Här kommer min allra sista Favorit i repris!
För den som är ny här, så har jag gjort så att jag varvat mina nya noveller här på Erotopia med gamla favoriter från sexnovell.se och Bubblan. Resten av mina gamla noveller från dessa sidor är redan uppladdade i ”Arkivet” (Klicka på Sleepy Aragorn här ovanför och bläddra bakåt), men jag har sparat på två stycken noveller fram tills nu – Denna och uppföljaren.
Först publicerad på Bubblan i oktober 2021 som nummer 55 av mina snart hundra noveller. En fin berättelse som jag tyckte så mycket om själv att jag inte kunde låta bli att skriva en uppföljare. Hoppas ni gillar den också!
—-
Jag vet knappt hur det gick till. Men plötsligt var det bara vi kvar. Jag låg på rygg och halvslumrade i gräset medan jag hörde de andras röster försvinna längre och längre bort.
Raffes föräldrar hade gått redan för någon halvtimme sen. De behövde ställa iordning i ladan innan alla andra kom. Raffes fru hade gått med barnen en stund efter det, för att en av pojkarna hade ramlat i bäcken och behövde få på sig torra kläder. Raffe och hans bror hade suttit kvar en stund till, men nu försvann de också ner för slänten. Det var något med att flytta bort några bilar från gårdsplanen innan gästerna kom.
Ikväll var det alltså dags att hålla storkalas i ladan för Raffes far som skulle fylla 70 år veckan efter. Raffe var min äldsta och bästa vän. Jag växte upp bara några stenkast från Raffes föräldrars gård och vi hade lekt på ägorna dagarna i ända hela uppväxten igenom. Vi hade byggt kojor i träden, fäktats med pinnar, gått på upptäcktsfärd bland massa rostigt skrot på andra sidan kullen, spionerat på folk, trimmat moppar och precis hur mycket annat som helst.
När vi blev äldre och mina föräldrar flyttade isär hade vi inte kunnat träffas lika ofta och nu när han hade familj och jag flyttat till andra kusten blev det ännu mer sällan. Därför var de här dagarna ovärderliga. Det var över ett år sen vi träffades sist och säkert fem år sen jag var här på gården senast. Raffes bror hade tagit över lantbruket efterhand som föräldrarna kom upp i ålder, men mycket var sig likt.
Vi hade varit ute på en lång promenad med hela familjen och mints gamla tider. Det var sällan hela deras familj sågs på en gång och jag hade känt att jag inkräntade på deras återförening lite, men Raffes mamma hade försäkrat mig om att jag nästan var som en i familjen, så det var inte mer än rätt att jag följde med också.
Så småningom hade vi stannat och dukat upp för picknick uppe på kullen och där låg jag nu kvar i gräset bredvid picknickfilten. Det var en sån där skön brittsommardag och det var underbart att bara ligga där i gräset. Solens strålar värmde, men när den börjat dala och när svetten från promenaden svalnat hade jag dragit en filt över mig för att inte frysa.
“Hur gick det med knät?” frågade Johanna.
“Inte så farligt.” svarade jag. “Det är väl minisken igen, men det brukar gå över rätt fort.”
“Det såg ganska smärtsamt ut.” sa hon och tittade ner på mig.
Hon hade så stora ögon, Johanna. Det hade hon alltid haft. Och hennes näsa pekade uppåt på samma karaktäristiska sätt som hennes bröders, men på henne hade det alltid sett så gulligt ut. Hon var lite av en sladdis, så hon hade alltid varit lite för ung för att väcka något större intresse från min sida. Men att hon var makalöst söt hade jag alltid varit medveten om. Kanske var det därför, snarare än för ålderskillnaden, som jag alltid hållt ett mentalt motstånd till henne. Vissa människor ser helt enkelt för bra ut för att man inte ska drabbas av deras utstrålning, så det lättaste sättet att inte riskera olämpliga känslor är att bara hålla ett visst avstånd.
Hon var fortfarande söt, även om hon var vuxen nu. Det var flera år sen jag träffade henne senast, och jag hade inte tänkt på att även Johanna blev äldre. I tonåren kunde hon vara lite kaxig, på ett lite bortskämt vis, som sladdsyskon ofta var. Men nu hade hon mognat in i nån sorts charm som klädde henne nästan löjligt bra. Och plötsligt kändes det helt omöjligt att värja mig mot den där charmen.
