Det här är del 2 av 2 i Manicken

Jag hann tänka att det måste ha varit en dröm. Något så sjukt skulle ju aldrig hända i verkligheten. Men utan att jag behövde röra mig kände jag att hon låg där, helt verklig, intill mig i sängen, på mage, alldeles naken.

Jag fick sträcka lite på huvudet för att se henne bättre utan att röra mig så att jag riskerade att väcka henne. Och på ett ögonblick var lusten oemotståndlig igen. Det var svårt att sätta fingret på exakt vad det var, kanske var det hela hennes uppenbarelse som helhet, som hade den effekten på mig, lika tydligt och direkt nu som när jag såg henne för första gången. Jag la ner huvudet igen och försökte hantera lusten.

Skulle hon märka om jag smekte henne lite lätt på ryggen? Jag ville inte väcka henne och jag ville inte göra något mot hennes samtycke, men smeka henne lite på ryggen måste jag väl kunna göra? Jag la handen mot hennes rygg och direkt sköljdes jag över av den pirrande magiska känslan av kroppskontakt. Det var berusande att känna hennes hud under mina fingrar och ännu bättre blev det av att känna hennes former när jag strök med handen upp och ner över den sidan av ryggen
jag kom åt lättast.

Som så många gånger förr, när jag legat bredvid min ex-sambo, så fylldes jag av en intensiv längtan att göra det skönt för henne. Hon, min ex-sambo, hade inte alltid uppskattat det, men om jag gick tillräckligt varsamt fram kunde jag få henne att slappna av, och ibland till slut välkomna att jag övergick från smekningar och massage till en annan sorts njutning. Gick det att göra likadant med Elise? Eller skulle hon ogilla den sortens närmande? Det var helt klart en risk jag tog och egentligen borde jag låta bli, men att stryka henne lite till över ryggen skulle kanske inte skada.

Men ju mer jag smekte över hennes rygg, desto mer överväldigande blev känslan. Hon var så fin, så underbar, så dyrbar och jag ville göra något mer för att förtjäna att ha henne här hos mig. Jag ville visa att det handlade om mer Jag ville höra henne sucka, stöna, njuta igen. Ännu mer än igår. Jämfört med vad jag vant mig vid var hennes njutning så påtaglig, djup och inlevelsefull.

Och igår hade jag dessutom knappt fått visa vad jag egentligen kunde. På grund av hur jag var skapt, så hade jag behövt hitta på andra sätt att tillfredsställa och visa min uppskattning till min ex-sambo. Med Elise hade det gått så snabbt, jag hade varit så ivrig, och när det visade sig att hon kunde hantera min storlek hade jag bara fokuserat på det och helt glömt bort vad sex brukade vara för mig.

Min hand rörde sig längre och längre ner mot, eller över Elises rumpa för varje smekning jag gjorde över hennes rygg. Jag undrade mer och mer för rörelse om hon skulle uppskatta att vakna till lite mys. Å ena sidan vågade jag inte testa, men å andra sidan kunde jag inte motstå att låta handen komma lite, lite längre ner över rumpan för varje smekning. Till sist gick mina smekningar snarare från hennes lår till hennes ländrygg, än över bara ryggen. Jag var helt förtrollad av henne och hade inte förmågan att sluta. Det enda jag kunde göra var att försöka stå emot så länge att hon hann vakna innan jag gick för långt och skrämde iväg henne för alltid.

Hon suckade i sömnen, som om hon blev ännu mer avslappnad i sin sömn, och rörde lite på sig. Hon drog ut ena benet lite åt sidan, så att jag kunde få plats med mina fingrar ner på insidan av hennes lår utan att stöta emot det andra låret. Det var ett farligt ställe att smeka henne på, för medan jag gjorde det var det nästan som att jag kunde ana värmen från hennes sköte mot min handrygg – En värme som nästan verkade kalla på mig, be mig komma närmre. Jag fortsatte med mina smekande rörelser, fram och tillbaka över hennes rumpa, men för varje gång smekte mina fingrar längre ner på insidan av hennes lår, och längre och längre upp mot hennes kön.

Till sist råkade jag nudda vid botten av grenen, inte vid själva könet, men alldeles intill. Och sen en gång till. Det var så mysigt att känna den mjuka huden precis i vecket, och så nära hennes sköte att jag nästan undrade om jag inte blev lite blöt på ena fingret.

Jag vågade inte gå längre – Det gick inte att gå längre utan att faktiskt röra vid hennes kön. Men jag kunde dra lite mer i huden och krama lite lite försiktigt på insidan av hennes lår, så att hennes kön liksom öppnade sig en aning. Jag hörde ett dolt smackande därifrån. Elises andetag var långsamma och djupa, men hon låg helt stilla. Jag kramade lite till om insidan av låret och hörde smacket igen och det blev lätt att föreställa sig hur blött och varmt det var där ljudet kom ifrån.

Jag utmanade ödet och lät mina fingrar följa vecket längst upp i grenen igen, som för att se hur nära jag kunde komma utan att faktiskt röra. Denna gången fick jag en otvivelaktig blöt sträng längs pekfingret. Jag drog upp handen och smekte med tummen över den blöta strängen och kände hur halt det blev över hela fingret. Det blev nästan för mycket och jag kände att nu måste jag verkligen sätta stopp, men samtidigt rörde Elise lätt på rumpan, nästan som att hon svankade mer och särade ännu mer på benen.

