Claudias stuga

Det finns en visa av Cornelis Vreeswijk som heter Incestvisan. Den handlar om en man som träffar många olika kvinnor, men där det sedan visar sig att alla är hans systrar, för att hans pappa var ‘en riktigt bock’. (Att det i slutet på visan visar sig att pappan inte är hans riktiga pappa förändrar inget). Denna visa skulle ha kunnat handla om Mattias pappa. Mattias levde ett normalt liv med sin mamma, pappa och storasyster i fem år. Då kom det fram att pappan gjort en annan kvinna på smällen och då skildes han och Mattias mamma. Kvinnan hette Martina och var från Argentina och de fick en dotter som heter Claudia. Mattias bodde hos sin pappa, Martina och Claudia några dagar om året, Claudia var en livlig och glad tjej som älskade sin bror mycket.

 

Förhållandet mellan Martina och Mattias pappa höll inte länge då det visade sig att han varit notoriskt otrogen sen dagen de blev tillsammans och att han gjort en till tjej gravid. Martina bodde i Sverige ett kort tag för jobbets skull, men när hon ville flytta tillbaka till Argentina med Claudia så motsatte sig han det och efter en dom i rätten så blev Martina tvungen att stanna i Sverige om hon ville fortsätta träffa sin dotter.

 

Runt den tiden började Mattias bo hos sin mamma på heltid och han träffade sin pappa sällan och sina halvsyskon än mer sällan. Han träffade Martina och Claudia en gång om året max. När hans pappa gick bort var Mattias 18 år och då kom det fram, vid uppläsning av hans testamente, att det fanns 15 syskon, vilket var tio stycken fler än Mattias visste om, alla var yngre än honom och den yngsta var bara ett år gammal.

 

Åren gick och Mattias hade kontakt med några få av alla dessa syskon. Hans helsyster, Claudia och några till. Ett sms ibland, ett grattis på födelsedagen på Facebook och vid några sällsynta tillfällen så träffades de för en fika eller middag. Det fanns ingen osämja mellan dem, men det enda som höll dem ihop var en far de inte ville känna sig vid med. Mattias flyttade till Belgien för att studera när han var 20 år och han blev fast där. Pluggade klart, träffade en tjej, förlovade sig, fick ett barn och köpte hus ihop. 

 

Nu är det sommar, Mattias och hans sambo har varit separerade i tre år och deras gemensamma son är 10 år gammal. Mamman och sonen ska åka iväg till hennes föräldrar i två veckor och då tänker Mattias att han passar på att åka till Sverige och hälsa på sin mamma och sin storasyster. Han bokar flyget innan han pratar med någon av dem och när han väl gör det så visar det sig att båda är upptagna de fem första dagarna han är i Sverige, han kan få sova hos dem men de kommer inte att vara hemma.

 

Mattias funderar på om han ska bita i det sura äpplet och boka ett nytt flyg – den biljett han köpt kan inte ångras eller bytas – eller om han ska lösa det på något annat sätt. Några vänner har han inte kvar i Sverige, att bo på hotell själv känns tråkigt och hans hemstad ger honom ingen glädje eller nostalgi. Då kommer han att tänka på Claudia, de har inte pratat med varandra på flera månader och inte setts på över två år. Han vet inte om hon ens bor kvar eller om hon är gift. Det är värt ett försök känner han och ringer henne, utan svar. Det dröjer två dagar innan hon ringer upp igen, hon är tydligen ute i sin sommarstuga och då händer det att hon inte tittar på mobilen speciellt ofta. 

 

De pratar en stund och Mattias berättar att han ska komma till Sverige men är sysslolös i några dagar, de kanske kan träffas någon dag? Claudia blir direkt dämpad och kortare i tonen och Mattias fattar direkt att hon inte vill, vilket är fullt förståeligt. Han kommer aldrig vinna priset som Årets storebror och de två har ju aldrig fått – eller tagit – chansen att vara syskon på riktigt. De bestämmer inget utan hon säger att hon ska höra av sig om hur de ska göra.

 

Mattias förväntar sig inte att hon ska höra av sig då hon verkade väldigt tveksam när de pratade och – då han är ute på dejtingmarknaden – har han vant sig vid att kvinnor säger saker som de senare inte håller. Men, två dagar senare ringer Claudia.

   “Förlåt för att jag velat”, säger hon med sin charmiga brytning, en brytning hon har trots att hon bott i Sverige i nästan hela sitt liv och alltid pratat svenska, “jag har sett min stuga som ett mansfritt ställe, men du är ju inte en ‘man’ på det sättet, så du får gärna komma hit.”

Mattias reagerar med ett skratt när ordet mansfritt nämns. “Vad roligt att jag är betrodd trots att jag är man. Jag kanske kan komma förbi och så käkar vi middag eller något sånt?”

   “Nej? Du hade ju inget att göra i flera dagar ju, kom hit och bo här med mig. Du kommer inte ångra dig, det är paradiset här.”

Detta var inte planen när han ringde henne, men han nappar direkt på erbjudandet, om det inte funkar så kan han ju alltid sova en natt eller två i mammas hus. 

 

Det blir som så att han tar flyget till Sverige, sedan taxi hem till mamma, hon är inte hemma men hon har lämnat sin bilnyckel till granntanten. Mattias ska få låna den under de dagar hans mamma inte är hemma, vilket passar bra då Claudias sommarstuga ligger några mil bort. 

 

Hon har bett honom stanna till vid den lilla mataffären och handla på vägen, det är konserver, myggmedel, kokkaffe, två påsar med ved och ett miljövänligt diskmedel som han aldrig hört talas om innan, bland annat. På hennes inrådan har han packat med sig solkräm och aloe vera och ett par gummistövlar.

 

Att hitta till hennes stuga är inte det lättaste. Avfarten från vägen finns inte på någon gps och det enda han har att gå på när han kör den lilla landsvägen, förbi ängar, öppna landskap och höga träd, är att när han ser en gammal tegelbyggnad till höger som är halvt raserad så ska han åka cirka en kilometer till och sen svänga in på en liten väg till vänster och då ska han vara framme. Mattias kör och kör, tittar noga åt höger men ser ingen tegelbyggnad. Den borde vara i närheten, det vet han, men ingenting förrän han kommer ut mot en stor väg igen och då fattar han att han kört för långt. Han vänder och kör tillbaka, han saktar ner farten och tittar nu noga till vänster för det kanske är så att byggnaden syns bättre när man kommer från det hållet. 

 

Skogen ligger tät runt vägen men ingen byggnad i tegel på vänster sida. Han vänder bilen igen och bestämmer sig för att testa en gång till innan han ringer henne. Efter två kilometer så dyker tegelbyggnaden upp, på vänster sida. Klart och tydligt för alla förutom den som haft sin hökblick åt höger. Antingen är Claudia dålig på det där med höger och vänster, eller så trodde hon att han skulle komma från det andra hållet.

 

Tegelbyggnad check, nu är det bara hennes infart som ligger en kilometer åt vänster…nej, höger måste det vara ju. En kilometer senare och ingen infart, det är helt slätt i vägkanten och ingen väg alls. Den enda väg han sett var en liten grusväg, där det växer gräs i mitten där hjulen inte kör. Men den vägen var bara trehundra meter efter tegelhuset, tänker han och suckar. Vänder bilen igen och kör tillbaka och in på den lilla vägen. 

Skogen sluter sig allt tätare runt bilen. Vägen slingrar sig nedåt, djupare in bland granar och björk, och Mattias hinner tänka att det här måste vara en mardröm att köra på mitt i vintern. Isigt, mörkt och ensligt.

 

Längre fram skymtar något rött mellan trädstammarna — ett svagt blänk som bryter av mot grönskan. Skogsvägen leder dit, som om den vet vart han ska. Han låter sin mammas bil rulla fram i låg fart. 

Det röda visar sig vara en liten Toyota, parkerad på en upptrampad yta i skogsbrynet. Platsen verkar fungera både som parkering och vändplan. Mattias hinner tänka att en sopbil — eller kanske en slambil — nog skulle kunna ta sig runt där, men då får inget annat stå i vägen.

 

Han parkerar försiktigt bredvid Toyotan, stänger av motorn och kliver ur. Luften är sval och klar, med en underton av barr, jord och något blommigt han inte kan sätta fingret på. Fåglar kvittrar i olika tonarter och ett mjukt sus går genom träden. Ett oväntat lugn sköljer över honom. Här, långt från stadens brus, känns det som att världen håller andan — som om allt han vill fly ifrån inte kan nå honom här. Då hör han en vissling. Ljus, kort och tydlig — och utan tvekan från en kvinna.

 

Han vänder sig mot ljudet. En smal stig slingrar sig från parkeringen in bland träden, nästan dold av sly och skuggor. Något rör sig där inne – en glimt av hud, ett ljusgult tyg som fladdrar mellan lövverken. Claudia kommer gående i en gul omlottklänning och matchande solhatt, kortväxt, kurvig, med ett leende som blottar kritvita tänder.

   ”Mattias!” ropar hon glatt, och kastar sig nästan i hans famn. Hon omfamnar honom med hela kroppen, varm och energisk. ”Välkommen hit!”

   ”Tack, Claudia. Herregud, jag hann nästan börja undra om jag kört vilse där inne i skogen.”

   ”Ja, det känns nog som världens ände första gången”, skrattar hon. ”Men vänta bara tills du ser stugan.”

 

De släpper taget om varandra. Hon frågar hur resan gått, och medan han svarar börjar han lyfta ut sin väska och de tre kassar han handlat åt henne.

   ”Du behöver inte ta med alla kläder in”, säger hon, med ett snett leende. ”Det är rätt onödigt här.”

   ”Jag har ju knappt något med mig”, protesterar han. ”Några kallingar, strumpor, ett par shorts och tröjor. Är det för mycket?”

   ”Här ute?” Hon rycker på axlarna. ”Absolut.”

 

Claudia tar två av kassarna och visar vägen från bilen. De följer en smal stig som slingrar sig genom skogen, och när de rundar ett litet berg öppnar landskapet plötsligt upp sig. Som att kliva in i en annan värld. Skogen försvinner bakom dem och framför ligger en spegelblank sjö – och bara tio meter från strandkanten står en liten röd stuga, vackert inbäddad i grönska.

   ”Välkommen till mitt paradis”, säger Claudia och sträcker ut armarna.

Mattias stannar upp. Det är verkligen vackert. En svensk sommaridyll. Stillheten, dofterna, sjön som ligger spegelblank under en blå himmel. För honom, som är van vid ett kompakt liv i en liten lägenhet i Brygge, känns det nästan overkligt lyxigt.

De går fram till stugan. Han låter blicken svepa ut över vattnet, som är inramat av tät skog på alla sidor. Inte ett enda hus, ingen väg, inga människor i sikte. 

   ”Inga grannar”, konstaterar han.

   ”Nej, ibland paddlar någon förbi, men annars är det helt stilla”, säger Claudia och öppnar dörren. 

 

Hon börjar visa runt, samtidigt berättar hon om stugan – som han visserligen hört om förut, men aldrig besökt.

Den är över hundra år gammal. Hennes mamma köpte den billigt en gång i tiden. När hon gick bort ärvde Claudia den.

   ”Jag hatade det här stället när jag var liten”, säger hon och skrattar åt minnet. ”Det fanns inget att göra, inga kompisar, ingen TV. Men nu älskar jag det. Jag kommer aldrig göra mig av med det.”

 

Det finns varken el eller vatten indraget i stugan. Utedass, utedusch och en egen brunn står för behoven. På ena husväggen sitter en liten solpanel som räcker till att ladda mobiltelefonen, en pannlampa och sänglampan vid hennes säng.

   ”Jag har fotogenlampa också, ifall det krisar”, säger Claudia med ett litet leende.

Vid första anblick känns platsen som en idyll, men ju mer Mattias ser, desto tydligare blir det att stugan är i behov av omsorg. Träet på fasaden har mörknat med åren, färgen flagnar i kanterna och några fönster ser ut att ha sett sina bästa dagar. Inomhus luktar det svagt av fuktigt trä. Tapeterna är fläckiga, och golvet knarrar varje gång man tar ett steg.

 

De kliver in i en liten hall som leder till ett större rum – ett kombinerat kök och vardagsrum. En hel vägg vetter mot sjön, med träpanel nedtill och stora fönster upptill som släpper in utsikten. En dörr leder ut till en altan som lutar ner mot vattnet.

   ”Jag kan stå här i evigheter med morgonkaffet i handen”, säger Claudia och vänder sig mot utsikten.

   ”Det är jättevackert”, svarar Mattias ärligt.

Eftersom elektricitet saknas så lagar hon mat på en gasolspis, och ett mindre kylskåp drivs av en gasoltub utanför väggen. Köket är litet och slitet, men funktionellt – en trävask, ett gammalt bord som skulle må bra av slipning, och fyra enkla stolar. I andra änden av rummet står en brun tvåsitsoffa riktad mot en eldstad.

   ”Funkar det att elda i den?” frågar han och nickar mot kaminen.

   ”Jadå. Det är jättemysigt om kvällarna. Vi eldar med veden du köpte – jag har inte hunnit hugga någon egen ännu.”

   ”Kan du göra det här?”

   ”Ja, jag har en vedbod precis utanför.”

 

Det finns bara ett sovrum i stugan, hennes. Ett smalt rum med en 120-säng, ett nattduksbord och en ensam sänglampa.

   ”Här sover jag”, säger hon. ”Inte mycket att skryta med, men det räcker för mig.”

   ”Det är fint. Man skulle nog inte få in en större säng ändå.”

   ”Nej, men det är högt i tak – det väger upp det mesta”, säger hon med ett snett leende.

Mattias skrattar. ”Haha, verkligen.”

 

Rundturen fortsätter, på altanen står ett litet runt bord och två stolar. Altanen är inhägnad av ett trästaket och en trappa leder dem ner till marknivå. Därifrån är det inte många steg och så når de sjön och den lilla bryggan som finns där. Bryggan är ungefär sex-sju meter lång och drygt en och en halv meter bred. Den är byggd i grova plankor av kärnfuru, blekta silvergrå av sol och regn. Träet är slitet men stabilt, utan att gunga. En metallstege sitter fast på ena sidan, lite rostig men fullt fungerande. På andra sidan hänger ett gammalt rep, redo att förtöja en eka som inte längre finns. Bryggan har inga räcken eller prydnader – den är rak, enkel och gjord för att användas. Den sträcker sig rakt ut i det klara vattnet, omgiven av vass och stillhet. De går ut på den och trots sin ålder så känns den stadig och säker.

   “Visst är det fantastiskt”, säger Claudia när de kommit ut en bit på bryggan och de spanar in den stilla sjön.

   “Helt otroligt, vilket lugn du måste känna här ute. Badar du ofta?”

   “Ja, varje dag. Flera gången, varje gång jag blir lite varm och dyker jag i.” Claudia lägger sina båda armar runt Mattias i en kram från sidan och han i sin tur lägger en arm om hennes nacke. “Det är så roligt att du är här, du är den första mannen som jag visar detta för, förutom två snickare som var här och hjälpte mig med en läcka i taket. Men du är den första på riktigt.”

   “Det, tar jag som en ära, synd bara att jag inte är en ‘man’ man”, säger han och hon fattar att han menar en man som hon kan dejta och inte sin halvbror.

   “Det är långt kvar tills dess, om det ens händer.”

 

De går tillbaka till stugan och Claudia kokar kaffe på gasolspisen. Kaffekannan är sliten men pålitlig – en sådan där klassisk modell som är gjord just för spisplattor utan el. Doften sprider sig snabbt i det lilla köket och de tar med sig varsin rykande kopp ut på altanen.

Claudia lutar sig mot räcket och blickar ut över sjön.

   ”När jag tog över stugan var den på väg att falla ihop”, säger hon. ”Verkligen. Taket läckte, färgen flagnade, fönstren var ruttna. Det var ett under att den fortfarande stod upp.”

   ”Och allt det här har du fixat själv?”

   ”Det mesta. Lite varje sommar, i snart tio år. Jag har ju ingen byggutbildning eller så, så jag har fått googla, titta på Youtube, fråga grannar och tjata på folk i byggbutiken tills de till slut lärde mig saker.”

   ”Imponerande”, säger Mattias och tar en klunk kaffe. ”Verkligen.”

   ”Tack. Men det tar aldrig slut. Det är alltid något nytt som måste göras. Jag brukar säga att dagarna går så här: greja lite, bada, greja lite till, ta en kaffe, äta lunch, greja igen. Och så håller det på.”

   ”Låter ändå ganska härligt.”

   ”Det är det också. Ibland märker jag att det gått flera dagar utan att jag lämnat stugan.”

   ”Men du åker iväg ibland, eller hur?”

   ”Ja, jag måste ju. Slänga skräp, handla, byta gasoltub. Den ena tog slut förra veckan så jag behöver fylla på. Jag har alltid en reserv, det är mitt enda ’måste’. Och ibland vill man ju äta något annat än konserver.”

   ”Vad jobbar du med just nu?”

   ”Vedboden. Jag har fällt två träd själv och kapat dem i lagom längder. Nu återstår bara att klyva veden. Med yxan. Jag har fått låna en motorsåg av en gubbe i byn.”

   ”Får du såga med motorsåg?”

   “Haha, ja? Det finns ju ingen lag som säger att jag inte får. I alla fall inte här ute. Och det har gått bra hittills – alla fingrar kvar.”

