Dealbreaker

“Frågor?” frågade jag och såg ut över klassrummet. Studenterna, som sett trötta och otåliga ut, blev plötsligt uppmärksamma, för de förstod att föreläsningen var på väg att ta slut. “Annars så ses vi på tisdag. Och glöm inte anmäla er till studiebesöket!”

Studenterna packade kvickt ihop sina saker och utrymde föreläsningssalen. De enda som dröjde kvar var en grupp studenter från förra året. På grund av personliga skäl hade jag behövt stuva om i schemat och ett par föreläsningar hade behövt prioriteras bort. Då hade jag lovat dem att jag skulle välkomna dem till samma föreläsning nästa år om de ville, på helt frivillig basis, komma och ta ikapp den missade kunskapen.

Det var förstås inte nödvändigt för dem, eftersom de redan klarat sina tentor och gått vidare, så jag förväntade mig inte att det skulle komma någon, och jag hade blivit väldigt positivt överraskad när jag såg fyra av dem komma ändå. Det var i och för sig en årskull som jag fått extra bra kontakt med och jag kände mig lite stolt över att de kommit, både för att de verkade bry sig om att få träffa mig igen, och för att de redan hade blivit så stora att de tagit examen och gått vidare i livet.

Just de fyra var dessutom några av de duktigaste studenterna jag haft på flera år och jag hade verkligen uppskattat att arbeta med dem, både i kurserna jag haft med dem, och för de av dem som jag fått äran att vara exjobbshandledare för.

De verkade uppriktigt glada att få träffa mig igen också, och det gjorde mig lättad och avspänd. Till och med inför Alicia kände jag mig mer lugn än vanligt.

Det jobbiga med Alicia var att hon var så otroligt snygg. Jag borde inte ha några åsikter om utseendet på mina studenter, och jag brukade inte ha det, men med Alicia var det omöjligt att inte lägga märke till det. Hon var en sån tjej som alltid varit coolast och snyggast, en utstrålning som ingen i rummet kan ignorera. Jag hade sett hur till och med de blygaste killarna tvekade när de kom in i en föreläsningssal och såg att platsen bredvid Alicia var ledig, ingen ville inte sitta där!

Genom åren som lärare på högskolan hade jag många gånger oroat mig lite för hur andra såg på min relation till kvinnliga studenter. Jag försökte verkligen att ha en rättvis och jämlik relation med alla studenter, men ändå blev det alltid så att jag hade mycket lättare för att prata med kvinnliga studenter än manliga – Och särskilt om de såg bra ut. Jag var helt säker på att många, både studenter och kollegor, hade genomskådat mig genom åren. Jag hade flera gånger känt ett behov av att ursäkta mig och bedyra att jag inte hade några som helst olämpliga uppsåt, men jag hade insett att en sådan ursäkt knappast skulle göra saken bättre.

Men nu var det över för den här gången. Alicia och hennes kursare hade tagit examen i somras och jag skulle slippa den eviga oron för att jag skulle stirra för mycket eller ställa för mycket nyfikna frågor under rasterna.

Jag gick fram till mina gamla studenter och hälsade på dem. Det blev en fin stund och även om alla var ivriga och pratade i mun på varandra, så hann jag uppfatta vad de flesta ägnade sig åt nuförtiden. Vi hälsade varandra lycka till i framtiden och sen gick jag fram för att sudda whiteboardtavlan. Jag hörde hur de andra gick ut och dörren stängas innan jag vände mig om igen.

Alicia var kvar. Hon var inte färdig med att plocka ihop sina saker och just när jag kollade drog hon av sig den stora munkjackan hon haft på sig under hela föreläsningen. Under munkjackan hade hon ett litet rosa linne. Varken mer eller mindre. Det syntes på den enastående formen på det tunna linnet att hon inte hade någon behå eller annan topp på sig. Plötsligt kände jag mig inte lika avspänd längre.

Mest för att ha något annat att titta på vände jag mig mot whiteboardtavlan igen och började samla ihop pennorna som jag spritt ut längs hela tavlans bredd.

“Sebastian?” hörde jag henne fråga.

“Mm” svarade jag, medan jag suddade ut några fläckar jag hade missat på whiteboardtavlan.

“Jag bara undrade om du kunde hjälpa mig med en grej” sa hon.

“Absolut” svarade jag, demonstrativt oengagerat, suddade lite till där jag redan var färdig, och samlade mig sen för att vända mig om.

Det var ändå svårt att värja mig för vad jag såg. Alicia måste vara en av de tio vackraste kvinnorna på jorden och när hon stod så där, i bara sandaler, tajta jeans och det lilla rosa linnet, med håret samlat nervöst i en hand, så kunde ingen man i världen värja sig. Det måste hon ju förstå!

“Hur har det gått sen sist?” frågade jag artigt. “Börjat söka jobb än?”

“Bara bra” svarade hon. “Jag har faktiskt fått jobb redan. Där jag gjorde exjobbet, så jag antar att jag gjorde ett okej jobb.”

Hon log ett litet gulligt leende som paralyserade mig totalt.

“Jag är inte förvånad!” utbrast jag.

“Det är ju mest din förtjänst…” mumlade hon med blicken i golvet. “Men det var en annan sak som jag …”

“Bara fråga!” uppmuntrade jag när hon dröjde med att fortsätta.

“Det är en lite annorlunda fråga än det vanliga” började hon. “Men jag tänkte, nu när du inte är min handledare mer…”

“Ja?” undrade jag. Ju fortare hon förklarade, desto fortare kunde det vara överklarat.

“Du får inte ta illa upp!” ursäktade hon. “Och du måste verkligen inte. Det är bara…”

Hon brukade inte vara så här tveksam, så jag undrade vad det var hon skulle komma fram till. Jag sa inget, men försökte få min blick att se lite lätt otålig ut.

“Jag tänkte på att, du har ju varit gift rätt länge…” sa hon.

“Sambo” rättade jag.

“Ja, förlåt, sambo.” korrigerade Alicia. “Men alltså. Det jag undrar är… Hur ofta … har ni … liksom … sex?”

Jag blev helt ställd och Alicia såg det.

“Förlåt, du måste inte svara!” ursäktade hon igen.

“Frågar du åt en kompis?” undrade jag, mest för att se om hon kunde ge en bättre förklaring.

“Ja, precis, vi kan säga så” svarade hon med ett generat leende. “Nej, men jag känner liksom inte så många i din ålder som jag kan fråga om … sånt.”

En del av mig kände både stolthet och medlidande. Stolthet över att hon kände att hon kommit så nära mig att hon vågade fråga även en så personlig fråga, och medlidande för att hon verkade så hjälplös och ensam i världen när det inte fanns någon annanstans hon kunde vända sig med frågan om hur vuxna människors sexliv ser ut. Men mest undrade jag hur en lärare bör svara på den sortens frågor inför en student, utan att man blir anmäld för alla möjliga olämpligheter.

“Det varierar jättemycket” svarade jag faderligt. “Dels mellan par, men också inom par i perioder. Det beror på hur det ser ut i livet och relationen, och en massa annat.”

“Mhm” svarade hon eftertänksamt. “Men hur ofta, liksom, på ett ungefär?”

“Som sagt, väldigt olika” svarade jag. “Mellan mig och min sambo, som var tillsammans i nästan 20 år, så kunde det hända flera gånger i veckan ibland, och ibland gick det kanske ett par månader mellan gångerna.”

“Oj” utbrast hon.

“Vadå?” undrade jag.