Vad skulle jag göra? Jag kunde inte hindra min hand från att återvända till insidan av hennes lår, men jag höll den stilla där på ett par centimeters avstånd från skötet. Pulsen bultade och jag kämpade en hård inre kamp mellan vad jag ville och vad jag borde göra. Jag lutade mig fram och la försiktigt nästippen mot hennes kind för att känna hennes doft medan jag kämpade vidare.

Nästan omedelbart vred Elise på huvudet och fann mina läppar med den blötaste kyss jag varit med om. Det var svårt att komma åt och kyssas för oss båda, men hennes härliga, blöta läppar lyckades nafsa lite om mina tills jag vågade nå hela vägen fram med handen. Hon var vaken och hon ville! Nu skulle jag visa vad jag kan!

Jag fick anstränga mig för att inte gå för fort fram. Halva framgångskonceptet låg i att ha tålamod och låta henne längta efter nästa steg.

Mina fingrar sökte sig försiktigt fram till det blöta, varma. Med bara långfingerspetsen strök jag försiktigt längs kanterna, först ena, sen andra, och sen båda med både långfinger och ringfinger. Jag följde kanten hela vägen bak till där könet slutade med mynning in i henne, och när Elise svankade ytterligare lite nådde jag hela vägen fram framför hennes klitoris. Jag rörde den inte, men borrade ner fingrarna en aning djupare i blygdläpparna när jag passerade så att det skulle kännas hur nära jag var. Elise suckade igen med ett litet gnyende ljud som fick mig att vilja börja gnida mot hennes klitoris redan, men jag höll mig i skinnet.

“Jag tror du kan komma in nu…” viskade Elise och i samma ögonblick kände jag hur stenhårt mitt stånd var.

“Snart” viskade jag tillbaka.

Min röst darrade av längtan. Att hon ville känna mig i henne när jag knappt börjat förspelet än fick nästan ståndet att spricka, men jag skulle hålla mig till planen, visa att jag kunde ge henne mycket mer än bara penetrationssex.

Ett par gånger till strök jag med lång- och ringfingerspetsen längs hennes köns ytterkanter, hela vägen bak och hela vägen fram innan jag lät fingrarna nudda vid klitoris. Ett litet stön slapp ur henne samtidigt som hennes kropp skälvde, men mina fingrar fortsatte bak mot mynningen igen. Först långfingret, sen ringfingret också, tänjde försiktigt mot mynningen som riktigt dröp av hennes saft, men trots att mynningen rörde sig lät jag inte fingrarna träda in. Fingrarna återvände fram till klitoris istället och gnuggade lite i blygdläpparna precis bredvid igen medan jag lät tummen nudda vid mynningen. Elise gnydde medan hennes höft skakade till och jag tänkte vänta ut hennes rörelse innan jag äntligen tänkte börja smeka hennes klitoris på riktigt.

Men Elise kunde inte ligga still längre. Hennes gensvar på min behandling var flera gånger tydligare och tidigare än jag nånsin upplevt med min ex-sambo ens när hon var som kåtast. När hennes höft rörde sig okontrollerat och konstant var det svårt att smeka hennes så mjuk som jag tänkt, och ännu svårare var det att hålla igen, men jag försökte ändå att dra mjukt med lång- och ringfingret över hennes klitoris medan tummen retades mot mynningen utan att träda in.

“Jag e … Jag e redo nu…” kved Elise. “Kom in nu…”

Hennes ord fick mig att föreställa mig hur det skulle kännas att tränga in i henne nu och det var nästan omöjligt att låta bli. Men om hon längtade så mycket redan nu, hur underbart skulle det då inte bli för oss båda om jag väntade ytterligare lite?

Jag fortsatte att smeka hennes klitoris, kanske en aning kraftfullare, och lät tumspetsen slinka in i mynningen ett par gånger, men istället för att söka efter mina fingrar och min tumme verkade Elise snarare försöka undvika min beröring med sina rörelser.

“Snällaaa…” stönade hon och jag höll på att koka över av hur upphetsande det var att höra henne böna om att jag skulle tränga in i henne, jämfört med att min ex-sambo nästan aldrig ens lät mig försöka. Snart skulle jag nog inte kunna stå emot längre, även om det skulle göra förspelet mycket mycket kortare än jag tänkt mig.

Plötsligt vred sig Elise och rullade åt sidan, ur mina händers grepp. Hon var röd i ansiktet och pupillerna var stora.

“Snälla…” kved hon och hämtade andan. “Låt mig få bestämma hur jag får komma…”

Trots att hon var borta, nästan som drogad, av sin upphetsning, förstod jag att hon menade allvar. Det slog mig att de gånger jag lyckades få min ex-sambo att komma, så var hon ofta helt slut på både ork och lust, efter orgasmen. Jag var bara så ivrig att få Elise att njuta att jag glömde bort att hon kanske inte ville komma och få slut på all energi på en gång.

Jag gav med mig och lät henne ta över kontrollen och hon kröp fram och kysste mig. Kyssen förmedlade tydligt hur mycket hon njutit och hur nära hon var att komma och medan hon kysste mig fick hon ner mig på rygg och gränslade mig. Mitt stånd sträckte sig fram mot min navel och medan hon satt med sitt sköte vid roten av ståndet fick hon in en hand och runkade övre halvan av staken. Hon gjorde det med en sån iver och inlevelse att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Min ex-sambo hade knappt velat ta i mitt stånd med tång ens, medan Elises fingrar verkade längta efter att få sluta sig om mitt skaft.

“Hur nära är du att komma?” frågade hon medan jag försökte avleda tankarna för att inte komma direkt.