   ”Det är ju en bedrift i sig”, säger han och ler.

   ”Mmm. Och muskler får man på köpet.”

 

Mattias skrattar till. Claudia är annorlunda än han minns henne – mer självklar i sig själv, livfull, med skinn på näsan. Hon känns stark på ett sätt han inte såg när de var små. Sist de sågs var på hennes mammas begravning, en tung dag. Nu möter han en kvinna som tagit sig fram på egen hand, som lär sig det hon inte kan, som tar plats.

   ”Om du behöver hjälp med att klyva veden, så hjälper jag gärna till”, säger han.

   ”Det får du gärna göra”, svarar hon och nickar mot honom. ”Kan du något om att måla hus?”

   ”Ja, faktiskt. Jag sommarjobbade som målare när jag var arton. Så jag har målat en del.”

   ”Men ååh vad bra”, säger hon och tar hans hand över bordet. Hon klämmer till lätt. ”Det var verkligen inte därför jag bjöd hit dig, men om du kan hjälpa mig lite så vore jag evigt tacksam.”

   “Såklart. Du är ju snäll nog att låta mig bo här nu när jag fuckade upp min bokning.”

   ”Det där ska vi inte prata om”, säger hon och viftar avvärjande med handen. ”Jag har alltid varit sån som ska klara mig själv. Men ibland måste man ju bara be om hjälp. När taket började läcka in hade jag inget val.”

   ”Nej, vissa saker går liksom inte att lösa ensam.”

   ”Exakt. Och det kostar ju så sjukt mycket att anlita någon. Jag skulle behöva fixa grunden, byta fönster, lägga nytt grus på vägen hit… men alltså, priserna…” Hon skakar på huvudet. ”Jag får snart sälja rumpan för att ha råd.”

   Mattias skrattar. ”Sälja rumpan?”

   ”Jo, men – som man säger. Mamma brukade alltid säga så när något var rövdyrt.”

   ”Haha, ja, jag fattar.”

 

Efter att de druckit upp kaffet, vänder sig Mattias mot Claudia och säger: ”Kan du visa mig vart man klyver veden?”

Claudia nickar och leder honom en bit bort. Där står en huggkubbe med en yxa fastkilad i den, och bredvid ligger stora vedklabbar som ska upp på kubben för att klyvas i mindre bitar. Mattias ser på när hon demonstrerar hur han ska lägga upp en klabb och börja hugga.

När de är klara med veden pekar hon på en burk med röd färg. 

   ”Den här är från mamma, men jag är inte säker på om vi kan använda den. Den är oöppnad, men kanske… vad tycker du?”

Mattias kollar på den och säger: ”Det borde gå bra. Så länge den inte är för gammal, så.”

   ”Har du rensat i stuprören någon gång?” frågar han.

Claudia ser en aning osäker ut. ”Nej… ska jag vara helt ärlig så är jag inte så förtjust i höjder. Jag är inte direkt ivrig på att klättra upp på stegar och sånt. Men jag har en stege, i alla fall.”

   ”Okej, då kollar jag det när jag ändå står på stegen och målar. Jag har dock inte riktigt några målarkläder med mig”, säger han och skrattar lite.

   ”Det löser vi, jag är rätt påhittig när det kommer till sånt”, svarar hon och ger honom en kram på sidan. Hon håller om honom ett ögonblick, som ett tacksamt tecken, antar han.

   ”Ni män är inte alltid helt värdelösa, det är ju skönt”, säger hon med ett skratt.

   ”Oj”, svarar han och sväljer lätt. ”Har du… haft problem med män?”

   ”Ja”, säger hon med ett kort skratt, ”dom gör inte så mycket nytta för det mesta.”

   ”Jag hoppas du inte har för mycket tilltro till mina hantverkskunskaper”, säger han. ”Dom är ganska begränsade. Men måla, det kan jag.”

   ”Det räcker mer än väl”, säger hon. ”Så länge du vill hjälpa till och har några hjärnceller i skallen kommer du längre än majoriteten där ute.”

 

De båda skrattar och fortsätter gå. Hon pekar ut ett ställe där hon brukar plocka blåbär, lingon och kantareller. På andra sidan av huset, från ingången, visar hon ett land där hon odlar potatis, lök, gurka och tomater.

   ”Jag samlar vatten i en tunna där borta”, säger hon och pekar. ”Så slipper jag ta vatten från brunnen hela tiden.” Hon skrattar. ”Och så brukar jag sätta mig här och kissa på växterna när jag behöver. Då växer de bättre. Du får gärna göra det också, om du vill.” Mattias skrattar och nickar. ”Tack, jag ska komma ihåg det.”

   ”Förresten, vart tvättar du dina kläder?” Frågar han när de börjar gå tillbaka mot huset.

Claudia pekar mot framsidan där en stor metallbalja står. ”Jag använder den där”, säger hon och går fram till den. ”Det blir inte så mycket tvätt när jag är här, men när jag behöver tvätta så är det den som gäller. Jag hämtar vatten från brunnen och fyller på, och så använder jag samma vattenbehållare till duschen. Så slipper man duscha i iskallt vatten.”

 

Mattias börjar känna sig hungrig, och det gör Claudia också, så de bestämmer sig för att gå in och laga middag. Sysslor som målning och vedklyvning får vänta till imorgon — i kväll vill de bara ägna sig åt varandra och ta igen förlorad tid. Det är enkelt att prata med Claudia; hon lyssnar, ställer frågor, och får honom att öppna sig. Innan han vet ordet av berättar han mer om sitt liv i Bryssel – om exfrun, deras son och allt däremellan – än han gjort med någon annan på flera år, inte ens sin storasyster eller mamma.

   “Känner du att du saknar Sverige?”

   “Ja, det gör jag. Men så länge min son bor i Belgien så får jag stanna där.”

   “Mhm, precis så som det var för min mamma, hon var ju tvingen att stanna här, allt på grund av vår härliga pappa.”

   “Jo tack, jag fattar att det inte kan ha varit kul för henne.”

 

Claudia berättar om vardagslivet i stan – om sitt kontorsjobb och den lilla enrumslägenheten hon hyr i ett enkelt område där hyran är låg nog för att hon ska kunna lägga undan pengar. Hon jobbar mycket, ofta mer än heltid, mycket övertid, hoppar in när andra är sjuka. Hela året är egentligen bara en lång uppladdning inför de perioder som betyder något för henne: två veckor i Argentina över jul, och nästan sju veckors sommarledighet här i stugan. Det är för de veckorna hon sliter – för att kunna andas ut, få tystnad, natur och tid att laga det som gått sönder, både i huset och i sig själv. Hon nämner att hon dejtat lite grann, mest för att folk tycker att man ska, men det har aldrig blivit något allvarligt. 

   ”Jag vet inte”, säger hon och rycker lite på axlarna. ”Kanske är det jag som har blivit för kräsen. Eller för trött.”

 

De äter middagen ute på altanen. Claudia bjuder på vin och de äter med god aptit. Bara för att hon har blivit lite av en lantis har hon inte börjat äta vegetariskt eller toknyttigt, något Mattias tycker är  befriande. Det är köttbullar i en gräddig sås, potatis från landet och färsk persilja ovanpå. Vinet smakar fruktigt och det står några öl på kylning i en balja vid sidan av. Solen är på väg ner bakom trädtopparna, magen är nöjd och luften mjuk.

   ”Du”, säger Claudia plötsligt, pausar ett ögonblick och ler lite snett. ”Det är en grej jag inte tagit upp än. Jag ville känna av läget först… men nu känns det lugnt.”

   ”Ooh, spännande. Vad är det nu då?” Säger han och ler tillbaka.

Hon fnissar lite och tittar ut mot vattnet. ”Jag har bott här ensam så pass länge att jag blivit lite av en nudist. Alltså, jag är naken typ hela tiden när jag är här.”

Han märker direkt att hon är seriös. Det finns inget skämtsamt i tonen, bara en slags självklarhet.

   ”Jaså? Är du det? Hur började det?”

   ”Jag minns inte exakt. Men jag tror att jag badade med baddräkt en gång, tog av mig den efteråt och insåg hur skönt det var att bara lufttorka. Sen testade jag att bada naken – och sen har jag knappt haft på mig kläder alls när jag är här. Så… du kanske förstår varför jag tvekade lite när du frågade om du fick komma hit.”

   ”Jo, det gör jag. Det är ju ändå lite… speciellt.”

   ”Jag tycker inte det skulle vara det minsta pinsamt att vara naken när du är här”, säger hon och tittar på honom med ett lugnt, öppet uttryck. ”Men jag vill inte heller göra dig obekväm. Så då får jag väl offra mig och ha kläder på.”

   ”Haha, snällt av dig.”

   ”Jag är faktiskt ofta naken hemma också”, tillägger hon, nu med ett roat leende. ”Inte jämt – men ofta. Det är så skönt. Jag tycker det är kul att prata om det. Folk blir alltid lite nervösa, som du nu.”

   ”Jag är inte nervös”, säger Mattias och höjer ögonbrynen.

   ”Nej, nej, det säger ni alltid.”

Han skrattar. ”Okej. Men det är ändå lite… oväntat.”

   ”Jag vet. Det är det som är roligt.”

 

Mattias nickar långsamt. Han förstår vad hon är på väg att säga, även om han inte riktigt vet hur han ska förhålla sig till det.

   ”Är det… okej om jag visar dig?” Frågar hon. ”Jag förstår om det känns ovant.”

Han tvekar ett ögonblick, men nickar sedan igen. Inte motvilligt – bara lite osäker.

Claudia reser sig upp från stolen, lossar knuten i klänningen och lyfter den över huvudet i en smidig rörelse. Hon varken tittar på honom eller gör någon affär av det. Hon bara står där – naken, avslappnad, självklar i sin kropp. Den solkyssta huden är jämnt brun utan linjer från kläder, brösten är runda, magen platt, könet dolt men inte gömt. Hon lägger klänningen över ryggstödet, snurrar långsamt ett varv inför honom – inte för att provocera, utan för att visa att det inte är något märkvärdigt.

   ”Inget konstigt va? Bara jag och min kropp”, säger hon med ett leende.

   ”Du är vacker som en tavla”, säger han tyst.

   ”Haha, sluta”, svarar hon och slår sig ner igen, bekvämt tillbakalutad. ”Mm, mycket bättre. Jag rekommenderar det till alla. Att vara naken i naturen – att känna vinden mot huden, solens värme, vattnets kyla… det är något särskilt. Man blir liksom mer närvarande. Mer här och nu.”

   ”Okej. Men… förväntar du dig att jag också ska klä av mig nu?”

   ”Inte förväntar”, säger hon och ler snett. ”Men jag hoppas. Du kommer inte ångra dig, jag lovar.”

   ”Vi får se.”

   ”Vi kan börja med ett nakendopp sen”, säger hon, fortfarande med det där lugna, retsamma leendet. ”Så får du en mjukstart.”

 

Inget bestäms här och nu om nakenheten. Istället glider samtalet vidare, till vardagligare ämnen – men det dröjer inte länge innan hennes nudism smyger sig tillbaka in i konversationen.

   ”Blir du inte solbränd eller så?” Frågar Mattias.

   ”Jo, det händer”, svarar Claudia med en axelryckning. ”Men jag smörjer in mig ordentligt. Det värsta är fästingarna och myggen – de hittar in precis överallt. Jag tror faktiskt jag haft fler fästingar mellan skinkorna än på armarna.”

   ”Ja, det är ju varmt och fuktigt där.”

   ”Och stort”, säger hon och fnissar. ”Kom ihåg att jag är latina. Du skulle ha sett mig när jag sågade ner träden för veden – naken, med hjälm, gummistövlar och en motorsåg. Det måste ha sett helt galet ut, men jag kände mig oövervinnerlig.”

De skrattar båda två, högt och ärligt. Mattias börjar knappt reflektera över att hon fortfarande sitter naken mittemot honom, avslappnad och självklar, med kroppen blottad i kvällssolen. Det känns… naturligt.

   ”Nej, nu vill jag bada”, säger hon och reser sig upp, borstar bort några barr från låret. ”Följer du med?”

   ”Gärna det. Har du en handduk jag kan låna?”

 

Det har hon. Mattias går in i stugan för att byta om medan Claudia sitter kvar på altanen och väntar. Han tänker inte så mycket, utan virar bara handduken runt höfterna, drar av sig shorts, kalsonger och strumpor och lämnar badbyxorna där de ligger. För bara en timme sedan kändes tanken på ett nakenbad tillsammans med Claudia väldigt avlägsen – men nu känns det på något vis självklart.

De går ner mot bryggan tillsammans. Hon frågar inte om han har något på sig under handduken, bara småspringer sista biten och hoppar rakt ut i sjön med ett skratt innan han hinner säga något. Hon försvinner under ytan och lämnar små ringar i vattenytan efter sig.

 

Mattias står kvar. Tvekar. Känner sig osäker. Det här är ovant – att stå naken utomhus, att visa sig så fullständigt, inte bara inför henne utan inför naturen. Han håller handduken krampaktigt i händerna.

   ”Ska du inte hoppa i?” Hör han henne ropa. Hon har dykt upp en bit ut och flyter lugnt med håret slickat bakåt.

   “Jo, jag ska… men jag är inte riktigt bekväm i min kropp än.”

   ”Jag vänder mig om så du kan hoppa i. Kom igen. Det är jätteskönt.”

Hon vänder ryggen mot honom, bara det enkla gör att nervositeten släpper lite. Han lossar på handduken, lägger den på bryggan och känner den svala kvällsluften smeka huden. Det är oväntat behagligt – luften, den öppna himlen, doften av sjön. Så naken men ändå inte utlämnad.

 

Han tar sats och dyker. Vattnet omsluter honom som en mjuk krockkudde, det är kyligt men inte kallt, snarare piggt. När han bryter ytan igen känner han sig som ett nytt skinn – friare, renare. Claudia jublar.

   ”Woho! Bra, Mattias!”

Han skrattar, blöter bort håret från pannan och simmar ut till henne. Vattnet glittrar i kvällssolen och allt känns plötsligt väldigt… okomplicerat.

   ”Det här var ju fantastiskt”, säger han. ”Känns som om jag tvättat bort hela året i ett dopp.”

   ”Jag sa ju det!” Hon skrattar. ”Jag förstår inte varför fler inte gör det här. Det är ju det mest naturliga som finns.”

 

De simmar runt en stund, Claudia flyter på ytan så hennes bröst sticker upp, hennes bröstvårtor är stela och pekar uppåt, sen gör hon ett dyk och han får en snabb glimt av hennes rumpa innan hon försvinner ner igen. Det är lugnt och stilla, Mattias märker att konditionen inte är som den borde vara då han känner sig andfådd av att använda armar och ben för att hålla sig över ytan. 

   ”Jag tror jag fattar vad du menar”, säger han. ”Det är som om man kommer närmare sig själv på något vis.”

   ”Precis”, svarar hon, guppar lätt med armarna i vattnet. ”Du känner vattnet över hela kroppen. Vinden. Solen. Det finns inget som skaver. Det är bara du och naturen.”

De simmar tysta ett tag. Inte obekvämt tyst, bara lugnt. Allt omkring är stilla – sjön, träden, himlen ovanför som börjat dra åt orange.

   Claudia ler mot honom. ”Du ser mer avslappnad ut redan. Det klär dig.”

   “Tack, jag trivs som fisken i vattnet.”

 

De kliver upp på bryggan igen, vattnet rinner i strimmor ner för deras kroppar. Mattias går först. Han känner sig oväntat fri, inte det minsta blyg längre, trots att han är medveten om att Claudia nu ser honom helt naken – i ett av de mer osmickrande ögonblicken dessutom. Men han ställer sig rak i ryggen på bryggan, låter vinden svepa över huden, och märker hur naturligt det känns. Claudia kommer upp efter honom. Hon säger inget, fäller ingen kommentar, bara är där. Lugnt och odramatiskt. De sätter sig ner sida vid sida på bryggan och andas ut, fortfarande blöta, med solen som torkar dem långsamt.

   ”Är du frälst?” Frågar hon med ett snett leende.

   ”Ja, det är jag faktiskt. Tack för att du visade mig – och för att du bjöd hit mig. Jag fattar att det inte var helt självklart för dig.” Han lägger sin hand snabbt över hennes, ger den ett tryck, och släpper igen.

   ”Jag är så glad att du ville komma. Det är faktiskt rätt mysigt med sällskap… även om du är man”, säger hon torrt, och de fnissar tillsammans. Hon sträcker på sig långsamt, armarna upp i luften, låter kroppen ta plats.

   ”Jag har bara haft tre väninnor här genom åren. Annars har jag varit ganska strikt med vem jag släpper in. För mig, och du får tycka det låter fånigt, men att bjuda hit någon är ungefär som att bjuda in någon i mitt sovrum.”

   ”Jag förstår vad du menar. Fick du dina väninnor att… ja, ta steget till att bada nakna också?”

 

Claudia skrattar till och ger honom en kort blick. ”Två av tre. Den tredje vägrade bestämt, och jag tvingar ingen, såklart. Men de andra två – de var rätt lättövertalade. Efter deras besök här har båda börjat gå på offentliga nakenbad, och en har till och med gått med i en bastuklubb.”

   ”Wow, du verkar ha en inspirerande effekt på folk.”