“Nej, jag bara…” mumlade hon. “Eller, det kanske inte är så konstigt. Jag tyckte det lät så sällan först, bara.”

“Kanske det” svarade jag. “Det finns säkert par som har sex varenda dag genom alla åldrar, och andra som knappt har det alls. Så jag tycker vi hade det helt okej. Det var inte det som var vårt problem.”

“Men du skulle inte vilja oftare?” frågade hon. “Jag menar, killar har ju ibland lite högre drift…”

Nu började frågorna bränna lite mer personligt. Det var svårt att svara på den frågan med bara faderlig erfarenhet.

“Jag tycker vi hade det helt okej” upprepade jag, för att förtydliga att jag inte tänkte säga mer om ämnet.

“Förlåt, Sebastian” ursäktade Alicia. “Jag bara … hade liksom behövt veta.”

“Varför behöver du veta det?” frågade jag, noga att inte låta alltför kritisk. Jag ville gärna vara till hjälp, men hon måste förstå att det inte var bekvämt för mig att gå in i den typen av ämnen inför henne, att jag inte bara var en lärare utan en man med känslor och drifter.

“Jag bara, hade behövt det…” upprepade hon.

Hon hade satt sig på ett bord och tittade ner medan hon dinglade med benen. Ingen av oss sa något på kanske tio sekunder och jag skulle precis återgå till att plocka ihop mina saker.

“Sebastian, jag…” började hon och jag vände mig mot henne igen. “Jag bara behöver något som kan få mig att glömma dig.”

“Va?” svarade jag förvirrat. “Glömma mig?”

“Ja” svarade hon, lite mer desperat än jag förväntat mig. “Jag behöver kunna gå vidare. Känslomässigt.”

“Känslomässigt?” upprepade jag.

“Ja, jag tänkte att om jag …” började hon. “Om jag får reda på något om dig som är en riktig dealbreaker, så kanske jag äntligen kan ge upp och … sluta längta efter dig.”

Hon såg mig i ögonen. Min blick flackade lite, men till sist vågade jag möta blicken. Hon andades häftigt.

“Kom igen, låtsas inte som att du inte fattat!” fortsatte hon.

“Jag har inte fattat nånting” sa jag lugnt. “Vad säger du, Alicia?”

“Sluta spela så ädel och hjälp mig istället!” klagade hon. “Det är ju liksom inte första gången det händer dig. Så, snälla. Jag kan inte fortsätta vara kär i dig, jag behöver ha något som får mig att förstå att du inte passar för mig.”

Det tog några sekunder innan jag tagit in vad hon sa, men sen trodde jag att hon fattade.

“Okej, jag förstår. Förlåt att jag inte märkt det, men jag håller liksom den sortens känslor borta från relationer med studenter.” sa jag. “Och du har rätt. Jag är en typisk man som helst vill ha sex varje dag. Jag är inte bättre än någon annan där. Hjälper det dig?”

“Nej” svarade Alicia. “Det var inte det svaret jag ville ha.”

“Öh, nej, okej” sa jag, utan att riktigt fatta vad det var för svar hon hade velat ha. “Men titta. Jag är hopplös på relationer. Har fortfarande inte fattat varför min sambo lämnade mig. Är bitter och hoppas fortfarande att hon ska komma tillbaka, trots att hon gått vidare med någon annan. Så där har du dem liksom, alla röda flaggor du behöver…”

“Inte heller svaret jag ville ha…” sa Alicia uppgivet.

“Nähä, men vad vill du ha, då?” frågade jag desperat. “Jag har hopplös disciplin, kommer nästan aldrig ut och tränar längre och äter bara onyttigt.”

“Och ändå har du den kroppen?” sa hon och viftade menande mot min kropp. “Det hjälper inte heller!”

“Jag är din lärare och handledare” försökte jag. “Så jag skulle få sparken om vi hade någon relation.”

“Det är det som har fått mig att hålla mig borta hittills” svarade hon. “Men nu är du inte min lärare eller handledare längre.”

“Nej, just det…” suckade jag. “Men jag är typ gammal nog för att vara din pappa. Det vore djupt olämpligt!”

“Jag är 30, och hur gammal är du? 45?” sa hon.

“43” rättade jag henne, något överraskad över att hon inte bara var 24 som de flesta av hennes kurskamrater.

“Du ser…” sa hon med en uppgiven gest. “Och bara för att vara helt tydlig. Du är inte sambo längre?”

“Nej, vi separerade för knappt ett år sen”, förklarade jag.

“Jag hade hört det ryktet, och mitt hopp tändes”, sa Alicia. “Så litegrann önskade jag att du skulle förneka det ryktet, så att jag kunde ge upp hoppet.”

“Ja, nej, jag är ledsen, men det är sant.” suckade jag.

“Och då hoppades jag att du ändå är så upptagen med karriär och sånt, så att du ändå inte hade någon vidare sexdrift” fortsatte hon. “Det hade varit en definitiv dealbreaker för mig.”

“Hur hade det varit en dealbreaker?” frågade jag. “Det brukar ju vara tvärtom!”

Alicia tittade på mig och öppnade munnen, men stängde den igen utan att säga något och gjorde en matt gest med händerna. Hon såg ledsen ut, ynklig och nästan utmattad. En alldeles för stor del av mig ville trösta henne, ta tag om hennes bara axlar och hålla om henne, men jag skulle inte falla för den frestelsen.

“Och förresten”, fortsatte jag, och försökte att inte låta anklagande, men jag tror inte att jag lyckades. “Om du kommit hit för att leta efter skäl att glömma mig, varför är du då klädd … så där?!”

“Därför att …” mumlade Alicia och jag såg hur hon skämdes. “För att det finns två vägar ut ur detta. Jag kan inte fortsätta ha det som jag haft det, jag orkar inte mer. Så, antingen behöver jag glömma dig. Eller…”

“Eller?” upprepade jag.

Men Alicia svarade inte utan stod kvar med huvudet menande på sned tills jag fattade. Frustrationen glimmade till igen, men medan jag såg henne i ögonen återfann jag lugnet.

“Alicia, du är min student, jag kan inte …” började jag.

“Sebastian, jag är inte din student längre.” klargjorde Alicia och innan jag hann invända fortsatte hon. “Jag har ett förslag. Du får en timme på dig att hitta en dealbreaker och bevisa för mig att du inte är rätt man för mig, så att jag kan glömma dig. Annars måste du gå med på en dejt.”

Jag tänkte ett par sekunder. Även om hon tekniskt sett inte var min student längre, så skulle det se väldigt märkligt ut om jag började dejta någon som jag precis varit handledare för. Men å andra sidan förstod jag Alicias dilemma och ärligt talat, hur svårt kunde det vara att få henne att förstå att vi inte alls passade ihop?

“Okej” sa jag ändå. “En timme. Jag har en tid att passa, så du får haka på, men så fort vi är klara skjutsar jag hem dig, okej?”

Alicia såg nöjd ut, nickade och skruvade förväntansfullt på kroppen fram och tillbaka.

“Se bara till att du tar på dig tröjan” sa jag åt henne medan jag till sist plockade ihop de sista av mina grejer.

Alicia skuttade iväg till sina grejer på ett irriterande gulligt sätt, som om hon var överlycklig att hon skulle få tillbringa en timme med mig. Så fort hon dragit på sig munkjackan kände jag mig dock en aning mer avslappnad. Hon var fortfarande snyggast på hela högskolan, men det såg åtminstone inte direkt olämpligt ut att hon följde med mig, nu när hon var klädd som vilken student som helst.

