Året var 20?? Del 5

Kapitel 16. 20??. Explosioner, en middag på slottet och kärlek.
***
Hösten passerade, vintern kom och vi firade jul och nyår. Jag träffade Olivia vid ett par tillfällen och vi festade till det och snackade skit som vi sa, jag studerade och skrev mina tentor. Vintern passerade och tjattret i etern hade vaknat till liv igen ett par veckor efter att jag talat med Anders om det. Vi fick lösa en del mindre problem jag, Olivia och Markus. Januari, februari, mars och april passerade.
Max och Petra födde en liten flicka i slutet av februari, jag tog hjälp av Helen för att köpa något passande till deras bebis. Helen har varit på ett par dejter till efter den där första i höstas utan att pricka rätt. Men den senaste dejten, en kvinna verkar det vara lite mer allvar med.
De har träffats ett par gånger till, Helen frågade häromdagen om det var okej om hon presenterade sin flickvän för oss. Vi sa ja och hon ska komma hem till oss på middag en dag.
Jag ser på solen, jag sluter ögonen och lutar mig bakåt mot ryggstödet på bänken som står utanför skolan. Jag njuter av försommar värmen, det plingar till i min telefon. Jag ignorerar plingandet, snart så hör jag plingandet igen.
Jag öppnar ögonen och ser på människorna som är runt mig. De tittar på sina telefoner, jag ser på deras upprörda ansikten. Min telefon burrar, jag tar upp den och svarar.
– Ja?
– Lazarus gäller, du ska ta dig till Sturup så fort som möjligt. Du ska inställa dig på Karolinska.
Jag börjar springa och jag frågar Anders vad fan som hänt.
– Det har varit en attack på kungafamiljen, man misstänker en terrorattack eller till och med ett övertagande av makten. En statskupp.
– Skojar du?
– Nej, som sagt Lazarus är aktiverad. Du ska komma till Karolinska så fort som möjligt, Markus kommer möta dig där.
– Då vet jag det.
Jag sitter i bilen och jag kör fort, jag stannar bilen framför huset och rusar in. Jag springer ner i källaren och packar min väska snabbt. Jag springer upp och ut till bilen. Jag sätter mig i den och kör fort som fan till Sturup. Jag parkerar och springer in på flygplatsen. Jag ser en man i uniform, jag springer mot honom.
– Kommendörkapten Dexler?
– Ja.
– Kom med mig.
Jag springer efter honom och vi kommer fram till ett attackflyg och jag får en hjälm och sätter mig bakom honom och vi taxar ut och planet lyfter.
***
Ulf ser på meddelandet, han svär till och han tar fram sin telefon och han ringer ett nummer. En röst svarar på andra sidan.
– Kod Lazarus gäller.
– Upprepa.
– På order av kungen så råder kod Lazarus.
– Ordern är mottagen.
Ulf lägger på, nu inleds evakueringen av partiledarna och regeringen. De hämtas på olika platser och körs iväg till samma plats. De förs in i byggnaden och alla tittar på statsministern och han informerar dem med vad han vet, vilket är att det är en statskupp på gång. Vissa element i samhället har tagit hjälp av krafter utifrån för att genomföra kuppen.
Ulf skakar på huvudet, han ringer Anders och Anders motsvarighet i Göteborg, han ger dem ordern om att vi ska infinna oss och att kod Lazarus råder. Ulf ser på Viola och sen åker han till Karolinska och går in i den sal där kungen och drottningen sitter, Ulf ser på kungens blodiga kläder och på drottningens. Han ser små sår på deras händer och ansikte.
– Ers majestät.
– Jag vill se blod, Ulf, huvuden ska rulla. Hitta dem och stoppa dem.
– Ers majestät hur är det med er?
– Det är bra med oss, men inte med mitt barnbarn Ulf. De attackerade mitt barnbarn. De ska ta mig fan få betala för Ulf, tro mig de kommer få betala.
– Ja ers majestät, kod Lazarus gäller.
– Så bra, är Dexler på väg?
– Ja ers majestät.
– Ännu bättre.
– Ja ers majestät.
Det knackar på dörren och den öppnas, vakterna anmäler mig.
– Visa in honom.
– Ja ers majestät.
Ulf ser på kungens leende, han ryser till.
***
Jag går in på Karolinska och jag åker upp till den våning som Ulf sagt åt mig att komma till, jag visar min bricka för de två vakterna som står utanför dörren. De knackar på dörren och öppnar och säger att jag är här. Jag släpps in och jag ser samma leende som Ulf sett. Jag stannar och gör honnör och kungen viftar med handen.
– Nu kommendörkapten så ska du lyssna på mig.
– Ja ers majestät.
– Du har fria händer att hitta de virrpannor som ligger bakom detta, du får göra precis vad fan du vill med dem. Förstår du?
– Ja ers majestät. Är Markus på väg Ulf?
– Ja, han bör vara här närsomhelst.
– Så bra, Olivia?
– Bortrest.
– Hinner vi få hem henne?
– Nej, hon är i USA.
Jag tittar på honom, hans blick säger inte nu. Jag nickar.
– Är de på plats?
– Ja, SOG 1 är där, 2 ligger i beredskap.
– Bra.
Det knackar på dörren och Markus kommer in, han ser lite tagen ut av kungens och drottningens närvaro. Han hälsar och tittar på mig, jag nickar åt honom.
– Vi kommer att byta om nu, så du ska kanske vända dig om ers majestät.
Jag tittar på drottningen och hon ser på mig och ler lite, jag kan inte riktigt tolka leendet men hon gör som vi säger. Vi klär av oss snabbt och klär på oss lika snabbt. Jag lägger in extraplattor i skyddsvästen, Markus ser på mig. Sen gör han likadant.
– Det blir lite tyngre, men det får vi ta.
– Ja, Michael.
Jag går till spegeln och målar mitt ansikte. När jag är klar så sätter jag mina vapen på sina platser. Jag stoppar magasin i fickorna på byxorna, jag fyller på mina vattenflaskor och kontrollerar så att jag har energibars och cykelgodis.
– Från och med nu så talar vi bara engelska Markus.
– Ja sir.
Jag tittar på honom och han ler.
– Vad har vi att gå på?
Ulf uppdaterar oss, vi lyssnar och när jag är klar så tittar jag på honom. Jag tar fram min telefon och ringer.
– Var är Martin?
Jag lyssnar och lägger på.
– Vi ses på andra sidan, håll linjen öppen Ulf.
– Jadå.
– Ers majestät, har jag er befogenhet att agera efter eget huvud?
– Ja.
– Tack då vet jag det.
– Bil?
Jag får Ulfs nycklar och vi lämnar rummet, personalen stirrar på oss när vi går i korridoren och går fram till hissen. Jag trycker på knappen och dörrarna öppnas.
– Vart ska vi, Michael?
– Jag ska banka lite vett i min lätt förvirrade nästkusin som är inblandad i detta, Markus.
– Skojar du?
– Tyvärr inte, Markus.
Hissdörrarna stängs och vi åker ner.
***
Martin stirrar på mig och Markus, hans flickvän slickar sig om läpparna.
– Du får en chans Martin, tar du inte den så kommer jag att sätta kniven i ditt lår. Sen drar jag ut den och du dör, enligt mitt tycke ingen större förlust.
Jag drar min kniv och han stirrar på den, jag ser honom slicka sig om munnen. Sen börjar han prata, han är som tur är en fegis. När han är klar så tar jag fram telefonen.
– Skicka bombskyddet till riksdagen, Rosenbad och slottet. Där är bomber där, jag och Markus ska till skärgården. Jag behöver följande på plats.
Jag säger vad jag behöver, han bekräftar att han hört det och vi lägger på.
– Ett råd Martin, skaffa en väldigt bra advokat. De skadade kungens barnbarn, så han är på krigsstigen, släkten kommer ta avstånd från dig. De har sett dina politiska böjelser som något roande. Men när de får reda på detta Martin så kommer det att ta hus i helvete. Jag ska inte säga att jag lider med dig eller tycker synd om dig för du är ett svin och har alltid varit ett svin. I alla fall mot mig men även mot de andra, vi säger såhär. Försvinn nu så kommer jag inte jaga dig sen, är du kvar här när jag kommer tillbaka så får du ta konsekvenserna av det Martin, du får en timme på dig att försvinna. Sen ringer jag gammelmorfar och berättar för honom. Du vet hans inställning till sådana som du. Han kanske tar fram sitt gevär och jagar.
Han stirrar på mig och vi lämnar rummet. Vi går ut från fastigheten och sätter oss i bilen och kör iväg.
***
Ulf ringer och säger vad som ska vänta på mig vid de koordinater som jag angett. Kungen ser på Ulf när han ringt färdigt. Ulf uppdaterar honom. Kungen svär och drottningen skäller på honom. Ulf säger ingenting.
***
Vi kommer fram och vi ser en bil stå och vänta på oss. Vi öppnar bakluckan och tar ut sakerna, jag ser på dem och mannen ser på oss. Han gör honnör och sätter sig i bilen och kör iväg. Jag klär av mig, Markus lyfter sitt gevär och söker av ön med sitt kikarsikte. Jag klär på mig och när jag är klar så tittar vi på varandra.
– Det hade varit svårt i mörker, nu får jag göra det i dagsljus. Täck min rumpa är du snäll.
– Jadå.
– Tack.
Jag går ner till strandkanten och går ut i vattnet och sjunker ner under ytan och simmar iväg.
***
Jag väntade inte en timme, jag ringde gammelmorfar direkt och berättade om Martin. Han svor värre än kungen när jag var klar, han lovade att ta tag i problemet. Vi avslutade samtalet och Markus tittade på mig.
– Han har gjort mitt liv till ett mindre helvete kan man väl säga när jag växte upp, jag betalar bara tillbaka. Gammelmorfar kommer kölhala honom långsamt.
Markus tittar på mig och sen genom framrutan, efter att han sett på hastighetsmätaren.
***
Jag bryter vattenytan och tar mig upp på land, jag rör mig framåt och jag stannar och sjunker ner. Jag drar min pistol och skjuter dem, jag rör mig snabbt vidare och stannar. Jag höjer pistolen och trycker av tre gånger, jag springer över gräset och fram till huset. Jag klättrar upp på taket och jag ser två kroppar falla ner.
Jag tar mig in genom ett öppet fönster, jag ser mig om över axeln och rör mig fram till dörren. Jag sätter mig på huk vid sidan om den och väntar.
Dörren öppnas och jag låter dem komma in sen skjuter jag. Jag byter magasin och rör mig snabbt nerför trappan. Jag hör de desperata rösterna i köket och rör mig mot dem och ser på de tre männen. De stirrar på mig och jag skjuter, tre skott tre träffar. Jag skjuter dem med ett par kulor till.
Jag ser på datorn, jag stänger av nedräkningen och slickar mig om läpparna. Jag ser var som står på dokumentet som är öppet på skärmen. Jag lämnar huset och tar mig ner till strandkanten och går uti vattnet och drar på mig tanken, cyklopet och simmar iväg.
***
Markus ser mig gå ner i vattnet och han slappnar av och tar lite vatten. Han öppnar en energibar och ser på vattnet och ön. Explosionen ekar i luften och han ser eldpelaren som syns på ön, huset försvann i explosionen och det börjar brinna. Markus tar en tugga av energibaren och tar en klunk vatten till.
***
Jag bryter vattenytan och tar mig upp på land, jag tar av mig tanken snabbt och lägger den på marken och tar fram telefonen.
– De har eller kommer att attackera den plats där de gömmer politikerna. Skicka dit vad du kan Ulf, där kommer vara mellan trettio till fyrtio välbeväpnade legosoldater. Deras så kallade militära ledare är döda, vi vet inte var deras ”politiska” ledare befinner sig just nu.
– Var är ni?
– På väg till den plats där de håller politikerna. Vem vaktar dem?
– Livgardet plus deras SÄPO vakter.
– Då får vi hoppas på att de kan stå emot, attacken.
– Ja.
– De hade satt igång tidsinställningen på bomberna men jag hann stanna nedräkningen.
– Så bra, hur långt har ni kvar?
– En halvtimme max, det beror på hur snabbt vi kan köra.
– Jag trycker på knappen till SOG 2 så kommer de med.
– Perfekt, hur lång tid räknar du med att det tar Ulf?
– Minst en timme innan de är på väg, Michael.
– Då vet vi det, meddela dem att vi är på plats. Så att det inte blir några missförstånd och varna livgardet som är på plats.
– Ja.
Vi lägger på och Markus trampar på gasen och gör en omkörning.
***
Vi stoppar på oss magasin, vi tittar på varandra och den söndersprängda porten. Jag skickar ett meddelande till Ulf att vi är på plats och att attacken har inletts. Jag stoppar ner telefonen och tittar på Markus.
– Då kör vi.
– Javisst, Michael.
– Håll vänster så tar jag höger, vi håller oss i rörelse hela tiden.
– Ja, Michael.
Vi börjar röra oss jag ser på lastbilarna som står på gården, det är tre stycken. Tio i varje max femton. Så allt mellan 30 – 45 skurkar, vi ser på varandra och jag stannar, jag sätter mig med ett knä på marken. Jag söker av taket och trycker av fyra gånger.
Markus ser på mig och sen på taket, en dörr öppnas och Markus skjuter. Jag ser träffen och mannen som står bakom den som Markus sköt. Jag trycker av och huvudet exploderar av träffen, vi rör oss framåt och Markus öppnar dörren och jag skjuter in. Tre träffar till, vi går in och vi tittar på varandra. Vi är inne.
***
Jag hör skriket av smärta, jag hör det råa skrattet från män som gör saker som man inte ska göra. Vi hör ljudet av smärta och stönandet från en man. Jag ser på Markus och tecknar, att vi ens kommit hit är ett under. Han ser vad jag tecknar och nickar. Vi rör oss, han kastar två chockgranater och jag kastar två.
Det smäller rejält i rummet. Vi reser oss och går in och skjuter de som är där. Jag går fram till kvinnan som ligger på bordet och hon stirrar på mig.
– Rita, det är Dexler.
Hon reser sig och kastar sig om halsen på mig.
– Är alla okej?
– Nej, de gick hårt åt statsministern.
– Markus.
– Ja.
Jag tar fram telefonen och ringer Ulf.
– Slå på stora trumman, objekten är säkrade men de behöver akut läkarvård, jag upprepar objekten säkrade men vi behöver akut läkarvård.
Jag lägger på utan att vänta på svar, jag hör snyftningar och gråt. Någon talar väldigt högt, en effekt av chockgranaterna. Den slår ut hörseln och synen ett tag.
– Vi sätter oss Rita.
Hon stirrar på mig, jag rättar till hennes kläder försiktigt och sätter henne ner på golvet. Jag räcker henne min vattenflaska.
– Drick Rita.
Hon tar vattenflaskan.
– Michael.
– Ja?
– Du får hjälpa mig här.
– Javisst.
Jag går fram till Markus och jag gör som han säger. Han lappar ihop statsministern, han tittar på mig och rycker på axlarna. Han tittar till resten i rummet, jag hör rörelser i korridoren.
– Håll och identifiera er.
– Holmgren SOG.
– Dexler.
De kommer in i rummet och de ser på oss och på politikerna.
– Journalisterna kommer snart få nys om detta, de ska inte komma inom hundra meter Holmgren.
– Nej kommendörkapten.
– Tack, verkställ.
– Ja kommendörkapten.
Han delar ut ordern, vi hör sirener närma sig och jag ser på Holmgren.
– Möt dem och hjälp dem hit.
– Ja.
De rör sig och Markus tittar på mig, jag ler lite och sätter mig bredvid Rita. Hon lutar huvudet mot min axel och hon kramar min arm. Ambulanspersonalen kommer in och Markus uppdaterar dem om statsministern. De lastar honom på båren och rusar iväg med honom.
Det kommer fler och tar hand om de andra som är skadade. Jag ser Tyra och hon ser på mig, jag ler mot henne och hon svarar på leendet. Hon låter sig ledas iväg av en polis som också kommit till platsen. Markus tittar på mig och jag på honom.
– Du där, vem är chef därute?
– Brandmästare Jönsson.
– Kan du kalla på honom?
– Jadå.
Han kallar på brandmästare Jönsson.
– Fy fan vad jag är trött Markus.
– Ja, jag hade kunnat sova i en vecka.
– Undrar om vi får risktillägg utbetalt?
– Tror du Michael.
– Jag hoppas på det i alla fall, Markus.
– Annars så kontaktar jag facket.
– Haha, jag med.
Rita ser på oss, när adrenalinet lägger sig så kan det bli som det blir för oss nu. Jag dricker av vattnet och tar en energibar, brandmästare Jönsson kommer in i rummet. Jag samlar mig och lägger fram min idé för att vi inte ska avslöjas. Han tittar på mig och nickar.
– Du får följa med honom nu Rita, han kommer ta hand om dig.
Brandmästaren ser på Rita och på det grepp hon har om min arm. Han lirkar loss armen på henne och hon tittar på mig.
– Vi ses på sjukhuset Rita.
Jag tittar på brandmästaren lutar mig fram och berättar vad som hänt. Han tittar på mig och nickar. Han går iväg med henne och vi sätter oss och lutar oss mot väggen. Jag tar fram telefonen och ringer Ulf.
– Vi kommer om en timme kanske.
– Bra då vet jag det, status?
– Vi är hela och rena, hur fan det nu är möjligt. Men vi är det, Ulf.
– Så bra, Michael. Då ses vi på en stund.
– Det gör vi.
Jag lägger på och lutar nacken mot väggen och blundar.
***
Vi går i korridoren fram till dörren, vakterna ser på oss och vi går förbi dem och jag öppnar dörren och vi går in. De tre i rummet tittar på oss.
– Kommendörkapten Dexler och kapten?
– Gerber.
– Där ser man. Kapten Gerber anmäler sig, vi kommer gå ut i strejk om dessa arbetsförhållanden ska fortsätta. Samt att vi kräver en back öl vid varje avslutat uppdrag.
– Det, Michael var ett mycket bra förslag. Är du med i facket, Michael?
– Jadå, du?
– Jadå?
– Jag undrar vem som är vårt fackliga ombud. Vet du Ulf?
De stirrar på oss, vi skrattar och jag torkar tårarna från ögonen.
– Viola.
– Förlåt Ulf?
– Viola är ert fackliga ombud.
– Perfekt, då ska jag ha ett samtal med henne. Kommendörkapten till kommendörkapten, minst en back pilsner vid varje avslutat uppdrag. Risktillägg, kommer du på något mer Markus?
– Inte just nu, Michael.
Det knackar på dörren och vi samlar oss och lyfter våra automatvapen. Dörren öppnas och en sköterska kommer in i rummet, hon tittar på oss och hon slickar sig om läpparna. Hon samlar sig och tittar på kungen och drottningen.
– Ert barnbarn är tillbaka från operationen, den gick väl. Skulle ni vilja träffa henne.
Markus tittar på henne och sen på mig, han skakar på huvudet. Men innan jag hinner säga något så säger kungen ja.
– Vi följer med, jag går först, kaptenen går sist. Ni gör precis vad vi säger varken mer eller mindre är det förstått?
– Ja.
Vi lämnar rummet, jag går först med automatvapnet hängande över bröstet. Vi kommer fram till hissen och jag trycker på knappen och dörrarna öppnas. Vi går in i hissen och dörrarna stängs. Jag drar min pistol och sätter den på sköterskans panna.
– Hur många är de?
Hon stirrar på mig och slickar sig om läpparna.
– De är sju personer, de hotade med att döda oss alla om inte en av oss hämtade dem.
– Var är de?
– Fem i hennes rum och två som vaktar de andra i personalrummet.
– Bra, var är hennes rum?
Hon förklarar.
– Markus, rensa personalrummet. Så tar jag hand om de andra fjantarna. Försök behåll en av dem levande.
– Ja Michael.
Hissen stannar, jag räcker min pistol till Ulf. Han tittar på den och tar den.
– Jag funderar på att bygga en stuga på den mark jag fick i Palestina. Eller kanske i Israel. Dra mig tillbaka och låta någon annan göra detta, vi vill ha en back pilsner när denna dag är slut Ulf. Sikta och krama av.
– Ja.
– Bra, då går vi.
Jag går åt vänster och Markus och sköterskan går åt höger, jag rör mig ljudlöst och stannar utanför dörren. Jag tar fram två chockgranater, jag räknar tyst.
– 3 – 2 – 1 kör.
Vi kastar dem och jag blundar och öppnar munnen. Det smäller och jag reser mig och går snabbt in i rummet och skjuter. De faller ihop alla fem, flickan ligger i sängen och stirrar på mig. Jag lägger mitt vapen på golvet och går fram till henne. Jag sätter mig på sängen och smeker hennes kind.
– Ska jag kalla på mormor och morfar?
Hon nickar. Jag reser mig och går fram till dörren, jag kallar på dem och de kommer fort. De går in i rummet och de går fram till sängen och de sätter sig på sängen och kramar henne. Markus kommer gående med en av legosoldaterna. Jag ser på Ulf och jag pekar på ett rum. Markus går in med legosoldaten i rummet, jag sätter honom på en stol. Jag ser på honom och jag drar min kniv.
– Du kommer få ett val, säg var ni kommer ifrån, vem som anställde er och om det är fler på väg hit. Säger du inget så kommer du att få ont och dö, talar du så slipper du få ont och du slipper att dö.
Jag drar min kniv och han tittar på den och sen på mig. Han börjar tala, vi lyssnar och när han är klar så slår jag till honom och han tuppar av. Markus tar fram buntband från sin väska och spänner fast honom.
– Du hörde Ulf?
– Jadå, Michael.
– Bra, då så tar vi hand om dem med, sen så ska vi ha den backen pilsner. Det och en semester, en vecka på en sandstrand någonstans. All Inklusive. Förresten, har du hört något om statusen på statsministern?
– Nej.
– Vill du ta reda på vart de körde Rita, jag lovade att komma till henne när vi är klara. De våldtog henne Ulf.
Han stirrar på mig och slickar sig om läpparna.
– Jag tar reda på det, Michael
– Tack Ulf, ska vi Markus?
– Ja, Michael.
Vi går ut ifrån rummet, vi går fram till hissen och vi går in i den. Jag trycker på en av knapparna och dörrarna stängs. Vi åker ner och jag fnissar till.
– Vad är det, Michael?
– Undrar vad de tänkte om vårt hot om strejk osv.
– Haha, ja de trodde väl att vi tappat det, Michael.
– Haha ja, Markus.
Hissen stannar och jag tittar på klockan, jag tar fram telefonen. Vi går mot bilen och Markus öppnar den.
– Ja?
– Hej gammelmorfar, jag behöver din hjälp.
– Med vadå, Michael?
– Att fånga in kuppmakarna, gammelmorfar.
– Javisst, vad behöver du hjälp med?
– Bastugänget, vem är det och var kan de gömma sig och vänta på statskuppen.
– Är du säker, Michael?
– Ja, mannen som jag förhörde är. Ulf blev lätt blek när han hörde vem det är som ligger bakom detta.
– Deras klubb på Djursholm, om de är tillsammans så är det där de är.
– Kommer det att drabba oss gammelmorfar?
– Nej, inte dig och mig. Om de andra är inbladade, mer än Martin så får det stå för dem. Men Reuterskiöld klarar sig alltid, Michael.
– Så klubben på Djursholm?
– Ja, Michael.
– Tack gammelmorfar.
– Det var det lilla, Michael.
Vi lägger på och jag skriver in på GPS: en i bilen vart vi ska. Markus följer anvisningarna. Vi kommer fram och vi tittar på bilarna som står på parkeringen.
– Jaha, då avslutar vi det här, Markus så att vi kan komma hem och sova.
– Det låter bra, Michael.
Vi tar på våra väskor och vapen och går fram till porten, jag ringer på porttelefonen. En röst säger.
– Ja?
– Michael Af Reuterskiöld, med en person i sällskap.
– Välkommen herrn.
– Tack.
Porten öppnas och Markus tittar på mig, jag möter hans blick och ler lite. Vi går in och vi har automatvapnen hängande över bröstet. Vi kommer fram till dörren och jag tittar på Markus, han öppnar den och jag går in med vapnet redo. Markus kommer in bakom mig. Vi går till receptionen och mannen stirrar på oss.
– Bastuklubben?
– Blå salongen.
– Tack, förvarnar du dem så bryter du tio lagar minst. Ring polisen, säg att de som legat bakom attackerna idag finns här och att kommendörkapten Dexler och kapten Gerber är här.
– Javisst, men du sa Reuterskiöld.
– Jag heter det med, blå salongen?
– Ja, herrn.
– Tack, då går vi Markus. Förresten, har de gäster där?
– Ja herrn. De är ett tiotal därinne.
– Tack då vi vet det.
Jag börjar gå och Markus följer efter mig.
– Har du chockgranater, Markus?
– Ja.
– Bra, jag öppnar dörren. Du kastar in dem, jag stänger dörren och sen smäller de. Vi går in och hotar att skjuta dem om de inte ger upp. Jag sköter samtalen och du täcker mig rygg.
– Javisst.
– Bra.
Vi kommer fram till en dörr, vi läser på skylten. Blå salongen. Markus nickar och jag öppnar dörren och han kastar in tre chockgranater. Jag stänger dörren och det smäller rejält tre gånger. Jag öppnar dörren och vi gör intrånget och vi ställer oss mitt i salongen och jag ser på de som är i rummet.
– Släpp vapnen annars skjuter vi!
Jag höjer rösten och skriker, en av männen höjer sitt vapen, jag trycker av och ser träffen. Markus trycker också av, fler försöker dra sina vapen och vi skjuter och träffar. Ett visst lugn infinner sig i rummet, där är inte fler som försöker dra sina vapen. Jag ser på de tre kropparna framför mig.
– Hur många Markus?
– Tre, du?
– Tre, så mina damer och herrar då sätter ni er och lyssnar. Ert försök till statskupp misslyckades, partiledarna och regeringen lever. Familjens bank har mött era attacker och era legosoldater är döda. Kronprinsessans dotter lever och är oskadd, kidnapparna är döda. De som ledde legosoldaterna är döda, bomberna är desarmerade och som sagt attacken mot den plats där de var är säkrad och legosoldaterna är döda. Kvar har vi er, ni som ligger bakom detta. Vissa av politisk övertygelse, men den största övertygelsen är att tjäna pengar och få makt. Eller i alla fall en illusion av makt, som jag sa. Familjens bank har stoppat era försök till attacker på ekonomin, Martin sjöng som en kanariefågel, gammelmorfar tog hand om det ekonomiska. Era tillgångar i våra banker är frusna, vi kommer att stå till myndigheternas förfogande. Spelet är som man säger slut.
Jag ser blickarna som de ger mig, jag möter dem med ett leende. Det är en del från den absoluta gräddan av ekonomiska muskler som sitter i detta rum.
– Är du en Reuterskiöld?
– Ja, men jag är mest Dexler.
Jag ser mer än som slickar sig om läpparna.
– Som sagt gammelmorfar är informerad.
– Michael Von Dexler?
Jag ser på kvinnan som sagt det.
– Ja, jag trodde att jag sagt det.
– Du sa bara gammelmorfar.
– Jag sa även familjens bank, jag hoppas för er skull att ni ”bara” var med på dessa galenskaper för att tjäna pengar, det kan gammelmorfar ha en viss förståelse för. Men de av er som delar deras förvridna övertygelser, er rekommenderar jag att lämna landet innan han får tag på er.
– Är det dig de kallar bastarden?
– Möjligt, gammelmorfar kallar mig för arvtagaren. Så en vänlig varning, jag skulle inte upprepa det om jag vore du. Verkligen inte, jag kan få för mig att ta det personligt. Gammelmorfar vet jag tar det personligt, om jag är en bastard så var min mor lösaktig. Eftersom min mor var hans barnbarn, ja ni kan själv tänka er. Men som sagt, säg så en gång till din pajas så får du ta konsekvenserna av det. Jag kanske sätter en kula i din panna och gör världen en tjänst, du förstår. Jag vet vem du är, om sex månader så är du bankrutt. Jag kommer att göra dig bankrutt inom sex månader. Af Stolpe.
Han stirrar på mig och slickar sig om läpparna, vi hör sirenerna närma sig. Jag hör minst en helikopter närma sig med.
