Det här är del 3 av 3 i Amanda

Amanda var på väg hem från teatergruppen. Det var verkligen en av veckans höjdpunkter, teatergruppen på torsdagsmorgnarna. Amanda var ju introvert och kunde ofta känna att hon inte riktigt hängde med i sociala sammanhang. Hon var blyg och obekväm med att ta plats. Men i teatergruppen var det något helt annat, särskilt på torsdagens improvisationsövning.

Paradoxalt nog tänkte hon ofta på det som att hon kunde vara sig själv mer när hon gick in i en roll. Det var ju liksom ursäktat att agera utan att skämmas. Hon behövde inte bekymra sig för hur andra uppfattade henne, för hon var ju inte sig själv, och just därför kunde hon släppa loss på ett sätt som hon sällan vågade göra själv. Det var därför alltid med en särskild studs i stegen som hon gick hem på torsdagar, full ny inspiration till livet.

Amanda funderade på vad hon skulle göra med resten av dagen innan Erling kom hem från jobbet. Hon längtade verkligen efter honom. Det fanns så mycket för dem att prata om. Till exempel visningen av lägenheten på mormors gata som de hade bokat in sig till på lördag. Men ju mer hon tänkte på Erling, desto mer tog en annan längtan över. Just nu orkade hon inte ens skämmas eller skrämmas av hur hon kände. Hon var så fylld av optimism att hon inte stretade emot, utan hon välkomnade lusten när den kom över henne. Å, vad hon längtade till Erling kom hem från jobbet!

Men plötsligt mindes hon hur hon hade mött Erling igår. Det blev ju bra ändå, det fick hon erkänna, men det kändes ändå så otroligt pinsamt att hon hade stått där, alldeles naken med Erlings finaste polismössa på sig. Det var så pinsamt, men Erling hade hanterat det så smart. Hon hade tvingat Erling att läsa repliker mot henne några gånger tidigare, vilket då skett med högst måttlig inlevelse. Hon hade aldrig sett honom gå in i en roll så där förut och hon ville verkligen gottgöra honom för det – både för hans briljanta rollspel och för vad han gjort med henne sen, inte minst under natten som varit totalt magisk.

Det var dags att hon gav något tillbaka. Tanken på det hade skrämt henne innan, fyllt henne med prestationsångest och visshet om att hon inte skulle uppfylla Erlings förväntningar på hur en tjej skulle vara i sängen. Men idag efter improvisationsövningen var hon en obotlig optimist och dessutom hade hon fått en idé under en av karaktärerna hon improviserat under morgonen.

Erling gick hem aningslös från jobbet flera timmar senare. Han längtade visserligen efter Amanda, minst lika mycket som han brukade, och precis när han tog i dörren mindes han den märkliga händelsen från igår – Och hann därför fråga sig vad Amanda kunde tänkas ha hittat på idag.

När han öppnade dörren till sin lägenhet var det som att kliva in i en djungel. Höga växter täckte dörröppningen nästan helt, så att han fick klämma sig in mellan stjälkar och blad och kliva över stora krukor. Han kände inte igen sig i sin hall. Lakan och tyger hängde över väggarna, målade i rutmönster eller som stora stenblock. Han smög sig fram och kikade fram runt hörnet på en vägg.

Han hann inte förstå vad han sett förrän två sekunder senare. Amanda hade stått där, men blixtsnabbt kastat sig in genom dörren till vardagsrummet när han såg henne. Men det var inte det konstigaste, utan det mest oväntade var att hon var klädd som Lara Croft. Det hade gått så snabbt, så han hade inte hunnit urskilja några detaljer, men de långa flätorna, det tajta linnet och de korta shortsen hade han hunnit uppfatta.

Plötsligt hördes ett krasande ljud, som han kände igen som bruset på en komradio. Bruset kom i en rad oregelbundna snuttar.

“Confirm, I had visual on the target, over!” hörde han Amanda ropa, som han förstod till komradion, följt av nya stötar av brus. “Roger that, I can not let him catch me. That is understood. Out!”