Alicia följde med upp till lärarnas våning. Medan jag hämtade whiteboardpennorna på kontoret och hämtade jackan stod hon och väntade vid änden av korridoren. Jag hörde hur hon hälsade artigt på flera passerande ur personalen som om de var väl bekanta med henne redan och någon stannade till och med för att fråga hur hon hade det och vad hon gjorde nu för tiden.

“Har du böckerna?” frågade jag Alicia när jag kom tillbaka från kontoret och vände mig till Eva, som hon stod och pratade med. “Hon lånade lite gammal kurslitteratur till exjobbet, dags att lämna tillbaka till arkivet i källaren…”

Det var förstås rent ljug, men jag kände att jag behövde ha en ursäkt inför Eva om varför Alicia skulle följa med mig ner, nu när hon inte var student längre. Eva blinkade på ett sätt som oroade mig, men Alicia följde med mig mot trapporna utan att invända.

“Så, källaren? Vad händer där?” sa Alicia när dörren till korridoren slagit igen bakom oss så att Eva inte kunde höra oss med.

“Ingenting”, muttrade jag. “Vi ska till bilen.”

“Jag tyckte källaren lät mysigt…” klagade Alicia.

Jag bara skakade på huvudet och ledde oss ut genom entrén och mot parkeringsplatsen. Jag tryckte på knappen på nyckeln för att låsa upp och lamporna på min gamla Volvo V70 blinkade till. Nu måste hon fatta.

“Åh, är den din?” frågade hon.

“Exakt den” svarade jag. “Räcker den som dealbreaker?”

“Eeh, nej!” sa hon. “Snarare tvärtom! Jag var först rädd att du körde något mycket tramsigare!”

Tramsigare? Jag fattade ingenting, men jag tappade inte hoppet än. Snart skulle hon förstå. Jag startade bilen, backade ut från rutan och körde iväg. Min bil var något år för gammal för att ha bluetooth inbyggt, så när jag kom ut på huvudleden och slog på stereon, så var det en av mina favorit-CD-skivor som gick igång.

“REO Speedwagon!” utbrast Alicia.

“Japp. Gubbrock. Det enda som spelas ur mina högtalare!” konstaterade jag. Mitt hopp om att min musikstil skulle avskräcka henne skulle inte slås omkull av att hon kände igen bandet direkt.

“Perfekt!” jublade Alicia. “Hi Infidelity är deras näst bästa skiva!”

“Pft”, fnös jag. “Du har knappt en aning om vilka de är!”

“Inte?” frågade hon utmanande. “Vi får väl se!”

“Tja, varför heter de REO Speedwagon?” frågade jag.

“Det är en lastbilsmodell.” svarade hon självsäkert. “Speedwagon från Oldsmobile. Efter grundaren, R E Olds.”

Det var helt sant, såvitt jag själv visste. Jag övervägde att avkräva henne lastbilsgrundarens förnamn, men jag kunde inte ens dem själv, så jag gav henne rätt.

“Vad heter sångaren?” blev min nästa fråga.

“Cronin. Eh, Kevin Cronin!” svarade hon, alldeles riktigt. “Utom några år på 70-talet.”

“Vilken skiva är bäst?” frågade jag vidare, utan att låta det höras att jag var ganska imponerad.

“Wheels are turning!” svarade hon direkt. Det var ett bra svar.

“Det finns ett album med blått…” började jag på nästa fråga, men längre hann jag inte.

“You can tune a piano, but you can’t … tuna fish!” avbröt hon och jag såg i ögonvrån hur hon himlade med ögonen åt den lökiga ordvitsen på slutet.

“Snyggt” konstaterade jag.

Jag frågade eller sa inget mer om REO, för jag ville inte verka glad över att hon gillade samma band som jag. Men mindre än en minut senare sjöng vi båda med i stämmorna när refrängen kom tillbaka efter gitarrsolot. Jag var noga att inte titta åt hennes håll, för jag ville inte ha några gulliga ögonblick av ögonkontakt och leenden – Det var inte alls det hållet jag hade tänkt att denna bilfärden skulle gå.

Bilfärden tog i alla fall riktning ut från stan. Vädret var mulet, så solnedgången målade inte himlen så där vackert färgglad som den kunde göra ibland, utan landskapet blev bara grått och skumt. Det gav en lite melankolisk känsla till någon av REO Speedwagons ballader.

“Jag älskar detta” sa plötsligt Alicia, med blicken ut genom bilfönstret. “När man liksom ser hur varje lager av träd och buskar blir gråare och gråare bort mot horisonten.”

Jag svarade inte för jag hade hoppats på att det dystra vädret skulle ha en mer avskräckande effekt på henne. Istället blinkade jag in på en gammal mack.

“Jag ska bara hämta ett paket”, muttrade jag medan jag parkerade. “De stänger om fem minuter och jag kan inte lämna det där till nästa vecka.”

Två minuter senare var jag tillbaka med den lilla kartongen jag hämtat ut från postombudet. Alicia såg förväntansfullt på när jag satte mig i förarsätet.

“Vad är det?!” undrade hon.

“Gissa” sa jag och räckte paketet till henne.

Hon vägde det i händerna medan jag backade ut, och skakade lätt på det så att det rasslade dovt inifrån. Jag blev stående några sekunder medan jag betraktade henne. Det var kul att se henne så perplex över vad som kunde åstadkomma ett sånt rassel.

“För stumt för Lego” sa hon. Hon mötte min blick och jag insåg att jag stod still med bilen. “Fel form på lådan för pussel…”

Jag körde ut från macken, ut på en mindre väg och Alicia verkade pausa med paketgissandet för att nyfiket se sig om. Det oroade mig. Tanken var ju att hon skulle bli rädd för hur långt ifrån händelsernas centrum jag bodde, långt ute i ingenstans, där den närmsta kontakten med civilisationen var en nedgången gammal bensinmack.

“Lökar!” utbrast hon plötsligt! “Du ska sätta lökar! Det är ju perfekta säsongen för det nu!”

“Vilken sorts lökar?” frågade jag och försökte att inte låta entusiastisk.

Jag råkade titta på henne medan hon funderade och hennes ögon såg så söta när hon tittade snett uppåt under rynkade ögonbryn.

“Det är knäckfrågan, eller hur…” sa hon. “Du är singel, så du har ingen som köper tulpanlökar åt dig. Frågan är om du bryr dig tillräckligt mycket om hur rabatterna ser ut för att köpa dem själv…” Hon granskade mig noga under några sekunder och jag ansträngde mig för att inte titta åt hennes håll. “Nej, det gör du inte. Det är vitlökar. Du är prepper!”

“Korrekt” svarade jag.

Jag gillade egentligen inte begreppet ‘prepper’. Det antydde att man förberedde sig för kärnvapenkrig, zombieapokalypsen eller samhällets fullständiga kollaps. Jag såg det mer som sunt förnuft och vanligt ansvarstagande om sig själv och människorna runt en, att inte bli en last för samhället vid mindre kriser som strömavbrott, förorenade vattenledningar eller större oväder. Men Alicia fick gärna tro att jag hade en bunker med filter mot radioaktiva partiklar, om det hjälpte henne att inse att jag var fel man för henne.

“Du måste visa mig dina odlingar!” utbrast hon. Hon stirrade på mig och jag kunde lätt tänka mig hur medryckande och ivriga hennes ögon såg ut, och just därför var min blick fäst på vägen framför mig.