– De som kommer nu är rätt arga på er, ni förstår. Era legosoldater har dödat en hel del poliser och soldater, de kommer att vilja ta ut sin ilska på någon. Jag misstänker att de kommer ta ut den på er. Sen så är kungen väldigt arg på er, han kommer nog att se till så att det här blir väldigt offentligt.
Vi hör helikoptern landa, sirenerna är väldigt nära. Ingen säger något i salongen, dörren öppnas och polisen står i dörren. Det tittar på mig och Markus.
– Kommendörkapten, Dexler?
– Ja.
– Vi har fått besked på att huvudkonspiratörerna finns i detta rum?
– Det stämmer, det är alla som sitter här.
Polisen tittar på mig och sen på dem, han begär förstärkning. Jag tar fram min telefon och ringer Ulf. Jag uppdaterar honom och när jag är klar så lämnar vi salongen.
– Kör mig till Karolinska Markus.
– Vad ska du göra där?
– Hålla ett löfte, när släppt mig så kör du till min lägenhet. Olivia är inte hemma så det är bara att härja runt.
– Okej.
***
Jag går in på hennes rum, jag ser på henne. Hon sover och jag går fram till hennes säng och jag sätter mig på sängkanten. Jag tar fram min telefon och skickar ett meddelande till Ulf om var jag är. Jag lägger ner telefonen och tittar på henne. Frågan är hur hon kommer att studsa tillbaka av detta. Jag reser mig och sätter mig i en fåtölj som står bredvid sängen, jag lutar huvudet tillbaka och gäspar stort. Mina ögon stängs och jag somnar.
***
Ulf och kungen får beskedet om att statsministern kommer att överleva om det inte tillstöter några komplikationer. De tittar på varandra och ler, Ulf går igenom sjukhuset och kommer fram till det rum som utrikesministern ligger i.
Han öppnar dörren och ser mig sitta i fullstridsutrustning och sova i fåtöljen, han ser på mig och ler. Utrikesministern öppnar ögonen och tittar på Ulf.
– Ja?
– Nej jag skulle bara meddela, Michael att statsministern lever och att han kommer att överleva om det inte tillstöter några komplikationer.
– Så bra.
– Hur mår du frun?
– Rita, vad har han sagt?
Hon tittar på mig, Ulf ser på mig och sen på henne.
– Han har inte hunnit rapportera än.
Hon tittar på Ulf, hon nickar och sen ställer hon frågor om vad som händer utanför rummet som hon ligger i. Ulf uppdaterar henne med vad han vet.
– Du ska kanske väcka honom så att han får duscha och byta kläder.
Ulf tittar på mig och nickar, han går fram till mig och tar mig om axeln. Jag öppnar ögonen och ser på honom.
– Rita tycker att det är dags för dig att åka hem och byta om.
Jag reser mig och tittar på henne.
– Ja frun, gör som läkarna säger frun.
– Du vet vad jag heter, Michael.
– Ja, Rita.
Hon sätter sig upp och jag böjer mig fram och kramar henne.
– Tack för att du kom Michael.
– Jag sa ju att jag skulle göra det, jag försöker alltid hålla det jag lovar.
Hon kramar mig hårt och efter en minut så släpper hon mig.
– Se så åk nu hem och duscha och byt om.
– Ja, om du somnar om, Rita.
– Ja, Michael.
– Bra.
Vi går ut från rummet, personalen tittar på oss när vi går förbi dem. Det är mitt i natten så det är inte så mycket personal på avdelningen. Vi går fram till hissarna och Ulf trycker på knappen och dörrarna öppnas, vi går in i hissen och Ulf trycker på knappen igen. Dörrarna stängs och vi åker ner.
– Har hon familj?
– Ja, hon är gift och har tre barn, Michael.
– Är de informerade?
– De vet att hon klarat sig, men inte mer än så.
– Hur mår de andra?
Jag är nära att säga Tyra, men ändrar mig i sista sekund.
– Vad jag vet så mår de efter omständigheterna bra, det kommer behövas en massa terapisamtal men rent fysiskt så ska de må okej. En del små sår och blåmärken, men de som hade det värst var statsministern och hon.
– Och kungens barnbarn, varför var hon ett mål. Det är det enda jag inte får ihop i denna röra. Inte än i alla fall.
Ulf tittar på mig, vi står utanför byggnaden. Jag ser ingen taxi, Ulf tar fram sin telefon och ringer Viola. Han säger var vi är och lägger på.
– Hon är här strax.
– Så bra.
– Hur mår du, Michael? Eller ni?
– Fråga mig när jag sovit, just nu så är jag bara så fruktansvärt tacksam att jag lever Ulf. Jag har nog förbrukat all tur som jag någonsin besuttit i livet på en och samma gång. Det vi gjorde idag jag och Markus, det ska inte vara möjligt Ulf. Inte för två personer, vi har inte tänkt efter än. När vi börjar göra det Ulf…
– Så kommer det att bli jobbigt?
– Ja, Ulf. Det kommer att bli jobbigt, jag skojade inte innan angående en semester för oss. Vi behöver landa, det gör vi bäst på annan ort i ett annat land. Jag, Markus och hans fru. Han kommer att behöva ha med henne på resan.
– Vart ska ni åka?
– Jag frågar Markus när vi kommer fram till lägenheten. Men som sagt det ska vara varmt.
Han tittar på mig och nickar.
– Berätta, Michael.
Jag ser på honom och börjar berätta, från det vi körde från sjukhuset tills vi kom fram till bastuklubbens möte på Djursholm.
– Inga fler av dina släktingar?
– Nej, Ulf.
Jag sitter i baksätet på bilen, Viola tittar på mig över axeln och ler. Jag svarar på hennes leende och säger.
– Du förstår, Martin var inte med för pengarna. Han var med för ideologin, han delar de som blivit manipulerade av bastuklubben, han delar deras tankar. Bastuklubben vill genomföra statskuppen på grund av de politiska och ekonomiska fördelar det gett dem. För dem så handlar det inte om ideologi, för dem så handlar det om pengar. Varken mer eller mindre. Reuterskiölds beblandar sig inte med nyrika, Bastuklubben Ulf, är nyrika. Ring min gammelmorfar så reder han ut begreppen för dig och visar dig vem ni ska angripa av dem. Så nej inga fler av mina släktingar var där, de kommer att bli förfärade av att Martin beblandat sig med dem. När Bastuklubben fick reda på att jag är en Reuterskiöld så kissade de på sig. När jag berättade att jag informerat min gammelmorfar och att vår bank agerat mot dem, då var det ett par av dem som svimmade. De flesta av dem vet att de är slut, de spelade högt och förlorade. Gammelmorfar kommer att informera de andra adelssläkterna, där angreppet på kungen kommer att ses som det allvarligaste som hänt idag. För dem så är allt annat egalt, angreppet på kungafamiljen Ulf. Det kommer de att reagera på, ni skulle kunna luta er tillbaka och plocka fram popcornen och låta dem ta hand om resten. Bastuklubben kommer försvinna, tro mig. Men ring gammelmorfar, Ulf.
– Det ska jag göra, Michael.
– Bra, nu ska jag gå upp och duscha och sen sova i ett par dygn. Jag meddelar vart vi vill åka.
– Gör så.
Jag går ur bilen och går fram till porten och öppnar den. Jag går uppför trappan och öppnar dörren till lägenheten och går in. Jag klär av mig och går in i duschen och sätter på vattnet. Jag tvålar in mig och tar medlet som tar bort färgen från mitt ansikte.
Jag gnuggar in det och sen sköljer jag av mig, när jag är klar så torkar jag mig och virar en handduk runt höften och går upp till min säng och lägger mig. Jag lägger huvudet på kudden och drar täcket över mig och somnar.
***
Ulf ringde min gammelmorfar, han bad honom förklara vad som kommer hända med Bastuklubben. Min gammelmorfar förklarade för honom, han gjorde som jag. Rådde Ulf att sätta sig tillbaka och låta de ta hand om Bastuklubben. Ulf lyssnade på min gammelmorfar och han lutade sig tillbaka.
***
Jag presenterar mig för Markus fru.
– Michael.
– Linnea.
– Trevligt.
– Detsamma.
Vi går fram till kön som leder fram till incheckningen, vi kommer fram efter ett tag och visar våra biljetter. Vi sätter våra väskor på bandet och går in på flygplatsen, vi går uppför trapporna och fram till säkerhetskontrollen och går igenom den. Jag tar min ryggsäck och hänger den på axeln och vi går vidare. Vi går igenom Tax freen och vi letar upp var vår gate är.
– Hungriga?
– Ja.
Vi letar upp ett kafé och köper varsin macka och en kopp kaffe, jag ser på en tv apparat som visar CNN. Statskuppen som den kallas har blivit internationell, jag ser en bild på mig och Markus skymta förbi. Man ser inte att det är vi, vi är målade i ansiktet, vi har solglasögon och kepsar på oss. Man ser oss som hastigast när vi går ut ifrån sjukhuset. Jag tittar på Markus och han tittar på mig.
– Fan vi är kändisar, Michael.
– Haha, ja. Markus, jag tror dock inte att vi får skriva autografer.
– Jag klarar mig, Michael.
– Jag med, Markus.
Linnea tittar på oss och på tv:n.
– Vad kommer hända nu?
– Nu så kommer en hel del personer att åtalas, det kommer bli en soppa av sällan skådat slag och vi ska ligga på en sandstrand i tio dagar och njuta av värmen, den fria maten och drickan. Vi ska prata och tömma systemet, Linnea. Jag kommer berätta för er vad som kommer hända bakom kulisserna, men inte nu. Det tar vi när vi sitter vid poolen med en öl eller drink i handen.
De tittar på mig och jag tar en klunk av kaffet, Markus gör likadant.
– Vad arbetar du med Linnea?
– Jag är lärare på gymnasiet, jag undervisar i historia och franska. Jag arbetar på samhällsprogrammet på en gymnasieskola i Kungälv.
– Där ser man, hur är det att vara lärare?
– Jobbigt, spännande, kul, deprimerande. Ja det är väl alla känslor på en gång.
Jag ser på henne och ler, hon berättar om sitt arbete och jag lyssnar och ställer frågor. De ropar upp vårt plan och vi reser oss och går till gaten, vi visar våra biljetter och går på planet. Vi sätter oss i första klass och jag lutar mig tillbaka och sätter i mina hörlurar och sätter på musik. Jag blundar och somnar innan planet har lyft.
***
Ulf ser på nyheterna, han ser också de enda bilderna som finns på mig och Markus. Vi passerar förbi, ingen lägger märke till oss. Vi är inte de som är centrala i den bilden. Det är en eller annan polis som intervjuades där och då angående kungen och attacken mot honom, drottningen och barnbarnet. Ulf studerar bilden igen.
– Man ser inte vem det är Ulf. Ingen lägger ens märke till dem, ingen mer än du.
Han tittar på Viola, hon tittar på honom.
– Han är vid medvetande, Markus insats på plats räddade förmodligen hans liv. Det och att de kom dit när de gjorde.
– Så bra, Ulf.
– Ja verkligen. Det ställs en del frågor om varför vissa av partiledarna klarade sig bättre än andra. Det talas till om med om en utredning om de var med på det.
Viola ser på Ulf.
– Vem?
– KD och Moderaternas partiledare.
– Vad tror du?
– Jag har inte en aning faktiskt, hon är rätt makthungrig. Han är vad han är, men som sagt jag har inte en aning. Jag tror inte att de visste vad som skulle hända, men det är inte omöjligt att vissa påstötningar gjorts. Sen om det varit direkt till dem eller till någon i deras stab, det vet jag inte.
Viola tittar på honom, hon vet vad han tycker om att inte veta.
– Tror du att Michaels gammelmorfar kan få reda på det?
Ulf tittar på henne, Michaels gammelmorfar har hitintills varit den säkraste källan till information.
– Kanske.
– Ring honom.
Ulf tittar på henne, hans telefon låter. Han tar fram den och tittar på den.
– De är framme och ligger vid poolen.
– Så bra, Ulf.
– Ja.
***
Jag lägger ner telefonen och tar fram solskyddskrämen och smörjer in mig.
– Ska jag smörja dig på ryggen Michael?
Jag tittar på Linnea.
– Ja tack.
Jag räcker henne solkrämen och hon ler lite och börjar smörja in mig. Jag säger tack när hon är klar, jag lägger mig på solsängen, jag har höjt ryggstödet så att jag sitter upp. Markus och Linnea ligger till vänster om mig, vi hinner få ett par timmars sol innan det är dags för middag.
Vi landade, åkte till hotellet. Vi hann precis till matsalen och käka lunch innan de stängde. Efter maten så bytte vi om och nu så ligger vi här och solar. Jag har solglasögonen och kepsen på mig, jag stoppar in hörlurarna och sätter på min musik. Jag sluter ögonen och njuter av värmen, det är 32 grader varmt.
Jag känner en hand på min axel, jag vrider på huvudet och ser på Linnea.
– Du ska kanske vända på dig, så att du inte bränner dig.
– Tack Linnea.
– Ingen fara, Michael.
Jag fäller ryggstödet och lägger mig på mage och stänger ögonen igen. Det har gått fyra dagar sedan attacken och vi har inte riktigt landat än. Jag är imponerad av Violas arbete för att få oss hit, hon löste allt väldigt fort, till och med Linneas tjänstledighet. Min och Markus ledighet från skolan, hon hade löst allt väldigt snabbt och väldigt smidigt.
Hon hade gett mig ett kreditkort innan jag flög nertill Malmö och gammelmorfar och Helen. Jag träffade dem och informerade dem om släktens inblandning i röran däruppe.
– Vad jag vet så är det bara Martin som är inblandad och det är för hans ideologiska tankar. Han är nazi sympatisör, han delar den nationalsocialistiska tanken om rasensrenhet osv. Han är förvirrad på riktigt, ingen annan i släkten verkar vara inblandad. Men man kan aldrig vara säker när det gäller dem.
– Nej, vi tar hand om Martin.
Jag tittar på gammelmorfar, på hans väldigt bestämda blick. Jag skulle inte vilja vara i Martins, kläder just nu. De åkte iväg och jag packade upp mina väskor och sen så gick jag och duschade, sen gick jag och la mig igen. Jag somnade och sov i tio timmar.
Telefonen väckte mig och Viola meddelade att hon beställt resan, ordnat ledigt för oss och att hon mejlat biljetterna åt oss. Jag tackade henne och vi sa hej och la på.
Jag ringde Markus och informerade honom och han lyssnade och öppnade sin mejl och läste vart vi skulle och vart vi skulle flyga ifrån. Jag lyssnade och svarade honom. Nu ligger vi här vid en pool på ett hotell i Eilat, det är ett annat hotell än det jag bodde på sist jag var här. Detta är ett mer charter hotell, med all inklusive.
Jag vaknar och sätter mig upp, jag går fram till poolkanten och hoppar i och börjar simma. Jag känner vattnet svalka av mig, jag simmar med långa tag utan stress. Jag njuter av varje rörelse jag gör, jag glider fram i vattnet. Jag gör mina vändningar och kickar ifrån när jag rör vid kaklet. Jag ser Markus stå vid poolkanten och jag stannar och ser på honom.
– Det är middag om en timme, vi tänkte gå upp på vårt rum och göra oss redo för middagen.
– Gör ni så, Markus. Jag simmar en stund till, det är skönt.
– Då vet vi det, ska vi ses i matsalen?
– Det blir bra.
Jag sjunker ner undervattenytan och sätter fötterna mot kaklet och sparkar ifrån. Jag glider under vattenytan och kommer över till andra sidan och mina händer rör vid kaklet. Jag skjuter ifrån igen och bryter vattenytan och simmar vidare.
***
Jag står i duschen på rummet och duschar. Jag tvålar in mig och sköljer av mig, jag stänger av vattnet och tar en handduk och torkar mig. Jag går in i rummet och tar kläder och klär på mig. Jag tittar på klockan och går ut från rummet och går till matsalen, jag går in och ser på maten.
Jag sveper med blicken och letar efter Markus och Linnea, de har inte kommit än. Jag tar en tallrik och börjar lägga upp mat, jag ser Markus och Linnea komma in i matsalen och de tar varsin tallrik och börjar ta mat de med. Jag går ut på terrassen och hittar ett bord och sätter min tallrik på bordet och går och tar dricka.
Jag går tillbaka till min mat och sätter mig, Linnea och Markus kommer ut och sätter sin mat på bordet och Markus frågar vad Linnea vill ha att dricka. Hon ber om ett glas vin och Markus nickar, han går iväg. Linnea tittar på min tallrik, där är lika mycket mat som där är på Markus tallrik. Jag ser hennes blick och jag ler.
– Det är vår träning som gör det, Linnea.
– Jo jag vet, det är på något vis betryggande att någon mer äter lika mycket som honom.
Jag ler lite till, Markus kommer tillbaka och han sätter glasen på bordet och sätter sig på sin stol. Sen börjar han också äta, vi tar om två gånger och avslutar med en tallrik med frukt. Linnea ler och ser på oss, när vi är klara så går vi till en av barerna och sätter oss. Jag tittar på Markus och säger.
– Hade du inte haft min rygg den där dagen så hade jag inte suttit här idag, tack Markus.
– Detsamma, Michael. Den dagen, vi skulle dött tio gånger om.
– Ja, Markus som jag sa till Ulf. Jag förbrukade all min tur där den dagen, min gammelmorfar lärde mig dricka vodka på ryskt vis en dag för ett par år sedan. Han kallade mig för fegis för att jag inte ville dricka med honom innan klockan 12. Men i alla fall, han visade mig.
Jag tittar på bartendern och säger åt honom att förbereda tre vodka efter mina instruktioner. Han lyssnar och gör som jag säger, han sätter dem framför oss och jag lyfter glaset och ser på Markus och Linnea.
– Skål.
– Skål.
– Skål.
Jag sveper min, Markus gör detsamma. Linnea biter av sin och jag ser på henne. Hon skakar på huvudet, jag säger åt bartendern att göra en ny åt mig och Markus.
Tio glas senare så stöttar vi varandra till hissen, vi ställer oss i den och åker upp. Vi går till våra rum och Linnea får hjälpa mig att låsa upp dörren, jag ger henne en kram och går in på mitt rum. Jag går fram till sängen och lägger mig på den, jag somnar med kläderna på.
***
Jag vaknar med en obehaglig smak av citron i munnen, jag reser mig och klär av mig. Jag går in i duschen och ställer mig i den och sätter på vattnet, jag blundar och låter vattnet skölja över mig. Jag ryser till när det första kalla vattnet träffar min hud, vattnet blir snart varmare och jag njuter av känslan.
Fyllan igår var precis vad jag behövde för att lämna den där galna dagen bakom mig. Fyllan blev ett avslut och en början. Jag öppnar ögonen och tvålar in mig, jag sköljer av mig och stänger av vattnet och torkar av mig. Jag går till min väska och tar fram kläder, jag klär på mig och tar min klocka och telefon.
Jag ser på tiden och går fram till dörren och öppnar den. Jag skickar ett meddelande till Markus och frågar om de är i matsalen. Det plingar till innan jag är framme vid hissen, de är där. Jag går in i hissen och åker ner. Jag går till matsalen och går in, jag tar frukost och letar upp Markus och Linnea. De ser på mig och jag på dem.
– God morgon.
– Detsamma, Michael. Hur mår du idag?
– Som jag förtjänar Linnea, men det är inte så farligt. Jag trodde att det skulle vara värre. Hur mår ni?
– Sådär säger Markus.
– Jag mår alldeles förträffligt.
– Så bra, ja att du mår bra Linnea. Segt för dig Markus.
– Får jag för mig att dricka ren sprit igen Linnea så smäller du mig i nacken.
– Haha, ja Markus.
Jag ser henne le mot honom, han svarar på hennes leende och de kysser varandra mjukt. Jag ler och börjar äta min frukost.
***
Ulf ser på statsministern och han är blek och tagen, han ber Ulf om en uppdatering. Ulf ser på honom och sen på statsministerns fru.
– Det kan vänta.
– Nej Ulf, jag vill veta. Vad fasiken hände och vem räddade oss?
Ulf slickar sig om läpparna och sen ger han statsministern en snabb genomgång av vad som hände och vad som hänt hitintills efteråt. Han säger åt statsministern att inte göra något förrän Michaels gammelmorfar och hans kontakter gjort sitt.
De är igång med att städa upp och se till så att Bastuklubben med sina anhängare får ta konsekvenserna av sitt agerande. Statsministern ser på honom och nickar, Ulf andas ut lite. Han kommer inte spela hjälte i alla fall.
– Hur är det med Rita?
– Hon kommer åka hem i morgon, hon har haft sin familj här hela tiden.
– Hur belönar vi dem, Ulf?
– Tänk inte på det nu, vi överlåter det till kungen. Så tar vi andra rygg på honom.
Statsministern tittar på honom och nickar.
– Då gör vi det, Ulf.
Han sluter ögonen och somnar.
***
Jag ligger på stranden och solar, vi har varit här i en vecka nu. Linnea och Markus är på utflykt, jag valde att stanna på hotellet idag. Vi åkte på en guidad tur till Jerusalem för ett par dagar sedan. Vi ska stanna i tre dagar till, jag sätter mig upp och ser på människorna som badar.
Det är inte riktigt turistsäsong just nu så det är rätt glest på stranden. Vi är kanske ett tjugotal här, jag tar av mig kepsen och solglasögonen och går ner till vattnet och går ut en bit och dyker. Jag simmar under ytan en bit innan jag bryter vattenytan och lägger mig på rygg och känner solen värma mig.
Jag blundar och njuter av stillheten. Jag öppnar ögonen, snurrar runt och dyker neråt. Jag känner trycket öka mot öronen, jag stannar och hänger i vattnet. Jag tar ett par simtag och simmar upp mot ytan igen och vänder in mot land.
Jag går uppifrån vattnet och lägger mig på solsängen och ser på vattnet. Det har varit en del av mitt liv så länge, sen jag började simma när jag var liten. Jag tar på mig kepsen och solglasögonen, jag sluter ögonen och njuter av värmen.
***
Ulf ser på min gammelmorfar, de möter varandras blickar och Ulf säger.
– Hur går det?
– Framåt, rätt personer är informerade. De kommer att agera, eller de har börjat agera. De kommer att få sina straff, tro mig de kommer inte komma undan. De har utmanat de äldre släkterna, är det något de inte gillar så är det att bli utmanade av nyrika, uppkomlingar. Sen så trampade de rejält i klaveret när det gav sig på kungafamiljen, som sagt de äldre släkterna accepterar inte det. Vi kommer att ta hand om dem, lita på mig. Det har redan börjat.
– Tack då vet jag det, Michael.
– Bra, det är även bra att du lyssnade på Michael angående deras resa.
– Jag lyssnar alltid Michael.
Min gammelmorfar ser på honom.
– Jag kan minnas att par gånger du hade problem med det när du var yngre Ulf. Din chef ringde ett par gånger om året och hade sina tankar och funderingar om dig Ulf.
Ulf ser på min gammelmorfar, det visste han inte.
– De ringde om en hel del och hade tankar och funderingar, det slutade faktiskt när du tog över Ulf. Det var faktiskt lite vemodigt, men jag förstod. Jag tillhörde en annan generation, kalla kriget var slut och en värld som jag inte upplevt sen innan kriget öppnade upp sig igen. Förvisso med nya utmaningar, men en ny gammal värld. Utan kommunismen, till och med öppna samarbeten mellan öst och väst. Andra fiender visade sig, eller kanske inte visade sig öppet men i det tysta och dolda.
– Jo så är det, men ingen berättade för mig att de hade kontakt med dig. Du var en legend på kontoret, den som skapade det vi har nu, du la grunden. Vi andra har bara byggt vidare på den. Dina kontakter med de allierade och ryssarna satte oss på kartan och att du sa åt dem att satsa på signalspaning. Du såg till att vi var att räknas med, men vi tog ingen plats.
– Tack, du sa åt statsministern att inte lägga sig i kungens planer?
– Ja.
– Bra, mycket bra.
Ulf ser på min gammelmorfar och han känner sig som en skolpojke.
***
Vi står på perrongen och väntar på tåget, de kommer att resa vidare. Med samma tåg till Göteborg, jag kommer att hoppa av i Malmö. Tåget kommer och vi går på det, vi åker iväg och jag ser på Linnea och Markus. Vi är avslappnade, vi har landat efter den där dagen.
Vi har landat i att vi överlevde, tåget saktar in på Hylliestation och jag kramar dem en sista gång och tar mina väskor och går av tåget.
Jag går uppför trappan och fram till en taxi och sätter mig i den. Jag säger min adress och han kör iväg, jag tittar på termometern och ser att den visar femton grader. Det är femton grader kallare än i Eilat, folk är ändå ganska tunt klädda.
Taxin stannar och jag går ur den och in i huset. Jag går till tvättstugan och packar upp mina väskor. Jag går upp till min våning och tittar på klockan, jag undrar var gammelmorfar är. Jag tar fram telefonen och ringer honom.
– Michael.
– Gammelmorfar.
– Så du är hemma igen.
– Ja, jag skrev igår att jag skulle komma hem idag. Var är du?
– I Stockholm, vi håller fortfarande på att städa upp efter deras galenskaper.
– Vi?
– Ja, de äldre familjerna. När jag meddelade vad de nyrika gjort och mot vem så blev de lätt irriterade om man säger så. Så de vill markera ordentligt så att ingen av de där uppkomlingarna tar sig ton igen på närmsta hundra åren eller så.
– Och det är du inblandad i?
– Tja jag är den jag är. Den äldste levande Reuterskiöld, så ja jag får ta mitt ansvar.
– Där ser man och Martin?
– Sitter i häktet, han kommer att ställas inför rätta för sin inblandning. Släkten har lyft sin hand från honom.
Jag samlar mig lite.
– Vad säger hans föräldrar?
– Inget, de förnekar inte hans böjelser. De säger att de respekterat hans val i livet oavsett om de varit korkade. Detta var korkat på riktigt, Michael.
– Ja gammelmorfar, hans förlovade. Jag tror inte att hon är så oskyldig i det här.
– Nej, Michael. De andra har synat henne i sömmarna, hon kommer få betala hon med.
– När kommer du hem?
– Vi får se, Michael. Hur lång tid detta tar.
– Det verkar som om du har roligt?
– Haha, ja Michael det har jag verkligen. Det var ett tag sedan jag hade såhär kul. Jag känner mig tjugo år yngre, jag kommer inte resa till England i år. Jag funderar faktiskt på om vi ska sälja husen, Michael.
– Vi ska kanske avvakta lite gammelmorfar.
– Ja, kanske det, Michael.
– Är Helen med dig?
– Nej hon är kvar i Malmö, hon har tenta i nästa vecka tror jag det var. Hennes sista, klarar hon den så är hon färdig sedan och börjar arbeta för mig på riktigt så att säga. Hon kommer att fortsätta gå bredvid min advokat ett tag till men hon kommer att få ta mer och mer ansvar.
– Så hon stannar härnere, gammelmorfar?
– Ja, som det verkar så gör hon det, Michael. Hon gillar oss och hon gillar att bo härnere. Det är mindre fördomar än häruppe.
– Angående?
– Hennes läggning Michael.
– Jisses, hon nämnde något om det och sa att släkten har sina fördomar.
– Så är det, vi har dem inte.
– Nej, verkligen inte gammelmorfar. Men jag är hemma i alla fall och ska till skolan på måndag. Vi har snart tenta vi med. Sista för terminen, så det ska bli skönt.
– Jaja, vi hörs. Nu ska jag vidare, Michael. De kallar på mig, nästa plan ska läggas och sjösättas.
– Lycka till gammelmorfar.
– Tack Michael.
Vi avslutar samtalet och jag stoppar ner telefonen, gammelmorfar är 90+ och är som ett barn i en godisaffär där allt är gratis. Jag ler och skakar lite på huvudet. Jag går till köket och ser vad som finns i kylen, jag tar fram telefonen och skickar ett meddelande till Helen och frågar om hon ska äta hemma. Hon svarar och jag läser meddelandet att hon kommer äta hemma och att hennes flickvän kommer med hon med. Jag frågar när de kommer och hon svarar. Jag tar fram maten från kylen och börjar med middagen.
