Marcus H

Jag reagerade inte negativt heller. Förvisso pratar en del smarta människor lite lillgammalt och avancerat ordförråd men jag tycker också att i litteratur kan det vara svårt att återspegla en verklig persons egenskaper så att vi förstår att den här är smart, analytisk osv. Då kan man behöva ta till lite “överdrivna” skrivargrepp för att snabba på och underlätta processen att förstå vad det är för individ.

Kort sagt, du skriver generellt mycket bra och gillar det här och ser fram emot fortsättningen.

Tack! Jo, lite så blir det.

Tack!

Hon kommer tillbaka, var så lugn!

Håller med dig det lyfter novellen minst en nivå

Jag kände lite på samma sätt efter att jag hade läst första delen, sedan läste jag den andra och tänker att det ändå finns något där. Jag tänker att i den situation som beskrivs kan det också vara ett sorts “skydd” att kliva in i det akademiska språket för att hantera det man gör på ett mer kliniskt vis. Jag vill i alla fall tänka att det är så författaren tänkt. Därför har jag också förhoppningen av att det kanske “lättas upp” lite i kommande delar, och som författaren själv kallar det, inte så endimensionellt. Med det sagt så tycker jag ändå att novellen är bra, och jag ser fram emot att läsa vidare.

Hej Mxmeralda!
Intressant att få en sådan kommentar. Jag förstår vad du menar. Dock skulle jag vilja be dig att ge novellserien en chans till genom att läsa vidare hela den här delen, men framförallt del 3 och 4. Jag skriver i intron till novellen att man får vänta på uppbyggnad av personligheterna. Kanske kan Vera i de första delarna framstå som något endimensionell, men det kommer att fördjupas i del 3 och framförallt i sista delen. Om du efter att ha läst hela serien fortfarande har samma omdöme så får jag ta det.
Jag har också lärt känna några extremt begåvade personer. Det är faktiskt inte helt ovanligt att de har ett språk som är oerhört influerat av det de går in i. Så helt schablonmässigt tycker jag inte att det är.
Som sagt, hoppas att du kan ge hela serien en chans, hör gärna av dig igen även om du står fast vid din åsikt!
Ha det bra!
Marcus

Din systers nördigt akademiska språk är lite roligt. Keep up the good work!

Jag gillar temat och du är bra på att bygga upp stämningen. Familjen, den frånvarande pappan, killen som har lätt för tjejer. Gillar det. Men …

Jag såg en gång en fråga i en skrivargrupp där någon undrade hur man skriver personer som är smartare än en själv. Det är inte så här i alla fall. Systern känns mer som en robot än en människa.

Jag har äran att få känna några ordentliga smartisar. Personer som jag lär mig otroligt mycket av. Alla pratar som alla andra människor. Deras intelligens märks i analytisk förmåga, sitt kunnande, möjligheten att se saker ur olika perspektiv. Inte genom stolpigt språk med överdrivet svåra ord. Vist. Någon gång som ett skämt, eller allt som oftast lite ironiskt.

Kanske är det därför jag helt tappar det och inte kan läsa vidare. Jag till och med dryftar mig till att lämna en negativ kommentar som jag ändå hoppas att skribenten finner konstruktiv.

Hoppas hon återkommer med ytterligare kunskapsinhämtande

Tack! Det blir ingen uppföljare på den här, men det kommer fler noveller, närmast nu en serie som heter “Jag och min syster”.

Tack!

Tack! Den här blir det ingen fortsättning på, men det kommer fler noveller.

Tack!

Tack! Det kommer!