Amanda var lite av en typisk introvert person i många avseenden. Hon hade katt, gillade att läsa och hade åtminstone ett par lite ovanliga hobbyer som de flesta inte kände till. Hon var tystlåten och försiktig och även om hennes långa, raka, svarta hår alltid var välvårdat och hennes kläder alltid var hela och rena så brydde hon sig väldigt lite om sitt utseende.
Det sista hade delvis med hennes självförtroende att göra. Hon hade inte något dåligt självförtroende överlag, men hon grundade det i helt andra saker än utseendet. Om hon nånsin reflekterade över sitt utseende så antog hon att hon på sin höjd var medioker. I princip ingen kommenterade hennes utseende och hon hade alltid antagit att hon inte kunde mäta sig med de tjejer som klädde sig modernt, lade tusentals kronor i månaden på frisörbesök och sminkade sig oftare än två gånger om året.
Därför hade hon svårt att förstå hur en man som Erling kunde vilja vara med henne. Han som var så snygg, så utåtriktad, så populär och samtidigt så smart. Han var polis, lång, stark, trygg och med ögon som hade en lugnande effekt på alla som mötte hans blick. Erling påpekade ofta att hon var vacker och Amanda tyckte om att höra honom säga det, men hon förstod samtidigt att så säger ju alla pojkvänner till sina flickvänner. Det hade tagit ett tag innan hon på allvar förstod att det inte bara var något Erling sa för att vara snäll, utan att han på ett subjektivt sätt faktiskt tyckte att hon var lite vacker. Men objektivt sett var hon ändå på sin höjd medioker, det var hon helt övertygad om.
Amanda var en klok tjej som hade rätt om mycket, men om just detta hade hon fel. I själva verket fanns det nästan ingen som nånsin hade mött henne som inte förundrades över hur vacker hon var. Alla de där tjejerna Amanda trodde var snyggare än hon själv, avundades Amandas naturliga skönhet, både i utseendet såsom dragen i hennes ansikte, hennes alltid glänsande och perfekta hår och hennes kropp, men också i hennes sätt att röra sig, tala och se på människor. Att ingen berättade för henne att hon var vacker berodde helt enkelt på att det var så självklart att det inte behövde påpekas, plus litegrann att alla visste undermedvetet hur liten vikt Amanda lade vid det yttre, både hos andra och sig själv.
För Erling var det ingen gåta att han ville vara med Amanda. Förutom att hon var så enastående vacker så var hon också den bästa människan han nånsin umgåtts med. Inte bara i hur hon var mot andra, utan mest av allt hur hon var när det bara var de två. Alla långa promenader med djupa samtal, alla pusselkvällar där hennes katt alltid lyckades lägga sig där han var mest i vägen, alla skratten, kramarna och utflykterna, allt det där var de bästa stunderna Erling haft i sitt liv. Varenda stund med Amanda var som en dröm, ett liv så underbart att han inte förstod hur han kunde förtjäna det.
Hon hade sina egenheter såklart, som alla andra människor. Hon kunde vara vresig på morgonen, hon blev upprörd av saker hon såg eller läste och kunde sen älta det i timmar, hon hade några allergier som omöjliggjorde flera av Erlings paradrätter i köket och hon hade några intressanta tvångstankar, som exempelvis att hon aldrig ville ta första steget ut på ett övergångsställe. Just när Erling och Amanda promenerade tillsammans var det inget problem, Erling visste varför Amanda alltid lade sig ett halvt steg bakom när de skulle korsa en väg. Men när Amanda gick någonstans ensam kunde hon ibland behöva ta långa omvägar för att slippa stå och vänta länge vid ett övergångsställe där ingen annan skulle över samtidigt så att hon slapp ta första steget ut från trottoaren.
Och på tal om att vänta länge, så ville Amanda vänta. Det hade hon uttryckt tidigt i deras förhållande och hade upprepat det många gånger sen dess. De var förlovade sen några månader och hade börjat planera bröllopet. Erling hade antagit att det var det hon ville vänta till, men faktum var att Amanda inte var riktigt säker på själv varför hon ville vänta.
Vänta med att ha sex alltså. Ibland kände Amanda sig säker på att det var ett moget och rationellt beslut, grundat i att hon avskydde det fokus på sex som rådde i samhället och hur det skadade människor. Hur många av hennes vänner i yngre ålder hade inte ångrat i efterhand att de legat med någon kille de nyss träffat? Hur många relationer hade hon inte sett gå i kras när relationen baserades på att de var kåta på varandra snarare än att de trivdes ihop och hade samma tankar om livet och framtiden? Hon hade flera vänninor som blivit gravida, gjort abort och sen ångrat att de inte behöll barnet. Och en tjej i en parallellklass i gymnasiet hade bestämt sig för att behålla barnet och sen dess hade hon fortfarande inte tagit studenten utan kämpade varje dag som ensamstående mor med ett lågavlönat jobb. Allt det där hade blivit bättre om folk bara kunde lugna sig lite med att ha sex så fort de träffade någon de tände på.
Men hon visste att det fanns mer än det inblandat i önskan att vänta. Kanske var hon lite rädd för sex. Visst kände hon lust och en längtan efter Erlings kropp. Hon älskade att kyssa honom, men bröt alltid av kyssarna efter en sekund för att inte låta sig slitas med av de heta känslorna. Men varför? Var det för att sex kändes läskigt och obekant? Kanske var det så enkelt. Hon gillade ju när hon hade kontroll. Men det var ju också så att ju längre hon väntade med att ha sex, desto mer sex hade alla hennes jämnåriga haft. Erling hade varit med minst en handfull tjejer innan han träffade Amanda, så han hade ju massa erfarenhet. Så ju längre tiden gick, desto mer insåg Amanda att hon var rädd att hon inte skulle motsvara Erlings förväntningar.
Dessa funderingar hade Amanda kämpat med länge, och när nu bröllopet bara var ett par månader bort blev det allt mer akut. Även om Erling inte hade sagt det rakt förstod hon att hon inte kunde kräva att de skulle vänta längre när de väl var gifta. Det var alltså bara knappt två månader kvar tills hon måste vara redo att släppa in Erling, både bildligt och bokstavligt. Men samtidigt var det ju inte just bröllopet hon väntade på. Hon längtade till bröllopet, inte för festens skull utan för att det på något sätt markerade att deras oskiljaktiga framtid ihop skulle börja. Men det hade aldrig varit hennes tanke, varken tidigare eller nu, att det var just till bröllopet som hon skulle vänta med sex. Det var kanske var Erling förväntade sig, men inte Amanda själv.
Amanda var på väg hem tisdagens teaterrepetition. Erling skulle komma så fort han hunnit hemom efter sitt jobb. Hon längtade efter honom, dels för att det var så praktiskt att ha honom med när hon gick genom stan, men också för att allt kändes så mycket bättre när hon höll honom i handen. När hon var ensam hade hon så lätt att gräva ner sig i sina egna grubblerier, men med honom var allt så klart. Det fanns inte så mycket frågor, utan mer svar och möjligheter. Att ensam försöka avgöra vad hon skulle laga eller beställa till middag var ett hopplöst dilemma, men med Erling var det ett spännande val och en potentiell upplevelse tillsammans. Hon behövde honom, helt enkelt.
Men något hade känts svårare på sistone. Att planera bröllop var inte lätt. Att få budget, de olika släkternas förväntningar, bokning av lokal, gästlista och allt annat att stämma ihop var svårare än hon hade kunnat gissa. Amanda hade tänkt att hon inte hade några särskilda krav inför sitt bröllop, men när det kom till kritan fanns det ändå ett flertal saker hon inte var beredd att kompromissa med. Och på flera av de punkterna hade Erling haft helt andra förväntningar.