Erling log som en pojke och kände hur han drog med i leken. Han skulle INTE låta Lara komma undan! Han smög sig framåt mot dörren till vardagsrummet för att kika in. Som polis var han tränad i just detta och hade använt erfarenheterna senast i eftermiddags – Han närmade sig dörrposten ljudlöst, tätt mot väggen, och kikade sen långsamt ut så att han långsamt hann spana av hela rummet en vinkel i taget. Han kände fortfarande knappt igen sig – Var kom alla växterna ifrån?! Men han hade i alla fall fördelen att han kände till planlösningen och alla tänkbara gömställen.

Planlösningen var sådan att rummen gick runt i en cirkel, så att man kunde gå varvet runt och det fick han uppleva när han plötsligt hörde ett retfullt “Ha!” bakifrån. Amanda hade hunnit hela vägen runt och kommit på honom bakifrån. Men det var han som var farlig, Amanda som skulle akta sig för honom, så han spurtade mot henne och plötsligt befann de sig i en jakt i full fart. Erling halkade och sladdade runt hörnen på sina strumpor, medan Amanda var kvickare på sina bara fötter. Efter ett varv gav han upp jakten och drog av sig strumporna medan han lyssnade.

“Affirmative” sa plötsligt Amanda till sin komradio igen. “The target is slow and clumsy. I think we can fool him, over.”

Medan komradion stötte ifrån sig en serie med brus igen smög sig Erling mot ljudet. ‘Slow and clumsy’?! Det skulle hon få för!

Erling lyckades överraska Amanda och han hann se henne blotta tänderna i ett krigsmålat ansikte innan hon störtade runt till nästa rum. Erling satte efter, fast besluten om att hinna ikapp henne med ren snabbhet och kraft, nu när de hade lika bra grepp på golvet. Men Amandas lätta kropp hade lättare att vända riktning runt krökarna och trots att Erling tog tag i dörrkarmarna för att svinga sig runt hörnen kom han inte närmare. Så ljudlöst han kunde bytte han håll och kilade åt andra hållet tills de möttes.

Under ett ögonblick trodde han att han hade henne och kastade sig fram för att gripa henne runt hennes smala midja, men fingertopparna bara snuddade vid huden när hon slank undan. Han återfick balansen och tog upp jakten igen, men hon var redan utom synhåll. Han tassade fram och lyssnade så intensivt han kunde, men kunde inte höra henne. Inte ens hennes lätta fötter mot golvet kunde han höra, vilket fick honom att misstänka att hon försökte gömma sig. Utan att spilla tid fortsatte han runt medan han kollade in bakom varenda dörr, in i varenda vrå, mot varje misstänkt punkt. Men hon fanns ingenstans.

Han flåsade tyst, andfådd som han blivit av sprinterna, och funderade på vad han skulle göra. I en verklig situation skulle han som polis såklart invänta förstärkning, men som fästman till en lekfull fästmö var det bara att försöka överlista henne. Han fortsatte runt till hallen, plockade upp sina skor i händerna, och sprang sen med klampande steg snabbt runt rummen igen. Han hörde Amandas steg på andra sidan, så han visste att hon var i rörelse och inte satt och gömde sig.

Han stannade och försökte lokalisera Amandas fotsteg, och tog sen några snabba steg i motsatt riktning. Sen kastade han skorna i en uttänkt båge medan han så ljudlöst han kunde vände håll igen. Kanske kunde Amanda luras att ljuden från när skorna landade betydde att han fortsatt åt andra hållet, så att han kunde överraska henne igen! Och mycket riktigt, plötsligt möttes de, bara någon meter ifrån varandra i en dörrpost. Amanda såg skrämd ut och flydde i panik igen, och Erling kände att han hade en chans han inte fått innan. Han satte av efter henne, men istället för att svänga in mot hallen vek Amanda in i sovrummet istället. Ha! En återvändsgränd, tänkte Erling och skuttade över krukorna till de höga växterna som nästan täckte dörröppningen.

Ögonblicket senare låg han raklång på rygg med en väldig smärta i baken. Bakom krukorna hade det stått en skateboard som Erling landat på, tappat balansen och fallit baklänges. Plötsligt stod Amanda över honom med en svart pinne mot munnen.

