Här är del 4 av serien om Amanda. Har du inte läst de första tre delarna än så hittar du länkar till dem längst ner under novellen.
—-
Erling tog i dörrhandtaget till sin egen ytterdörr, men tryckte inte ner det direkt. Han tog några djupa andetag först, och försökte göra sig redo, men han hade ju ingen aning om vad som väntade innanför dörren. Han försökte att inte förvänta sig för mycket, men det började kittlas innanför kalsongerna medan blodet strömmade till. Okej, nu kör vi, tänkte han och öppnade lugnt dörren, redo för vad som helst.
Han möttes av absolut ingenting utom det vanliga. Hans egen hall, där allt såg ut som det brukade. Ingen djungel eller annan rekvisita idag, alltså. Han smög vidare in i lägenheten, redo för att Amanda skulle överraska honom med vad som helst. Men allt var knäpptyst och såg ut precis som vanligt. Och framförallt, ingen Amanda.
Han försökte att inte känna sig besviken, men luften hade definitivt gått ur honom lite när han istället öppnade kylskåpet för att ta sitt vanliga glas mjölk som han alltid brukade ta när han kom hem – Åtminstone när han inte blev överraskad av en naken låtsaspolis eller Lara Croft i en djungel ihoplånad av grannar.
Det var först när han skulle ställa tillbaka mjölkpaketet i dörrhyllan som han såg det. Ett kuvert! Plötsligt fylldes han av ofrivillig förväntan igen. Han hällde i sig mjölken ur glaset och sprätte upp kuvertet.
‘Infinn dig i min hall exakt kl 18 iklädd ENBART underställ’
Hans bröstkorg började skaka av ett tyst skratt. Han kollade på klockan. Femtio minuter kvar. Ändå gick han och bytte om till underställ nästan direkt. Men han kunde ju inte gå genom stan i bara underställ. Särskilt inte när långkalsongerna så tydligt avslöjade vad hans kropp hoppades på. Så han bestämde sig för att byta om igen till vanliga kläder, lägga understället i ryggsäcken och byta om i barnvagnsrummet i Amandas trapphus.
Sagt och gjort, fyrtiofem otroligt otåliga minuter senare stod Erling utanför Amandas lägenhet i underställ och följde sekundvisaren på armbandsuret som han noga hade ställt rätt på sekunden. Fem sekunder i arton tog han tag i dörrhandtaget och grymtade en tyst svordom åt att dörren var låst. Febrilt famlade han efter nycklarna i fickan på byxorna som han så omsorgsfullt hade vikt ihop och lagt i botten av ryggsäcken för att få tiden att gå. Till sist, tjugotre sekunder för sent, klampade han in i Amandas hall.
Amandas hall var så avskalad att han för ett ögonblick undrade om han klivit in i fel lägenhet.. Det hängde inte ett enda plagg i hatthyllan, byrån var helt tom ovanpå och skohyllan stod inte ens där. Lägenheten var lika knäpptyst som hans egen. Det enda som vittnade om att han inte hade gått in i en tömt och flyttstädad lägenhet var den tejpade pilen i golvet som pekade runt hörnet mot vardagsrummet. Erling trampade av sig skorna och ställde ryggsäcken i den tomma hallen innan han tassade fram runt hörnet. Ett par meter fram fanns en linje framför formen av två fotsteg som tejpats på golvet.
Erling ställde sig på fotmärkena och såg sig förundrat om i vardagsrummet. Det var helt vitt på ett sätt som kändes overkligt, nästan datorspelsaktigt. Alla tavlor var borta. Bokhyllorna var täckta med vita lakan, fönstren likaså. Soffan som brukade stå mitt i rummet och som han hade varit med och flyttat åt sidan kvällen före var också täckt av vita lakan. Framför soffan låg en stor, fyrkantig och kritvit matta som ramade in hela den märkligt tomma ytan.
Amanda satt på en stol, mitt på mattan, med ryggen mot honom. Hon hade nån sorts heltäckande, tajt svart dräkt, Erling kunde inte se om det var läder, latex eller något annat material. Amandas långa svarta hår var ännu rakare än det brukade och på huvudet hade hon något som såg ut som virtual reality-glasögon. Hon gjorde gester med händerna framför sig, som om hon flyttade runt osynliga saker i tomma luften.
“Hm, how do I make him taller?” frågade Amanda med koncentrerad röst.
“You have the controls on the right side.” svarade en datoraktig röst som lät som en blandning mellan utropen på tågstationen och Siri på mobilen. Erling tittade runt i rummet efter en smart högtalare, men rösten kunde ju också komma från en mobiltelefon. “The red limit marks the maximum recommended value, but you can extend the gauge further at will.”
“And the arms?” frågade Amanda ut i tomma luften. “Found them! Just a little more muscles…”
“You are generating a real hunk” svarade datorrösten med eftertryck.
