Smurfen

En fantastiskt bra och välskriven novell om fördomar. Sådana har vi ju alla. Skulle ha varit intressant att veta hur det gick med grupparbetet. Innehöll även det fördomar om olika religioner? Och får Michael någonsin kontakt med sin pappa och svar på sina frågor? Att leva ihop kräver kompromissvilja. Har två så envisa personer som Erika och Michael denna förmåga i det långa loppet? Hur som helst: En underbar novell!

De första adjektiven som dyker upp i mitt huvud en bit in i historien är”näpen”,
”söt” och ”rar”, men dessa ord kan ju användas ironiskt, så jag får väl satsa på
det främmande ordet ”feel-good”. Historien värmde mig i hjärtat.

I de grekiska, romerska och långt senare de franska dramerna fick författaren
ibland använda sig av en Deus ex machina för att få ihop ett lyckligt slut.

Intentionen i detta fall är att ”nörden” och klassens vackraste flicka ska ”få” varann. Det är ju i förstone helt otänkbart. Men så uppenbarar sig tidigt en Deus
ex machina i form av en lärarinna, som ”parar ihop” de två genom ett projektarbete.

”Jaget” vet om att han skiljer sig från mängden, men attraheras liksom den av
flickans fysiska skönhet. I hans föreställningsvärld är hon förstås ouppnåelig
för en ”nörd” som honom. Dessutom är hon ju också bara en ”dum blondin”,

Hur flickan ser på ”nörden” är i förstone inte klart. Kanske hon bara ser honom
som en nörd. Men genom det påtvingade samarbetet lär de båda sig att myterna
om nördar och dumma blonder just bara är myter. De växer också som människor
genom samarbetet. Båda är envisa, men lär sig att kompromissa.

Allteftersom fattar de tycke för varandra och det hela utvecklas till en kärlekshistoria. Inte bara det. Den ena parten är helt oerfaren på det
sexuella området men får på kort tid ”utbildning” av den andra parten och
visar sig vara en ”naturtalang”. Sammantaget skulle man kanske kunna kalla den
här historien för en ”utbildningsroman” i kortformat.

I vilket fall som helst är detta ingen ”porrnovell”. Knappt ens”sexnovell”. Den skulle nog utan vidare kunna publiceras i Svensk Damtidning och liknanade tidskrifter. De båda parterna har ett nästan försiktigt, modest språk när det
gäller det sexuella. Vid ett enda tillfälle hänger de sig dock till ”dirty talk”, och detta för att de tror att det skulle öka njutningen.

Novellen berör andra teman, som George tar upp i sin kommentar. De får
ingen utveckling, eftersom författaren valt att avsluta historien här. Jag tror
nog att de båda ungdomarna har en god chans till ett gott gemensamt liv.

När det gäller det formella, har jag två kommentarer. Situationerna beskrivs
ytterst detaljerat, ofta med korta meningar. Det borde jag som läsare reagera lite
negativt på, men märkligt nog gör jag inte det.

Däremot lite på att egennamnen nästan alltid läggs till i replikerna. Det känns för
mig lite krystat, stötigt ellergammalmodigt. En bagatell förstås.

I övrigt ansluter jag mig till Georges bedömning och kan också utropa ett ”Underbart!”

Är fortsatt lika bra som 1:a gången jag läste den.

Riktigt bra serie! Denna är nog den bästa delen men alla ör grymma. Du beskriver otrohet så spännande o vackert på något konstigt sett.

Man får tacka!

Ett rent nöje att kunna läsa den här serien igen!

Sammet du är otrolig, har läst den innan, men den blir bara bättre och bättre. Tack från hela mitt hjärta och hoppas du får en bra midsommar

Underbart saknar ord

Sammet, du är bäst

Lika illa berörd av deras öde idag som när jag läste den senast

Sammet, du är en fena på att skriva. Det är ett nöje att läsa och uppleva den igen

Serien är fortsatt lika bra.

Underbart som vanligt, du är en stjärna

Väntar på resten och förhoppningsvis en fortsättning på serien.