“Don’t move!” sa hon hotfullt och långsamt medan hon stoppade en rosa fjäder i den svarta pinnen – Det var ett blåsrör. “If you even flinch, I will put you to sleep!”

Det var förstås ingen riktig sömnpil i blåsröret (väl?!), men vad gjorde det? Han hade förlorat, Amanda hade överlistat honom, och nu fick han snällt spela med. Han lät henne binda hans ben och sen armarna i kors över bröstet, medan hon höll fast blåsröret mellan tänderna. Han kunde förmodligen slita sig loss om han ville, men så fort han låtsades streta emot riktade hon blåsröret mot honom och han fattade galoppen.

Han passade istället på att betrakta henne medan hon arbetade. Hon var verkligen supersexig. Hennes kropp var som gjord för att spela Lara Croft. Hennes stora bröst spände mot det tajta linnet medan de korta grova shortsen förstärkte både midjans och de välsvarvade benens former. Han försökte fånga hennes ögonkontakt med en uppskattande min, men Amanda var totalt inne i karaktären och såg bara bestämd och hård ut medan hon kontrollerade knutarna. Mer fick han inte se innan hon drog en mörk säck över hans huvud.

Nu kunde han bara lyssna och han kände en ilning genom kroppen över utsattheten innan han påminde sig om att det nog knappast var någon negativ behandling på gång.

“Target contained, over!” hörde han Amanda anropa i komradion, följt av nya stötar av brus. “Yup, almost too easy! So what’s next? How do I extract the artifact?” Over!”

Erling som precis hade grymtat åt hur hon retades, kunde inte låta bli att le stolt innanför säcken, för hur bra Amanda följde internationell radio-etikett, medan komradion brusade sitt ohörbara svar.

“Seriously?!” utbrast plötsligt Amanda chockat. “Are you sure?! Is that the only way?!”

Komradion brusade ett svar.

“Fuck you!” röt Amanda tillbaka. “Out!”

Erling hörde hur Amanda stegade runt och över honom medan han undrade vad som skulle hända härnäst. För några ögonblick var allt tyst och stilla, men sen plötsligt, så kände han hur Amanda slet upp hans bälte och gylf innan byxorna rycktes ner över höften.

“I can’t believe they’re asking me to do this” muttrade Amanda för sig själv. “So, fucking, disgusting!”

Erling kände hur hans penis vecklade ut sig och lade sig åt sidan efter att plötsligt ha tvingats ut ur kalsongernas trånga värme till den fria luften. Han kände två fingrar greppa om den vid roten och även om han inte kunde se det själv, så kände han att blodet strömmade till ganska snabbt och började räta ut den.

Amanda såg ståndet växa till sig. Det var fortfarande lite mjukt och gummiaktigt så att det svajade på ett roligt sätt när hon skakade försiktigt på det, innan det svällde upp till sin fulla prakt och hårdhet. Hon kom av sig för en stund och stirrade på det. Hon insåg att hon knappt hade sett det sedan hon skymtat det i köket två dagar tidigare. Sedan dess hade hon haft ryggen mot Erling, eller så hade deras nakenhet varit skyddad av mörker eller under täcket. Även om hon visste att hon haft det i sig flera gånger kunde hon knappt tro det, och den insikten påminde henne om den planerade fortsättningen för akten.

“Guys, I’m not sure about this” sa hon i komradion. “I mean, it’s really, really big! Over.”

Hon tryckte några gånger på en knapp på radion som hon hade upptäckt gav ifrån sig ett ljud som hon kunde låtsas var kommandocentralens svar.

“Roger, I will gather the data and report it with the artifact. Out!” svarade hon.

Hon drog fram ett måttband från shortsens fickor, mätte längden och omkretsen på Erlings stånd och skrev ner dem i ett litet anteckningshäfte. Medan hon pillade tillbaka måttbandet och häftet i fickan betraktade hon ståndet igen. Hon hade ingen aning om hur ett stånd borde se ut eller hur stort det borde vara, men hon visste vad Erlings stånd kunde åstadkomma med henne och det gjorde henne full av lust. Hon gled ur shortsen och kände sig mellan benen. Oj, hon var fullkomligt våt och redo där nere, trots att hon inte hade rört vid sitt kön för att värma upp det.