Erling hörde tydligt nu att det var Amanda som förställde rösten och glasögonen kände han igen som hans egna skidglasögon. Det fanns alltså ingen VR-värld, utan detta var helt och hållet en akt från Amandas sida.
“And then we come to the …” mumlade Amanda medan hon omsorgsfullt drog i ett låtsasreglage till. “Oh, this is tempting…”
“Warning, you have exceeded the recommended limit.” upplyste datorrösten allvarligt.
“How big is it?” frågade Amanda. “It is so hard to judge from the miniature preview.”
“The dimensions you have chosen are extremely rare” informerade datorrösten. “Past the ninety-nine point ninety-ninth percentile. Are you sure you want to proceed?”
“Maybe not…” sa Amanda tankfullt. “But yes. I only have one chance to experience this.”
“This is your final chance to revert” klargjorde datorrösten. “When you press ‘Confirm’ you can no long… Confirmed! Male character rendering initiated! Estimated time to arrival, two minutes.”
“Ooh, I’m a little nervous” erkände Amanda. “Is it true that the suit will make me sense it in every way?”
“As long as you have the suit on, you will feel it all as if if was real.” försäkrade datorrösten. “Male character rendering is at 25 %. In the meantime, you can set up the scenario.”
“Ok, so what can I … Ooh, is this my sensitivity?” frågade Amanda nyfiket. “Like, down there?”
“Yes, that is your tactile sensitivity” svarade datorrösten. “Again you have exceeded recommended values. Are sure you want to confirm? The combination of the dimensions of your male character and the tactile sensitivity may be overwhelming.”
“Sure” svarade Amanda på ett sätt som tydliggjorde att hon inte brydde sig om datorns varningar. “How do I set up the scenario?”
“You can explain it in words.” svarade datorrösten med en frestande ton. “What do you want him to do with you?”
“Uhm” tänkte Amanda. “So, when he enters the room, I first want him to … just stand there, so I can have a proper look. And then … Can I really ask him to do exactly anything?”
“Affirmative, you can ask it to do anything” svarade datorrösten insäljande. “Remember, it is just a virtual rendering, not a real person, so it is not bound to the limitations of real life lovers. Character rendering at 75 percent.”
“But do I have to give detailed instructions?” frågade Amanda, en aning stressad av hur fort renderingen gick.
“Your rendered male character can interpret and perform general instruction with a high level of creativity.” berättade datorrösten. “Meaning, he can take care of the details.”
“I get it” sa Amanda. “So, once I have had a proper look at him, I want him to make me really comfortable. Tenderly, slowly, warm me up beyond limits. Then, once I’m ready, I want him to fuck me. For a loong time! I mean, until I really can not take it anymore. My real life lover is too meek and gentle, he always stops too early, leaving me sick with hunger for more. I don’t think he understand how insatiable I really am, and I am too shy to tell him.”
“Instructions confirmed” svarade datorrösten. “Do you want him to tease you?”
“Oh, maybe…” övervägde Amanda. “I mean, even though I’m eager, it’s nice if he makes me really crave for it, you know.”
“I know what you mean!” svarade datorrösten. “Male character rendering at 90 %. Do you want to introduce a safe word to stop the simulation?”
“Uh, sure” svarade Amanda. “Övergångsställe. That’s the safe word.”
“Confirmed” svarade datorrösten igen. “At the end of my countdown, you may stand up and the male character will stand right behind you. Ten, nine, eight….”
Erling lade plötsligt märke till två fotsteg till, två meter bakom Amandas stol. Han tassade fram medan nedräkningen fortsatte. På noll reste sig Amanda tveksamt upp. Hennes former såg helt makalösa ut i den tajta svarta dräkten när hon långsamt vände sig om. Erling hade aldrig sett den innan och kunde inte gissa var den kom ifrån, men den var uppenbarligen mycket väl anpassad efter Amandas synnerligen sällsynta proportioner. Det svarta håret låg slickat bak och föll futuristiskt spikrakt ned mot midjan. Läpparna var målade röda och separerades lätt när hon fick syn på honom.
Erling kunde inte se hennes ögon genom skidglasögonens polariserande spegelglas, men han kände hur hennes blick spanade in honom. Han kom sig med att ha fallit ur rollen lite och rätade på sig medan han försökte leva sig in i hur en opersonlig virtuell karaktär känner sig. Förmodligen pirrade det inte i kroppen av förväntan på datorspelskaraktärer.
“Oh, wow…” flämtade Amanda. “So real! And so … HOT!”
“I know!” instämde datorrösten. Erling lade märke till att Amandas läppar inte rörde sig och kom stolt ihåg att Amanda gått en buktalarkurs för några år sen.