Jag lyfte på huvudet och såg mig om, men det fanns ingen räddning i sikte. Raffe och hans bror var redan utom synhåll. Jag blev nästan lite besviken på Raffe som lämnat mig ensam med Johanna, som om det inte var något konstigt alls med det. För det kändes plötsligt så påtagligt, att det bara var jag och Johanna kvar, utom syn- och hörhåll för alla andra.
“Kommer du kunna komma ner för backen ens?” frågade Johanna.
“Jadå. Jag tog mig ju hit utan problem efter fallet, så då klarar jag nog sista biten också.”
“Inte helt utan problem” påpekade Johanna. “Det syntes att det gjorde ont.”
Jag skämdes lite för att det hade märkts hur ont det gjorde, efter att jag trampat snett på en sten och landat konstigt. Jag hade ansträngt mig för att det inte skulle märkas och ingen av de andra hade sagt något, så jag trodde att ingen ens lagt märke till det. Men tydligen hade det inte undgått Johanna.
Johanna la sin hand på mitt ben, nedanför mitt knä. Jag ville knappt erkänna hur skönt och lugnande det kändes. ‘Det är Raffes lillasyster!’ påminde jag mig själv och försökte att inte lägga märke till hennes stora ögon som såg medlidande på mig.
Hon hade också dragit en filt runt sig, för att värma sina bara armar. Men filten dolde inte klyftan som anades i linnets urringning. Jag hade knappt vågat titta innan, men nu syntes det tydligt att det var som jag gissat innan. Johanna hade ingen behå under linnet och plötsligt pekade hennes bröstvårtor uppåt lika nyfiket och bedårande som hennes näsa. Det hade hänt så mycket med hennes kropp sen jag träffade henne sist. Jag ville inte titta, men det var något med värmen som spreds från Johannas hand på mitt smalben som gjorde att jag inte kunde slita blicken från henne.
Typiskt nog kände jag hur det började röra sig i kalsongerna. Jag lovade mig själv att det inte hade något med Johanna att göra, utan bara berodde på att jag nyss vaknat till ifrån slumret och då kan sånt hända utan vidare anledning. Oavsett så spände min snopp mot kalsongerna där den låg i en kurva och jag kämpade mot reflexen att röra på höften för att försöka få den att lägga sig bättre. Jag försökte tänka på något annat, men det var för sent. Filten dolde vad som hade hänt, men jag skulle bli tvungen att ligga kvar under den tills ett normalt tillstånd återinfunnit sig.
“Så, ska vi gå ner till de andra?” frågade Johanna som om hon kunnat läsa mina tankar. “Det skadar nog inte med några händer till sista timmarna innan festen drar igång.”
“Nej! Inte nu… Jag får nog ligga kvar och vila knät lite till.” ljög jag. Så hemskt ont gjorde det egentligen inte, men jag var beredd att använda smärtan som ursäkt för att ligga kvar.
“Jag tänkte väl det.” svarade Johanna och smög fram ett litet leende. “Lite ont gör det allt.”
Johanna synade mig och det kändes som att hon letade efter mer än bekräftelse på att hon haft rätt i sitt antagande att jag hade mer ont i knät än jag ville ge sken av. Hennes blick trängde in i mig och jag hoppades att hon inte förstod hur mycket jag tände på henne.
Efter flera sekunders ögonkontakt lyckades jag bryta den och titta bort. Johanna såg sig om och jag märkte hur hon sträckte på halsen när hon spanade ner mot gården, men hennes bröder var förmodligen nästan tillbaka vid gården vid det här laget. Tyckte hon att det var jobbigt att bli lämnad ensam här med mig? Eller var jag en lika självklar del av familjen för henne som för hennes mamma? Var jag som en extrabror för henne, som låg här och låtsades inte ha ont? Eller var jag mer som en främmande man som hon inte riktigt vågade lita på? Det var trots allt flera år sen vi sågs senast och då var hon bara tonåring.