Ska bli ett nöje att läsa den här serien igen 👍🙂

Äntligen fick man läsa mer från dig

Det ska bli härligt att återuppleva denna roman

Spännande

När man väntar på något gott, i detta tillfälle en fortsättning på en underbar novell….👏👏👏

Intressant story till att börja med! Fantastiskt kittlande och väl berättad novell så här långt. Jag bara älskar den lättsamma stämningen. Uppskattar uppbyggandet av stämning och hur huvudkaraktären utvecklas – med de tvivel och tankar som rimligen borde finnas. Som… gissningsvis successift får ge plats åt annat. 🙂 Jag är fast och ser fram emot fortsatt

Tack Blåögd!
Dina ord värmer … och skänker ork. Undrar ibland om jag tog mig vatten över huvudet när jag nappade på Haileys idé. Att släppa ett avsnitt i veckan såg först fullt möjligt ut, men ibland tvivlar jag. Det kan hända att ni får ha lite tålamod framöver.

Tålamod? Den som väntar på nåt gott väntar aldrig förgäves!

Spännande och snyggt uppbyggd , ser fram emot nästa del

Spännande och välskrivet. Men är hon verkligen nöjd och orkar han med henne i längden? Ser fram mot fortsättningen.

Bra skrivet och det är väl dags att dom gör rollerna klara för varann. Han ger och hon tar, smärta på rätt sätt, ser fram emot nästa del

Här går det undan! Blir det bröllop och hur ska Linus hantera den nya situationen? Härligt välskriven dialog.

Vi är nog många som är ”sålda” på dina alltid välskrivna verk. Så i mitt fall även denna gång. Men jag tillåter mig ändå att påpeka ett par saker. Ibland bryter du
mot stilen. Att jämföra ena huvudpersonen med en ”skållad gris” och den andra
med en ”kokande korv i en kastrull” får väl anses vara ”olycksfall i arbetet”.

Än mer stör mig de evigt återkommande orden ”kuk” och ”fitta”. I en ordbok
betecknas dessa ord som ”starkt vardagliga”men för mig är de vulgära. Under
alla omständigheter skulle en viss variation vara till gagn. Det finns ca 20
synonymer för vardera att välja mellan.

Jag har konstaterat att RFSU medvetet försöker ”popularisera” dessa ord, men
enligt min mening hör de inte hemma i normalprosatexter och än mindre litterära
verk. Det är inte ”porr” du skriver.

Detta gäller inte bara dig utan det stora flertalet skribenter här.

Till Soffy:

Beklagar att jag väckt så mycket ont blod. Jag har tillåtit mig att recensera en
litterär text. En recensent uttrycker sin egen personliga mening. Den får man
naturligtvis avvisa – eller ta til sig.

Nu tillåter jag mig att recensera din text. Till en viss del slår du in öppna dörrar.
Du svamlar och är osaklig. Istället för att fantisera om mina texter skulle du ju
kunna läsa dem.

Du fårgärna recensera dem. Men sakligt tack!

För övrigt vill jag tillägga att vi är en brokig samling skribenter här. En del skriver
ren pornografi. Andra skriver historier med litterär kvalitet, i vilka sexualiteten
spelar en stor och kanske avgörande roll.

Till de senare räknar jag Lindoz.

Tillägg till Soffy:

För rättvisans skull måste jag konstatera att du gjort lite research och

redovisat Lindoz´ variantval. Så där slog du mig så att säga på fingrarna.

Well done!

Till Lindoz:

Oj vad det har blivit stor sak av detta. Beklagar. Nu känner jag att jag måste svara
på ditt inlägg.

Jag har inte föreslagit någon vokabulär. Enbart påpekat att det finns ett antal varianter att välja mellan. Bakom den drivne författaren Lindoz har jag anat en
bildad människa som har förmågan att uttrycka sig varierat.

Nu visar det sig att du känner dig manad att tillmötesgå publikens förmodade
förväntningar på ett ”ohämmat och lite mustigt språk”.

Jag håller med om att ifrågavarande ord säkert uttalas ohämmat. Däremot
tycker jag inte att de är mustiga. Utan platta.

Vad gäller mig så stämmer din hintade förmodan. Jag är en Dino (Dinosaurie),
både till åldern och hållningen. Till råga på allt är jag, bland annat, en före detta
svensklärare, som ibland känner sig kallad att påpeka vissa språkliga egenheter.
Till exempel att det heter en vokabulär, inte ett. I alla fall enligt min SAOL.

Alla språk förändras över tid. Och ord kan få förändrad valör. Och i det här
aktuella fallet har du nog rätt i att många yngre inte längre tycker att ord som ”fitta” och ”kuk” är plumpa och fula. Det kan också vara en sociologisk fråga.

