Kära läsare! Min historia tilldrar sig i en tid för länge sen. Alla personnamn är ändrade. Eventuella likheter med nu levande personer är en ren slump. Ta min historia för vad den är: Minnen från en svunnen tid utbroderad med lite fantasi.

———

Hej! Jag heter Karin. Det har varit en jobbig vår. Inte nog med att mamma skaffat sig en ny karl. Och vilken karl sen! Han är 25! Undrar om det var mamma han var ute efter? Tror snarare att det var mig han var intresserad av. Hon är 40 och jag 15. Han tar varje tillfälle i akt att få vara nära mig. Eftersom mamma är dansmusiker är hon ofta ute på spelningar. Så det finns många tillfällen nu när han flyttat hem till oss.

Försöker dra mig undan. Men han är efter mig. Blänger på mig. En kväll när jag står i nattlinnet lägger han sin hand på min stjärt. Herre gud vilka gulliga små skinkor! Kan du inte krama mig lite? säger han och försöker dra mig till sig.

Stick! skriker jag. Håller du på så här talar jag om det för mamma. Han går undan. Men jag är rädd att han fortsätter på den inslagna vägen.

Som sagt: Inte nog med den karln i huset. Även i skolan kan det vara bekymmersamt. Jag går i en flickklass här i Fredhäll. Klassen delades upp i en flick- och en pojkklass för några år sen. Min klass har utsetts till att vara övningsklass för Lärarseminariet som har sin verksamhet i ett annex till Fredhälls folkskola. Vissa lektioner hålls av lärarkandidater. Har väl sina fördelar. Vi flickor fattar ibland tycke för de unga manliga kandidaterna. De är väl knappt tjugo och vi fjorton, femton.

I synnerhet i gymnastiken blir det sexuella förhållandet helt uppenbart. Några av dessa kandidater kan inte riktigt hantera situationen. Sticker gärna in sina huvuden i vårt omklädningsrum medan vi klär om. Är mycket behjälpliga när vi hoppar bock, balanserar på plintar och står på händer med fötterna mot ribbstolen. Ofta känner man en hjälpande hand som ”råkar” hamna i skrevet mellan benen.

Särskilt påtagligt är det i den obligatoriska duschen efter gympasset. Vi flickor paraderar nakna i en lång rad. Gång på gång förbi duschen och han som sköter vattenpådraget. En del är sadistigt lagda och drar på iskallt vatten från början. Till hans förtjusning skriker vi så klart. Några av dessa unga män beordrar oss att hoppa när vi passerar. Förstår att hans stake reser sig när han ser hur våra, hos en del välutvecklade bröst studsar.

Vi tycker så klart att det är pinsamt. Men kan inget göra. Dom förgriper sig ju inte direkt på oss.

Vårterminen är extra jobbig det här, sista året i folkskolan. Dels mammas karl och dels de tafsande kandidaterna. Min kropp har nu också rätt så kvinnliga former. Längtar verkligen efter sommarlovet.

——

Terminen är äntligen till ända. Mormor och morfar har ett litet sommarhus på ön mitt emot Drottningholm. En härlig miljö där jag ska tillbringa mitt sista sommarlov.

Far dit redan samma dag som skolan slutade. Skönt! Nu äntligen fri från den där karln och kandidaterna.

Regnet står som spön i backen. Spelar ingen roll. Sol eller regn, det finns alltid något att göra.

Detta sista sommarlov lever fortfarande starkt i mitt minne så här femtio år senare. Trots att jag då är femton år studsar jag omkring som en barnunge i en minimal blus och ett par alltför trånga shorts. Som sagt: Min kropp har börjat få ordentliga former.

Pojkarna på ön gör små ansatser till att komma nära mig. En tafsande hand på mina putande bröst blir dock inte väl mottagen. En kille begåvas med en blåtira! En gåva han får av mig för att han blottlägger mitt underliv genom att dra ner mina shorts. Trosorna hade följt med. Jag står med rumpan bar! De lite äldre grabbarna skrattar och säger oförskämdheter om mitt fjunklädda venusberg. Klart att jag blir både arg och generad. Men mest arg! Är inte den som normalt tar till handgripligheter.

En av dessa äldre grabbar, Fredrik, kommer fram. Det var bra gjort! Den blåtiran förtjänade snorungen verkligen.

Efter den dagen är Fredrik och jag tillsammans varje vaken stund. Han är sexton och har liksom jag litterära intressen. Tråkmånsar tycker de andra ungdomarna. Han visar mig sin lilla anteckningsbok med egenhändigt skrivna dikter. Jag läser en del av dom. Vi sitter på verandan i huset där han bor (tillsammans med sina föräldrar och lillasyster). Dikterna andas en pojkaktig, oskuldsfull syn på kärleken.

Särskilt en av hans dikter tilltalar mig. Handlar om hur en pojke ser en naken flicka. Hur hans underliv väcks till liv. Inga detaljer bar antydningar. Den får mig i en konstig stämning som jag aldrig känt tidigare. Det liksom pirrar i skrevet!

Hittills har vi inte rört vid varandra. Är nog lite blyga. Önskar ändå av hela mitt hjärta att han ska kyssa mig. Undrar vad han tänker? Vågar jag fråga? Vågar jag hålla hans hand? Vågar jag yppa hur det kändes när jag läste hans dikt?