Jag kunde inte uttyda vad det var hon kände när hennes stora ögon såg mot en odefinierad punkt i fjärran medan hon uppenbarligen funderade på något. Hon snurrade några hårstrån runt pekfingret och än en gång noterade jag motvilligt hur oskuldsfull och vacker hennes blick var. Jag kände mitt stånd räta ut sig ytterligare innanför byxorna och övervägde för ett ögonblick att resa mig och försöka ta mig ner för backen med filten runt mig för att skyla ståndet, men kunde inte komma på någon bra ursäkt för att bära filten så. Så länge jag låg här och Johanna satt bredvid med handen på mitt ben skulle jag aldrig lyckas bryta det som vaknat i mig. Kanske kunde jag be Johanna plocka ihop det de andra lämnat kvar efter picknicken, så att jag fick en chans att tänka på annat. Men det kändes dumt att kräva att hon skulle göra allt jobbet själv.
Men nånting var jag tvungen att göra. Mitt stånd spände och gjorde sig påmint konstant, och samtidigt grumlades mitt omdöme mer och mer medan Johanna framstod som inte bara oemotståndlig utan också lämplig och kanske till och med villig.
“Känns det bättre om jag gör såhär?” frågade Johanna plötsligt och vandrade försiktigt med fingrarna i cirklar runt min knäskål.
“Det…” började jag och tänkte be henne sluta men ångrade mig. “Ja, faktiskt, mycket bättre.”
Jag hade stängt ute smärtan, ignorerat den, men Johannas fingrar fick mig att slappna av på ett sätt som gjorde att jag insåg att det nog ändå gjort ganska ont. I en annan situation hade det varit en dröm, att ligga i gräset på en äng och bli ompysslad av en så fantastiskt vacker tjej. Men nu var det min bästa väns syster som satt där bredvid mig och fick mitt stånd att bulta allt hårdare för varje varv hennes fingrar vandrade runt min knäskål.
Tankar jag inte ville tänka dök upp i huvudet. Påminnelser om alla gånger jag inte kunnat låta bli att lägga märke till hur söt Johanna var när vi var yngre. Om alla gånger jag fantiserat om att Johanna var någon annan, några år äldre och obesläktad med min bästa vän. Om alla gånger jag undrat senaste åren hur hon hade det, var hon bodde, vilka hon låg med. Hon var ju vuxen nu och hade helt säkert varit sexuellt aktiv i många år. Och därmed var det desto svårare att låta bli de olämpliga fantasierna om hur hon hade sex.
Johanna flyttade sig lite, bytte hand att massera mitt knä med och när hon stödde sig på andra armen gungade brösten till. Mitt stånd spände så att det gjorde ont där under filten och jag vågade inte ens försöka kika ner för att se efter om det syntes. Jag försökte tänka bort det, men i den nya ställningen gungade Johannas bröst fritt för varje rörelse hon gjorde och även om jag tittade åt ett annat håll, så var de så nära att jag nästan kunde känna värmen av dem mot mitt ansikte och doften av hennes hud i min näsa.
Jag började nästan få panik, såg mig om och undrade vad jag skulle göra. Det måste åtminstone vara bättre att sitta upp än att ligga här, tänkte jag.
“Nej, ligg kvar” viskade Johanna och la en hand på mitt bröst, nästan innan jag hunnit börja röra mig. “De klarar sig fint där nere. Ligg kvar och vila ditt knä.”
Johanna såg mig i ögonen igen och jag stretade emot mentalt. Men något i hennes blick övertygade mig om att det var bäst att ligga kvar. Johanna ändrade ställning igen och satte sig ner på knä så att hon kunde hålla kvar ena handen på mitt bröst och samtidigt smeka mitt knä med andra handen. Den nya ställningen gjorde att jag hade nästan fri sikt in i urringningen, medan hennes bröst fortsatte att röra sig i takt med hur hon masserade mitt knä. Eller ja, hon snarare smekte mitt lår nu. Förmodligen nådde hon väl inte lika bra ner till mitt knä nu när hon bytt ställning, men hennes smekningar kom ibland så långt upp på låret under filten att jag blev orolig att hon skulle råka upptäcka mitt stånd.
“Kommer du ihåg när du och Raffe alltid sprang runt här uppe och fäktades med pinnar?” frågade plötsligt Johanna.
