Calcifers julkalender – Lucka 13 – Julmarknad

Lucka 13 – Julmarknad

Jag och tjejerna hade som tradition att alltid gå på julmarknaden tillsammans. Trots mina 25 år så pirrade det alltid när vi närmade oss sorlet av människor på torget – alla marknadsstånd och livemusik på lilla scenen. Doften av brända mandlar och glögg blandade sig med den krispiga vinterluften. Det hade snöat under natten så folk skottade runt omkring så det gick att komma fram.

”Var börjar vi?”
”Vi kan väl börja vid glöggen, så kan vi värma oss lite? föreslog Hanna och pekade mot Tomteboden.

Vad smakar inte bättre ute i kylan än en pappersmugg med rykande varm glögg och en kall pepparkaka. Det hörde till. Jag värmde händerna runt den lilla koppen och såg mig om i folkmassan, det kunde ju vara så att min hemliga beundraren var här i närheten.

”Jaha, ska ni handla något speciellt då?” Patricia bet en bit av sin pepparkaka.
”Bara det vanliga, mandlar och marknadsgodis.” svarade Leila och tittade på mig.

Jag nickade instämmande och log – kanske något ansträngt för jag kom precis och tänka på en annan sak. Synd att jag inte tänkt på det tidigare… att fixa en julklapp åt honom. När jag lämnade listan under gårdagen, i det krokiga trädet vid gångbron som tidigare, borde jag ha lagt med något. Något som visade att jag var lika involverad i… ja, vad det nu var vi höll på med.

”Vad ska ni göra imorgon då?” frågade jag och lät frågan låta så oskyldig som möjligt, fast jag egentligen bara ville försäkra mig om vad deras planer inför morgondagen var.
Hanna tvekade en aning, ryckte på axlarna.

”Äh… tvätta bara. Inget mer.” svarade hon obrytt och blåste på sin glögg.

Patricia hummade och Leila började prata om att hon skulle hem till sin syster. Magen knöt sig när jag tänkte på morgondagen. Herregud, vad hade jag tackat ja till?!

”Vi måste fika på Koltrasten sen förresten.” sa jag och körde ner ansiktet i halsduken.

Alla tre tittade på mig. Jag började fnissa, det gick ju inte att hålla emot.

”Jaha, varf…?”
”Säg inte att det är din stalker igen?!” Patricia avbröt och gapade stort när jag började skratta.

Jag berättade om gårdagens brev, eller ja – bara det ena. För de skulle aldrig få reda på paketet innehöll och vad jag skulle göra.

Vi fortsatte runt på marknaden och lät oss dras med i stämningen. Vi provsmakade citronfudge, köpte de efterlängtande brända mandlarna och armbågade oss fram i trängseln. När luciatåget sjöng fick jag riktig härlig julfeeling.

Timmarna gick, och det sög i magen.

”Okej, jag behöver mat…eller åtminstone nåt sött.” suckade jag och stannade upp.
”Koltrasten eller?” föreslog Patricia retsamt och blinkade uppenbart med ögat.

Leila krokade snabbt i min arm och vi begav oss mot cafét.

Det var som att kliva in i ett varmt stim av julmarknadsfirare. Kaffedoften nådde mig när vi ställde oss i kön. Barnvagnar stod inklämda lite varstans och blockerade gången, pensionärer mumsade på ostfrallor och det var kaos….men mysigt kaos. Det såg fullbelamrat ut och för en sekund tvekade vi.

”Där!” fräste Patricia och såg tre tjejer som höll på att lämna sitt bord. ”Jag tar det!”

Jag knäppte upp jackan, svetten hade börjat rinna mellan skulderbladen.

”Hej…Jag vill ha en varm choklad…en toast.. och en snickerskaka.

”Vad det bra så?” svarade tjejen artigt bakom kassan och la fram en bricka.

Medan hon påbörjade beställningen funderade jag på vad jag skulle fråga. ”Öh jo…jag heter Kornelia och har en hemlig beundrare. Jag ska hämta en hemlig julklapp här har han sagt. Ja, jag har onanerat till en okänd man också…om det är ens är en han.? Imorgon ska jag göra det igen. Crazy va?!”

Jag skakade på huvudet och fnös till av min patetiska tanke. Tjejen ställde samtidigt fram min beställning.

”Jo ursäkta.” började jag och harklade mig. ”Det kommer låta konstigt, men jag skulle hämta en…julklapp här?” jag sa det så tveksamt att jag inte ens hade trott på mig själv.

Tjejen tittade på mig med en helt stum blick, sekunden efter bredde sig ett leende ut.

”Ja!” utbrast hon och vände sig om och öppnade ett skåp. ”Varsågod!”

Bredvid den varma chokladen la hon ett litet paket med ett tillhörande svartskimrande kuvert.

”Eh…” Jag tvekade kort. ”Vet du vem som lämnat det här?”

Det ryckte i mungipan på henne, som om höll hon sig från att säga något. Hon sa nej – men vi båda visste att det inte var sant.

”Jag får inte säga något.” kved hon.
”Okej. Tack.” mumlade jag och lyfte brickan.

Herregud. Det här var inte bara en person längre. Det var som om någon hade dragit in halva stan i leken! Jag lyfte upp brickan och gick bort till bordet.

”Du måste öppna! Nu!”

Jag vågade inte…eller snarare ville inte. Jag bestämde mig för att börja med det minst farliga. Det lilla paketet. Kuvertet fick ligga under en servett så länge.

Jag lyfte försiktigt på locket på den lilla svarta asken. En stor röd scrunchie rullade ut i min hand. En sån där mjuk i sammet. Puh, vilken lättnad!

”Men åh, den var ju jättefin!” utbrast Leila och lutade sig närmare.

Lättnaden blev kortvarig när Patricia pekade på kuvertet.

”Okej… och vad står det där i då?”

Jag visste vad som väntade: ett uppdrag inför morgondagen. Platsen JAG hade valt för att använda vibratorn på… och han skulle vara i där…eller?

Magen knöt sig. Jag drog sakta fram kortet, öppnade det med fingertopparna och läste. Kinderna blossade upp, en värmevåg sköljde över och jag fick nästan hjärtklappning.

Jag svalde. Hårt.
Herregud.