Erling låg förväntansfullt i säckens mörker. Han hade hört och märkt hur Amanda klätt av sig. Det var verkligen speciellt att bara ligga så där utan att kunna se vad som hände. Han kände hur Amanda tog tag om ståndet och riktade det rakt upp. Ståndet var så spänt att det knappt gick att vinkla ner nittio grader från magen utan att det stramade vid roten. Snart kände han något varmt och fuktigt mot toppen av ollonet. För några ögonblick trodde han att det var Amandas läppar, men trots att Amanda verkligen hade tagit otrolig steg när det gällde sex, så var hon definitivt för pryd för att suga av honom. Och snart kände han igen Amandas trånga insida, medan hon sänkte sig och ollonet klämdes in genom mynningen.

Långsamt, långsamt, kände han hur han trängde längre och längre in i henne. Han kunde höra tydligt genom säcken hur Amanda flämtade och rörelserna i Amandas inre kändes tydligare än han brukade, nu när han inte kunde se något. Han försökte tänka sig hur hon såg ut, hur hon reagerade när han tyckte sig ana hur hon ryckte till och hennes insida kramade om honom där inne. Hur gjorde hon ens, satt hon på huk, eller på knä? Sen försökte han låta bli att tänka på det, utan bara njuta av det han kunde känna och höra, men det var svårt. Han hade svårt att släppa till och låta sig njuta. Hans tillfredsställelse handlade mycket mer om att få Amanda att njuta än om att njuta själv.

Amanda försökte att inte visa hur tagen hon blivit. Kanske hade hon ändå behövt lite mer uppvärmning på utsidan, för det hade känts lite för mycket när hon sänkte sig över ståndet. Dessutom var det svårt att hålla balansen sittande på huk och det brände redan i lårmusklerna. Hon insåg att hon kanske borde sitta på knä istället och försökte att sänka ett knä i taget till golvet utan att tappa balansen eller kontrollen. När hon väl hade lyckats kunde hon kontrollera rörelserna lite bättre och ganska snart hittade hon en vinkel som kändes löjligt skönt. Flera gånger behövde hon stanna upp bara för att vänta in ofrivilliga ryckningar och kramper i magtrakten. Hon glömde bort sig en stund i njutningen, medan hon letade efter den bästa takten och djupet och snart kom den första orgasmen.

Medan hon blinkade bort det svarta från orgasmen och återfick fattningen mindes hon plötsligt rollen. Han hade fallit ur karaktären! Hon slet fram komradion och tryckte några gånger på brusknappen.

“Not now!” flåsade hon till svar, förvånad av hur medtagen hon lät. Några nya brus-snuttar. “Yes, I’m working on it now. Leave it to me! Out!”

Hon koncentrerade sig för att leva sig in i rollen som Lara och slet sedan av säcken från Erlings huvud. Han blinkade förvirrat mot det plötsliga ljuset och hon grimaserade mot honom. Så, det var mycket bättre. Det hade varit härligt att få vara ensam med Erlings stånd en stund, vänja sig vid åsynen av det och liksom övervinna det genom att på egen hand sänka sig över det, men när Erling inte såg henne hade hon tillåtit sig att glömma bort rollen lite för mycket och nu skulle hon kompensera för det!

Med beslutsam min fortsatte hon rida honom. Det var lättare att leva sig in i hur sex sexiga karaktären Lara Croft skulle rida en man som Erling och hon hittade nya sätt att röra sig som kändes sexigare och trovärdigare än det hon klarat av själv. Hon tänkte sig att Erling måste ha drömt om detta många gånger sedan tonåren, att träffa Lara Croft på riktigt och ha sex med henne, och tanken fick henne att känna sig mäktig, sexig och ostoppbar. Hon red honom hårdare och hårdare och pressade ner sitt underliv mot roten av Erlings stånd för varje juck. Det ena bröstet hade lyckats ta sig ut i det fria och hon slet linnet över huvudet medan hon red honom upprätt och lät hennes kropp dansa för honom. Så här sexig hade hon aldrig kunnat vara på egen hand, men som Lara Croft kunde hon ge Erling sexet han förtjänade!