“Can I touch him?” frågade Amanda medan hon gick ett varv runt Erling för att spana in detaljerna i hans muskulösa kropp.
“Of course! That’s the whole point!” skrattade datorrösten. “Go ahead!”
Amanda lyfte händerna och stannade upp i ett par sekunder innan hon långsamt förde handflatorna mot Erlings bröst, som om hon inte var säker på han verkligen var där eller inte. Amanda flämtade till när handflatorna till sist fick direkt kontakt med ullunderstället. Det var en ärlig reaktion, hon var så inlevd i rollen att hon knappt hade vågat tro att bilden av Erling var fysiskt verklig. Så fort hon hämtat sig började hennes händer känna oblygt på Erlings kropp och de muskler som avtecknade sig genom underställströjan på bröst, mage, axlar och armar.
“Woow” utbrast hon igen. “He feels just like a real person. Only hotter! Can I take off the shirt?”
“You can do anything you want!” svarade datorrösten. Amanda förde in händerna innanför tröjan.
“No, wait!” sa hon och backade undan från Erling. “I want him to do it!”
“As you wish!” svarade datorrösten.
Amanda såg hungrig på Erling. Det tog ett par sekunder innan han förstod att han skulle dra av sig underställströjan och när han väl förstod det kände han sig lite förlägen över situationen. Men Amanda förväntade sig inte att han skulle klä av sig osäkert och blygt, så han tvingade sig in i mer oblyg och självsäker karaktär och spände sig nästan överdrivet medan han drog av sig tröjan.
“Fuck!” utbrast Amanda. “He’s almost TOO hot! Woow!”
Hennes händer tog för sig av överkropp. Hon kände hårstråna mellan fingrarna och ägnade några sekunder åt att dra försiktigt i ett hårstrå på bröstet medan hon studerade hur huden drogs med, innan hon återgick till att känna och klämma på varenda muskel.
“You were right, I was almost too greedy with the muscle controls…” sa Amanda, men det syntes på henne att hon inte var det minsta missnöjd över det.
“Yes, almost” instämde datorrösten. “Or just perfectly so.”
“Uh-huh” svarade Amanda, halvt frånvarande, för hennes blick hade till sist landat på den stretande bulan innanför långkalsongerna. “It’s as if he’s actually turned on by me…”
“You can bet” sa datorrösten. “He can’t take his eyes from you.”
Amanda rodnade lite på riktigt av tanken på att det kunde vara så. Hennes fingrar kände försiktigt runt Erlings midja, medan hon samlade mod för att dra ner långkalsongerna. Bulan spände ännu mer nu och Amanda andades häftigare, med ett fast tag om linningen.
“You can let him do it if you want” föreslog datorrösten.
“No, I want to do it myself” viskade Amanda.
Erling kunde inte se genom skidglasögonen att hon blundade i två sekunder innan hon öppnade dem igen och drog ner långkalsongerna så att det halvt uppsvällda ståndet svängde ut i friheten.
“Fuuuck” sa Amanda långsamt. Ståndet fortsatte att svälla och resa sig inför hennes ögon. “I definitely went too far with the dimensions…”
“I did warn you” påminde datorrösten.
“And it’s not even fully … How much bigger does it get?!” undrade Amanda. “I mean, especially in combination with my …”
“Especially in combination with your tactile sensitivity, yes” fyllde datorrösten i när hon kom av sig.
“Is it too late to maybe tune it down a little?” frågade Amanda nervöst.
“I’m sorry” nekade datorrösten. “Once the rendering process is complete, no input parameters can be changed. All I can do is promise that he will give you the best imaginable foreplay so that you are as ready as you can be when he enters you. Like you said yourself, this is a once in a lifetime opportunity.”
“Yes” andades Amanda. “Let’s make the most out of it. Oh my god, it’s getting hot.”
“You can pull down the zipper” föreslog datorrösten.
“But you said the simulation won’t work without the suit on” invände Amanda.
“The real suit, yes” sa datorrösten och förklarade. “But inside the simulation, we can render the suit being taken off.”
“Huh!” svarade Amanda och tog tag i löparen till dräktens dragkedja. “Will he look when I pull it down?”
“He is eager to see you do it” försäkrade datorrösten. “Remember, we have programmed him to completely adore you.”
Amanda rodnade igen, men samlade sig snabbt. Hon hade ju planerat just detta och hoppades att Erling skulle uppskatta att se det. Dräkten hade hon sydd för ett par år sen ihop med en skräddare på kostymavdelningen på teatern hon jobbat på då. De hade planerat en scen där hon skulle åka med bakom när de körde in en riktig motorcykel på scen. I slutändan hade de tagit bort scenen för att de inte fick tillstånd att köra in med motorcykeln och den formsydda dräkten hade legat oanvänd sedan dess. Den passade fortfarande förvånansvärt bra, men den hade blivit tajtare att få ihop över bysten och nu hoppades hon alltså att Erling skulle uppskatta effekten av när hon drog ner dragkedjan igen.