“Den är som tråkigast så här års” svarade jag. “Bara brun vissen sörja.”

Alicia skrattade högt.

“Okej då, surpuppa!” skrattade hon. “Nej, lägg av, bor du HÄR?!”

Så var det. Här bodde jag. Ett gammalt torp med anor från 1700-talet, men det mesta var ombyggt och tillbyggt sedan dess, så det såg inte så charmigt ut som man kunde önska. Det låg ett hundratal meter in på en egen grusväg och nu när det börjat skymma rejält såg det rätt dystert ut.

Alicia gick ur bilen när jag parkerat och såg sig om över framsidan. Hennes granskande blick fastnade på rabatten längs fasaden, som lystes upp av en lykta bredvid ytterdörren.

“Ah, du bryr dig visst!” ropade hon. “Dahlior!”

Hon pekade mot de avklippta stjälkarna där dahliorna blommat fram tills frosten kom för några veckor sen. Det var ärligt talat imponerande att hon identifierade dem så snabbt. Hon vände sig plötsligt mot mig när jag skulle passera henne på väg mot ytterdörren och vi stod lite närmare varandra än jag själv föredrog.

“Du har grävt ner dem själv i våras.” konstaterade hon och min blick fastnade i hennes. “Vårdat, gett rätt näring, bundit upp och hållit borta mördarsniglarna, bara för att hålla framsidan fin. Och så fort de vissnat på grund av frosten så har du klippt ner dem för att minska risken att knölarna ruttnar.”

Hon strålade mot mig på ett sätt som gjorde att det tog flera sekunder innan jag lyckades slita blicken från henne och gå vidare mot ytterdörren.

“Varför vet du detta?” frågade jag medan jag grävde fram nyckeln ut byxfickan.

“Stadslivets tristess?” svarade hon glatt och entusiastiskt. “Du vet de nya odlingslotterna bortanför industriområdet de håller på att bygga om till bostäder? Jag och några kompisar har hyrt en lott där i två år nu, men nu har jag sagt upp den i utbyte mot hemnetprenumerationer. Jag ORKAR inte bo i stan längre!”

Jag var glad att jag hade nyckeln att koncentrera mig på. Det var inte svaret jag hade hoppats på. Jag hade trott att hon var värsta stadstjejen. Hon passade ju in där, fick kompisar lätt, var snygg och älskade väl att vara ute och festa på helgerna? Men om hon längtade ut på landet, visste att nu var perfekta tiden att sätta lökar och visste allt om dahlior, så skulle det bli en aning svårare att få henne att ge upp hoppet om mig.

“Det är inte så kul att bo på landet som du tror” sa jag. “Mördarsniglarna är hundra gånger fler än i stan. Och kållarverna. Och nu när det blir mörkt, så…”

“Sebastian”, avbröt Alicia och gick fram till mig. “Jag fattar vad du håller på med. Men inget av det där är någon dealbreaker för mig. Snarare tvärtom.”

Jag ryckte upp ytterdörren och höll den uppe för henne. Hallen var liten och trång, byggd under en tid när man hade en helt annan syn på planlösningar än idag. Vad man gjorde med sina ytterkläder på den tiden hade jag aldrig fattat, men jag hade löst det efter bästa förmåga.

Alicia såg sig om i den lilla hallen med förundran, och sen på mig med höjda ögonbryn.

“Var köper man så här smal pärlspont?” frågade hon.

“Finns inte”, svarade jag. “Man får fräsa själv. Jättelätt om man har en handöverfräs.”

“Och det har du?” frågade hon och jag nickade motvilligt. Hennes blick gjorde det tydligt att det inte var någon dealbreaker att jag hade sån.

“Men det ska dit en list till längst ner”, sa jag och pekade. “Men då måste jag måla allt två vändor till och det pallar jag inte. Så är det med det mesta här. Påbörja projekt kan jag, men de där sista tio procenten blir liksom aldrig gjorda.”

“Det är därför du behöver någon här som kan se till att projekten blir avslutade”, sa Alicia menande.

“Tro mig, tjat gör mig inte på gott humör”, klargjorde jag. Jag behövde INTE någon som försökte ‘pusha’ mig till att göra färdigt några projekt, det visste jag av egen erfarenhet.

“Nej, det fattar väl jag med”, sa Alicia. “Men kommer du ihåg hur det gick med mitt examensarbete? I början?”

“Joo…” började jag medan jag försökte komma ihåg. “Du hade fått projektbeskrivningen av företaget, men visste inte hur du skulle börja. Det tog rätt många veckor och jag fick gå igenom med dig hur du kunde lägga upp planeringen och vilka trådar du kunde dra i först.”

“Exakt”, svarade Alicia. “Och vad sa Ola på företaget om uppsatsen sen?”

“Att det var den bästa examensuppsatsen han läst” sa jag och mindes det tydligt.

“Jag har alltid beundrat folk som kan se helheten i ett projekt redan från början, som fattar hur man ska planera och komma igång.” berättade hon. “Min kreativitet kommer liksom inte förrän projektet är halvvägs igenom, när jag kan se vägen mot slutet. Och de sista tio procenten… De är det mest tillfredsställande av allt i ett projekt! Fattar du?”

“Ja, jo…” mumlade jag, något osäker på vad hon syftade, kanske delvis för att hon drog av sig munkjackan och hängde den på en av krokarna i hallen.

“Som det där, till exempel”, sa hon och pekade mot glipan bredvid strömbrytaren som inte hamnat helt centrerat över dosan i väggen. “När jag ser det där vill jag bara hämta en skruvmejsel och fixa det.”

Jag förstod hennes poäng. Hon var en sån som avslutade projekt och tänkte att hon därför passade ihop med mig som var bra på att påbörja dem. Sen tände hon lampan så att hemmet lystes upp ordentligt. Hon såg sig om i rummet, med vardagsrummet, kaminen och köket. Jag var rädd att hon skulle börja skutta över hur perfekt gulligt allt var, men istället gick hon fram till soffan, rättade till en kudde, lyfte upp en filt och vek ihop den så att hon kunde hänga den över armstödet, och plockade sen upp t-shirten som låg på golvet.

“Var ligger tvättstugan?” frågade hon efter att hon vecklat ut t-shirten och studerat den snabbt.

Jag pekade skeptiskt mot dörren i andra änden av köket och hon gick dit och slängde in t-shirten genom dörröppningen.

“Så!” triumferade hon. “Titta vad lite som behövs för att göra det representabelt!”

Hon fick syn på en reflexväst som låg slängd framför altandörren i köket, tog med sig den och gick fram till mig, så pass nära att jag knappt vågade titta ner i hennes ögon för att det var så nära ner till urringningen.

“Jag gillar ordning”, klargjorde hon. “Men är det inte värre än så här, så tycker jag bara att det är najs att fixa det sista så att det blir fint. Så den här!” fortsatte hon och viftade med reflexvästen, “Är ingen dealbreaker. Tyvärr!”

Jag såg mig om i vardagsrummet och grimaserade åt att jag inte var lite slarvigare, så att det varit mer avskräckande.

“Var det något mer?” frågade hon, medan hon hängde upp reflexvästen på en krok i hallen. “Eller var det allt? Du har tio minuter kvar.”

“Jo, såklart!” svarade jag och hoppades att jag skulle komma på något.

Jag såg mig om och försökte att inte se stressad ut. Jag tittade på mina slitna gympaskor och undrade om de kunde avskräcka, men Alicia skulle väl bara berömma mig för att de var så välanvända. Jag tänkte på fler projekt i huset som inte var färdigställda, men de skulle hon bara använda för att upprepa att jag behövde någon som henne i mitt hem.