Snart fick hon en ny idé och lutade sig framåt så att Erlings ansikte begravdes i hennes bröst medan hon rullade och vred på höften för att liksom knåda hans stånd inuti sig. Erling nafsade efter bröstvårtorna, men hon kunde inte rida honom lika djupt på detta sättet. Snart ändrade hon taktik igen och gav honom ett par djupa hårda juck till och sen… Ånej, inte nu! Hon kände en ny orgasm dundra fram, betydligt starkare än den förra och hon tappade fattningen så totalt att hon inte ens kunde gissa hur länge det varade. Och när hon väl visste var hon var igen orkade hon inget annat än att ligga kvar över Erlings överkropp och flåsa medan verkligheten långsamt började framträda genom vimmelkantigheten.

“Harrggh!” röt Amanda åt sig själv och försökte skärpa sig. Så här skulle Lara Croft ha gjort. Hon skulle inte vara en sån överkänslig mes som lät sig överväldigas så här. Hon fumlade efter komradion och anropade kommandcentralen. “Lara here. There is something wrong. He’s done something to it. I cannot handle it, it’s overwhelming me!”

Komradion svarade med några stötar av brus.

“I know how important it is” svarade hon matt. “But it’s just so damn difficult. Over.”

Komradion svarade lite längre.

“You’re right, you’re right” flåsade hon. “I can do this. I can DO THIS!!”

Det sista vrålade hon innan hon med blottade tänder medan hon kastade iväg komradion och började rida ståndets fulla längd i varje juck. Hon fokuserade hårdare än hon nånsin gjort förr och red som om allt hängde på det. En ny orgasm kom, men hon vägrade låta den hindra henne. Kvidande och skakande lyckades hon hålla rytmen nästan ostört och till sist flåsade hon genom blottade tänder så att spottet och svetten yrde om henne. Hon vrålade och knäna gjorde ont, men hon fortsatte.

Hennes rörelser blev dock mindre och mindre fulländade. Mjölksyran tog ut sin rätt och snart orkade hon bara höja sig några centimeter och sen släppa ner sin kroppstyngd över Erlings stånd för varje juck.

Hon stannade upp. Det var lönlöst att fortsätta. Hon skulle aldrig ta Erling i mål på det här sättet. Hon segade sig upp från Erlings stånd, blev liggande i en liten hög på sidan med ömma knän och matta muskler innan hon sträckte sig efter komradion.

“Is there any other way, guys?” suckade hon fram. Komradion klippte till med ett par korta brus följt av tystnad, men Amanda väntade. Nånting måste de kunna komma på. Till sist började komradion brusa igen och Amanda nickade. “Alright, I can try that. It might work. Out.”

Hon lade ifrån sig komradion och kröp tillbaka till Erling. Ett sista desperat försök. Hon fick krångla och ändra ställning innan hon fick till det. Han lät brösten dingla över Erlings ansikte medan hon tog hans stånd i ena handen. Hon visste inte riktigt hur man gjorde detta, men hans kön hade blivit alldeles kladdigt av hennes och det underlättade. Hon runkade honom medan hon lekte med brösten mot Erlings ansikte.

Erling fick knappt luft ibland, men han älskade känslan. Amandas bröst kändes som välfyllda och tunga vattenballonger mot hans ansikte och han hängav sig helt i dem medan Amandas hand hittade en bra rytm.

Till sist kände han en känsla närma sig. Han hade ännu inte kommit med Amanda. Alla de fyra gånger de haft sex dittills hade han avbrutit för Amandas skull innan han blivit klar. I normala fall onanerade han minst en gång om dagen. Det var väldigt sällan det gick flera dagar mellan utlösningarna och med tanke på hur kåt han varit och alla gånger med avbrutet sex från hans sida, så förstod han att det skulle bli något extra. Han försökte varna Amanda men fick bara fram några grymtande ljud innan det var för sent. Hans armar var fastbundna över bröstet så han kunde inte göra något för att styra eller fånga in det.