***
– Så hur var semestern, Michael?
– Jo den var bra.
– Var, var du?
Jag ser på Helens flickvän.
– Jag var i Eilat, 30 grader varmt i luften och 25 i vattnet. Kan inte bli bättre.
– Varför Eilat?
– Det är vackert där, det var andra gången jag var där. Det är fin dykning där, Clara.
Hon tittar på mig.
– Kan du dyka, Michael?
– Ja, jag är elitsoldat så jag kan dyka, Clara.
– Men är du inte student?
– Jo men jag hoppade på militären direkt efter gymnasiet, sen så när jag nått dit jag ville så tog jag tjänstledigt och skaffar mig en utbildning. Gammelmorfar har fått för sig att jag ska ta över familjeföretaget. Så jag studerar ekonomi.
Clara ser på mig. Vi pratar om min semester och jag berättar om hur fint det är Eilat och jag rekommenderar dem att åka dit. När vi ätit klart så dukar vi av och diskar, när vi är klara med disken så tar vi kaffe och går till vardagsrummet och sätter oss.
De sätter sig i soffan och jag sitter i en fåtölj, de sitter nära och rör vid varandra mjukt. Vi fortsätter prata, samtalet blir lite intimt. Eller personligt. Clara tittar på mig och säger.
– Varför har du inte sällskap Michael?
– Jag har väl inte träffat rätt, jag har känt lite mer för vissa av det kvinnor jag varit med, men det har inte blivit något.
– Varför, Michael? Jag menar du ser bra ut, verkar ha huvudet på skaft, kan laga mat och vad jag tror en sund inställning till kvinnor. Du verkar inte vara en mullig mansgris.
– Tack, jag vet faktiskt inte. Det kanske beror på att de som kommer mig nära dör?
Helen och Clara tittar på mig.
– Vad menar du?
– Min mor och mormor dog när jag var liten, sen dog gammelmormor, en kvinna som betydde väldigt mycket för valde att ta sitt liv. Hon orkade inte leva längre, hon hamnade i klorna på en fasansfull man som lekte med henne och bröt ner henne. När jag tillåter mig att känna så händer det något, blandar jag inte in känslor på det viset så händer inget. Jag är medveten om att det är ett ologiskt tänkande. Men det går inte att förneka fakta, tyvärr.
De tittar på mig och jag tittar på dem, sen följde ett samtal om det som jag själv sagt fullständigt ologiska resonemang.
***
De följande veckorna så rullade vardagen på, jag gick i skolan. Två veckor senare så gjorde jag sista tentan för terminen, när jag lämnat in den så åkte jag hem. Vi gick ut som vanligt på kvällen, jag träffade en helt okänd kvinna där. Vi såg på varandra och våra blickar lämnade inte varandra, jag gick fram till henne. Jag sa.
– Vill du följa med mig hem?
– Gärna.
Vi lämnade puben och tog våra ytterkläder och gick gågatan fram och kom fram till min lägenhet. Vi gick in, kysste varandra aggressivt och tog av oss kläderna snabbt. Jag såg på hennes vackra kropp och hon såg på mig, hon satte sig på knä framför mig och tog mig i munnen.
Hon slickade och sög mig, jag fick stånd snabbt och när de första ilningarna kom så drog jag upp henne, jag lyfte upp henne på bardisken och böjde mig fram och började slicka henne. Min tunga lekte med hennes läppar den undersökte alla vrår i hennes slida, jag fokuserade slickandet på hennes klitoris samtidigt som jag förde in två fingrar i henne och smekte henne snabbt.
Hon kom med ett skrikande som ekade i lägenheten, jag slickade henne genom orgasmen och reste mig upp. Vi kysste varandra aggressivt. Jag lyfte ner henne från bardisken och hon vände sig om särade på benen och såg på mig över axeln. Jag gick snabbt in på toaletten och hämtade en kondom som jag rullade på min penis.
Jag tog penisen i handen och satte ollonet mot hennes slida och tryckte till, min penis gled långsamt in i henne. Jag nådde botten och vi andas in båda två sen började jag ta henne med långa tag. Jag ökade takten efterhand och jag tog henne snabbare och snabbare. Jag kunde inte hålla emot längre och jag kom med ett vrål, hon svarade på det och vi kom tillsammans.
Min säd fyllde kondomen och hennes inre krampade och masserade mig, vi kom länge båda två. När vi kommit färdig och landat så drog jag ur min penis ur henne. Hon vände sig mot mig, vi kysste varandra mjukt.
– Jag har inte presenterat mig förresten, Michael.
– Iris.
Vi såg på varandra sen började vi skratta, vi gick in i badrummet och duschade av oss. När vi duschat klart så torkade vi oss, vi gick upp till min säng och sen älskade vi hela natten. Vi somnade vid fem på morgonen och vaknade vid elva tiden.
Vi klädde på oss och lämnade lägenheten, jag bjöd henne på frukost på ett kafé. När vi ätit klart, så såg jag till så att hon kom hem. Jag satte mig i en taxi jag med och åkte till vårt hus.
***
Jag har hängt med i utvecklingen av det som vi stoppade, statskuppen eller vad man ska kalla det. Både gammelmorfar och Ulf uppdaterar mig, Bastuklubben är krossade, de väntar på åtal allihop. De andra inblandade som Martin är också åtalade. Legosoldaterna identifierades och skickades till de länder som de kom ifrån. De flesta av dem var hemmahörande i Sydafrika.
Jag frågade Ulf vad Olivia gör i USA, han berättade att hon är på utbildning på CIA:s farm. Hon ska vara där i tre månader. Jag frågar varför jag inte fått reda på det. Han tittar på mig och säger som det är att han inte ens tänkt på att han måste informera mig om vad han beslutar om. Jag tittar på honom och jag får ge honom rätt. Jag har textat till Olivia men inte fått något svar, något säger mig att hon inte får använda sin telefon där.
Skolan slutar och sommaren står för dörren, vi flyttar ut på ”landet” gammelmorfar sitter på bryggan i en solstol med ett fiskespö i handen. Han har ett glas öl ståendes bredvid sig, där sitter han hela dagarna. Han gör avbrott för kissande och mat. Helen och Clara är både hos oss och i Claras lägenhet.
Veckorna går, midsommar kommer och går. Vi firade i sommarhuset, jag och de andra tre. Gammelmorfar åkte inte till Saltis, inte Helen i heller. Martins klavertramp och det faktum att gammelmorfar varit däruppe i ett par veckor efter kaoset så vill han stanna hemma.
Vi har en trevlig helg tillsammans, vädret är typiskt svensk midsommarväder. Regn, sol och allt annat däremellan. Efter midsommar så stabiliseras vädret. Det blir fint och solsken, värmen stabiliseras runt tjugofem grader. Jag passar på att sola naken när Helen och Clara inte är här, där är en glänta i dungen som ligger bredvid huset.
Jag har burit dit en solsäng och jag går dit på morgonen efter träning och frukost. Sen ligger jag där och solar fram till lunch, nytt träningspass, laga lunch. Sen äter vi, jag och gammelmorfar. Efter lunch så simmar jag i en timme i antingen poolen eller i sjön.
Sen går jag tillbaka till solsängen i dungen och lägger mig. Sen tränar jag ett pass till innan middag, jag lagar den, vi äter och när vi är klara så dricker vi kaffe och en whiskey. Gammelmorfar utbildar mig om företaget, de gamla släkterna och allt annat som jag behöver. De samtalen brukar vara i en eller två timmar, sen går han och lägger sig.
Då brukar jag sätta mig på uteplatsen, eller nere på bryggan och titta på himlen. Jag åker intill kontoret en till två gånger i veckan och pratar med Anders, det är lugnt på kontoret. Efter det som hände så har det lugnat ner sig, ja i Sverige. Det är rätt oroligt på olika platser i världen, men hos oss är det lugnt.
Statsministern, har fått lämna sjukhuset. Riksdagen har sommarlov så han kommer få ett par månader på sig att vila upp sig och återhämta sig. Jag undrar emellanåt hur det är med Rita, förhoppningsvis så får hon den hjälp hon behöver och att hon tar emot den. Jag ringer Markus ett par gånger i veckan med. Jag saknar att inte kunna prata med Olivia.
***
Jag ligger på rygg, och solar naken. Min telefon ringer och jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej är det kommendörkapten Von Dexler?
– Ja.
– Så bra, mitt namn är Sofia och jag är anställd på slottet. Jag ringer på kungens begäran och meddelar att han vill att du och de som du väljer att bjuda med dig är välkomna nästa lördag till slottet.
– Där ser man, vilken tid?
– Vi ser gärna att ni är här senast 17.30.
– Tack, då kan jag meddela att jag kommer ha tre gäster med mig.
– Tack då vet jag det, namn på dem?
Jag säger gammelmorfars namn, sen Helens och sist Claras. När jag är klar så säger hon tack och säger att kungen med familj ser fram emot att träffa oss i nästa vecka. Vi lägger på och jag reser mig och tar på mig ett par shorts, jag går igenom dungen och går till bryggan där gammelmorfar sitter. Han öppnar ögonen och ser på mig.
– Vi ska till slottet nästa lördag.
– Så de är klara nu.
– Med vadå gammelmorfar?
– Och förstöra överraskningen, skulle inte tro det, Michael.
Jag tittar på honom och han på mig. Jag ser på hans blick att han inte kommer att avslöja något, jag låter det vara och ringer till Helen.
– Ja?
– Du är och Clara är inbjudna som mina gäster till en bjudning på slottet nästa lördag. Vi har inte bestämt om vi ska åka upp på fredag eller lördag, jag kan tänka mig att det är klänning som gäller.
– Så vi ska till slottet?
– Ja, Helen vi ska till slottet.
– Jisses frågan är vad Clara kommer säga om det.
– Det får du fråga henne, Helen.
– Haha, ja jag får väl det. Men tack för inbjudan Michael.
– Självklart Helen.
Vi lägger på och jag går tillbaka till dungen. Jag drar av mig shortsen och lägger mig på solsängen och låter solen värma mig.
***
Vi går ur bilen och gammelmorfar rättar till flugan, Helen och Clara går ut från baksätet och jag ser på dem och deras klänningar. Clara ser lite tagen ut och Helen går fram till henne och talar lågt med henne.
– Kommendörkapten Von Dexler.
Jag ser på kvinnan som kommer fram.
– Fröken.
– Kommendörkapten.
– Så vi träffas igen.
– Vi gör det.
En bil kommer körande in på gården, den stannar, jag ser Markus och Linnea sitta bak i bilen. Markus öppnar dörren och kommer ut.
– Örlogskapten.
– Kommendörkapten.
Linnea kommer ut ifrån bilen och vi kramar om varandra.
– Michael.
– Linnea.
Jag presenterar min gammelmorfar, Helen och Clara för dem. En bil till kommer körande och den stannar bredvid våra bilar. Ulf och Viola kommer ur bilen.
– Amiral.
Jag gör honnör och Markus tittar på mig och sen gör han också honnör. Ulf tittar på oss och svarar på den. Han hälsar på vårt sällskap och kvinnan som är samordnare ser på oss och ber oss följa med henne in. Vi går efter henne och jag vänder mig mot Ulf.
– Jaha vad har ni planerat för oss chefen?
Han tittar på mig och sen på min gammelmorfar.
– Jag har inte haft något med planeringen att göra, jag är bara inbjuden i egenskap av er chef inget annat.
Han ser min blick.
– Jag lovar Michael.
– Då vet jag det, vi får vara beredda på det värsta örlogskapten.
– Ja, kommendörkapten.
Samordnaren, stannar och öppnar en dörr. Jag och Markus går in och hon tittar på mig.
– Hur går detta till?
– Dörren där öppnas, vi går in och du går före mig. Vi ställer oss framför honom, han talar. Hänger på oss tingeltangel och vi gör honnör och sen så gör vi höger, vänster om. Vi går hit igen och sen sätter vi oss och väntar på att de ska komma och hämta oss. Det blir nog middag denna gång, då går vi till matsalen och blir visade till våra platser. Sen sitter vi där och äter vår middag. När den är över så åker vi vidare.
– Bara sådär?
– Ja, faktiskt. Bara sådär.
Han tittar på mig och sen på mitt bröst och min salladsbar, den är bred och hög.
– Du har en viss rutin, Michael.
– Ja, det har jag.
Dörren öppnas och samordnaren står där, vi reser oss och jag tar på mig hatten. Markus gör detsamma.
– Då går vi.
Han börjar gå och jag går efter honom och vi går in i salen, jag ser på de som sitter härinne. Det är de som var i det där rummet, där utrikesministern blev våldtagen och statsministern blev torterad.
Vi stannar och kungen tittar på oss, han öppnar munnen och han börjar tala. Han talar om mod, han talar om vår insats för landet, för hans familj. För de som sitter i salen, deras familjer. Vi lyssnar på honom, han tystnar och ser på oss.
– Jag har fått fria händer att belöna er mina herrar, vilket jag nu kommer göra. Först så ska jag dela ut en medalj åt er, en nyskapad sådan.
En man kommer fram med en kudde, de två medaljerna ligger på kudden. Han tar dem och hänger dem runt våra halsar. Vi gör honnör och sänker våra armar. Kungen svarar på honnören. Sen tittar han på oss.
– Då fortsätter vi, nästa sak är en befordran. Kommendörkaptenen kan numera titulera sig som Kommendör och örlogskaptenen är numera kommendörkapten. Men vi stannar inte där, som sagt de gav mig fria händer. Ni som jag sa innan räddade mitt barnbarn, ni räddade riksdagen och regeringen och ni räddade landet Sverige. Så vi börjar med den nye kommendörkapten.
En man kommer fram till honom, samme man som kom fram med kudden kommer fram med ett par rullade papper och en trälåda. Kungen tittar Markus och sen berättar han för Markus vad papperna innebär, jag ser darrningen i Markus kind. Han får papperna och trälådan. Han bugar sig och tar ett steg tillbaka, kungen tittar på mig och jag ser ett leende på hans läppar. Jag undrar vad fan han har hittat på med nu.
– Jag kan ju inte adla dig som jag gjorde med kommendörkaptenen, men jag kan se till så att du också får ett boende.
Mannen kommer fram med papper och en trälåda.
– Som jag sa jag kan inte adla dig, men jag kan uppgradera din titel. Inte släktens men din. Det är ett undantag som jag fick kämpa rätt hårt för. Från och med idag så är du Michael, Hertig av Skåne.
Jag tittar på honom och slickar mig lätt om läpparna, leende blir lite bredare på hans läppar. Han vinkar med handen och hans barnbarn kommer fram till honom med sin mamma bakom sig. Hon går fram till oss.
– Hon vill också tacka er och ger er en present, så ni får sätta er på knä.
Jag gör som kungen säger åt mig och sätter mig på ena knät, Markus gör det samma och hon kommer fram till oss. Hon öppnar en ask och tar fram ett halsband med ett rött hjärta i. Hon sätter det runt min hals och knäpper det, jag ser på henne och ler.
Hon ler tillbaka och räcker mig en teckning med, jag säger tack och ger henne en kram. Hon svarar på den och släpper mig och går till Markus. Hon upprepar samma sak med honom, när hon är färdig så talar hennes mor och vi lyssnar på henne och när hon är klar så nickar vi.
Hon och flickan går till sina platser och sätter sig, kungen tittar på statsministern och han körs fram i en rullstol . Rita går bredvid honom och de håller också ett tal, vi får presenter av dem med och tackar dem. När de är klara så går de tillbaka till sina platser, vi står och balanserar med våra saker i händerna.
Kungen tittar på oss och nickar, vi svarar på nickningen och vi gör honnör och sen gör vi höger och vänster om. Vi går ut ifrån salen och går till rummet bredvid. Vi sätter oss på varsin stol och vi tittar på varandra.
– Vad fan hände precis, Michael?
– Du blev adlad till baron och fick en herrgård på köpet.
Han tittar på mig och slickar sig om läpparna.
– Vad fan ska jag säga till släkten?
– Att du gjort din plikt och skyddat Sverige mot yttre och inre fiender men att du inte får avslöja mer än så.
Han tittar på mig.
– Linnea kommer döda mig.
– Nej det kommer hon inte, Markus. Vad skulle du göra? Säga nej till kungen.
– Kanske inte, men hon kommer få frispel.
– Kanske, men oavsett vad så har du blivit baron och hon baronessa. Ni har fått en herrgård, läs igenom papperna noga. Något säger mig att det kommer finnas en eller annan överraskning där.
– Vad menar du, Michael?
– Som sagt igenom papperna.
– Vi har nästan precis köpt hus.
– Och nu har ni ett slott, Markus.
– Slott?
– Herrgård nästan samma sak.
Dörren öppnas och kvinnan som visat oss in står i dörren.
– Så min gode hertig och baron. Där är det dags för middagen.
Vi reser oss och tar våra saker och går efter henne, hon säger att vi kan lägga sakerna på ett bord. Vi gör som hon säger och lägger sakerna på bordet, vi blir visade till våra platser och vi sätter oss. Jag sitter bredvid drottningen och kronprinsessan, mitt emot mig sitt Rita och Ulf, Ulf i sin tur har Tyra som bordsdam.
Jag sveper med blicken och ser Helen, Clara och gammelmorfar sitta vid bordet. Claras ovana vid sådana här bjudningar lyser igenom. Men hon klarar sig helt okej, Helen sitter rätt nära henne och kan hjälpa henne runt de värsta blindskären. Maten serveras och vi börjar äta, jag konverserar med mina bordsdamer.
Vi pratar inte om det som hände den dagen, vi pratar om andra saker. Vi äter upp förrätten och huvudrätten, det blir paus i ätandet och jag reser mig och frågar diskret efter en toalett. Jag blir visad tillrätta och går in på toaletten, jag kissar och när jag är klar så tvättar jag av mina händer. Jag öppnar dörren och ser Tyra stå utanför, hon är väldigt vacker. Vi tittar på varandra.
– Michael.
– Tyra.
– Så du minns vad jag heter, Michael?
– Ja, varför skulle jag inte göra det?
Hon vet inte vad hon ska svara så hon tittar på mig och jag på henne.
– Får jag?
Hon pekar på toalettdörren och jag aktar mig.
– Givetvis.
Hon går fram till dörren jag börjar gå och hon säger.
– Skulle du vilja dricka kaffe med mig?
– Gärna, Tyra.
– I morgon?
– Javisst.
– Så bra.
Hon säger namnet på kafét och jag nickar, hon går in på toaletten och jag går tillbaka till matsalen. Jag går till min plats och sätter mig, jag ler och tar en klunk av min dricka. Alla är tillbaka och de sätter sig och vi äter efterrätten. När vi är klara så samtalar vi en stund till.
Jag ser på Markus och han på mig, han nickar och jag ser hans lätt desperata blick. Det faller på min lott att säga ett par ord, jag klingar i mitt glas och jag reser mig. De som sitter runt bordet ser på mig och jag sväljer.
– Det vi gjorde den där dagen, känns faktiskt lite lättare än att stå här och tala inför er. Detta gör mig betydligt nervösare.
De ler och skrattar till lite, jag tar en klunk av vattnet.
– Men jag, eller vi vill bara säga tack för er uppskattning. Vi gjorde vårt arbete, vi försvarade Sverige mot inre och yttre fiender. Varken mer eller mindre, de attackerade Sverige. Vi skyddade det, de attackerade oskyldiga. De gjorde ett angrepp på vår demokrati och vårt kungahus. Vi stod starka i den stunden och Sverige höll. Som sagt vi är överväldigade både jag och Markus, vi hade kanske förväntat oss en back pilsner. Vi hade aldrig kunnat tänka oss detta, så från mig och kommendörkaptenen ett stort tack, till kungahuset, regering och riksdag.
Markus reser sig.
– Givakt.
Min röst ekar, ett par av gästerna hoppar till. Vi gör honnör, min gammelmorfar och de andra som är militärer i rummet reser sig när de hör mitt givakt.
– Sverige, leve…
Vi hurrar fyra gånger och när vi hurrat färdigt så sänker vi armen långsamt.
– Lediga, sitt.
Vi sätter oss långsamt och de andra gästerna ser på oss.
***
Jag går den smala gatan fram och jag ser skylten. Det har ett litet kafferosteri här också, jag stannar utanför och ser in genom fönstret och jag ser henne inte. Jag tittar på klockan och ser att jag är fem minuter tidig. Kvällen avslutas ganska snart efter mitt tal, vi bröt upp och vi tog våra saker jag och Markus.
Vi gick ut ifrån slottet och jag frågade om de följde med till lägenheten för en sängfösare. Klockan var inte så mycket. De sa ja och vi åkte iväg, vi kom fram till fastigheten och vi gick upp i den stora våningen.
Vi gick till en av salongerna och vi slog upp dricka, Linnea såg på oss och sen började hon ställa frågor om vad det innebar att de blivit adliga och vi svarade på det. Jag rådde dem att läsa igenom papperna, allt skulle stå där.
– Jag läste igenom de snabbt innan, vi får en hel del fördelar.
– Vad menar du, Michael?
– Att staten, eller kungen eller vem det är som står för fiolerna, betalar alltför oss. All personal som vi kan behöva, alla renoveringar, möbler osv. Det finns mark till de där herrgårdarna. Vi kommer inte behöva betala skatt för det vi odlar och sen säljer vidare. Herrgården eller slottet eller vad det nu är, är skattebefriat.
Markus och Linnea stirrar på mig, jag tar en klunk av min öl.
– Skojar du, Michael?
– Nej jag skojar inte, Linnea. Jag skojar verkligen inte, det kommer även innebära att ni kommer få inbjudan till Nobelfesten och andra sådana evenemang. Ni kan göra som gammelmorfar gör, vägra att gå dit.
– Det är trams i mina ögon.
De ser på honom.
– Vår släkt är en av de äldsta adelssläkterna i Sverige, det var det som kungen menade när han sa att han inte kunde adla mig. Jag är redan adel, både här i Sverige och i Österrike. Frågan är vad släkten kommer säga när de får buga och niga för mig gammelmorfar.
Jag ser på honom och ler, han tittar på mig och ler tillbaka.
– Haha, ja du Michael. De kommer nog skrika rätt högt.
– Du gammelmorfar, det tror jag med.
– Ett tips ungdomar.
Min gammelmorfar tittar på Markus och Linnea.
– Anställ en tillsyningsman på herrgården, låt sen honom eller henne sköta det dagliga tills ni är varma i kläderna.
– Tack, Michael.
– Ingen fara.
Vi drack ett par öl och vodka och sen så åkte Markus och Linnea till sitt hotell. Helen och Clara gick till hennes lägenhet och jag gick till min. Jag klädde av mig, duschade och gick och la mig.
Jag somnade och vaknade tidigt i morse och tränade, när jag tränat klart så åt jag frukost, duschade och sen klädde jag på mig och tog mig hit. Nu står jag här och väntar på Tyra, jag ser på de gamla husen och man kan nästan känna historien pulsera i väggarna.
Jag ser henne komma gående och jag ser de två SÄPO vakterna, en går framför henne och en bakom henne. De sticker ut en hel del och man lägger märke till dem. Hon kommer fram och vi hälsar på varandra.
– Ska vi gå in, Michael?
– Javisst, Tyra.
Vi går in och jag ser att vakterna går in efter oss, jag ser på dem och skakar lite på huvudet och vi beställer varsin kaffe och kaka, en stor chokladmuffin för mig och en morotskaka för henne. Jag betalar och vi tar vårt kaffe och våra kakor och går ut på en bakgård och får tag på ett bord som ligger lite för sig själv. Vi sätter oss och jag ser på vakterna som försöker se diskreta ut. Jag skakar lite på huvudet och ler.
– Vad är det som är roligt Michael?
– De två som försöker vara diskreta, Tyra.
– Ja?
– De är inte så diskreta som de tror, Tyra.
– SÄPO säger att det har en avskräckande effekt, Michael.
Jag tar en klunk av kaffet och låter det bero, jag säger inte att det är som att sätta en spotlight på henne och säga här är hon. Hon tar också en klunk av sitt kaffe, vi är lite nervösa båda två vad det verkar.
– Tack för inbjudan om en kaffe Tyra.
– Tack för att du tackade ja, Michael.
– Är du ofta på sådana tillställningar som igår, Tyra?
– På slottet?
– Ja, eller någon annanstans?
– Haha nej det är inte så mycket sådant för mig. Jag är inte tillräckligt viktig för att få gå på sådana tillställningar.
Jag tar en klunk av kaffet, jag ser på henne och jag blir sådär varm i kroppen som man kan bli när man ser på en vacker kvinna.
– Du då, brukar du gå på sådana tillställningar?
– Haha, nej. Jag och gammelmorfar bryr oss inte så mycket om dem, resten av släkten går på betydligt fler sådana. Sen så bor de häruppe, jag och gammelmorfar bor i Malmö.
– Du är adlig?
– Ja som kungen sa igår, han kunde inte adla mig. Men han kunde höja min titel. Hur han lyckades med det vill jag inte ens tänka på. Det kommer bli ett ramaskri på släkten när de får reda på det.
– Varför?
– Därför att jag kommer vara högre upp på stegen än dem. Det är inget jag bryr mig om, men de gör. Frågan är hur de kommer reagera i Österrike?
– Österrike?
– Gammelmorfars släkt på hans fars sida är österrikisk adel. Vilken innebär att jag är det jag med. Jag och gammelmorfar är de sista överlevande av släkten Von Dexler. Vi är släkt med de förra ärkehertigarna av Österrike, vi har ett slott och mark därnere. Men vi arrenderar ut marken och slottet till den österrikiska staten, de betalar oss en summa pengar för att få arrendera det av oss. Eller min gammelmorfar, men jag var med sist ett nytt avtal skrevs eftersom det är jag som ska ta över.
– Så ett slott i Österrike?
– Ja och igår så fick jag en herrgård eller slott eller något liknande vid den där ceremonin.
– Varför militär?
– Oj, det kom en militär till skolan en dag och berättade om det yrket. Jag blev fascinerad och ville testa det. Se om jag klarade utmaningen som han viftade med framför mina ögon. Sen så är jag påverkad av min gammelmorfar och hans vänners historier från andra världskriget.
– Förlåt?
– Min gammelmorfar stred för engelsmännen i andra världskriget, han blev högt dekorerad och när han kom hem så byggde han upp den svenska militära underrättelsetjänsten. Bland annat.
– Bland annat?
– Haha, ja han har många strängar på sin lyra, min gammelmorfar.
– Dina föräldrar, Michael?
– Min mor dog när jag var sex år, jag vet inte vem min far är. Min mor och han träffades en midsommarafton, de hade sex och jag är resultatet av den akten.
– Är du inte nyfiken?
– Inte nu längre, när jag var yngre så fantiserade jag givetvis. Du då Tyra?
– Vadå?
– Vem är du, lever dina föräldrar? Har du syskon?
– Mina föräldrar lever, jag har två yngre syskon.
– Vad har du pluggat?
– Måste jag ha gjort det, Michael?
– Nej, kanske inte.
Hon ser på mig och ler, det leendet får mig att se på henne som en lallande fåne.
– Jag har studerat, statsvetenskap. Jag gick med i SSU som ung, gjorde raket karriär där kan man säga. Jag pluggade och engagerade mig politiskt, jag pluggade klart och reste hem till vår kommun. Fick en plats i kommunfullmäktige, någon såg något i mig så när det skulle bildas regering så fick jag erbjudandet om den utnämning jag har nu. Skulle vi vinna valet i höst så kommer jag att erbjudas en annan tjänst.
– Vilken?
– Inrikesminister.
– Vill du ha den positionen?
Hon ser på mig, jag möter henne blick och jag tar den sista klunken av kaffet. Det är kallt så jag ryser till lite. Jag sväljer och gör en min.
– Vad är det?
– Kaffet var kallt, vill du ha mer, Tyra?
– Ja tack gärna.
Jag reser mig och köper påfyllning åt oss, jag går tillbaka till bordet och sätter mig. Jag sätter glasen på bordet, jag rör i mitt kaffe och tar en klunk.
– Hur gammal är du Tyra?
– Trettiotre, du?
– Tjugoåtta.
– Du frågade om jag vill ha den positionen.
– Ja.
– Varför?