Det krafsade till på dörren och jag öppnade reflexmässigt för katten. Missan kom in i hallen, vilket inte var så farligt, men innan jag hann stänga kom två av ungarna från sommarens kull efter henne in.

Man kan säga att kattungar inte var någon dealbreaker för Alicia. Inom ett par sekunder hade hon plockat upp den ena av dem och gosade med sitt ansikte mot den mjuka pälsen. Kattungen, som brukar vara skygg, tog det med ro och lät henne hålla på. Kattungars klor är visserligen vassa och jag kunde inte låta bli att märka hur ena baktassens klor rispade Alicias hud i urringningen innan ena klon fastnade i själva linnet så att Alicia behövde lirka lite innan den lossnade. Med ett säkrare grepp om kattungens baktassar strålade hon mot mig och jag kom på mig med att dragits med av händelserna och både kattungens och Alicias oemotståndliga söthet.

“Jag vill se baksidan innan det blir för mörkt” sa Alicia och jag kunde inte förmå mig att säga emot.

Vi tog våra skor och gick ut genom altandörren. Alicia hade fortfarande kattungen i famnen när hon gick ut. Jag tänkte mest på odlingarna, men Alicia vände sig åt andra hållet och gick direkt mot bäcken som kom slingrande ur en ravin mot fältet som öppnade upp sig bakom huset.

“Min sambo tyckte alltid att den var så olämplig för barn” påpekade jag. “Drunkningsrisk och så…”

“Drunkna i den lilla bäcken?” frågade Alicia skeptiskt. “Min kusin hade en sån bäck nära där hon växte upp, och jag tjatade alltid på mamma att jag ville dit och leka och upptäcka!”

Kattungen började sprattla och Alicia släppte ner den på marken medan hon fortsatte att se sig om.

“Det är väl inte dina får?” frågade hon och syftade på hagen på andra sidan bäcken.

“Nej” svarade jag. “Marken är visserligen min, men jag arrenderar ut den till en granne som har fåren där.”

Jag såg något glimta till i Alicias ögon vid tanken på att marken var min och jag tänkte först säga åt henne att inte komma med några dumma förslag, men ärligt talat var jag nyfiken på att höra vad hon tänkte.

“Man kan göra jättegod glass av fårmjölk” sa hon till sist.

Jag svarade inte, för jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle avslöja att jag själv tänkt just den tanken för bara någon månad sen, eller om jag skulle försöka såga idén på något sätt. Vi stod kvar och tittade ut över fältet. Det blev mörkare snabbt, men samtidigt vande sig våra ögon vid mörkret och det var så fint med dimslöjorna som smög fram mellan fåren.

“Timmen är slut” viskade Alicia, som vände sig mot mig.

Jag kunde nätt och jämnt urskilja hennes ansiktsdrag i siluetterna från husets varma ljus medan hon långsamt närmade sig mig. Kvällen hade nyss varit mild, men med mörkret och fukten kom också kylan och hon såg så kall ut i bara det lilla rosa linnet. Precis när hon skulle ta sista steget fram till mig stapplade hon till på någon ojämnhet i den mörka gräsmattan. Reflexmässigt tog jag tag i hennes midja för att hindra henne från att falla och hon fnissade till innan hon rätade sig och såg mig i ögonen.

“Du kan få ett sista försök”, viskade hon. “En sista potentiell dealbreaker.”

“Vadå?” viskade jag tillbaka.

“Jag vill ju inte ha en kille som är dålig på att kyssas” sa hon. Jag kunde knappt se det i mörkret, men jag hörde på hennes röst att hon log när hon sa det.

Fram tills dess kunde man ibland höra ett får bräka, några insekter surra och tyvärr gick det också att höra ett lätt sus från landsvägen en bit bort. Men plötsligt var det som om allting, fåren, insekterna och bilarna, hade stannat och tystnat helt. Kvar var bara ljuset som reflekterades i Alicias stora ögon, och det knappt hörbara ljudet av andetagen mellan Alicias läppar som plötsligt kändes väldigt svåra att motstå. Exakt hur relativitetsteorin fungerade och hur Einstein förklarade att tiden kunde gå olika fort på olika platser i universum, det hade jag aldrig fattat, men tvivlade på att han hade en förklaring till varför tiden stod stilla just där jag och Alicia stod, just den kvällen.

Till sist var det kattungen som bröt magin. Den tassade fram, gned sig mot mitt ben och påminde mig om tidens normala flöde. Jag kom av mig, drog tillbaka handen som jag insåg att jag fortfarande höll på Alicias midja, och plockade upp kattungen.

“Alicia, du måste släppa denna drömmen”, sa jag, så mjukt men allvarligt, jag kunde. “Det är inget jätteovanligt fenomen, att man ser upp till en mentor, lärare eller handledare, och blir lite förvirrad i sina känslor. Men det skulle inte vara rätt. Jag borde skjutsa hem dig till stan nu.”

Plötsligt gick tiden outhärdligt långsamt. Jag såg hur reflektionerna från fönstrens ljus försvann varje gång Alicia blinkade. Varje blinkning var lite längre än den förra och jag ville inget hellre än att lägga mina händer på hennes frusna små axlar och dra henne till mig, men det vore inte rätt av mig att utnyttja situationen, även om det var av ett så ädelt skäl som att jag ville trösta henne.

“Okej” kraxade hon, harklade sig några gånger och försökte igen. “Okej, jag bara … Det är bara det att jag … ALDRIG … har varit med en kille, eller man, som jag faktiskt älskat. Jag har alltid insett, ibland för sent, att jag dragits till killar som jag tror att jag ser bra ut bredvid, eller killar som folk kommer tycka att jag är cool att jag är ihop med, eller ibland bara för att jag är smickrad för att de gillar mig. Men jag har aldrig, ALDRIG, kysst en kille som jag faktiskt är kär i. Och jag bara tänkte för en stund att det kanske, kanske …”

Längre än så bar inte hennes röst. Men hon behövde inte säga mer än så för att sätta igång mina tankar. Plötsligt såg jag PERSONEN Alicia framför mig, inte bara studenten. Hon var en fantastisk tjej. Hon var så löjligt snygg att det var lätt att inbilla sig att hon var ytlig och mest brydde sig om att vara populär. På något sätt hade den bilden hängt kvar hos mig, trots att jag lärt känna henne och visste att hon var så mycket mer än yta. Hon var intelligent, klok, varm och rolig. Och under den senaste timmen fick jag erkänna att jag insett att vi hade långt mycket mer gemensamt än jag kunnat ana.

“Men kan du inte, i alla fall, ha lite roligt?” snyftade Alicia. “Bara för ikväll? Kan du inte bara strunta i allt och låta mig få dig bara för en liten stund? Jag kan ge dig en natt du aldrig kommer glömma. Snälla, låt mig få göra det?!”

Jag lyssnade inte så noga på henne, utan var fullt upptagen med mina tankar. När allt kom omkring var Alicia en fenomenal tjej, som jag aldrig hade kunnat tacka nej till om vi träffats under andra omständigheter. Kanske kunde det se olämpligt ut i någons ögon, men vi var vuxna människor och åtminstone från min sida hade alla känslor uppstått först efter att Alicia slutat vara min student.

Jag släppte ner kattungen på marken igen, lade mina händer på Alicias axlar och kände hur de var alldeles knottriga av kylan.

