Morsan

Åh härlig fin läsning! Som vanligt!
Känslan fanns där hela vägen ända in till slutet.

Åh härliga ungdom! Vackert och inlevelsefullt berättat.

Åh, men tänk om hon bara var jättejätte blyg och satt på bussen och hoppades hoppades att han skulle ta upp kontakten. Som i så många verkligheter.

Så kul att den här äntligen fått se dagens ljus! Ett kittlande ämne och en spännande möjlighet. Jag gillar förmaningarna om faran med denna lek, det är nog lätt hänt att man vill fastna i tiden om man hade chansen. Och det är nog få personer som skulle klara av att förvalta ansvaret utan en del snedsteg. Blir spännande att se vart detta tar vägen!

Bakgrund till novellen

Om det är något som stör mig så är det dessa fejkade konton med kvinnonamn, där kontoinnehavaren säger sig vara en ung tonårstjej men mest troligt är en medelålders man. Det som avslöjar är språket naturligtvis men också det lite överdrivna intresset för mina berättelser om pappa och döttrar. Visst kan det både finnas pappor och även döttrar där ute som vill veta, men det är ändå något med just män som avslöjar.

En dag hade jag ett sådant mail i min gästbok på en tidigare novellsida. ”Hanna” sa sig vara i övre tonåren och följde mönstret till punkt och pricka. ”Hanna” ville veta mera om vad jag ville göra med mina döttrar och vad i mina noveller som är sant och inte. Det som avslöjade ”Hanna” var att ”hon” påstod sig ha en relation med ägaren till den hästgård där hon arbetade och till följd av det blivit gravid och nu fött sitt första barn. Historien i sig vore väl inte så osannolik men problemet var att ”Hanna” hade förvånansvärt dålig koll på kvinnokroppen och den mänskliga reproduktionen. ”Hon” hade exempelvis inte riktigt koll på hur länge en varelse av människosläktet är gravid, nämligen 9 månader, inte närmare 13 månader. Dessutom vinglade en del andra utsagor om förlossningsförlopp, amning samt små barns utveckling.

Egentligen dömer jag ingen för deras intresse så länge man inte skadar någon i verkligheten. Vår korta konversation var till och med lite underhållande en stund. Men att just män har en tendens att fejka kön gör mig kanske lite omotiverat irriterad.

Ändå måste jag tacka denne ”Hanna”. Jag satt med den här novellserien och ville skriva något om dessa verkliga händelser men på sci-fi-temat men kunde inte få till en bra och trovärdig idé. ”Hanna” gav mig ett uppslag som jag skrev ner men sedan glömde bort tills jag såg filmerna som nämns i förordet. Då fick ”Hannas idé nytt liv.

Så jag får väl säga tack Kent eller Leffe eller vad ”Hanna” nu hette egentligen. 🙂

Spännande novell! Ser fram emot fler delar och se var detta bär.
Btw…vart kan man få tag på ett sånt kort ? ^^

Absolut, skriva ur det andra könets perspektiv är spännande och lärorikt. Det har jag gjort och det tycker jag du ska prova.

Fängslande skrivet och spännande premiss! Längtar efter nästa del!

Jag har bland mina 20-talet halvskrivna noveller en där jag tog mig för problemet ”Hur skriver man en tidsstopparberättelse utan att det blir för… ’samtyckesfattigt’?”. Jag kom fram till en annan spinn, men jag gillar verkligen din också!

Jag kanske ska gräva fram och putsa lite mer på min novell också. Kanske blir det just den som blir den första som tar sig över publiceringströskeln sen två taffliga tonårsverk någon gång precis efter millennieskiftet.

Ha! Vilken berättelse och vilket avslut! ☺️👌

Kan bara hålla med Calcifer. Vem har inte fantiserat om lärare…..

Ska vara ärlig… Tror inte jag hade en enda fantasivärdig lärarinna, någonsin, kanske en vikarie i femman, men annars var det ont om dem.

Tack, ja det är lätt att bli lite nostalgisk. 🙂

Haha, det finns ingenting färdigt men det skulle mycket väl kunna bli en fortsättning. Risken är kanske att det mest skulle bli upprepning men vem vet. 🙂

Det här är en speciell historia knutet till min ungdom, den har en speciell plats i mitt hjärta som det heter och därför tror jag inte alls att det är särskilt otroligt att den där lusten att skriva en fortsättning kan uppstå 🙂

Nu har jag skapat ett utkast för en del 2 så nu _måste_ jag skriv.

Jag tycker absolut att du ska skriva!

Vilket litet litterärt mästerverk.

Oj så spännande

Fantastisk

Återigen ett litet mästerverk
Den ger en flashback från gymnasiet, var småförälskad i min Engelsk och Tysklärarinna och hade gärna ställt upp som barnvakt…..

Vilken fantastiskt fin novell. Och du lämnade verkligen in den där uppsatsen på riktigt?! Hur vågade du?!

Jag skulle ge precis vad som helst för att få veta vad hon tänkte och kände när hon läste det där. 🙂

Härligt, bra skaldat. Riktigt välskrivet