Bukkake-terapi, del 1

1.
Det börjar alltid likadant. Julia ligger på rygg, benen upphöjda, knäna vilande mot Lukas axlar. Det är bekvämt – eller ja, bekvämt nog. Madrassen knarrar under deras gemensamma vikt, lakanet knölar sig under hennes rygg. Lukas stöter djupt in i henne, rytmiskt och tryggt, med blicken fäst någonstans mellan hennes stora bröst och ansikte.
Och hon njuter. Faktiskt. Det är ingen lögn. Hon gillar hans tyngd, hans svettiga hud, hans kropp över hennes, sättet han greppar om hennes lår som om hon vore något han håller fast vid. Sex är inte problemet. Inte ställningen. Inte Lukas.
Det är det som kommer efter.
Hon hör det innan det händer.

”Jag kommer nu”, flämtar han, redan andfådd, och han drar sig snabbt ur henne.
Hon hinner inte ens reagera innan det träffar. En varm, våt stråle över hennes bröstkorg. Först i klyftan mellan brösten, sedan snett över vänstra sidan – kladdigt, halt, tungt.
Och där är det. Reaktionen. Hon känner det som en fälla som slår igen. Hennes kropp spänner sig reflexmässigt. Det går inte att kontrollera.
Hon hatar det.
Hatar sperma.
Inte som koncept, inte att Lukas har det, eller att han vill komma. Men att få det på sig. Panikreflexen slår till. Hon skakar på huvudet och drar sig undan, pressar ihop benen och famlar efter lakanet. Med snabba, ryckiga rörelser gnuggar hon bort det från huden, från brösten, från mellanrummet där det hunnit rinna in.

”Förlåt”, säger Lukas direkt, rösten fylld av något som liknar självförakt.
”Nej, det är inte du”, flämtar hon. Men hon låter inte övertygande.
Han sitter redan upp, drar på sig kalsongerna, som om han måste dölja det som just gjort det – själva ursprunget till allt det hon inte tål.
”Jag borde inte ha gjort det så”, säger han tyst.
Hon vill säga emot. Hon vill vara rättvis. Det är ju inte som att han gjort något fel. Det är helt normalt. Det är hon som inte är normal.
Hon sitter hukad över sig själv med lakanet pressat hårt mot sin kropp. Det är som att huden fortfarande minns. Något kallnar mot bröstvårtan. Hon ryser.
”Jag klarar det bara inte”, säger hon, rakt ut. Rösten är tunn.
Lukas ser på henne, och det är den blicken som får det att hugga till. Inte ilska. Inte irritation. Utan skuld. Som om han just blivit påmind om att det mest basala uttrycket för hans njutning är något hon förknippar med äckel.
Hon stirrar på sina händer. De darrar lite.

Hon klarar inte av sperma.
Inte på magen. Inte på brösten. Inte i ansiktet. Inte ens på låret. Så fort hon känner det på huden är det som att hela hennes kropp skriker: BORT. Hon tål inte hur det klibbar, hur det luktar, hur det fastnar i håret eller klibbar över bröstvårtorna.
Och samtidigt älskar hon honom ju. Hon vill inte att han ska känna sig som en skurk bara för att han kommer.
Det är där konflikten ligger.
Hon hatar hans sats, men hon hatar ännu mer att det gör honom ledsen.
Så hon sitter kvar i sängen, tyst, täckt av rester hon inte längre orkar torka bort, och känner hur något inuti henne drar sig undan.
Det måste förändras. Det här kan inte fortsätta.

2.
Ljudet av slamrande disk, ett barn som ropar något i ett annat rum, och doften av något fett som legat för länge i en stekpanna. Julia står på tröskeln till Lindas kök och håller om sin egen handled med den andra handen som om hon försöker hålla sig kvar i sin kropp.
Gardinerna är urtvättade och lite för korta. Ett ljusstråk faller snett över bordet, som är täckt av en vaxduk med mönster av citroner och vinflaskor. Det ligger cornflakes på golvet. En barntröja hänger från en stol. Det är fredag, kanske – eller måndag. Det spelar ingen roll i Lindas kök.
Linda har en pösig t-shirt utan bh under. Hon går barfota, med ena hälen sprucken och nagellacket avskavt till rödbruna flagor. Hon håller en kaffekopp med texten Stör ej före andra koppen och ser på Julia som om hon redan vet att något skaver.

