Norrman12

Tack Sammet.
Saknar att de som nämde salami inte får ta sitt ansvar ,det är så härligt när det inte är som i verkliga livet, att ingen mobbare behöver buga.

Dina gamla alster står sig fortsatt som sagt. Hoppas du lägger upp mer av dina äldre noveller.

Härlig novell hoppas det kommer många fler härliga noveller att läsa i sommar

Hej tack för era kommentarer de värmer. Det kommer att komma fler noveller 🙂

Jädrar…. Det var nog det bästa jag läst på denna sidan!
Pricken över i var epilogen, ett avslut, och inte någon följetong som bleknar bort i upprepningar och fantasilöshet.
Välskrivet och lättläst. Snyggt!

Sammet, du äger

Bara fortsätt och lägg upp……

Nästan 8500 läsningar och snart 20 tummar, det säger en del om den här novellen och dig som författare. Men inte en enda kommentar, det är synd.

Jag blir alltid glad när det kommer en ny text från dig för du är en författare som kan skriva, bra språk och ordrikt och det finns en story bakom vilket jag tycker ofta är avgörande.

Mycket bra. 🙂

Jag brukar, som nämnt på annat håll, oftast skippa incestnoveller efter en inledande snabbkoll, mest för att jag själv inte riktigt skulle skriva om det, men också för att väldigt många beskriver situationer jag inte riktigt tycker OK.

Men som flera skriver så är ditt sätt att skriva/beskriva bra of för mig gör det faktum att de är vuxna människor att det trots allt funkar som historia.

Mästare är tillbaka!!! Tack för denna Sammet.

Ren läsglädje!
Tack sammet.

En liten rättelse sammet. Hans föräldrar är farmor och farfar, inte mormor och morfar.

Idag kommer jag inte med en uttömmande kommentar men vill ändå höra av mig.
Den här historien ställer krav på läsaren. Eller ska vi hellre kalla dem för utmaningar?

Vi har vant oss vid stream of consciousness. I ETT medvetande. Här är det flera.
Perspektivet ändras ständigt, och jag har lite svårt att hänga med. Upptäcker
ingen markör för övergången från den ene till den andre. För mig flyter allt ihop.

Det hindrar mig inte att läsa vidare. Det är den här novellen värd. Jag slarvar
förstås lite med läsningen. Stannar inte upp för att fundera eller begrunda. Vill
komma vidare i historien. Och pausar först när jag kommit till det som vi kanske
får kalla det lyckliga slutet. Det är väl ett gott betyg?

Då pusslar jag i efterhand ihop några pusselbitar. Det var kanske meningen att
läsaren skulle göra det?

Detta är på ett sätt ett modernt Romeo-and-Julietdrama. Huvudpersonernas familjer och släktingar står emot varandra. Det är också ett porträtt av en ung
människas kamp mot det trauma han bär med sig genom hans närmastes tragiska
död. Och det självhat han hyser på grund av det faktum att han fick överleva.
Något i skymundan kämpar Isabella sin kamp för att komma loss, bland annat
från den dominanta mamman.

De två huvudpersonerna synes till en början vara rätt omaka men finner varann.
Den sexuella attraktionen hjälper dem att finna en kärlek som håller. Som förhoppningsvis i viss mån helar. Familjelyckan står i alla fall runt hörnet.

”All´s well that ends well!” (I´m a sucker too)

En sak som jag har hakat upp mig på är Viktor. Vad har han att göra i den här historien? Och skjutningen? Enligt min mening borde han antingen utgå
eller utvecklas närmare. Och det förhållande som Isabella har med honom?
Det är lite märkligt att hon har ett förhållande med en svårt kriminell person.

Hej

Det var ett lika uttömmande svar som sist. Jag är överväldigad att du tar dig tiden till att göra det. Angående övergångarna så är det de tre punkterna som inte är tydliga markörer? Du hade velat ha en tydligare brytning? som till exempel *** sen en ny rad? Viktors deltagande är väl mest en figur för att visa att hon dansar på den farliga sidan så att säga. En markör för hur djupt hennes avsky mot sin mor och den andra ”världen” faktiskt är. Jag böjer mig i ödmjukhet för den långa och utförliga feedbacken och riset och roset.
//sammet

En fantastiskt bra och välskriven novell om fördomar. Sådana har vi ju alla. Skulle ha varit intressant att veta hur det gick med grupparbetet. Innehöll även det fördomar om olika religioner? Och får Michael någonsin kontakt med sin pappa och svar på sina frågor? Att leva ihop kräver kompromissvilja. Har två så envisa personer som Erika och Michael denna förmåga i det långa loppet? Hur som helst: En underbar novell!