   ”Jag försöker”, säger hon med ett nöjt leende.

   ”Har du själv varit på såna ställen ofta?”

Hon vrider på huvudet, funderar ett ögonblick. ”Några gånger, men ärligt talat – när det väl är säsong så är jag hellre här. Jag ser inte riktigt poängen med att ta på sig kläder, sätta sig i en bil och köra mil efter mil bara för att bada naken bland främlingar.”

   ”Nej, det låter rätt bakvänt.”

   ”Exakt. Och det är inte det att jag skäms – jag har inga problem med att folk ser mig naken. Det är bara det att vissa människor… klarar inte riktigt av det. Dom…vet inte hur dom ska bete sig, och det orkar jag inte med.”

Mattias nickar. Han fattar precis. Hennes relation till män, till kropp och gränser – allt blir lite tydligare.

   ”Jäkla skit”, säger han lågt.

   ”Ja”, svarar hon. ”Men nu pratar vi om något roligare.” 

 

Claudia berättar om sin mamma, om deras resor till Argentina när hon var liten. Hur det alltid var fullt hus hos släktingarna – med galna mostrar, högljudda kusiner, improviserade grillfester på innergårdar, fylla, skratt och tango som dansades långt in på småtimmarna. Hon beskriver dofterna, värmen, rösterna som pratade i mun på varandra, hur hennes mamma blev en annan person där – friare, mer levande. Mattias lyssnar fascinerat och delar med sig av sina egna minnen: anekdoter från studentlivet, sena nätter på biblioteket varvade med ännu senare nätter på barer, märkliga delade boenden och oväntade vänskaper. Han berättar om äventyren han och hans ex var med om – resor, missöden, glädjeämnen, men också stunder av vilsenhet. 

 

De upptäcker hur mycket de missat i varandras liv, hur lite de egentligen vet, trots att de har varit en liten del av varandras liv sen hon föddes. Det finns så mycket att dela med sig av, lika mycket att fråga om. Mattias minns henne som den där tysta tonåringen som ofta undvek kroppskontakt, som dolde sig i stora tröjor och som ständigt verkade befinna sig i konflikt med sin mamma.

   ”Jag… eh, förlåt om jag trampar över här”, säger han försiktigt, ”men en sak som verkligen gör mig glad är att se hur bekväm du verkar vara med din kropp nu. Jag minns ju hur du vägrade ha kjol eller linne. Det här… det är verkligen inte vad jag hade väntat mig.”

   “Haha nej inte jag heller. Tack för att du säger så. Jag är sjukt stolt över mig själv att jag gjort den här resan. Jag såg ju inte ut som alla andra tjejerna i skolan, jag fick kurvor tidigare och jag var överviktig och jag ville bara se ut som alla andra, speciellt där i tonåren, flickor kan vara så vidriga mot varandra.” 

   ”Ja, den tiden längtar man inte tillbaka till”, säger Mattias med ett snett leende. ”Folk kunde verkligen vara brutala. Jag var ’killen med finnarna’ i hela ansiktet. Kanske inte samma sak, men det gjorde en ändå till måltavla.” 

   ”Det är likadant – man fastnar i ett epitet och sen är det kört. Jag var ’tjejen med den stora rumpan’. Det var ett skällsord då, fast vi alla visste att dom var avundsjuka. Jag minns hur jag hatade min kropp. Jag gick omkring med BH-storlek 75D i åttan medan de andra knappt börjat använda BH alls. Det gjorde att folk glodde, pratade – särskilt andra tjejer.”

   ”Det måste ha varit skitjobbigt.”

   “Ja, men nu”, säger hon och skakar på överkroppen så brösten rör sig i sidled, “så är jag nöjd och tillfreds med dom.” Det finns ingen skam kvar inom henne och det är tydligt. 

Mattias ler, både rörd och imponerad. ”Det är verkligen fint att höra. Du har all rätt i världen att känna så.”

   “Sen kände jag dåligt samvete inför att du skulle komma för att jag var så ovårdad här”, säger hon och särar på benen så hennes svarta könshår syns tydligare. “Men sen insåg jag: varför skulle jag förändra mig för att en man kommer på besök? Det är mitt hem. Min kropp. Jag rakar mig inte för någon annan än mig själv, och det tänker jag inte börja med nu.”

Mattias skrattar till, lättad av hennes ärlighet. ”Och så ska det vara.”

 

De sitter kvar en stund och Mattias märker att Claudia har något på hjärtat som hon inte riktigt kan sätta ord på.

   “Vad tänker du på?” Frågar han.

   “Jag…äh, det får vara pinsamt. Men jag känner att jag behöver säga en sak, så får vi den saken ur världen.”

Mattias har hennes fulla uppmärksamhet.

   ”Jag vet att det kanske känns lite ovant, att vi är så här nära och nakna… och att kroppen kan reagera. Jag vet hur jag fungerar i alla fall.”

   “Jaha.” Hans kinder börjar hetta till.

   “Och…om det händer, du vet, att du blir… lite upphetsad, så är det helt okej. Jag tycker faktiskt att det är en fin komplimang.”

Hon skrattar lätt, som om det är den mest naturliga saken i världen.

   ”Jag menar, det är ju bara kroppens sätt att säga att den gillar det den ser. Inget att skämmas för, och du behöver inte känna dig obekväm eller försöka gömma det. Och, om du vill, kan du alltid gå iväg en stund och ta hand om det. Här ute finns det gott om buskar och vatten.”

Ett nervöst skratt från dem båda. ”Tack för att du säger det så här. Det gör allt mycket lättare.” Säger Mattias. 

   ”Självklart”, svarar Claudia med ett varmt leende. ”Det ska inte vara pinsamt att vara människa.”

De sitter tysta en stund, och den lätta stämningen blir till en stilla närhet, där allt är precis som det ska vara.

 

Upp till stugan igen, de borstar tänderna med vatten från hennes egna brunn och han bäddar åt sig själv i soffan.

   “Men Gud, sådär kan du ju inte ligga.”

Claudia tittar på honom när han lagt sig på plats i soffan. Det är en tvåsitssoffa och Mattias är normallång som en svensk man, vilket innebär att hans fötter hamnar uppe på armstödet.

   “Jo då, det går bra. Jag lägger en filt under bara så det blir mjukt.”

   “Det känns inte bra att se det här, det kan inte vara bekvämt för dig. Jag får plats i soffan, vi kan byta så du får ta sängen.”

   “Nej”, säger Mattias direkt och med lite extra styrka i rösten. “Du har redan varit så snäll som bjudit in mig hit, du har bjudit på mat och på dig själv. Jag tänker inte slänga ut dig från din säng.”

   “Fast du slänger inte ut mig.”

   “Jag ligger bra här, det går bra. Gå in till dig nu, så ses vi imorgon.”

   “Är du säker?”

   “Hundra procent.”

Det blir så, Claudia går in till sig och stänger dörren om sig och Mattias, trots den obekväma ställningen och hårda soffan, somnar direkt.

 

Han vaknar tidigt morgonen därpå. Kroppen känns stel efter natten, och han får nästan rulla ur sängen för att ta sig upp. Ljuset strilar in genom fönstren – himlen är klar och molnfri, och sjön ligger stilla som spegelglas utanför. Han reser sig, går fram till fönstret och sträcker ut kroppen långsamt medan lederna knakar som om de protesterar mot den nya dagen.

Utsikten är bedövande vacker, och för ett ögonblick står han bara där, naken och trött men närvarande, med en märklig känsla av frid i bröstet.

 

Av gammal vana söker blicken efter hans kläder där de ligger i en hög på stolen. Han plockar upp sin t-shirt – och lägger ner den igen. Det skulle bara kännas märkligt att dra på sig något nu, när hon så självklart rör sig naken här. Det här är hennes värld, och han har blivit en del av den – åtminstone tillfälligt. Utan att tänka mer på det går han ut. Morgonluften är sval, men inte kall. Han ställer sig vid hennes odlingar och vattnar dem med sitt eget guldvatten. Jorden doftar fuktigt, stillheten är kompakt. Det enda som hörs är några fåglar längre bort i träden. Tröttheten rinner av honom, och han andas in djupt, nästan hungrigt – som om luften här är renare än någon annanstans.

 

In till stugan igen, han rör sig tyst för att inte väcka Claudia i rummet bredvid. Fyller kaffekannan med vatten, ställer den över gasolen och vrider försiktigt på vredet. Medan vattnet börjar värmas upp går han runt i stugan. Han tittar närmare på bokhögen vid köksbordet – romaner, naturguider, någon bok om kroppsterapi. På kylskåpet hänger foton med små magneter: Claudia i olika åldrar, någon bild från en vandring, en med en kvinna som han gissar är en vän, de står i havet med vågor upp till midjan och skrattar. Och en bild på henne och hennes mamma, de båda ler stort in i kameran och Mattias kan glatt konstatera att Claudia ärvt allt när det kommer till utseende ifrån sin mamma.

 

Mattias häller upp det nybryggda kaffet i två koppar och ser hur ångan stiger från ytan. Med en kopp i varje hand tassar han barfota över trägolvet, vars plankor fortfarande känns svala mot huden. Sovrumsdörren står halvöppen. Han stannar till ett ögonblick och tittar in. Claudia ligger kvar i sängen, på rygg, med en arm ovanför huvudet och den andra vilande över magen. Täcket har hon sparkat av sig under natten, och hennes kropp ligger öppen och avslappnad i morgonljuset. Det är ett vackert och fridfullt ögonblick, bekvämt och självklart – bara levande hud och stilla andetag.

 

Mattias harklar sig lätt, mer för att inte skrämma henne än för att få uppmärksamhet.

   ”God morgon”, säger han lågt. ”Vill du ha kaffe?”

Claudia ser på honom med ett mjukt uttryck, fortfarande halvt kvar i sömnen. Hennes blick följer honom uppifrån och stannar vid hans nedre regioner…och då ler hon. Det är ett leende som säger mycket mer än bara ”tack för kaffet” – det säger att hon är glad att han är där, att han vågar, att han anpassat sig till hennes värld.

   ”Mmm, ja tack”, mumlar hon och sträcker sig lite som en katt, långsamt och med slutna ögon.

Han sätter ner hennes kopp på nattduksbordet och behåller sin egen i handen.

   “Mm gott”, säger hon med mer vakna ögon. “Har du varit vaken länge?”

   “Nej, inte alls. Jag har njutit av utsikten och varit ute lite grann.”

   “Mhm njutit av utsikten säger du. Vilken då? Den utanför eller…?” Säger hon och skakar på kroppen lite för att reta honom.

   “Haha, no comment. Men du såg väldigt fridfull ut när du låg här, som en tavla.”

   “Du och dina tavlor”, säger hon med ett fniss och dricker mer av kaffet. “Men tack, du ser mig i min naturliga habitat och det finns ingen sannare version av mig än den du ser.” 

 

De dricker kaffe i stillhet en stund, vinden utanför får träden att susa försiktigt. Mattias tänker att han aldrig tidigare upplevt något som liknar detta. Inte semester, inte kärlek, inte vänskap. Det är något annat. Något mjukare, något som inte kräver så mycket förklaring. Claudia ställer ner koppen igen, lutar huvudet tillbaka på kudden och tittar upp på honom.

   ”Vi borde bada igen innan frukost”, säger hon. ”Det är bästa sättet att vakna ordentligt.”

   “Jag är på”, säger han, och de ler mot varandra, den där tysta överenskommelsen är redan klar mellan dem.

 

Efter badet så fixar de frukost och äter den ute på bordet på altanen. Där planerar de för dagen och Mattias är peppad på att få hjälpa till. Solen lyser starkt på ena väggen av stugan nu på morgonen men det slutar den göra runt 12-13-tiden, så de bestämmer sig för att inte börja måla där tills dess. Efter att maten är uppäten så skrider de till verket, Mattias får ställa sig raklång med armarna utsträckta på altanen – med mun och ögon stängda – medan Clauda sprutar myggmedel över hela honom.

   “Jösses vad illa det luktar”, säger han när hon är klar.

   “Jag vet, men vi behöver det. Jag lovar, vi tar solkräm sen. Nu är det min tur”, säger hon och han sprutar det illaluktande medlet över hela hennes kropp. De börjar med att gå till brunnen och fylla två hinkar var med vatten som de fyller vattenbehållaren vid duschen med.

   “När blir det tillräckligt varmt så man kan ducha?” Frågar han.

   “Om några timmar, solen kommer värma upp det tillräckligt. Så jag tänker att vi duschar innan vi äter middag.”

 

De drar på sig gummistövlarna, Claudia sätter samtidigt en solhatt på huvudet – och inget mer. Kombinationen av praktisk fotbeklädnad och ett stort, fladdrande huvudplagg gör att Mattias måste bita sig i kinden för att inte skratta till. Det är något med att bära skor men inget annat som gör att man nästan ser mer naken ut med dem på än utan, tänker han. Som om kroppen plötsligt blir ännu mer exponerad när den kombineras med något oväntat.

 

Men Claudia rör sig som om hon vore fullt påklädd. Han slås – återigen – av hur självklart hon bär sin kropp. Nakenheten är för henne lika odramatisk som att knyta ett par skor. Hon går bort till vedboden, visar hur han ska greppa yxan, hur han ska sätta upp klabben och var slaget ska landa. Hon gör det pedagogiskt men utan att skämmas det minsta för att hon står där, bar, mitt i morgonsolen. Mattias lär sig snabbt. På kort tid har han delat flera klabbar och staplat dem prydligt i vedboden.

   ”Bra, du har känsla för det där”, säger Claudia och nickar nöjt.

   ”Tack! Jag kör på här, så kan du göra något annat så länge.”

   ”Jag går och plockar blåbär, till pajen ikväll”, säger hon och tar upp en liten plastbytta.

   ”Det låter helt fantastiskt.”

Hon börjar gå iväg men vänder sig om efter ett par steg. ”Mattias!”

   ”Ja?”

   ”Var försiktig med var yxan hamnar… jag menar, om du vill behålla framtida generationer.” Hon säger det med ett brett leende och en blinkning.

 

Han ler tillbaka, sätter yxan i marken och vänder sig halvt om så att hon ser – han stoppar med en överdriven min in snoppen mellan benen och trycker ihop låren så att den försvinner ur sikte.

   ”Problem löst”, säger han med en neutral röst som om inget konstigt hänt.

Claudia skrattar rakt ut, kastar bak huvudet. ”Nej men fy! Du ser ut som ett fruntimmer.”

   ”Jag föredrar skogsrå”, säger han och gör en gest med armarna som om han svävar fram mellan tallarna. Hon skakar på huvudet, fortfarande leende, och försvinner in bland träden med blåbärshinken i handen. Mattias återgår till vedklabbarna med ett skratt i bröstet och värme i magen. 

 

Mattias fyller vedboden och känner sig mer levande än han gjort på länge. Det är något visst med att arbeta med kroppen — att låta musklerna bränna, att känna svetten rinna längst ryggraden, hur huden fläktas sval av vinden och hur varje hugg med yxan får honom att känna sig jordad, nästan lite urtida. Nakna, solbrända ben i gummistövlar och en yxa i handen — han skrattar åt sig själv men kan inte låta bli att känna sig en smula extra manlig.

 

Claudia kommer tillbaka genom skogen, hinken full med blåbär, en tygpåse med nyplockade kantareller i andra handen. Hennes ansikte glänser av svett, solhatten sned på huvudet, och hon ler stort när hon ser vedboden.

   “Alltså, den är ju helt full?” Säger hon och sätter ner hinken med ett duns. “Nu blir jag nästan lite rörd.”

   “Det var…” Mattias ska just skämta bort det men hejdar sig. “Jag ville göra något ordentligt. Något som märks.”

Hon tittar på honom ett ögonblick, kanske lite längre än vanligt. “Det märks.”

Han hinner knappt möta blicken förrän han ler snett och säger:

   “Ett bad på det?”

Claudia höjer ögonbrynen som för att spela förvånad, men mungiporna avslöjar henne.

   “Vad tror du själv?” Säger hon och börjar gå mot bryggan, solhatten svajande, blåbärsfläckade fingrar i luften som en inbjudan. Han följer efter, utan att tveka.

 

Dagen går och Mattias trivs med allt. De säger eller skojar inget mer om att de är nakna, det spännande i det är nästan helt borta och för honom känns det nu helt självklart och han ställer sig bredvid hennes två vänninors sida som nakenfrälsta. Mattias börjar att skrapa bort färg från väggen och Claudia tvättar av altanen och fixar sedan lunch.

   “Ska vi hjälpas åt med disken sen? Jag kan diska och du torka, eller tvärtom.” Frågar han efter att de ätit upp.

   “Jag tar gärna disken om du fortsätter med väggen, är det ok?”

   “Det gör det, men först tar vi ett dopp va?”

   “Jag trodde aldrig att du skulle fråga.”

 

Dagen är fin, vattnet är skönt och Mattias har svårt att ta in alla goda intryck och känslor han känner inom sig. Det var länge sedan han kände något liknande, åren som gått sen separationen från hans ex har inte varit roliga och deras 4-5 sista år tillsammans var inte toppen heller. Medan han målar så diskar Claudia deras tallrikar och bestick från lunchen, hon rensar blåbären och står på knä och rensar ogräs. Husväggen är inte stor, men då han inte har något ställning utan bara en gammal stege så tar det extra lång tid att röra sig och enkelt föra penseln över den bleka ytan. Men han klagar inte, det hade gärna fått ta längre tid så länge han mår så bra som han gör just nu.