”Du behöver något. Jag ser det på dig”, säger hon. Rösten är hes på ett sätt som antyder att hon både rökt och skrattat mycket i livet.
Julia försöker le. Det blir inte mycket. Hon drar ut stolen försiktigt för att inte störa någon osynlig balans i rummet och sätter sig långsamt. Linda sätter sig mittemot, med benen i kors, kaffekoppen vilande i ena handen.
”Vad är det?”
Julia tar ett andetag, tittar ner på vaxduken där någon ritat med tuschpenna en gång och det aldrig riktigt gått bort.
”Det är Lukas”, säger hon till slut.
Linda höjer ögonbrynet. Inte av oro, utan intresse. Hennes blick skiftar genast från väninna till nyfiken bekännelsemottagare.
”Ahaaa. Är det vad jag tror?”
”Jag vet inte riktigt vad du tror…”
Linda flinar kort. ”Jodå. Förhållanden handlar alltid om en sak när det kommer till kritan.”
Julia tittar upp, möter hennes blick kort.
”Mmm.” Hon tystnar. Hennes haka sjunker ner mot bröstet.
”Vadå? Funkar det inte?”
”Jo. Det gör det. Alltså… jag gillar det. Jag gillar honom. Han är bra. Han är… noga. Vi ligger rätt ofta. Jag tänder på honom.”
Linda nickar långsamt. ”Men?”
”Men…” Julia suckar. Skakar på huvudet, som om hon redan är trött på vad hon ska säga. ”Det är när han… du vet. När han kommer.”
”Mm?”
”Han sprutar på mig.”
”Ah.” Linda lutar sig bakåt i stolen. Inget nytt där.

”Så här är det: jag klarar det inte.” Julia skrattar till, kort och spänt. ”Alltså, jag inte bara ‘gillar det inte’. Jag får typ panik. Det känns som att något jävla snigelslem väller över mig. Jag bara vill bort. Torka bort det direkt. Helst duscha. Typ flå mig med en osthyvel.”
Linda nickar långsamt. Inte dömande. Mer som om hon noterar något oväntat.
”Du har aldrig erkänt det förut.”
”Jag vet. Vi har ju bara skämtat om det. När du sa att du älskar att få sperma i ansiktet.”
”Det gör jag.” Linda rycker på axlarna. ”Eller… inte varje gång. Men ibland. Det är nåt med det. Ärligt. Rått. Som att han… markerar mig.”
Julia ryser. Det är inte ett obehag inför Lindas sätt att prata, utan att orden känns så långt från henne själv.
”Jag tror jag är störd.”
”Nej.” Linda ler. ”Du är bara inte kåt på samma sätt.”
Julia lutar sig fram, armbågarna på bordet. Hon viskar nästan:
”Men han blir ledsen. Han försöker dölja det, men jag ser det. Jag förstör slutet för honom varje gång. Det är som att vi bygger upp nåt jättevackert, och sen när han kommer, så beter jag mig som att han pissar på mig.”