Detta hade varit den svagaste delen av Amandas plan. Lite för sent insåg hon att det var på gång och hon fumlade med den lediga handen efter en liten plastkopp i fickan på jeansen på golvet när den första strålen sköts iväg. Kraften överraskade henne och desperat försökte hon fånga något av de följande strålarna i den lilla plastmuggen. Efter fem eller hårda strålar fortsatte tjock vit säd att pulsera ut genom springan i ollonet och hon såg med stora ögon på. Medan de sista dropparna segade sig ut höll Amanda den överfulla plastkoppen i en kladdig hand medan överflödet rann över och samlades i en pöl som långsamt sögs upp av Erlings tröja.

Alldeles tagen såg hon sig om efter komradion och tog upp den i högerhanden, den som hon runkat ståndet med, som var minst kladdig.

“Uh, the sample is collected.” meddelade hon. “Mission complete. Over.”

Komradion brusade sitt svar.

“Thanks guys. I couldn’t have done it without you” hälsade hon. “Returning to base. Out.”

Hon blinkade några gånger, fortfarande chockad av vad hon just gjort och bevittnat. Hon pressade på ett lock på plastkoppen, som fick med av den sega vita sörjan att rinna ner över hennes hand. Hon såg sig om efter shortsen och linnet och fick med sig dem medan hon stapplade bort mot badrummet.

Erling väntade i flera minuter innan han själv började tråckla sig loss från repen. Amanda hade ändå lyckats förvånansvärt väl med knutarna, men till sist lyckades han frigöra ena handen och efter det gick det lättare att komma loss. Han drog av sig tröjan och slängde den i tvätten medan han såg sig om i sovrummet. Av de två stora krukorna vid dörren kände han igen den ena. Den andra var helt okänd. Samma sak var det med skateboarden som stod kvar under skrivbordet där den rullat in efter att han ramlat på den. Han kunde fortfarande känna en ömhet i ryggslutet där han landat efter vurpan.

Han hittade några näsdukar som han hjälpligt torkade av sig på innan han drog upp byxorna och klev över krukorna tillbaka ut i hallen. Han stod precis och beundrade Amandas scenarbeten i hallen när hon kom ut ur badrummet.

“Din tur” sa hon och lämnade dörren öppen.

Hon var klädd i vanliga kläder, stridsmålningen i ansiktet var borttvättat och flätorna lossade och utborstade. Han tyckte sig kunna skymta att Amanda sneglade lite mot hans bara bröst när de passerade varandra och han kunde inte låta bli att dra henne till sig.

“Snyggt jobbat” sa han efter viss tvekan om ordvalet.

“Jaja” svarade Amanda oberört. “Men tvätta dig snabbt nu, vi har en del att göra.”

Hon slingrade sig ur hans grepp utan bekymmer och tågade raskt tillbaka mot sovrummet. Erling var fortfarande helt upprymd över vad som hänt, överrumplad av Amandas förberedelser, undrande över varför hon alls bemödat sig med dem, lyrisk över deras sex och trots utlösningen fortfarande suktande efter Amandas kropp. Men på Amanda verkade det mer som om de lagat en hyfsad vardagsmiddag och nu behövde sätta igång med disken.

Några minuter senare kom han ut ur badrummet, ren och fräsch, men fortfarande utan tröja.

“Bra” kommenterade Amanda när hon såg honom. “Ta på en tröja så du kan hjälpa till sen.”

Amanda hade redan tagit ner lakanen från väggen i hallen och buntat ihop vissa av krukorna i grupper. Innan han hunnit dra en ny tröja över huvudet kom Amanda med instruktioner.

“Den lilla palmen och monsteran där är Lisbetts” sa hon och pekade mot ytterdörren så att Erling förstod att hon syftade på grannen på samma våning. “Den stora palmen är Bengts på fjärde våningen och tyvärr får den inte plats i hissen.”

“Bengt?!” frågade Erling. Han var alldeles för full av frågor för att veta vad han skulle börja.

“Ja, på fjärde våningen” upprepade Amanda självklart. “Han hjälpte till att bära ner den, men jag sa att du kunde bära tillbaka den upp till honom.”