“Nära” väste jag.

“Bra!” svarade Elise.

I en högtidlig rörelse lyfte hon fram sin höft och styrde mitt stånd mot sig. Hon såg mig i ögonen under något ögonblick innan hon tryckte sin panna mot min samtidigt som hon började pressa sig ner över mig.

Njutningen jag nyss hört henne uttrycka var ingenting mot vad hon uttryckte medan jag trängde in i henne och kände hennes trånga inre trycka och spänna mot mitt stånd, precis tillräckligt långsamt för att jag inte skulle komma med en gång. Hon höjde sig och sänkte sig igen och motståndet i henne var ännu större denna gången, som om hela hennes buk var en hårt uppblåst ballong som mitt stånd försökte pressa sig in i. När hon höjde sig nästa gång visste jag att det inte längre fanns någon återvändo, men hon hann höja sig och börja sänka sig ytterligare en gång innan jag exploderade i henne och medan säden flödade ur mig sjönk hon ner nog roten av mitt stånd och jag insåg att orgasmen var ett faktum även för henne.

Elise låg fortfarande och ryckte över mig när det plötsligt slog mig. Vad sjutton menade farfar när han SMSade igår och sa att någon behövde min hjälp nere vid hamnen?! Det var ju därför jag hade kört ner dit. Jag hade gått ett litet varv i hamnen, men när ingen mötte mig och inget verkade uppenbart fel, så hade jag gått för att hämta badkläderna i bilen och på väg in på toaletten, där jag tänkt byta om, mötte jag Elise. Det var så allting började, med farfars SMS.

Jag försökte visa lite tålamod medan Elise flämtade ut gnyende mot mitt bröst, innan jag till sist hävde henne av mig och sträckte mig efter mobiltelefonen.

“Åååhh, såhär ville jag vakna varje morgon i resten av mitt liiiv!” stönade Elise medan jag satte mig på sängkanten och letade efter farfars SMS.

Jag kände hur hon sträckte en hand mot mig och jag tog tag i den med min lediga hand. Jag kände en viss slitning i sinnet, men lyckades hålla sinnet klart och lusten på avstånd. En del av mig ville bara vända mig mot Elise som fortfarande suckade oemotståndligt sexigt bakom mig och jag hade nog inte kunnat stå emot en andra omgång om det inte va för Göstas SMS.

‘Jag tror att någon behöver din hjälp nere vid hamnen om du har tid ;)‘

Vem hade han menat? Jag började skämmas, för efter att Elise trängde sig in på samma toalett vid hamnen hade jag helt glömt bort att jag kommit dit för att hjälpa någon. Hade jag lämnat någon i knipa på grund av min glömska? Såvida inte…

“Klä på dig, vi ska upp till godset” sa jag medan jag reste mig.

Jag ryckte med mig morgonrocken och gick ut till köket, noga att inte se mig om. Jag slängde i några frukter i mixern och lät den gå medan jag tvättade av mig i badrummet.

“Godset?” frågade Elise medan jag hällde upp frukostsmoothien i två stora glas.

“Ja, farmors familjs. Har varit i hennes släkt i århundraden. Det är hennes brorson som driver det nu.” förklarade jag.

“Oj, men behöver jag typ … fixa till mig då? Jag kanske behöver hämta lite mer kläder då?” frågade om och jag vände mig om för se henne.

Det var fortfarande nästan som en chock att se henne. Skulle jag nånsin kunna titta på henne utan att all lust vaknade till max på bara ett ögonblick? Allt från hennes smårufsiga hår, hennes nyfikna ögon, hennes gulliga näsa, och egentligen varenda detalj i hela hennes uppenbarelse var som en dröm som min kropp krävde att få förverkliga omedelbart. Min reflex var att slita blicken ifrån henne, stänga borta lusten för tillfället och återgå till att fokusera på uppgifterna vi hade framför oss.

Men medan jag slet blicken från henne hann jag uppfatta en lätt besvikelse i hennes blick och jag insåg att jag inte hade svarat på hennes fråga. Jag vände mig tillbaka henne, lät chocken av att se henne igen skölja över mig igen och försökte vänja mig. Det var inte schysst mot henne att undvika henne bara för att jag hade svårt att hålla mina egna känslor och lustar i schack. Det var jag som bjudit hem henne till mig och då fick jag stå ut med konsekvenserna.

“Du ser fantastiskt ut” sa jag, gick fram till henne och rättade till hennes hår lite.

“Du också!” svarade hon och pussade mig snabbt i mungipan. Jag blev nästan tvungen att blunda för att det inte skulle börja spänna i byxorna. “Men jag behöver inte ha på mig något lite mer representabelt?” undrade hon.

“Nej, det är lugnt” sa jag och log. “Alltså, vi ska bara hämta bärgaren så vi kan få med oss din bil.”

“Jaha!” sa hon och hennes ögon tindrade till på ett förväntansfullt sätt. Vi drack upp och gick ut.

“Nej, vi tar landrovern idag” sa jag till Elise när hon var på väg mot 96an, som jag hade varit ute och gett lite luft när Gösta SMSade mig kvällen innan.

Vi körde iväg mot godset och jag kunde inte dämpa mitt leende. Det pirrade i hela kroppen av att ha Elise bredvid mig i bilen. Hela jag var full av känslor som jag knappt visste hur jag skulle hantera. Jag ville så mycket! Det var liksom inte bara att jag ville stanna bilen, fälla hennes säte och kasta mig över henne med en gång. Jag ville också visa henne var jag hade växt upp, fråga henne om hennes drömmar i livet, ta med henne till min favoritrestaurang, visa henne kycklingarna i hönshuset, köra raka vägen ner till bron och bara ge mig ut på en oplanerad roadtrip till kontinenten, och … Ja, precis allt på en och samma gång ville jag göra! Och jag både älskade och hatade att känna så.