De hade nog aldrig varit så osams som de varit under de senaste veckornas bröllopsplanering. Det var inget som de inte kunde lösa. De redde alltid ut det, blev vänner igen och hittade en ny plan som kändes ännu bättre. Inte sällan för att Erling helt enkelt vek sig och lät Amanda få sin vilja igenom, insåg hon och skämdes. Var det därför han hade känts så tyngd på sistone? Det var dessutom hans pengar som skulle betala bröllopet, eftersom Amanda inte haft något fast jobb på flera månader.
Längtan efter Erling tog över henne igen. Livet kändes så tomt, kallt och meningslöst när han inte höll henne i handen. Egentligen borde hon nog visa eller berätta tydligare hur mycket hon uppskattade att han lät henne få som hon ville med så mycket i bröllopsplaneringen, trots att hon inte betalade en krona. Ja, generellt förtjänade han att veta hur mycket hon behövde honom. Hur mycket hon älskade honom.
Hon önskade att Erling var där, att hon kunde stanna, dra i hans hand så att han också stannade och vände sig om, och sen få kliva in i hans starka och varma famn. Att bara få stå där en stund och tanka livsglädje och sen kyssa honom innan hon fått kraft att gå vidare genom stan. Men nu gick hon ensam.
Hon närmade sig ett övergångsställe och såg sig reflexmässigt om för att se om någon annan var på väg att korsa samma gata. En man kom från andra sidan och såg ut att vara på väg till samma övergångsställe, så Amanda tog sikte mot övergångsstället och anpassade farten för att komma fram steget efter att mannen klev ut på gatan från andra sidan. Men mannen vek av och gick förbi längs trottoaren istället. Om Erling hade varit där hade det inte varit något problem, men nu fick hon stanna tvärt, se sig om efter någon annan och sen ge upp. Hon fick helt enkelt gå en omväg, låtsas som ingenting och hoppas att tajmingen blev bättre vid ett annat övergångsställe istället.
Hon kunde inte sluta tänka på hur mycket hon längtade efter Erling och fundera på vad hon skulle säga eller göra för honom under kvällen för att han skulle förstå hur mycket han betydde för henne. Hon hade märkt att det var så mycket lättare att formulera en massa fina ord i huvudet, om vad hon verkligen kände, än att säga dem i verkligheten.
Hon kom till ett nytt övergångsställe. Hon skulle antingen behöva korsa gatan här eller gå tillbaka till förra övergångsstället igen, någon annan väg hem fanns in, men det fanns ingen i närheten som verkade vara på väg åt rätt håll. Amanda blev stående vid övergångsstället tills en bil kom och stannade för henne. Amanda backade ett par steg och höjde ursäktande händerna för att visa att bilen kunde köra vidare. Hon skämdes när hon såg hur bilföraren gestikulerade frustrerat åt hur hon lurat honom att stanna i onödan.
“Det räcker nu Amanda!” fräste hon högt till sig själv. “Vad är det med dig?!”
Hon såg sig om igen, men ingen var på väg att korsa övergångsstället. Hon stängde ögonen och samlade sig, men öppnade dem igen. Av alla dumma sätt att korsa, eller inte korsa, ett övergångsställe, så var det dummaste sätten av alla att blunda när man klev ut från trottoaren. Hon såg sig istället om efter bilar. Hon visste ju hur man gjorde. Vänster, höger, vänster, ingen bil i närheten. Sen frammanade hon all viljekraft hon kunde uppbåda och bestämde sig för att kliva ut på övergångsstället.
Men inget hände. Hon stod som fastfrusen. Hon grimaserade, ville börja gråta av frustration, men tårarna kom inte. Hon såg sig om igen och en dam närmade sig övergångsstället från andra hållet. Hon var snabb i stegen, men Amanda fokuserade om. Hon skulle göra ett försök till och det var bråttom om hon skulle hinna gå ut på övergångsstället innan damen gjorde det. Hon skulle klara det. Även om damen var inom hörhåll räknade hon högt.
“Tre! Två! Ett!”
Och denna gången gick det. Amanda klev ut på övergångsstället utan att någon annan gått steget före. Hon kom av sig och damen han slinka förbi henne, men det spelade ingen roll. Hon hade besegrat tvångstanken!
Amanda gick vidare hemåt och svängde in på Hemköp för att fixa några grejer hon noterat i sitt huvud tidigare. Broccoli, fast potatis, färsk dragon och några schalottenlökar, det var allt va? Nej, en tandborste också. Det var allt!
Erling höll fast sig i stången på bussen. Han hade ställt sig upp från sätet en korsning för tidigt, men han ville inte slösa några sekunder. Om han var tillräckligt snabb kunde han hinna hem, byta om, tvätta sig och sen hoppa på 7an innan den skulle komma fyra minuter senare. När bussen äntligen stannade vid hållplatsen klämde han sig ut genom dörrarna innan de öppnats helt. Nästan halvspringande kom han fram till sin port, men i sin iver tryckte han fel på portkoden och förlorade flera sekunder när han behövde trycka den igen. Han tog igen de förlorade sekunderna i trappan upp till tredje våningen – trappan var snabbare än hissen. Efter det gick allt som på räls och tre minuter senare stod han vid hållplatsen när buss 7 svängde runt hörnet och stannade för att släppa på honom.
Han var tvungen att påminna sig om att lugna ner sig lite när han väl satt på bussen. Nu skulle busschauffören sköta resten, det fanns ingen anledning att hålla puls och nerver på max längre. Några svettdroppar kröp ändå fram under bussfärden som reaktion på den höga takt han precis hållit.
Drygt tio minuter senare ringde han på Amandas dörr innan han stack in nyckeln för att låsa upp. Dörrklockan använde han bara för att förvarna Amanda om att han kom in, men idag hann Amanda före och öppnade dörren medan nyckeln bara var halvvägs runt. Amanda dök in i Erlings famn och kysste honom. Han hade vant sig vid att kyssarna aldrig var mer än en sekund långa, även om han alltid önskade att de skulle fortsätta längre. Men just idag pågick kyssen i nästan två sekunder innan Amanda backade undan.
Hon fullkomligt strålade och verkade minst lika lycklig och ivrig som Erling själv kände sig.
“Vet du vad jag nyss gjorde?” frågade Amanda innan Erling hann säga något.
“Nej, vad?” svarade han nyfiket.
“Bea!” utropade Amanda stolt.
“Va?!” svarade Erling och tänkte sjutton tankar samtidigt. “Pulver-bea eller? Men du tål ju inte dragon?”
“Nej, riktig!” förklarade Amanda och man såg stoltheten gnistra i hennes ögon. “Med smör och ägg. På andra försöket visserligen, den första skar sig, men ändå!”
“Va?!” sa Erling igen och kunde inte låta bli att le lika brett som Amanda. “Men dragonen…”
“Hur många gånger ska jag säga det? Jag tål visst dragon, jag bara gillar det inte!” sa Amanda. “Eller, gillar och gillar. Jag har inte smakat det på typ 15 år. Så jag tänkte att det var dags nu!”
“Va?!” utbrast Erling för tredje gången. Han höll på att spricka av nyfikenhet om varför Amanda plötsligt fått detta ryck, men höll sig från att fråga utan hängde av sig och följde med in i lägenheten istället.
“Och!” fyllde Amanda på medan de gick in i köket. “Tada! Broccoli! Stekt, som du gillar!”
“Nämen!?” utbrast Erling som omväxling. “Men vad… ?!”
“Och det bästa!” fortsatte Amanda innan Erling hann bestämma sig för vad han skulle fråga. “Jag gick över gatan själv på vägen hem!”