“Men…” invände Erling.

“Du vet väl vem Bengt är?” frågade Amanda otåligt och suckade sen åt Erlings överdrivna förvirring. “Jag sa att jag behövde dem som rekvisita till en teatergrej.”

“Vet Bengt att du håller på med teater?” undrade Erling.

“Jag tror det” svarade Amanda med en axelryckning. “Nu vet han i alla fall.”

Erling accepterade förklaringen. När Amanda väl var igång med ett projekt var hon inte så blyg av sig och ingen kunde motstå hennes utstrålning, så det förvånade honom inte att hela trapphuset gått med på att bidra med det ena och andra.

“Sen är de växterna där hon, vad-heter-hon, Marika, på bottenvåningen.” fortsatte Amanda. “Skateboarden tog jag i cykelrummet. Jag vet inte vems den är, men ingen har ju rört den på månader, så jag hoppas ingen saknat den. Och just det, de två växterna där har jag köpt själv. Vill du ha kvar dem här eller ska vi ta med dem till mig? Jag kan nog bära den lilla om du orkar den stora?”

Hon slog otåligt ut med händerna åt Erlings fortsatta förvirring innan han började ta tag i saker. Han började med den stora palmen. Det låste sig lite i ländryggen när han lyfte den stora krukan, men annars gick det ganska problemfritt att få upp den till Bengts våning. Bengt var nyfiken på hur projektet gått och Erling avvärjde frågorna så bra han kunde, men när Bengt avslutade med en liten blinkning innan han stängde sin dörr blev Erling nästan lite rädd för vad Amanda egentligen sagt om vad de skulle användas till.

Amanda fick påminna honom om vart resten av sakerna skulle. Lakanen skulle tydligen gå att tvätta och få helt rena igen och Erling låtsades att han var intresserad av vad det var för rekvisitafärg hon använt, men egentligen fiskade han bara efter detaljer om vad som fått Amanda att sätta igång med hela projektet. Det gick lite för fort för Erling rent mentalt. Allra helst hade han velat att Amanda skulle fortsätta gå runt i Lara Croft-kläder och visa upp sin heta kropp. Han fick helt enkelt skriva upp detta på den mentala listan över mysterier med Amanda som han hoppades att han en gång skulle få klarhet kring.

Amanda stressade på och till sist kånkade de de nya växterna över till Amandas lägenhet. Väl framme där kände ändå Erling att han måste fråga något.

“Men alltså…” började han. “Du har alltså gjort allt detta, bara för att…?”

“Vadå bara?” frågade Amanda. “Du får säga till om du inte gillar det!”

“Va, nej, jag gillar det!” klargjorde Erling.

“Bra. Klaga inte då.” svarade Amanda. “Har inte du innebandy om 45 minuter förresten?”

Erling kollade på klockan. Det hade han helt glömt! Han var redan svettig, hade ont i kroppen av flera anledningar och hade inte ätit något sedan lunch, men innebandyn ville han inte missa. Amanda lutade sig fram för en avskedspuss innan han skyndade hemåt igen för att hinna få i sig något att äta innan innebandyn.

När Amanda väl var ensam vågade hon börja reflektera kring vad hon egentligen kände. Hon borde kanske skämmas över vad hon gjort, för det var väl ändå lite sjukt att gå igenom så mycket förberedelser bara för att få ens fästman att ligga med en? Men hur mycket hon än försökte, så fick inte denna känsla fäste. Hon kände sig bara sjukt nöjd. Inte bara över att hon hittat ett sätt att komma förbi sin egen prydhet och osäkerhet, utan också att kände att hon faktiskt lyckats med det hon aldrig trott att hon skulle klara av att åstadkomma – Att vara en så bra och initiativrik älskare som Erling förtjänade! Visst, det fanns saker att slipa på, men detta gjorde henne bara ännu mer taggad och hon började redan planera för morgondagen.