Jag förstod då att jag var förälskad. Det var så längesen jag upplevt något liknande innan, så jag hade nästan glömt bort hur det kändes. Och det var en läskig insikt att göra. Jag visste ju knappt ens vem hon var, var hon kom ifrån, vad hon jobbade med eller hur hon var till vardags när hon inte kastade sig över okända män på offentliga toaletter. Och hur kände hon själv? Om jag skulle vara ärlig mot mig själv så kunde hon mycket väl vara en sån som bara ville ha ett litet sommarragg på semestern, som hon sen lämnade och åkte vidare från, utan några särskilda känslor inblandade mer än brinnande lust och passion i ögonblicket.

Den tanken gjorde mig nästan arg på henne. På ett sätt var hon redan det bästa som nånsin hänt mig, men samtidigt var mina känslor på riktigt. Om hon skulle åka vidare så fort hennes bil var lagad och jag skulle bli kvar i min vardag med en olycklig kärlek i hjärtat som kunde ta månader att komma över, det var ju ett grovt orättvist beteende! Jag sneglade mot henne, för att försöka genomskåda henne och hennes syften, och fick ett jätteleende tillbaka. Suck, oavsett vad hon hade för känslor på insidan, så hade jag ingenting att sätta emot det leendet.

Vi kom fram till godset och parkerade utanför en av de stora maskinhallarna. Elise skuttade nyfiket efter in och såg sig om. Hon verkade så intresserad att jag fick lust att visa henne runt och förklara vad alla maskiner var till, men Kennet ropade från andra änden och frågade vad jag skulle hitta på för hyss.

“Vi ska bara låna bärgare för att plocka upp den här damens åk!” svarade jag.

“Inga problem, men jag tror Ove ställde henne i D-hallen!” ropade Kennet tillbaka.

Det var en bit att gå till D-hallen, men Elise följde glatt efter och efterhand som hennes nyfikna frågor kom, om allt på godset och släkten så klarade jag inte av att ens inbilla mig om att jag skulle försöka hålla ett visst känslomässigt avstånd för säkerhets skull. Jag berättade för henne om den gamla släkten och om hur farfar gift in sig med farmor och att han, trots att de skilt sig, fick bo gratis i en av godsets gamla arbetarbostäder som tack för allt han ordnat åt familjen genom åren. Mitt hus hade jag på liknande nåder och mest för att jag envisades med att göra det betalade jag hyra. I utbyte hade jag fått dem att lova att aldrig sparka ut mig, så att jag kunde bo kvar livet ut om jag ville. Elise skulle precis fråga något mer när vi kom fram till D-hallen och Ove ropade.

“Anders, du ska alltid dra med dig en massa skrot! Vad är det du har hittat denna gången?” frågade han och syftade på Elise, förhoppningsvis med glimten i ögat.

“Om du vill se på skrot så ska du vänta tills du får se vad jag tänkte dra hem med bärgaren!” svarade jag.

“Va, skrot?!” sa Elise och rammade armbågen i sidan på mig.

“Jo, vänta du bara!” väste jag, framåthävd och försökte hämta andan. “En riktig Transporter från 70!”

“69!” rättade Elise mig.

Jag vet inte vad som imponerade mest på Ove, att det var en gammal VW Transporter eller att Elise visste årsmodellen bättre än jag, men han tappade både skiftnyckeln och hakan.

“Nähä? Jag kan hämta den om ni vill! Var står den?” frågade Ove ivrigt och jag gjorde en segergest inne i huvudet. Om Ove ville hämta Elises bil så slapp jag tråka ut henne med en tråkig bärgningsaktion.

“Nej! Jag vill se hur det går till!” avbröt Elise.

Hon klev själv fram till bärgaren och drog upp passagerardörren.

“Kom Anders, så åker vi!” sa hon och hoppade in.

Ove plockade upp nyckeln till bärgaren och jag gjorde mig redo att fånga den om han kastade, men han bara höll upp den och jag fick gå hela vägen fram.

“Du slarvar inte bort henne, va?” sa han dämpat när jag kom fram till honom.

“Slarvar bort?” frågade jag.

“Damer som hon växer inte på träd.”

Jag tog tag om nyckeln men han höll fast den i ringen och stirrade på mig som om han krävde nån sorts bekräftelse. Men på vad? Ove hade ju ingen aning om ifall jag och Elise hade nån sorts relation eller om jag nyss plockat upp henne i hamnen som en strandad turist.

“Jag förstår” sa jag ändå.

“Slarva inte bort henne” upprepade han och lät mig ta nyckeln.

Den tankfullhet jag kände när jag gick runt bärgarbilen till förarsätet glömde jag dock snabbt bort när jag möttes av Elises stora leende i bilen. Hon gnuggade händerna mot varandra som om hon faktiskt tyckte att det skulle bli riktigt spännande att få vara med och bärga skåpbilen. Själv hade jag bärgat hundratals bilar från regionen när jag stod på schemat för godsets assistansjour, men Elises entusiasm smittade av sig.

Vi kom ner till hamnen och Elise filmade hela förloppet medan jag drog upp skåpbilen på bärgaren och säkrade den. En kille från båtklubbens styrelse kom förbi och tittade lite och när jag var klar slog det mig plötsligt.