Amanda älskade när Erling omfamnade henne så där, med båda armarna kraftigt om hennes midja och tryckte henne mot sig så att hon knappt kunde andas. Inga ord kunde förklara tydligare att han älskade henne och att han var lycklig. Hon vände sitt ansikte mot Erlings och kysste honom igen. Och hon lyckades än en gång stå emot reflexen att klippa av kyssen efter en sekund. När den nästan tre sekunder långa kyssen var slut kände hon sig alldeles upprymd.
“Är det slut på nyheter nu?” frågade Erling och undrade om det äntligen var hans tur.
“Nej!” svarade Amanda med ett klurigt leende. “Men nu får du vänta lite på nästa!”
“Du är inte klok!” skrattade Erling och försökte samla ihop tankarna. “Jo, alltså. Jag har också en nyhet!”
Han uthärdade flera sekunder av Amandas otåliga blick innan han berättade.
“Vi har fått lånelöfte!” avslöjande han.
Han kände Amanda väl och visste exakt hur hennes blick skulle se ut medan hon tänkte på vad det innebar. Det var reaktionen efter att hon tänkt efter han var osäker på hur den skulle bli och den dröjde flera sekunder.
“Men jag har ju fortfarande inget jobb…” sa hon till sist.
“Ja, men räntorna är på väg ner och jag hittade en bank som räknar in ditt CSN, och som ger bland annat poliser rabatt på räntan eftersom vi inte kommer bli arbetslösa. Och dessutom …” förklarade Erling. “… Så har jag hittat din drömlägenhet!”
Erling var lättad. Han visste att Amanda inte skulle börja skutta av lycka av ett så viktigt besked. Hon tog det rationellt och ville tänka igenom allt innan hon lät lyckan ta över. Risken hade varit om Amanda skulle bli för skeptisk. Eller till och med rädd.
Erling plockade upp telefonen ur fickan medan Amanda otåligt ställde sig bredvid honom för att se vad han skulle visa, men hon glömde inte att röra om broccolin i stekpannan och sänka värmen. Sen fick Erling fram hemnet-annonsen. Amanda sög åt sig telefonen och scrollade igenom bilderna medan hon bockade av från listan i sitt huvud. Högt i tak, check. Stora fönster med spröjs, check. Fiskbensparkett, check. Kakelugn, check. Sen hade hon sett tillräckligt och tog fram beskrivningen istället.
“Mormors gata…” mumlade hon och Erling nickade förväntansfullt. “Men det kommer bli dyrt va?”
“Kanske” bekräftade Erling, en aning bistert. Detta var den svaga punkten. “Men jag har pratat med din mormor och hon har kollat med sin bank och hon kan skjuta till för handpenningen. Med det kunde banken sträcka sig till 100 under utropspriset. Vi kan lägga det som bud och se vad säljarna säger.”
Han såg på Amanda medan hon tänkte. Hon var inte dum utan kunde göra en del överslag i huvudet. Medan hon funderade var det omöjligt att utläsa vad hon skulle komma fram till, men sen såg han det i hennes ögon. Inte den exploderande lyckan, inte den ogrundade optimismen, men inte heller den uppgivna pessimismen, utan blicken som visade att hon var med på tåget. Hon förstod vad det innebar, hon visste att inget var säkert, men hon visste också att det fanns en chans. När den beslutsamheten brann i Amandas ögon var hon som allra vackrast och Erling var tvungen att mentalt nypa sig i armen åt lyckan över att få tillbringa resten av livet med en så underbar person.
Nånstans under de gångna sekunderna hade Amandas hand hittats Erlings och utan att släppa den satte hon sig på huk för att titta in i ugnen. Hon stängde av varmluften, väntade ett par sekunder och öppnade luckan för att bättre kunna se färgen på potatisen och temperaturen på termometern i kycklingen. Några minuter till, precis lagom för att duka.
Erling uppfattade hur Amanda tvekade någon sekund innan hon motvilligt släppte hans hand för att kunna ta fram glas och tallrikar.
Amanda var samlad under middagen, men Erling var inte bekymrad. Han njöt av att se hur vacker den beslutsamma Amanda var. Det var en Amanda som gjorde upp planer i sitt huvud, som funderade och vred och vände på saker och Erling kunde bara gissa att det handlade om hur de skulle ha det i lägenheten på mormors gata om de fick den. Amanda skulle kunna gå bort och passa till sin mormor varje dag, han visste att det var en viktig del för henne.
Katten strök sig mot deras ben under hela måltiden och fick till slut en tallrik nedställd på golvet med benen från kycklingen. Amanda la fram sin hand på bordet och Erling tog den i sin medan hon tittade nyfiket på hur ett leende sprack fram på Amandas läppar.
“Vad gott det är med bea!” skrattade Amanda till sist. Tänk att hon låtit det gå så många år utan att smaka på riktig bearnaisesås bara för att hon bestämt sig för att hon inte gillade dragon.
“Och broccolin?” frågade Erling nyfiket.
“Jag smakade bara lite. Jag tål ju inte broccoli, som du vet.”
Erling himlade med ögonen. Han skulle förmodligen aldrig lära sig skillnaden på vad det var för saker Amanda inte tålde och vad hon bara ogillade, hur mycket han än älskade henne. Sen blev Amandas ögon fundersamma igen.
“Vad tänker du på nu då?” frågade Erling efter några ögonblick och misstänkte att svaret låg nånstans på mormors gata medan Amanda tvekade.
“Jag har köpt en present till dig.” sa Amanda till sist. “Den ligger där.”
Erling lade märke till ett avlångt litet paket på fönsterbrädan. Amanda nickade åt honom och han tog det. Innan han drog i snöret försökte han gissa vad det kunde vara. Det påminde lite om de paket han brukade få en sked i, av sina dopfaddrar när han var liten, fast detta var längre. En längre sked? Eller en penna? Nej, han hade ingen bra gissning. Han tittade upp på Amanda en sista gång, men hon såg inte så där pillemariskt lurig ut som han hade förväntat sig, utan alldeles allvarlig. Han drogs med i allvaret och öppnade långsamt paketet.
En tandborste. Det hade han aldrig kunnat gissa. Han visste att det fanns en logisk koppling, Amanda gjorde aldrig något utan eftertanke, men han kunde inte alls begripa vad meningen med detta var. Han vred och vände på den, som om han letade efter en ledtråd innan han såg upp på Amanda igen.
“Vad … fin?” sa han tveksam i väntan på en förklaring från Amanda.
Men Amanda bara reste sig bordet och tog vinglaset med sig bort mot soffan, utan att säga något. Hon hade ett bälte runt midjan som accentuerade hennes enastående former, vilket var olikt henne, noterade Erling. Han beundrade henne under några sekunder innan han fyllde om sitt eget glas och tog med det till soffan.
“Jo, grejen med tandborsten är …” sa Amanda när Erling hade satt sig. “… att du kan använda den om du vill stanna här. Sova över, liksom.”
Erling tänkte efter så hårt han kunde. Han märkte allvaret i Amandas ton och försökte koppla ihop trådarna. Han studerade tandborsten medan han försökte förstå, demonstrativt oförstående för att klämma fram någon mer ledtråd ur Amanda, men han märkte att hon inte ville uttrycka sig tydligare. Och till sist var det just det som fick honom att förstå. Han lade tandborsten på soffbordet och vände sig mot henne.
“Det vill jag gärna, Amanda” svarade han samlat. “Men jag trodde… att vi skulle vänta?”
“Vänta på vad?” frågade Amanda.
“Bröllopet?” fyllde Erling i.
“Det var aldrig det vi väntade på” sa Amanda.
“Såå…” undrade Erling. “Vad väntade vi på, då?”
Amanda svarade inte direkt och Erling tog hennes händer i sina medan han väntade. Hon lutade lite på huvudet, som om hon tänkte säga att hon inte visste, men sen rätade hon på sig igen.