Du påpekar att det här skrives ”sexnoveller”. Har vi kanske olika uppfattning
om innebörden i det ordet? Jag har tolkat det som något annat än pornografi.

Till sist: Du nämner att din tidigare flickvän hade ohämmat sex i sängen,
trots att hon inte använde några ur hennes synvinkel syndiga ord.

Och vad säger jag då till det?

Voila!

Jag fortsätter naturligtvis att läsa dina bidrag, ganska säkert med samma nöje
(och beundran) som tidigare, trots alla ”kukar” och ”fittor”.

Vänligen

Cristobal

Till Cristobal: No hard feelings från min sida. Du ska vara den du är och jag uppskattar både ris och rosor. Det är säkert välbehövligt på en sådan hör sajt att stävja de värsta grammatiska kullerbyttorna och vem passar bättre än en gammal svensklärare?

En liten fundering skaver lite i mina funderingar. Är det skillnad på sexnoveller vs porrnoveller?

Vänligen Lindoz

Skit i de elaka kommentarerna, du skriver underbart och jag gillar ditt språk härligt välskrivet, väntar på nästa

Till Lindoz:

Hade inte tänkt skriva mer här, men du triggar igång mig.

På din direkta fråga svarar jag bara: Ja. Klass.

Tiden har på olika sätt sprungit ifrån den här gamla Dinon. Efter allt läsande

på den här siten har jag måst konstatera att nästan ingen använder pronomina

SIN och HANS respektive HENNES ”rätt”. Det kan också i enstaka fall vara svårt

för mig att välja rätt. Men i följande fall borde det vara lätt.

Om det heter: ”Han kysste hennes syster”, så är det inte sin egen syster han

kysste. SIN går tillbaka på (refererar till) subjektet.

Men om nu en större del av befolkningen gör fel, är det kanske dags att kalla det

”rätt”?

På vikingatiden användes pronomet HAN både i nominativ och ackusativ.

Dativformen HONOM började emellertid att användes mer och mer även i

ackusativ, och till sist ansågs den vara rätt i både dativ och ackusativ. I vissa

dialekter kvarlevde dock HAN som ackusativ. Och nu verkar det som att denna

företeelse slår igenom alltmer i riksspråket.

Änsålänge manar språkvårdarna oss att fortsätta med honom både i dativ och

ackusativ.

Men vi anses kanske vara ”nördar”.

Stavningen är det lite si och så med här, trots att det finns stavningsprogram som kan hålla efter oss. Tar bara upp ett par iögonfallande fall. ”Trots” stavas f.ö. så.

När vi rör oss utmed kanalen så går vi LÄNGS den. inte LÄNGST. Och det är

skillnad på GÅTT och GOTT.

Nu stänger jag språklådan, troligen för gott.

Tack för uppmärksamheten!

Och tack för dina nya bidrag Lindoz!

Det är skit när åldern sätter käppar i hjulen. Nu återstår att se om frun erkänner otroheten och/eller att mannen bekänner att det är han som initierat ”lånet” till arbetskamraten.

Min fantasi skenar. Det är ett bra betyg.
Nu är jag nyfiken på hur det här kommer att utveckla sig!
Hasta inte, fortsätt som du börjat

För mig är detta ett gripande, tragiskt drama. Den sedesamma hustrun provoceras av sin egen älskade man till otrohet. Detta delvis i kärlek till hustrun som han önskar skänka den sexuella lycka han inte längre kan ge henne. Genom en potent kollega. Hjärtskärande.

Hustrun kämpar tappert mot frestelserna men ”naturen”(ormen i paradiset) segrar.

Hon får uppleva ett extensivt rus med intensivt hämningslöst sex. Som mannen
följer, söndersliten mellan förtvivlan och en morbid sexuell njutning.

För mig är det uppenbart att det heta mötet mellan man och kvinna fört till
en djup förälskelse, som kommer att trassla till det ytterligare.

I vilket fall som helst: Det är en het, het skildring som Lindoz bjuder oss på än
en gång, och man längtar bara efter mer.

Bara en liten obetydlig formalitet: Detta är en jag-berättelse. Då ska den allvetande författaren inte blanda sig i. Men då går förstås läsaren miste om
intressant information. Ibland är det knepigt.