“Är allt lugnt här nere?” frågade jag honom.

“Jovisst” svarade båtklubbskillen och såg sig om för att dubbelkolla. “Det verkar så…”

“Perfekt. Bara säg till om det är något!”

Om det hade varit några problem nere i byn eller hamnen igår kväll så skulle han vetat om det. Vilket gjorde Göstas SMS ännu mer konstigt. Kunde han ha syftat på Elise? Han kunde väl inte veta att hennes bil skulle gå sönder?

“Elise?” frågade jag och hon tittade upp från telefonen. “Hur mycket såg Gösta av din skåpbil igår?”

“Eh, inte mycket, tror jag? Den stod ju på andra sidan häcken, han kanske såg lite av taket som mest?”

“Och du indikerade inte på något annat sätt att du skulle behöva hjälp med något i hamnen?”

“Nej…” svarade hon och rynkade fundersamt på ögonbrynen. “Hur så?”

“Nej, inget” svarade jag undvikande, men fick en skeptisk blick av Elise. “Ska vi köra tillbaka?”

Elise log stort igen och hoppade upp i passagerarsätet. Varje meter av den långsamma färden tillbaka kämpade jag mot den allt starkare önskan att stanna bilen och kasta mig över henne. Jag hade aldrig haft sex i en bil och förmodligen var det en dålig idé. Men lusten att känna hennes kropp mot min, höra henne stöna och gny, kyssa hennes läppar, höll på att bli ohanterlig. Jag lyckades nätt och jämnt låta bli, mest för att jag kände mig alltmer övertygad om att den till synes omättliga lust Elise visat under gårdagskvällen nog ändå måste vara mättad nu. Jag ville inte skrämma henne genom att visa att jag aldrig verkade kunna få nog av henne, hur sant det än var.

“Stanna bilen.” sa Elise plötsligt när vi svängde in på den långa allén som ledde upp till godset.

Mitt hjärta bultade. Tankarna rusade. Ville hon ändå? Hur gör man ens när man har sex i en bil?

“Får jag köra sista biten?” frågade hon.

“Ja, absolut!” svarade jag efter ett par sekunder, och sen efter ytterligare några sekunder, “Egentligen måste du ha utökat körkort för att köra denna, men här på godsets väg är det nog lugnt…”

Medan jag klev ur bilen och gick runt till passagerarsidan klättrade Elise över till förarsidan. Hon fick flytta fram sitsen rejält för att nå, men verkade redo när jag satt mig i passagerarsätet.

“Har du kört fordon med hög- och lågväxel innan?” frågade jag och såg på Elises blick att hon inte hade det.

Vi tog det lugnt, ett litet steg i taget medan jag förklarade, men hon skötte det fint. Hon var djupt koncentrerad i början, men snart började hennes leende spricka fram igen och hon var plötsligt ännu mer oemotståndlig än nånsin förr. Motvilligt erkände jag för mig själv att hon skulle passa så bra här ute. Om hon bara kunde tänka sig att stanna, la mitt hjärta till och gjorde sig redo för mycket smärta framöver.

Jag visade in Elise mellan byggnaderna till rätt verkstad. Det var lite klurigt med växlarna med så många svängar, men även när det inte gick som tänkt såg jag att Elise älskade varje sekund av det. När vi kom fram var det dock upptaget i verkstadsfacket.

Elise parkerade utanför. Det var Ove som reparerade en traktor. Han stod nere i smörjgropen och fixade när jag bankade i plåtporten så han skulle höra oss.

“Jaså, ni är tillbaka redan? Jag är strax klar, lägg nyckeln i sätet bara!” ropade han.

Elise skuttade iväg längs längan, bort från porten och signalerade åt mig att följa efter. Hon stannade utom syn- och hörhåll från Ove, väntade in mig och tog mig i sin famn.

“Finns det nånstans där vi kan …” viskade hon, “vara lite för oss själva?”

Det bubblade till i hela kroppen och jag sneglade runt lite.

“Han sa att han strax är klar…” påminde jag.

“Jag vet, men jag…” viskade Elise ivrigt och såg sig om igen för att försäkra att ingen kunde höra. Hon tvekade lite som om hon skämdes för det hon skulle säga, men samlade sig. “Jag kan inte sluta tänka på din …”

Hon avslutade meningen genom att föra handen till mitt skrev. Om jag redan var hård eller om jag blev det på ett ögonblick vet jag inte, men Elise knep utanpå byxorna om mitt skaft.

“Bara en snabbis? Kanske där inne, eller i bärgarn?” bönade hon och nickade åt en port längre bort längs längan, och mot bärgaren. “Jag har inga trosor på mig.”

Jag tvekade, försökte tänka klara tankar. Där kunde vara folk i nästa verkstadsfack också och bärgaren kunde Ove se från sitt fack. Men det var inte en fråga om OM, utan HUR jag skulle ta henne. Skulle jag våga lyfta upp henne mot laduväggen och göra det här? Det skulle ju vara snabbt avklarat. Medan jag tänkte förde jag upp ena handen under hennes klänning och konstaterade att det stämde att hon var naken under. Jag hittade snabbt till hennes blöta och svullna klitoris och smekte den lätt med fingertoppen medan jag försökte bestämma mig. Elise suckade och gnydde försiktigt, men jag kände hur hon darrade till i hela kroppen och lutade sig mot väggen som om hennes ben inte riktigt bar henne. Det fanns inga bättre alternativ, det måste ske här.