“Att jag skulle våga” viskade hon.
“Och det gör du nu?” frågade Erling försiktigt.
Hon nickade.
“Jag tror det” sa hon. “Jag gick ju själv över gatan idag så…”
Medan Amanda skrattade till grumlades hennes blick av en tår som hon försökte blinka bort. Det var en väldigt fånig förklaring, som egentligen inte sa något alls om vad som hänt. Eller så gjorde den det. Hon kände att det fanns mer att förklara, men visste att om hon skulle börja prata igen så skulle ändå bara börja svamla om att hon knappt visste hur man gjorde, eller det visste hon ju såklart, men det är en helt annan sak att göra det i verkligheten jämfört med att läsa om det i en bok eller så. Men allt det där förstod Erling att hon tänkte utan att hon behövde säga det, det visste Amanda. Det viktiga var att hon fortfarande log, för hon var säker på detta.
Det kändes som att hon darrade och hon undrade om det syntes, eller om det bara var nån sorts inre surr av blandningen av nervositet, förväntan, skräck och en hel massa andra känslor. Hon hade ingen aning om vad som skulle hända nu. Hon visste inte ens hur man började. Gick det att börja i soffan? Eller skulle de gå till sovrummet? Klädde man av sig innan man satte igång? Och så var det hela grejen med förspel, vad innebar det egentligen? Luddiga begrepp som smekningar, kyssar och annat som skulle få igång stämningen, det var väl det som förspel handlade om, men hur gick det liksom till rent praktiskt? Skulle det göra ont? Det kunde det väl göra ibland första gången, det hade hon hört nånstans. Och ja, på tal om första gången. Den blev ju ändå alltid misslyckad utan var bara en tröskel man måste ta sig över, det hade hon också hört. Första gången skulle vara fumlig, ta slut snabbt och bara kännas konstigt, det var hon beredd på.
“Ner!” ropade plötsligt Erling.
Ögonblicket efter hörde Amanda kattens tassar landa mot golvet. Den måste ha försökt äta av kycklingen som var kvar på matbordet. Erling reste sig lugnt upp och sträckte fram handen till Amanda.
“Vi borde nog duka av, åtminstone kycklingen.” sa han och drog försiktigt upp Amanda ur soffan.
Hon höll kvar i hans hand medan de gick till matbordet, men blev tvungen att släppa den när de skulle plocka ihop disken och maten. Amanda kände sig lite förvirrad, nästan lurad. All anspänningen hon känt i soffan, det var inte precis att duka av matbordet hon hade laddat upp för. Men när hon tog med sig tallrikarna, besticken och skålen med stekt broccoli tillbaka till köket kändes det skönt att göra något hon behärskade. Det pirrade i henne när hon mötte Erling som kom ut ur köket för att hämta det sista från matbordet och hon kände sig förväntansfullt fnittrig medan hon ställde ner disken i vasken och började skölja tallrikarna.
Erling ställde av det sista på diskbänken, hittade ett lock till kycklingens form och ställde in den i kylskåpet. Amanda kände sig lite som på julafton, eller som på sin födelsedag när man var liten och låg i sängen och låtsades sova i väntan på presenter och frukost på sängen. Hon visste att Erling hade en plan och hon litade på honom. Hon kände honom tillräckligt väl för att förstå att det var avsiktligt från hans sida att hon skulle få avleda tankarna lite. Det gjorde henne trygg och hon stod kvar vid vasken och låtsades som att hon tänkte börja diska men väntade egentligen bara på vad Erling tänkt ut som nästa steg.
Amanda kände Erlings händer vid sin midja. Lagom fumligt lyckades han spänna loss bältet och medan det föll till golvet slöt han sina stora händer runt hennes smala midja och smekte den. Det var inte första gången Erling tog på Amanda, men varje gång tidigare hade hon stoppat honom, lagt sina händer på hans för att stoppa dem, eller lyft bort dem från hennes kropp. Hon stannade upp med disken medan hon kände samma reflex. Vattenstrålen sprutade ner i vasken medan hon försökte förstå vad hon kände. Varför ville hon att han skulle sluta? Det var ju mysigt. Vad hände om hon lät honom fortsätta?
Erlings händer stannade upp när han märkte hur hon spände sig. Kanske var hon inte redo ändå? Även om Amanda ville klara av att ta steget ikväll kanske processen för Amanda att våga låta Erling närma sig fysiskt skulle ta veckor eller månader att klara av. Han hade misstänkt och fruktat att det skulle bli så ända sen han förstod innebörden med tandborsten, men han var redo att acceptera det. Mentalt var han fortfarande inställd på att vänta till bröllopet.
Erling förde upp sina händer till Amandas axlar. Där var den fysiska kontakten inte lika påträngande och han kunde känna hur Amanda slappnade av mer redan innan han började massera henne. Han knådade mjukt hennes axlar och lät sen fingertopparna borra in sig och stryka upp längs nacken och ner mellan skulderbladen. Amandas kropp var späd jämfört med Erlings starka händer och om han tryckte för hårt skulle Amanda behöva spänna sig för att han inte skulle trycka omkull henne.
Amanda stängde av vattnet för att inte distraheras, men hon insåg inte hur mycket hon njöt förrän hon hörde hur hon gnydde till i sin egen utandning. Det kändes pinsamt att Erling fick höra det och hon försökte att andas normalt, men när man har börjat tänka på hur man andas är det svårt att sluta. Hon kände hur Erling närmade sig bakom henne och hur han lade sin näsa mot hennes nacke medan han fortsatte att stryka med fingertopparna över hennes rygg. Det var skönt och mysigt, men hon fick ändå anstränga sig för att välkomna det. Vad var det hon var rädd för egentligen? Var det att släppa kontrollen?
När Erling kysste hennes nacke kom Amanda på sig med att längta efter Erlings läppar. Hon vände sig om i Erlings famn och sökte upp hans läppar med sina. Den första kyssen var lika kort som den brukade. Hon tänkte inte ens på att hon klippte av den, det skedde på ren reflex efter mindre än en sekund. Men när hon kysste honom igen var hon inställd på att låta den pågå längre.
Kyssen drog med sig henne och för varje sekund fördes känslorna längre och längre in i något hon aldrig vågat möta innan. Till sist avslutade hon kyssen igen. Hon behövde andas, eller kanske bara återhämta sig mentalt, komma tillbaka till verkligheten, men saknaden av Erlings läppar slog henne nästan direkt. Hon ville kyssa honom igen och se vart kyssen förde henne.
Det var inte självklart för Amanda var man egentligen skulle göra med läpparna och tungan när man kysstes så länge, men Erling verkade veta precis och hon lät hans läppar och tunga styra henne. Känsel, doft och smak förenade dem djupare och djupare och Amanda vågade låta det hända. Hon tog egna initiativ i kyssen medan Erling slöt sina armar om hennes midja och tryckte henne mot sig.
Hur länge de kysstes kunde Amanda inte gissa – Hur mäter man tiden när tiden står still? När kyssen väl tog slut, eller pausades, kändes allt annorlunda. Hela kroppen var liksom tagen till en helt ny medvetandenivå, sinnena verkade plötsligt vara kalibrerade helt annorlunda. Hon kände Erlings händer ta om hennes midja igen och det kändes bra. Hans händer smekte upp och ner och när hans händer stötte emot byxlinningen önskade hon att hon inte hade några byxor på sig så att hon kunde känna tydligare hur hans händer fortsatte smeka henne över höfterna utan det styva jeanstyget emellan.