 

Det börjar bli sen eftermiddag när Mattias är klar med väggen, den röda färgen är stark och den lyfter verkligen utseendet på huset från hur det var innan. Kroppen – främst armen – är trött och han ställer sig ner på marken och beskådar sitt verk med lite stolthet. Claudia står en bit bort med händerna i sidorna och ett ogräs i ena handen, kinderna blossande av värme och hårslingor fastklistrade i pannan. Båda är svettiga, dammiga, och luktar mer som jord än människor.

   “Nu är vi klara för idag va?” Säger hon.

   “Det är vi, vi har varit duktiga.”

   “Det har vi. Vi är ett bra team.”

De båda behöver duscha, visserligen är det skönt med att bada i sjön, men de vill båda känna sig fräscha och lukta gott igen.

   “Nu är det såhär”, säger hon och tittar mot duschen, “vattnet vi fyllde dunken med räcker inte till två duschar, möjligtvis en och en halv. Vi kan fylla på mer, men det dröjer ju ett par timmar innan det är varmt igen.”

Mattias vill direkt erbjuda sig att ta en senare dusch, men hans kropp är fläckig av målarfärg och han har längtat efter denna dusch länge. Men samtidigt kan han inte be henne om att vänta tills vattnet är varmt igen.

   “Segt”, säger han.

   “Mhm, eller så duschar vi samtidigt”, säger hon, som om det vore det mest praktiska förslaget i världen. “Sparar vatten. Och tid.” 

 

Mattias blir stående. Först ett steg bakåt i tanken, sedan ett halvt steg fram. Det är inte det att han inte vill, men hans moraliska instinkt vaknar till liv direkt. Två syskon som duschar ihop, det är ju inte bra. Men här ute gör de saker olika och vissa saker känns mer accepterade här än utanför. I alla fall hos Claudia, för annars hade hon inte frågat honom. Hon ser inte ut att lägga in något mer i det än just det praktiska – hon väntar inte på ett svar med någon dold förväntan, bara en öppen fråga.

   “Oj, den var jag inte beredd på. Är du säker på att du är okej med det?”

   “Ja men herregud. Vi ska duscha under samma ståle bara, inte ‘Duscha tillsammans’”, säger hon och gör citationstecken.

   “Nä precis, men absolut, vi kör lite snabbt.” 

 

Vattnet är ljummet och rinner svalt längs deras hud när de turas om att stå under strålen. De rör inte vid varandra, men står nära nog att känna varandras närvaro, andning, rörelser.

   “Du har färg på ryggen”, säger hon plötsligt och pekar på honom.

   “Ja, jag såg det. Kommer inte åt det själv.”

Utan att fråga mer tar hon en av de grova trasorna och börjar skrubba honom varsamt men bestämt. Det luktar målarfärg, tvål och sol. Hon är tyst, fokuserad, som om hon bara tvättade bort färg från en gammal träpanel.

   “Vänd dig lite. Där, vid axeln också.”

Han gör som hon säger. Känner hennes hand röra sig snabbt över huden, aldrig stanna, bara ett arbete som vilket som helst. 

 

När hon är klar kliver han åt sidan så att hon får vatten på sig igen. De byter plats några gånger, turas om under strålen, tvättar armar, ben, nackar, hår, skinkor och bröst – utan att lägga någon särskild vikt vid det. De råkar bara vara där samtidigt. Inget mer med det.

När vattnet runnit klart och dunkens sista droppar sipprar ut, så står de kvar en stund i tystnad. Blöta, rena, varma och lite matta efter dagen. Solen hänger lågt bakom träden, kvällsluften är mjuk.

 

Claudia skakar på huvudet så vattnet stänker åt alla håll, som en hund som just klivit upp ur en sjö.

   “Sådär ja. Som nya”, säger hon, nästan för att bryta det stilla.

Mattias nickar. “Det var en bra idé med duschen, faktiskt. Det kändes inte konstigt alls när vi väl stod där.”

   “Visst gör det inte? Jag menar, ska du gå runt med färg över hela kroppen bara för att det skulle kännas pinsamt att be om hjälp?” Hon tittar kort på honom med ett leende. “Det hade ju varit märkligare.” Han småskrattar och håller med, men står fortfarande kvar i duschen, handduken i ena handen, den andra lätt stödjande mot duschens trästolpe. Båda är nakna. Båda undviker ögonkontakt, samtidigt som inget riktigt driver dem därifrån. Plötsligt är det något outtalat i luften – inte obekvämt, men aningen laddat. En medvetenhet. En gräns som inte överskrids men som syns tydligare nu.

   “Jag tänkte sätta igång grillen”, säger han till slut, tonläget lite avväpnande.

Claudia lyser upp med ett litet hummande leende, som om hon också behövt en naturlig utväg ur tystnaden.

   “Gör det. Jag fixar med salladen. Och kanske ett glas vin till maten?”

   “Ja, men jag tar gärna en öl till grillningen om det går för sig?”

   “Det gör det mister, jag ska nog ha en jag med tror jag.”

 

Claudia trippar uppför trappan till altanen, naken och obekymrad. Mattias kommer aldrig att erkänna det för henne, men han tycker det ser både härligt och lite roligt ut hur hennes bröst guppar i takt med stegen. Inte på ett snuskigt sätt – bara något med hur fri hon är i kroppen, hur lite hon bryr sig. Och om någon kvinna inte skulle ta illa upp av en sån observation, så är det nog Claudia. Det är kanske just därför han aldrig säger det – för att han inte behöver.

 

Grillen är ingen klotgrill från en stormarknad, utan en rejäl, murad pjäs med ett tjockt, väderbitet galler ovanför ett eldfat. Runtom står slitna träbänkar. Gallret är belagt med gamla fett- och matrester, så Mattias börjar med att skrubba det med en stålborste. Det luktar rök, järn och sommar. Sedan samlar han ved: torra näverbitar, småkvistar, några större trän. Han staplar dem metodiskt, som om varje bit spelar roll – nästan som att han bygger mer än bara en grillbädd.

   ”Är du beredd?” Hör han plötsligt Claudias röst uppifrån altanen. När han vänder sig om hinner han precis fånga ölburken hon kastar mot honom. Det skramlar till i handen och han skrattar till.

   ”Tack!” Säger han, öppnar burken och lyfter den i en skål mot henne.

Hon höjer sin tillbaka, står lutad med armarna över räcket, leendet avslappnat och nöjt. Han tar en djup klunk och återgår till veden. Claudia står kvar en stund, tyst, bara betraktar honom.

   ”Har du det bra där uppe?” Ropar han till slut, utan att titta.

   ”Jag njuter av utsikten bara”, säger hon, tydligt med en glimt i rösten – en pik till det han själv sa till henne i sovrummet i morse. Han skrattar till, ett kort men ärligt skratt av igenkänning.

   ”Gillar du den?”

   ”Det är den bästa”, svarar hon, och han kan nästan höra hennes leende genom luften. 

 

De avnjuter middagen – grillad fläskkarré med egengjord potatissallad – tillsammans med ett glas kallt, fruktigt vitt vin. Solen har försvunnit bakom trädtopparna, men kvällsljuset strilar fortfarande in mellan stammarna och målar bordet i guld. De äter med god aptit, avslappnade och tysta mellan samtalen, och innan de vet ordet av har hela vinflaskan tömts. När blåbärspajen – varm och doftande – kommer fram, är det som pricken över i:et på en nästan löjligt idyllisk sommarkväll.

 

Samtalet flyter från skratt till allvar, och efter ett tag nämner Claudia att hon måste lämna stugan en stund imorgon.

   “Jag försökte verkligen skjuta på det tills någon dag du inte är här, men det gick bara inte. Jag behöver kolla posten, vattna blommorna, jag har ett möte med banken… och så måste gasoltuben fyllas på.” Hon räknar upp allt hon har försökt pussla ihop, frustrerat men förlikat.

   “Det är lugnt för mig”, säger Mattias. “Jag fortsätter att måla här. Jag lovar att ta hand om stugan åt dig.”

   “Jag vet… men det är så roligt att vara här tillsammans med dig. Det känns som att jag förlorar en hel dag när jag måste iväg. Så nu försöker jag bara klämma in allt jag kan på en och samma gång för att slippa åka mer.”

   “Så skulle jag också gjort. Det låter som det smartaste.”

Hon nickar, men suckar en aning, som om hon tvingas åka in till arbetet en dag mitt under semestern. Han lutar sig bakåt, låter blicken vila på henne ett slag, innan han säger, mjukt:

   “Jag kommer vara här och vänta på dig.”

Hon tittar på honom, och det dröjer någon sekund innan hon ler – ett sådant där leende som inte bara syns på läpparna utan också i ögonen.

   “Du vet hur man får mig på rätt humör igen, tack.”

   “Ett bad på det innan vi ska sova?”

   “Det tycker jag verkligen.”

 

De dyker i båda två och simmar runt i några minuter innan Claudia känner sig nöjd, hon badar gärna och ofta men inte så länge. Hon kliver upp på bryggan och Mattias stannar kvar en stund och flyter. Om hon kan se hans penis eller inte spelar ingen roll, hon får gärna se den om hon nu vill. Claudia i sin tur sätter sig på bryggan och lutar sig bakåt med händerna pressade mot bryggan och brösten upp i vädret. Och – på tal om att se kön – så särar hon på benen och vädrar…henne där nere. Mattias ligger lugnt kvar i vattnet och när han vänder sig om mot henne så ser han mer än han trodde han skulle få innan. Han tittar bort direkt och ler för sig själv, kan man vara mer fri i sig själv? Undrar han.

   “Där sitter du bra”, konstaterar han.

   “Det gör jag, du verkar ha det bra där du är också.”

 

Han kliver upp efter en stund och sätter sig bredvid henne, drar händerna genom håret och pustar ut. Deras lår nuddar varandras, lätt och avslappnat, som om det är det mest naturliga i världen. Mattias sitter upprätt, blickandes ut över sjön. 

   “Du borde bo här året runt”, säger han plötsligt. “Jag hade kommit och hälsat på dig ofta.”

   “Jag vet”, säger hon med ett snett leende. “Jag vill inget hellre. Men det är så mycket som måste fixas först – jag behöver vatten, el, bättre isolering… och vägen hit från stora vägen är som en stig för getter. Och allt det där kostar…” Hon suckar tungt. “…rumpa.”

Mattias spricker upp i ett skratt, oväntat högt, och skrattar länge.

   “Men det gör ju det!” säger Claudia med en förolämpad min, fast hon själv är på väg att le.

   “Nej men… jag bara fick upp en sån löjlig bild i huvudet. Du vet när man handlar på nätet, så kommer man till betalningen: ’Välj betalmetod – kort, faktura, banköverföring… eller rumpa.’”

Claudia tittar på honom, blinkar till – och så brister hon ut i ett skratt som bubblar ur henne som en fontän. Hon lutar huvudet bakåt, skrattar upp mot himlen, hela kroppen skakar.

   “Oh gud, vilken bild jag fick upp i huvudet. Folk hade fått en hjärtinfarkt.” 

 

De båda viker sig av skratt, svala och blöta där på bryggan, med kvällsljuset fladdrande över vattnet och deras bara kroppar. Sedan lutar Claudia sig tillbaka och drar ett djupt andetag, fortfarande småleende.

   “Alltså, om man verkligen kunde betala med rumpa… då hade jag varit förmögen.”

Mattias vänder sig mot henne med ett skratt i halsen.

   “Jasså? Kapitalet sitter där bak, alltså?”

   “Ja du, arvet från mamma. Argentinsk stjärt, svensk vilja. Inte alltid praktiskt, men den är dyrbar.” Hon skrattar och smackar lätt med tungan.

   “Själv hade jag varit utfattig”, säger han. 

Claudia granskar honom från sidan, ögonen kisar av skoj.

   “Ja… tyvärr. Det är nog sant.”

   “Ouch!” Säger han, med handen mot bröstet. “Tänkte du inte ens försöka säga emot?”

   “Jag är bara ärlig, sorry honey.”

 

De reser sig upp för att gå tillbaka till stugan igen, det börjar närma sig läggdags för henne då hon ställt klockan tidigt imorgon bitti.

   “Vänta, du har fått något smuts där”, säger hon och börjar direkt daska honom på baksidan av låret och hon kommer åt undersidan av hans rumpa mer än en gång, säkerligen omdevetet. “Så, borta. Det var någon rest från bryggan.”

   “Tack”, säger han.

   “Har jag något?” Frågar hon och vänder på steken och svankar åt honom.

Det finns inget där, men Mattias kan inte missa chansen.”Ja lite”, säger han och gör samma sak på henne och även han kommer åt hennes mjuka och runda kroppsdel några gånger utan att hon reagerar. 

 

Disken blir kvar smutsig på diskbänken på Mattias initiativ, den tar han hand om imorgon när hon är iväg på alla sina ärenden. De båda kissar över hennes odling – inte samtidigt dock – och Claudia går in och lägger sig tidigare än honom.

   “Är du säker på att du kan sova på soffan? Vi kan byta.”

   “Nej tack, det går bra. Tack för idag”, han sitter på stolen på altanen och sträcker sig efter hennes hand och hon tar den i sin.

   “Tack för hjälpen med målningen och för ditt sällskap, jag uppskattar det.”

   “Det är bara jag som ska tacka Claudia, du vet att jag har rätt.”

   “Haha åh. Jag vet, men jag är tacksam för dig med.”

   “Jag med…syrran.”

Claudia grymtar med näsan. “Halvsyrran.”

 

Morgonen efter så vaknar Mattias när Claudia kliver upp i ottan. Hon går runt i köket med en tung kropp och fixar kaffe och brer några mackor. Mattias ligger kvar under tiden och tittar på henne när hon håller på, vilket är roande då hon inte är på humör.

   “Jag vill verkligen inte detta”, säger hon och menar den långa dag av ärenden som väntar henne. “Och du ligger där och ler.”

   “Jag tycker alla människor förtjänar att bli väckta av en naken och sur kvinna, då vet man att det kommer bli en bra dag.”

Claudia ler till, högst ovilligt, och fyller sin kopp med svart kaffe. Även Mattias tar en kopp, men han väntar med att äta mackor tills senare, han har ju all tid i världen. Utanför är det molnigt, regnet ligger i luften och det blåser kyliga vindar.

   “Jag har inte haft trosor och bh på mig på flera veckor, allt är obekvämt och trångt och varmt och instängt. Men jag måste vara lite proper hos banken och hos tandläkaren.”

   “Du får passa på att ha dom snyggaste och obekvämaste kläderna idag, för då blir det extra skönt när du väl får klä av dig ikväll.”

   “Mm, varför är det så? Dom kläderna som är snyggast och sexigast är också dom mest obekväma, inte sommarkläder kanske, men resten-av-året-kläder är det alltid så med.”

Mattias är inte rätt person att svara på det, men hon har säkert rätt och han vågar inte säga emot henne när det kommer till detta.

   “Det får vara värt det idag kanske? När du ska träffa till banken menar jag.”

   “Det får väl vara det. Men jag gillar det inte.”

 

Hon klär på sig underkläder, ett par tajta jeans, ett linne och en jeansjacka över. Mattias följer henne till bilen med den tomma gasoltuben i famnen, han lägger in den i hennes bagageutrymme. 

   “Det känns faktiskt bra att veta att du är här och tar hand om stugan. Jobba inte ihjäl dig idag bara, lämna lite jobb till mig.”

   “Ingen risk. Åk nu så kommer du tillbaka fortare. Själv ska jag ta ett morgondopp.”

   “Fy vad taskig du är.”

 

Claudia är borta i flera timmar, men hon hinner med mycket. Hon tittar till sin lägenhet, plockar upp posten, vattnar växterna och hämtar ut ett paket från ett postombud. Därefter gör hon en avstickare för att ta hand om en grej hon inte berättat om – något som förblir hennes hemlighet för tillfället. Sedan vidare till ett besök hos gynekologen, ett möte med banken och en snabb kontroll hos tandläkaren. Hon hinner dessutom med en sen lunch med en väninna, ett stopp på Systembolaget och storhandling inför kommande dagar. Som avslutning byter hon ut den tomma gasoltuben mot en full innan hon sätter sig i bilen tillbaka mot stugan. 

 

Mattias har det betydligt lugnare, men han ligger inte på latsidan. Dagen är molnig men varm, med mjuk luft som känns somrig trots avsaknaden av sol. Han målar två av stugans väggar med röd färg och går sedan vidare till vindskivorna som får ett nytt lager vitt. När penseln behöver vila tar han tag i stuprännorna och gör rent bland gamla löv och barr. Flera gånger under dagen doppar han sig snabbt i sjön – inte för att tvätta sig utan för att piggna till, som ett sätt att stämma av kroppen.

Han kokar kaffe och dricker det långsamt på trappen. Fyller på med vatten till uteduschen, diskar efter frukosten och städar lite inne i stugan. Allt han gör går lätt – det är som att uppgifterna inte tar energi, utan ger.

Vanligtvis skulle han kalla sig själv lat, någon som kan låta disken stå i dagar utan att bry sig. Men här känns det inte så. Här vill han hålla efter, här känns det meningsfullt att göra små saker ordentligt. Och kanske framför allt – här vill han göra det för någon annans skull. För henne.

