämningen redan var elektrisk av förväntan.
”Jag måste tvätta mina händer.” sa han och pekade mot garderoben, redo att vika av.
”Det hinner vi inte nu!” Aurora tog snabbt tag i hans arm och styrde honom bestämt mot salongen.

När de närmade sig dörröppningen, stod servitörer redo med brickor fyllda av champagneglas. Båda tittade på varandra, ett ögonblick av tyst överenskommelse mellan dem. De delade samma tanke, samma lilla hemlighet. Aurora fnissade, ljudet av hennes skratt försvann i det högljudda sorlet från de gäster som samlats igen.
Så snart ledningsgruppen gick upp på scen, samlades gäster så nära scenen det gick. I bakgrunden syntes en klocka på storskärm som räknade ner den sista minuten på året. Terry tog till orda.

”Vänner, det börjar närma sig! Låt oss skåla för framtiden vi alla bygger här tillsammans – fylld med möjligheter, äventyr och glädje!” Han vände sig mot klockan snabbt, nickade och höjde sitt glas mot de glada människorna. Höjde rösten en aning.
”Tack för att ni har gjort den här klubben till något unikt. Ert engagemang och er gemenskap betyder mer än ord kan säga. Skål och vi önskar er ett gott nytt år!”

Jubel och applåder hördes i salen, och alla höjde sina glas för att skåla. En känsla av förväntan spred sig i rummet när blickarna riktades mot klockan. Timmarna som gått hade fört alla hit, och nu var det snart dags att välkomna det nya året. När det bara var 10 sekunder kvar började nedräkningen och alla började ropa de otåliga siffrorna.
10… 9… 8… 7… 6… 5… 4… 3… 2… 1… Gott nytt år!

Och i samma ögonblick som klockan slog tolv, ljöd det i ett vrål från alla. Explosionen av skratt och rop, kyssar och klingande glas fyllde luften, som nästan vibrerade av den glädje och den frihet som nyåret alltid för med sig.
Adrian la armen om Aurora och vände henne mot sig. Han tittade henne i ögonen och hon stannade upp, ögonen glittrade som stjärnor, fångade i det magiska ögonblicket. Hans hand höll fortfarande sitt glas, men hans uppmärksamhet var helt på henne. Det fanns något i hans blick, något osagt, och för en sekund kändes det som om tiden stod stilla.
Aurora log, men det var inget vanligt leende, det var ett leende fullt av betydelse, av en förbindelse som gick bortom ord. Hon höjde sitt glas mot honom.
”Såå, skål då Adrian” sa hon tyst, men med en ton som bar på något mer. Glasen klirrade mot varandra och de drack ur dem, utan att släppa blicken från varandra.

Gästerna var glada, musiken hade tagit över salen och fyllt luften med dansvänlig rytm som fick alla att röra på sig. I ögonvrån såg Adrian och Aurora en rosa, glittrande gestalt närma sig. Isabelle kom studsande emot dem med ett stort leende på läpparna.
”Gott nytt år!” ropade hon, och utan att tveka sträckte hon ut sina armar och omfamnade dem båda i en kram. Hennes skratt var lika smittande som hennes energi. Hon släppte taget och dansade iväg mot Samuel och deras gemensamma vänner, som stod i sin klunga och pratade.

Aurora och Adrian såg på varandra med ett leende.
”Hur tar vi kvällen vidare?” Adrian gav henne en lekfull blick, hans ögon gnistrade av förväntan. Det var något i hans ton och spänningen mellan dem kändes elektrisk.
Aurora mötte hans blick, skrattade lätt och lät sina fingrar dansa längs kanten av hans glas.
”Du ville göra något med mig förut…” Orden viskades nästan fram. Han visste precis vad hon menade, han blickade ut över i salen för att inte få tankarna och kroppen reagera för mycket. ”Svårt och hålla tillbaka?” fnissade hon och ställde sig så nära hon kunde och lutade sig mot hans bröst-

”Gott nytt år på er!” ropade Maximilian och Celeste, deras glas var höjda i luften. De närmade sig Adrian och Aurora som hade vänt blickarna mot dem. Hon mötte upp dem i en vänskaplig kram, och med ett leende önskade hon dem detsamma.
Maximilian gav Adrian en blick, en blick som var både vänlig och något allvarlig, innan han sträckte fram handen för ett handslag.
”Gott nytt år, Adrian. Ta hand om Aurora ordentligt,” sa han med en lätt men tydlig ton, som om han ville säkerställa att Adrian förstod allvaret i hans ord. Adrian tog hans hand och gav den ett fast, men vänligt handslag. ”Det kan du lita på.”
Maximilian och Celeste tackade för sällskapet och önskade dem trevlig fortsättning, för att sen mingla vidare i vimlet av glada gäster. När de var utom räckhåll för att höra Adrians ord sa han,
”Vad sägs som att avslutade det vi påbörjade hemma hos mig?”. Aurora log, återigen spred sig den pirrande värmen sig i kroppen och hon tittade upp på honom. Hon sa inget, utan nickade förväntansfullt.