“Ja. Jag minns att vi önskade att vi var födda på medeltiden så att vi kunde slåss med riktiga svärd.” svarade jag, lättad över tillfället att avleda tankarna.
“Och jag hängde alltid efter er. Tyckte att ni var så coola, oavsett vad ni gjorde.”
“Om du bara varit ett par år äldre hade du fattat hur barnsliga vi var.” sa jag i ett försök till självdistans inför hur coola vi känt oss då.
“Nja, jag vet inte…” sa Johanna och fick något slugt över ansiktet.
“Äsch, erkänn. Några år efter det där tyckte du att vi var hur töntiga som helst!” sa jag.
Johanna skakade på huvudet så att brösten gungade igen. Jag märkte då att hennes hand stannat, ganska långt upp på mitt lår, medan pekfingret på andra handen rörde sig i små cirklar på mitt bröst.
“Faktum är…” började hon, men tvekade. Hennes stora ögon såg bort i fjärran en sekund. Hennes näsa var så oemotståndligt gullig att det pirrade till av otålighet i kroppen. “Faktum är att jag nog var kär lite kär i dig.”
“När du var liten, ja.” invände jag. “Men de måste ha lagt sig när du blev tonåring.”
“Nej, jag vet inte…” sa hon och jag kände hur hennes hand rörde sig längre upp på min höft. Hon lutade sig fram och viskade. “Jag vet inte om det nånsin lagt sig…”
Jag såg på henne med stora ögon. Jag kände mitt stånd bulta, bara ett par centimeter från hennes fingertoppar, medan hon samlade sig för att möta min blick. Hon försökte se bestämd och säker ut, men jag kände hur hon darrade.
Det var inte konstigt, för hon hade ställt allt på sin spets. Johanna hade ingen aning om ifall jag skulle avfärda henne och berätta för Raffe om hennes närmande. På ett sätt ville jag lugna och uppmuntra henne, berätta för henne att jag inte alls tänkte göra henne till åtlöje. Men samtidigt var jag inte riktigt övertygad om vad jag borde göra. Min kropp var tydlig med att jag helst av allt ville slita ner henne i min famn, kyssa henne och sätta på henne. Men jag försökte tänka förnuftiga tankar, att det var olämpligt om jag låg med min bästa väns syster, som dessutom var ganska några år yngre än jag. Jag borde be henne sluta och försöka ta mig ner för backen till de andra, oavsett hur mycket det bultade mellan benen.
Den nya vetskapen om att Johanna gillade mig var dock svindlande. Om jag sa nej nu, hur skulle framtiden se ut? Varenda gång jag mötte hennes blick skulle jag frestas att ge henne det hon ville ha – ge henne det jag så gärna ville ge henne. Var det lönt att kämpa emot, när jag visste att jag förr eller senare – ikväll, närmsta dagarna eller en dag i framtiden – ändå skulle ge efter för frestelsen?
Johanna höll kvar min blick medan jag tvekade. Plötsligt kände jag hur handen under filten långsamt smög sig närmare mitt stånd. Millimeter för millimeter flyttade hon ett finger i taget tills hon kände tyget på byxorna vända uppåt. När första fingertoppen stötte emot ståndet stannade hon upp ett ögonblick innan fler fingrar anslöt och kände mot den stenhårda staken.
Johanna flämtade ljudligt, som en blandning mellan ett överraskat gillande stön och en lättad suck över att jag – eller åtminstone min snopp – var med på noterna. Hennes tungspets dök omedvetet upp i mungipan medan hennes fingrar letade sig upp över kanten och rundade ståndets bula och en djup känsla av tillfredsställelse spred sig i min kropp. Det är något alldeles speciellt och obeskrivligt med spänningen i luften när en annan människa tar på en sådär för första gången. Jag skulle omöjligt kunna tacka nej nu, det var för sent, och jag kände mig nästan lättad över att kampen var över.