“Eva sa det till och med till mig!” sa Alicia och jag undrade om jag hade missat något hon sa när jag var upptagen av mina egna tankar. “I korridoren, när jag väntade på dig. Att du har varit ensam länge nog.”

Hade Eva sagt så? Det kunde ju förklara den märkliga blicken jag fick av henne. Eva var våran administratör och allt-i-allo. Inget undgick henne. Skulle jag tolka det som att vi hade hennes välsignelse?

“Kom igen, innan du skjutsar hem mig, kan vi åtminstone äta någonstans?” bönade Alicia. “Du är faktiskt skyldig mig en dejt.”

“Alicia…” sa jag, mjukt nog för att få henne att tystna medan mina händer strök henne från axlarna upp till nacken.

Sen kysste jag henne. Hennes första kyss med någon hon älskade.

Kanske överrumplade jag henne lite, eller så var hon för frusen för att kunna ge sig hän, men kyssen var inte riktigt så magisk som man kunde tänka sig. Hon besvarade den och vi tryckte våra kroppar mot varandra, men vi flög liksom inte iväg mot evigheten så där som man kan göra när allt är helt rätt.

Efter kyssen såg i på varandra i några sekunder, men mörkret gjorde det svårt att urskilja våra intryck, och jag ledde henne in genom altandörren. Alicia såg förvirrad ut.

“Klarade jag inte provet?” frågade jag. “Var jag för dålig på att kyssas?”

“Va, nej…” svarade hon tankspritt. “Men vilket är det som gäller? Ska vi åka på dejt? Eller var det som svar på det första?”

“Det första?” upprepade jag. “Förlåt, jag lyssnade inte så noga.”

“Jo, att du struntar i allt och har roligt bara för ikväll, typ.” sa hon.

“Jaså det…” sa jag. “Nej, jag var nog mer kvar i biten om att du aldrig blivit kysst av någon du verkligen tycker om.”

“Jaha, det.” sa Alicia, fortfarande förvirrad. “Och så vad händer sen då? Du skjutsar hem mig?”

“Va, nej, Alicia…”, sa jag och insåg att vi behövde backa några steg och hitta varandras våglängd igen. “Jag hade fel. Jag borde inte avvisat dig. Jag vill prova … oss.”

“Prova oss?” upprepade Alicia, som fortfarande inte var helt med.

“Du är inte min student längre” sa jag. “Jag hade fastnat i det. Att du är fantastiskt duktig och smart, men samtidigt farligt snygg. Fattar du hur många gånger jag har råkat titta på dig på ett sätt som borde fått mig cancelad?”

Den biten fick henne att rodna, men hon såg mig snart i ögonen igen.

“Nu behöver du inte vara rädd för att bli påkommen längre”, påminde hon.

“Det jag vill säga är”, fortsatte jag, utan att släppa hennes ögon med blicken. “Att jag har insett nu vilken enastående kvinna du är, och hur mycket vi har gemensamt.”

Det var nog först nu hon fattade, för medan vår ögonkontakt liksom fördjupades, så lade hon armarna över mina axlar, sträckte sig upp och kysste mig. Och denna gången hände det. Denna gången var det magiskt.

När vi till sist backade från kyssen tänkte jag först skämta om ifall jag fick godkänt eller mina färdigheter som kyssare var en dealbreaker, men jag såg på Alicia att det inte var läge för det. Det var hennes första kyss i livet med någon som hon var förälskad i och som hon visste kände likadant tillbaka, och det var känslosamt för henne.

“Herregud”, viskade hon till sist och hämtade sig under några ögonblick till.

“Det finns en sak du behöver veta om mig”, sa hon sen. “Och som jag behöver veta om dig. Jag sa ju det innan, i föreläsningssalen, att det är viktigt för mig hur ofta du vill ha sex. Sanningen är den att jag alltid har haft svårt att somna på kvällarna och ända sen tidiga tonår har jag märkt att bästa sättet för mig att somna ordentligt är om jag först får åtminstone 2-3 riktigt bra orgasmer.”

“Alltså, varje kväll?” frågade jag. Alicia nickade.

“Jo, men så är det”, förklarade hon. “Jag brukar lösa det på egen hand, så att säga. Men jag bodde ett tag med en kille som ville ha sex max en gång i veckan och det var den värsta perioden i mitt liv. Jag försökte smyga med det, göra det själv i sängen, gå iväg till toan eller duschen, eller bara strunta i det. Inget alternativ funkade särskilt bra. Det var hemskt, jag låg vaken hela nätterna och kunde varken göra något åt mitt sömnbehov eller min lust.”

“Ja, det låter jobbigt”, instämde jag.

“Jag vill aldrig ha det så igen”, sa hon tydligt. “Därför behöver jag ett ärligt svar. Hur ofta brukar du onanera själv?”

I alla andra sammanhang hade jag inte gett det ärliga svaret, men med Alicia vågade jag.

“Minst en gång om dagen.” svarade jag. “Ofta flera. Lite sjukt kanske, men så är det.”

Som jag hade hoppats, så växte ett leende fram över Alicias ansikte som visade att det var rätt svar.

“Du sa att du har sneglat på mig på lektioner”, sa Alicia, fortfarande med ett brett leende. “Du skulle bara veta vad jag har suttit och tänkt om dig. Och hur ofta jag tänkt på just dig när jag varit själv på kvällarna…”
Hennes händer smekte över min överkropp på ett sätt som gjorde det tydligt vilken typ av fantasier hon pratade om. Hennes bröstvårtor spände mot linnets tunna tyg, och det var nog inte bara på grund av kylan där ute. Min blick fastnade ändå på risporna som kattungen orsakat i hennes urringning.

“Gör det ont?” frågade jag och nuddade vid en av de tunna, röda, linjerna.

Alicia stönade till på ett sätt som kunde ha varit av smärta, men det kunde också ha varit något annat. Jag lät fingertoppen smeka hennes hud lätt, i avlånga cirklar runt klösmärkena.

“Inte när du gör så” viskade hon.

Medan hennes bröstkorg hävdes allt häftigare upp och ner, blev det svårare att svårare att undvika märkena med fingertoppen och jag övergick till sist till att ta hela bröstet i min hand. Våra läppar möttes i en ny, hungrigare, kyss och våra händer tog ivrigt för sig av varandras kroppar. Snart låg hennes linne och min tröja slängda på golvet och jag tryckte henne bakåt mot kortsidan av köksbänken. Hennes händer var ännu hungrigare än mina och det dröjde inte länge innan hon smekte och greppade över bulan i mina byxor.

“Mmmh”, stönade hon. “Vet du att ditt skrev ser väldigt läckert ut i jeans?”

“Heh” fnissade jag förläget. Det hade jag aldrig tänkt på.

“Äntligen får jag utforska det närmre!” väste hon ivrigt.

Hon lossade bältet och slet isär knapparna i gylfen, med mer ivriga och morrande ljud för varje rörelse medan drog ner byxorna och började gå lös utanpå och innanför mina kalsonger.

“SEBASTIAN!” utbrast hon när jag hjälpt henne att få undan byxorna och kalsongerna ordentligt. “Herreguud!”

Jag blev nästan lite chockad över hennes reaktion och ville lugna ner situationen bara en aning, så jag tog tillfället i akt att backa ett steg och kliva ur byxorna och kalsongerna ordentligt. Alicia stod otåligt kvar med händerna framför sig, redo att ta tag om mitt stånd igen så fort jag var klar.