Linda blir allvarlig. Hon sätter ner kaffekoppen. Något glider över i henne – från skratt till något mer koncentrerat.
”Vet du vad det låter som?”
Julia skakar på huvudet.
”En fobi.”
Julia stirrar.
”Alltså… det är så det funkar. Kroppen går i flyktläge. Oavsett om det är ormar eller spindlar eller… mannens klimax.” Linda flinar snett.
Julia skrattar nervöst. ”Så jag är typ… spermafobiker?”
”Du skämtar, men ja. Det är exakt det det är.”
Julia lutar sig bakåt. Ser rakt ut i köket. En bananfluga svävar vid diskhon.
”Vad fan gör man åt det, då?”
Linda drar på det. Tar en klunk kaffe.
”Kognitiv terapi.”
”Kognitiv? KBT?”
”Exakt. Exponering. Man utsätter sig för det man hatar. Om och om igen. Tills kroppen slutar reagera.”
Julia stirrar.
”Du säger att jag ska låta honom spruta på mig. Massor.”
”Precis.” Linda ler, långsamt, nästan kattlikt. ”Du måste bli nedkladdad. Rejält.”
”Skoja inte.”
”Det gör jag inte.” Hon lutar sig fram. ”Du behöver… mycket sperma.”
Julia skrattar till, men det fastnar halvvägs. Det är något med hur Linda ser på henne nu. Något som inte längre är ett skämt.
Något hon inte riktigt vågar tänka färdigt.

3.
Köket är tyst, förutom fläkten som surrar svagt ovanför spisen. Lukas slevar in det sista på sin tallrik medan han kollar nånting på mobilen. Julia har knappt rört sin middag. Makaroner och falukorv. Det finns något så motstridigt i att tänka på sin sexuella panik när man har ketchupkladdiga falukorvsskivor på tallriken.
”Du är tyst”, säger han. Han sneglar upp från sin mobil.
Hon blundar ett ögonblick. Tar ett andetag som känns för långt.
”Jag träffade Linda idag.”
”Mm?”
”Vi pratade om… det där.”
”Vilket?”
Hon tvekar. Sedan säger hon det, rakt ut:
”Att jag inte klarar av sperma på kroppen.”
Han ser upp. Sänker son mobil, intresserad.
”Jaha?”
”Jag vet att det inte är nytt. Men jag har börjat fundera på varför det känns så…” Hon famlar efter ord, ”…fientligt. För mig.”

Han lägger bort mobilen, tittar på henne nu. Inte argt. Bara… försiktigt.
”Du menar att du ogillar det?”
”Ogillar är kanske fel ord.” Hon fnyser till. ”Men jag reagerar som om det vore nåt gift. Som om det bränner. Jag får panik. På riktigt. Jag måste tvätta bort det direkt. Du har ju sett det.”
”Jag trodde bara du tyckte det var… äckligt.”
”Det är äckligt.” Hon stirrar på en prick i vaxduken. ”Men mer än så. Jag hatar det. Alltså, inte dig. Inte att du kommer. Det är inte så. Det är… själva kladdet. Värmen. Känslan av att det ligger där. Det är inte logiskt.”
”Nej”, säger han långsamt. ”Men det gör dig ledsen varje gång. Och mig med.”
”Precis.”
Tystnad. Fläkten surrar vidare.
”Så… vad sa Linda?”
Julia skrapar med nageln mot tallrikskanten. En liten rand av ketchup smetas ut.
”Hon föreslog… terapi.”
”Samtalsterapi?”
”Nej. KBT. Exponering.”
Lukas blinkar. ”Du menar att… du ska vänja dig?”
”Ja.” Hon nickar, långsamt. ”Genom att utsätta mig. För sperman. Medvetet. Flera gånger. Inte fly. Inte torka bort det. Bara… låta det vara där.”

Han säger inget.
”Det låter sjukt när man säger det högt.”
”Inte sjukt.” Han lägger armbågarna på bordet. Ser på henne. ”Modigt.”
Hon flinar snett. ”Jag vet inte om mod är rätt ord. Mer… desperation.”
”Vill du prova?”
Hon tittar på honom nu. På hans ögon, som alltid varit lite för snälla.
”Jag vill kunna ta emot dig. Hela dig. Även den där delen.”
”Okej.” Han andas ut. ”Jag ställer gärna upp. Hur vill du lägga upp det?”
Hon tänker. Tänker för mycket.
Men så, istället för att svara, börjar hon knäppa upp sin blus. En knapp, två, tre. Långsamt, inte för att förföra, utan för att visa.
”Nu?” frågar han.
Hon nickar.
Lukas blir stel, inte i kroppen – men i blicken. Som om situationen inte riktigt går att förstå.
”Det kom… lite plötsligt”, säger han. Rösten är låg, men ärlig.