Elise skulle precis börja knäppa upp mina shorts när vi hörde traktormotorn starta. Jag släppte ner Elises klänning och satte mig på huk. Elise stod kvar med ryggen mot laduväggen och flämtade hackigt medan Ove parkerade traktorn bredvid bärgaren och vinkade mot oss innan han backade upp bärgaren mot verkstaden.

Elise sneglade mot mig som om hon tänkte att vi kanske kunde fortsätta nu, men jag visste att Ove skulle behöva hjälp att få av skåpbilen. Jag reste mig upp, gnuggade ögonen och rättade till byxorna där chocken från traktormotorn fått mig att slakna tillräckligt för att det inte skulle vara uppenbart vad som nyss hänt. Jag lämnade Elise vid laduväggen och lät henne återhämta sig medan jag gick för att hjälpa Ove.

När skåpbilen stod på plats över smörjgropen med en plint bakom höger framhjul stod Elise och kikade in från porten. Hon var lika vacker som alltid och verkade ha återhämtat sig, även om jag tyckte mig kunna ana i hennes blick att kåtheten fanns kvar. Skulle Ove klara sig själv nu, kanske? Han älskade ju gamla folkvagnar och skulle säkert gärna ta på sig uppgiften att fixa den.

“Anders, hämtar du en ny tub gas till svetsen?” frågade Ove. “Så får jag en chans att bekanta mig med tösen här så länge.” Jag hoppades ett ögonblick att ‘tösen’ var skåpbilen, men han vände sig till Elise. “Det finns förklä där på väggen om du inte vill skita ner klänningen. Kommer du ner själv eller vill du ha ett handtag?”

Jag suckade inombords. Ove fick alltid som han ville, det var ingen mening att säga emot-. Så det var bara att gå och hämta en ny gastub i ladan intill och hoppas att Elise kunde klättra ner utan att råka visa att hon var naken under klänningen.

Gastuberna var slut i nästa lada så jag fick gå ännu längre för få rätt på en. När jag kom tillbaka stod Ove och Elise redo visiren uppfällda på varsin svetshjälm. Jag räckte ner tuben och det var inte helt utan svartsjuka som jag hörde Elises entusiasm inför att få vara med och svetsa för första gången medan jag fick stå med ryggen mot för att inte skada ögonen när svetslågan började gnistra. Det var kanske dumt att ryckas med av Elises lycka. Hon verkade lika nyfiken och glad med Ove som med mig, så jag borde nog inte inbilla mig att hennes leenden var ett tecken på att hon gillade mig på riktigt. De svartsjuka tankarna om att hon rentav gillade Ove mer viftade jag bort. Ove var ju gift, äldre och skulle aldrig göra något olämpligt med en kvinna. Men mitt hjärta verkade linda in sig i ännu ett lager av förebyggande bandage inför kommande smärta.

Innan jag hann märka att de var klara med svetsandet hade Elise flugit upp ur smörjgropen. Hon slog armarna om mig och kunde knappt stå still.

“Var det så roligt att svetsa?” frågade jag, och var nästan nöjd med att jag inte riktigt rycktes med av hennes lycka.

“Jaa och jag fick prova själv! Ove sa att det blir skitbra!” sa Elise ivrigt. Jag sneglade förvånat över axeln och såg Ove grimasera men sen nicka medgivande.

“Ja, du får börja lägga manken till, Anders, för snart är hon bättre än du!” påpekade Ove och garvade. Innan jag han svara fortsatte han. “Men jag reder mig här, det är bara lite småpill kvar. Ni har säkert annat att göra!”

Jag sneglade på Elise medan vi gick tillbaka mot Landrovern. Hon skuttade inte av lycka utan tuggade på läppen som om hon funderade på något. Efter ett tag tog hon fram mobilen. Jag försökte att inte tjuvtitta utan lät henne hålla på med den medan vi gick mot bilen och medan vi började köra hemåt. Hennes telefon vibrerade ibland, så hon verkade vara mitt i en diskussion, men plötsligt la hon ner telefonen i sätet.

Jag sneglade mot henne och märkte att hon log, kanske bredare än nånsin. Jag var precis på väg att fråga henne vad det var, men när hon mötte min blick blev något annat viktigare. På ett ögonblick brann lusten fram igen. Äntligen skulle vi få vara ensamma och ostörda, och jag såg på hennes blick att hon tänkte samma som jag. Hon la sin hand på min och förde den från växelspaken till insidan av sitt lår.

Jag började smeka insidan av hennes lår, men hade inte tålamod att vänta, utan ganska snart var min hand ända uppe vid hennes sköte. Det var svårt att komma åt medan jag körde, men Elise särade på benen och sköt fram höften, så att det blev lättare. Hon var plaskvåt, så våt att det borde lämna fläckar på både klänningen och sätet. Jag började smeka henne och hennes gensvar gjorde mig ännu kåtare medan hon stönade och greppade om mitt stånd utanpå shortsen.

Jag lyckades lösa en av svängarna genom att växla med vänsterhanden, men när jag skulle svänga in på min egen uppfart blev jag tvungen att ta handen från henne. Elise var röd i ansiktet och flämtade högljutt medan hon återhämtade sig. Hon var så vansinnigt sexig att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle testa det där med sex i bilen, eller om vi skulle ta oss in i huset innan vi fortsatte.

“Där är ni ju!”

Det var Gösta. Han verkade ha suttit på bänken utanför ytterdörren och väntat på oss.