Hon sträckte sig fram och kysste mig, djupt och inlevelsefullt, med händerna fortfarande greppande om mitt stånd. Hennes händer rörde sig hela tiden, men inte så mycket som att hon runkade det, utan mer som att hon bara inte kunde få nog att ta på det. Hennes påtagliga hunger var förstås upphetsande, men jag visste av erfarenhet att vägen till en god upplevelse krävde tålamod.

Så jag slet mina läppar från Alicias, sänkte mig ner till brösten och tog dem i mina händer. De hade sett så härliga ut i det lilla rosa linnet och som så många gånger förr hade jag under dagen verkligen behövt anstränga mig för att inte råka leva mig in i hur de skulle vara att ta på. Men i verkligheten var de ännu mer underbara än jag varit så rädd för att drömma om, med en perfekt kombination av fyllighet, tyngd och fasthet. När jag böjde mig ner för att kyssa hennes bröstvårtor nådde hon inte mitt stånd med händerna längre, utan satte istället händerna till stöd mot köksbänken bakom henne medan hon stönade åt mina läppars och tungas lek.

Hennes höft rullade och ålade sig medan jag började knäppa upp hennes byxor och dra ner dem, och jag kunde inte låta bli att sänka näsan till trosorna medan jag mjukt strök byxorna ner längs hennes långa och välformade ben. Hon hjälpte till att lyfta fötterna så att jag kunde få av henne byxorna helt innan jag smekte hennes midja och rumpa medan jag nosade mig fram och tillbaka längs troskanten i hennes ljumskar.

När jag till sist tog tag i trosorna drog hon sig själv upp på köksbänken och lyfte benen ur trosorna och plötsligt satt hon framför mig med benen särade. Hon var noggrant rakad längs blygdläpparna, vilket jag var ovan vid, men inte hade något emot, och särskilt när hon så oblygt visade vad hon ville att jag skulle göra så tvekade jag inte. Jag smakade på henne och hon mötte mig med läppar som var lika våta, fylliga och villiga som dem jag precis kysst uppe i hennes ansikte, men smaken var annorlunda och ännu mer upphetsande.

Mitt lilla torp fylldes snart med ljuden av Alicias njutning. Jag visste inte om hon alltid brukade reagera så här kraftigt på att bli slickad, eller om det också hade att göra med att det var första gången det hände med någon hon älskade. Jag lugnade ner mig lite för att det inte skulle gå för fort. Jag hade varit en aning oroad för Alicias krav om 2-3 orgasmer varje kväll, utifrån erfarenheterna med de kvinnor jag varit med tidigare, men jag förstod ganska snart att det inte skulle vara några som helst svårigheter att uppnå.

Istället fokuserade jag på att göra henne redo för den mer fullkomliga fullbordan av vårt umgänge. Även om jag tyckte att Alicias reaktion var lite överdriven, så visste jag att jag var stor nog för att jag inte bara skulle kunna köra in kuken utan grundlig uppvärmning. Jag kände först efter med tungan neråt längs skåran för att tänja med tungspetsen mot mynningen, men bytte snart till att sluta mina läppar över hennes blygdben så att jag kunde komma åt och känna på henne med fingrarna. Jo, hon var mer än tillräckligt våt och mynningen var så uppsvullen och redo att jag fick använda en del kraft för att lyckas pressa in långfingerspetsen.

Jag förstod på Alicias reaktion att hon längtade efter att få känna fingret i sig, att få tungans stimulans utanpå kompletterad med fingrets inuti, och just den längtan ville jag bygga vidare på. Jag lät långfingret pressas in, med bara precis fingertoppen, några gånger till. Alicia tryckte höften mot fingret, men istället för att låta henne känna fingret tränga hela vägen in, så fortsatte jag att bara retas med fingertoppen mot mynningen.

Efter en stund bytte jag till att låta tungan drilla över mynningen medan mina fingrar fick gå lösa på hennes klitoris och jag blev så till mig av hennes reaktion att jag glömde att hålla tillbaka. Alicia nådde fram till sin första orgasm ihop med någon hon älskar, och det var mäktigt att bevittna. Den smög sig på henne i omgångar, så att hon hann tjuta högre och högre flera gånger innan den totalt tog över henne. Jag var tvungen att resa mig för att ta emot henne när hon kastade sig fram och jag höll henne i min famn så gått jag kunde medan hennes kropp spände sig och skakade i omgångar.

“Wow!” utbrast jag när jag vågade sätta tillbaka henne på köksbänken. “Jag förstår att du somnar gott efter det där.”

“Ja…” flämtade Alicia, generad och medtagen och med ena armen över mina axlar för att få stabilitet medan hennes kropp började lugna sig. “Jag brukade behöva … känna något i mig för att komma, men … oj, herregud, det var skönt!”

“Men du är inte slut redan?” frågade jag, lätt retsamt.

“Självklart inte!” försäkrade hon. “Så lätt kommer du inte undan!”

“Inte du heller” svarade jag och vred mig lite så att mitt stånd blev synligt över köksbänken.

“Åh, herregud” viskade Alicia igen när hon såg det och tog tag om det igen. “Alltså, Sebastian…”

“Vadå?” undrade jag. “Ångrar du dig? Det är väl ingen dealbreaker?”

Hon flinade och grimaserade åt mig.

“Åh, det är på gränsen…” sa hon andäktigt medan hon strök den med båda händerna. “Men med lite övning, så har jag en känsla av att jag kommer somna väldigt gott om nätterna i framtiden.”

“Vill du börja öva här, eller i sängen?” frågade jag, fast hon hade redan svarat på frågan genom att sätta sig tillrätta på köksbänken.

“Först här” sa hon och särade på benen. “Sen på soffan. Sen bakifrån i trappan. Och sen i sängen, men bara som övning inför ikväll.”

Hon hade rätt. Kvällen var ung och vi behövde fortfarande äta något innan det blev läggdags, men först behövde vi mycket riktigt öva.

Alicia såg på mig med stora ögon medan jag riktade in mitt tjocka, stenhårda kön mot hennes blöta och grundligt uppvärmda sköte. Jag stressade inte, utan masserade med ollonet mot blygdläpparna, som om våra kön behövde vänja sig lite vid varandra först. Hon skälvde tydligt i kroppen när jag kom åt hennes klitoris, men hon ryggade aldrig tillbaka utan höll sina ben villigt särade tills jag till sist började pressa in det uppsvällda ollonet mellan hennes blygdläppar. Alicia bet sig i båda läpparna medan ollonet trängde in. Jag stannade upp innan vi kom till det hårdare och tjockare skaftet och mötte hennes blick.

“Fortsätt”, flämtade hon och nickade.

Jag fick trycka hårdare för att få skaftet att tränga igenom mynningen och jag märkte hur Alicia spände sig mot den överväldigande storleken i henne. Jag var bara ungefär halvvägs inne, men stannade upp där och lutade mig från så att mitt ansikte nådde hennes.

“Hur är det?” viskade jag.

“Den är så stor…” gnydde hon.

“Försök slappna av” viskade jag och gosade med mitt ansikte mot hennes.

Hennes läppar hittade mina, och vi kysste varandra med korta smackande kyssar innan vi övergick till en längre sammanhängande kyss. Det var lite ansträngande för min nacke att nå till hennes läppar, men det var viktigt att hon fick välja vilken ställning som var mest bekväm för hennes kropp. Så trots att jag fick anstränga mig för att få luft, så kysste jag henne så mjukt jag kunde, medan jag långsamt och försiktigt började röra mig i henne.