– Varför vadå, Tyra?
– Varför frågade du det, Michael?
– För att det såg ut som att du inte ville det. Eller i alla fall så såg du tveksam ut.
Hon tittar på mig, hon tar en klunk av kaffet.
– Tror du på kärlek vid första ögonkastet, Michael?
Jag tittar på henne, jag ser in i hennes gröna ögon. Ögon som jag skulle vilja förlora mig i varje dag, det djupt röda håret. Idag uppsatt i en slarvig hästsvans i nacken, uppsättningen gör att jag får se hennes vackra hals.
– Ja, jag är en obotlig romantiker så det gör jag Tyra.
Hon tittar på mig, om mitt svar överraskar henne så visar hon inte det.
– Så en obotlig romantiker, Michael?
– Haha, ja är det så överraskande? Jag tror att vi alla vill ha någon att älska, att vi alla vill ha lite romantik i livet. Sen om man kan bli förälskad av en blick, ja det tror jag. Jag tror att den första blicken är mer avgörande än vad man kan tro. Vad tror du?
Hon tar en klunk av sitt kaffe, hon sätter glaset på bordet och ser på mig.
– Hade du frågat mig innan jag såg dig första gången så hade jag skrattat, sen såg jag dig. Dina ögon, de såg snälla ut. Fast att du gick där med målat ansikte och såg farlig ut, det blev en sådan kontrast. De snälla ögonen i det farliga ansiktet, sen log du och illusionen av det farliga försvann. Nästa gång jag såg dig så var det i det där fruktansvärda rummet, då såg jag de där snälla ögonen igen. Men jag hann se dem när de inte var lika snälla, när du och Markus kom in i rummet. De där granaterna smällde och det ringde i öronen, men jag såg dina ögon. Då var de inte snälla, men de skrämde mig inte, Michael. Tvärtom de fick mig att mig trygg, sen när du log mot mig. Så var det de snälla ögonen igen. Det var första gången igår som jag såg dig utan att vara målad i ansiktet, inte för att det spelar roll. Men du har ett vackert ansikte, Michael.
Jag ser på henne och känner rodnaden stiga på mina kinder.
– Tack Tyra och detsamma. Du är en väldigt vacker kvinna, jag har tänkt en hel del på dig sen den där första konversationen vi hade. Skam och sägandes så visste jag inte vem du var, din titel alltså. Jag är ganska så politiskt ointresserad. Jag fick frågan en gång om min politiska inställning, jag framställde mig som en idealistisk socialist. Jag är väl kvar där, kanske lite mer realist idag. Jag har en hel del synpunkter på den liberalismen som genomsyrar dagens politik. Framförallt den ekonomiska, alla privatiseringar osv. Allt kan inte vara till salu.
– Så idealistisk socialist?
– Haha, ja. Överraskar det dig?
– Ja, lite faktiskt, Michael.
– På grund av mina rötter?
– Ja, bland annat, Michael.
Jag tar en klunk av kaffet och ser på henne.
– Så du är kär i mig, Tyra?
– Hur galet det än låter så ja, Michael. Som sagt det blir ännu galnare tycker jag när jag som sagt aldrig sett dig utan färg i ansiktet. Ja inte förrän igår.
– Som sagt jag är en obotlig romantiker så, så galet är det inte. Som jag sa, jag har tänkt en hel del på dig med Tyra. Jag är kär i dig med.
Vi talar med dämpade röster, det är som om vi vill vara hemliga med det vi säger. Så är det säkert, vi vill inte dela med oss av våra innersta med någon annan, inte än i alla fall. Det är fortfarande privat, det är bara för oss.
– Har du semester, Tyra?
– Ja, jag har semester, Michael.
– Skulle du vilja komma ner till mig och bo hos mig i en vecka? Så att vi kan lära känna varandra.
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick.
– Och om vi kommer fram till att vi är förälskade, Vad händer då Michael?
– Då får vi ta det där ifrån och försöka hitta en lösning, Tyra.
– Så du bjuder in mig till dig i en vecka?
– Ja, helst utan dem Tyra, jag kan skydda dig om det skulle komma till det. Förmodligen bättre än vad de kan.
– När?
– Precis när du vill, vi åker ner idag. Vi längtar hem alla fyra, så vi kommer åka hem idag. Eller de andra tre har redan åkt ner, så fort vår träff är slut så kommer jag att åka till vårt boende och ta mina väskor och åka hem jag med.
– Så jag får komma när jag vill?
– Ja, Tyra.
– Om jag vill åka med dig nu?
– Då får du gärna göra det, Tyra.
Hon tittar på mig.
– Men utan dem?
Hon tittar på de två SÄPO vakterna.
– Helst ja, som jag sa. Jag kan skydda dig bättre än vad de kan.
– Frågan är om det går att lösa, som sagt efter det som hände så är de väldigt noga med vårt beskydd.
Jag ser på henne och tar fram min telefon, jag ringer Viola.
– Ja, Michael?
– Vill du meddela SÄPO att jag tar över skyddet för socialministern, hon kommer följa med mig hem till Malmö.
– Javisst, Michael. Jag löser det.
– Tack Viola, så snabbt som möjligt.
– Jadå, så snabbt som möjligt.
Jag lägger på och Tyra ser på mig.
– Det gäller att ha kontakter Tyra, var bor du?
– I en lägenhet på Östermalm.
– Jag med, då åker vi dit och packar det som du behöver packa för en vecka hos mig. Sen så hämtar vi mina saker, när vi gjort det så åker vi hem till mig.
– Bara sådär?
– Ja varför inte Tyra, som sagt jag kommer snart få ansvaret för ditt beskydd.
Hon tittar på mig och ler, det är det där leendet som får mig att bli en lallande fåne. Eller jag känner mig som en sådan. Min telefon ringer och jag svarar.
– Ja, Viola?
– Det är löst, om där är vakter nu så meddelar du dem att de ska kontakta sin chef.
– Tack, Viola.
– Ingen fara Michael.
Vi lägger på, jag reser mig och går fram till de två vakterna. De lyssnar och talar i sina mikrofoner, de får reda på att de ska backa. De tittar på mig och jag på dem, de går i väg och jag går fram till Tyra och sträcker fram min hand.
– Ska vi?
Hon tar min hand och det känns som om träffas av blixten när vi rör vid varandra, vi ser på varandra och våra ögon vidgas. Vi känner det båda två, jag drar henne försiktigt närmre mig. Jag ser in i hennes gröna ögon och innan jag förstår vad som händer så kysser jag henne och hon mig.
Vi särar på våra läppar och våra tungor hälsar på varandra. Vi kysser varandra länge, de andra människorna som sitter här existerar inte. De finns inte, vi delar på oss och vi ser på varandra.
– Jisses.
– Ja det kan man säga, Michael. Jisses.
Vi går utifrån kafét och går ut på gatan, vi letar upp en taxi och hon säger sin adress. Vi går upp till hennes lilla lägenhet, hon packar snabbt och vi lämnar hennes lägenhet och går till min. Vi går in och jag hämtar mina väskor, vi går ner och jag ringer en taxi.
Vi kysser varandra mjukt medan vi väntar på att den ska komma, den kommer och vi sätter oss i baksätet. Jag säger Arlanda och chauffören kör iväg. Vi kommer fram och vi går in, vi letar upp första bästa flyg till Sturup, eller Kastrup. Det blir Sturup, jag köper biljetter och vi går till gaten och sätter oss.
Vi håller varandra i handen, jag pussar henne, hon svarar på den och vi ler båda två. Vi särar på läppar och jag kysser henne och hon kysser mig.
***
Vi går av planet på Sturup, vi går ut från flygplatsen och vi går fram till en taxi och vi sätter oss i den. Jag säger adressen till sommarhuset, chauffören knappar in adressen på GPS: en och kör iväg.
Jag smeker hennes hand med min tumme. Hon smeker min, vi tittar på varandra och jag ler. Sen pussar jag henne mjukt, hon svarar på den och vi kysser varandra snabbt. Vi delar på oss och ler mot varandra igen.
Jag tar våra väskor och hon ser på husen och ladan. Jag går till gästhuset med hennes väskor. Hon går efter mig och jag öppnar dörren och vi går in, jag visar henne huset och frågar om hon vill fräscha till sig? hon säger ja. Vi kysser varandra och vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och jag ser in i hennes gröna ögon.
– När du är klar så är det bara att komma till baksidan av det stora huset. Så får du träffa min gammelmorfar. Han sitter säkert på bryggan och fiskar som vanligt.
Hon tittar på mig och ler, hon tar tag om min tröja och drar mig närmare. Hon kysser mig och jag svarar på den och Vi kysser varandra länge igen, vi delar på oss och jag smeker hennes kind.
– Vi ses i andra huset, Tyra.
– Ja, Michael.
Jag tar mina väskor och går in i andra huset, jag går till mitt rum och packar upp mina kläder och saker snabbt. Jag lägger de saker jag fick igår på skrivbordet som står i rummet. Jag går in på toaletten och tvättar av mig, jag byter om och när jag är klar så går jag nerför trappan och går ut på baksidan och går ut på trädäcket och jag ser på gammelmorfar som sitter på bryggan. Jag går ner till honom.
– Biter de?
– Ja, men jag kastar tillbaka dem.
– Jag har besök med mig gammelmorfar.
Han ser på mig och ler, jag ler tillbaka.
– Hon är lite känd bara så du vet, gammelmorfar.
– Hur känd?
– Hon är politiker i regeringen.
Han tittar på mig, jag möter hans blick.
– I regeringen?
– Ja, gammelmorfar.
– Det var väl för väl det, så det inte var någon av de förvirrade, Michael.
– Förvirrade?
– Ja hon den kristna eller hon som styr det andra partiet. Hon som avgudar Ayn Rand. Som sagt de är förvirrade, så vem är hon?
– Socialministern.
Han tittar på mig och skrockar.
– Det var som fan, Michael.
– Vadå, då?
– Nej, snacket som går om henne är att hon inte är som de andra. Hon har integritet och är inte beredd på att göra vad som helst för att få som hon vill så att säga.
– Du menar?
– Oja, Michael. Det är vanligare än du kanske tror, men det ska sägas att det är både män och kvinnor som sysslar med det. Men inte hon enligt ryktet, de andra två dock…
Vi vrider på huvudet båda två, vi ser henne komma gående över gräsmattan. Hon har en vit sommarklänning på sig, de röda håret är fortfarande uppsatt i nacken. Hon har ett par solglasögon på sig och en keps i handen, hon kommer ner på bryggan till oss. Min gammelmorfar reser sig och han hälsar på henne när hon kommer fram.
– Michael.
– Tyra.
– Trevligt att träffas, Tyra.
– Detsamma, Michael. Blir inte det förvirrande?
– Haha, nej faktiskt inte. För det mesta så vet vi vem som menas, Tyra.
Hon tittar på mig gammelmorfar och sen på mig.
– Ni är rätt lika varandra, ni två. Ni har lika snälla ögon.
– Tack, Tyra.
– Vill du ha något gammelmorfar?
– Nej jag klarar mig, jag har en spann med is och dricka i bastun. Jag åt när vi kom hem så jag klarar mig.
– Var är Helen och Clara?
– De valde att stanna i stan, de skulle i väg på något jippo av något slag.
– Där ser man, är de i huset eller i Claras lägenhet?
– Jag har inte en aning, Michael. Det sa de inte.
Han sätter sig och tar upp fiskespöet, jag tar Tyra i handen och sen så visar jag henne det stora huset och ladan. Vi kysser varandra ofta under rundturen, när den är klar så sätter vi oss på trädäcket. Jag tar av mig min kortärmade tröja och jag ser Tyras blick på min kropp.
– Jag har tränat sen jag var sex år, minst ett pass om dagen.
Hon tittar på mig.
– Varför?
– Det blev min utväg i saknaden av min mor. Mitt sätt att hantera sorgen, som en sexåring kan hantera sorg. Min morfar introducerade mig till en kampsport som heter De fem elementen, det är en livsstil, eller livsfilosofi eller båda samtidigt kanske. Men i alla fall han introducerade mig, jag började träna det. Sen så började jag på simskola, jag stannade kvar och blev elitsimmare. Men jag slutade när jag sjutton eller arton. Det var inte lika kul längre, samma med fäktningen. Som jag började med när jag var sju tror jag. Som sagt, jag har alltid tränat.
– Så du har simmat?
– Ja, Tyra. Du med?
– Ja, jag gjorde det tills jag fyllde arton. Sen precis som du så tröttnade jag.
– Där ser man, då har vi något gemensamt, Tyra.
– Haha, ja Michael.
– Är du hungrig, Tyra?
– Ja, det är jag.
– Ska vi fixa lite lunch?
– Ja tack, Michael.
Vi reser oss och går in i huset och går till köket och jag öppnar kylen och plockar fram smör och pålägg. Jag tar fram bröd och skivar upp det, jag tar fram en bricka och lastar på den och bär ut den på uteplatsen. Vi dukar av brickan och vi sätter oss. Jag öppnar de två alkoholfria ölen, vi gör varsin smörgås och börjar äta, Tyra ser på mig och frågar.
– Har du något som du gör som andra kanske inte tror om dig? någon egenhet eller beteende.
Jag tuggar färdig maten jag har i munnen och sväljer.
– Jag har nog en del, men jag gillar att sola och bada naken.
– Här?
– Om jag är själv så har det hänt, men jag har en plats i dungen där jag solar naken när de andra är här. De vet om det så de stör inte så att säga.
– Hur kommer det sig?
– Att jag solar naken?
– Ja, Michael.
– Har inte en aning faktiskt, jag tycker att det är skönt. Eftersom jag gör det själv så att säga så är det väl inget behov av att visa upp mig. Som sagt det är skönt att göra det. Du då Tyra?
– Jag kan svära som en borstbindare, framförallt om jag är i en miljö där jag känner mig säker så kan det komma en hel del svordomar från min mun.
Jag tittar på henne och ler lite, jag tar en tugga av min smörgås och tuggar på den.
– Har du haft många tjejer?
– Hur menar du?
– Ja har du varit med många tjejer?
– Vad är många?
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick.
– Fler än tjugo kanske.
– Nej då har jag inte varit med många, jag har varit med ett tiotal tjejer sen jag gjorde min debut som sexton åring. Jag har haft ett längre förhållande, eller vad man ska kalla det när man är tillsammans med någon på gymnasiet. Jag har inte haft ett förhållande sedan dess, jag har träffat kvinnor och vi har älskat med varandra, vissa har jag träffat mer än en gång. Andra inte, men som sagt. Jag har inte varit i ett förhållande med någon sedan gymnasiet.
– Varför?
– Det var väl inte kärlek, det var en fysisk reaktion. Eller en av dem var det lite allvarligare med. Men hon orkade inte längre, så hon tog livet av sig. Hon hamnade i klorna på en galen man som bröt ner henne och en massa andra kvinnor. Hon orkade inte till slut så hon tog livet av sig, det var henne jag var tillsammans med på gymnasiet.
– Varför tog det slut?
– Jag slutade simma och det var hela hennes liv vi försökte vara tillsammans även efter att jag slutat men det gick inte. Sen fick hon stipendium så att hon kunde läsa och simma på college i USA, hon hoppade på det och vi gjorde slut. Vi träffades igen och vi inledde ett vad ska man kalla det, vänner med fördelar förhållande? Vi trivdes väldigt bra i varandras närhet, men vi ville inte vara tillsammans. Hon läkte fortfarande, jag var upptagen med mitt. Jag var kanske fortfarande lite sårad, eller bränd efter vad som hände när vi var tillsammans. Men i alla fall, en dag så orkade hon inte mer. Så hon dränkte sig i den bassäng som betytt så mycket för henne, men som även blev den plats där hon bröts ner.
Jag tar en tugga på smörgåsen och tuggar på den.
– Älskade du henne?
– Nej, Tyra. Det gjorde jag inte, jag höll väldigt mycket av henne. Men nej jag älskade henne inte. Du då har du varit med många?
Hon tar en tugga av sin smörgås, hon tuggar och sväljer.
– Nej, jag har inte varit med många. Det blev en del i gymnasiet, sen på universitetet så träffade jag en kille. Vi blev tillsammans och vi var stört kära, eller jag var det i alla fall. Jag tror att han var det han med, i början så märkte jag ingenting. Eller det var en del småsaker, men det var mer vad ska jag säga egenheter? Tiden gick och vi blev mer och mer förälskade, eller jag blev det. Jag vet faktiskt inte om han blev det, han sa det men jag vet inte. Vi flyttade ihop, vi startade ett liv tillsammans trodde jag. Jag blev klar, vi flyttade till min hemstad. Han pluggade vidare, han skulle bli jurist. Han kom hem på helgerna och bodde i vår lägenhet i veckorna. Jag inledde min karriär så att säga, åren gick. Vi förlovade oss och han friade och vi bestämde datum och jag kom till kyrkan. Det gjorde inte han, vi väntade och väntade. Det slutade med att vi fick efterlysa honom, de hittade honom hängandes i taket på vinden i vår lägenhet. Det visade sig att han var borderline och jag hade inte en aning. Som sagt han hade sina egenheter, han kunde vara upp och ner i humöret ibland. Hans närmsta trodde att jag visste, men jag hade inte en aning. Det var för fyra år sedan. Vi skulle gift oss till midsommar, efter valet fyra månader senare så var jag socialminister. Jag kastade mig över arbetet och jag arbetade dygnet runt som det kändes, jag har haft ett par tillfälliga förbindelser efter det som hände. Jag trodde att de skulle fortsätta så, arbete och ett par tillfälliga förbindelser. Sen går du förbi mitt kontor och jag ser dina ögon. Vi inleder vår lilla konversation och du får mig att bli kär bara med ett ögonkast.
Jag har ätit upp min smörgås under hennes berättelse, jag kan relatera till att inte misstänka något. Även om jag visste att Wilma hade sina demoner som trodde jag inte att hon skulle ta livet av sig. Jag har brett en ny smörgås och jag har precis tagit en tugga när hon tystnar. Jag tuggar färdigt och ser på henne.
– Jag kan lova dig att jag inte kommer göra så, den eller de egenheter jag har förutom att jag gillar att sola naken är att jag snarkar ibland när jag sover. Framförallt om jag druckit, jag är enligt min omgivning fruktansvärt envis och jag är en dålig förlorare men en god vinnare. Jag gör vad som helst för de som är mina vänner.
– Och de som inte är dina vänner?
– De gör jag inte vad som helst för.
– Så du snarkar?
– Ja, Tyra. Framförallt när jag druckit tydligen, min vän Olivia, hon och jag delade rum när vi var i SOG. Hon säger att jag gör det när jag druckit.
– Delade du rum med en kvinna?
– Ja, inget hände mer än att vi blev vänner. Det blev pinsamt en gång, men vi löste det också.
– Pinsamt?
– Jag gick in i rummet utan att knacka och hon hade egen tid.
– Oj.
– Ja, det blev lite pinsamt. Så vi löste det med att sätta en gummisnodd på handtaget när ville ha lite egen tid.
Hon tittar på mig och ler.
– Funkade det?
– Jadå, det funkade.
– Ni två?
– Nej, som sagt vi är vänner. Vi känner inte så för varandra, hon är som min syster och jag som hennes bror. Vi kom varandra väldigt nära där, jag fixade arbete åt henne där vi är nu. I SOG så hade hon bara fått vara instruktör för att hon är kvinna. Eller som ett befäl sa där, hon sitter när hon kissar.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Det spelar ingen roll för dem att hon var nummer två, hon är kvinna.
– Var du nummer ett?
– Ja, jag var nummer ett. Jag har en nästan kuslig fallenhet för det jag gör, jag har blivit nummer ett på alla mina fyra utbildningar. Är du klar?
– Ja.
Jag reser mig och dukar av, Tyra hjälper till och vi bär in maten och vi sätter in den i kylen. När vi är klara så ser jag på henne och kysser henne, hon svarar på den och vi stönar lågt båda två. Mina händer smeker hennes rygg, vi delar på oss och vi ser på varandra och vi ler.
– Du sa fyra utbildningar?
– Ja, jag började som Arktisk jägare, sen blev det kustjägare, där så hade Ulf fått nys om mig. Han kom med ett erbjudande till mig, en utmaning. En väldigt speciell sådan, det jag kan säga om den är att jag lämnade landet i tre år. När jag kom hem så var jag tvungen att göra ett år i SOG för att hålla ett visst sken uppe. När jag var klar där så tackade jag ja till ett erbjudande från Ulf, så nu tillhör jag MUST. Den gren som min gammelmorfar startade en gång i tiden.
– Så han startade MUST?
– Ja, Tage Erlander bad honom om det. Min gammelmorfar ska enligt vissas utsago vara den direkta orsaken till att ryssarna efter kriget inte gjorde Sverige till en kommunistisk lydstat, Churchill och Roosevelt bad honom tala med Per – Albin Hansson om Sverige spel under täcket med tyskarna. Han gjorde det och statsministern lyssnade på honom, efter kriget så hade han fler samtal med honom. Bland annat om de svenskar som stött nazisterna, han gav dem två dagar på sig att anmäla sig själv. Gjorde de inte det så fick de ta konsekvenserna av det, de skickades till Tyskland och krigsrättegångar. De som anmälde sig själv här i Sverige fick lättare straff än de som åkte till Tyskland. En del som var inblandade i det som hände med er, är släktingar till de som min gammelmorfar satte dit. De kallade sig för Bastuklubben, de tillhörde gräddan av de som kallas för nyrika av min gammelmorfar och hans vänner. När de ”bara” försökte med sitt trams som de kallade det för, när de bara försökte med det mot regeringen så att säga så brydde de äldre släkterna sig inte. Men när de attackerade kungafamiljen, då blev det en attack på etablissemanget. De släkterna går långt tillbaka i tiden, väldigt långt. Så när jag stoppade dem och informerade min gammelmorfar så tog det hus i helvete. Bastuklubben är ”utrotad” de är utfattiga och kommer inte ha råd att betala för sina advokater. De kommer att få sina straff, en av mina nästkusiner var med i röran. Han är en paria i släkten nu, de kunde kanske förlåta honom för hans förvirrade världsbild. Men när han var med och attackerade kungen och kungens familj så gick han för långt. Det som hände med statsministern och utrikesministern och er andra, ja det var tråkigt. Men inget världsomvälvande för de släkterna.
– Så det som hände med dem var inget som de reagerade över?
– Inte lika mycket som angreppet på kungafamiljen, jag vill bara förtydliga. Vi ser det inte så jag och min gammelmorfar, men hade de inte attackerat kungen så hade gammelmorfar troligtvis inte fått med sig de andra gamla släkterna. Då hade det varit jobbigare att få dem dömda för det de gjort, det kommer de att bli nu.
– Hur inblandad är du i det, Michael?
– Ingenting, så länge gammelmorfar lever.
– Och när han dör?
– Har inte en aning, Tyra. Men så länge jag har det arbete jag har så kommer jag nog inte bli inblandad i deras göromål. En sak de väldigt sällan gör, för att inte säga aldrig. De lägger sig inte i politiken, ingen av de släkterna gör det. Alla är överens om att konsekvenserna av ett sådant agerande blir för oöverskådliga. De har gjort det en gång vad jag vet, då hade vi stabilitet i landet i nästan trettio år. Efter kriget så hade de ett möte, där de kom fram till att stabilitet var viktigt efter kriget. Ditt parti dominerade politiken fram till och med 1978, Sverige red på en framgångsvåg som vi till vissa delar fortfarande gör. I alla fall i export av varor och tjänster. Min gammelmorfar skapade sig sin förmögenhet efter kriget, betong, cement och armeringsjärn la grunden för hans imperium. Sen kom andra saker, idag så sitter han på en förmögenhet som är större än Kamprads. Men ingen vet om den, ingen vet vem min gammelmorfar är. Det är bara de initierade som vet vem min gammelmorfar är, jag är ensamarvinge till hans imperium.
Hon tittar på mig, jag ser henne slicka sig om läpparna.
– Är han rikare än Kamprad?
– Ja, Tyra det är han. Du förstår han hade kontakter efter kriget som var unika, eftersom han varit soldat för engelsmännen så hade han skapat kontakter hos de allierade som gav honom möjligheter i kaoset som uppstod efter kriget. Europa skulle byggas upp igen, min gammelmorfar insåg att det skulle behövas, betong, cement och armeringsjärn. Han sålde det till de allierade, framförallt i Tyskland. De betalade honom svindlande summor pengar, han förvaltade dem och utvidgade sitt imperium. Idag så handlar han bara med aktier, det mesta av pengarna finns i fonder som bara växer. Han äger tio procent av aktierna i Apple och Microsoft. Ett tips från en man som han räddade livet på under kriget. Han litade på mannen och köpte aktierna, vi kan väl säga att han inte ångrar sig. Det är bara ett exempel på min gammelmorfars känsla för affärer.
– Och du är ensam arvinge, Michael?
– Ja, till hans förmögenhet är jag. Reuterskiölds så är jag rätt långt ner på listan, men som Dexler så är jag ensam arvinge. Både till den svenska och österrikiska, jag ville berätta för att du ska veta vad du ger dig in på om vi kommer fram till att vi vill fortsätta efter att denna vecka är slut, Tyra.
Hon ser på mig och tar mig lätt om nacken och jag lutar mig fram och kysser henne. Våra tungor leker med varandra, mina händer smeker hennes kropp och hon stönar i min mun. Jag svarar på stönandet, vi avslutar kyssen och vi ser på varandra. Ett leende spelar på hennes läppar och jag svarar på det.
***
Vi pratade vidare om våra uppväxter, hennes familj och min. Vi lagade middag och gammelmorfar satt med oss och åt, när vi ätit färdigt. Så pratade vi en stund, gammelmorfar ställde lite frågor till Tyra. Hon svarade på dem och han verkade nöjd med svaren, han gick och la sig och vi satt kvar ute och fortsatte prata. Jag reste mig och tog henne i handen och vi gick ner till bryggan.
Jag börjar klä av mig och hon ser på mig och gör detsamma, vi är snart nakna och vi hoppar i vattnet och simmar ut en bit och vi stannar och kysser varandra. Mina händer smeker hennes kropp och hennes smeker min, jag känner på hennes rygg och rumpa. Mina fingrar smeker hennes slida mjukt, hon stönar till och ser på mig.
Jag möter hennes blick och hon känner min hårda penis ligga mot hennes kropp. Hon släpper mig och börjar simma mot bryggan och jag simmar efter henne. Vi klättrar upp på bryggan och hon kysser mig hetsigt, våra händer smeker varandras kroppar och mina fingrar smeker hennes slida, hennes hand smeker min penis.
Den står hård och redo, hennes slida är blöt, varm och minst lika redo som jag är. Jag lägger mig på rygg på bryggan och hon ser på mig och grenslar mig. Hon tar min penis i handen och rör ollonet över sina läppar och jag känner värmen och vätan mot det, hon sjunker ner över mig och vi stönar högt båda två och vi viskar samtidigt.
– Oh herregud.
Hennes innersta går inte att jämföra med något jag upplevt innan, hon sänker sig sakta och varenda millimeter av hennes inre smeker min penis. Efter vad som känns som en evighet så når vi botten och hennes ögon är uppspärrade. Jag känner att mina är detsamma. Vi ser på varandra och vi andas snabbt båda två.
– Din penis är magisk, jag har aldrig upplevt något liknande, Michael.
– Inte jag i heller Tyra.
Hon böjer sig fram och kysser mig samtidigt som hon börjar rida mig, först långsamt sen allt snabbare. Alla tankar på kondom och skydd är som bortblåsta, det enda som existerar här och nu är hon och jag och vårt älskande.
Hon rider mig snabbare och snabbare. Vi är nära båda två och vi andas snabbt och jag kan inte hålla emot längre. Jag ser på henne och jag skriker till när jag exploderar och hon kommer en sekund senare och svarar på mitt skrik som rullar över vattnet. Vi kommer tillsammans och jag känner hur säden fyller hennes inre samtidigt som hon krampar och kramar mig.
Vi kommer länge båda två, när orgasmerna till slut ebbar ut och vi kommit färdigt så ligger vi där i sommarkvällen och vi kysser varandra mjukt. Vi delar på oss och hoppar i sjön och badar av oss, vi går upp till gästhuset.