De första adjektiven som dyker upp i mitt huvud en bit in i historien är”näpen”,
”söt” och ”rar”, men dessa ord kan ju användas ironiskt, så jag får väl satsa på
det främmande ordet ”feel-good”. Historien värmde mig i hjärtat.

I de grekiska, romerska och långt senare de franska dramerna fick författaren
ibland använda sig av en Deus ex machina för att få ihop ett lyckligt slut.

Intentionen i detta fall är att ”nörden” och klassens vackraste flicka ska ”få” varann. Det är ju i förstone helt otänkbart. Men så uppenbarar sig tidigt en Deus
ex machina i form av en lärarinna, som ”parar ihop” de två genom ett projektarbete.

”Jaget” vet om att han skiljer sig från mängden, men attraheras liksom den av
flickans fysiska skönhet. I hans föreställningsvärld är hon förstås ouppnåelig
för en ”nörd” som honom. Dessutom är hon ju också bara en ”dum blondin”,

Hur flickan ser på ”nörden” är i förstone inte klart. Kanske hon bara ser honom
som en nörd. Men genom det påtvingade samarbetet lär de båda sig att myterna
om nördar och dumma blonder just bara är myter. De växer också som människor
genom samarbetet. Båda är envisa, men lär sig att kompromissa.

Allteftersom fattar de tycke för varandra och det hela utvecklas till en kärlekshistoria. Inte bara det. Den ena parten är helt oerfaren på det
sexuella området men får på kort tid ”utbildning” av den andra parten och
visar sig vara en ”naturtalang”. Sammantaget skulle man kanske kunna kalla den
här historien för en ”utbildningsroman” i kortformat.

I vilket fall som helst är detta ingen ”porrnovell”. Knappt ens”sexnovell”. Den skulle nog utan vidare kunna publiceras i Svensk Damtidning och liknanade tidskrifter. De båda parterna har ett nästan försiktigt, modest språk när det
gäller det sexuella. Vid ett enda tillfälle hänger de sig dock till ”dirty talk”, och detta för att de tror att det skulle öka njutningen.

Novellen berör andra teman, som George tar upp i sin kommentar. De får
ingen utveckling, eftersom författaren valt att avsluta historien här. Jag tror
nog att de båda ungdomarna har en god chans till ett gott gemensamt liv.

När det gäller det formella, har jag två kommentarer. Situationerna beskrivs
ytterst detaljerat, ofta med korta meningar. Det borde jag som läsare reagera lite
negativt på, men märkligt nog gör jag inte det.

Däremot lite på att egennamnen nästan alltid läggs till i replikerna. Det känns för
mig lite krystat, stötigt ellergammalmodigt. En bagatell förstås.

I övrigt ansluter jag mig till Georges bedömning och kan också utropa ett ”Underbart!”

Är fortsatt lika bra som 1:a gången jag läste den.

Riktigt bra serie! Denna är nog den bästa delen men alla ör grymma. Du beskriver otrohet så spännande o vackert på något konstigt sett.

Man får tacka!

Ett rent nöje att kunna läsa den här serien igen!

Sammet du är otrolig, har läst den innan, men den blir bara bättre och bättre. Tack från hela mitt hjärta och hoppas du får en bra midsommar

Underbart saknar ord

Sammet, du är bäst

Lika illa berörd av deras öde idag som när jag läste den senast

Sammet, du är en fena på att skriva. Det är ett nöje att läsa och uppleva den igen

Serien är fortsatt lika bra.

Underbart som vanligt, du är en stjärna

Väntar på resten och förhoppningsvis en fortsättning på serien.

Ska bli ett nöje att läsa den här serien igen 👍🙂

Äntligen fick man läsa mer från dig

Det ska bli härligt att återuppleva denna roman