Johannas läppar sprack upp i ett nervöst leende och jag kände hur jag besvarade det. Vi skrattade till båda två i nån sorts ömsesidig insikt om vad som var på gång och hur mycket vi ville det, innan lusten tog över hennes ansiktsuttryck. Herregud, hon var så sanslöst sexig! Mitt stånd ryckte till ofrivilligt i hennes grepp och hon tog ett ordentligt tag om det utanpå byxorna. Jag började häva mig upp för att kyssa henne, men hon tryckte ner mig mot marken igen.
“Nej, ligg kvar” sa hon försiktigt.
Hon rörde sig tyst men smidigt, medan hon fick av sig trosorna under kjolen med ena handen utan att släppa mitt stånd med den andra. Snart satt hon gränsle över mig och fnittrade medan hon bredde ut filten över oss, som om den skulle kunna dölja vad vi höll på med om någon kom upp på kullen och såg oss.
Johanna drog upp filten över huvudet och lutade sig framåt. Hon stod kvar där några ögonblick, på alla fyra över mig och såg mig i ögonen. Mina tvivel var borta och jag hur ståndet ryckte och drog i byxorna, fortfarande så sprängfyllt att det gjorde ont, men väl medvetet om att väntan snart var över.
Mina händer letade upp hennes ljuvliga, toppiga bröst, först utanpå linnet, men snart innanför. De var underbart greppvänliga och jag såg på henne att hon uppskattade hur jag tog på henne medan hon försökte knäppa upp knapparna på mina byxor med en hand. Jag släppte brösten för en stund och hjälpte henne att krångla ner byxorna och Johannas hand sökte genast upp mitt stånd. Hon runkade det ivrigt och hon måste ha känt hur stenhårt det var.
Jag försökte sträcka mig uppåt för att kyssa hennes läppar, men jag kom inte åt medan Johanna drog upp kjolen och flyttade sig så att hon kunde styra mitt kön mot hennes. Jag flyttade mina händer till hennes midja och höft för att kunna följa hennes rörelser. I samma stund som mitt ollon rörde vid hennes sköte stönade hon högt och jag hörde lika tydligt på hennes ljud som jag kände i kontakten mellan oss hur redo och villig hon var. Den svala luften kändes kallare på toppen av min snopp där fukten från hennes sköte redan spritt sig.
Johanna rullade runt lite med höften tills både mitt och hennes kön var plaskvåta innan hon stannade upp med ollonet mot mynningen. Hon fångade min blick och såg mig i ögonen medan hon började pressa sig ner över mig. Medan jag trängde in i henne växte hennes jämrande lilla stön till ett rop så högt att det kunde ha hörts ända ner till gården. Men Johanna stannade inte upp utan fortsatte att sänka sig, höja sig och sänka sig igen i inlevelsefulla rörelser. Jag borde kanske få henne att stanna upp och påminna henne om att de andra kunde höra oss om vi lät för mycket. Men jag kunde inte få nog av hennes ljud och rörelser, och inte heller av känslan att äntligen få tränga in i hennes trånga fitta med mitt fullpumpade stånd.
Johannas tjut blev inte precis tystare och tystare och jag klämde hårdare och hårdare om hennes bröst tills hon nådde nån sorts klimax. Hon stannade upp medan hennes kropp ryckte till några gånger innan orgasmen verkade träffa med mer full kraft. Hon kastade sig av mig och landade på marken bredvid mig och darrade medan orgasmen rungade genom hennes kropp. Jag vände mig på sidan, när jag äntligen kunde röra mig utan att Johanna sa åt mig att ligga kvar, och kände på henne med vänsterhanden. Hennes sköte var drypande plaskvått och så uppsvullet att aldrig varit med om något liknande. Mina fingrar fick henne att rycka och gny och jag lade mig tillrätta för att tränga in i henne igen.
“Du får nog hålla för munnen så att de andra inte hör.” sa jag när hon börjat lugna sig.
Hon hann inte få upp någon av händerna till munnen innan jag var inne i henne och hennes tjut ljöd ut över kullen igen. Jag hade ingen aning om hur långt tjuten hördes, men jag brydde mig inte heller. Johanna var bara för sexig för att jag skulle bry mig om att hålla igen. Att hon låg här, totalt bortom kontroll på grund av vad jag gjorde med henne, var en otrolig känsla. Johanna, kanske den sötaste tjejen i landet och som jag fantiserat om, halvt motvilligt, så många gånger genom åren, nu låg hon här och kunde inte få nog av mig! Även när hon höll handen för munnen var hon mer högljudd än jag nånsin varit med om med tjejer innan.