“Farfar!” ropade jag över biltaket när jag klivit ur bilen men höll mig kvar vid förardörren på grund av det Elise nyss greppat om. “Hur är läget?”

“Hallå! Jag skulle bara kolla om du hade något kaffe hemma?” svarade han.

“Jo, du vet var det finns och du har väl nyckel” påpekade jag och undrade vad han hade i kikaren egentligen. “Vi har varit och lämnat Elises skåpbil uppe på godset. Märkligt förresten att du visste att den skulle gå sönder…”

Gösta log precis så lurigt som jag hade förväntat mig.

“Det hade jag ingen aning om att den skulle! Men jag kunde ju inte skriva ‘Det finns någon i hamnen som jag vill att du ska träffa’ ” sa han.

“Varför inte?” frågade jag utmanande. Jag var inte arg, men jag visste att man måste låta lite bestämd för att få ut några som helst svar ur honom.

“För att du bara hade varit skeptisk och låtit bli att komma. Men om jag sa att någon behövde hjälp visste jag att du skulle skynda dig för allt du hade!”

“Och hur visste du att hon skulle svänga ner till hamnen?” frågade jag.

“Klart hon skulle. Hon provade ju min maskin!” svarade han och slog ut med händerna.

Jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna inför att farfar låg bakom mötet mellan mig och Elise. Han hade varit på mig om olika kvinnor sen jag separerade med min ex-sambo, men jag hade alltid undvikit hans uppmaningar. Det kändes liksom lite förnedrande att han skulle in och pilla i mitt privatliv på det sättet.

“Fast du tror ju inte själv på att den funkar!” sa plötsligt Elise till Gösta efter att ha öppnat sin bildörr.

“Vem har sagt det?” frågade Gösta.

“Du lurar ju bara folk med den, det vet Anders mycket väl!” svarade hon.

“Bah, han har missuppfattat hela grejen. Klart att den funkar!” sa han.

“Du har ju själv sagt att det inte är något magiskt med den” sa jag.

“Den behöver inte vara magisk för att funka. Den hjälper folk genom att ge dem en liten knuff när de behöver den bara. Hur går det med kärran förresten?”

“Jo, den…” började jag men Elise avbröt.

“Den är såld!” sa hon.

“Va?!” sa jag.

“Ove ville ha den och gav syrran ett bud hon inte kunde tacka nej till. Hon tyckte ändå inte den var så rolig att åka med. Det roliga var att fixa den. Så Ove föreslog att han kunde köpa den och så kunde vi låna den om vi vill åka nånstans.”

Det var mycket information att ta emot på en gång och jag försökte snabbt tänka igenom om jag förstått allt rätt.

“Ja, alltså…” sa Elise och fortsatte sen lite dämpat för att Gösta inte skulle höra, “Förutsatt att jag får stanna här…”

“Stanna?!” undrade Gösta, vars öron aldrig missade något som viskades inom en kilometers håll. “Klart du får stanna!”

“Nja, det är inte så självklart!” invände jag. “Greven kan vara ganska restriktiv med inneboende på hyreskontrakten. Det får hon förhandla med honom!”

“Greven?” frågade Elise, som blivit märkbart nervös. “Är han snäll?”

“Vi får väl se vad han säger!” sa jag.

Det tog några sekunder för Gösta att förstå vad som pågick, men nu när han fattat stod han och log gned händerna förväntansfullt mot varandra medan jag plockade upp min mobiltelefon och ringde grevens nummer. Jag satte på högtalare och riktade mikrofonen mot Elise, vars ögon växte mer och mer för varje tut innan samtalet gick fram.

“Jaja, ta det lugnt, den är strax klar! Men jag hade hoppats att jag hann ta en liten provtur innan ni skulle ut med den igen!”

Både jag och Gösta gapskrattade rakt ut innan Elise förstod och skrattade lättat hon också.

“Hej Ove, ingen brådska! Den är din, du får göra vad du vill med den! Herrarna här ville att jag skulle fråga dig om jag fick bo här.”

“Självklart!” svarade greve Ove från telefonen. “Jag kommer över med dina grejer från bilen senare ikväll!”

Ove la på samtalet. Jag såg på Elise över biltaket och log.

“Jahapp, då går jag väl hem till mig då!” sa Gösta och gick mot grinden för att gena över åkern.

“Behövde du inget kaffe?” frågade jag.

“Nähä, det har jag gott om hemma, men tack för omtanken!” sa han, lyfte på kepsen och gick.

Jag stängde bildörren, gick runt bilen och tog Elise i min famn.

“Får jag stanna?” frågade hon.

Jag såg ner i hennes lyckliga ögon och plötsligt kände jag mig jättelöjlig som tvivlat så mycket på Elises syften. Men samtidigt var det ett stort beslut. Det var inte ens ett dygn sen jag träffade Elise. Hur skulle jag kunna veta redan om vi passade ihop, om hon skulle trivas här ute, om våra känslor för varandra skulle hålla i längden? Tänk om det hela slutade i ännu ett jobbigt uppbrott? Tänk om hon vantrivdes här och ville tillbaka till stan? Skulle hon hitta jobb här eller skulle det funka att pendla? Av hela mitt hjärta ville jag svara ja till Elise, men jag ville inte ta något förhastat beslut.

“Vad tvekar du om? Ska jag gå och hämta maskinen eller?” sa plötsligt Gösta som stack fram huvudet i grinden.

“För fan, farfar, gå hem nu!” ropade jag.

Jag såg Elise i ögonen medan jag lyssnade efter Göstas steg bort över åkern.