Dagarna går. Våra stunder i hans eller mitt hus ägnas åt diktläsning. Ja inte hela dagen. Vi promenerar på ön. Sitter ibland på ett berg långt bort från där de boende på ön brukar vistas. Tittar bort över vattnet mot slottet! Fantiserar om att vara prinsessa och prins. Vågar ändå inte ge oss till varandra.

Några dagar går vi bort till en liten strandremsa långt bort från där de boende på ön brukar vistas. Har redan innan vi går iväg tagit på oss baddräkterna. Törs ju absolut inte visa oss nakna för varandra. Men himmel tänker jag! Han har ju redan sett min nakna rumpa, då när snorungen drog av mig shortsen.

Jag tittar på honom när han går ner till vattnet. Inget bra badställe. Algbeväxt berghäll. Men det är ju inte det jag ser. Utan hans tajta badbyxor. Hans kuk avtecknar sig så vackert! Åter igen får jag den där sköna pirrkänslan.

Vågar jag resa mig? Han kanske kan se mina blygdläppar genom det mjuka tyget i baddräkten! Och mina bröstvårtor! Dom står ju rakt ut! Vad ska han tro?

Tar dock mod till mig. Han har ju simmat ut en bit så han ser nog inte så mycket. Plaskar ner i vattnet. Tar några simtag. Slinker upp över den alghala  berghällen. Han är strax bakom mig. Herre gud! Han lägger armen om mig! Lutar sitt huvud mot min axel! Jag tror att jag ska svimma.

Vi går upp till filten som vi brett ut på den lilla gräsplätten ovanför berghällen. Lägger oss på rygg vid sidan om varandra. Njuter av det varma solskenet som för en gång skull gör sin tjänst denna sommar.

Ligger tysta i våra våta baddräkter. Han vänder sig mot mig. Du vi kan väl ta av oss det här blöta eländet? Jag rodnar! Vara helt nakna? Menar han verkligen det?

Utan att jag svarat reser han sig. Drar av sig badbyxorna. Ser hur hans lem hänger ner mellan benen. Sen lägger han sig igen. På rygg med särade ben!

Hörru, va inte så förbaskat blyg! Dra av dig det blöta tygstycket. Det är skönt i solen och det fläktar mellan benen!

Reser mig. Vänder ryggen mot honom. Drar av mig baddräkten. Vänder mig om mot badviken. Just då, och precis då kommer drottningholmsbåten förbi! Bara några hundra meter utanför vår lilla gräsplätt. Där står jag helt naken! Människorna på båten vinkar glatt! Jag vet ju att det är många utländska turister ombord. Hör guidens rop i båtens högtalare: Här ser ni mina kära vänner vår berömda svenska fria livsstil!

Jag sjunker ner på filten. Förkrossad! Såg hur flera fotade! Vad ska folk tro? Men dom fick ju bevis på det rykte som redan florerar om den svenska synden.

Var inte lessen tröstar Fredrik. Du gjorde deras dag! Egentligen borde du få betalt av rederiet för din uppvisning.

Jag blir inte bättre till mods av denna kommentar. Jag går hem! sa jag. Vill inte vara med längre. Har fått nog! Drog på mig den våta baddräkten och gick iväg.

Men du, hojtade Fredrik! Det var väl inte så farligt. Han kom ifatt mig. Ställer sig naken framför mig. Kysser mig! så, som jag alltid önskat att han skulle göra. Känner mig varm i hela kroppen. Nu pirrar det igen!

Men när jag har fattat ett beslut så finns det ingen återvändo. Jag går hem! Jag vet inte vad han gjorde. Men Fredrik följde inte efter.

Det gick några dagar. Jag såg inte till honom. Han var inte i sitt hus som han brukar. Vad jag ångrar mitt hastiga beslut. Hade vår bekantskap tagit slut? Varför är jag så korkad? Varför lät jag inte honom ta mig i sina armar?

Efter ytterligare några dagar får jag ett brev. Ser att det var Fredrik som skickat det. Jag sliter upp det! Han ber om ursäkt. Han hade varit tvungen att åka in till stan. Han bifogar några av sina dikter till tröst. Hoppas att du kommit över det som hände på vår badstrand. Bifogar en dikt skriven direkt till dig.

Först var det bara en lek, ett skämt

men plötsligt blev det en allvarlig

rodnande dröm för mig

jag förstod att det var så jag ville

ville mycket gärna

men du och din ängslan

fick mig att skämmas

och du är ju bara 15 år

alldeles för ung för en sådan sak.

Han avslutar sitt brev med: Glöm inte måndag 23 juni 18^{00 – 05}!

Vi har redan tidigare kommit överens om att fira midsommar tillsammans.

Det blev en underbar midsommarnatt tillsammans. Det poem som jag skrev några dagar senare tror jag säger allt:

Det händer

jag glömmer

att kärlek är mer än jag vet

Du kommer

vi leker

du får vad jag ej borde ge

Du kysser

du smeker

och talar så vackert om det

som får mig att glömma

att kärlek är mer än jag vet.

Sommarlovet fortsättar som det alltid gör även efter midsommar. Men Fredrik kan inte stanna på ön. Han måste åka med sina föräldrar till USA.

Vad jag saknar honom. Han som tog min mödom! Tillitsfull, omtänksam, full av ömhet, hänsynsfull ….

En vecka senare kommer min kusin på besök. Han är tio år äldre än jag. Har motorbåt. Är väl en hygglig prick. Men långt ifrån den typ som jag gillar. Lite gåpåig!

 

Fortsättning följer.