Axel

Härligt uppkåtande, är väldans blöt nu….

Axel!! Long time no see…
Härligt att du är tillbaka och ger oss en så fin novell på alla sätt och vis. Hela skildringen av historien ger en liknande känsla som ett klassiskt musikverk. Den börjar lite försiktigt, trevande, nästan melankoliskt. För att sedan gradvis byggas upp, sakta men säkert tills den fullständigt exploderar i ett överdånigt crescendo, och avslutas med en oanfäktad stillsamhet.

Sättet du beskriver känslorna dem emellan; vemodet, blygheten, lekfullheten, pånyttfödelsen, ja allt är så bedårande vackert skrivet. Riktigt smart att låta miljön och naturupplevelserna vara en betydande del i storyn. Som läsare dras man med in i historien på ett sätt att det är lätt att visualisera och orientera sig i omgivningarna. Man kan nästan känna den fuktiga, lite råa doften av skog och vatten.

Mattias invit om att hon ska komma och hälsa på honom ger mig som läsare en känsla och förhoppning om att de kan komma och träffas igen. Nästan som en liten cliffhanger till fortsättningen på deras förhållande och en eventuellt kommande del…

Till syvende och sist: Tack och bock för en välskriven, känslosam och erotisk novell! Hatten av!!

Keep up the good work!!

Mvh Lucky-guy

Tack för en verkligt underbar historia, i alla dess bemärkelser. Den är lång, mycket lång, men värd all tid och möda. Och så skönt med en berättelse där nakenheten är så självklar, men till slut ändå så upphetsande.

Så underbart och vackert, du skriver målande och jag ser den röda stugan och sjön framför mig. Kärleken mellan två människor har inga gränser. Hoppas han vänder tillbaka och de fortsätter sin kärlekshistoria

Hjärtligt tack för en underbar berättelse om hur Mattias och halvsystern Claudia återknyter bekantskapen med varandra. En härligt långsam uppbyggnad av det erotiska samspelet.
Men vart leder det? Till ett kärt återseende i framtiden? Till att hon då (med sitt argentinska påbrå) utnyttjar/suger ut honom så som uppenbarligen hennes mamma gjort med deras pappa?
Hur som helst: En skön beskrivning är det av hur det kan vara att leva i en liten stuga med naturen in på knuten.

Äntligen är Axel tillbaka med ett nytt bidrag. Låter analytikerglasögonen ligga. Vill bara njuta. Och det får jag.

Av en vacker, lite vemodig kärlekshistoria mellan två syskon. Kan inte låta bli att konstatera hur skickligt

författaren integrerar naturupplevelserna i historien. Nästan som Naturen vore en tredje part. Språket

är modererat och korresponderar perfekt med situationen och talaren. Intrigen nästan smyger sig på, och de

första kyssarna känns självklara, liksom den ökande intensiteten. Sexscenerna varierar mellan yttersta ömhet

och nästintill önskad brutalitet.

Slutscenen är signifikativ. I den ligger å ena sidan ett stoiskt lugn. Nu är det slut. Å andra sidan

mer än anar man att de två kommer att ses igen. Och som en lite naiv läsare hoppas jag att de ska finna en väg

tillsamman.

Efter ett gediget arbete har Axel återigen lämnat ifrån sig en nästan perfekt novell. Men det finns smolk i

glädjebägaren: De två engelska uttrycken som använts i texten är grovt felaktiga, en styggelse för en gammal

engelsklärare.

Kvicka dig att ändra på dem, Axel.

Vill inte låta den kommentaren stå sist. Utan detta:

En underbar upplevelse för mig att läsa. Tack för den!

Låt kärleken blomma och leva!

Jag gillar långa välskrivna noveller och det lyckas du med gång på gång och så också i denna.

Det var ett tag sedan du publicerade senast så jag är också glad att du är tillbaka, alive and kicking!

Wow!!! Jag saknar ord för hur vackert och välskrivet den här novellen är.
Har inte läst hela vägen till slutet än, för jag vill ta min tid och dra ut njutningen, precis som färfattaren gör här.
Tack!
Det är så fina beskrivningar; en blandning av vemod, utforskande, lekfullhet, njutning, och personlig utveckling. Det resonerar med mig väldigt starkt, och påminner om möten med flera fina partnersjag har/haft lyckan att ha i mitt liv. Möten som fått mig att känna mig mer hel/bekväm i mig själv och växa som person. Får mig att känna mycket tacksamhet dessa människor i mitt liv.

Måste också säga att jag är väldigt imponerad om hur du lyckas få ner alla känslor i ord. Jag har flera historier i huvudet som jag skulle vilja skriva ner (om än bara för mig själv, till att börja med, för att behålla kvar så mycket som möjligt av ett fint minne) men som jag känner blir väldigt platt när de kommer ner på papper.
Tack för att du lyckas! Det får mig att känna hopp 🙂

En mysig och ömsint berättelse

Wow vilken underbar berättelse.

Önska att man va den bonussonen.

Vore trevligt med en uppföljning

Definitivt en av de bästa noveller jag läst

Fantastiskt och jättefint beskrivet otroligt bra och målande. Tack så mycket

Så bra. Gärna en del till. Hur går det låter dom bli varandra?????

Tack för en gripande skildring som får ett lyckligt slut tack vare en son med rätt utbildning och ett gott hjärta. Tror dock inte att tidsschemat är riktigt korrekt. Men vem skulle inte vara glad för ett sådant osjälviskt omhändertagande!

Många blandade känslor i början som blev skönare och skönare vartefter jag läste..
En underbart lång novell som blev otroligt upphetsande.
Skulle mycket väl kunna tänka mig att läsa en fortsättning och njuta lika mycket.
Jag kommer att läsa denna fler gånger helt klart…