Hon drar blusen åt sidan.
Hennes bröst är stora, större än vad som egentligen passar till hennes smala kropp. Att köpa BH till dem är inte lätt, F-kupa till en så petit kropp, och män brukar stirra. Men hon är stolt över dem, och hon vet att Lukas avgudar dem och helst av allt vill spruta över dem.
Hon tar dem i händerna. Pressar ihop dem långsamt.
”Vill du komma över mina bröst?” frågar hon tyst.
Något vaknar i hans ögon. Inte en explosion, mer ett glödande kol.
Han reser sig. Drar ner mjukisbyxorna, ställer sig framför henne med kuken hängande, nästan på skämt, men det är inget skämt.
”Får jag runka över dem?”
”Ja. Jag ska ta emot det.”
Han börjar långsamt, näven runt det halvsvullna skaftet. Hon sitter framåtlutad i stolen, händerna knådar de väldiga kullarna.
”Säg vad jag ska göra”, säger han, flämtande.
”Kom på mig.” Hennes röst är lite ostadig, som om hon försöker övertyga sig själv.
”Säg det igen.”
”Jag vill att du sprutar din sperma över mina stora bröst. Jag vill vänja mig.”
Hans andning förändras. Kukens rörelse blir snabbare, spänningen stiger.
”Igen…”
”Kom över mina stora bröst. Jag vill att du täcker dem med sperma.”
”Ja, jag ska spruta över dig…”

Lukas stönar ansträngt när han runkar den nu stenhårda staken. Hennes jättebröst ryms inte i hennes små händer, de väller ut överallt, och bröstvårtorna pekar uppfordrande på honom. De är gjorda att sprutas ner med sperma.
Och så, första strålen. Den träffar mellan brösten, tjock och varm.
Hon flämtar. Inte av kåthet. Av chock.
Andra, över den vänstra kupan, strax ovanför bröstvårtan. Hon blundar. Håller andan.
Tredje. En tjock sats ovanför bröstet, så att det nästan stänker. Lukas är uppenbart kåt av den oväntade situationen som uppstått mitt i vardagen.
Men för Julia blir det för mycket.
”Jag kan inte-” hon reser sig, nästan knuffar stolen bakåt.
Han fryser till, men kan inte hejda sig utan sprutar en stråle till och ännu en rakt över den nu tomma stolen.

Julia tar en kökshandduk, torkar sig snabbt. Ryckigt. Det låter som att hon försöker gnugga bort hela huden.
”Det funkar inte”, säger hon förtvivlat.
”Det var ett försök”, säger Lukas medan han torkar sperma från stolen med hushållspapper.
En paus. En andhämtning. Och sen säger han det. Halvt skämtande, halvt allvarligt.
”Vad om… du inte kunde springa undan?”
Hon tittar på honom.
”Du menar… binda fast mig?”
Han skakar på huvudet. ”Nej. Jag menar, om det var så mycket att… du inte kunde fly. Om du blev överöst. Totalt.”
Hon stirrar. Något inom henne värjer sig. Något annat… reagerar.
”Det är ju inte som att vi kan… bjuda hem alla dina polare och låta dem spruta på mig”, säger hon.
Lukas skakar på huvudet.
”Nej. Då kan du aldrig träffa dem igen. De skulle bara se dig som ett… sprutluder.”
Hon ler snett. ”Precis.”
De tystnar. Detta är ett problem, men de är båda lättade över att de tagit det första steget mot en lösning.