 

Det är en trött och lätt irriterad Claudia som svänger in på den lilla skogsvägen och parkerar bredvid Mattias bil. Hon är hungrig, överstimulerad, svettig, och har ett svagt surrande huvud av alla dagens intryck. Men ändå – bara synen av hans bil där, tryggt parkerad intill hennes stuga, får något att röra sig inom henne. Det är en liten mikroskopisk glimt av glädje, knappt märkbar, men den finns där. Ett litet andrum i tröttheten. När hon kliver ur bilen möts hon av den ljumma, stilla kvällsluften och känner genast hur kläderna sitter klibbiga och tajta mot huden. Hon suckar och ångrar att hon inte tagit med ett ombyte – något löst, något som andas. Hon drar i linnet som klistrat sig vid ryggen, men det gör ingen större skillnad.

   ”Hallå där.”

Mattias dyker upp från skogsstigen som leder mot stugan. Barfota, solbränd, smutsig. En skvätt röd färg tvärs över bröstet, en vit fläck på låret. Och naken såklart. Det mest självklara i världen här. Håret är lite rufsigt och han ser nästan ut att vara en del av naturen omkring dem – som om han hör till träden, solen och marken.

   ”Åh, du skrämde mig”, säger hon, men leendet i hennes röst avslöjar att det inte gjorde något.’

   ”Förlåt. Jag hörde bilen, ville möta dig.”

 

Det är något visst med att komma hem efter en lång dag, slut i kroppen, hungrig och less – och mötas av honom. Att han är där. Att han väntat. Att han ser på henne med den där lugna blicken som inte kräver någonting, men ändå är närvarande till hundra procent. Han tar några steg till, obrydd, och det är något i hans närvaro, något i sättet han bara är där, som får henne att slappna av mer än hon trodde var möjligt.

   ”Gick det bra?” Frågar han, och hon hör på tonen att han faktiskt vill veta, att han lyssnar.

   ”Ja… jo, jag fick gjort det mesta. Men jag är så trött.” Hon släpper ut en djup suck. ”Men att titta på dig såhär… gör mig glad. Det är något med att komma hem till dig… naken och färgglad.”

Han skrattar till. ”Färgglad var det ja. Väggarna blev bra. Du ska få se.”

   ”Jag ser redan att det här blev bra.” Hon nickar mot honom, låter blicken stanna en sekund för länge.

   “Jag har levt ut min inre Claudia och varit naken även när du inte varit här och det har känts otroligt, lite fel på något sätt, som att jag smutsar ner ditt hem. Men jag tror inte du har något emot det.”

 

Claudia känner en plötslig vilja att krama om honom hårt, men hon låter bli. ”Du behöver inte förklara dig. Du är hemma, det är klart du ska gå naken. Jag älskar att du gör det.”

Hon säger det spontant, utan att tänka. Och det hon känner precis då, när hon ser honom stå där med färgstänk på kroppen och ett snett leende, är att det är sant. Hon älskar det. Inte bara att han är där. Utan att han gör det enkelt att vara nära honom. Hon älskar att han har blivit en del av hennes ställe. Som om han alltid varit där.

   ”Du ser varm ut”, säger han.

   ”Jag är varm. Och hungrig. Och trött. Och lite lycklig också, faktiskt.”

Han ler igen, mjukt.

   ”Jag har förberett lite. Vill du ha något att dricka? Duscha? Jag tänkte att vi kunde äta så fort du orkar.”

Hon nickar. ”Bara att få kliva ur de här kläderna och vara med dig känns som en belöning.”

 

Claudia hör sig själv säga saker hon inte brukar säga – små komplimanger och tacksamhetsfraser som nästan låter som smörande. Hon vet inte vart det kommer ifrån, bara att det känns märkligt naturligt just nu. Mattias verkar inte reagera på något särskilt sätt, han bara tar emot orden med samma lugna sätt som alltid. Han böjer sig fram, greppar gasoltuben i ena handen och två tunga matkassar i den andra, som om det vore ingenting, och börjar gå mot stugan. Det enda hon behöver bära är en påse som inte väger mycket alls, och även för det vill hon säga något snällt, men hon låter bli.

 

Inte i många sekunder dock, de två går på stigen mot stugan och hon ser hans nakna kropp bakifrån och hon kan inte hålla orden inom sig, de måste ut. 

   ”Vet du”, säger hon, med lätt röst, ”ibland blir jag verkligen glad över att se en naken mansrumpa. Som nu till exempel.”

Ett skratt från Mattias men han stannar inte upp. “Jaså? Jag är glad om jag kan göra dig glad.”

   “Mm jag har aldrig varit så stor beundrare av mansrumpor innan, men nu känner jag mig frälst.”

   “Trevligt, så den kanske inte kommer göra mig bankrutt då?”

   “Haha nej, den stiger i värde mer och mer för varje gång jag får se den.” 

Mattias skrattar tyst och vänder sig om lite snabbt. ”Jag försöker mitt bästa för att bidra till landskapsbilden.”

   ”Du gör ett utmärkt jobb. Det är något väldigt… hemtrevligt med dig så där.”

 

Orden lämnar henne utan att hon hinner tänka efter. Hon hör själv hur mycket som egentligen ligger mellan raderna, och inser att hon inte är särskilt diskret. Ändå tar Mattias emot allt med samma lugna, självklara sätt, och det får något att bubbla i henne – en glad, lite kittlande känsla som gör att hon vill säga, och kanske till och med göra, ännu mer icke-diskreta och smått olämpliga saker. Vid stugan kliver han in genom den öppna ytterdörren med gasoltuben i ena handen och matkassarna i den andra, och hon följer honom tätt efter. Det är något tryggt i att se hans breda rygg framför sig när de går in, och hela rörelsen – att komma hem tillsammans – känns så naturlig att hon nästan förvånas. Som om det här, att dela stugan och vardagen, redan var deras gemensamma liv.

 

I köket möts hon av en varm, inbjudande doft som får hennes mage att dra ihop sig ännu mer.

   “Har du lagat mat?”

   ”Ja, jag har förberett så det är bara att värma på lite snabbt sen. Men jag tänkte att du kanske vill duscha eller bada först?” Säger Mattias.

Claudia tycker om honom ännu mer nu och hon vill krypa ihop i hans nakna famn och känna hans närhet.

   “Jag vill nog både bada och duscha innan.”

   “Det är lugnt, jag har fyllt på vatten i bunken och det borde vara varmt nu. Jag fyllde på extra mycket så jag tror det ska räcka till två duschar.”

   “Jag…jag vill gärna duscha tillsammans ändå, som vi gjorde igår. Vill du det också?”

   “Det säger jag inte nej till, så kan du hjälpa mig få bort färgen som jag inte ser.”

De hjälps åt att tömma matkassarna, hon lägger mjölken i kylen medan han staplar konserver i skafferiet. De rör sig lugnt runt varandra, tar emot varor ur den andres händer och fyller på hyllor och lådor i tyst samförstånd. Varje liten gest känns naturlig, som om det alltid varit så här.

 

När de är klara kan Claudia äntligen pusta ut och känna hur kroppen börjar varva ner.

   ”Nu vill jag bada”, säger hon.

   ”Yes, men då måste vi få av dig de här kläderna”, säger Mattias och nyper tag i fållen på hennes linne. Han möter hennes blick, håller kvar den en aning längre än hon väntat sig.

   ”Är det okej?” Frågar han, lågt.

Hon hinner tänka att hon borde säga något kvickt och avväpnande, men det enda som kommer är ett långsamt:

   ”Ja.”

Han drar linnet över hennes huvud och hon känner hur det fuktiga tyget lossnar från huden med ett svagt sug. Hans händer stryker lätt mot hennes armar när han drar ner dem längs sidorna. Hon noterar den enkla, praktiska gesten – men ändå känns det som att något mer rör vid henne.

 

Han knäpper upp bh:n och hon släpper ut ett lättat andetag när den faller.

   ”Bygeln i ryggen höll på att ta livet av mig”, muttrar hon.

   ”Tur att jag kunde rädda dig”, säger han, med ett snett leende. Hon känner hur mungiporna drar upp sig av sig själva och hur det blir märkligt varmt i bröstet.

Hon börjar lossa jeansen, men han stannar upp, möter hennes ögon igen.

   ”Trosorna också?” Frågar han, lugnt och nästan artigt.

Hon nickar. ”Om du ändå är igång.”

Han drar ner dem med en stadig rörelse. Fingrarna snuddar till mot höfterna, bara en sekund, men det lämnar efter sig en liten, oväntad värmeklick under huden.

 

När hon står där, fri från de klibbiga kläderna, känns kroppen tio kilo lättare och något inom henne känns mer… vaket.

   ”Det här är första gången någon hjälper mig av med kläderna utan att det är en dejt”, säger hon och försöker låta oberörd.

   ”Det här är kanske bättre än en dejt”, svarar han. ”Vi ska till bryggan, inte till en restaurang.”

Hon skrattar till, mer än hon hade tänkt sig. ”Du fattar verkligen det här livet.”

 

De står där, båda nakna i eftermiddagssolen. Hon låter blicken svepa över honom, lite för långsamt för att vara helt oskyldigt, innan hon drar in luften djupt och ler med hela kroppen.

   ”Så där ja. Nu är jag människa igen.”

Hon vrider på kroppen så han kan se henne framifrån.

   “Men, ojdå. Här har det hänt grejer ser jag.”

Det Mattias menar är att Claudias svarta och ovårdade könshår är puts väck och endast hennes lilla springa syns. 

När hon var iväg tidigare så gjorde hon något som var hemligt, och detta var att vaxa sig, både mellan, och på benen.

   “Ja, vad tycker du?”

   “Haha, vad ska jag säga? Det är jättefint.”

   “Tack. Jag hade en timme över innan gynekologen och jag kollade om dom hade en drop in tid och dom hade en direkt. Jag tänkte att det kunde vara trevligt att vara lite fräsch innan jag skulle lägga mig i den där stolen. Och så kanske du gillar det med?”

   “Oj. Ja men det är fint, men jag hoppas du inte gjorde det för att jag skulle se dig.”

   “Nej det gjorde jag inte, du kan vara lugn.”

   “Bra”, säger han och ser lite osäker ut. ”Ska vi ta ett dopp?” Frågar han då.

   ”Gud, ja. Raka vägen till sjön.”

Hon tar hans hand och de går med raska steg ut på altanen och ner mot vattnet.

 

När de kommer ner till sjön hoppar Claudia i med ett skratt, och Mattias följer efter. Vattnet är svalt mot den varma huden, och luften är stilla. 

   “Åååh så skööönt”, ropar Claudia och skvätter vatten runtom sig.

   “Jag vet, jag hade kunnat vara i här hela dagen.” Säger han och skvätter vatten åt hennes håll.

Plötsligt simmar hon snabbt fram bakom honom, klänger sig lekfullt fast vid hans rygg. Hennes bröst trycker mjukt mot hans rygg, och hon känner hans händer varsamt stödja henne när hon håller sig nära. Vattnet skvalpar lugnt omkring dem, men i henne är det inte lika stilla. Hon märker att hon gillar känslan – inte bara tryggheten i hans grepp, utan också hur hans beröring känns distinkt, stadig, manlig. 

De håller sig så en stund, skrattar åt ingenting, innan de långsamt simmar in mot bryggan. Mattias klättrar upp först, och dropparna rinner nedför hans kropp. Claudia fastnar med blicken på honom igen och hon märker att hon tittar på honom annorlunda nu än tidigare, mer som en man och mindre en (halv)storebror. 

 

Väl uppe på bryggan låter Mattias handen vila lätt mot hennes midja, och Claudia lutar sig mot honom utan att tveka. Hans närhet känns självklar, och hon njuter av den mjuka värmen från hans kropp mot sin egen.

   ”Det här var precis vad jag behövde”, säger hon mjukt, nästan mer till sig själv än till honom.

   ”Jag med”, svarar han, och blicken han ger henne är så varm att hon måste se bort innan det blir för mycket. Hon lägger sin hand över hans, kramar om den lätt.

   “Nu hade det inte varit fel att ha en vedeldad bastu här, då hade allt varit helt komplett.”

   “Jag har faktiskt kollat med en firma som bygger sådana bastusar, men priset… asså.”

   “Kostade rumpa?” Inflikar han.

Hon fnittrar till. “Väldigt mycket rumpa. Båda våra hade fått jobba då.”

   “Haha, jag älskar din humor. Synd att det tog trettio plus år för mig att fatta det.”

Varje ord han säger får henne att vilja stå kvar, men hon känner att benen börjar bli för mjuka. “Vi får vara glada att vi hittade varandra till slut.”

   “Det har du rätt i. Vad säger du, ska vi få lite mat i magen på dig? Så du inte svimmar.”

   “Ja, men först vill jag duscha. Du har färg över hela dig som jag måste skrubba bort.”

   “Jag tar tacksamt emot din hjälp.”

 

Om Mattias är nervös inför deras gemensamma dusch visar han det inte. Han ställer sig på plats under den enkla utomhusduschens rör, vinkar in henne bredvid sig och sätter på vattnet. Strålen är varm och skön, och de känner hur svett, solkräm och myggmedel sakta rinner av dem. Igår hade de varit noga med att hålla lite avstånd, men idag har den gränsen suddats ut. De råkar nudda vid varandra flera gånger, och när de byter plats för att få vattenstrålen över sig känner hon plötsligt något lent och slappt kittla henne på stjärten en kort sekund.

   ”Får jag hjälpa dig med ryggen?” Frågar han.

   ”Gärna.” Hon räcker honom tvålen med ett leende. ”Var noga. Här är vi inte blyga.”

Han skrattar mjukt. ”Det har jag förstått vid det här laget.”

Hans händer börjar vid hennes axlar och skuldror, långsamma, noggranna rörelser som inte lämnar någon fläck otvålad.

   ”Jag… jag måste säga”, börjar hon och letar efter orden, ”att även om jag länge varit bekväm med min kropp så trodde jag inte att jag skulle känna mig så här fri med dig. Det känns som att jag nästan inte har några spärrar alls. Eller jo, det har jag, men jag trodde aldrig att vi skulle stå här och… göra det här tillsammans.

 

Han fnissar lågt medan han jobbar sig ner mot mitten av hennes rygg. ”Du har känts fri sen jag kom hit. Och igår, när du föreslog att vi skulle duscha ihop, kändes det som det mest självklara i världen.”

   ”Det var mest praktiskt då”, säger hon, men ler åt minnet.

   ”Vilket det var. Men det är fint att du känner så. Jag känner likadant. Har nog aldrig känt det här med någon annan förut. Snart börjar vi väl leta fästingar på varandra med förstoringsglas.”

   ”Jag kan kolla överallt på dig. Jag skäms inte.”

   ”Det är nog snarare jag som skulle skämmas… men jag kan kolla dig också. Nu är det ju lättare när du inte har hela skogen kvar där nere.”

Hon skrattar och vänder sig om mot honom. Han har just nått ner till ryggslutet och hon gissar att han inte tänker fortsätta längre ner.

   ”Nu är det din tur”, säger hon, och börjar skrubba bort stänk av vit och röd färg från hans bröst och armar, långsamt arbetande sig vidare över hans hud.

 

Stunden de har tillsammans är fin och all färg hinner skrubbas bort från hans kropp innan vattnet tar slut i vattenbehållaren. Det sista skummet rinner av hans hud och bort över trallen. De står kvar en stund, båda varma trots den plötsliga tystnaden när strålen dör ut.

   “Det var det”, säger han lättsamt. “Nu ska min kära dam här få mat och vin i kroppen innan hon får skörbjugg.”

   “Oho, bli servad av naken man i mitt eget hem, väck mig inte om jag drömmer.”

   “Att få serva en naken kvinna som sitter och väntar på mig är inte helt fel heller.”

   “Det förstår jag. Jag har en flaska vodka som vi kan ha kul med.”

En naken kram på det, den känns bra och naturlig och inga erigerade kroppsdelar hamnar i vägen. 

 

30 minuter senare sitter de vid köksbordet och äter maten som Mattias förberett när Claudia var borta. De dricker vin och pratar om en gemensam nämnare de har: deras pappa.

   “Undrar om det fanns någon kvinna han inte stoppade kuken i”, säger Mattias. “Vi har säkert fler syskon än dom som dök upp vid testamentläsningen.”

   “Mm han var en riktig knullgubbe. Jag gissar väl att han och mamma knullade som kaniner i någon vecka, då blev jag till och sen var hon inte intressant för henne längre.”

   “Din mamma var riktigt het, så jag fattar att han ville knulla henne.”

   ”Ja, det var hon. Men hon åt upp honom inifrån och ut, och han pallade inte med hennes latinamaneer. Hon hade temperament, den damen – kunde ryta ifrån som ett lejon när hon blev arg. Men, precis som min mormor och jag själv, hade hon både snällhet och lust i överflöd. Tyckte hon om någon, då visade hon det.”

 

Mattias vet inte riktigt vilken av alla krokar han ska nappa på. ”Menar du att hon var för mycket för honom? Han kunde väl vara ganska intensiv han med?”

   ”Ja… eller. Jag skulle nog kalla honom ettrig, envis, jobbig och rätt trögfattad ibland. Han fattade bara inte när han gick över gränsen och blev störande. Mamma var också envis, men om hon ville ha något såg hon till att få det. När pappa inte klarade av det körde hon över honom totalt.”