Vi går in och vi duschar av oss, när vi är klara så går vi in i sovrummet och lägger oss i sängen. Vi ler och sen älskar vi hela natten, vi kommer fler gånger tillsammans. Det finns nog ingen tvekan om att vi kommer fortsätta träffas efter denna vecka.
***

Kapitel 17. 20??
***
Kärlek och Hämnd…
***
En vecka blev till två, jag visade henne våra andra boenden. Huset och min lägenhet, jag visade henne Malmö. Vi pratade mycket och länge, jag presenterade henne för Helen och Clara. Vi låg på gräset i Kungsparken, vi drack öl eller vin på Lilla torg och vi solade nakna. Inte på den strand där jag brukar sola naken. Vi gjorde det i dungen därhemma, hon vågade testa och hon kom fram till att hon gillade det hon med.
Vi älskade, vi älskade ofta. Efter första gången på bryggan så var vi omättliga, vi älskade minst två eller tre gånger om dagen. Ibland mer men aldrig mindre. Vi älskade i dungen när vi solade nakna, vi älskade i poolen, i husen, i träningsladan, i bilen, utanför bilen. Vi älskade överallt, när den första veckan gått så kom vi överens om att hon skulle stanna i en vecka till.
Jag kontaktade Viola som kontaktade SÄPO, när den veckan också gått så följde jag henne till Sturup. Vi kysste varandra länge, hon gick på planet och jag såg det lyfta och jag gick ut och satte mig i bilen och körde tillbaka till sommarhuset. Gammelmorfar sitter på bryggan och jag går ner till honom.
– Jag gillar henne, Michael.
– Jag med gammelmorfar, jag med.
Vi säger inte mer, det behövs inte. Vi kan konsten att kommunicera utan ord, jag kramar hans axel mjukt och går upp till huset. Det är molnigt idag så det lär inte bli något solande idag. Jag går in och tar en bok och sätter mig på uteplatsen och lutar mig tillbaka i solstolen och börjar läsa.
Det plingar till i min mobil, jag läser meddelandet. Hon är framme i Stockholm, jag svarar på det och fortsätter läsa. Hon skriver igen och jag läser och svarar, vi fortsätter skriva tills hon kommer hem. Sen ringer hon och vi pratar med varandra, vi pratar tills vi inte har mer att säga.
Jag ser på klockan, det har gått tre timmar. Det känns som tre minuter, vi avslutar samtalet. Jag får lägga min mobil på laddning, jag öppnar kylen och plockar fram mat till lunch. Jag börjar laga den och när den är klar så kallar jag på gammelmorfar, han kommer upp och sätter sig. Jag dukar fram lunchen och vi börjar äta.
– Älskar du henne, Michael?
Jag stoppar gaffeln i munnen och börjar tugga, jag sväljer och tittar på honom.
– Hur känns det gammelmorfar?
– Vad menar du?
– Hur vet man om man älskar någon? Jag vet att jag älskar dig, jag älskade gammelmormor med. Min mor med, även om den känslan är avlägsen. Ibland så minns jag inte riktigt hur hon såg ut. Men hur vet jag om jag älskar henne? Jag saknade henne redan innan hon åkte, hon är det enda jag tänker på just nu, jag får en massa fjärilar i magen när jag tänker på henne, ner jag ser på henne. Stänger jag mina ögon så är det henne jag ser, är det att älska gammelmorfar?
– Du beskriver det väl Michael, nog älskar du henne.
– Ja, det gör jag nog gammelmorfar.
– Nej inte nog, Michael. Du älskar henne, tror du att hon älskar dig?
– Ja, hon sa det i morse. Jag fick inte svara henne då, jag ville göra det men jag fick. Första gången jag sa det fick inte bli som ett svar på hennes ord.
– Hur kändes det?
– Inte okej, men jag förstår henne. Det ska inte sägas bara för att hon sa det, jag ska mena det.
– Jag förälskade mig i din gammelmormor första gången jag såg henne, jag älskade henne efter vi älskat första gången. Men jag insåg det inte förrän jag åkt till England, jag träffade andra kvinnor men ingen fick mig att känna som Maria. Så när jag kom hem så postade jag 75 brev till henne, brev som jag skrivit under åren. Jag skrev fler som jag skickade men som aldrig kom fram, hon läste dem. Vi träffades och vi flyttade till Malmö, eller jag flyttade till Malmö. Vi skapade ett liv här, vi skapade vår familj. Vi gifte oss och fick din mormor, vi blev föräldrar sent. Din gammelmormor var en bit över trettio, sen att vi bara fick ett barn.
– Vadå då? Gammelmorfar?
– På den tiden så skulle man ha fler barn, men vi var nöjda med ett. Det tog tid för oss att bli gravida, gammelmormor fick missfall både före och efter din mormor. Till slut så orkade vi inte med missfallen så jag opererade mig.
Jag tittar på honom, vi har ätit färdigt. Han tar en klunk av den alkoholfria ölen.
– Vet du något om min far gammelmorfar?
Han tittar på mig.
– Nej, Michael. Vi försökte tala med din mor om det, men den där envisa sidan som går i arv hos oss visade sig hos henne med. Varför, Michael?
– Nej, det är bara en tanke som växt inom mig. Att om jag skulle vara far så skulle jag vilja veta det, men det är jag. Frågan är hur han ser på det? skulle du vilja veta gammelmorfar om det var så?
Han tittar på mig, han lutar sig tillbaka i stolen. Han lägger ena benet över det andra.
– Ja det tror jag, Michael.
– Jag är medveten om att det kan bli komplikationer om jag rotar i det, han är kanske gift. Han kanske var gift när han var med min mor, så det är därför som hon inte ville berätta.
– Vi tänkte givetvis i samma banor, din mormor gjorde sitt bästa för att få reda på det. Hon sa att du hade en rätt att få veta, hon sa alltid att hon skulle berätta när tiden var rätt.
– Sparade ni hennes saker?
– Din mors?
– Ja.
– Ja de finns på vinden i huset, din mormor har en hörna och din mor en annan, din gammelmormor har en hörna.
– Arbetade mor eller pluggade hon?
Min gammelmorfar tittar på mig.
– Hon pluggade till sjuksköterska när hon blev gravid med dig, hon läste fram till hon födde dig. Hon stannade hemma i en vecka, sen återvände hon till skolan och pluggade färdigt den terminen. Sen blev det sommarlov och vi löste det praktiska, hon läste klart. När hon var klar så arbetade hon halvtid på gammelmormors privatklinik, vi hade en barnflicka som tog hand om dig.
– Vad sysslade mormor med?
– Hon gjorde som du och läste ekonomi, sen arbetade hon för mig.
– Min morfar?
Gammelmorfar slickar sig om läpparna.
– Han lever inte mer, han dog för ett par år sedan.
– Vem var han?
– Han kom från rätt familj däruppe, de träffades och blev kära. De älskade och din mor blev till. Vi fick lösa bröllopet fort som satan, de gifte sig. Vi ordnade med boende osv. Din mor föddes och en dag så kom din mormor hem till oss, han hade misshandlat henne.
Jag ser hans ögon bli svarta.
– Han hade problem med spriten och kvinnor, han var notoriskt otrogen. Han drack mer än vad som är bra för någon. Din mormor konfronterade honom, han misshandlade henne. Jag åkte hem till deras hus och hade ett samtal med honom, sen med hans släktingar. Skilsmässan löstes och de flyttade hem till oss.
– Jag har svårt att tänka mig att du hade ett samtal med honom gammelmorfar.
– Man kan samtala på många olika vis.
Jag tittar på honom och ett litet leende spelar på mina läppar.
– Vilken släkt tillhörde han?
– Sparre.
Jag tar en klunk av ölen och sväljer.
– Inte för att vara ogin, men fanns det inget att ärva efter honom? Om han nu var min morfar?
– En del av avtalet för att de skulle få skilja sig, ni kan inte göra anspråk på något.
– Men att jag är en Sparre kan de väl inte komma runt?
– Nej, det kan de inte, men räcker det inte med att du är hertig av Skåne?
– Haha, jo. Men jag undrade mest om de vet att jag existerar? Gifte han om sig? fick han fler barn än min mor?
– Nej, han gifte inte om sig. Jag vet faktiskt inte om hans oförsiktighet ledde till fler barn.
– Där ser man, är det okej för dig gammelmorfar att jag letar igenom mors saker?
– Självklart det är din mor, din gammelmormor tyckte att vi skulle vänta att berätta om hennes saker tills du frågade själv. Hennes saker finns på högersida när du kommer upp på vinden Michael, din mormors står till vänster.
– Tack, gammelmorfar.
– Ingen fara, det faller på dig att få upp mina saker där när jag går bort.
– Ja, gammelmorfar.
Jag reser mig och dukar av lunchen, när jag är klar så ser jag på gammelmorfar och jag sätter mig och fortsätter läsa i min bok.
***
Jag går upp på vinden, jag tänder i taket och jag ser på sakerna som står på hyllorna. Här är en hel del av mina leksaker, jag går fram till en av hyllorna och ser på dem och ler lite nostalgiskt när jag tittar på dem.
Jag vänder mig och går fram till min mormors hyllor, jag tittar på kartongerna. På sakerna som står på hyllorna, jag öppnar ett smyckeskrin och jag ser på smyckena. Jag stänger locket och jag öppnar en kartong och ser ner i den och där ligger böcker. Jag ser på titlarna, hon gillade klassikerna.
Jag stänger kartongen och öppnar en annan, mer böcker. Jag letar vidare och i en av kartongerna så hittar jag dagböcker, jag sätter kartongen på golvet och öppnar den. Där ligger kanske trettio dagböcker, de är årtals markerade. Jag packar upp dem och ser på årtalen, hon började skriva när hon var runt femton.
Hon kanske började tidigare, men den första är ifrån det är hon skulle fylla femton. Jag tittar på dem, det känns som om jag gör ett intrång i hennes personliga sfär. Men jag vill lära känna henne, hon dog när jag var tre år. Mina minnen av henne är ännu vagare än vad minnena av min mor är.
Gammelmormor och gammelmorfar talade inte om dem så ofta. Jag vet inte om det blev för jobbigt för dem. Jag misstänker att så var fallet, jag tar den första och sätter mig på golvet och öppnar den och börjar läsa.
***
Jag packar ner hennes dagböcker, det har varit en spännande upplevelse att lära känna min mormor. Jag önskar att jag fått mer tid med henne, jag sätter tillbaka kartongen med dagböckerna. Det är tredje dagen jag är häruppe, jag satt häruppe och läste länge den första dagen.
Jag läste säkert hälften av dagböckerna. Jag kände att jag behövde landa så jag lämnade vinden och körde till sommarhuset, jag lagade middag och vi åt. Vi pratade om andra saker, när vi ätit färdigt och jag diskat så ringde jag till Tyra. Jag berättade för henne vad jag gjorde och varför jag inte ringt tidigare, det var för att hennes dagböcker uppslukade mig.
Jag fick lära känna min mormor genom hennes dagböcker, hon var brutalt ärlig om sig själv och hennes tillkortakommanden. Jag är rätt övertygad om att hon överdrev en hel del, det kokade till i mig rätt rejält när hon skrev om sin tid med min morfar.
Jag grät när jag läste om min mor, om min mormors kärlek till henne. Om hennes kärlek till mig, hennes lille prins som hon kallar mig. Hennes frustration över sin dotters envishet när det kommer till vem som är min far.
Jag tar fram telefonen och ringer Tyra.
– Hej.
– Hej, är du hemma?
– Ja, vi valde att avsluta lite tidigare idag. Vi är nästan klara med förberedelserna inför kommande valkampanjande.
– Jag saknar dig Tyra.
Det blir lite tyst på andra sidan.
– Jag saknar dig med Michael.
– Kan jag komma upp till helgen, Tyra?
– Ja, Michael. Jag är ledig i helgen.
– Så bra, men då kommer jag upp på fredag och stannar om jag får till måndag.
– Du får stanna precis så länge som du vill.
– Jag ska chefa från och med nästa vecka, min chef och den biträdande chefen har semester båda två i nästa vecka. Så jag ska vara chef i två veckor.
– Där ser man, vad tycker du om det då, Michael?
– Det är rätt så lugnt, jag sitter med benen på skrivbordet och surfar. Det var så jag hittade både min lägenhet och sommarhuset. Jag surfade på arbetstid.
– Haha, där ser man.
– Jag hittade min mors dagböcker idag, jag vågade inte öppna dem. Jag hittade dem när jag packat ner mormors.
– Varför vågade du inte, Michael?
– Jag vet inte Tyra, eller det blev för nära. Det är min mor, när jag läser dem så kommer jag att höra hennes röst. Det var ett tag sedan jag gjorde det, jag såg fotografier på henne igår. Från när hon var liten och sen hur hon växte upp till att bli den kvinna hon var när hon dog, tjugosex år ung. Jag mindes henne knappt Tyra, eller de minnena jag hade av henne, stämde inte riktigt överens med de som jag såg på fotografierna. Som att min mor var tatuerad, hon hade en tatuering av två röda läppar precis bredvid venusberget. Men mormor skrev om sin reaktion på den tatueringen i sin dagbok.
– Så en tatuering?
– Ja, på en väldigt intim plats, Tyra.
– Jag har funderat på en likadan faktiskt Michael. Fast jag hade placerat den i ljumsken i stället.
– Där ser man, vad stoppar dig?
– Jag vet inte, andras fördomar kanske? Att jag kanske ska ses som slampig?
– Tycker du själv att du är det?
– Nej, verkligen inte Michael.
– Inte jag i heller Tyra, om du bestämmer dig för det så följer jag gärna med och håller dig i handen.
– Tack, Michael.
– Det är väl en av de saker en pojkvän ska göra, ställa upp för sin flickvän.
– Frågar du chans på mig Michael?
– Haha, ja det verkar nästan så va?
– Haha, ja.
– Så vad säger du Tyra, är du min flickvän?
– Mm, Michael det är jag. Är du min pojkvän?
– Ja, Tyra det är jag.
– Så mysigt, Michael.
– Ja, Tyra det är det. Jag älskar dig Tyra.
Det blir tyst igen en liten stund.
– Jag älskar dig med, Michael.
Vi pratar vidare en stund, sen lägger vi på.
***
Jag läser i min mors dagböcker och jag skrattar, gråter, känner glädje och sorg. Det är en djupdykning i en massa känslor som min mors väcker hos mig, min mormor var väldigt rak och tydlig i sina dagböcker. Min mor var tvärtom, det är ett kaos, ett organiserat kaos när man lär sig läsa hennes tankar.
När jag lärde mig förstå henne, när jag läste hennes ord med mina tankar så öppnades kaoset upp och blev logiskt. Bakom kaoset så döljer det sig en intelligent, skärpt och egensinnig kvinna med ett väldigt stort hjärta. Hon hade en egen syn på världen, jag delar inte alla hennes tankar men en del gör jag.
Dels för att jag till skillnad från henne sett och upplevt att världen inte bara är svart och vit. Ibland så hade min mor en rätt naiv inställning till livet, samtidigt som den var komplex.
Någonstans så tror jag att hon insåg att hennes världsbild var rätt begränsad, när jag besvarade eldgivning första gången och tog en annan människas liv så vidgades mina vyer rätt rejält. Min mor insåg det att hon var begränsad, men att hon ändå valde att hålla fast vid sin övertygelse.
Jag fick en förklaring till tatueringen, jag rodnade lite när jag läste den. Läpparna var hennes och placeringen var en erogenzon för henne. Hon berättar en hel del om sina sexuella erfarenheter i sina dagböcker, både med män och kvinnor.
Hon såg inte sig själv som bisexuell. Men hon gillade att ha sex med kvinnor ibland, men hon blev inte kär i dem. Det var bara sex helt enkelt, varken mer eller mindre. Ett behov att tillfredsställa.
Hon skriver om diverse klubbar som hon besöker för att få utlopp för sina som hon kallar dem lustar. Hon går på dem före hon fick mig och efter. Inte lika ofta efter att hon fått mig, men hon besöker dem och hon som jag tolkar det söker bekräftelse på att hon duger som kvinna.
Jag läser stycket om min far, om deras äventyr på midsommar. Hon beskriver honom rätt ingående, hon kallar honom för P varken mer eller mindre. Min uppfattning om honom är att han är äldre än henne, ganska mycket äldre. Hon talar en hel del om hans belevade sätt, han mognad. Hans sätt att artikulera, hon beskriver deras älskande rätt ingående.
Deras tre dagar som de tillbringar tillsammans, deras blixtförälskelse. Min mor beskriver det som om hon blivit träffad av blixten, det var kärlek vid första ögonkastet. Från dem båda, men de vet båda också att det inte går. Dels på grund av åldersskillnaden, men även på grund av andra orsaker.
Vilka de är skriver hon inte, hon skriver desto mer om åldersskillnaden. Hon antyder att han är utlänning, att han bara är i Sverige på tillfälligt besök.
Jag läser vidare, jag läser om hennes tankar kring att bli mor. Om hennes kärlek till mig, om hur hon brottas med faktum om hon ska berätta för min far eller inte. Hon brottas med den frågan fram till den dag hon dog. Jag läser hennes sista anteckningar i den sista dagboken. Det är ett brev till mig, ett brev där hon berättar om hennes förhoppningar för mig, hon ger mig råd. Hennes sista ord är.
– Var alltid sann mot dig själv, Michael min son.
Jag lägger slår ihop dagboken och tårarna rinner och jag sitter där och gråter tills tårarna tar slut.
***
Jag smeker hennes bröst och jag känner hennes bröstvårtor dra ihop sig och de stelnar. Jag böjer mig fram och slickar på dem och hon stönar till svar på min tungas lek med hennes bröst, jag slickar mig nerför hennes kropp och jag slickar hennes högra ljumske och sen den vänstra och hon ryser till när jag slickar lätt på den vänstra ljumsken.
Jag ler lite och leker vidare med tunga där, hon stönar lågt och jag lämnar ljumsken och min tunga når hennes blöta läppar. Jag slickar på hennes läppar och delar på dem med min tunga och jag slickar hennes innersta och jag låter min tunga smaka på hennes safter.
Mina händer smeker hennes kropp och jag låter tungan glida upp till hennes klitoris. Jag börjar slicka på den och jag för in ett finger i hennes innersta och jag smeker det mjukt och försiktigt.
Min tunga och mitt finger för henne mot det oundvikliga, fast att jag försöker dra ut på det så länge som jag kan. Men till slut så för min tunga och mitt finger henne över kanten och hon skriker ut sin orgasm så att det ekar mellan väggarna i sovrummet. Jag drar ut fingret och låter min tunga ta dess plats, jag känner en av hennes händer på mitt huvud.
– Kom.
Jag reser mig och lägger mig bredvid henne hon kryper in i min famn och jag kramar henne och hon landar efter orgasmen och jag kysser henne i nacken. Min hand smeker hennes kropp, hon vänder sig mot mig och hon kysser mig. Hon knuffar mig lätt i bröstet och hennes tunga gör samma resa som min gjorde.
Hon smeker min penis med handen och den reser sig, den står redo när hon kommer dit med sin tunga. Hon slickar mig från roten till toppen långsamt, hon ser på mig och jag på henne.
Ett leende spelar på hennes läppar, hon börjar suga min penis. Hon tar mig djupt, hon fokuserar bara på mitt ollon. Hon varierar sugandet, slickandet och smekandet så att jag inte kan ligga still, jag andas snabbt. Jag känner ilningarna komma och de kommer fort. Hon driver mig väldigt nära kanten men inte över den, hon lämnar min penis och hon grenslar mig och tar min penis i handen och sätter den mot sin slida.
Hon sänker sig ner över penisen och jag glider in i henne, känslan är som alltid oslagbar. Hennes innersta masserar mig, kramar mig, smeker mig. Hon sjunker ner tills jag når botten på henne, hon sitter stilla och ser på mig. Hon har sina händer på mitt bröst och hon börjar rida mig.
Jag smeker hennes bröst och hon stönar och jag svarar på det, hon ökar takten i ridandet och jag möter hennes rörelser. Vi är i perfekt harmoni i våra rörelser, vi rör oss snabbare och snabbare. Hon stirrar på mig och orgasmen träffar henne, hon slutar rida och jag tar över rörelserna och jag tar henne genom hennes orgasm.
Jag rullar runt oss, jag lutar mig fram och kysser henne. Jag tar henne, med långa rörelser. Jag är nästan helt ute innan jag glider in i henne igen till botten, jag upprepar rörelserna. Jag ökar farten och jag känner ilningarna komma och jag ser på henne och hon ser på mig att jag är nära, hon manar på mig.
Hon börjar smeka sig själv och när jag ser det så kan jag inte hålla emot längre, jag kommer och jag kommer med ett vrål och jag känner säden lämna mig. Den fyller henne och jag känner hur min penis pumpar ut säden, det känns som om orgasmen varar för evigt. Till slut så blir det jobbigt att komma, mina höfter vill inte sluta röra sig. Men resten av kroppen skriker efter att få slappna av.
Jag tvingar mig själv att stanna, jag andas in och lutar mig fram och kysser Tyra. Hon svarar på min kyss. Vi lägger oss på sidan, jag är kvar i henne. Hon lägger sitt ben på mitt. Vi känner båda att våra kön pulserar i takt med våra hjärtslag.
– Jag älskar dig Tyra.
– Och jag älskar dig, Michael.
– Jag älskar att älska med dig, Tyra.
– Detsamma, Michael. Jag älskar att älska med dig.
Jag smeker hennes kind och hon smeker min.
– Ska vi äta ute idag, Michael?
– Gärna, Tyra.
Vi ligger kvar en stund till och vi kysser varandra mjukt. Vi delar på oss och vi går in i badrummet, vi ställer oss i duschen och duschar av oss. Hon hade mött mig på centralen, vi har åkt till hennes lägenhet. SÄPO hade kört oss. Vakterna följde efter oss upp, de kollade lägenheten och gick ut.
Jag tittade på dem och lät dem göra sitt arbete. När de lämnade lägenheten så kastade vi oss över varandra och vi var snart nakna. Sen hände det som jag precis beskrev.
Vi går ur duschen och torkar av oss, Tyra tar fram sin telefon och ringer. Jag hör henne tala med en någon på en restaurant. Hon lägger på och ser på mig.
– Jag bokade bord på min favorit restaurant.
– Så bra, när ska vi vara där?
– När vi klätt på oss, Michael.
Vi ser på varandra och vi klär på oss. När vi är klara så går vi ut från lägenheten, vi går ner och en av vakterna står vid porten.
– Där är en hel del fotografer därute, Tyra.
– Fotografer?
– Jag är tydligen en väldigt attraktiv singeltjej som skvallertidningarna vill skriva om. Det hela började med en omröstning på en radiokanal om vem som var den hetaste manliga och kvinnliga singeln. Jag kom tvåa på den där listan efter en skidtjej som precis blivit singel efter att hon och hennes pojkvän gjort slut. Men jag var väldigt nära att vinna, så skvallerpressen gjorde en stor sak av det. Så de bevakar mig rätt hårt.
– Där ser man och ni kan inte göra något?
– Nej, tyvärr inte.
– Finns det någon annan väg ut?
– Källarna men de brukar bevaka dem med.
– Saken är den, att försöker de fotografera mig så kommer jag att slå i sönder deras kameror. Jag har skyddad identitet, jag ska inte förekomma i de tidningarna. Försöker de beklaga sig så kommer de att hänvisas till ÖB och han kommer åberopa rikets säkerhet. Men det är uppmärksamhet som vi inte behöver. Visa mig källaren
– Javisst, Michael. Jag ber om ursäkt.
– För vad, Tyra?
– Att jag inte sagt något.
– Ingen fara, men du är ju inte singel längre.
– Förvisso.
– Så du ska kanske dementera den där listan, Tyra. Ringa dit och säga som det är. Att du träffat någon men att du inte vill gå ut med vem det är för att vi tar det lugnt och försöker lära känna varandra. Men att det inte går på grund av alla dessa fotografers osv.
– Jag tänkte göra det men partiets PR byrå sa att det kunde slå tillbaka och de blev ännu mer påträngande när de vill ha reda på vem du är. Är du beredd på det, Michael?
– Saken är den att de inte kommer få reda på något om mig, på grund av det jag sa om min skyddade identitet. Vi kan bo i vår fastighet i stället, så slipper vi dem. Vi skulle kanske till och med åka ut till Saltis, risken med det är att vi får träffa släkten. Det ska vi undvika så mycket som vi kan.
– Då ska vi bara komma härifrån, Michael.
– Ni går ut där som vanligt, jag går genom källaren och vi ses vid restauranten. Du går in först och ber om ett bord som är avskilt, jag kommer dit och går in sen äter vi. Vad heter restauranten?
– Grytan och gaffeln.
– Då vet jag det, då ses vi där.
Jag tar fram mitt verktyg och sätter det i låset och öppnar dörren som leder ner i källaren. Jag ger henne en snabb puss och ler mot henne, hon tittar på mig och jag går nerför trappan och visslar lite. Dörren stängs och hon ser på SÄPO vakten, de går ut och kamerorna blixtrar till.
Jag tar fram min telefon, jag letar igenom min kontaktlista och trycker på ett av namnen och jag ringer. Det går fram tre signaler sen hör jag en röst på andra sidan.
– Det är Olof.
– Hej, Olof. Michael Dexler här.
– Hej, Michael, vad har du på hjärtat?
– Jag skulle uppskatta om du talade med er PR avdelning om att de inte ska stoppa, Tyra från att berätta att hon inte är singel längre. Vi är ett par hon och jag, jag kanske får för mig att ta det personligt Olof. Jag kanske bestämmer mig för att leta reda på skit om den där PR byrån, de ska inte få använda henne som en bricka i ett spel som inte är sant. Förstår vi varandra, Olof?
– Jadå, så det är du som är den lycklige. Då får jag gratulera, Michael.
– Tack Olof.
– Jag löser det andra.
– Tack igen Olof, just nu så ägnar jag mig åt att försöka göra mig osynlig så att fotograferna som ockuperar hennes hus inte ser mig.
Jag går upp för en trappa och ser bort mot andra sidan av fastigheten, jag går vidare och ser en ledig taxi och vinkar på den. Den stannar och jag säger namnet på restaurangen.
– Men som sagt jag får gratulera, Michael. Hon är en fantastik kvinna.
– Ja, jag tycker det.
– Mellan dig och mig så är hon den stora påläggskalven i partiet, de ville först att Rita skulle vara det men hon bara skrattade dem rakt i ansiktet. Så dök Tyra upp och nu så är hon påläggskalven.
– Vet hon om det?
– Nej, Michael. Inte än, men frågan är om hon inte räknat ut det. Hon är en smart tjej.
– Ja, det är hon. Men som sagt jag skulle uppskatta om du löste det med dem.
– Jadå, Michael. Får jag fråga hur ni träffades?
– När jag och mina vänner besökte dig i våra uniformer. De fyra officerarna.
– Aha, där ser man.
– Vi gick förbi hennes kontor och vi började prata med varandra, sen så träffades vi på den där gemensamma middagen för ett par veckor sedan. Hon bjöd ut mig på en fika, jag bjöd ner henne till mig. Hon stannade i två veckor, nu hälsar jag på henne. Vi är ett par Olof.
– Då vet jag det, som sagt. Grattis.
– Tack Olof.
Taxin stannar och jag tar fram mitt kort och betalar. Jag avslutar samtalet med Olof och stoppar ner telefonen i bakfickan när jag går ur bilen. Jag går fram till restauranten och går in, fotograferna har hängt efter henne hit. Jag går förbi SÄPO vakterna och de tittar på mig och jag möter deras blick.
De är inte glada för detta. Jag kan förstå dem, de försöker göra sitt arbete och hon försöker leva sitt liv. Jag går igenom restauranten och jag går fram till en pulpet och en servitör står där. Jag säger Tyras namn och servitören ser på mig.
– Ta en bild eller skvallra till dem därute så kommer du att vara utan arbete ganska snabbt. Förstår vi varandra?
Han ser på mig och jag möter hans blick.
– Du vill inte testa mig.