Hon kände Erlings kropp mot sin och hur han hade fått stånd innanför byxorna. Det var inte första gången hon kände det, men hon hade aldrig hållit sig kvar i hans famn när det hänt innan. Det märktes på Erlings händer hur mycket han åtrådde henne och även om hon inte kunde förstå hur han kunde tycka så mycket om henne så var det en underbar känsla. Han ville ha henne och hon ville låta honom ta henne, det kände hon starkare än nånsin förut.
Amandas händer letade sig in innanför Erlings tröja. Hon gillade hans kropp och hans muskler, det hade hon alltid gjort. Hon hade ofta tyckt att det kändes fuskigt att hon fick ha en så läcker kille, medan så många av hennes väninnors killar hade så tråkiga kroppar i jämförelse. Hon hade spanat in Erlings muskler många gånger och beundrat dem. Och hon gillade att känna hans styrka när hon var nära honom. Men det hade alltid bara varit godis för hennes ögon och inre sinne. Men nu ville hon ta på honom med sina händer.
Erling drog av sig tröjan så fort Amandas händer letat sig in under den och plötsligt förstod Amanda att han faktiskt ville att hon skulle ta på honom, precis som hon tyckte om hur han nu tog på henne. Och när Erling började dra i hennes tröja hjälpte hon honom att dra av henne den också. De kysstes igen, även om läpparna redan började kännas torra och utslitna av allt kyssande, samtidigt som Amanda tillät sig njuta av att känna sin kropp mot Erlings, hans händer på hennes kropp och hans kropp under sina händer. Hon var som i ett rus och hon lyckades undvika alla reflexer att avbryta det. Hon förstod äntligen de där luddiga orden om förspelet smekningar och uppladdning av stämningen hon hade läst och hört om. Att läsa om smekningar och kyssar var inte särskilt upphetsande, men att uppleva det i verkligheten verkade liksom öppna upp nya sinnen hos henne.
Amanda lät sig inte ens skrämmas av att Erling knäppte upp hennes behå. Kanske hundratals gånger hade hon stått i spegeln i badrummet och undrat vad Erling skulle tycka om hennes bröst, om de skulle duga för honom, och nästan varje gång hade hon känt sig säker på att de inte var tillräckligt jämna, spänstiga och välformade. Men plötsligt spelade det ingen roll. Hon hjälpte till att få av behån och sen pressade de sina kroppar mot varandra igen. Erlings ena hand grep tag om det ena bröstet mellan deras kroppar och Amanda gav ifrån sitt ett knyst som visserligen inte var högre än något av de andra ljuden hon upplåtit den senaste minuten, men eftersom det kom av att känna Erlings händer på sina bröst skämdes hon av ren reflex. Under så lång tid hade hon varit för rädd för att vara naken inför Erling att hon hade förträngt alla tankar på hur underbart det kunde vara. Så även om det faktiskt var underbart gjorde hon vad hon kunde för att inte visa att hon kände så.
Samtidigt som Amanda undermedvetet undertryckte alltför ljudliga uttryck av hur mycket hon tyckte om att känna Erlings händer ta på henne, så var hon målmedveten. Det var allvar nu och hon skulle inte fega ur. Hon hade gått över övergångsstället själv idag och hon skulle klara av detta också. För Erlings skull måste hon se till att ta det hela vägen!
Erling blev förvånad av att känna att Amandas händer började spänna upp livremmen på hans byxor. Han hade inte förväntat sig att Amanda skulle vara så på. Amanda lossade omsorgsfullt bältet och knäppte upp knapp efter knapp av gylfen. Hans stånd hade värkt innanför byxorna men nu fick det lite mer utrymme att räta ut sig innanför kalsongerna. Amanda drog försiktigt ner byxorna först över höften innan hon vek ner kalsongerna. Sen tryckte hon nästan omedelbart sin kropp mot hans igen. Amandas fina bröst pressades mot hans igen och Erling började knäppa upp Amandas byxor för att hans stånd inte bara skulle pressas mot hennes jeans, men han märkte att Amanda inte var lika inlevelsefull i kyssarna längre.
“Känns det okej?” frågade han henne.
“Mm” svarade Amanda, nickade och kastade ett kort ögonkast ner mellan dem.
“Det är lugnt” svarade Erling och omslöt Amanda i en kram som var med vänskaplig än erotisk. “Det är läskigt. Vi behöver inte gå hela vägen.”
“Jo!” invände Amanda bestämt.
Hon skulle inte fega ur. Hon backade ur hans famn och tittade ner igen.
“Berätta vad du tänker” begärde Erling när det började kännas pinsamt.
Amanda tvekade. Det kändes så fånigt att påpeka det, men hon sa det ändå.
“Det är bara att …” började hon. “… Det är så stort.”
“Min … snopp?” undrade Erling, efter ett ögonblicks tvekan om ordvalet.
“Ja, är den inte väldigt stor?” frågade Amanda.
Erling behövde några sekunder på sig att bestämma hur han skulle svara.
“Jo” sa han kort. “Men låt inte det bekymra dig.”
Han drog upp kalsongerna och lade ståndet till rätta innanför. Under de relationer och möten han varit med om tidigare i livet hade han varit med om både positiva och negativa reaktioner på hans utrustning och han visste att den kunde vara till både glädje och besvär. I vissa fåfänga stunder hade han hoppats att Amanda skulle bli imponerad, men han kände henne väl nog för att läsa hennes reaktioner nu. Amanda ville väldigt gärna att det skulle bli av ikväll, men om det skulle bli så, så behövde hon lite på honom. Kanske hade Amanda den skeva bilden av att sex bara handlar om kuk i fitta, knulla och sen är det slut.
“Amanda, litar du på mig?” frågade han henne.
“Det är inte det…” invända Amanda. “Det är bara att… Jag vill att du ska känna att jag är så bra som du förtjänar. Att jag liksom … duger som din flickvän och fru.”
“Amanda…” sa Erling. Mer än så visste han inte vad han skulle säga. Han visste att Amanda visste bättre än att hon tvivlade på om hon dög.
“Jag menar som älskare.” förtydligade Amanda innan Erling hann fortsätta.
“Men Amanda” bröt Erling in. “Sex är något man lär sig tillsammans. Ingen relation är likadan som en annan, det är alltid en läroprocess. Vi kommer lära oss tillsammans och jag kommer hjälpa dig på traven. Du behöver inte känna någon som helst press.”
“Nej, men…” invände Amanda, utan att riktigt veta vad hon hade att invända mot. “Det är nog mer att jag önskar att jag var så snygg och sexig som du förtjänar.”
Hon tittade demonstrativt ner över sin kropp, som om det på något sätt var uppenbart vad hon menade. Hon lyfte lätt på brösten med händerna som för att visa hur slappa och ointressanta de var.
“Amanda…” sa Erling igen. “Vill du veta, helt ärligt, vad jag tycker om dina bröst?”
Amanda mötte hans blick och nickade. Hon var redo. Hon visste att Erling inte skulle säga något alldeles för negativt, utan väva in det så att det lät positivt, men hon visste att den ärliga åsikten skulle finnas där i hans svar.
“Dina bröst är … “ började Erling och studerade dem noga med blicken. “Helt underbara. Totalt perfekta. Jag har aldrig sett ett par vackrare bröst, inte i närheten. Jag har varit nyfiken på dem sen första gången jag såg dig, förstått att de är något alldeles extra, men aldrig hade jag vågat hoppas att de skulle vara så här fina. Och sexiga. Otroligt sexiga.”
Amanda blev lite chockad. Hur mycket hon än letade så hittade hon inte en tillstymmelse till negativa aspekter i Erlings svar.
“Men … de är ju liksom …” sa Amanda och gungade lätt på dem. “… så hängiga?”
“Precis lagom hängiga” sa Erling. “Seriöst, ingen vuxen man vill ha uppblåsta silikontuttar. Så här är mycket snyggare, och mycket mer intressanta att ta på, leka med…”
“Leka med?” upprepade Amanda med ett flin.