   ”Så kanske det var.” Mattias har en annan bild av sin far, men den har förändrats många gånger, så han tvivlar inte på att Claudia talar sanning. ”Var det därför de gjorde slut? Eller var det för att han var otrogen?”

   ”Hon fick verkligen inte ut det hon ville av honom, och att han låg runt hjälpte ju inte. Har han sagt något till dig om deras relation?”

   ”Inte mer än att dom hade kul ett tag… men att hon”, han tvekar, för orden är hans fars, ”var ganska elak mot honom. Det var därför han sökte tröst hos andra kvinnor.”

Claudia blir tyst en stund, sedan nickar hon långsamt. ”Sa han så?”

   ”Ja. Och… att hon hade skällt på honom och kallat honom fula saker. Han pallade inte mer. Men som sagt – hans ord. Han förtjänade dem säkert.”

 

De möts över bordet, fingrarna flätas samman, och vinet värmer både kinderna och samtalet. Stämningen är långt ifrån dålig, men det de pratar om ligger tungt nog för att ingen av dem ska skratta rakt ut.

   ”Alltså, jag är säker på att han inte ljuger,” säger Claudia och snurrar lite på glaset. ”Hon kunde vara elak. Men vi får inte glömma att hon är uppvuxen i Argentina – där pratar man så, och han var ovan vid det. Men… du fattar väl varför hon blev fly förbannad när han låg med någon annan?”

   ”Bortsett från att han var otrogen, menar du?” Mattias höjer ögonbrynen. ”Nej, faktiskt ingen aning.”

Claudia ler snett. ”Jo men alltså… Han kanske var en knullgubbe, men han orkade inte med mamma och hennes lust. För… du har väl hört talas om oss latinas och vår sexlust?”

Mattias skrattar till och lutar sig närmare. ”Haha, nej, det tror jag faktiskt inte. Men nu blev jag nyfiken. Berätta.”

Hon ser på honom över kanten av glaset, ögonen glittrar busigt. ”Jag tror det är dags att ta fram vodkan först. This is gonna get dirty.”

 

Flaskan med vodka och två små glas plockas fram, en skål med nötter ställs bredvid. De sätter sig ute på altanen, kvällsluften är mjuk mot huden. Mattias uppfattar inte stämningen som tung, snarare pirrigt laddad, och Claudia känner likadant. De skålar, glasen klirrar lätt, och de tömmer innehållet i en enda klunk.

   “Det är väl egentligen inte pappas fel men, och det är samma sak med, jag skulle gissa 90% av alla män i Sverige, så vill ni knulla jättemycket hela tiden tills att ni träffar en kvinna som verkligen vill knulla hela tiden. Då plötsligt funkar det inte längre, och det blir inte lika roligt. Mamma sa att dom hade sex hela tiden i början, men det gick fort innan han inte kunde få upp den mer. Och sen, när det nästan helt slutade mellan dem, fick hon veta att han varit med någon annan.”

   ”Aj… den kan inte ha varit lätt”, säger Mattias lågt.

   ”Nej. Hon har pratat mycket om honom, och det har sällan varit något positivt. Hon fick verkligen bita ihop för att inte säga för mycket… för utan honom hade jag ju inte funnits.”

   ”Hur kändes det för dig då, att hon pratade så om honom?”

Claudia rycker lite på axlarna, men det är ett långsamt ryck, eftertänksamt. ”Både och. Jag har också varit arg. Men… jag vet inte om du vet, jag träffade honom ganska mycket innan han dog.”

   ”Nej, det visste jag inte.”

   ”Vi sågs, pratade i telefon… jag hälsade på honom på sjukhuset. Man kan säga mycket om honom, men jag lärde mig att se en man som inte ville någon illa. Jag kunde till och med förstå varför han var som han var. Han hade en tuff uppväxt… och han gjorde nog så gott han kunde. Så nu bär jag inte runt på samma ilska längre.”

En ensam tår rinner nerför hennes kind, och Mattias känner själv hur det hettar i ögonen.

   ”Skål för pappa”, säger han mjukt.

De höjer glasen och dricker. ”Utan honom, inget oss”, säger hon med ett litet leende genom tårarna.

   ”Och utan oss… hade väggarna fortfarande varit blekröda.”

   ”Men just det!” Utbrister hon plötsligt, och energin i hennes röst lättar luften mellan dem. ”Du har ju målat, och jag har inte ens sett!” Hon reser sig upp.

   ”Nu direkt?”

   ”Ja”, säger hon och börjar gå, kastar en blick över axeln. ”Ta med flaskan.”

 

De går nedför trappan och ställer sig på stadig mark, Claudia tar vodkaflaskan från honom och dricker rakt ur den, ger den tillbaka till honom och han dricker lite han med. Hon lägger en arm om hans rygg och lutar handen mot hans midja och Mattias gör samma sak och hans hand stannar lite längre ner mot höften. De går längs husväggen, stegen synkade, som om varken hon eller han har bråttom att komma fram. Den nystrukna färgen glöder djupt röd i det mjuka kvällsljuset, doften av målarfärg blandas med den svaga sötman från syrénbusken vid hörnet.

Claudia låter blicken svepa över väggen. ”Det här… det är som ett helt nytt hus”, säger hon, men rösten är mer varm än förvånad.

   ”Det var ju tanken”, svarar han med ett snett leende, och när de stannar till vid gaveln glider hans hand lite längre ner mot hennes höft, hud mot hud, nästan som av misstag, men utan att flytta den igen.

Hon står kvar, nära, och tittar upp mot vindsskivorna. ”Och vitt där uppe… det lyfter allting.” Hon vänder huvudet mot honom och märker hur nära hans ansikte är, hur hans andedräkt blandas med den friska kvällsluften.

 

Han nickar mot stupröret. ”Och där… tömt och klart. Vattnet ska rinna fritt nu.”

Hon ler långsamt, låter blicken vila på hans mun en sekund för länge. ”Du är bra på att ta hand om saker”, säger hon mjukt, med en underton som får hans grepp om hennes höft att kännas lite fastare.

De står kvar en stund, tysta, innan hon tar ett halvt steg närmare och lägger huvudet mot hans axel. ”Det här är fint, Mattias. Alltihop.”

Han svarar inte direkt, men hans hand rör sig sakta längs hennes rygg, varm och stadig, och när han till sist talar är det med en röst som är både lugn och laddad. “Jag är glad att du gillar det, jag hade kul när jag gjorde det i alla fall.”

 

De dricker mer, båda deras händer har sjunkit ned och nått den andras mer mjukare delar och de går på mer ostadiga ben tillbaka mot altantrappan. Men de går inte upp, istället vänder de sig om och sätter sig tillsammans på en träbänk vid utegrillen.

   “Vad pratade vi om?” Frågar hon med huvudet lutat mot hans axel.

Mattias tar en mun vodka och sväljer och grymtar till. “Pappa, din mamma, sex och förlåtelse, typ.”

   “Hihi, om allt möjligt som är kul i livet då. Pratar du mycket om sex med vänner eller så?”

   “Inte alls, långt ifrån är jag rädd.”

   “Vad synd. Varför då?”

   “Ja du, bra fråga. Om jag ska vara brutalt ärlig så har jag i stort sett ingen nära vän, dom försvann när vi separerade (han och hans ex) och innan dess så…vi hade väl inget att säga om det, det kändes kanske för privat.”

   “Okej”, säger hon och smeker honom över armen.

   “Du då?” 

Hon ler, lite hemlighetsfullt. ”Jag? Jag älskar att prata om sex. Med mina väninnor kan jag prata om allt – drömmar, fantasier, det senaste ligget och pinsamheter. Vi kan diskutera känslan av lusten man kan känna till en person som man vet vill ha en, hur en blick kan få det att pirra… och till och med skratta åt när det gått helt åt skogen.”

Han möter hennes blick, nyfiken och lite mer allvarlig nu.

   ”Och med mamma…” Hon tar en klunk till, torkar sig om munnen med baksidan av handen. ”Vi var väldigt öppna. Kanske mer än dom flesta. Hon lärde mig att det är bättre att prata om det än att låtsas som att det inte finns. Hon brukade säga: Lust är som eld – utan syre dör den. Och syre… det är att våga prata, våga fråga, våga berätta.”

Mattias låter flaskan vila i knät och tittar på henne lite längre än nödvändigt. Mellan dem hänger orden kvar som ett mjukt, hett dis i kvällsluften. 

 

De har en fin stund ihop. Hade detta varit en romantisk tantsnuskroman hade de tänt en öppen eld och suttit framför den med filt och glas i handen, men kvällsljuset är fortfarande mjukt och starkt nog för att veden ska få ligga kvar i vedboden.

   ”Får jag ställa en jobbig fråga?” Frågar han.

Claudia lyfter blicken mot honom, nyfiken och glad över hans initiativ. ”Det får du – om jag får ställa en till dig också. Men då lovar du att vara ärlig.”

   ”Jag är som en öppen bok. Jag tror inte det finns något jag skulle undanhålla för dig. Börja du.”

   ”Ska jag börja? Oh… okej.” Hon drar lite på det, som om hon vill väga orden rätt. ”Men… du sa att du inte har några vänner kvar. Och att du inte har träffat någon annan kvinna sedan ni separerade. Är du, eller känner du dig… ensam?”

Det är en tung fråga, men Mattias är inte oförberedd. Han har ägnat otaliga timmar åt att tänka på just detta och den vassaste smärtan har slipats ner med tiden, även om ärren är kvar.

   ”Det gör jag ganska ofta”, säger han och låter flaskan vila i handen. ”Det går bra när jag jobbar, eller de veckor grabben är hos mig. Då är huset fullt av ljud och det finns alltid något att göra. Men annars…” Han rycker lätt på axlarna, som om han försöker göra det mindre än det är. ”Annars är det tyst. För tyst. Och det är som att jag blir mer medveten om att ingen väntar på mig. Speciellt vid högtider, födelsedagar… eller semestrar, som nu.”

 

Han drar fingrarna längs flaskhalsen, långsamt, utan att titta på henne. ”Man vänjer sig vid mycket, men inte vid att inte ha någon att dela småsaker med. Att inte höra någon i rummet bredvid. Och det är en sak att vara själv när man valt det, en helt annan när det bara… blivit så.”

Claudia lägger en hand på hans lår, en gest som är mer tröstande än hon först tänkt. ”Det låter… tomt.”

   ”Ja. Det är det. Ibland kan jag till och med sakna att bli irriterad på någon. Det där vardagliga gnabbet som man trodde man hatade, men som i själva verket betydde att man inte var ensam.”

De sitter tysta en stund. Han tittar upp och möter hennes blick, och i hennes ögon ser han varken medlidande eller dömande – bara förståelse.

   “Tack för din ärlighet. Du är duktig på att formulera dig, jag känner igen allt i det du säger.”

   “Fattar…min fråga har lite med samma ämne att göra.”

   “Okej, shot.”

   “Det kanske låter okänsligt…men hur kan en så fantastisk kvinna som du vara singel? Är det verkligen så att det inte finns någon vettig karl där ute? Eller beror det på något annat?”

 

Frågan är inte ny för Claudia. Hon har ställt den till dig själv och fått den ställd till sig fler gånger än hon kan räkna, och genom åren har hon haft lika många svar – alla sanna, men på olika sätt. Ibland har hon svarat med ett skämt, ibland med en snäsning, ibland med ett långt, ärligt resonemang. Ofta har det berott mer på hennes humör än på själva sanningen.

   ”Det finns många anledningar”, säger hon och snurrar flaskan mellan händerna. ”Och dom har ändrats med tiden. När jag var yngre… då drogs jag till fel sorts män. Såna som tog mer än dom gav, och som gärna utnyttjade att jag var generös – med min tid, min kropp, mitt hjärta. Och jag lät dom. Länge.”

Hon tittar ut över vattnet och ler snett, som åt ett minne hon inte riktigt vill dela. ”Men någonstans lärde jag mig att känna igen dom tidigt. Sålla bort dom innan dom hann göra för mycket skada. Och då var det som att… jag inte längre orkade ta någon skit alls. Hellre ensam än med fel person.”

 

Hon låter fingertoppen glida långsamt längs träbänkens kant, som om hon samlar orden på vägen.

   ”Sen, när jag tog över stugan här… det förändrade mycket. Jag började fixa, bygga, planera. Och plötsligt fylldes alla de där tomrummen jag trodde bara en man kunde fylla. Jag fick något att ta hand om – och det tog hand om mig tillbaka. Lugnet här, friheten… jag behövde inte mer.”

Hon tar en lång klunk vodka, sväljer och låter blicken dröja kvar på honom.

   ”Men”, säger hon med ett leende som är både varmt och självironiskt, ”det kanske har gjort mig alldeles för kräsen. Kanske är mina krav för stora nu. Jag vet vad jag vill ha – och ännu mer vad jag inte vill ha. Och det är inte många som klarar det testet.”

Mattias ler brett. ”Och det blir väl inte lättare när du är nudist hela sommaren här? Du kan ju inte precis ta hit första bästa snubbe.”

Claudia skrattar till, lutar sig närmare och möter hans blick. ”Nej, jag måste veta vem du är innan du får uppleva… det här.” Hon gör en långsam, svepande gest över sin kropp – mer som en utmaning än ett skämt.

   ”Inga one night stands för dig då?” Frågar han, fortfarande leende och med flaskan i handen.

   ”Jo då”, säger hon och tar flaskan ifrån honom för en klunk till, ”men inte i min stuga… än. Den är fortfarande oknullad.”

Hon sätter ned flaskan långsamt och höjer ögonbrynen en aning, som om meningen inte riktigt är avslutad.

 

Deras blickar hänger kvar i en vodkastinn dimma, som om allt annat runt dem försvunnit. Det är Mattias som till slut brister först, ett skratt som bubblar upp och skär genom tystnaden. Claudia följer med direkt, skrattet kommer så lätt att hon nästan tappar andan. Det är skönt att släppa ut det intensiva, och hans skratt är lika fint att höra som det är att se på. Han är fin när han ler.

   ”Vi är två ensamma, patetiska människor va?” Säger han, halvt på skämt, halvt på allvar.

   ”Jaaa…” Kvider hon fram, fortfarande fnissande, oförmögen att sluta.

Mattias lägger armen om hennes rygg, drar henne in mot sig. Hennes hud möter hans varma, bara kropp och hon lutar sig gärna in mot honom, låter sig omfamnas som om det är den mest naturliga platsen i världen.

   ”Just nu känns det bra att få vara ensam och patetisk tillsammans med någon”, säger han lågt. ”Och jag är det gärna med dig.”

Claudia ler mot honom, blicken mjuk men stadig.

   ”Jag är glad att jag vågade bjuda in dig, Mattias. Du är… mycket mer man än dom flesta männen jag träffat.”

Han skrattar till. ”Det där låter som ett av dom bästa betyg jag fått.”

   ”Ta det som det”, säger hon och låter fingertopparna rita långsamma mönster över hans sida. ”För det är sant.”

   “Nu är det spriten som talar, men tack så mycket.”

   “Okej…en konstig fråga.”

   “Yes.”

   “Ser du mig som din lillasyster…egentligen?”

 

Frågan ligger i luften och han försöker tänka klart, vad kan hon mena med frågan och vilket svar kan hon hoppas på?

   “Jag ser dig nog mest som din mammas dotter som min farsa hade en flirt med när jag var liten, om jag ska vara ärlig. Men jag har ändå tänkt mycket på dig genom åren och då är det som en syster. Tråkigt svar men, både och.”

   “Jag tänker på samma sätt, att du var en äldre pojke som jag tyckte om när jag var liten men som jag inte fick tycka om. Men, när du frågade mig om du fick komma hit så svarade jag ja för att du är min bror, för som du vet bjuder jag inte hit vilken kille som helst, jag visar mig inte i naket tillstånd för någon som jag inte litar på och vem kan man lita på mer än sin storebror?”

   “Nej, that make sense. Vad menar du med att du inte fick tycka om mig?”

   “Jag var ju typ kär i dig när jag var liten, det måste du väl ha fattat?”

 

Mattias blir uppriktigt förvånad, nog att han minns att hon tyckte om att leka med honom, men inte något mer. “Det gjorde jag nog inte nej, vad gulligt.”

   “Jag tyckte faktiskt det var jobbigt och jag blev ledsen när mamma och pappa skildes för då fick jag inte träffa dig lika ofta.”

   “Kände du så länge?” Frågar han och känner sig glad och stolt över att ha orsakat så jobbiga känslor för henne när hon var ett barn.

   “Jag tror det…om jag ens slutade?”

 

Mattias hör hennes ord men tar dem med en nypa salt. De har båda druckit, och han vet hur lätt det är att känslor och tankar växer sig större i alkoholens värme. Ändå skrattar han till, lutar sig fram och låter läpparna snudda hennes tinning. Hon rör sig inte undan, utan sitter kvar och tar emot.

   ”Du är fin”, säger han lågt. ”Och visst… jag må vara en patetisk människa, men just nu är det jag som sitter här, en ljum sommarkväll, vid en vacker stuga, med en vacker, naken kvinna. Jag skulle säga att jag dragit vinstlotten.”

Claudia skrattar, ett mjukt och lite dimmigt skratt förstärkt av vodkan i hennes blod. Hennes hand på hans knä sluter sig hårdare, nästan som för att bekräfta att han är där.