Vi går ut på en bakgård, det liknar den bakgård som vi var på när vi satt på kaféet. Det verkar vara ett tema häruppe, jag sätter mig och han går iväg. Jag tar upp menyn och öppnar den, jag ser Tyra komma gående. Jag lägger ner menyn och reser mig, jag drar ut stolen åt henne. Hon tittar på mig och jag ler lite, hon sätter sig och jag skjuter in stolen och sen sätter jag mig. Vi tar upp våra menyer och hon tittar på mig.
– Litar du på mig, Michael?
– Jadå Tyra det gör jag.
– Bra.
Hon vinkar på servitören och beställer, han skriver ner beställningen och går iväg.
– Bara så du vet så ringde jag Olof innan och bad honom tala med PR byrån, de vill bara rida på den våg av publicitet som detta skapar, inget annat Tyra. Han lovade att prata med dem, han gratulerade oss.
– Där ser man, tack Michael.
– Ingen fara, sen så var jag bestämd med servitören. Han såg ut att vara typen som tar bilder av oss och sen ska sälja dem.
Tyra ser på mig och öppnar munnen men innan hon hinner säga något så här jag någon säga.
– Michael!
Jag vrider på huvudet och jag ser på Louise.
– Kusin.
Jag reser mig och vi kramar varandra, Tyra reser sig och de hälsar på varandra. Vi sätter oss och Louise tittar på mig.
– Nå vad tycker du om restauranten?
– Den är verkar bra Louise.
– Så bra, för jag är delägare i den.
Jag tittar på henne, Tyra tittar på mig och sen på Louise.
– Då kanske du kan säga åt den servitör som serverar oss att vi är kusiner, han såg sugen ut på att ta bilder på oss och sälja till dem därute. Jag meddelade honom att jag inte skulle uppskatta det och om han funderade på det så skulle jag se till så att han fick sparken.
– Han vet vad som gäller, Michael.
– Blicken han gav mig Louise antydde något annat.
– Jag ska tala med honom.
– Tack Louise, men som sagt. Den verkar fin och det är Tyras favorit restaurang.
– Är det sant?
– Ja, jag älskar maten och stämningen här. Den har ni lyckats bra med, Louise.
– Tack, jag har gjort mitt bästa.
– Hur stor del äger du Louise?
– Femtioprocent.
– Säg till om du behöver fler investerare.
– Det ska jag göra Michael. Förresten, du ska nog hålla dig ifrån Saltis i sommar.
– Jaså, varför?
– Hertig av Skåne?
– Haha så det har spridit sig?
– Mm, Helen meddelade sina föräldrar att hon varit på slottet tillsammans med dig, gammelmorfar Michael och Clara. De var i sin tur inte sena att meddela detta faktum vidare till de andra i släkten. Jag tror inte att skriken lagt sig än, jag har inte varit där sen dess.
– Låt mig gissa, Martins, Fredriks och Jessikas föräldrar skrek högst?
– Haha ja de är rent fördärvade, mina föräldrar tog det med mer jämnmod. Samma med Helen och Lovisas föräldrar, eller de är skadeglada som satan. De är väldigt tacksamma har jag förstått på dem att du och gammelmorfar har tagit henne under era vingars beskydd, Michael. De andra har en hel del kommentarer om hennes läggning.
– Varför är jag inte förvånad, vi får väl se hur snacksaliga de kommer bli när rättegången mot Martin sätter igång.
– Hur illa är det, Michael?
– Det är illa, Louise. Han var delaktig i ett försök till en statskupp, där de skulle döda kungen, drottningen och kidnappa deras barnbarn. De skulle döda statsministern och de andra ministrarna med. De våldtog utrikesministern Louise, inte Martin personligen. Men de legosoldater som han varit med och värvat och betalat för gjorde det. Det torterade statsministern, de tvingade Tyra och de andra ministrarna och partiledarna att se på. Både på tortyren och våldtäkten och de meddelade de andra kvinnorna att de stod på tur när de var färdiga med Rita, Louise. Martin var en av dem som låg bakom det hela, både med pengar och kontakter. Gammelmorfar engagerade de andra släkterna. Så pass allvarligt är det Louise. Han träffade dem på de där två internatskolorna som jag vägrade gå på. Men tanke på vad han bör veta om gammelmorfars inställning till dem så får jag säga att antingen så är han mer än lovligt korkad, eller så är han väldigt övertygad nazist. Hans flickvän är inte så oskyldig som hon verkar Louise.
– Är du säker?
– Jadå, jag är väldigt säker Louise. Vadå, då?
– Hon bor hos de andra ute på Saltis.
– Där ser man, jag ska kanske droppa det till gammelmorfar. Han lär inte uppskatta det.
Servitören kommer med vår mat, han dukar fram och ser på oss och önskar oss en smaklig måltid. Louise ser på honom.
– Michael är min kusin, det han meddelade dig innan kan han göra. Förstår vi varandra?
Han tittar på henne, sen på mig och sen på Louise igen.
– Ja frun.
– Bra, nu ska jag låta er äta. Vår kock är ett geni, Michael. Vi hörs.
– Det gör vi Louise.
Vi börjar äta och jag smakar på maten och mina ögon vidgas och jag ser på Tyra och ler.
– Hon har rätt, kocken är ett geni.
– Mm, det är hon.
Jag äter vidare och jag får stoppa mig själv för att inte kasta i mig maten. Jag blir färdig före Tyra, jag tar en klunk av ölen och vinkar på servitören.
– Varsin öl till tack.
– Javisst, herrn.
Tyra äter lugnt vidare.
– Så din släkt är lite speciell?
– Haha, ja Tyra det kan man verkligen säga. De kallade mig för bastarden under hela min uppväxt, inte alla men en hel del av dem. Både barn och vuxna, när jag blev tillräckligt stor så spöade jag skiten ur dem som var värst. Sen när jag blev sexton så informerade jag dem om att jag är ensamarvinge till gammelmorfars sfär. Den sfär som räddade banken när de höll på att se till så att den gick i konkurs. Då räddade gammelmorfar den, han är en Reuterskiöld han med. Men i alla fall så informerade jag dem att de retar den hand som ger dem mat. Den insikten gjorde dem lite lätt nervösa, men de ansåg sig ändå vara lite förmer än mig. Även om jag inte bryr mig och att jag har två adelstitlar, så var de högre upp i adelskalendern. Det är de inte längre, bastarden som jag fortfarande är i deras ögon har gått förbi dem i rang med.
– Jisses.
– Haha, ja det kan man säga. Det finns ett par av släktingarna som är bra, Helen, hennes syster och deras föräldrar är helt okej. Eller Helen är mer än helt okej. Louise är också bra, hon är en partypingla som hon själv kallar sig. Men hon vet sina gränser och hon trampar väldigt sällan över dem. Martins övertramp är av så stora proportioner så att släkten kommer behandla honom som persona non grata. Gällande hans flickvän så ska jag som sagt ha ett samtal med gammelmorfar.
Tyra ser på mig, hon har också ätit färdigt. Vi beställer kaffe och dessert, vi får in båda. När vi är klara så betalar vi, hon går ut först och SÄPO vakterna följer med henne ut. Kamerorna blixtrar och jag skakar på huvudet, jag låter det gå fem minuter. Sen går jag ut och säger adressen till chauffören. Han kör iväg, vi kommer fram och jag betalar.
Jag går fram till trapporna som leder ner i källaren, jag går ner och tar fram mitt verktyg och låser upp dörren och går in i källaren. Jag går igenom den kommer till hennes trappa och jag går upp till hennes lägenhet. Jag öppnar dörren och går in.
Hon kommer fram till mig och kysser mig hungrigt, jag svarar på den lika hungrigt. Jag lyfter upp henne och jag bär ut henne i köket och sätter henne på diskbänken. Jag lyfter upp hennes klänning och börjar smeka hennes slida innanför trosorna. Hon stönar tungt i min mun och hon öppnar mina byxor och de trillar ner.
Hon får ner mina kalsonger med hjälp av mig, min penis står hård och redo. Jag flyttar på hennes trosor och sätter min penis mot hennes slida och trycker till jag glider in i henne snabbt. Jag når botten och vi tittar på varandra.
– Knulla mig hårt och snabbt, Michael.
– Din önska är min lag, Tyra.
Jag tar henne hårt och snabbt från början, hon ser på mig och hon tar tag om min nacke och vi kysser varandra hetsigt. Våra tungor dansar runt med varandra och jag känner hennes inre krama mig när det går för henne.
Hon kommer med ett skrik som döljs av vår kyss, jag ökar takten lite till och hon kommer en gång till direkt på den första orgasmen. Jag ökar lite till sen exploderar jag med, jag känner hur säden lämnar mig och fyller hennes inre.
Vi landar och skrattar till, vi kysser varandra mjukt och jag trampar av mig byxorna och kalsongerna. Jag går till badrummet och jag ställer oss i duschen och Vi klär av oss. Vi sätter på vattnet och duschar av oss, när vi är klara så torkar vi oss och går in i hennes sovrum. Hon tar fram en väska och packar den. När hon är klar så går vi nerför trappan.
Jag meddelar SÄPO vakten adressen till min lägenhet, han nickar. Vi går ner i källaren och går igenom den och kommer fram till den dörr som jag gick ner i innan. Jag öppnar den och går upp före henne, jag ser mig omkring och vinkar på henne. Hon går upp för trappan och vi går iväg, fotograferna står kvar och vi försvinner runt hörnet.
Jag ser en taxi och vinkar på den. Den kommer fram och stannar, vi sätter oss i bilen och chauffören kör iväg. Vi lutar oss tillbaka i sätet och vi ser på varandra och ler. Vi kommer fram till fastigheten och jag betalar för resan och vi går fram till porten och vi går in. Vi går uppför trapporna och jag låser upp dörren och vi går in.
– Välkommen.
– Tack.
Vi tar hennes väska och vi går in i lägenheten, jag visar henne den och hon tittar på mig och sen på lägenheten.
– Så din släkt äger hela fastigheten?
– Ja, min gammelmorfars, gammelmorfar som startade banken en gång i tiden. Köpte hela fastigheten så att familjen kunde vara samlad, denna lägenhet var gammelmorfars en gång i tiden. När jag fyllt arton så fick jag den i julklapp av honom. Jag tror att de gjorde så för att de visste att jag inte valt en av de andra lägenheterna.
– Varför?
– Därför jag inte gillar släkten och jag är här så sällan. Men när jag fick gammelmorfars så slapp jag välja, de flyttade in i den största våningen i fastigheten. Det är där vi äter våra måltider om man inte väljer att laga sin egen mat, eftersom vi inte har något här så får vi äta i våningen. Jag ska meddela personalen att vi kommer äta där.
– Personalen?
– Ja, här så är det personal anställd. Kocken, en vaktmästare, tre städerskor, två serveringspersonal och en allt i allo. Det är likadant i huset på Saltis, där är också personal anställd.
Hon tittar på mig, jag möter hennes blick.
– Jag kommer få möjligheten att göra detsamma i mitt slott eller om det är en herrgård. Men i alla fall, jag kommer få möjligheten. Men det enda jag kommer anställa är en uppsyningsman eller kvinna. En som kan sköta driften av det.
– Kommer du att bo där, Michael?
– Jag vet inte, jag får först se hur renoveringsbehoven är. Men jag kommer nog inte bo där initialt. Hur vi gör senare får vi väl ta en diskussion om?
– Vi?
– Ja vi Tyra, vi är ett par. När det gått lämplig tid så kommer vi att förlova oss, sen efter ytterligare ett tag så kommer vi att gifta oss om du vill. Jag kommer fria i alla fall, sen så får vi se om du vill ha mig.
Hon tittar på mig och ler.
– Så du kommer att fria Michael?
– Ja, Tyra jag kommer fria.
Hon smeker min kind och hon ser mig i ögonen och kysser mig. Jag svarar på kyssen och vi delar på oss efter en stund. Jag tar henne i handen och vi går uppför trappan och vi klär av oss och vi lägger oss i sängen, vi älskar länge och mjukt.
***
Jag öppnar den svarta grinden och kör innanför grinden och muren, jag ser på det stora trädet som står i mitten av den öppna ytan jag ser på de två längorna och sen på den största byggnaden. Jag stannar bilen och går ur den, jag ser på mappen som jag har i handen.
Jag fick den av kvinnan som jag kontaktade, hennes namn stod på ett av papperna som vi fick med herrgårdarna.
Jag ringde Markus igår och frågade hur det gick för dem? De hade gjort som min gammelmorfar sa och anställde en tillsyningsman, de har inte gjort så mycket mer än så. Jag går fram till den stora röda porten som leder in till den största byggnaden.
Jag öppnar porten och går in och öppnar nästa dörr, jag går in och ser på vestibulen. Jag ser på marmorn i golvet och går in, trappan som leder uppåt är rakt framför mig. Jag ser på korridorerna däruppe, jag ser på de som är härnere.
– Ursäkta.
Jag vänder mig och ser på kvinnan som står i dörren, jag går fram till henne och presenterar mig. Vi skakar hand med varandra och jag säger vad jag vill. Hon tittar på mig och sen på herrgården.
– Så du vill renovera?
– Ja, jag vill renovera allt.
– Det kommer kosta.
– Det är inte jag som betalar, men se till att spara alla kvitton.
Hon ser på mig och jag ser ögonen tindra, vi sätter igång och går igenom byggnaderna. Jag säger hur min vision är, hon lyssnar och när vi gått igenom alla byggnader så står vi utanför den stora porten. Hon har ritningarna i en väska, jag har som vissa idéer vissa av dem kan jag backa på inte andra.
Jag vill att hon bygger samman de två byggnaderna med den stora. Hon nickar och säger att hon kommer ha ett färdigt förslag om en vecka. Jag tackar henne, hon går till sin bil och kör iväg. Jag sätter mig på trappan och väntar på nästa som ska komma hit.
****
Jag ser på kvinnan framför mig, det är den tredje som jag träffar till platsen som tillsyningsman.
– Så du kommer ändra på en massa?
– Ändra och ändra, jag kommer få byggt en solcellspark i den hagen där, de kommer att installera fiber i alla byggnaderna. De kommer att bygga en pool på baksidan och göra om det mesta i parken som är där. De kommer att göra om invändigt med.
– Marken och skogen, vad kommer du att göra med den?
– Vad vill du ska hända med den, Moa?
– Att godset tar tillbaka sitt arrende, vi har bra skog här och framförallt så får vi odla sockerbetor. Det är pengar som kan vara godset till gagn.
– När kan du börja, Moa.
– Idag?
– Så bra, ska vi skriva på papperna?
– Javisst.
– Den längan kommer bli din, den står med i renoveringen. De får lösa så att du kan bo här samtidigt som de renoverar. De sätter igång med allt i nästa vecka, renoveringen av byggnaderna kommer ta mellan sju och nio månader. Utsidan kommer gå fortare, de har lovat att vara klara i oktober. Solcellerna ska vara klara och inkopplade om två veckor, fibern skall vara på plats inom tre veckor. Löser du frågan om arrendet?
– Jadå det är mitt arbete, Michael.
– Ja, det är ju det.
Vi löser pappersexercisen, när den är klar så får hon nycklarna till fastigheterna. Hon får mitt nummer och jag får hennes, sen så säger vi hej och jag kör hem. Jag går in i sommarhuset, jag går till mitt rum och tar av mig uniformen och tar på mig badshorts och går till poolen och hoppar i den och börjar simma.
***
– Vad gör du Michael?
– Jag sitter med fötterna på skrivbordet och leker chef, vad gör du Tyra?
– Inte mycket, vad skulle du säga om lite sällskap?
– Gärna, när kommer du?
– I morgon bitti efter morgonmötet på Rosenbad. Sen så är jag ledig fram till och med på måndag. Så om jag får så stannar jag gärna till dess.
– Du får stanna så länge du vill Tyra, men meddela mig när du landar så hämtar jag dig på Sturup. Hur gör du med vakterna?
– De kommer följa med, men de kommer bo på hotell i Malmö. De är rädda för att de ska hända något nu när rättegången sätter igång.
Jag tar ner fötterna från bordet och sätter telefonen på högtalare jag skriver på tangentbordet och börjar läsa deras rapporter.
– Ja jag ser det.
– Vad ser du?
– Deras rapporter Tyra, som sagt jag är chef så jag får läsa de där rapporterna.
Jag läser dem och talar med Tyra samtidigt, jag läser att de är rädda för att de ska slå till mot mig och Markus. Det står inte våra namn där, men de operatörer som stoppade attacken. Bastuklubben vet vem jag är, eller de vet vilken släkt jag tillhör.
Jag skriver ett meddelande till Markus att han ska vidta lite försiktighets åtgärder. Jag skriver till Ulf och Viola och frågar dem varför de inte varnat oss.
– Jag måste gå nu Michael, men jag hör av mig när jag flyger i morgon.
– Gör så, älskar dig Tyra.
– Älskar dig, Michael.
Vi avslutar samtalet och jag läser svaret från Markus. Jag ringer upp honom och han svarar.
– Chefen.
– Passa dig.
– Så de misstänker att det finns en hotbild mot oss.
– Mot mig möjligtvis, det finns ingen som vet att du var med. Inte att jag var det i heller egentligen men, det är väl bäst att ta det säkra före det osäkra.
– Ja, jag håller med. Hur är det annars?
– Annars så är det bra, jag är chef denna vecka med, eller idag och i morgon. Sen så är Anders tillbaka.
– Hur går det med Tyra?
– Det går bra, faktiskt riktigt bra. Tackar som frågar.
– När kommer ni och hälsar på?
– Vi kan kanske komma i helgen, hon kommer i morgon. Så vi skulle kunna komma upp till er på lördag.
– Då ska jag kanske förbereda Linnea på det?
– Ja, kanske det. Jag ska kanske kolla med Tyra med.
– Haha, ja kanske det. Så du tycker att jag ska ta det på allvar Michael?
– Ja, det kommer jag göra, Markus.
– Då vet jag det.
Vi säger hej då och lägger på, jag läser SÄPO:s rapport igen och reser mig och går ut i det stora rummet.
– Har någon av hört något i bruset om en hämnd attack på de som stoppade galningarna som försökte med en statskupp?
De tittar på mig, de vet vem det var som stoppade den attacken.
– Nej, vi har inte hört något.
Jag ser på honom som svarat.
– Men ni har läst SÄPO:s varning?
– Vilken varning?
Jag går fram till en dator och skriver på tangentbordet och varningen kommer upp på skärmen. De ser på mig och sen börjar de skriva på sina tangentbord. Jag går tillbaka till glasrummet och tar fram min telefon. Jag ringer till Ulf.
– Ja?
– Det är Michael, hur kan de som arbetar här inte känna till hotet mot mig och Markus? Gör du det?
– Förlåt, hot? Michael.
– SÄPO har gått ut med allmän varning att alla ska vara på tårna för de har fått indikationer på att de ska hämnas mot de som antingen vittnar mot dem och de som stoppade dem. Bastuklubben vet att jag var involverad, inte omfattningen men att jag var involverad vet de. Men det finns ett alternativ till, det är att någon som satt i salen när vi fick våra medaljer och allt annat. Har skvallrat till dem. Har de gjort det så har de våra namn och adresser Ulf. Jag har satt nördarna här på att börja rota i det, du ska kanske kommendera de andra nördarna med.
– Jag löser det, jag är i stugan så jag har inte sett varningen och ingen har kontaktat mig.
– Tyra kommer ner till mig i morgon, vi kommer stanna i sommarhuset i morgon sen så kör vi upp till Markus och Linnea. Jag kommer vara beväpnad, är Olivia hemma?
– Nej, det är hon inte.
– Synd, men kan du nysta i det från din sida. Jag kommer be gammelmorfar utnyttja sina kontakter.
– Ja, jag börjar nysta i detta Michael. Jag hör av mig när jag vet mer.
– Bra.
Vi lägger på och jag ringer gammelmorfar och berättar för honom om hotet som SÄPO varnar om. Han lyssnar och när jag är klar så säger han att han ska försöka ta reda på vad han kan. Vi lägger på och jag reser mig och går ut i andra rummet.
De vänder på huvudena och tittar på mig, de ser min fokuserade blick. Det är en helt annan blick än den som jag har när jag sitter därinne med fötterna på bordet. Jag tar fram min telefon och letar upp ett namn, jag trycker på namnet och det går fram signaler.
– Mr. Swift.
– Iceman här, rör dig inte jag har dig i siktet. Några sista ord?
– Vill du ha kaffe?
– Haha, inte denna gång min vän.
– Så du är inte här?
– Nej, Mr. Swift jag är inte där. Ibland så önskar jag att jag var det. Men det finns ett pris på mitt huvud tydligen, har ni hört något om några legosoldater som ska till Sverige och leva jävel?
– Nej, Michael. Jag har inte hört något.
– Då vet jag det, om du skulle höra något…
– Så hör jag av mig direkt Michael.
– Tack Mr. Swift.
Vi lägger på och jag tittar på de som arbetar vid skärmarna.
***
Jag gasar på och jag känner Tyra krama mig lite hårdare, jag ler och ser på hastighetsmätaren. Hon kom ner igår och jag hämtade henne på flygplatsen, vi körde till en motorcykelaffär och vi köpte ett skinnställ åt henne.
Hon såg på mig och frågade varför? Jag svarade med att jag ville köra min motorcykel till Göteborg, hon hade sett på mig och sen så hade vi köpt ett skinnställ till henne och en hjälm.
När vi var färdiga så körde vi till sommarhuset, vi gick in och jag lämnade henne till gammelmorfar och körde tillbaka till mitt arbete. Jag såg på nördarna, de hade inte fått fram något avgörande. De hade hittat tjattret, de följde det som de sa. Men det verkade mest vara förvirrade nättroll.
Arbetsdagen tog slut och jag lämnade kontoret och körde och handlade mat. När jag var färdig så körde jag till sommarhuset och parkerade bilen, jag nickade åt vakterna och de nickade tillbaka. Jag gick fram till den ene av dem och meddelade om mina planer på att köra till Göteborg dagen därpå och att jag kommer köra min motorcykel.
Jag gav dem adressen till Markus och de såg på mig nickade. Jag gick in i huset och jag packade upp matvarorna, jag hör min gammelmorfar berätta någon anekdot från sitt liv. Jag hör Tyra skratta med honom, jag blir färdig och går ut på trädäcket och jag ger Tyra en puss och sätter mig med dem.
Jag frågar vad de pratar om, gammelmorfar berättar och jag lyssnar. Jag skrattar jag med när han kommer till poängen, vi pratar en stund till. Jag reser mig och går upp till sovrummet och byter om, jag går ner och tar fram maten från kylen. Jag startar grillen och börjar förbereda maten medan grillen blir varm.
Tyra frågar vad hon kan göra och jag säger vad jag behöver hjälp med. Vi börjar med maten och vi lagar den tillsammans. När maten är klar så kallar jag på gammelmorfar och vi sätter oss och äter. Vi sitter kvar ett bra tag efter maten och pratar, när vi bryter upp och börjar duka in så viskar jag till gammelmorfar.
– Du flyttar hem i morgon tills detta är över.
– Så du tror att det är på allvar?
– Ja, gammelmorfar. Jag tror att det är på allvar.
Han ser på mig och jag möter hans blick.
***
Jag gasar på som sagt och Tyra kramar mig hårdare om midjan, jag ser i backspeglarna och bromsar in lite. Jag känner greppet lätta lite, inte mycket men lite. Vi steg upp tidigt i morse och körde till huset, jag tog på mig mitt skinnställ. Tyra tog på sig sitt, jag packade en ryggsäck och när vi var klara så kramade jag gammelmorfar.
– Stanna här tills jag hör av mig.
– Jadå.
– Bra gammelmorfar.
Vi körde iväg.
***
Ja kör in i villa området som Markus och Linnea bor i, jag stannar motorcykeln och Tyra går av den och hon går ett par steg. Jag ser på henne och ler, hon drar av sig hjälmen och hon tittar på mig. Jag ser hennes röda hår falla ner på hennes rygg.
Jag tar av mig min hjälm och går fram till henne och ger henne en kyss, vi delar på oss och vi går fram till deras hus och jag ringer på. Dörren öppnas och Linnea står där.
– Välkomna.
– Tack Linnea.
Vi går in och vi börjar ta av oss skinnstället, när vi är klara så visar Linnea oss till baksidan. Jag ser Markus gräva i rabatten och han tittar upp när vi kommer ut i trädgården, han sätter spaden i jorden och går fram till oss och tar av sig sina arbetshandskar och han hälsar på oss. Linnea meddelar att kaffet strax är färdigt och att sockerkakan är nybakad. Tyra ser på henne.
– Har de sagt en tid så är det den tiden som gäller, det får du vänja dig vid om du väljer att leva med en soldat. Säger de en tid så är det den som gäller, skulle de vara sena så har de alltid en väldigt bra anledning.
Tyra ser på henne och sen på mig.
– Jag sa att vi skulle vara framme 10.30, vi var fyra minuter tidiga.
Linnea tar Tyra i armen och går iväg, med henne. Jag ser på Markus, han ser på mig.
– Så hotet är på riktigt?
– Ja, Markus. Jag är rädd för det.
– Rädd?
– Du vet vad jag menar, har du förberett Linnea?
– Ja, vi har ett rum i källaren, skulle något hända så tar hon ner Tyra där och låser dörren.
– Vapen?
– Jag har mina, du?
– Jag fick bara pistolerna med mig, har du en väst?
– Jadå? Ett automatvapen med om en M4 duger.
Jag ser på honom och han ler.
– Det är kanske tur att du har slottet att fly till sen, för grannarna kommer inte bli glada på dig om de gör som jag misstänker och slår till här.
– På tal om slottet, vad kommer du att göra med ditt?
Jag börjar berätta vad jag redan gjort, Tyra och Linnea kommer ut till oss med kaffe och kakor. De lyssnar på vad jag berättar om mina tankar med slottet och vad som redan är på gång, när jag är klar så tittar de på mig.
– Staten betalar då tänker jag utnyttja det, jag råder er att göra samma sak, även om ni inte väljer att bo där just nu så kanske ni vill göra det en dag.
– Vår tillsyningsman är nog av den äldre stammen.
– Jag berättade vad jag ville göra, då kissade de nästan på sig. De såg på mig som om jag vore en våldtäktsman eller liknande.
Jag tar en klunk av kaffet och tar en tugga av sockerkakan.
– Men Moa såg på mig och det lös i ögonen på henne när jag berättade om mina planer, hon hade tagit sig tid att kolla upp slottet och markerna. Hon kommer säga upp arrendet som en av bönderna har på mina marker, hon kommer se till så att godset som hon kallar det blir vinstdrivande. Vi får lov att odla betor, ganska mycket betor med, betor är ungefär som oljan är för Texas bor. Det inbringar en hel del pengar.
Markus och Linnea ser på mig, de börjar ställa frågor om hur man gör.
– Ni kan göra nästan precis vad ni vill, vem ska stoppa er? Visst vissa saker får ni inte ändra på, framförallt inte utvändigt. Men invändigt så kan ni i princip göra vad ni vill, gör som jag skapa er en bild av hur ni skulle vilja göra. Bjud in en arkitekt som hjälper er, samma med trädgården. Passar det inte tillsyningsmannen så är det bara att fråga honom om han vill bli uppsagd och fråga vem som arbetar för vem. Du är kommendörkapten Markus, dela ut order och förvänta dig att de följs.
Han ser på mig och jag ler, han svarar på leendet. Han vet vad jag menar, Linnea och Tyra ser på oss. Vi pratar om andra saker, vi fikar färdigt. Jag frågar om Markus vill ha hjälp med grävandet, han säger att han tacksamt tar emot hjälp.
Jag får en spade jag med, vi går fram till rabatten och vi tittar på roten som ska upp. Jag tar av mig den kortärmade tröjan och vi börjar gräva, Linnea och Tyra dukar av bordet och när de är klara så sätter de sig och tittar på oss när vi gräver.
Timmarna går och vi får upp roten till slut, jag får låna deras dusch och jag duschar av mig. Vi börjar med maten när jag är klar i duschen, vi hjälps åt och när köttet är grillat och tillbehören är klara så sätter vi oss och äter. Vi äter länge och mörkret faller sakta, jag tittar på Markus. Han tittar på mig och nickar.
– Så då går ni ner i rummet mina damer.
Linnea ser på Markus, Tyra ser på dem och sen på mig.