Det enda som fick mig att stanna upp var när jag märkte att jag närmade mig min egen gräns. Jag ville inte att det skulle ta slut redan, så jag drog ut och slet i Johanna så att hennes ansikte vändes mot mitt. Äntligen kunde jag kyssa hennes härliga läppar och Johanna sjönk in i kyssen på ett sätt som var obeskrivligt sexigt, villigt och tacksamt. Medan jag kysste henne vred hon höften så att våra kön möttes igen. Jag behövde knappt hjälpa till för att hon skulle kunna pressa sig ner över min kuk igen och hon darrade i hela kroppen medan hon rörde höfterna upp och ner längs mitt stånd. Hon kom snart till nån sorts klimax igen där hon fick svårare att kontrollera sina rörelser, men då tog jag över och körde på desto hårdare. Att hon kved och frustade som om hon knappt fick tillräckligt med luft, eller att hennes fitta knöt sig så att jag knappt kunde forcera in i henne, gjorde mig bara ännu ivrigare. Och det var inte mer än rätt, så sexig hon var, att hon fick bli ordentligt knullad!
Jag blev tvungen att dra ut ännu en gång för att inte komma själv och Johanna flåsade högt medan hon vred sig in i min famn. Jag märkte på henne att hon försökte hämta andan och snart förstod jag att hon försökte säga något. Jag var ivrig och ville fortsätta, men väntade in henne.
“Det är så skönt” fick hon till sist fram, med förvånansvärt svag röst jämfört med hur högt hon tjöt nyss.
Jag visste inte om hon ville säga mer, men kunde inte motstå henne längre utan lyfte upp hennes ben och kröp upp över henne för att kunna tränga in i henne igen. Jag såg förväntan i hennes ögon sekunden innan jag hittade in i henne igen och jag höll kvar hennes blick medan jag pressade mig in i hennes trånga, mottagliga inre igen. Johanna försökte verkligen att hålla kvar min blick, men innan jag var halvvägs inne vek hon huvudet bakåt och ropade igen.
Mitt onda knä hindrade mig, annars hade jag gärna gått på ännu hårdare. Jag ville se hur högt jag kunde få henne att skrika och kunde bara inte få nog av hennes ljud. Men det verkade gå fortare och fortare för mig att nå nära min gräns och snart blev jag tvungen att pausa igen.
Vi flåsade högt båda två medan vi rullade över på sidan och Johanna kröp ihop, darrande i min famn. Jag skakade också litegrann, det hade varit riktigt nära för mig. Filten hade fallit av oss någon gång senaste stunden och Johanna sträckte sig efter den, men jag var redan färdig för att hålla mig varm på ett annat sätt och vred mig för att kunna tränga in i henne igen.
“Åh, herregud!” stönade hon när hon stoppade mig och tog tag i mitt stånd med ena handen. “Tar du aldrig slut?!”
“Inte i första taget!” svarade jag, stolt över att ha lyckats framstå som uthållig. “Om du inte vill ha en kille som räcker länge i sängen så har du hittat fel kille!”
Johanna svarade med att svanka och börja pressa sig ner över min kuk, och genast tjöt hon till igen.
“Schh!” väste jag, mest på skoj. “De andra kommer att höra!”
“Aaahhh!” stönade Johanna demonstrativt högt till svar när hon tog in en centimeter till av mig. “Om du … inte vill ha en tjej som … är högljudd i sängen … så har du hittat fel tjej!”
Jag svarade med att trycka in hela staken och Johanna tjöt högt igen. Jag ville nog egentligen inte att vi skulle höras ner till gården, men ljuden från Johanna var så omänskligt sexiga att jag inte kunde låta bli att knulla henne ännu hårdare och få henne att tjuta ännu högre än innan.
Jag kunde inte fatta att jag låg här på kullen med Johanna och kunde ta för mig av hela hennes kropp medan hon var helt vild av mitt knullande. Kanske var hon alltid så här vild och högljudd när hon hade sex, men jag ville tro att det ändå var något speciellt med det vi hade, att hon skulle vilja göra detta fler gånger. För jag visste redan nu att jag för resten av mitt liv alltid skulle bli vrålkåt bara av att se Johanna, nu när jag visste hur hon var.