   ”Jag klagar inte på hur jag har det heller”, säger hon med ett leende. ”Det var faktiskt precis så här jag föreställde mig det när jag tog över stugan – kvällar som den här. Mysiga, nakna, lite fulla… och väldigt…” Hon försöker hålla masken, men ordet stockar sig i ett fnitter. ”…patetiska.”

Mattias skrattar med henne, och det blir en sådan där skrattstund som man inte vill avbryta. ”Väldigt patetiskt”, bekräftar han.

   ”Mhm… åh!” Säger hon plötsligt och reser sig nästan lite hastigt. ”Jag måste visa dig vad jag köpt. Jag hämtade ju ut ett paket förut. Kom, vi går in.”

 

Hon tar täten, barfota och självklar, och han följer efter med den nästan tomma vodkaflaskan i handen. Hon går först uppför trappstegen och han försöker envist hålla blicken neutral – men varje steg hon tar låter honom se de bara skinkorna röra sig framför honom. Det kräver en kraftansträngning att inte bli en av de där… gluttande gubbarna han föraktar. Men hon gör det inte enkelt för honom.

 

Inne i stugan sjunker han ner i den lilla soffan han sovit så dåligt i, medan hon går fram till bordet och tar upp en stor, försluten påse. Formen avslöjar ett kvadratiskt paket. Hon river upp plasten, ivrig och utan minsta tvekan, och börjar genast pilla vid kartongens öppning.

   ”Vad är det där?” Frågar han, fortfarande med blicken på hennes händer.

   ”Så.” Hon drar upp något rosa ur paketet. För ett ögonblick tror han att det är en batong, men när hon håller upp den ser han direkt vad det är. ”En sexleksak. Den här tar både klittan och g-punkten samtidigt.” Hon säger det som om hon pratar om en brödrost. Han skrattar inte. Han blir mer förundrad. Leksaken består av ett handtag och två runda utstickare – den större böjlig, den mindre helt rak. Det är väldigt tydligt vilken som ska in vart.

   ”Den var… stor”, säger han och tar försiktigt emot den.

   ”Ja, den verkade jättehärlig. Jag har bara haft vanliga vibratorer innan, men det här är något nytt.”

Han låter fingrarna följa den mjuka silikonytan. ”Brukar du använda såna här?”

   ”Ja”, säger hon utan att blinka. ”Har jag ingen man att knulla med får mina leksaker göra jobbet.”

Han höjer ögonbrynen. ”Onanerar du ofta?”

   ”Mm. Igår och i förrgår. När du låg utanför mitt rum och sov.” Hon ler nästan hemlighetsfullt, men ändå öppet. ”Det var spännande. Och jag behövde det. Här ute… när man går naken hela dagen, med solen mot tuttarna… lusten bara stiger.”

   ”Ja…” Han letar efter ett svar som inte låter för torftigt. ”Det är väl som på semester. Man slappnar av, solen skiner… och ja, man blir kåt som fan.”

   ”Exakt.” Hon skrattar lågt. ”Här finns knappt någon hejd på det.” Hon tar tillbaka leksaken och sätter sig nära honom i soffan, så nära att deras bara ben nuddar vid varandra. ”Det måste du väl ha känt, sen du kom hit?”

   ”Kanske lite”, säger han och låter det hänga i luften.

 

Hon vänder blicken mot honom, ett drag av prövande värme i ögonen. ”Det har du inte visat. Det är jag faktiskt lite imponerad av.” Hennes ögon glider ner mot hans skrev. ”Du måste ha bra självbehärskning… eller så tycker du jag är ful.”

Han hör att hon fiskar efter något – kanske ett erkännande, kanske bara ett spel. Det är vodkan som gör att det känns som om hon faktiskt flirtar.

   ”Du är mycket, Claudia”, säger han långsamt. ”Men ful? Nej. Och i min ålder… då får man inte stånd hela tiden. Så det är inget personligt.”

   “Vad bra, du går inte iväg och runkar då när jag inte är med?”

   “Inte sen jag kom hit.”

   “Men va? Hur klarar du?”

   “Som sagt, gammal.”

 

Claudia skakar bara på huvudet och rör sig lite grann med rumpan. “Den här soffan är inte skön. Mamma köpte den och jag har inte orkat göra mig av med den, men den är väldigt hård. Jag fattar inte att du har kunnat sova i den.”

   “Man vänjer sig.”

   “Nej, vet du vad”, säger hon och ser bestämd ut. “Du ska sova inne hos mig inatt. Jag vet att sängen är liten men det måste vi tåla, det funkar inte detta.” Hon menar att sova på soffan inte funkar.

Det finns säkert många argument som säger att detta är en dålig idé, men Mattias kommer inte på någon och tanken på att få slippa soffan är lockande. “Är du säker? Jag vill inte vara till besvär.”

   “Det besvärar mig mer att veta att du sover här ute. Så gör vi, du får ta med ditt täcke så det finns lite skydd om oss. Man vet ju aldrig med er män.” 

 

Det sista säger hon med glimten i ögat, och Mattias snappar upp varje skämt, varje pik.

   ”Ahmen ni då? Man hinner knappt lägga sig innan ni ‘råkar’ klämma en på ballen.”

Claudia spärrar upp ögonen och lutar sig lite fram, nästan utmanande. Ger du dig in i leken, så…

   ”Jag kan säga att antalet gånger jag legat naken med en herre och inte blivit klämd på tuttar och rumpa så hårt att det nästan blivit blåmärken… det antalet är exakt noll.”

   ”Vi kan väl inte hjälpa att ni trycker upp era… heligaste delar i ansiktet på oss?”

   ”You wish att vi gör”, svarar hon och flinar. ”Det är ju ni som ‘bara vill skeda lite’, och så vaknar man av att nån obehörig försöker göra intrång.”

 

De skrattar, men det finns en underström i skrattet – de båda vet att det inte bara är ett skämt längre. Att skoja om det är deras sätt att låtsas att beslutet att sova nakna i samma smala säng är helt odramatiskt. 

   ”Okej, men seriöst”, säger han och försöker se allvarlig ut, men leendet bryter igenom. ”Förlåt om… det händer en olycka.”

   ”Du är förlåten”, säger hon och höjer på ögonbrynen, ”och jag säger samma sak. Men vi är vuxna båda två – hittar du min hand nånstans där den inte borde vara, så flytta den. Och är min tutte i vägen…” hon låter orden hänga lite, “…så lyft bort den. Försiktigt.”

   ”Men då”, säger han långsamt, ”behöver jag nog gå ut och… förbereda mig, så att säga.”

Hon ser frågande ut, tills hans snabba nickning nedåt får henne att förstå.

   ”Jaha… gör du det i lugn och ro så fixar jag här inne. Och kladda inte ner mina gurkor bara.”

   “Gillar du inte saltgurka?”

   “Men sluta…gå ut och gör ditt. Själv ska jag sätta min leksak på laddning.”

   “Ska du använda den inatt?”

   “Nej, ikväll är jag nöjd. Men, när du ändå frågar så tar jag gärna en av dina saltgurkor, jag äter utan att skölja av dom.”

Hennes leende är prövande och överlägset och Mattias kan inte ge sig in i en blick-tävling för han ligger klart i underläge. “Nu retas du bara.”

   “Ja…retas är ju ett ord man kan använda om du vill.”

 

När Mattias är ute så gör Claudia i ordning i sovrummet, hon tar hans täcke och kudde och gör plats för dem i sängen och hon kopplar in laddaren till sin nya leksak i eluttaget och sätter den på laddning. Det kommer bli trångt men hon är övertygad att det kommer gå bra, sen hur bra det blir återstår att se. Huvudet är tungt och benen likaså efter en lång dag ute i vida världen, men hon stannar kvar inne i stugan medan Mattias är utomhus och gör sitt, i vissa stunder är det lämpligt att hålla sig undan, känner hon. Även om hon är nyfiken. 

 

Mattias är borta i ungefär tio minuter och när han kliver in i stugan igen ser han både lättad och nöjd ut. Claudia kan inte låta bli att tycka att det är lite gulligt.

   ”Sängen ser smalare ut efter några glas vodka”, säger han och skrattar till.

   ”Mm, tur att vi har högt till tak och två täcken”, svarar hon och höjer ögonbrynen lekfullt två gånger. ”Och nu när du ser så där nöjd ut så antar jag att det inte finns någon risk att något… olydigt händer?”

Han försöker se allvarlig ut, men sluddrar på orden: ”Du kan vara helt lugn, jag kommer respektera din kropp och dess… integri—” Det sista fastnar och han flinar åt sig själv.

Claudia skrattar mjukt. ”Jag visste nog att jag kunde lita på dig. Men vill du sova innerst eller ytterst?”

   ”Jag kan ta ytterst, så är det jag som ramlar ut ifall vi börjar kriga om utrymmet.”

Hon lutar huvudet lite på sned och ler busigt. ”Jag kommer hålla i dig. Jag kan vara rätt klängig i sängen.

   ”Perfekt, då är det ingen risk för olyckor.”

Hon kisar mot honom. ”Förutom den olyckan att jag råkar röra vid dig?”

Han möter hennes blick, lite mer seriös nu, men med värme i rösten: ”Du har faktiskt mitt samtycke till… typ allt. Jag litar på dig.”

Claudia blir först överraskad men hennes ansikte mjuknar och hon ser både glad och rörd ut. ”Det var fint sagt. Då säger jag samma sak – så slipper vi bråka om vems hand som hamnat vart.”

 

Hon reser sig, sträcker på sig och böjer sig fram för att ge honom en naken, varm kram. Hans armar sluter sig om henne nästan reflexmässigt, och för ett ögonblick stannar tiden. Sedan lossar hon greppet och ler snett.

   ”Okej, nu är det min tur att… göra mina behov.” Hon blinkar mot honom innan hon försvinner ut i natten. Vilka behov hon nu menar är han inte helt säker på, men han säger åt sig själv att inte tänka så mycket på det.

 

Han går runt och pillar på småsaker för att fördriva tiden. Filten på armstödet viks en gång till, glaset på diskbänken ställs ner i diskhon, som om det var nödvändigt just nu. När dörren knarrar och Claudia kommer tillbaka, med kinderna rosiga av nattluften och håret lite rufsigt, möter hon hans blick och ser genast att han väntat på henne. Hon säger inget, bara går fram till sängen och kryper ner under sitt täcke, pressar sig mot väggen och lämnar precis det lilla utrymmet som finns kvar åt honom.

   “Så, varsågod att bestiga sängen min.”

   ”Ja, det ser ju rymligt ut…” Han skrattar lågt och försöker inte se för tveksam ut när han sätter sig på sängkanten. 

Han glider ner med kroppen mot madrassen och i samma rörelse hamnar hans hand på hennes bara bröst. Hon stelnar till och tittar på honom med höjda ögonbryn.

   “Hoppsan… råkade visst”, säger han oskyldigt, men leendet i mungipan avslöjar honom.

Hon stirrar på honom en sekund, som om hon försöker avgöra om det verkligen var en olycka. Sen brister hon ut i skratt, ett bubblande ljud som fyller rummet. “Du är så jävla fräck!”

Han skrattar med, och när han försöker dra bort handen lägger hon den snabbt tillbaka. “Nä, släpp inte nu – då blir det ju pinsamt på riktigt.”

De ser på varandra, båda med ett skratt som vägrar ge sig. Den där lilla nervositeten är som bortblåst, utbytt mot något betydligt varmare.

   “Om du vill ge tillbaka så är det helt ok”, säger han.

   “Det ska jag komma ihåg, kommer du hålla om det hela natten eller ska du släppa?”

 

Claudia säger det sista för att retas men Mattias tolkar det som att hon säger åt honom att släppa taget, så han gör det och lägger sitt täcke över sin kropp. Även hon lägger täcket över sig, men sedan lutar hon sig mot honom och placerar en hand mot hans bröst över täcket. Han hoppar in en centimeter från sängkanten och lutar huvudet mot kudden och släcker sedan sänglampan, som går på el som solen skapat under dagen.

   “Ligger du bra?” Frågar hon.

   “Väldigt bra, tack. Själv? Mosar jag dig mot väggen?”

   ”Haha, jag ligger perfekt. Jag var rädd att min runda kropp skulle ta upp hela sängen.”

   “Hade den gjort det så hade jag varit ok med det.”

Hon fnissar åt hans tönterier och låter handen ligga kvar och hör hur han andas i mörkret.

 

De ligger tysta i några minuter, andas långsamt och försöker inte röra sig mer än nödvändigt.

   “Vi ställde ju… lite olämpliga frågor förut”, säger hon, nästan viskande.

   “Mm?”

   “Får jag fråga något som du nog tycker är olämpligt just nu… och som jag egentligen inte har med att göra?”

   “Du får fråga vad du vill”, svarar han lugnt.

Hon tvekar några sekunder, och han är nära att fylla tystnaden med något, men hon fortsätter:

   “När… knullade du senast?”

Hans hjärta hoppar till. Inte för själva frågan, utan för ordet, hur rått det känns i hennes mun just nu, mitt i mörkret. Det får hela rummet att vibrera.

   “Du kommer nog inte tro mig… men jag vet inte exakt. Vi skildes för ungefär två år sedan.”

   “Och du har inte haft någon sen dess?” Frågan blandar förvåning med något som nästan låter som misstro.

   “Nej, verkligen inte”, säger han, med en ton av enkel uppriktighet. “De sista åren, typ två… det var inte så bra. Vi gled ifrån varandra långsamt.”

   “Två år?”

   “Mm dom var inte så roliga. Hon tyckte om att knulla i början. Men sen var det inte mycket, hon var trött, huvudvärk, utmattad, kände sig fet, jag luktade illa eller pms. Så jag skulle väl gissa att sista gången vi gjorde det var la cirka två och ett halvt år innan vi gick isär.”

Claudia ligger tyst, tar in det han säger, kämpar mot mörkret och sina egna tankar. “Fyra och ett halvt år då”, säger hon mjukt, nästan för sig själv.

   “Ungefär. Och det sista typ, halvåret, som vi låg med varandra, var inte så bra heller. Knappt några kyssar, inget oralsex, lampan släckt och liksom ‘Nu får vi det här överstökat’. Förstår du?”

   “Förlåt…men det låter fruktansvärt.”

   “Det var vad det var. Hon var inte intresserad helt enkelt, så blir det ibland. Det är inte synd om mig, hon var inte elak medvetet.”

 

Claudia vill egentligen säga att det är synd om honom och att det är helt okej att känna så, men hon låter bli. I hennes erfarenhet vill killar sällan bli daltade med.

   “Du själv då? När fick du till det senast?” Frågar han och vrider lite på samtalet mot henne.

Hon drar efter andan. Ett år sedan, en nätdejt, hon red honom i hans bil, han kom efter en minut, och på den korta stunden hann han riva sönder hennes klänning för att få fram ett av hennes bröst.

   “Förra året… men det var verkligen piss”, säger hon. “Jag skulle nog gissa att sista gången jag hade sex som verkligen kan räknas – lust, smek, kyssar, njutning – var för tre, fyra år sedan.”

 

Mattias ligger tyst en stund, funderande, innan han mumlar: “Ibland är dåligt sex nästan värre än att inte ha det alls.”

   “Det är så sant”, säger hon med en liten suck. “Jösses vad patetiska vi är”, säger hon för att lätta upp stämningen.

Men Mattias skrattar inte, han flinar lite grann men inget mer. “Du är nog den mest opatetiska människa jag någonsin träffat Claudia. Jag önskar jag vore…fem procent av den du är.”

Nu är du nära självömkan, tänker hon och sträcker sig istället fram och pussar honom på kinden. “Du är mycket mer man än dom flesta män jag har träffat.”

De säger inte mycket mer den natten, de ligger tysta nära varandra och tillslut somnar han och hon kort därefter.

 

Natten går bättre än de båda hade föreställt sig. Ingen ramlar ur den smala sängen, inga händer hamnar där de inte borde och snarkningarna är knappt märkbara. Istället ligger de nära, nästan som om sängen tvingade dem att samsas – men ingen av dem upplever det som svårt. Det svåra kommer först på morgonen, när baksmällan gör sig påmind. Mattias känner huvudet bulta så tungt att det känns som om det vill sjunka rakt genom kudden, madrassen och ner i golvet. Claudia andas varmt mot hans kind, lika märkt av nattens vodka. Hon försöker lyfta på huvudet men suckar och ger upp.

   “Det är så varmt här”,  mumlar hon och slänger av sig täcket. Samtidigt skjuter Mattias undan sitt, och hon glider ännu närmare, lutar huvudet mot hans axel och låter handen vila över hans mage.

 

De ligger stilla så en stund, bara andas, medan världen gungar svagt av huvudvärk. När Mattias sträcker på sig faller armen naturligt kring hennes nacke, och Claudia sjunker djupare in mot honom, som om kroppen själv valt. Hon lyfter upp ett ben och låter det vila över hans, känner värmen från hans lår mot sitt eget, rakade underliv, en trygg och behaglig beröring. Hennes bröst pressas mjukt mot hans sida och hans hand hittar hennes knä, vilande där utan brådska.

Tillsammans uthärdar de bakfyllan – men det är inte bara huvudvärken som lindras. I hans famn känner hon ett lugn, nästan en stilla lycka, som får det dunkande i tinningarna att blekna för en stund.