Hon vågade se Erling i ögonen, eftersom hon visste att han inte kunde se hennes ögon. Och sen, så sexigt hon kunde, betydligt sexigare än hon nånsin förmått göra det om hon inte klivit in i en roll, drog hon ner dragkedjan en decimeter tills man kunde se klyftan mellan de sammanpressade brösten i öppningen. Hon fortsatte sen långsamt och blottade millimeter för millimeter medan brösten trängdes upp i friheten och sen, på exakt rätt ställe släppte hon löparen helt. Hon behövde inte ens hjälpa till genom att blåsa upp överkroppen utan brösten pressade på egen hand isär dräkten.
Amanda stönade, en aning tillgjort, av lättnad och tog ett par djupa andetag så att dragkedjan gled ner några centimeter till. Erling hade följt utvecklingen noga, men den tydligaste bekräftelsen på att han gillat det fick hon när hon sänkte blicken något och såg att Erlings stånd var så bultande hårt att det ryckte upp och ner av sig själv. Hon fastnade med blicken i några sekunder innan hon tog sig vidare till det planerade manusets sista repliker.
“That’s better” stönade hon. “So what happens now?”
“Do you want him to go ahead with the instructions you gave me during the rendering process?” frågade datorrösten, nästan lika medtagen som Amandas egen röst.
“Yes” viskade Amanda. “Please, yes, begin.”
Erling kunde inte sluta stirra. Han trodde aldrig han skulle få se något sexigare i livet än Amanda som Lara Croft dagen innan, men här stod hon med sina otroliga former förpackade i ett tajt svart fordral och illröda läppar och såg så vrålsexig ut att det knappt kunde vara verkligt. Han visste knappt var han skulle börja och fick påminna sig om vad Amanda gett för instruktioner tidigare. Visst hade hon bett om ett ordentligt förspel, tills hon var så redo hon nånsin kunde bli för att tränga in i henne?
Han började med att kliva ur långkalsongerna helt, med så värdig kontroll och balans han kunde. När han rätade ut sig igen lade han märke till hur Amandas verkade vara fästa på det svajande ståndet. Han kunde inte se hennes ögon genom skidglasögonen, men det var något med hur hon sträckt huvudet åt sidan för att se det när han haft ena armen i vägen medan han klädde av sig.
Erling tänkte tillbaka på när Amanda hade sett hans kön för första gången, bara några dagar tidigare. Hon hade blivit rädd för det, men nu verkade hon fascinerad. Det var inget han hade märkt på henne annars, men just i rollerna som Lara Croft och som VR-tjejen nu, så var det det så många kommentarer om storleken hans kön att Erling bara kunde tolka det som att Amanda var mer intresserad av det än hon skulle våga erkänna utåt. Kunde det vara så att hennes prydhet i vanliga fall inte lät henne få utlopp för den lust hon kände? Att dessa skådespel var ett sätt för henne att säga och göra saker som hon aldrig skulle våga erkänna ens för Erling att hon ville göra? Han hade funderat hela dagen på vad som låg bakom gårdagens Tomb Raider-rollspel, och undrat om han på något sätt hade pressat Amanda till att göra, att hon kände sig skyldig att vara honom till lags på något sätt. Men nu gick han in i detta med en helt annan känsla.
Erling pressade fram höften en aning, för att liksom framhäva ståndet extra mycket. De senaste insikterna hade fått ståndet att svälla extra hårt och när han petade till det lite med pekfingret så snarare vibrerade det än svajade, för att det var så styvt. Han gick fram mot Amanda med en tydligt hungrig blick – Upplysningen om att hans karaktär avgudade Amanda var inte svår att leva sig in i. Han gick ett varv runt och spanade in hennes former från alla vinklar, precis som hon gjort tidigare.
Under varvet fick han syn på något han missat tidigare. Han var tvungen att gå ner på knä framför henne för att dubbelkolla att det stämde – och det gjorde det. Dräkten saknade en bit. Där var ett hål precis vid hennes underliv. Det förändrade saken. Fram till dess hade Erling tvekat om hur snart han skulle klä av henne dräkten, men med den nya upptäckten behövde han inte ta av den alls. Medan han ändå var där nere nosade han sig lätt fram över ljumskarna, höften och magen, i en vid cirkel runt hålet och sen ett varv till lite närmare medan hans händer långsamt smekte sig upp längs baksidan av låren.
Händerna blev som tokiga och följde ivrigt Amandas former upp och ner över rumpa och midja medan näsan sökte sig närmre och närmre skötet. Han ville slita upp henne från golvet och vräka ner henne i den tygtäckta soffan, men försökte att sansa sig och få tankarna att klarna först. Erling visste exakt vad han ville göra.