De begav sig mot garderoben, där de hämtade ut sina jackor. Adrian var den första att ta på sig sin rock, och precis som tidigare gång, höll han upp hennes kappa för att hjälpa henne att klä på sig. Hans närvaro kändes sådär trygg igen men samtidigt väldigt pirrig. Aurora kunde inte låta bli att  släppa lös förväntan som kokade inombords. Det skulle bli spännande att följa med honom hem, där natten skulle fortsätta på deras egna villkor.
Medan de promenerade exploderade fyrverkerierna ovanför dem på himlen, ljusen dansade i olika färger och formade korta, magiska ögonblick i natten. Aurora tittade upp på dem, men hennes tankar var inte på fyrverkerierna. De var på Adrian, på hur hans närhet och deras osagda ord skapade en sån otrolig attraktion.

Byggnaderna de passerade var vackra och ståtliga, de tillhörde stadens äldsta delar. Tidlösa med höga fönster, snidade detaljer och balkonger av smidesjärn som avslöjade en svunnen tid.
Snart var de framme vid ett hus på en hörna, ett ståtligt gammalt hus med hög gedigen port i mörkt trä och mässingsbeslag.

De kysstes medan den gamla hissen tog dem upp på fjärde våningen. Det var en sån där som knakade och skramlade, med en grind man måste dra för på insidan för att hålla den stängd. Ljudet av metall gnisslade medan de åkte förbi våningsplanen.
Adrian tryckte lätt mot Auroras rygg och hon lutade sig mot honom, deras läppar möttes mjukt men bestämt. De omfamnade varandra och kyssen blev mer intensiv. Knapparna på deras ytterkläder var uppknäppta, redo att tas av. När hissens dörrar öppnades på våningen, var de inte riktigt redo att släppa taget om varandra. Adrian öppnade grinden, höll kvar Aurora i sin famn och kysste henne intensivt och länge. Deras kyssar hördes i det tysta ekande trapphuset. Till slut, i en svepande rörelse ledde han ut henne och låste upp sin ytterdörr.

Kläderna låg spridda över hela lägenheten. Skorna var avsparkade, ytterkläderna låg i en hög i hallen, den lila klänningen var slängd på vardagsrumsgolvet tillsammans med skjorta och kostymbyxor. Underkläderna låg slängda nedanför sängkanten.
Den intensiva akten mellan dem hade pågått länge i det intima lilla sovrummet. Fönsterrutan hade immat igen efter de passionerade timmarna där tillsammans.
De låg svettiga, omfamnade av varandras armar och ben. Deras hjärtan bultade i takt, och andetagen var hastiga, som om de fortfarande återhämtade sig efter den sista intima stunden.

Natten hade övergått till tidig morgon. Medan tystnaden talade i rummet förblev hemligheter osagda. Kanske skulle istället nyårslöften bli verklighet.

Delar i serien

<< Nyår i Paris

Delar i serien

<< Eden Nocturne – Del 1 – Bakom Dolda Dörrar

Delar i serien

<< Nyår i Paris

Novellutmaningar

• Alla pojkvänners dag – Våra flickvänners överraskning
• Text your ex day – Meddelandet till Sara
• Text your ex day – Du och jag igen
• Text your ex day – Hallen
• Magins dag – Klipp och klapp i stolen
• Magins dag – Bara ett handslag
• Magins dag – Natten då verklighetens gränser upplöses
• Drömfångaren
• Lucia
• Luciadagen, den 13:de december.
• Jul hos svärföräldrarna
• Pojkvän till låns över jul
• En tomte, en gata, en julklapp…?
• Call your ex – Felicias julklapp
• Call your ex day – Samtalet till Sara
• Nyårsafton – Trekant med Pia och Ylva
• Nyår i Paris
• Eden Nocturne – Del 2 – Nyårslöften och hemligheter

Eden Nocturne

• Eden Nocturne – Del 1 – Bakom Dolda Dörrar
• Eden Nocturne – Del 2 – Nyårslöften och hemligheter

Nyår

• Nyårsafton – Trekant med Pia och Ylva
• Nyår i Paris
• Eden Nocturne – Del 2 – Nyårslöften och hemligheter