– De kommer snart och slår till, följ med Linnea, Tyra.
– Vem kommer?
– De som vill döda mig och Markus.
Vi reser oss och börjar duka av, jag känner på pistolen som sitter i ryggslutet. Linnea, Tyra och Markus går ner i källaren. Jag går ut igen och fortsätter duka av, jag sätter porslinet på diskbänken. Jag lägger undan dynorna och går in, Markus kommer upp och han räcker mig en skyddsväst, ett automatvapen och magasin. Vi släcker och vi tittar på varandra.
– Tar du ute så stannar jag härinne, Michael.
– Javisst, hur många tror du?
– Minst fem, men inte fler än tio.
Jag tar fram min telefon och ringer.
– Ja?
– Göm er i källaren gammelmorfar, de kommer snart.
– Ja, jag tror det jag med. Men vi går ner i källaren och låser dörren.
– Det låter bra, Ulf har skickat dit SOG. De kommer att ta hand om dem, men vi ska inte chansa gammelmorfar.
– Nej, Michael. Var försiktig.
– Alltid gammelmorfar.
– Bra, Michael.
Vi lägger på och jag går nerför källartrappan. Jag går igenom den till dörren som leder ut ur huset, jag öppnar den och går ut och stänger dörren. Jag rör mig snabbt och försvinner.
***
Vi tittar på kropparna, jag tar fram min telefon och ringer Ulf.
– Vi är hela och rena, det ligger tolv döda här som vi skulle behöva få omhändertagna innan grannarna börjar undra för mycket här Ulf. Hur gick det hos gammelmorfar?
– De är stoppade, de är hela och rena, Michael.
– Så bra, men som sagt det behövs städas här. Där är en del söndriga fönster osv.
– Jag skickar någon från kontoret som tar hand om det.
– Tack Ulf.
Vi lägger på och jag ser på deras vapen, det är inga dussin vapen. Markus har tagit hand om våra och våra skyddsvästar. Han släppte ut Tyra och Linnea från källaren. Grannarna har ringt polisen, vi hör sirenerna som närmar sig. Vi går ut på framsidan och vi gör som grannarna och tittar på kaoset som är på gatan.
Vi ser på de sönderskjutna bilarna, där är ett par fönster som är i sönder. Framförallt i Markus och Linneas hus, polisbilarna kommer fram och de stannar på gatan och piké styrkan rusar ut och de har sina automatvapen redo. Vi tittar på varandra och sen på dem, jag ser andra bilar närma sig.
– Tyra, du ska nog gå in. Det kommer reportrar, gå in alla tre så ska jag försöka få lite ordning här.
De tittar på mig och nickar, jag tar fram min plånbok och går ut på gatan och går fram till en av poliserna. Han öppnar munnen och visar mitt kort, han tar det i handen och han ser på det och sen på mig.
– Spärra av området, inga reportrar inom hundra meter. De ska inte tala med grannarna, inte med någon. Det är en fråga om rikets säkerhet, förstår du?
Han ser på mig, på mitt id kort.
– Du tar ansvaret?
– Ja, jag tar ansvaret. Personal från militären är på väg, de kommer städa upp här och ta hand om kropparna. SÄPO är också på väg. Som sagt detta är en fråga om rikets säkerhet, en av regeringens ministrar är i det huset. Som sagt detta är allvarligt.
Han tittar på mig och sen så börjar han ge order, de gör upp avspärrningarna. De motar bort pressen, jag ser till att inte synas. Hoppas jag i alla fall, militärpersonal från kontoret kommer och börjar städa upp. De samlar ihop kropparna i liksäckar och lastar in dem i en skåpbil, de sätter träskivor för de skadade fönsterna.
De lämnar kort till dem med ett namn och nummer att ringa i morgon. Grannarna ser på de civilklädda personerna som städar undan, vi sitter i köket och Linnea tittar på oss.
– Är ni hela och rena?
– Jadå, älskling vi är hela och rena.
– Visste ni?
Jag tittar på Tyra.
– Nej, vi visste inget men vi misstänkte. Jag tog din misstanke på allvar och gick vidare med den, det visade sig att vi fick rätt.
– Varför förvarnade du inte mig?
– Därför att någon som var i det rummet där vi befriade er ifrån samarbetar med andra sidan. Det handlar inte om att jag inte litar på dig, det handlar om att vi inte litar på de som arbetar för dig eller på din arbetsplats. Minsta antydan från din sida hade kunnat förvarna dem om att vi misstänkte, då hade ställt in och vi hade fått vänta tills nästa gång.
– Vet ni vem som skvallrar?
– Nej, men förhoppningsvis så kommer detta fiasko att avslöja den eller de personerna. De räknade inte med att jag skulle vara här och hjälpa Markus, de attackerade huset därhemma. En grupp från SOG stoppade dem, gammelmorfar, Helen och Clara är okej. Dina SÄPO vakter är okej de med, de satt i källaren med gammelmorfar. De är rätt tacksamma för det.
– Så det var er de var ute efter?
– Ja, vi stoppade dem. Bastuklubben är lite förbannade för det, så de ville hämnas. Men till polisen därute så sa jag att en medlem av regeringen är härinne och att attacken var mot den ministern, annars så hade de inte spärrat av området.
– Hur många?
– Tolv, det var säkert lika många vid mitt hus.
– Så ni två stoppade tolv av dem?
– Ja, men som sagt vi visste att de skulle komma. Det har snurrat drönare däruppe hela dagen, de meddelade oss att skurkarna var på väg och var de gömde sig. Med deras hjälp så gick det smärtfritt.
– Och de är döda allihop?
– Ja, Tyra de är döda allihop. Hur ska jag säga detta utan att det låter helt knäppt. Vi är inte poliser, vi är soldater. Som soldater så har vi fått lära oss att stoppa hotet så fort som möjligt, vi har fått lära oss att inte lämna levande fiender bakom oss. Framförallt inte fiender med automatvapen och samma träning som vi. Som när vi räddade er i det rummet, vi hade inte kunnat skjuta för att såra. När vi ställs inför faktum att vi måste besvara fientlig skottlossning så kan vi inte skjuta för att såra. För oss finns bara ett alternativ, stoppa fienden. De besvarade inte elden för att såra oss, Tyra.
Det ringer på Markus dörr, han öppnar den och tre poliser står utanför. Tre poliser och en kommendörkapten, Markus släpper in dem och de kommer ut i köket och de ser på Tyra. Jag ser igenkännandet i deras ögon.
– Detta var ett attentat mot en medlem i regeringen, vi misstänker att det är ett led i att stoppa dem från att vittna i den kommande rättegången. Jag rekommenderar att ni slår på den stora trumman och uppgraderar skyddet mot statsministern och utrikesministern som var de primära måltavlorna vid attacken mot kungafamiljen och regeringen.
Poliserna stirrar på mig, Markus chef står bakom dem och han ler lite.
– Vi på MUST står till ert förfogande, vi har dock ett krav att våra identiteter förblir hemliga. Grupp två från SOG väntade på dem här i natt, SÄPO hade fått in ett tips om en hotbild mot ministern. De kontaktade oss på MUST för de misstänker spioner på Rosenbad, antigen inom regeringen eller i något av de andra riksdagspartierna. Det finns ju vissa vindar som blåser nu, men i alla fall så ställde ministern upp som lockbete. Hon följde med hit och vi lät fällan slå igen, jag ber er kontakta min chef. Amiral Samuelsson, han kan sätta in er i läget.
Jag tar fram min telefon och ger dem numret till Ulf.
– Ni ska nog vänta lite med att ringa, han uppdaterar statsministern i detta nu. Han kommer att uppdatera kungen senare, det finns fortfarande ett reellt hot mot kungafamiljen.
– Vem är du?
Jag tittar på kvinnan som ställt frågan.
– Jag är anställd på MUST, det är så mycket jag får säga av min chef. Vill ni få reda på mer så får ni kontakta honom. Men som sagt han informerar statsministern just nu.
Jag hinner precis avsluta meningen när min telefon ringer, jag svarar. Jag säger ja och nej, jag förklarar läget för rösten på andra sidan. Jag ser på kvinnan och räcker henne luren, hon ser på den och sen på mig. Hon tar luren och säger ja?
Efter ett par minuter så räcker hon mig luren, jag lyssnar och räcker luren till Tyra. Jag tittar på polisen, hon är fortfarande vit i ansiktet och hon slickar sig om läpparna och hon ser på mig. Tyra säger också ja och nej.
– Nej jag stannar här, Olof. Nej jag kan faktiskt inte tänka mig en annan plats som jag är säkrare på. Kan du?
De avslutar samtalet och jag stoppar undan telefonen.
– Vi ber om ursäkt för att vi störde, vi ska genast lämna er i fred. Det kommer stå ett par patrullbilar här utanför i natt.
– Tack frun.
Hon tittar på mig och de lämnar huset, Markus chef ser på oss och han ler snabbt. Vi svarar på leendet och Markus nickar, de går iväg och vi sätter oss i köket igen.
– Nå vad sa din chef, Tyra?
– Han vill att jag ska komma hem till Stockholm och sättas i förvar.
– Där ser man.
– Men som jag sa till honom, kan han erbjuda mig bättre skydd än er två? Det kunde han inte, så jag stannar.
– Så bra.
Tyra ser på Linnea som sa det, de ler mot varandra och vi reser oss. Markus visar oss till gästrummet. Vi gör oss redo för att sova, vi klär av oss och lägger oss i sängen. Det är en enkelsäng så vi ligger nära varandra, vi pratar viskande om det som hände. Vi kysser varandra mjukt och vi somnar med mig liggande bakom henne, med hennes kropp nära min.
***
Jag sätter in motorcykeln i garaget, vi ser på kulhålen i muren och i huset. Där är ett par fönster som är i sönder med. Vi öppnar dörren och går in, huset är tomt. De är säkert i sommarhuset, vi lägger skinnställen i en garderob i hallen. Vi tar våra väskor och går till garaget och sätter oss i min bil.
Vi kör iväg och kör till sommarhuset. Vi parkerar bilen och jag nickar till SÄPO vakterna och de nickar tillbaka. Vi går in i huset och vi sätter oss på uteplatsen med de andra och vi pratar med dem om vad som hände.
***

Kapitel 18. 20??
***
Rättegången startade, det var nog den mest välbevakade rättegången någonsin. Det mesta av den försiggick bakom stängda dörrar, när det var Tyras tur att vittna om vad som hände i det där rummet så satt jag med i salen. Jag smugglades in och ingen ifrågasatte att jag satt där.
De ställde frågor till henne och hon svarade samlat och kortfattat, hennes blick sökte min emellanåt och jag mötte den och log mot henne. Hon log tillbaka och utfrågningen fortsatte, när de var klara så reste hon sig och satte sig bredvid de andra.
Utfrågningen av de andra fortsatte, Rita sökte också min blick. Jag log mot henne med, hon berättade med rak och tydlig röst om våldtäkten, om det andra våldet. De anklagade skruvade på sig i sina stolar. Dagen tog slut och vi lämnade salen, vi träffades i min lägenhet. Vi satt i soffan och pratade när dörren öppnades och Olivia kom in i lägenheten.
– Välkommen hem Olivia.
– Tack, Michael.
Hon ser på Tyra, sen på mig och sen på Tyra igen.
– Så du lyckades med att få honom i säng, grattis. Jag hade gärna pratat med er men jag är helt slagen. Jag ska sova i ett par veckor, jag ska bara ta lite vatten först sen så ska jag som sagt sova i ett par veckor.
Hon går till köket och dricker, sen tar hon sina väskor och går in i gästrummet. Hon stänger dörren och hon lägger sig. Tyra ser på den stängda dörren och sen på mig.
– Det är Olivia, hon är lite speciell. Men vi som känner henne älskar henne.
– Ja, hon verkar vara lite speciell.
Vi fortsatte prata, mörkret föll. Vi gick upp till min säng, vi klädde av oss och la oss i sängen. Vi smekte varandra, vi tillfredsställde varandra med våra tungor och munnar. Hon ställde sig på alla fyra och jag satte min penis mot hennes slida, jag särade på hennes läppar med mitt ollon.
Jag tryckte till och gled in i henne, jag hade mina händer på hennes höfter och jag tog henne med långa tag. Vi drev varandra mot det oundvikliga och vi kom båda två, tillsammans. Min säd fyllde hennes innersta.
***
Rättegången rullade på, jag reste hem och gick i skolan. Olivia kom ner en dag och vi festade till det så att vi var bakfulla i två dagar, hon berättade om sin resa till Farmen. Hon sa att det var som en lätt dag hos Mr. Swift och att amerikanerna tar sig själv på alldeles stort allvar.
Jag fortsatte gå i skolan i veckorna, på helgerna så träffades jag och Tyra. Så ofta som hennes schema tillät det. Det var valdebatter och annat valrelaterat arbete mest hela tiden. Så vi fick ta till vara på de få tillfällen som erbjöds.
Valet kom och gick, Tyras parti och det parti som de gick till val med vann. De firade och Tyra ringde mig klockan två på natten och förklarade sin kärlek för mig. Jag lyssnade och svarade henne att jag älskade henne med, men att jag var tvungen att få sova lite innan skolan börjar. Hon ber så hemskt mycket om ursäkt, i en halvtimme. Så jag är rätt knäckt dagen efter i skolan.
Hon får sin nya minister utnämning, inrikesminister. Vilket innebär att hon kommer sitta med på vissa möten med Ulf och diskutera mig och mina arbetskamrater. Som Markus och Olivia, det kan bli spännande.
Hösten rullade på, det hände inte så mycket mer än att rättegången tog slut och alla överklagade så hela charaden skall spelas upp igen. De blev dömda, allihop. Martin fick två år och sexmånader på öppenanstalt. Släkten vet inte riktigt hur de ska agera, eller gammelmorfar markerade rätt tydligt att Martin klarat sig billigt undan. Då tyckte de andra det med, inte hans föräldrar. Men det var inget annat att vänta.
Julen står för dörren, vi ska fira julafton med gammelmorfar. Sen ska vi sättas oss i bilen och köra till Tyras föräldrar, jag fick träffa dem en av de helger som vi lyckades sno ihop innan valet. Vi bodde i deras hus och de tog mig på pulsen, de är trevliga och förhoppningsvis så tycker de att jag är det jag med. De har inte sagt något annat till Tyra.
Det ringer på dörren och gammelmorfar reser sig och går till ytterdörren och öppnar den.
– Är det du, Tyra varför ringer du på dörren. Det är bara att gå in, du är familj.
– Tack Michael, vi har ju inte talat om det.
– Kanske inte, men då vet du det. Att i fortsättningen så går du in utan att ringa på.
– Ja, Michael.
– Kom in, vänta så ska jag hjälpa dig med jackan.
Han hjälper henne av med dem och han hänger upp den på en hängare. Han tar henne i armen och de kommer ut i köket till mig. Vi pussar varandra.
– God jul, Tyra.
– God jul, Michael.
Jag återvänder till att förbereda julmaten, dörren till köket öppnas och Helen och Clara kommer ut i köket, de kramar Tyra och önskar henne god jul. De börjar duka i matsalen och de bär ut maten efterhand som jag blir klar med den. När maten står på bordet så sätter vi oss och börjar äta.
Ett mat maraton som varar i nästan två timmar tar sin början, när vi ätit klart så hjälps vi åt att duka av. Vi sätter in maten i kylen och jag sätter på kaffe. De andra går in i vardagsrummet och sätter på tv:n. jag dukar fram koppar, fat, mjölk och socker på en bricka.
Jag lägger upp pepparkakor på ett fat och när kaffet är klart så fyller jag det på en termos och går in i vardagsrummet och sätter brickan på ett bord. Jag slår upp kaffe åt de andra.
Jag sätter mig och vi tittar på Kalle på tv. När Kalle är slut så börjar vi dela ut julklappar, när det är klart så harklar jag mig lite och går ner på ett knä framför Tyra och räcker henne en ask och jag friar till henne, hon ser på mig och jag ser tårarna som glittrar i hennes ögon. De glittrar i mina med, hon säger ja och kysser mig. Hon öppnar asken och ser på ringen och sen på mig.
– Galning.
– Kanske det.
Det är en ring i vitguld med röda rubiner och diamanter.
– Den var min gammelmormors, så det är gammelmorfar som är galningen.
Hon ser på mig och sen på min gammelmorfar.
– Den var min mormors från början, den är ett arvgods i Von Dexler släkten.
– Tack.
– Ingen fara lilla vän.
Jag sätter på mig en slät ring vitt guld, vi ser på varandra och vi kysser varandra. Vi sitter kvar i sofforna och fåtöljerna och pratar i ett par timmar, sen blir gammelmorfar trött. Han reser sig och vi kramar om varandra och han går och lägger sig, han närmar sig de hundra och han går utan problem.
Han har till och med spänst i stegen. Vi sitter och pratar i ett par timmar till med Helen och Clara, sen bryter vi upp och går upp till min, eller vår våning. Vi går in i sovrummet och vi klär av oss, vi ser på varandras nakna kroppar.
Hon sträcker fram sin arm och smeker mitt bröst och jag gör detsamma. Vi kysser varandra och vi lägger oss i sängen. Vi älskar länge den natten, vi älskar länge och vi pratar en stund med innan vi somnar.
***
Vi körde upp till Tyras föräldrar och hennes släkt, vi firade juldagen och annandagjul med dem. De gratulerade oss till förlovningen, hennes far hade ett ”allvarligt” samtal med mig efter ett par snapsar om vad som skulle hända om jag gjorde hans dotter illa. Jag lovade att inte göra henne illa och han med en sträng blick sa att det var en förbannad tur för mig.
Men att jag verkade vara en ordentlig man så han accepterade mig, Tyras mamma himlade med ögonen och sa åt honom att inte skämma ut sig. När de två dagarna var slut så åkte vi hem igen. Vi ska fira nyår i sommarhuset med Markus, Linnea, Olivia och gammelmorfar.
***
Det ringer på dörren, Tyra går igenom det stora huset och hon öppnar ytterdörren. Där utanför står Markus och Linnea, de kommer in och tar av sig ytterkläderna och sen så hälsar de på Tyra. De kramar varandra och sen kommer de ut i köket, vi hälsar på varandra. Gammelmorfar kommer ner från sitt rum och hälsar på dem.
– Ska jag öppna gästhuset åt er så att ni kan sätta in era väskor.
– Ja tack, säger Markus.
De tar på sig skor och en jacka, Markus tar väskorna och sen så går de till gästhuset. Tyra serverar Linnea en välkomstdrink, hon tar emot den och de skålar. Det ringer på dörren igen och Tyra går över golvet och öppnar, Olivia står utanför och Tyra släpper in henne.
– Välkommen, Olivia.
– Tack Tyra.
– Ta inte av dig, jag visar dig till gästhuset så kan du sätta in dina saker.
– Tack Tyra.
Tyra tar på sig sina skor och de går till gästhuset, Linnea ser på mig när jag förbereder maten. Jag öppnar kylen och sätter in förrätten, jag tar fram oxfilén och börjar putsa den. Jag skivar upp den och lägger bitarna i en bunke och plastar in bunken.
– Så förlovade, Michael.
– Ja, Linnea. Jag friade och hon sa ja.
– Så när blir det bröllop?
– Vi har inte satt ett datum, så vi får se.
De andra kommer in och de tar av sig ytterkläderna och Tyra serverar Olivia, Markus och gammelmorfar varsin välkomstdrink. Vi skålar önskar dem välkomna till att fira nyår och förlovning med oss. Linnea och Olivia ser på ringen och sen på mig.
– Det var gammelmorfars mormors ring, det var även min gammelmormors förlovningsring.
– När ska ni gifta er då?
Olivia ser på Tyra. Jag svarar.
– När vi kommit på ett bra sätt att berätta att kungen och drottningen kommer att komma på vårt bröllop.
Olivia tittar på mig.
– Ja, det kan jag tänka mig kan bli svårt att förklara.
– Haha, ja. Vi eller jag försökte lite mjukt förklara att när vi gifter oss så kommer Tyra få en titel, hon kommer bli adlig. Hade det varit för hundra år sedan så skulle kungen godkänt henne, eftersom hon inte är adlig innan. Sen så kan vi väl säga att på den tiden så var det inga bröllop utanför de kretsarna så att säga. Hennes föräldrar hade lite svårt att greppa att här i Sverige så kommer Tyra bli hertiginna av Skåne, i Österrike så kommer hon att bli grevinna Von Dexler av Innsbruck. Förresten gammelmorfar, fick gammelmormor bli godkänd?
– Ja, men de hade inget val. Jag frågade om de ville bli kommunister, det ville de inte så de godkände henne.
– Vad menar du? Bli kommunister?
Min gammelmorfar ser på Olivia och sen berättar han om Stalins planer på att invadera Sverige. Han berättar hur han stoppade de planerna. De ser på honom när han är klar.
– Jisses, så du träffade dem?
– Ja, de hade en jävla karisma Olivia.
– Hur var det när du skrämde skiten ur Montgomery?
Han tittar på mig och de andra ser på honom.
– Ja det är väl preskriberat vid det laget.
Sen börjar han berätta om Market Garden och det fiasko som den operationen blev. När de högre officerarna från de andra allierade bad honom om en ursäkt så hade han pompöst fnyst och bett dem mer eller mindre fara åt helvete. Två timmar senare så small ett skott bredvid hans huvud och lämnade ett stort hål i väggen.
– Jag skickade tomhylsan till honom, senare. Det hette att han överlevt ett tyskt angrepp. Men alla visste vem som skjutit, han bad om ursäkt ett par dagar senare när Churchill talat förstånd med honom. De andra allierade var beredda på att lämna britterna för sig själv efter den misslyckade operationen. Den skapades till stora delar på grund av hans ego, hans ego och britternas sårade stolthet. De var inget imperium längre, de var på väg att bli en fotnot i marginalen. Det blev jobbigt för dem, Churchill reducerades till en person i marginalen. England förpassades dit, USA och Ryssland blev de stora spelarna. De är fortfarande det, britter och fransmän tror att de fortfarande kan påverka.
Det är tyst i köket, de andra ser på min gammelmorfar med respekt i ögonen.
– Ska vi sätta oss och börja med förrätten?
De ser på mig och förtrollningen bryts, vi sätter oss och börjar fira nyårsafton. Det blir fler historier från gammelmorfar, jag sätter honom medvetet i centrum. Jag vet inte hur mycket längre han kommer att vara i centrum.
Vi äter förrätten, sen äter vi huvudrätten. När den är uppäten så sträcker vi på benen och fyller diskmaskinen, när det är gjort och kaffet är lagat så sätter vi oss igen och äter desserten och dricker kaffe med avec.
Vi sitter kvar vid bordet och pratar om allt möjligt, det är många skratt. Timmarna går och klockan slår tolv, vi smäller raketer och önskar varandra ett gott nytt år. Vi skålar i champagne, jag kysser Tyra och viskar att jag älskar henne.
Hon svarar mig och säger att hon älskar mig. När vi smällt färdigt och champagnen är uppdrucken så går vi in igen och sätter oss vid bordet. Gammelmorfar ser på oss och säger god natt.
Det är som han säger långt över hans läggdags, jag kramar honom och säger gott nytt år och de andra reser sig och kvinnorna kramar honom och Markus skakar hans hand. Han vinkar och går till sitt rum. Vi sätter oss i sofforna och fåtöljerna och vi pratar om livet.
***
Efter jul och nyår så infann sig en viss rutin, jag pluggade i veckorna och Tyra arbetade. Sen turades vi om att åka upp eller ner, i ärlighetens namn så ska det sägas att hon åkte ner mer till mig än jag åkte upp till henne. Vi träffade Max och Petra vid ett par tillfällen, jag som Max följde inte med ut längre.
Han för att han blivit pappa, jag för att jag vill spendera tid med Tyra. Månaderna gick och våren infann sig, en dag så ringde arkitekten. Renovering av herrgården är klar.
Till saken hör att jag träffar Moa minst en gång i veckan och vi pratar om godset som hon kallar det, skötseln av det. Hur vi ska göra i skogen, vad vi ska odla förutom betorna. Om vi ska anställa någon fast eller om vi ska hyra in säsongsbetonat. Jag lämnar det år henne att bestämma, hon nickar och säger att hon kommer låta det företag som gjorde vid i parken fortsätta få göra det.
Hon har skrivit ett avtal med dem där de sköter underhållet av parken. Solcellerna gör att vi är i det närmsta självförsörjande när det kommer till el, vi diskuterar om vi ska skaffa fler paneler i den andra hagen. Tydligen så kan man sälja den el som man inte behöver.
Vi kommer överens om på hösten att vi ska vänta till våren, nu är våren här och jag ska fatta ett beslut. Det är egentligen inte så svårt beslut att fatta, jag meddelade Moa att vi kör. Hon tog tag i det och vi kommer bli helt självförsörjande och vi kommer sälja det som blir över så att säga. Jag ringer Tyra.
– Ja?
– Har du tid?
– Ja Michael jag har fem minuter, minst.
– Haha, så bra hjärtat. Jag ska fatta mig militäriskt kort. Renoveringen är klar, så vad säger du ska vi bo i herrgården i helgen?
– Haha, ja varför inte.
– Så, när kan du komma?
– Jag har faktiskt inget på fredag så jag kan nog smita lite tidigare.
– Så bra, ring innan du åker så hämtar jag dig på Sturup.
– Självklart, nu ska vi börja. Älskar dig.
– Älskar dig med Tyra.
Vi lägger på och jag stoppar ner telefonen, jag går ut från huset och går till garaget. Jag ser på gammelmorfars motorcykel, jag ler lite och tar nycklarna till den och min hjälm och startar den och sätter mig på den och kör iväg.
Jag ser på herrgården och kommer fram till den svarta grinden, jag öppnar den och kör in. Jag kör runt trädet och stannar framför den röda porten, jag stänger av motorcykeln och kliver av den. Dörren till Moas länga öppnas och hon tittar ut, hon tar på sig skor och kommer fram till mig.
– Renoveringen är klar tydligen, Moa.
– Ja, hon meddelade mig det i förmiddags. De packade ihop väldigt snabbt och körde iväg.
– Har du kollat?
– Nej, Michael. Det har jag inte, jag tyckte att det var din grej så att säga.
Jag ser på henne och ler, jag går fram till den röda porten och öppnar den. Vi går in och öppnar nästa dörr och vi går in, jag ser på vestibulen. Ett leende spelar på mina läppar. Vi går igenom det och jag ler med hela ansiktet det har blivit bättre än jag trodde.
Moa är också imponerad, vi går igenom alla rummen, köket matsalen, salongerna, sovrummen och badrummen. Vi går ner i källaren, jag ser vinkällaren. Vi går vidare och jag slår in en kod och dörren öppnas, vi går in och jag ser på träningssakerna. På skjutbanan, Moa tittar på mig och jag ler lite.
– Vad är detta?
– Mitt träningsrum, Moa. Jag är i ett sådant är rum minst en gång om dagen, gärna två. Jag och Tyra kommer bo här i helgen.
– Då vet jag det, Michael. Förresten vi har fått problem i skogen.
– Med vad då?
– Vildsvin, de har invaderat skogen.
– Invaderat?
– Ja, de är väldigt många.
– Är de i hela skogen?
– Ja, men de är mest vid sitt gryt så att säga. Men ja de är i hela skogen och skrämmer skiten ur folk.
– Var fan kommer de ifrån?
– Har inte en aning, någon bonde som satsade på det också rymde någon av dem, de förökade sig. Nu bor de här.
– Har de visat sig här?
– Ett par gånger Michael.
– Har du gevär?
– Jadå.
– Då går vi till skogs och ser vad vi kan göra åt dem, Moa.
Hon ser på mig och vi går upp ifrån källaren och ut från det stora huset, vi går till hennes länga och hon öppnar ett vapenskåp och tar fram två gevär. Jag ser på dem och tar de ena, vi går ut ur hennes länga och vi går till skogs. Vi följer en av stigarna och Moa stannar.
– De är där borta.
Hon pekar ut riktningen och jag ser på hennes hand och jag börjar gå, jag stannar och sätter mig på huk och sen på ett knä. Jag lyfter geväret och tittar i kikarsiktet, jag ser på vildsvinen som rör sig på den uppbökade platsen. Jag sänker geväret och tittar Moa.