Han reste sig upp och kände sig hög, antingen på lust och hormoner, eller på doften från Amandas ljumskar. Amandas bröst hävdes upp och ner i takt med hennes andetag och de röda läpparna var lätt särade, men det var inte de läpparna Erling helst ville kyssa nu. Han lyfte varsamt upp henne i famnen och Amanda lät sig bäras bort till soffan där han satte ner henne med ryggen mot ryggstödet och rumpan framme vid sitsens kant innan han särade på hennes ben.
Amanda hade glömt bort att hon hade bett om ett ordentligt förspel och kände sig helt redo för att penetreras, så hon var inte alls redo på det som skulle hända. Ärligt talat hade hon knappt reflekterat över att möjligheten ens fanns. Hennes korta, men relativt vilda, karriär som älskarinna hade ännu inte innefattat den sortens handlingar som hon insåg var på väg när Erling återigen nosade sig närmare och närmare hennes blottade kön.
“It is time” sa Erling, som hoppades att det var okej att hans karaktär pratade, “to investigate your tactile sensitivity.”
Amanda ryckte till redan innan Erlings tunga hade rört vid hennes sköte. Amanda hade tänkt flera gånger de senaste dagarna att Erlings fingerfärdighet måste vara något utöver det vanliga, med tanke på vad han kunde få henne att känna med dem. Vad han skulle kunna åstadkomma med tungan kunde hon inte ens föreställa sig, men med tanke på hur kåt hon var gjorde hon sig beredd på att skrika rakt ut.
Men Erlings tungas första beröring var mjukare, lättare och blötare än något fingrarna nånsin hade kunnat åstadkomma. Njutningen liksom smög sig på, steglöst och utan att Amanda riktigt märkte när den började, så var hon plötsligt full av en helt ny sorts njutning. Den tog över henne helt och snart visste hon var hon var och hade ingen aning om hur hennes kropp ålade sig i soffan eller hur hennes ben slingrade sig runt Erlings huvud.
Erling försökte ändå hålla igen. Han ville inte chocka henne eller stressa fram en orgasm, så han fick anstränga sig för att hålla tungrörelserna så fjäderlätta som möjligt medan Amandas höfter ryckte och rullade hit och dit. Han växlade mellan lite snabbare men lätta rörelser över klitoris, och lite kraftfullare rörelser upp och ner längs skåran ner mot mynningen, och pressade ibland lätt med tungspetsen mot mynningen för att påminna den om att den snart skulle få uppfyllas.
Till sist började Amandas andning bli mer hackig och Erling kände att han inte vågade fortsätta. Han ville ta Amanda så nära gränsen till orgasm som möjligt, men hennes reaktioner var så starka att han inte kunde utläsa exakt hur nära hon var. Han lät henne återhämta sig och återvända till verkligheten en aning medan han nöjde sig med att retas med tungan mot mynningen.
Amanda skämdes nästan för hur medtagen hon var redan. Hon hade inte ens kommit, och ändå hade världen skakat som om hon fått tio orgasmer på rad. Hon ångrade nästan att hon hade ställt in så hög känslighet i simulatorn, trots att hon visste att det inte var någon simulering utan bara hon själv. Erlings tunga mot mynningen påminde henne om hur redo hon var för att få sin insida uppfylld och att, hur skönt det än var att bli slickad, så var det genom penetration som hon kände den djupaste och mest meningsfulla tillfredsställelsen.
Hon kände hur Erling drog henne till rätta i soffan och hon särade så brett hon kunde för att välkomna Erling i sig. Erlings stånd tornade över henne och hon stirrade på det. Också detta var en parameter som hon kanske borde valt lite mindre girigt – om hon hade kunnat. Men i verkligheten kunde hon inte ändra på hur stor Erling var, och sedan igår visste hon också exakt hur stor. Lara Croft hade noggrant mätt ståndets längd och omkrets och under förmiddagen hade hon suttit en lång stund och grävt ner sig i statistiken över penisstorlekar. Om och om igen kom hon fram till att hon antingen måste förstå studierna fel, eller att hon hade mätt fel, för Erling låg i ytterkant av vad som verkade vara fysiskt rimligt. Ju mer hon tänkt på det under dagen hade hon blivit kåtare och kåtare. Hon skämdes över att känna så, för det var en så otroligt fånig sak att bli upphetsad över, men hon kunde inte få nog av tanken på att hennes Erling var så ytterligt väl utrustad.
Och nu tornade detta jättestånd över henne, över lilla, smala och känsliga Amanda. Hon tänkte på var Erling sagt om hans tidigare partners och hur svårt de haft att njuta av honom. Rimligtvis borde inte Amanda kunna det heller. Men hon visste hur det kändes när Erling var i henne och hon hade hållit på att bli galen av längtan efter att känna det igen, varenda minut sen hon upplevde det första gången.