Jag blev kanske lite för ivrig och stannade upp ett ögonblick. Jag vågade inte ens dra ut, för att det definitivt skulle bli för mycket med en enda liten rörelse till. Men Johanna gick inte med på att jag låg still, utan började röra sig själv upp och ner längs min kuk. Då blev det definitivt för mycket och jag tog ett hårt tag om hennes höftben för att göra så mycket som möjligt av de få stötar jag hade kvar.
Medan jag exploderade och kände min sädesvätska pumpa ut, långt in i Johannas slida, så kände jag också hur hennes insida knöt sig rytmiskt om mitt skaft, som om hennes orgasm ville hjälpa till att mjölka mig till sista droppen.
Vi låg där, utpumpade båda två, och jag visste knappt om det var mitt eller Johannas kön som fortfarande pulserade. Johanna tog min hand i båda sina och kysste den medan pulsen började sjunka och kylan började kännas. Hon behövde inte säga något för att jag skulle förstå att detta betydde mer för henne än bara lite vilt och hett sex för stunden. Jag längtade redan till nästa gång och undrade när och var vi skulle våga göra det. Om Johanna alltid var så högljudd skulle vi nog inte våga göra det nere i huset i natt. Kanske kunde vi smyga ut nånstans.
Men det där med att ligga kvar och mysa efteråt har jag alltid haft svårt för. När allt har lagt sig är det som om tankarna liksom nyktrar till. Vissa pratar om att känna skam efter en utlösning, men det håller jag nog inte med om. Rastlöshet beskriver bättre det jag känner. Så medan Johanna låg kvar, utpumpad och slapp, så krånglade jag mig upp, först på knä och sen på fötter. Jag drog filten över henne och sträckte på mig – det behövdes efter att jag legat ner så länge på marken. Och precis då, när jag sträckte på mig, såg jag Raffe komma upp för slänten en bit ner.
“Raffe kommer!” väste jag och såg mig om på marken.
Blixtsnabbt drog jag upp byxorna och började rafsa runt bland grejerna på marken. Johannas trosor gömde jag under filten och dubbelkollade att filten dolde alla tecken på vad vi hållit på med, och sen var Raffe så nära att det var lika bra att fortsätta plocka och låtsas att jag var i full färd med att plocka ihop de kvarlämnade picknick-grejerna som låg huller om buller över flera meter.
“Det är dags att komma ner nu! Gästerna börjar komma närsomhelst!” sa Raffe när han närmade sig.
“Så bra att du kommer!” svarade jag. “Jag fixar inte att ta mig ner för backen själv. Drog upp minisk-skadan när jag ramlade på stenen där borta, om du såg.”
“Ajdå. Jag hoppades att det inte skulle vara så illa. Det såg ut att göra ganska ont.” sa Raffe och jag skämdes lite över att alla verkade ha märkt av att jag skadade mig. “Men lägg din arm över min axel så kan vi nog ta oss ner tillsammans. Johanna kan ta med sig det sista ner när hon vaknat till. Eller hur, Johanna?!”
“Ja, det är lugnt, jag tar det…” stönade Johanna som om hon nyss vaknat efter en lång tupplur.
Jag låtsades halta lite mer än jag egentligen behövde för att inte Raffe skulle misstänka att jag blivit kvar av något annat skäl än på grund av skadan. Han mötte mig och jag la vänsterarmen över hans breda axlar. Raffe är nästan lika stark som sin far och sin bror, så det gick helt okej att ta sig ner för slänten på det sättet. Jag kände min slaknande snopp kladda ner insidan av kalsongerna och försökte hålla fingrarna på vänsterhanden så långt bort från Raffes ansikte jag kunde, för att han inte skulle känna någon lukt från aktiviteterna med Johanna. Jag försökte skämmas, det borde kännas dumt att smyga inför min bästa vän vad jag gjorde med hans syster.
“Får jag fråga hur länge det pågått?” frågade Raffe försiktigt när vi närmade oss gården.