Hon gungade lite mer på dem och märkte hur Erlings blick fästes vid dem. Hon fattade att han överdrev, och att långt ifrån alla killar delade hans åsikter, men det viktiga var ju att Erling tyckte om dem och det verkade han faktiskt, på riktigt, göra.
“Och din midja sen” fortsatte Erling. “Amanda, ingen har så stora bröst och så fin liten midja.”
Hon såg ner över sin kropp igen, vred på sig och fick anstränga sig för att se midjan under brösten, men hon gjorde det inte mest för sin egen skull, utan för att Erling skulle se bättre.
“Nej, det kanske är lite ovanligt” erkände hon. Erlings blick fick det att pirra i hela hennes kropp. “Jag vill veta vad du menar med att leka med mina bröst.”
När Erling lade sina händer på hennes midja gick en ilning genom hennes kropp, och av ren reflex tänkte hon att det var en negativ känsla, men snart tog den positiva känslan över. Att han tog på henne nu handlade inte så mycket om att de skulle ha sex, som att de tyckte om varandra och hade det mysigt tillsammans. Så hon välkomnade hans händer på sig, njöt av att känna hur han tog för sig och ju tydligare det blev hur mycket Erling menade allvar med att han åtrådde henne, desto mer steg lusten i henne. Hon älskade vad han gjorde, men hon visste också att hon behövde mer än bara händer och kyssar på mage och bröst. Så när Erling kysste och nosade sig fram och tillbaka längs byxlinningen kom hon på sig med att längta efter att han skulle dra av henne byxorna. Inte för att hon visste exakt vad det var hon ville att han skulle göra sen, utan för att lust krävde att leken och myset gick vidare.
Erling var försiktig med byxorna. Han längtade efter mer av Amanda, men ville göra det tydligt vart han var på väg så att hon fick många chanser att visa om hon tvekade. Men de små knysten i hennes andetag verkade inte tyda på något annat än att han gärna fick fortsätta. Så Erling borrade in ansiktet mellan Amandas bröst igen medan han långsamt knäppte upp översta knappen på byxorna. Han klämde och knådade lite mer på brösten, innan han återgick till att försiktigt dra ner den lilla dragkedjan i gylfen. Amanda var stilla på ett sätt som var svårt att läsa, men när hon hjälpte till med höften för att få ner byxorna en bit så visste han att det var okej.
Hela Erlings kropp pirrade av iver och längtan medan han drog ner Amandas byxor och befann sig på huk med näsan bara några centimeter från hennes trosor. Han behövde verkligen ta några djupa andetag för att sansa sig och försäkra sig om han skulle gå vidare i en takt som inte skrämde Amanda.
Amanda hade inte mycket till sexiga underkläder. Tanken hade slagit henne senaste dagarna, men hon hade insett att hon aldrig skulle våga gå fram till hyllorna med något annat än de mest vardagliga underkläderna i klädbutiken. Nu, när Erling satt på huk framför henne och betraktade hennes byxlösa höfter och låt, ångrade hon det. Hon ville duga för Erling, vara fin för honom, vara sexig, men hon visste inte hur, eller om hon ens kunde det. Brösten och magen var en sak, där var hon åtminstone ren och fräsch, och att hon hade haft lite flyt i genlotteriet när det gäller proportioner fick hon motvilligt medge. Men rumpan, höften, ljumskarna, det var ju äckliga kroppsdelar. Inte sällan var de utsatta för finnas eller utslag. Och närheten till sånt man gör på toaletten gjorde det betydligt svårare för Amanda att känna sig attraktiv inför Erling. Måste han ha näsan så nära? Kunde han inte hellre resa sig upp så att de kunde ha de nedre delarna utom synhåll, mer som ett nödvändigt ont i det som höll på att hända än som nån sorts huvudfokus?
Erling märkte av hur Amanda backade undan och verkade skämmas eller skrämmas. Hans egen upphetsning fick en frustrerande känsla att välla fram, men han samlade sig och reste sig.
“Kom, vi går till vardagsrummet” sa han.
På vägen drog han av sig byxorna helt och lämnade dem på hallgolvet, utan att göra någon grej av det. Kalsongerna behöll han på. Han hörde, något lättad, hur Amanda verkade dra av sig sina byxor också. Exakt vad de skulle göra i vardagsrummet hade han inte bestämt sig för. Det viktiga var att få ett avbrott för att sen kunna starta om mysandet i en mer ändamålsenlig miljö.
I brist på andra idéer satte han sig i soffan. Kanske skulle det vara en god idé att se en film, eller något lite kortare, på TVn. Om de låg bredvid varandra i bara trosor och kalsonger i soffan skulle myskänslan sannolikt komma tillbaka. Men hade han tålamod till det? Orkade han satsa på det om det inte var säkert att det funkade.
Tankfullt plockade han upp tandborsten från soffbordet och snurrade den framför sig medan Amanda slog sig ner bredvid honom.
“Du har väl inte ångrat dig?” frågade hon. Hon lutade sig lätt framåt och gungade medvetet med brösten. Erling hade svårt att hålla ögonkontakten. “Du skulle ju guida mig genom detta.”
Amanda kunde verkligen förstå att Erling hade svårt att hänga med i svängarna. Hon förstod knappt själv vad som hände. Men hon hade bestämt sig för att det skulle hända idag. Hon kände lusten, längtan efter att göra mer med Erling. Exakt vad de skulle göra försökte hon att inte tänka på, för det fanns saker hon var rädd för, men det fanns också saker hon tyckte verkade konstiga, äckliga, snuskiga eller pinsamma. Kanske skulle hon stöta på fler spärrar, där hon behövde en kort paus. Men hon hade tagit sig över det där övergångsstället, och hon skulle klarar detta också. Erling var värt det.
Nånting lyste i Erlings ögon. Om han hade tittat på hennes bröst, eller om hon sett henne i ögonen under de senaste sekunderna hade hon inte tänkt på, men hon visste att hon såg fram emot det som planerades bakom hans lurigt leende ögon.
Plötsligt slet Erling med sig Amanda från soffan. Han ryckte upp henne som om hon inte vägde nånting och bar iväg henne mot sovrummet. Inte med något romantiskt smekmånadsgrepp, igen med henne hängande över axeln. Amanda tjöt av överraskning och förtjusning när han släppte ner henne på sängen och sen kastade han sig hungrigt över henne. Hämningslöst tog han för sig av henne, klämde och nafsade på brösten, smekte och tog på midjan, höfterna, låren och rumpan. Det gick för fort och var alldeles för kul och överraskande för att Amanda skulle hinna känna av någon tvekan och Erlings iver fick lusten att koka upp till fullt tryck. Hon var hans!
Vips hade han slitit av henne trosorna, men det gjorde ingenting. Han klämde hårdare på rumpan och i ljumskarna och Amanda var inte ett dugg rädd. Det var inte så att hon aldrig hade tagit på sig, men hon hade aldrig varit så här kåt. Hon tänkte inte på exakt vad som skulle hända härnäst, för att inte riskera att bli rädd av tanken, utan fokuserade på att hon litade på att vad Erling än gjorde med henne så skulle det vara minst lika underbart som allt det andra.
Plötsligt lugnade sig Erling. Amanda låg på rygg och Erling låg på sidan bredvid henne. Hon flåsade tungt efter skratten och tjuten, medan Erling smekte hennes kinder med fingertopparna. Efter några andetag började hon landa i Erlings lugn. De såg varandra djupt i ögonen och plötsligt fylldes Amandas kropp av en så innerligt underbar känsla att hon knappt förstod var den kom ifrån. Men Erlings fingrar hade försiktigt hittat fram till hennes sköte. Det var mer svullet och blött än hon visste att det kunde bli, och Erlings fjäderlätta beröring spred en outsäglig njutning genom kroppen. Hennes höfter rörde sig okontrollerat i takt med Erlings lugna rörelser medan hennes andetag förvandlades till ofrivilliga stön av njutning.