– Kan vi inhägna här?
– Jo, det ska väl gå.
– Då kör vi det, ge dem rejäl plats att röra sig på. Vi minskar beståndet till en hanterbar nivå, vi säljer köttet till någon lokal försäljare eller restaurang, frigående vildsvin från herrgården.
Hon tittar på mig och ler.
– Men ta hit folk som inhägnar här, vi får sätta upp skyltar som varnar för dem.
– Då gör jag det.
– Tack, Moa.
– Nej tack ska du ha Michael.
– För vad?
– Att du inte bara dödar dem.
– Nej det skulle jag inte göra, kommer du hinna mata dem?
– Jadå, det löser sig, Michael.
– Ge dem rejält med plats, så att de slipper känna sig inträngda.
– Jadå.
– Bra.
Vi går tillbaka till herrgården, jag räcker henne geväret.
– Säg till när du ska minska beståndet, så kommer jag hit med mitt gevär. Jag kan få lite prickskytte träning kanske.
Hon tittar på mig, jag ler mot henne och hon ler tillbaka. Jag går till motorcykeln och sätter mig på den, jag sätter på mig solglasögonen och sen hjälmen.
– Den ser gammal ut.
– Den är byggd 1939 i Tyskland, min gammelmorfar snodde den av tyskarna under kriget i Nordafrika.
Hon ser tvivlande på mig.
– På heder och samvete.
Jag kickar igång den och hon tittar på mig och sen på motorcykeln, jag fäller upp stödet och kör iväg.
***
Jag möter Tyra på Sturup, vi kramar och pussar varandra. Vi går ut ifrån flygplatsen och går till min bil, vi lägger väskorna i bagageutrymmet och jag kör iväg. Hon kysser mig på kinden och lutar sitt huvud mot min arm, jag ler och ser på henne. Vi kör till herrgården, grindarna är öppna.
Jag kör fram till garaget, jag stannar bilen och vi går ur den, vi tar hennes väskor och vi går in. Hon ser på vestibulen och sen på mig. Hon ler och säger.
– Wow.
– Ja, det blev bra. Kom så ska jag visa dig resten.
Jag tar henne i handen och vi går uppför trappan, vi går till vårt sovrum. Det största sovrummet, hon öppnar dörren och ser på den stora sängen med en sänghimmel.
– De hittade den uppe på vinden, den är renoverad och madrassen är specialbeställd.
– Jisses, den är enorm!
– Haha, ja Tyra det är den.
Jag sätter våra väskor på sängen, sen börjar den stora husesynen. Vi går från rum till rum på andra våningen, vi går nerför trappan till salongerna, biblioteket, matsalen, tv – rummet. Vi går ut i köket och Moa skakar lätt på huvudet, vi ser ut på baksidan och ”parken” vattnet i poolen glittrar inbjudande. Vi ser på spa hörnan med trätunnan, bastun osv.
– Poolen är uppvärmd, solcellerna ser till så att den håller 24 grader året runt.
– Perfekt om man vill vinter bada.
– Haha, ja. Om man nu kan kalla det för vinterbad.
– Förvisso, Michael. Finns det en kyrka i närheten här?
– Det gör det säkert, vadå då?
– När vi gifter oss så gör vi det här och har festen i parken därute, Michael.
– Jag håller med Tyra.
Vi kysser varandra, vi delar på oss och jag ler och smeker hennes kind. Hon ler mot mig och ger mig en puss.
– Jag älskar dig Michael.
– Och jag dig Tyra.
Vi lämnar det stora huset, vi går in i den ena längan. Den är inredd för gäster, sex rum med dubbelsängar, badrum och ett litet kök. Jag berättar om ”problemen” med vildsvinen i skogen och lösningen på det ”problemet” hon ser på mig och ler.
Vi går ut från längan och går tillbaka till det stora huset och går in. Jag tar henne i handen och vi går uppför trappan och vi går till sovrummet. Jag öppnar dörren och vi går in, vi kysser varandra mjukt. Vi klär av oss och snart nakna, hon ligger på rygg i sängen och jag slickar mig nerför hennes kropp.
Min tunga leker med hennes hud, jag slickar och suger lätt på hennes i mina ögon perfekta bröst, inte för stora, inte för små. Jag slickar mig vidare nerför hennes kropp, jag ser de röda läpparna i den vänstra ljumsken. Min födelsedagspresent till henne, draken på min mage var hennes till mig.
Vi gjorde dem samtidigt, jag höll henne i handen som jag lovat henne. Mina läppar möter hennes röda i ljumsken, en darrning går igenom hennes kropp. Jag slickar lätt på läpparna och hon ryser till igen, jag ler och slickar mig mot hennes slida. Jag smakar på henne, som vanligt så berusar hennes smaker mig.
Jag leker med hennes läppar och slida med min tunga, hennes andning förändras. Jag känner igen signalerna, jag börjar slicka på henne klitoris. Jag suger in den lätt mellan mina läppar, jag för in två fingrar i hennes inre och jag smeker hennes inre. Jag driver henne till orgasm med mina fingrar och tunga.
Jag slickar och smeker henne genom hennes orgasm, när den ebbar ut så drar hon upp mig försiktigt. Vi kysser varandra mjukt och hon landar efter orgasmen.
– Du slickar som en gud, Michael.
Jag ler lite generat mot henne, vi kysser varandra igen. Hennes hand greppar min penis, jag reser mig och står på knä, hon smeker mig med långa rörelser och min penis växer till fullt stånd.
– Ta mig Michael, jag vill känna dig i mig.
Jag lutar mig fram och hon guidar mig rätt, jag trycker till och jag glider in i henne och hon berättar för mig precis vad min penis gör med henne, hon använder dock inte ord som penis eller slida. Hennes språk är grövre än så, väldigt mycket grövre, jag tar henne med bestämda rörelser.
Jag stöter i botten av henne med varje stöt, jag ökar takten och tar henne snabbare och snabbare. Jag känner ilningarna ta över min kropp, jag känner dem byggas upp som en tsunami inombords. Vi ser på varandra, hon ser på mig att jag kommer alldeles strax.
Hon börjar smeka sin klitoris och vi andas snabbt båda två och vi kommer precis samtidigt och tillsammans. Jag känner säden explodera ur mig, jag känner den fylla hennes inre och jag känner hur den pumpar ur mig och in i henne.
Vi kommer länge och när vi till slut landar så lägger vi oss på sidan och ser på varandra med ett leende på våra läppar. Hon smeker min kind och jag smeker hennes Jag pussar hennes näsa och hon fnissar till, vi kysser varandra.
***
Jag ser på hennes nakna kropp, hon ligger på sidan med ena benet uppdraget och jag ser hennes röda hår ligga utslaget på de vita kuddarna. Jag ler och går fram till henne och ger henne en puss på kinden.
– Du luktar svett, Michael.
– Mm, jag har tränat. Jag ska duscha nu, jag ville bara pussa dig. Du är så vacker Tyra att jag bara var tvungen att pussa dig för att se om du verkligen ligger här i min säng.
Hon öppnar sina ögon, hennes blåaögon gnistrar.
– Jag är verklig Michael.
– Jag vet Tyra, jag var bara tvungen att förvissa mig om det.
Jag kysser henne, vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och jag drar av mig min träningströja och jag går mot badrummet. Jag går in och klär av mig resten av träningskläderna. Jag går in i duschen och sätter på vattnet, jag sätter händerna mot kaklet och blundar.
Jag känner värmen från vattnet mot min hud, jag känner hennes kropp mot min, hennes hand greppar min penis och hennes hand rör sig långsamt. Jag för bak min hand mellan oss och börjar smeka hennes slida, vi smeker varandra. Min penis står hård och redo, hennes slida är blöt.
Jag vänder mig och lyfter upp henne hon sjunker neröver min penis, jag lutar henne mot väggen och jag tar henne med långa tag. Vi älskar med det varma vattnet från duschen mot våra kroppar, jag tar henne snabbare och snabbare.
Vi kommer och vi skriker till båda två när våra orgasmer kommer. Vi kysser varandra, vi landar och jag släpper ner henne försiktigt och hon sätter fötterna på golvet och vi ser på varandra och ler.
– God morgon, Michael.
– Detsamma Tyra.
Vi duschar av oss och torkar oss, vi klär på oss och går nerför trapporna till köket och vi gör frukost.
– När går ditt plan Tyra?
– Fem, det är sista planet.
Jag tittar på henne och nickar. Vi äter frukosten och pratar om andra saker än att hon ska åka tillbaka till Stockholm. Vi pratar om vad vi ska göra på semestern, om vi ska resa någonstans eller om vi bara ska vara här hemma.
Hennes föräldrar vill att vi kommer till dem ett par dagar i alla fall, vi kommer inte fram till så mycket mer än att hon kommer att komma ner och bo härnere hela sommaren.
– Jag trivs härnere, vem kunde tro det att jag skulle blir förälskad i Skåne.
Jag ser på henne och ler, jag lutar mig fram och kysser henne. Vi dukar av frukosten och vi reser oss och går ut ur köket och ut på baksidan av huset, eller herrgården. Vi säger huset, det blir lite lättare att hantera mentalt.
– Vi får väl försöka förklara för dina föräldrar vad det innebär när vi gifter oss.
– Du menar med titlarna?
– Ja bland annat.
– Är det mer?
– Ja, gammelmorfars affärssfär. Den får vi inte glömma,
– Påverkar den mina föräldrar?
– Nej, egentligen inte, men deras dotter kommer bli rikare än rikast typ. Frågan är vad det kommer ha för inverkan på din karriär.
– Vadå då?
– Tja, du gifter dig med arvtagaren till hans affärssfär. En affärssfär som innebär förutom en massa pengar även en massa kontakter med eliten. Vi ska kanske fråga statsministern om vad han tycker om det. Vad partiet tycker om det?
– Så du tror att de kommer ha synpunkter, Michael?
– Ja, det tror jag. Kanske inte han personligen, men som partiledare så har han kanske det. Det kommer att pratas om det, minsta lilla som sipprar ut till pressen sen så är det kört. Gammelmorfar har gjort sitt bästa för att vara anonym, men som sagt minsta lilla yppande av någon så kommer de att kasta sig över den historien. Det kan komma att kosta dig din karriär, enligt Olof så är du näste partiledare.
Hon ser på mig och smälter det jag sagt, hon tar tag om min tröja och drar mig närmare sig, hon tar tag om mina kinder och drar ner mitt huvud mjukt och kysser mig. Vi kysser varandra länge, vi delar på oss.
– Backar du ur, Michael?
– Verkligen inte, Tyra. Jag älskar dig, jag älskar dig väldigt mycket.
– Så bra, för jag älskar dig väldigt mycket med Michael. Angående mina föräldrar och min arbetsgivare så kan de inte acceptera mitt val av man så bryr jag mig faktiskt inte.
– Så bra.
– Mina föräldrar kommer inte bli ett problem Michael, jag har förberett dem lite på att det kommer bli förändringar för mig. Jag har förberett dem på det med titlarna osv. Mor tog det bättre än far, han är inte så mycket för det där prålet. Mor är lite mer rojalist än vad han är. Jag har inte sagt så mycket om pengarna, för att jag egentligen inte vet så mycket om dem. Skulle som sagt min arbetsgivare bråka så får vi ta det då Michael. Bråkar din arbetsgivare?
– Nej, det gör de inte. För de vet vad som gäller om de gör det.
– Vad händer då Michael?
– Jag slutar, utan att blinka. De vet det, de vill inte att jag ska sluta så de kommer inte säga något.
– Så du slutar?
– Ja, Tyra om de skulle kommentera lämpligheten med vårt förhållande i relation till mitt arbete så ja då hade jag slutat. Jag älskar mitt arbete, inte allt med det men arbetet i sig älskar jag. Men jag älskar dig mer.
– Och om jag ber dig sluta?
– Så vill jag ha reda på varför, Tyra.
– Bra, jag kommer inte be dig sluta.
– Tack, Tyra.
– Lika lite som jag hoppas på att du kommer be mig sluta.
– Nej, Tyra det kommer jag inte göra.
– Så bra, så du kommer inte undan att gifta dig med mig, Michael.
– Jag vill inte komma undan, Tyra. Verkligen inte.
Jag lutar mig fram och kysser henne, våra läppar möts och vi särar på dem. Våra tungor smeker varandra och vi står där i vårsolen och kysser varandra länge.
***
Jag läser igenom tentan, jag reser mig och går fram till katedern och lämnar in den. Läraren tar emot den och jag lämnar skrivsalen, jag tar fram telefonen och sätter igång den. Jag ser på samtalen jag missat, jag ringer Anders.
– Anders.
– Michael, du har ringt.
– Kom in.
– Javisst.
Jag går ut från byggnaden och sätter mig på cykeln och cyklar de fyrahundra meterna till kontoret. Jag går uppför trapporna och går in på kontoret.
– Hej, Anders.
– Michael, det gäller Markus.
Jag ser på honom.
– Vadå?
– Han var på ett uppdrag, han har inte hört av sig på två dagar.
– Var, var han och vad gällde det?
– Han var här i Sverige. Någon i Göteborg säljer militära vapen till buset där, Markus skulle ta reda på vem som gjorde det. Han höll kontakten, men för två dagar sedan så slutade han höra av sig.
– Har ni pingat hans telefon?
– Ja, de hittade den i en papperskorg.
– Var?
Han räcker mig en mapp, jag tar den och öppnar den och läser snabbt.
– Jag kör hem och packar, sen så kör jag till Göteborg. Vet du om Olivia är upptagen med något?
– Nej.
Jag tar fram telefonen och ringer Olivia.
– Ja?
– Är du ledig?
– Jag gör inget speciellt.
– Bra, kör till Göteborg. Markus är försvunnen, jag ber Anders skicka det vi har så att du kan läsa på dig.
– Ja, fan.
– Ja.
Vi lägger på och jag lämnar kontoret, jag cyklar hem och packar min väska. Jag lägger den i en av bilarna och jag backar ut och kör iväg.
***
– Markus, titta på mig!
Jag ser på hans sönderslagna ansikte, han försöker fösta blicken. Olivia stoppar ner telefonen och tittar på mig.
– De är här om tre minuter.
– Du följer med honom Olivia.
– Vad ska du göra?
– Se till så att svinet som gjorde detta får betala Olivia.
Hon tittar på mig och nickar.
– Meddela Linnea, Olivia.
– Ja, jag löser det.
– Tack.
Ambulansen kommer, efter den så kommer det polisbilar. De stannar och jag tar fram mitt id kort och visar dem det, jag hänvisar till Markus chef här. Jag ber dem kontakta honom. Jag går till min bil och sätter mig i den, poliserna ser på kaoset och på kropparna som ligger här.
***
Jag kom fram till Göteborg och jag började leta efter Markus, jag gick till de klubbar som han gått till. Jag lyssnade och fick napp ganska snabbt, jag följde efter den som jag misstänkte kunde peka mig i rätt riktning. Jag slog ner honom och Olivia körde fram bilen och jag lastade in honom i bagageutrymmet.
Vi körde ut i skogen och plocka ur honom ur bagageutrymmet, en halvtimme senare så hade han pekat oss i rätt riktning. Vi lämnade honom i skogen utan telefon och körde dit han pekat. Vi parkerade på gatan och gick fram till dörren som leder in i hyreshuset.
Vi går uppför trappan och Olivia ser på mig, jag ringer på dörren. Jag håller inne knappen, någon låser upp dörren och slänger upp den. Innan han hinner säga något så slår jag till honom mitt på näsan. Man hör krasandet när näsan bryts.
Han backar in i lägenheten och sätter sig på rumpan, jag drar min pistol och vi går in. Jag börjar tala ryska med honom och han stirrar på mig, jag sätter pistolen på hans panna. Jag ser på kvinnan som ligger naken i sängen och jag ser på hennes drogade ögon, hon ler och lägger sig ner igen.
Hon ser inte ut att vara femton, det kokar till lite till. Jag flyttar pistolen och sätter den mot hans penis. Jag ställer mina frågor, han svarar på dem. När han är klar så slår jag till igen och han däckar jag ringer polisen och anmäler en våldtäkt och droger i lägenheten. Jag ringer med hans telefon, jag lägger den bredvid honom och vi lämnar lägenheten och huset. Vi går till bilen och kör iväg.
***
Vi kommer fram till bondgården, vi stannar och vi går ur bilen. Vi tittar på varandra och nickar. Vi rör oss och försvinner, vi ser på Markus. På hans misshandlade kropp, jag sätter pistolen i ryggslutet. Jag hör en av männen skrika, jag tittar på Olivia och hon slår till honom. Hans skrikande tystnar, Olivia tar fram sin telefon och ringer.
Jag tar loss Markus från stolen och han stönar till, han lever. Han viskar ett namn, jag ser på honom och han viskar det igen. Jag ser på honom och nickar. Ambulansen kommer, Olivia sätter sig i den med honom. Jag möter polisen och meddelar dem att de ska kontakta Anders. Jag går till min bil och kör iväg.
***
Jag ser på huset, solen är på väg upp. Jag har inte sovit ordentligt på två dagar, jag får sova när jag är klar med detta. Jag ser honom gå ut från sitt hus, jag ser honom gå i sin morgonrock. Jag öppnar bildörren och går ur den, jag går över gatan och han ser mig. Han ser min blick och han känner smärtan i axeln när kulan träffar. Han hörde inget, han skriker till och han stirrar på mig. Jag sätter kniven under ögat på honom.
– Du får en chans, vem säljer du till?
Han stirrar på mig och slickar sig om munnen.
– Det är olika.
– Vem sålde du Markus till? Vi har räddat honom och det asets män är antingen döda eller arresterade, jag vill veta vem han är och jag vill veta det nu.
Han slickar sig om läpparna och säger ett namn.
– Tack.
Jag slår till honom, jag ringer en ambulans och lägger på. Jag sätter mig i bilen och ringer Ulf.
– Michael, hur går det?
– Markus är på sjukhuset, jag vet inte hur illa däran han är. Men det såg illa ut Ulf. Hans chef sålde ut honom, Markus kom honom på spåren. Han ligger bakom försäljningen av vapnen, han får dem av en vän på Rindö. Markus var på väg till honom, han hade fått nys om det på något vis och han kontaktade en ryss vid namn Anatolij, som i sin tur kontaktade lokala smågangstrar. De plockade in Markus, de tog honom till en bondgård som vi slog till vid för ett par timmar sedan. Jag har fått Anatolijs adress, jag kan plocka in honom. Faran med det är att vi kommer reta ryska maffian om vi gör det. Vi har stoppat försäljningen här, jag och Olivia kommer köra till Rindö och ta hand om den andre pajasen. Markus chef är på väg till sjukhuset med en skottskada i axeln, så han får du ta hand om Ulf. Det jag undrar är hur vi gör med Anatolij, för arresterar vi honom så kommer de att förklara krig mot oss. Jag kan döda honom, men frågan är vad konsekvenserna av det blir. De kommer aldrig få reda på vem som dödat honom, men nu så vet vi vem han är. Vi har stoppat deras kanal till vapen, som sagt frågan är om det är värt att riskera att få Bratvan efter oss.
– Han vet vem Markus är, Michael.
– Förvisso, men det kan han inte använda till något.
– Är Linnea hemma?
– Vet inte Olivia skulle kontakta henne så att hon kunde komma till sjukhuset. Så hör med Olivia.
– Kör till deras hus Michael, för säkerhetsskull.
– Du tror att de kommer attackera henne?
– Man vet aldrig med dem.
– Förvisso, Ulf. Jag kör dit, ring Olivia och fråga henne om hon fått tag på Linnea.
– Ja.
Vi lägger på och jag gasar på. Jag fort, alldeles för fort. Där är inga bilar ute så jag gasar på lite till. Jag kommer fram till deras villaområde och jag stannar bilen en bit från deras hus och jag smyger mig fram till det. Jag söker av omgivningen och jag ser de två bilarna som står fram deras hus.
Jag rör mig framåt och stannar, min telefon burrar till. Jag tar fram den och läser Ulfs meddelande. Jag stoppar ner telefonen och rör mig runt huset. Jag lyfter pistolen och skjuter chaufförerna, jag rör mig runt huset igen och går fram till altandörren och ser in genom den.
Jag lyfter pistolen och trycker av, fönstret går i sönder och de fyra männen vardagsrummet dör. Jag byter magasin och sätter i ett nytt, jag ser rörelsen och trycker av. En till dör, jag går fram till altandörren och öppnar den. Jag går in och jag ser på de fem kropparna.
Här kan vara max en till, jag viskar på ryska. En man sticker fram huvudet och jag trycker av. Han ramlar ihop, jag tar fram telefonen och ringer Ulf.
– Åtta skurkar nere skicka hit en städpatrull, du hade rätt de letade efter henne. De väntade på att hon skulle komma hem, jag löser Anatolij. Hur är det med honom?
– De opererar honom nu, jag och Viola är på väg dit nu.
– Bra, som sagt jag tar hand om Anatolij.
– Bra.
Vi lägger på och jag kör iväg.
***
Jag ser honom i siktet, jag andas in och kramar av. Jag flyttar siktet och skjuter fyra gånger till, jag ser på de fem kropparna. Jag ser på kaoset som blir vi huset, jag ligger två tusen meter därifrån. Jag ler och skjuter på den stora tanken, explosionen sliter i sönder morgonen. Jag ser på eldpelaren, det smäller igen och igen. Jag packar ihop mitt gevär och reser mig, jag går till min bil och lägger geväret i bagageluckan. Jag sätter mig bakom ratten och kör iväg.
***
Jag kramar Linnea, hon kramar mig.
– Han kommer klara sig Michael, tack vare dig och Olivia.
– Så bra, Linnea. Vi tar alla frågor senare, nu är vi glada åt att han kommer att klara sig.
– Ja, Michael.
Olivia, Ulf och Viola ser på mig. jag ser på Markus bandagerade kropp och ansikte. Hela han ser ut som ett enda stort blåmärke.
– Vi ska bli föräldrar, Michael. Ni såg till så att vårt barn har en far, jag kan inte tacka er nog Michael.
Olivia ser på mig, jag ser på henne och sen på Linnea.
– Grattis, varför har ni inte sagt något innan?
– Det är fortfarande nytt, inte mycket mer än sex veckor. Vi ville vänta lite innan vi sa något.
Jag tittar på henne och vi kramar varandra igen.
***
Jag tittar på Olivia, hon tittar på mig och vi går ut ur bilen och vi går fram till grinden. Vi visar våra id kort och vakten tittar på oss och släpper in oss, jag visar Olivia vägen till den byggnad vi ska in i. Jag öppnar dörren och släpper in henne, vi går uppför trappan och vi går fram till hans dörr. Jag öppnar den och vi går in, han tittar på oss och han öppnar munnen och säger.
– Vad gör ni här?
– Arresterar dig, vi kommer från MUST. Vår chef vill ha ett allvarligt samtal med dig.
Han ser på oss och slickar sig om läpparna.
– Så det är dags för dig att lyfta på rumpan från stolen och följa med oss, antingen så går du för egen maskin, eller så hjälper vi dig.
Han reser sig och går runt skrivbordet, vi går ut från hans kontor och vi går genom regementet och vi går till min bil. Vi sätter oss i bilen och jag kör iväg, vi kommer fram till MUST kontor här i Stockholm. Vi parkerar bilen och vi går ur den, vi går in och överlämnar honom till Ulf.
Ulf ser på honom och sen på oss, han nickar och vi svarar på den och vi går iväg och lämnar byggnaden. Vi sätter oss i bilen och jag kör till fastigheten och parkerar bilen i garaget, vi går upp till min lägenhet. Jag tittar på Olivia och hon tittar på mig.
– En dusch, sen så ska jag sova.
– Jag med, Michael.
Vi går in i varsitt badrum, hon därnere och jag häruppe. Jag klär av mig och ställer mig i duschen och duschar av mig. Jag blundar och jag ser Markus sönderslagna kropp framför mig, jag ser Linneas desperata blick. Jag öppnar ögonen och tar tvål, jag kramar ut det i handen och tvålar in mig.
Jag sköljer av mig och blundar igen, jag ser Markus ansikte framför mig igen. Jag stänger av vattnet och tar en handduk och torkar av mig. Jag går ut från badrummet och går fram till sängen och lägger mig på den, jag sluter ögonen och somnar. Det sista jag ser innan jag somnar är Markus sönderslagna ansikte.
***
Jag går uppför trappan och går till hennes kontor, jag stannar och ser på henne.
– Hej.
Hon tittar upp på mig och jag ser ett leende på hennes läppar.
– Michael, vad gör du här?
– Jag tänkte se hur du har det på jobb.
Jag går in på hennes kontor, hon ser på mig och hon reser sig. Jag kramar om henne.
– Markus blev kidnappad, han ligger inlagd på sjukhus. Jag och Olivia hittade honom i tid, han kommer klara sig men det hängde på ett hår, Tyra. Jag ser hans sönderslagna ansikte varje gång jag stänger ögonen. De är gravida Tyra, de ska bli föräldrar och han var nära att dö.
Vi tittar på varandra och hon kysser mig, vi hör en harkling och jag vrider på huvudet och ser på statsministern.
– Michael.
– Olof.
– Jag skulle bara fråga om du är redo för debatten i eftermiddag Tyra.
– Jadå, jag är redo.
– Så bra, då ska jag inte störa mer.
Han ler och går iväg, jag tittar på Tyra och hon tittar på mig.
– Så en debatt?
– Ja, om inrikespolitiska frågor.
– Som?
– Tuffare krav på svensk kunskaper för att få ett medborgarskap.
– Där ser man, vem ska se till så att de lär sig språket?
– Det är en av frågorna som ska diskuteras, Michael. Eller debatteras.
– Där ser man, Tyra.
– Så de ska bli föräldrar?
– Ja, det ska de Tyra.
– Och han ligger på sjukhus?
– Ja, han ligger på sjukhus. De gick åt honom rätt rejält, Tyra.
– Och nu så är du rädd att det kan bli du som ligger där, Michael?
Jag ser på henne.
– Nej, jag är inte rädd för det. Det är en del av arbetet, men jag såg hennes ångest. Jag är lite rädd för att du ska stå med samma ångest som hon gjorde.
– Som sagt det är en del av ditt arbete, Michael. Du hade kunnat komma till skada om du varit brandman eller polis med.
– Förvisso.
– Jag är medveten om riskerna, Michael. Jag är beredd på att leva med dem.
Jag tittar på henne och jag kysser henne. Vi delar på oss och hon tittar på mig, vi tittar på varandra och vi ler.
– Vill du äta lunch med mig, Michael?
– Gärna, Tyra.
Hon samlar ihop sina saker, hon lägger den i en väska och vi går ut från hennes kontor. Hon stänger dörren och låser, vi går fram till en trappa och vi går nerför den. Vi kommer fram till en matsal och vi går in tar varsin bricka och vi köper en dagens båda två, vi sätter oss och jag ser blickarna som vi får. En del av de som sitter här, var med i det där rummet och sen på ceremonin för oss.
– Hur illa är det med honom, Michael?
– Ganska så illa, till tyglat ansikte, en del brutna revben, en massa blödningar osv. Frågan är om han tillåts komma tillbaka.
– Rent medicinskt?
– Ja, frågan är vad det gör med honom psykologiskt. Visst vi är tränade att hantera sådana situationer, men man vet aldrig hur man reagerar. Ulf och Viola får se till så att han får det stöd han behöver.
– Hur tränar man på det?
– Man utsätts för sådana situationer.
– Har du det med?
– Oja, på alla mina utbildningar. Man lär sig hålla ut, eller kanske härda ut. Men alla har en brytpunkt. För eller senare så bryter alla ihop, det tar olika långtid bara.
– Du med?
– Ja, Tyra. Jag med, för eller senare så bryter alla ihop. Sen handlar det om hur man går vidare från det.
Hon tittar på mig.
– Hur länge stannar du?
– Idag.
– Så vi kan träffas ikväll?
– Jadå, Tyra det kan vi.
– Så bra, Michael.
– Ja, Tyra det tycker jag med.
Vi äter upp maten, vi reser oss och jag går med henne till hennes kontor. Vi kysser varandra och jag går iväg. Hon ska förbereda sig inför debatten i eftermiddag.
***