“Vadåförnåt?” frågade jag för att skjuta olyckan några sekunder på framtiden.
“Du och Johanna” förtydligade Raffe.
Mitt hjärta sjönk och det tog några sekunder att ta in innebörden av Raffes fråga.
“Så du hörde oss?” frågade jag modfällt och undrade om våra ljud ekat över hela gården.
“Hörde? Nej, jag har inte hört något.”
“Men du såg oss när du kom upp på kullen?” fortsatte jag, något lättad.
“Nej, men jag fattar ju vad ni håller på med.”
“Åh” svarade jag. “Men det var bara nu sista halvtimmen eller så.”
“Jag menar överhuvudtaget, inte bara idag.”
“Det började idag, nu här uppe på kullen. Har aldrig hänt något tidigare!”
“Ah, på det viset.” svarade Raffe. “Jag bara märkte på Johanna hur angelägen hon var att ni skulle bli ensamma på kullen. Jag bara antog att det hållit på längre.”
När han sa det kändes det uppenbart. Pusselbitarna föll ihop. Jag insåg att Johanna jobbat hela dagen på att få en stund med mig, och jag kände stolthet. Tänk att hon var så angelägen att få ihop det med mig!
Vi sa inget mer medan vi gick sista biten av stigen ner mot gården och Raffe släppte av mig på plan mark innan han backade ett steg. Jag vågade knappt möta hans blick.
“Så…” började jag skamset, men tvekade medan de andra i familjen sprang fram och tillbaka i ärenden inför festen. “Är det … okej?”
“Ärligt talat” sa Raffe och lutade sig framåt för att ingen annan skulle höra. Jag gjorde mig redo på att höra det värsta. “Det var det bästa som kunde hända!”
Raffe omfamnade mig och lyfte upp mig i luften innan jag hann reagera. Något omtumlad accepterade jag att hans lycka verkade genuin. Han var alltså glad att jag låg med hans syster? Det hade jag aldrig vågat hoppas på!
“Hur illa är det med knät?” frågade han med ett stort leende på läpparna när han ställt ner mig på marken igen.
“Inte så illa som jag fick det att verka” svarade jag och la ursäktande huvudet på sned.
“Haha, din lurendrejare!” skrattade Raffe och knuffade till mig på axeln, men såg förskräckt hur jag föll baklänges när mitt onda ben inte var redo att parera för knuffen.
“Fast helt bra är det inte” väste jag medan Raffe tog min hand och drog upp mig på fötter igen.
Johanna kom ner för stigen med alla picknickgrejer i ett bylte i en filt. Hon gick raka vägen förbi oss bort mot huset. Hon hade lyckats hyfsat med att få ordning på kläder och frisyr, men inte tillräckligt bra för att jag livligt skulle påminnas om hur vi precis haft det uppe på kullen. Den lilla blicken hon hann ge mig när hon passerade gjorde det tydligt att hon också hade tankarna på det. Jag stirrade ner i marken i några sekunder och insåg att det skulle bli en tuff kväll. Några djupa andetag senare kunde jag konstatera att allt var lugnt i kalsongerna. Men det skulle komma många tillfällen under kvällen där min och Johannas blickar skulle mötas och lusten skulle vilja vakna igen, och jag började redan planera för vart och när vi skulle kunna smyga iväg tillsammans medan festen fortfarande pågick.
Johanna såg mot mig igen precis när hon slank in genom ytterdörren till huset. Inte skulle vi väl hinna med en snabbis uppe i huset innan alla gästerna kommit? Eller? Jag såg upp mot Raffe och hoppades att han skulle hjälpa mig att dra mig tillbaka till verkligheten och sysslor som behövde fixas sista minutrarna. Men han stod plötsligt med ryggen mot mig, nästan demonstrativt för att visa att han inte såg eller brydde sig om vad jag gjorde. Jag såg upp mot huset och skymtade precis hur någon drog ner rullgardinen i Johannas gamla flickrum.
“Vi har välkomstskål utanför ladan om 20 minuter!” ropade Raffe efter mig medan jag haltade mot ytterdörren.
Picknickfilten
- Bara vi två kvar, del 1 (Favorit i repris)
- Bara vi två kvar, del 2 (Arkivet #56)
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.