De ansträngda knysten hon gav ifrån sig först, övergick i mer avslappnade stön och när hon började gny och tappade koncentrationen i kyssen vågade jag räta lite på ryggen. Jag lät rörelserna i henne öka till ett par centimeter och sen mer, men var noga att hålla samma vinkel hela tiden och att inte gå för djupt i stötarna. Jag såg på Alicias ansikte att hon inte var rädd längre och jag kunde höra på henne att hon njöt, men det avgörande tecknet var hur hon sköt fram höften mot mig och särade ännu bredare på benen för att kunna ta emot mig bättre.

Redan vid den första djupare stöten jag gav henne hände något. Vid den andra djupa stöten var den ett oundvikligt faktum. Och vid den tredje djupa stöten var orgasmen redan över henne. Alicias insida tryckte hårt mot mitt stånd från alla håll medan varenda muskel i hennes kropp spände sig.

När spänningen väl lossnade tjöt Alicia så högt att jag undrade om det hördes till närmsta grannen, hundra meter bort. När hennes kropp började vrida sig blev jag återigen tvungen att fånga upp henne för att hon inte skulle rulla av köksbänken. Med hela mitt stånd fastklämt i hennes kramande inre, lyfte jag upp henne och redan innan orgasmen var över började Alicia på egen hand röra höften och rida mig i min famn. Jag tog med henne över till soffan medan hon höll sig kvar i sitt klimax med sina rörelser, och tog plats över henne i soffan och knullade henne med djupa stötar.

Hennes värsta klimax gick över, men hon blev inte mindre vild av det, utan mötte mina stötar medan hon vrålade ut sin tillfredsställelse.

“KOM … MED … MIG!!” skrek hon snart mellan stötarna.

Och jag försökte verkligen, jag höjde frekvensen och stötte frenetiskt i henne, men när hon nådde sitt nästa klimax var jag inte ens nära att komma ännu och jag stannade upp för att låta orgasmen dundra färdigt och medan efterdyningarna ebbade ut drog jag mig ur henne så att hon lättare skulle kunna återhämta sig. Hon rullade över på sidan medan hon flåsade hårt och kroppen fortsatte att rycka till med ojämna mellanrum.

“Kom här” bad hon och drog mig till sig. “Håll om mig. Akta bara så det inte rinner ut.”

Jag lade mig tillrätta bredvid henne, med lite konstig vinkel för att hålla mitt stånd borta från henne. Det fanns inget i henne som kunde rinna ut, men för stunden fick hon gärna tro att jag hade kommit, för hon behövde få återhämta sig utan press.

“Orkar du hämta papper?” pustade hon efter någon minut. “Så det inte kommer på soffan…”

“Jag hann inte komma”, upplyste jag försiktigt.

Alicia var helt stilla i någon sekund innan hon vände sig mot mig. Hon kysste mig och hennes händer hittade mitt stånd som snart var stenhårt i hennes grepp igen.

“Jag vågade inte hoppas på att du skulle orka fortsätta redan” viskade hon innan hon ålade sig upp över mig. “Luta dig bak mot ryggstödet.”

Hon visade hur hon menade att jag skulle sitta, tog plats gränsle över mig och uppträdde med vana och självsäkerhet tills hon tog tag om mitt stånd igen bakom ryggen. Plötsligt verkade hon rodna.

“Jag har aldrig ridit någon så stor innan” påpekade hon. “Men jag måste få prova en sak.”

Jag anade ett uns av nervositet i hennes sexiga ögon medan hon rullade hett med höften och styrde mitt stånd rätt så att hennes fortfarande våta sköte smorde mitt ollon. Hon pressade sig bakåt, först lite för försiktigt, men snart målmedvetet nog för att ollonet skulle tränga in i henne igen. Hon verkade anstränga sig för att få andetagen att verka mer kontrollerade än de var medan hon långsamt arbetade mitt stånd djupare in genom mynningen. Sen började hon, precis som jag gjort tidigare, med korta, försiktiga rörelser som långsamt blev djupare och med rytmiska.

Hon visste vad hon gjorde när hon red mig med rörelser som både kändes otroligt skönt och som såg fantastiskt sexiga ut, men det bästa var ändå hennes stön. Resten var säkert inövat för att det skulle se så sexigt ut som möjligt, och kännas så skönt som möjligt, men stönen kändes verkliga.

Jag förde upp mina händer till hennes kropp och hon välkomnade att jag tog på henne i en sorts dans som fick hennes former att kännas ännu mer fulländade. Men ganska snart tog hennes egen njutning överhanden och det märktes att hon red mer för att det kändes bra för henne än för att åma sig för mig. Det var den bästa stunden.

Det var så sjukt. För bara några timmar sedan hade Alicia varit den där omöjligt snygga studenten som jag aldrig ens kunde drömma om. Jag hade alltid försökt hålla olämpliga fantasier borta, men jag kunde inte förneka att det var med en viss svartsjuka som jag ibland undrade vilken sorts killar det var som fick uppleva den osannolika lyckan att ha intimt umgänge med henne.

Och nu var det mig hon red allt närmre ännu en orgasm, som om hon inte kunde få nog av mig. Och jag kunde inte få nog av henne. Vi såg varandra i ögonen medan jag smekte hennes kropps former och kände hur hon rörde sig. Jag märkte hur hon styrde takten och uppfattade det som att hon lugnade sig ju närmare orgasmen hon kom, kanske för att bygga upp den på precis rätt sätt. Om hon nu brukade ta sig till minst 2-3 orgasmer varje kväll, så hade hon säkert lärt sig att kontrollera dem väl för maximal effekt.

Allra sista biten förde hon ner handen till sitt sköte och blundade medan hon mjukt strök sin klitoris i stora cirklar med hela handen. När hon väl nådde fram förstod jag vilken effekt det var hon sökte. De tidigare orgasmerna hade varit mer intensiva, hårdare och nästan våldsamma mot henne, som att springa in i en vägg och sen kastas runt i ett stormigt och överväldigande hav. I jämförelse var denna orgasmen mer som en lång, varm dusch av underbar njutning. Hennes långa, innerliga stön visade det, hennes ansikte uttryckte det tydligt, och rörelserna i hennes kropp verkade följa de mjuka vågorna av total lycka som gungade fram och tillbaka genom hela kroppen.

Jag måste ha sett förundrad ut, för Alicia log förläget och gömde sitt ansikte när hon mötte min blick, när den väl var över. För två minuter sen hade jag känt mig lite stolt över hur kraftfullt jag kunde få henne att komma, men nu förstod jag att jag hade mycket att lära mig om hur jag fick henne att njuta maximalt.

“Det där vill jag lära mig…” andades jag.

Alicia visade sitt ansikte igen och såg på mig. Hon hade tårar i ögonen. Men hon log med det vackraste leendet jag sett.

“Det kommer du göra” viskade hon. “Det vet jag.”

Vi fnissade lite åt vad vi hade framför oss.

Jag tände eld i kaminen, mest för att Alicia tyckte att det verkade så mysigt. Sen tog vi på oss underkläder, snodde ihop en carbonara och pratade hela kvällen. Alicia kunde knappt släppa taget om mig, utan höll om mig i princip hela tiden. Hon sneglade ofta mot mitt skrev och jag lekte lite med hennes bröst några gånger, men så mycket mer intima än så var vi inte – Inte förrän det var läggdags och jag skulle få lyckan att hjälpa Alicia att somna.