Ett par timmar senare ringde Erling på Amandas dörr igen. Hon hade bett honom komma över efter innebandyn för att hon behövde hjälp med en sak. Hon hade gjort fruktsallad, som hon ofta brukade göra åt Erling när han tränat, för att hon tyckte att han behövde få i sig något nyttigare än bara chips och choklad som han brukade äta själv annars. Erling hade lärt sig förutsättningarna och försökte inte få in samtalet på Tomb Raider-rollspelet. När fruktsalladen var slut förklarade Amanda att hon behövde hjälp att vrida soffan nittio grader. När Erling frågade varför bara ryckte Amanda på axlarna, men han hann uppfatta det lilla leendet och undrade vad hon hade på gång.

Inne i badrummet stod en ny tandborste bredvid Amandas och Erling förstod att han var välkommen att sova över igen. Han hade hoppats på det och tagit med sig en bok, mobilladdare och nya kalsonger hemifrån. Han gav Amanda lite utrymme att byta om i fred innan de tog plats på varsin sida i Amandas säng med sina böcker.

Det var Amanda som släckte först och Erling såg på Amandas blick att han inte behövde hålla avstånd längre. Erling kröp in tätt emot Amandas rygg och de låg stilla så en stund utan att göra något annat än att känna tryggheten av varandras närvaro.

“Jag har tänkt” sa Amanda till sist.

“Jaså?” sa Erling och försökte låta oberörd, men han höll på att explodera av nyfikenhet över vad det var Amanda äntligen skulle avslöja.

“Jo, alltså…” började Amanda. “Förlåt att jag har varit så passiv och tråkig i sängen hittills. Jag förstår att jag kanske inte har varit världens mest intressanta älskarinna. Men jag tror att jag är redo att försöka bli lite bättre. Men då behöver jag veta hur.”

“Hur?” upprepade Erling när han märkte att Amanda inte fortsatte själv.

“Jo, alltså…” svarade Amanda. “Jag vet inte så noga vad jag borde göra. Men du får gärna lära mig. Jag vill bli bättre på att ge dig vad du vill ha.”

Erling kramade om Amanda bakifrån och borrade in ansiktet i hennes hår medan han funderade på hur han skulle svara. Amanda väntade på helspänn. Hon darrade på insidan av lika delar förväntan och oro, och undrade vad hon gett sig in på.

“Alla män har väl sina egna fetischer och läggningar” började han och tvekade igen.

“Och vad är dina?” undrade Amanda, medan oron började överrösta förväntan.

“Njutning” svarade Erling. Han skämdes lite för att säga det. “Att se och höra min partner njuta. Det har alltid varit min största behållning i mina tidigare relationer. Det ger en sådan kick att veta att jag är kapabel att få den jag älskar att njuta ordentligt.”

Amanda vände sig om i Erlings famn. Hon kunde inte se hans ansiktsuttryck i mörkret, men hon behövde förstå om han menade allvar och det kunde hon inte göra med ryggen mot honom.

“Men att bara njuta, det är inte så höga krav att ställa?” undrade hon.

“Kanske inte” svarade Erling. “Men mina tidigare flickvänner har haft svårt för det. Kanske haft svårt att slappna av, kanske inte känt så mycket, samt hade problem med min … du vet, storlek.”

Erling hörde hur Amanda fnissade till, men han såg inte hur hon rodnade i mörkret. Det lät nästan lite enkelt, som att Erling gjorde sig till för att låta ädel och osjälvisk istället för att våga säga sanningen, kanske fanns det mer att pressa fram vid ett annat tillfälle. Nu längtade hon efter honom.

“Tycker du om när det hörs att jag njuter?” frågade hon medan hennes händer letade upp hans stånd. Hon hade skämts för hur känslig hon var och försökt hålla igen med sina knyst och stön för att inte avslöja hur överväldigad hon blev, men nu förstod hon att hon inte behövde tänka så.

“Ja” viskade Erling till svar.

Mer hann han inte säga innan Amanda pressade sig mot honom och kysste honom med en hungrig kyss som visade hur mycket hon längtade efter njutningen han snart skulle ge henne. Det skulle bli en bra natt.

Delar i serien

<< Amanda 2 – Avslöjad bedragare

Amanda

• Amanda 1 – Korsat övergångsställe
• Amanda 2 – Avslöjad bedragare
• Amanda 3 – Slutfört uppdrag