På något sätt hade Amanda aldrig tänkt på, förstått eller trott på hur skönt det kunde vara med sex. Tanken på närhet och intimitet hade skrämt henne, tanken på kön och kroppsvätskor hade äcklat henne, tanken på förväntningarna på henne som älskare hade oroat henne och den lust och längtan hon ibland känt hade hon skämts för.
Erlings fingrar visste vad de gjorde och gav Amanda mer njutning än hon nånsin lyckats åstadkomma själv och Amandas reaktion gjorde det svårt för Erling att hålla tillbaka, utan fingrarnas smekningar blev snart både kraftfullare och snabbare.
När det gick för Amanda var ingen av dem beredda på det. Erling hade inte tänkt hålla på tills hon kom, men han hade blivit för ivrig och dessutom hade han kraft underskattat hur fort det skulle gå för henne. Amanda var så inne i njutningen att hon glömde bort att orgasmer ens fanns som koncept. Det var inte hennes första orgasm, men det var den i särklass största. Det som ibland inte kändes som mer än en liten ilning, som när man åker över ett backkrön med en bil, blev istället till en tsunami av överväldigande njutning som drog och slet i både kroppen och själen tills hon inte kunde avgöra hur länge det pågick eller vad hon gjorde eller ropade under tiden.
När hennes kropp började stilla sig smekte Erling hennes rygg och armar medan hennes kvidanden och ryckningar klingade ut.
“Ojdå” viskade han till slut. “Det var ingen meningen att du skulle komma så snabbt.”
Nej, det kunde hon förstå. Hon skämdes. Hon hade förstört alltihop när hon inte kunnat kontrollera sin kropp. Hon kändes sig klen och ynklig, som inte kunde stå emot njutningen, som om det var något fel på henne som gjorde att hon njöt för mycket. Hon hade helt glömt bort att göra något för Erling under tiden, inte lyckats säga till i tid vart det var på väg. Den chock hon precis känt över hur underbart skönt sex kunde vara, var nu förbytt i skam. Det hade varit FÖR skönt. Visst, det var första gången och Erling hade inga förväntningar på hennes insatser, men nog måste detta varit långt under vad man kunde kräva?
Amanda kröp ihop på sidan och lade handen på Erlings hand för att stoppa den. Hon förtjänade inte hans smekningar, och faktum var att hennes dumma överreagerande kropp redan längtade efter mer. Erlings händer fick henne att längta efter mer av hans behandling och det fick henne att skämmas ännu mer.
Men istället för att låta henne vara, lade sig Erling nära intill henne med armarna om henne. Amanda tog emot hans tröstande kram trots att hon inte förtjänade den. Hon ville säga till honom att gå, för hans omfamning fick bara lusten att växa sig ännu starkare. Men hon ville inte erkänna hur mycket hon längtade efter mer, ville inte att han skulle veta hur själviska hennes hormoner var.
Till råga på allt började Erling smeka henne igen, och inte bara på axeln och armen utan midjan, höfterna och låren. Amandas lust höll på att bli okontrollerbar, så att kroppen av sig själv mötte hans smekningar och hennes höft letade sig på egen hand bakåt mot honom.
“Du är det sexigaste jag vet” viskade han plötsligt i hennes öra.
Retades han med henne? Förstod han inte hur kåt hon blev av behandlingen?
“Du måste inte…” viskade Erling. “Du behöver verkligen inte. Men OM du tror att du orkar lite till så …”
Erling höll på att förgås av lust efter Amanda. Han visste att han var för påstridig. Amanda borde bara avvisa honom. Det hade varit en kraftfull orgasm, det var förmodligen allt hon orkade. Men han kunde helt enkelt låta bli att ta på henne och han hoppades så innerligt att de skulle kunna fortsätta lite till, att han skulle få guida henne lite till. Men han lyckades sansa sig. Hans smekande hand hade börjat klämma på Amandas rumpa och leta sig närmare hennes sköte igen, men han lyckades stoppa handen, lyfta den ifrån henne och lägga den över henne i en försiktig omfamning igen.
Amanda tog hans hand i sin och drog den närmare om sig. Hon försökte maskera det som en kram, men hon ville egentligen känna hans hand mot sina bröst igen och hon förde handen dit som om det inte alls varit något hon längtade innerligt efter, utan att det bara råkade vara där handen hamnade.
Erling låg orörlig en stund innan han började röra på fingrarna en liten millimeter i taget. Han ville omsluta mer av Amandas bröst med sin hand, men ville inte att hon skulle märka det eller tycka att han var för klåfingrig. Långsamt, långsamt ändrade han sitt grepp och efter ett par minuter var det alldeles tydligt att Erling låg och klämde på hennes bröst, och att Amanda inte avvisade honom. Istället hade hennes rumpa tryckt sig hårdare mot honom. Erling kunde inte låta bli att gnida sitt bultande stånd mot henne och Amanda drog sig inte undan från det utan verkade medvetet pressa sin rumpa mot det.
Till sist kunde inte Erling låta bli att dra ner kalsongerna tillräckligt mycket för att han skulle kunna lirka fram ståndet.
Amanda kände Erlings stånd i skåran mellan hennes skinkor och kramade försiktigt om det med rumpmusklerna. Hon var noga att inte tänka på hur stort det var, eller på andra detaljer om hur penetrerande samlag gick till, utan hon fokuserade enbart på lusten som inte gick att dämpa, längtan som hon inte kunde stå emot. Nånting med hennes biologi, hennes hormoner, krävde att hon gned sig mot hans stånd och varenda andetag hon hörde Erling ta gjorde lusten starkare.
Ändå kunde inte Amanda förmå sig att ta nästa steg. Hon höll på att förgås av längtan efter det hon inte kände till, men kunde bara ligga där och känna Erlings bultande stånd bakom sig medan hon höll på att förgås av lusten. Till sist tog Erling hjälp av sin hand och styrde in ståndet mellan hennes lår. Hennes blöta och svullna sköte började gnida sig mot det som av sig själv och nya vågor av njutning sköljde genom hela hennes kropp. Hon kändes sig ännu kåtare än när Erlings fingrar hade smeka henne. Allt omdöme var borta, det enda som fanns var längtan efter mer njutning, rörelserna som inte gick att hejda och en drift som inte gick att stå emot.
När Erling riktade om ståndet och fick ollonet att hitta sin plats mot hennes mynning påmindes hon om vart driften ledde; Den konstiga företeelsen att hans kön skulle in i hennes. Tanken på det var inte lika skrämmande och äcklande som den brukade och i gemensamma, långsamt rullande rörelser lät de ollonet och mynningen bekanta sig med varandra. Erling var på helspänn och ansträngde sig för att behålla kontrollen över sin lust. Han samlade sig för att berätta för Amanda att han ville tränga in i henne, men att han lovade att vara försiktig och avbryta vid minsta tecken på smärta eller obehag från henne. Men han hann inte säga något. Amanda pressade sig själv bak över honom. Med påtaglig kraft och målmedvetenhet, som hon knappt kontrollerade själv, fick hon Erlings tjocka ollon att tränga sig in genom mynningen och in i henne.
Det lilla spår av rationell tanke som fanns kvar i Amandas medvetande vid denna punkt hade slagits av hur naturligt det kändes. De vanliga tankarna om äckliga könsorgan, skamliga handlingar eller pressande förväntningar fanns inte där, utan bara den starka känslan av hur de blöta och svullna kroppsdelarna gneds mot varandra för att till sist förenas till en enda gemensam och oskiljaktig livsform. Det var ju ingenting att vara rädd för. Det var snarare ofrånkomligt, ödesbestämt, grunden till all tillvaro.