Hon tog tag i det, ville styra det rätt, så att han kunde tränga in i henne, men Erling flyttade sig inte.
“Fuck me” gnydde hon. “Please, fuck me now…”
“I have been instructed…” svarade Erling. “… to warm you up beyond limits.”
“I AM warmed up!” snyftade Amanda. “You have done that already!”
“Not beyond all limits. The instructions were clear.” envisades Erling. “Not until you are warmed up beyond all limits, will I go on to the next phase.”
“And fuck me” kved Amanda.
“And fuck you for a looong time” rättade Erling. “Until you really can’t take anymore. Because your real life lover is too nice to you.”
Det sista sa han med ett visst eftertryck. Sen drog han bak höften och lät Amanda rikta in ståndet mot hålet i dräkten, så att ollonet pressades mot hennes sköte. Amandas kropp rörde sig i nya vågor i takt med njutningen när ollonet gnuggades mot hennes klitoris. Hon höll på att förlora sig i njutningen igen, men klamrade sig fast vid verkligheten. Hon behövde känna Erling i sig nu, inte gå med på att han retades med honom ännu längre.
Hon försökte pressa ner ståndet mot mynningen, men njutningen fick henne att tappa styrkan i händerna och hon kunde bara känna det enorma ståndets tjocklek i sina händer medan Erling gned dess undersida mot hennes blöta sköte. Han förde ståndet hela vägen fram så att pungen låg emot hålet på dräkten och ståndet sträckte sig fram över Amandas mage.
“Look at it” krävde Erling. “Can’t you see that you were too greedy?!”
Han hade känt sig förlägen innan, när Amanda beundrade honom och hans stånd, men nu njöt han av att plåga henne och göra henne kåt bortom alla gränser. Han förde ner ena handen bakom sig så att han nådde Amandas mynning med långfingertoppen. Hon var så redo där nere som hon nånsin kunde bli, men mentalt fanns det fortfarande gränser kvar att passera. Han pressade med fingret mot den tajta mynningen medan Amandas händer desperat och halvt frånvarande smekte ståndet.
“How can you think that’s going to fit when you can’t even fit my finger in there?!” retades han.
Amanda försökte trycka sig mot fingret, försökte få toppen att slinka in åtminstone någon centimeter. Hon behövde få känna något i sig NU! Men Erling lät sig inte luras, och dessutom var hennes sköte verkligen så svullet att inte ens fingret med lätthet kunde glida in utan motstånd. Amanda bytte taktik och förde ner sina egna händer dit istället, för att trycka in ett finger eller två, men Erling hann märka det. Han övermannade henne lätt, tog tag i hennes handleder och höll fast dem bakom hennes huvud med en hand. Nu var hon helt chanslös!
Erling använde fingrarna från sin lediga hand till att smeka hennes klitoris igen, så hela hennes kropp började rycka. Erling drog snabbt bort fingrarna när Amanda började släppa ifrån sig en serie ofrivilliga stön som fortsatte att låta i flera sekunder efter att han slutat röra henne. Erling insåg att om han nuddade hennes klitoris igen så riskerade hon att komma direkt. Amanda verkade inte kunna fokusera längre utan låg bara och gnydde och ryckte okontrollerat, trots att han inte rörde henne någon annanstans än handlederna.
“Such a pity” suckade han istället, för att upprätthålla den mentala uppvärmningen. “Too much tactile sensitivity for such a small body. She is gonna regret her greed long before I am done with her.”
Han kom ihåg att han sagt nästan exakt samma sak två dagar tidigare när han skulle straffa henne för att hon tagit hans polismössa. Han hade knullat henne tills han skämdes, men tydligen var det ‘för snällt’. Denna gången skulle han se till att hålla på längre, men samtidigt som revanschlusten över detta växte fram, så kände han också en liten oro.
“Let’s hope she is not so helpless she can’t utter the safeword, at least” sa han.
Han sa det för att påminna Amanda om safewordet, inte minst för att han behövde veta att Amanda kom ihåg det för att våga köra på själv när hon blev lite mer medtagen. Men när han tittade ner kunde han inte avgöra om Amanda ens lyssnade. Hon bara låg och gnydde, flämtade och vred sig under honom, som om hon höll på att bli galen på riktigt av längtan.
Han kunde inte plåga henne mycket längre nu. Han tog plats ordentligt över henne, med ståndet på plats mot mynningen, och med ett ordentligt tag om Amandas kropp för att kunna hålla emot när han skulle pressa sig in. Sättet Amanda kved och skakade på var rentav ynkligt och Erling tyckte nästan synd om henne när han tog spjärn för att trycka sig in i henne.
