Sleepy Aragorn

Well played mr Wingman!

Det som ska sägas här är att “head hopping” inte är något positivt.

Fenomenet (eller vad man ska kalla det) uppstår när perspektivet byts så ofta eller onaturligt att läsaren tillslut tappar koll på vem det är som faktiskt gör vad. Det eller att växlingen känns märklig; “varför läser jag om den här personens tankar nu?”.

Så att växla mellan olika karaktärers tankar och känslor är inte per automatik head hopping men när man skriver så blir det viktigt att försöka få en tydlig linje i texten. Vem är det som gör eller tänker det här och varför får vi reda på det?

Alla karaktärer kommer inte kunna beskrivas och ska inte beskrivas. Det bästa, tänker jag i alla fall, är att börja med att beskriva en eller två personer och att, till att börja med, hålla sig till det. I Wilmas oskuld så är det Wilmas och Linus tankar som vi följer medan karaktären Sabrinas tankar bara uttrycks genom det hon faktiskt säger eller gör. Åtminstone är det så tills dess att vi lärt känna henne mer på djupet.

Sedan så finns det ställen där jag istället fallit i fällan. Tex så kommer det med tankar från personer där det inte alls funkar särskilt bra i del tre av min serie om Emma. Karaktärerna är helt enkelt inte tillräckligt utvecklade för att vi ska veta såpass mycket om dem att vi kan ta plats inne i deras huvuden.

Jag har pratat med en vän som är utgiven författare en del om detta och just av denna anledning så skriver hen bara i nära tredjeperson eller i Jag-form. Det är också det som verkar vara det mest populära för stunden men nästan inte alls lärdes ut när jag en gång lärde mig kreativt skrivande 🙂

Så jag fortsätter att försöka vara gammalmodig genom att vara en allvetande berättare som har koll på allt som händer. Åtminstone bland vissa av karaktärerna.

Tack, Lars! Har väntat på din kommentar 🙂

Så bra, härligt beskrivet, välkommen tillbaka

Hur menar du, att man växlar tempus? Jag tror jag har läst någon bok som växlade mellan nutid och dåtid, typ vartannat kapitel eller att nutidsavsnitten var skrivna kursivt. Kanske växlade även person mellan tredje och första. Det kan ge en spännande dynamik där inlevelse och rytm varierar och tajmas detta med händelser i berättelsen kan det säkert bli väldigt effektivt!

Det kan vara upplyftande med olika tempus om man håller reda på det och bygger in det snyggt i berättelsen

Till Onanista:
Oj nej, det var inte jag heller. Säg till om du kommer på det.

Vet inte varför men svaret gjorde mig illamående.
Ibland läser man saker från en sämre synvinkel.
Och tack för att du delade med dig.

Jag tror det började med att jag genererar AI-bilder av en futuristisk tjej med nåt slags brillor och jag undrade om det fanns en idé om en sci-fi-novell där, men istället landade det i en tjej som överraskade som kille med låtsas-VR – som i del 4.

När jag funderade på vilken bakgrund som kunde ge förutsättningarna för ett sånt rollspel så fick jag idén om ett par där tjejen ofta överraskar killen med nya rollspel. Och när jag undrade vilken sorts par detta kunde ske i, så hittade jag novellen om Amanda och Erling bland mina halvfärdiga projekt och kände att de passade perfekt för idén! Så serien är inte slut med del 4, men idén till del 4 är anledningen till att hela serien kom till.

Håller med “djupblå” gällande prestation.
Dom får hjälpas åt att bara vara och se vad som händer också.

Så allt innan blev som en uppbyggnad fram till klimax-delen (del 4)?
Kanske är fler än jag som är nyfikna på hur idén kom till dig?
Del 4 var f.ö. episk.

Tänkte att Amanda kunde betala för hans orala tjänster.
Men visst, vilket som.

Tack! Jag är väldigt nöjd med idén och ramen för denna serien, hoppas bara jag har förmåga och tålamod att göra den rättvisa hela vägen ut – den har inget planerat och definitivt slut, men det finns ju en del karaktärsutveckling och händelser (samt rollspelsideer) att klara av för att serien inte bara ska sluta i ett antiklimax eller dö ut i brist på intresse från mig eller läsare…

Tack! Ja, detta är ju en resa där Erling och Amanda lär sig om sitt sexliv, och Amanda om att ha ett sexliv överhuvudtaget. I denna delen blev Erling lite provocerad av Amandas kommentarer om att hennes “real life lover” var för snäll och mesig och inte knulla de henne ordentligt, så fokuset på att inte sluta för tidigt tog överhanden. Detta i kombination med att Amanda var helt borta i kåthet och överväldigande njutning så att hennes eventuella uppskattning inte märktes, vilket tog bort all glädje för Erling.

Tanken är att de så småningom hittar olika sätt att hitta rätt i allt detta, samtidigt som relationen går vidare mot lägenhetsvisning, flytta ihop, bröllop, osv.

Tack för den här serien! Älskar Amandas fyndighet ser fram emot att läsa om vad hon kommer hitta på härnäst =). Glädjer mig att hon börjar öppna upp sig och prata om det hon upplever också.
Om jag skulle önska fritt, skulle jag se fram emot ett avsnitt med mindre prestationsfokus gällande själva sexet :). Det lät nästan som att Erling var så inne i någon slags prestationsmode att han nästan glömde att njuta själv där…
Än en gång väldigt tacksam för den tid du lägger ner på att bygga karaktärerna och storyn!