Amanda kände tydligt när bakkanten av Erlings ollon liksom slank in genom hennes mynning. Hon stannade till och kände efter. Ett ögonblick hade det stramat, men det var över innan hon hann reagera. Och nu kändes det … nästan överraskande lite. Ett slags obekant tryck på insidan, friktion mot vävnader hon inte riktigt hade känt innan. Men utöver det var det inte så mycket, varken av positivt eller negativt. Erling rörde sig långsamt och försiktigt, ut och in, bara några centimeter. Hennes hala vätskor omfördelades så att friktionen kändes bättre, naturligare, men i övrigt var känslan bara märklig och hon hoppades att det åtminstone var skönt för Erling.
Erling fortsatte de försiktiga små rörelserna, vaksam på Amandas reaktion och lika förvånad som Amanda över hennes brist på både negativa och positiva signaler, när Amanda plötsligt släppte ifrån sig ett litet stön. Det förvånade henne själv och det var först efter det som hon märkte hur skönt det kändes. Det var som att varenda rörelse i henne blev skönare och skönare och så fort hon lagt märke till det verkade ökningen urarta helt. Det var som om hennes insida väcktes till liv, till sitt sanna syfte och plötsligt överväldigades hon av hur otroligt bra det kändes. Känslan av varenda millimeter förstärktes, så att Erlings stånd kändes ännu större i henne än vad som var anatomiskt möjligt.
Erlings rörelse fyllde henne med lika mycket njutning som med en hunger efter mer. Detta var inte bara den bästa känslan nånsin, det var meningen med hennes liv, något hon visste att hon aldrig skulle kunna få nog av. För varje stöt i henne, som Erling nu vågade göra djupare och djupare, blev njutningen och hungern större tills hon förlorade all kontroll. Hon kunde inte göra något annat än att ligga där, totalt överväldigad av hur det kändes medan hennes händer greppade i luften, i täcket, i Erlings armar.
Erling kände hur hårt Amanda knep om hans handleder. Han hade varit uppslukad under några sekunder av den befriande känslan av att äntligen känna Amandas trånga inre omsluta hans bultande, spännande stånd. Han hade inte vågat hoppas att det skulle gå så lätt och höll fortfarande sinnena på helspänn efter tecken på smärta eller obehag från Amanda medan han försiktigt rört sig, någon centimeter djupare för varje rörelse. Det verkade gå bra, men kraften i hur Amanda knep om hans handleder överraskade honom.
“Går det bra?” viskade han till henne.
Frågan hade väckt upp henne från upplevelsen och ryckt tillbaka henne till en verklighet som redan kändes främmande. Hon flåsade och försökte komma ihåg hur man gjorde när man formulerade ord och uttalade dem.
“Ja, det går bra” svarade hon.
Svaret var en underdrift så stor att hon skämdes. Borde det vara fullt så skönt eller överreagerade hon? Borde hon kanske göra något annorlunda? Hon hade inte en aning om vad hon gjort, hur hon rört sig, hur hon låtit. Usch, hon kunde ju ha utlåtit hur pinsamma läten som helst, så överväldigad hon känt sig?
“Bra” svarade Erling. “Säg till annars.”
Han började röra sig i henne igen och Amanda lovade sig själv att hålla sig så stilla och tyst hon kunde medan hon lät sig översköljas av njutningen igen. Erling vågade köra på lite mer efter Amandas bekräftelse. Det var fortfarande med långsamma, metodiska rörelser, mest för att säkerställa att det verkligen inte gjorde ont eller kändes dåligt för Amanda, men för Amanda var det ändå så skönt att hon knappt kunde hålla det inom sig. Och för varje gång hon råkade släppa ifrån sig ett litet knyst av njutning kunde Erling känna sig lite tryggare och vågade köra på lite fortare, lite djupare.
Amanda visste att något höll på att byggas upp, hon kände liksom en laddning samlas, men hon var ändå inte beredd när den lossnade. En helt ny sorts orgasm slet tag i henne. Första sekunden trodde Amanda att hon kunde dölja den, låta den dundra igenom henne medan hon fortfarande låg relativt stilla och tyst, men hon hade inte en chans. Som om hennes kropp hade en egen vilja tryckte hon sig ner till roten av Erlings stånd medan hennes inre kramade det så hårt att Erling trodde att något skulle gå sönder. Hela hennes kropp spände sig under flera flera sekunder innan den sen exploderade i en serie av spasmer och rop.
Erling följde orgasmens utveckling förundrat. Hans storlek hade gjort att han ofta behövde vara försiktig vid sex. Minsta felsteg kunde göra ont i partnern och inte sällan ledde det till slutet på hela sexet. Amanda var dessutom den minsta och smalaste kvinnan han varit med, så han hade förväntat sig att första gången skulle gå väldigt försiktigt fram. Bara enstaka gånger i sitt liv hade han varit med om att en kvinna hade kommit enbart genom penetration, men aldrig så här. Att Amanda, kvinnan han älskade mer än han nånsin älskat någon, reagerade på detta sättet var förstås mer än han vågat hoppas på, och han längtade redan till nästa gång han skulle få tillfälle att uppleva det.
Amandas kropp hade inte slutat att rycka och skaka när hon vred höften som för att lyfta sig från Erlings stånd. Erling skulle precis hjälpa henne att genomföra rörelsen så kontrollerat som möjligt, när Amanda plötsligt pressade sig ända ner till roten igen.
Amanda var inte färdig, utan hungrigare än nånsin. Ändå behövde hon genomföra flera juck innan Erling vågade lita på att hon faktiskt ville fortsätta, men till sist tog han över kommandot. Amanda hade helt slutat bry sig om att hålla igen med njutningen. Det tog mindre än en minut innan hon kom igen och nu var Erling mer beredd på att han skulle fortsätta att knulla henne så fort det värsta klimaxet hade ebbat ut.
Inför den fjärde orgasmen hade Amanda börjat kännas mer matt och hade inte mött hans stötar lika tydligt. Erling drog sig ur henne medan hon fortfarande var mitt i sitt klimax och rullade bort från henne i sängen. Han väntade för att se om hon skulle ta ett nytt initiativ till att fortsätta, men när han såg att hon låg kvar raklång på mage, med ansiktet vänt bort från honom, smög han ut ur sovrummet.
Han tog med sig tandborsten där den hade blivit lämnad på soffbordet och gick in i badrummet. Hans stånd var fortfarande hårt och han funderade på om han skulle avsluta på egen hand i badrummet, men han började med att borsta tänderna och när han var färdig hade ståndet slaknat tillräckligt för att det skulle vara onödigt att väcka det till liv igen.
När han kom tillbaka till sovrummet hade Amanda somnat. Han kröp försiktigt ner bredvid henne. Han ville inte väcka henne, men sträckte ut ena handen så att den rörde vid henne medan han själv somnade – för första gången bredvid Amanda.
—-
Från författaren:
Äntligen är jag igång med att publicera här igen, jag har saknat det!
Här är alltså första delen i en serie om Amanda. Del 2 och 3 är redan publicerade och går att läsa här direkt (ni ser länkarna nedan) även om bara del 1 syns på startsidan. Efter det får ni själva hålla utkik efter när del 4, m fl, släpps så småningom – Men glöm för den sakens skull inte att gilla och kommentera på del 1 😉
Sleepy
Amanda
- Amanda 1 – Korsat övergångsställe
- Amanda 2 – Avslöjad bedragare
- Amanda 3 – Slutfört uppdrag
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.