Det ordentliga tag han tagit om hennes kropp hade först mest varit i demonstrativt syfte, men Amandas sköte var så svullet att Erling på allvar undrade om han ens hade ollonet på rätt ställe innan han till sist kände ollonet glida in, ihoppressat av Amandas frenetiskt arbetande inre. Amandas överkropp spändes omedelbart bak i en båge, men Erling trotsade alla hinder och fortsatte att pressa sig djupare. Ett kort ögonblick hade han övervägt att avbryta eller pausa och låta Amanda återhämta sig för att kunna kolla att det var okej med henne, men sen mindes han hur hon retats med att han varit för snäll de andra gångerna. Nej, denna gången skulle han inte fega ur, utan se till att verkligen ge Amanda vad hon hade bett om.
Det behövdes inget högt tempo för att hålla Amanda i total extas. Det var som om på riktigt hade råkat dra upp känslighets-reglaget alldeles för högt, men förmodligen var det bara extraordinär kåthet som gjorde att Amanda reagerade ännu starkare än hon brukade när Erling var i henne. Han hade tänkt att börja försiktigt och bara gå halvvägs in första stunden, men redan under första stöten hade Erling blivit så tagen av hur skönt det var att tränga in i Amanda att han han inte började dra sig ur henne förrän han tryckt in ståndet ända in till roten. Sen fortsatte han, in och ut i djupa men långsamma rörelser medan Amanda låg, totalt överväldigad under honom.
Om det var Amanda som blev vildare eller bara han själv som mer och mer dragits med visste inte Erling, men efter ett tag hade tempot ändå höjts och han lät tempot fortsätta flyta högre och lägre som av sig själv, i faser, under en lång tid. Några gånger drog han sig ur för att kunna vända Amanda åt ett eller annat håll, för att kunna variera vilka muskler han använde. Flera gånger lutade han sig och viskade “Tell me to fuck you” i Amandas öra. Amanda lyckades inte forma några ord tillbaka, men Erling tyckte sig i alla fall uppfatta ett “f… fu… ff…” från Amanda som svar, och det lät i alla fall mer som “fuck me” än “övergångsställe”, så han vågade fortsätta. Flera gånger tänkte han att han måste ha hållit på så länge att Amanda knappast kunde klandra honom för att han slutade, men han lovade sig att fortsätta be Amanda att väsa sina “f… ffuuu.. f…” tills hon sa något som lät mer som “övergångsställe”.
Skidglasögonen hade glidit av Amandas huvud ganska tidigt, och när Erling började besväras av att hans stånd kom emot kanten till hålet på dräkten så klädde han av henne helt. Amanda hjälpte bara till halvt frånvarande, men det märkte ändå tydligt att hon hjälpte till att svanka eller sära på benen för att han skulle komma åt att knulla bättre, beroende på vilket håll de låg.
Några gånger körde han på en stund med ett högt och hårt tempo, om inte annat så för att skynda på Amandas utmattning. Och efter en sådan period av högre tempo insåg han att han inte längre gjorde detta av egen kåthet eller tillfredsställelse, utan på order av Amanda. Han kände sig mer orolig för vad han utsatte henne för, än att han gillade det. Delvis, tänkte han, berodde det kanske också på att han plågat Amanda lite för länge innan han börjat knulla henne. Kanske hade de gjort detta med en större gemensam glädje om han gett efter för hennes bönande om att sluta retas lite tidigare.
Till sist, när Erling viskades Amandas namn i hennes öra under en lugnare period, svarade Amanda “öv… öve…”.
“Övergångsställe?” frågade Erling. Amanda nickade. “Vänta lite.”
Erling gav henne några djupa stötar till och slet sen till sig ett av de hoptrasslade lakanen som tidigare hade täckt soffan, för att fånga sin utlösning. Sen rasade han ihop och blev sittande på golvet med ryggen mot soffan medan Amanda låg utslagen på sitsen.
Det tog ett tag för honom att återhämta sig och när han väl hade lugnat ner andning och puls märkte han att han var alldeles vimmelkantig. Han segade sig upp på fötter och hämtade två glas vatten i köket. Det ena drack han upp själv och det andra ställde han på stolen som han flyttade inom räckhåll för Amanda. Sen började han plocka ner rekvisitan, mestadels lakan som var upphängda över möbler och fönster, samt flyttade tillbaka undanflyttade möbler. Han visste rutinen nu. När rollspelet var över var det dags att återställa och sen låtsas som att det inte hade hänt.
När Amanda satte sig upp såg rummet nästan ut som vanligt. Erling hade till och med vridit soffan rätt. Nu verkade han vara i köket och fixa med något. Amanda försökte gissa vad, medan hon drack upp vattnet Erling ställt fram.
“Erling?” ropade hon.
“En minut, älskling!” svarade han.
Strax kom han tillbaka med en bricka med lite hackade grönsaker och två smörgåsar på. Han var påklädd med sina vanliga kläder, inte understället.