4.
Lukas är på jobbet. Julia jobbar på distans idag, det vill säga går klädd i myskläder och låter sig få tid till annat än de eviga kalkylbladen. Hon har duschat, men håret är fortfarande blött, ligger i fuktiga blonda slingor mot axlarna. Hon sitter i soffan, med benen uppdragna, filt över låren. Datorn i knät, blått ljus i ansiktet.
Hon har en mission, och det är inte direkt något som hon skulle kunna göra på jobbet vid skrivbordet intill Sonjas.
Hon tvekar vid webbläsarens adressfält. Fingrarna vilar stilla över tangenterna.
Sen skriver hon:
sperm cum porn
Hon trycker enter.
En vägg av miniatyrbilder exploderar fram. Ansikten, munnar, kukar, vit vätska i flykt. Hon klickar på en. En man runkar över en kvinna i badkar. Sprutar över hennes bröst. Hon reagerar direkt – pulsen ökar, händerna blir fuktiga, inte av kåthet utan av beredskap. Kroppen förstår inte att det inte är hon.

Hon stänger fliken.
Men något drar. Hon öppnar en ny. Ny sökning:
sticky cumshot big boobs
Fler träffar. Fler kvinnor som får sats över sig. På mage, bröst, ibland i ansiktet. Julia sitter kvar. Tittar. Tvingar sig. Hennes andning är ytlig, men hon märker… något annat. Kanske ett skifte. Kanske bara en vana som håller på att krackelera.
Hon börjar läsa rubrikerna. Alla dessa kombinationer av ord.
busty teen bukkake
asian bukkake madness
japanese girl bukkake blowbang
Snart märker hon ett mönster. Hon ser ordet flera gånger. Bukkake. Nån gång har det flimrat förbi i periferin, men hon har aldrig tänkt på vad det faktiskt betyder. Hon klickar inte. Inte än.
Hon söker istället:
bukkake
Resultaten är annorlunda. Inte en kille. Inte två. Ett dussin. Tiotals.
Kvinnor som sitter på knä, ibland med ögonbindel. Sperman regnar över dem. I håret, på ansiktet, halsen, brösten, magen.
Hon stirrar. Det är groteskt. Hon vill blinka bort det, men… det händer inte.
Hon klickar på en video med titeln:
100 men bukkake

Skärmen fylls av män. Naken hud, rörelser, händer över kukar. I mitten – en ensam kvinna på knä. Ansiktet neutralt, nästan mjukt. De runkar över henne, en efter en. Sprutar i ansiktet, över håret, hennes mun öppen, halsen redan glansig.
Hon är vacker. Inte för att hon är sminkad, utan för att hon stannar kvar, njuter.
Julia lutar sig bakåt i soffan. Känner bröstvårtornas friktion mot linnets tyg. De är hårda. Hon andas långsamt.
Sats på sats på sats. Det droppar från kvinnans haka. Sperma rinner över brösten, lämnar sega spår, glider över bröstvårtorna som glansiga sniglar.
Julia märker det. Hon sitter kvar. Hon stänger inte ner.
Bukkake.
Ordet ligger i henne nu. Som ett frö. Som något förbjudet men rent i sin enkelhet: total exponering. Ingenstans att ta vägen. Inget sätt att gömma sig.
Och kvinnan i videon… hon verkar inte lida. Hon ser nöjd ut. Trygg, nästan.
Julia trycker paus. Ser på stillbilden. En strimma tjock vit vätska rinner nerför kvinnans kind som en grotesk tår.
Då öppnas ytterdörren.
”Lukas?”
Han kommer in, lägger nycklarna på hallbordet. Suckar tungt. Men så ser han henne sittande rak i ryggen, med datorn i knät.
”Jag har hittat det”, säger hon.
”Vad?”
Hon vänder skärmen mot honom. Stillbilden. Kvinnan. Sperman.
”Det här. Det här är vad jag måste göra.”
Han stirrar. Tyst.
Hon säger det, långsamt:
”Jag måste bli översköljd. Så mycket att jag inte längre har något val. Jag vill veta vad som händer då.”
Och där, i datorns sken i det dunkla vardagsrummet, börjar en ny sorts samtal.

• Bukkake-terapi, del 1