“Nu har han gått. Får jag höra det från dig nu?” sa Elise, och hon hade ovanligt mycket allvar i blicken. Ove och Gösta hade gjort deras åsikt i frågan tydlig. Men i slutändan var beslutet mitt, och Elise ville såklart vara lika säker på mina syften som jag ville vara på hennes.

“Självklart! Jag måste ju ta chansen när jag får den!”

Elise hoppade upp i min famn med benen runt min midja och kysste mig .

“Du får älska mig precis hur länge du vill, på ett villkor” sa hon. “Och det är att du ligger kvar hos mig i minst 5 minuter efteråt.”

Jag kysste henne som svar, bar in henne genom ytterdörren och lyckades få ner byxorna. Mitt stånd hittade snabbt fram till hennes sköte, men nu fanns ingen anledning att stressa. Snarare tvärtom. Jag gick med på Elises krav, men hade själv inte som mål att bara tänka på min egen njutning. Den hade alltid varit högst sekundär för mig. Och om jag ville maximera hennes njutning, så länge som möjligt, så kanske det var en bra idé att inte stressa fram någon orgasm. Särskilt om det nu var så att Elise blev sådär matt och utpumpad av sina orgasmer, då var det nästan plågsamt att tvinga henne att fortsätta.

Jag la ner Elise på sängen och la mig över henne och doppade lätt med ollonet mot hennes plastvåta öppning. Hon var i fullkomligt upplösningstillstånd och till slut kunde jag inte stå emot längre utan lät nästan hela ollonet tränga och vidga hennes öppning till full bredd. Elise tjöt och jag kände fontänorgasmen explodera ur henne igen. För ett dygn sen visste jag inte ens att det fanns kvinnor som kunde spruta på det sättet i verkligheten, och upplevelsen gjorde mig om möjligt ännu kåtare. Och igår hade jag tolkat det som att fontänorgasmen inte hade samma utpumpande effekt, utan kanske rentav gjorde henne mer kåt också. Jag lät henne återhämta sig och tänjde sen med ollonet mot hennes mynning igen. Det var så mäktigt att äntligen få vara med en kvinna som faktiskt njöt av min storlek, och få känna hennes trånga inre krama om mitt stånd. Jag njöt av varje millimeter jag trängde in i henne, och njöt egentligen ännu mer av hur hon reagerade på det.

Jag fortsatte att tränga in, ända ner till roten, tillräckligt snabbt för att göra njutningen nästan ohanterlig för henne, men också långsamt nog för att inte riskera att hon skulle komma redan – eller jag för den delen – och fortsatte på det sättet, ut och in, i ett lågt men fantastiskt skönt tempo.

Vi låg där länge och njöt av varandra, långsamt och innerligt. I perioder var hon överst och hon red mig lika långsamt och omsorgsfullt som jag trängt in i henne, fast hon var nog ännu bättre på att hitta vinklarna som gjorde det extra skönt för oss båda. Jag kunde inte få nog av hennes gnyende stön och ryckande kropp och ville egentligen aldrig sluta, men samtidigt växte viljan att få se henne komma ordentligt och till sist tog den över.

Jag tror att Elise fattade vad jag tänkte när jag höjde tempot och intensiteten lite och det var som om hon reagerade på, inte bara den ökade inre stimulansen utan också på vetskapen om vad som höll på att byggas upp. Jag såg noga till att inte hålla så högt tempo att jag skulle komma själv, men även om något tydligt växte fram för henne, så dröjde det och jag undrade om jag hållt på för länge och gjort henne för trött för att komma. Men jag slutade inte, utan fortsatte och stötte hårdare och djupare i henne.

Till slut märkte jag att jag själv verkade ha kommit in i det där läget där man kan fortsätta utan att komma själv och det gav mig mod att höja tempot ännu mer. Elise orkade inte möta stötarna längre utan blev snarare slapp i kroppen, men hennes tjut fortsatte att öka i intensiteten och eggade på mig att fortsätta. Det började bränna i musklerna, jag var nära att få kramp i rumpmusklerna av stötarna och jag började undra hur länge till jag skulle klara att fortsätta. Eller hade Elise redan kommit nånstans bland tjuten och rycken?

Då, från ingenstans, gick det för Elise. Det gick inte att ta miste på den orgasmen. Upplevelsen av att se och känna henne komma under mig var så stark att jag knappt tänkte på att jag kom själv, nånstans mitt under hennes orgasm. Efterdyningarna verkade inte vilja ta slut. Flera gånger, när jag tänkte att hon legat tyst och stilla så länge att det nog måste vara över, började hon gny och rycka igen.

Jag rullade av henne för att vila mina muskler och låta henne få plats att andas ordentligt, och omedelbart rullade hon in mot mig och höll om mig medan hennes kropp fortsatte att reagera efter orgasmen. Jag låg på rygg och pustade ut med ena armen under henne. Lite olika tankar fladdrade förbi i huvudet, men inget fick fäste. Inget var viktigare än att ligga kvar här bredvid Elise. Jag tänkte på att jag förhoppningsvis skulle ligga här, hundratals eller tusentals gånger till, och vara tacksam för att jag hade Elise. Tänk vilken tur att allt hade råkat bli som det blev. Eller var det verkligen tur? Nånting magiskt var det kanske ändå med den där manicken. Beroende på vad man menar med magisk.

Delar i serien

<< En makalös manick (Favorit i repris)

Manicken

• En makalös manick (Favorit i repris)
• Det beror på vad man menar med magisk (Arkivet #66)