“Jag pratade med mäklaren idag!” sa Erling som om det var ett naturligt samtalsämne att ta vid tillfället. “Jag anmälde oss till visningen på söndag.”
“Erling” sa Amanda och tog en gurkskiva från brickan. “Är jag normal?”
Erling såg lite ställd ut i ett par sekunder innan ett leende sprack upp på hans läppar.
“Nej, verkligen inte!” skrattade han. “Men det är ju det jag älskar med dig, det vet du!”
“Jo, men jag menar …” fortsatte Amanda. “Sexuellt.”
Nu tog det lite längre tid för Erling att svara.
“Om du menar rollspelen och så?” började Erling. “Så är svaret nej. Åtminstone har jag aldrig varit med om något liknande innan.”
“Förstår du varför jag gör dem?” frågade Amanda.
“Jag tror det” svarade Erling. “Du har hållit ett avstånd till allt som har med sex att göra och har svårt att riktigt omfamna det. Du är kanske lite blyg eller pryd och tycker det är lättare att initiera det när du kan kliva in i en roll. När du är dig själv känner du dig mer blottad och sårbar. Något åt det hållet?”
Amanda kunde inte hålla tillbaka ett litet leende.
“Du känner mig så bra”, sa hon. “Men det är inte bara det.”
“Inte? frågade Erling när han märkte att Amanda inte fortsatte direkt.
“Hur ofta har vanliga par sex?” frågade hon.
“Det beror på” började Erling, som kände Amanda bra nog för att veta att den udda frågan skulle leda till en poäng. “Det är jätteolika, tror jag. Det finns säkert par som har sex varje dag, även ihållande under längre perioder. Men det finns också dem som har sex några få gånger om året. Och allt däremellan. Alla är olika i hur deras drift funkar och så.”
“Är det normalt att vara konstant sugen?” frågade Amanda och kände hur pudelns kärna började bränna.
“I perioder, visst.” svarade Erling. “När man är nykär. För män är det inte alls ovanligt. Och en hel del kvinnor kan nog känna så under ägglossningen.”
Vid Erlings sista ord föll allt på plats. Varför hade hon inte tänkt på det innan? Hon visste ju att det kunde vara så, och i den mån hon hade bejakat sin lust tidigare, så hade hon absolut känt av att lusten varierade under månaden. Hon räknade dagarna i huvudet för att dubbelkolla, och ja, det verkade stämma.
“Vad är det?” skrattade Erling och tittade på Amanda som hade kastat huvudet bakåt mot ryggstödet i lättnad.
“Jag trodde jag var sjuk”, förklarade Amanda. “Alltså, i huvudet, eller hormonerna. Att det inte funkar som det ska med mig. För jag har verkligen längtat efter dig VARENDA SEKUND de senaste dagarna. Jag menar, det kan börja en minut efter att vi redan har gjort det en gång, så bara skriker hela kroppen efter mer. Det kan ju inte vara friskt!”
“Nej, det är nog lite extremt”, erkände Erling.
“Eller hur! Åh, det har varit så jobbigt! Och jag trodde att jag skulle vara sån för evigt.” sa Amanda. “Det är därför jag inte har kunnat låta bli att planera de här rollspelen, för jag har inte kunnat sluta tänka på att jag vill ha sex med dig och jag har velat förbereda något där jag är helt säker på att du inte kan undvika att ha sex med mig. I kombination med det där andra du sa innan om att vara pryd, såklart.”
Hon såg sig om i rummet. Det fanns nästan inga spår kvar av hennes rollspel. Dräkten hängde över ryggstödet på en stol och skidglasögonen låg på sitsen. Hon undrade om hennes läppstift fortfarande syntes. Och hon kom på sig att undra om Erling hade någon kraft kvar och kunde få upp sitt stånd fortfarande, men vid den tanken gjorde hennes kropp sig påmind om vilken obalans hon var i vätske- och näringsmässigt. Tanken på sex gjorde henne direkt illamående. Erling hade lyckats att mätta hennes omättliga hunger.
“Så, visning, sa du?” frågade Amanda.
Det pirrade i kroppen, för första gången på flera dagar av andra anledningar än sex. Tänk om de kunde köpa lägenheten på mormors gata! Hon vågade knappt tänka tanken, med tanke på hur otroligt besviken hon skulle bli om de förlorade budgivningen. Hon tog en gurkskiva till och såg på Erling. Hur Amanda kunde förtjäna en kille som honom skulle hon aldrig förstå. Hon lutade sig mot honom och pussade honom kort på munnen. Jo, okej, lite läppstift hade hon haft kvar, tänkte hon och flinade åt den röda färgen i Erlings mungipa. Skulle hon säga till? Nej, det skulle hon inte.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.