 

Över en timme går och Mattias vaknar sakta till liv.

   “Åh, mitt huvud…” Stönar han och drar täcket tätare om sig.

   “Mm, mitt känns som att det är sprängt”, svarar Claudia och vänder ansiktet mot honom.

   “Har du någon treo eller så?”

   “Tyvärr inte, det har jag glömt att köpa.”

Han suckar tungt, men ler snett. “Då får jag fixa kaffe.”

Hon ser på honom genom trötta ögon, och något i blicken får honom att luta sig fram. Deras läppar möts kort, nästan tveksamt, men när de båda stannar upp och ser på varandra i tystnaden, så blir det en gång till, längre, mjukare. Hennes läppar är torra men mjuka och de rör sig lugnt utan att blanda in någon tunga.

När han lutar sig tillbaka andas Claudia långsamt ut. Hon rör fingertopparna över hans bröst, han möter hennes blick, och de båda ler, stilla och tacksamt.

   “Sådär gillar jag att bli väckt”, säger hon. “Nästan så det är bättre än kaffe.”

Han skrattar till, lågt. “Fast jag tänker ändå göra kaffe.”

   “Bra. Då får jag båda delarna.”

 

Han reser sig långsamt, besvärat, och sätter sig upp på sängkanten. Han väntar en stund, låter huvudet komma ikapp kroppen innan han reser sig helt och börjar gå mot dörren. Claudia följer honom med blicken, och när hennes ögon fastnar på hans nakna rumpa, hur musklerna spänns och slappnar av i takt med stegen, drar hon ofrivilligt efter andan.

   “Gud, vad snygg du är”, säger hon lågt men tydligt, liggande på rygg utan täcke, som om hon inte ens försöker dölja sin uppskattning.

Han stannar inte, men kastar ett kort leende över axeln. “Jag kan inte titta på dig nu… då gör jag bara något dumt.”

Dörren knarrar när han öppnar den och försvinner ut i stugan. Claudia ligger kvar, ett varmt pirr i bröstet. Han kallade det dumt — men hon tänker, nästan småskrattande för sig själv, att hon absolut inte skulle stoppa honom om han faktiskt gjorde det.

 

Att fixa kokkaffe på en gasolspis tar längre tid än med en bryggare, och den här morgonen känns varje moment dubbelt så långsamt. Mattias rör sig försiktigt, som om hela kroppen protesterar mot varje rörelse. Han fyller kannan, sätter den på spisen och låter lågorna slicka metallens undersida. Med armbågarna i bänken står han lutad framåt och försöker bara hålla sig stadigt på benen. När han står så, stilla, snurrar inte huvudet lika mycket och hjärtat slår i normal takt igen.

 

Men när Claudia dyker upp i hans synfält – naken, med håret rufsigt och blicken nyvaken – får han svälja hårt. Bakfyllan trycks tillfälligt undan av något helt annat.

   “Jag tänkte ju servera dig på sängen”, säger han och försöker hålla rösten stadig, trots att hon får blodet att rusa på ett helt annat sätt.

   “Jag vet”, svarar hon mjukt och går närmare, “men jag saknade dig där inne.”

Hon lägger armarna om honom från sidan och trycker sin kropp mot hans. Han vänder sig mot henne, nästan av instinkt, och låter ena handen vila på hennes högra skinka. När deras läppar möts igen är det inte bråttom, inget forcerat – bara stillsamma kyssar som varar länge. Hon sluter armarna runt hans nacke och han låter båda händerna glida från hennes rumpa upp över ryggen, följer konturerna långsamt.

 

Doften av kaffe sprider sig i köket, blandas med värmen från gasollågan och känslan av hennes hud mot honom. De säger inget mer. Allt som behöver sägas ligger i hur de håller fast vid varandra, i de lugna kyssarna som smakar både baksmälla och något helt nytt. Kaffedoften blir allt tydligare, men ingen av dem tycks bry sig om den just nu. När kyssarna till sist mattas av, dröjer Claudia kvar i hans famn. Hon ser upp på honom med ett snett leende, som om hon funderar på något. Sedan tar hon varsamt hans hand, för den mellan dem och lägger den på sitt bröst.

 

Det är inget hastigt eller lekfullt den här gången, utan en stillsam men tydlig gest – nästan ceremoniell. Hon håller kvar hans hand där ett ögonblick, ser honom i ögonen, och han förstår direkt. En bekräftelse, en påminnelse om kvällen innan, men nu utan nervositet. Han känner värmen från hennes hud genom handflatan och hinner tänka att han borde säga något, men det behövs inte. Hennes blick säger allt. Sedan släpper hon långsamt taget, ler till honom som för att avdramatisera stunden, och vänder blicken mot spisen.

   “Kaffe?” Säger hon mjukt, nästan som om hon räddar honom ur ögonblicket.

   “Ja…ja, självklart“, stammar han fram.

   “Eller tänkte du på något annat?”

   “Nej nej, kaffe kommer här.” Han fyller de två kopparna han tagit fram och Claudia står kvar och ser självsäker ut.

 

Kaffet gör susen; huvudvärken släpper långsamt sitt grepp och känslan av att dagen faktiskt kan börja väcks. Molnen ligger tunga över himlen men vinden är mild och bär med sig doften av blöt mossa från skogen. De har slagit sig ner på det översta trappsteget, tätt intill varandra, så nära att deras axlar nuddar och händerna redan har hittat varandra.

   “Vad orkar vi med idag, tror du?” Frågar Claudia och lutar huvudet mot hans axel.

   “Jag tänker att efter lite frukost så vill jag ta tag i den sista väggen”, svarar han. “Det kliar i fingrarna.”

   “Oj, är du säker på att du orkar?”

Han nickar med ett snett leende. “Ja, jag är faktiskt taggad. Eller vill du hellre göra något annat?”

   “Nej, jag vill också greja—så länge det inte börjar regna. Och jag vill bada med dig, laga mat med dig, titta på dig och pussa på dig… ta på dig, om jag får?”

 

De fnissar båda, fnisset blir till ett kort och mjukt möte mellan deras läppar.

   “Det låter sagolikt”, säger han efteråt och ser på henne med en blick som glänser av något hon inte riktigt kan tolka.

   “Vad tänker du på? Du glittrar”, säger hon, halvnyfiken, halvretande.

   “Jag undrar ibland… what’s the catch? Vad är din hållhake? För så här fantastisk kan man inte vara utan att vilja ha något i gengäld. Behöver du en ny njure, kanske?”

Claudia spärrar upp ögonen och lägger på sin mest allvarliga min. “Ja. En ny njure. Levern är redan paj, lungorna sjunger på sista versen. Och när vi ändå håller på så tar jag gärna dina ben också. Och dina axlar, de ser rejäla ut.”

Han brister ut i skratt och skakar på huvudet. “Jaha, så jag är alltså bara en reservdelsbank?”

   “Exakt. Du råkade bara vara söt också, men det är en bonus.” Hon ler brett och trycker hans hand hårdare i sin.

   “Ta vad du vill ha”, säger han och låtsas resignera.

   “Det ska jag”, svarar hon och lägger handen på hans nacke och tvingar till sig en kyss och nu får han känna på hennes tunga. Hon smakar kaffe och hon luktar gott, han möter hennes tunga med sin och de båda mumlar lustfyllt.

   “Jag har ingen hållhake, jag ser mig själv som den lyckligt ställda av oss två. Du är den finaste person jag vet och jag är så glad att du är här och gör mig så här pirrig som jag känner mig just nu.”

 

Kaffet är slut och de inser båda att frukost är en bra idé, men först måste Mattias till dasset.

   “Jaha, ska du runka eller?” Frågar Claudia med ett snett, elakt leende.

   “Det har du inte med att göra”, svarar han torrt. “Gå in du och lek med din leksak.”

   “Det kanske jag gör.”

 

När han kommer in i köket igen är Claudia redan i full gång, hon kokar ägg och steker bacon, och någon leksak syns inte till. Han öppnar kylskåpet för att plocka fram juice, smör och ost, men kan inte låta bli att låta handen glida över hennes rumpa och ge den ett bestämt grepp.

   “Oh, förlåt”, säger han med ett oskyldigt tonfall.

   “Nej, jag förstår dig”, svarar hon snabbt. “Den är ju så stor så det hade nästan varit omöjligt för dig att missa.”

Han skrattar, men hinner inte mer än ställa in smöret på bänken innan hon ger igen och sträcker fram handen mot hans skrev och hinner klämma åt innan han rycker till och vänder sig bort. Han fnissar, hon skrattar rått. De rör sig runt varandra som två tonåringar som precis upptäckt hur kul det är att retas, med händer som råkar nudda och som ibland blir mer än bara en nudd.

 

Och så fortsätter de under dagen. Mattias står på en pall vid husets gavel, lite avskild från altanen, och drar långa penseldrag uppför väggen. Han är koncentrerad men kroppen känns lätt, nästan bubblig, och leendet ligger där hela tiden utan att han märker det. Claudia grejar med sitt – plockar undan frukosten, vattnar blommorna, bär in filtar – men hennes ögon söker honom gång på gång. Varje gång hon passerar honom låter hon fingrarna smyga över hans rygg, eller en snabb smekning över hans rumpa. Han stannar inte upp, men munnen rycker i ett snett leende.

   “Blir det bra?” Frågar han, med blicken på väggen.

   “Det blir toppen”, säger hon och lutar sig fram, biter honom snabbt i skinkan och fnissar. “Grr, det där har jag velat göra sen du mötte mig vid bilen igår.”
Han skrattar till, låter penseln vila, och stryker med sin rödfärgade hand rakt över hennes bröst. “Du hade fått göra det tidigare om du ville.”

   “Jaha?” Hon höjer på ögonbrynet och klämmer åt hans hand där den ligger. “Nu får du skrubba mig ren sen när vi duschar, det fattar du va?”

   “Skit också”, säger han spelat bekymrat. “Det var ju verkligen inte meningen.”

 

När han är klar står de en stund och betraktar den nymålade väggen. Claudia smyger tätt intill, tar hans hand och lägger den på sin rumpa som om det är den mest självklara saken i världen.

   “Jag är så tacksam, det här blev verkligen superfint.”

Han ser på henne, på hennes kind som glöder mot det vita, och svarar mjukt: “Ett superfint hus till en superfin kvinna.” Han pussar henne, lätt först, men låter sedan läpparna vila lite längre.

 

Hon drar sig undan bara för att flina. “Nu vill jag bada. Jag vill känna vattnet och se dig dyka ner efter mig.”

Han skrattar. “Då får du hålla i mig, annars kanske jag aldrig kommer upp igen.”

   “Det är lugnt”, säger hon och kramar hans hand. “Jag tänker ändå inte släppa dig.”

De går mot sjön, tätt intill, små leenden som fastnar och händer som inte kan låta bli att söka varandra. Molnen på himlen har antagit en mörkare färg och det känns som att regnet är på ingång. När de når bryggan drar Claudia iväg i förväg, springer de sista metrarna och hoppar i med ett skrik. Vattnet skvätter högt.

  “Kom då!” Ropar hon och slickar bort vattendroppar från sina läppar.

 

Han hoppar i med ett plask så stort att hon får vända bort huvudet. När han dyker upp framför henne ser hon hur hans ögon glittrar. De simmar mot varandra, och snart är de så nära att hans hand kan vila mot hennes midja. Kyssen kommer av sig själv, först lätt, sedan djupare. Claudia fnissar mot hans mun men kysser honom igen, hårdare. Hans händer glider ner över hennes rygg och vidare till hennes rumpa, han kramar åt och drar henne mot sig. Hon svarar med att smeka honom över bröstet och magen, långsamt, retfullt.

   “Mattias, jag fattar inte hur du gör men jag kan inte tänka en ordentlig tanke just nu.”

   “Jag visar dig min tacksamhet, det är allt.”

 

En stund senare ligger de på bryggan, bredvid varandra på rygg och tittar upp mot de otäcka, mörka molnen. Han har en hand på hennes underliv och hon fingrar på hans penis.

   “Du är väldigt mjuk”, säger han.

   “Och känslig”, tillägger hon. “Rakar du dig ibland där nere?”

   “Jag rakar pungen ibland“, svarar han och får en fniss från Claudia. “Och då passar jag på att klippa ner det lite runt om och mellan the buttocks.” Det sista ordet säger han på den bredaste, brittiska engelskan han bemästrar.

   “Oh lala, då får tjejen inte hår i munnen när hon…”, Claudia avslutar inte meningen.

   “Nej, det kan uppskattas. Inte för att jag har den största erfarenheten av det.”

   “Jag har förstått det, fler kvinnor borde suga din kuk, helt klart.”

   “Haha, samma sak med dig eller?”

   “Nja, killar är sällan bra på att ge tillbaka. Men jag älskar att ge, på det området är jag ett proffs.”

Hans penis börjar bli styv och Claudia kramar om hans kulpåse försiktigt. 

 

Längre än så kommer de inte förrän regnet börjar falla – först några få, stora droppar som smäller mot bryggan, sedan fler och fler. De reser sig skrattande och går tätt ihop tillbaka mot stugan, nakna och blöta, som om de vore två som smitit från lektionen.

   “Vi måste duscha av oss färgen”, säger Claudia och sneglade på honom – mest på hans kropp, men också på den lilla färgfläcken hon fått över ena bröstet.

   “Mm, det borde vi”, svarar han. “Men jag måste in där först.” Han nickar mot dasset.

Claudia höjer ögonbrynen, leendet är redan på plats.

   “Jaha, behöver du runka igen?”

   “Kanske det”, säger han med en röst som låter både trött och road.

   “Behöver du hjälp?” Hon lutar huvudet på sned, nästan oskyldigt, men ögonen avslöjar henne.

   “Nej tack, jag är snart tillbaka.” Han försöker låta oberörd men lyckas inte dölja hur hennes flin påverkar honom.

   “Skyll dig själv”, säger hon och vänder sig mot stugan, rumpan svänger lite extra när hon går framför honom.

 

Han kommer tillbaka efter bara några minuter, håret fuktigt av dropparna som fortsätter falla från himlen, men regnet brister aldrig riktigt ut. Claudia står vid duschen och väntar, armarna korsade men med ett mjukt leende.

   “Det gick fort”, säger hon och lutar sig mot dörrkarmen.

   “Jag skyndade mig. Tänkte att du kanske inte ville vänta för länge.”

   “Klokt tänkt”, svarar hon och tar honom i handen. “Kom, jag behöver dig här inne.”

Vattnet är först kallt men snart ångar det varmt omkring dem. Hon står framför honom, låter strålarna rinna ner längs kroppen, och när han smyger sina armar runt hennes midja bakifrån känns det självklart. Hon blundar och lutar bak huvudet mot hans axel, sträcker bak en hand och får tag i hans nacke. Deras läppar möts i en långsam kyss, kroppen nära kroppen, våta och varma.

 

Han för handen upp över hennes bröst, fingrar bort de små stänk av färg som fastnat där. Hon fnissar till, nästan kittlig, och lägger sin egen hand ovanpå hans för att hjälpa honom, pressa hans handflata lite hårdare mot huden. När han låter handen glida vidare över hennes sida och upp mot nyckelbenet, svarar hon genom att vända sig halvt om, möta honom med ännu en kyss.

   “Du är noggrann”, säger hon lågt mot hans mun.

   “Jag gillar att göra saker ordentligt”, svarar han och drar med fingret över hennes bröstvårta som nu är helt ren.

   “Mm, det känner jag”, viskar hon och ger honom en blick som får honom att andas lite tyngre.

Hennes händer rör sig lika mycket – över hans bröst, hans axlar, hans rygg. Hon låter fingrarna följa konturerna av hans muskler, smeka honom på ställen som gör att han drar ett djupare andetag. Ibland stannar hon bara, håller om honom hårt, som om hon vill känna hela hans kropp under sina händer.

 

De börjar tvåla in varandra, först hjälpsamt men snart mer retfullt. Hon putar bakåt mot honom när hon böjer sig för att skölja av magen, och när hon “råkar” gnugga sig mot honom ger hon honom en snabb blick över axeln – med ett flin som säger att det inte alls var en olyckshändelse. Han skakar på huvudet, försöker hålla sig samlad, men kan inte låta bli att smeka henne över ryggen och ner över höfterna med samma tvåliga händer.

   “Du missade lite här”, säger hon och lyfter upp ena bröstet mot honom, halvt på skämt, halvt på allvar.

   “Jag gör så gott jag kan”, svarar han torrt men med ett leende som är svårt att dölja.

   “Du gör det lite för bra, faktiskt”, säger hon och trycker sig närmare honom.

   “Vill du jag ska sluta?”

   “Absolut inte”, viskar hon snabbt och skrattar till.

 

De retas, fnissar, men stannar ibland upp i längre kyssar där allt annat runt omkring känns avlägset. Vattnet rinner, doften av schampo blandas med deras varma hud, och varje gång hon gnider sig lite extra mot honom svarar han med en hand på hennes midja eller hennes bröst, som för att visa att han verkligen inte har något emot hennes “omedvetna” rörelser.

 

Vattnet i duschen tar slut, men det gör inget, för i samma stund öppnar sig himlen och regnet börjar forsa ner. De två nakna personerna lämnar duschen i all hast, skrattar högt och ger varandra små tjuvnyp medan de skyndar uppför trappan och in i stugan. Claudia huttrar, hennes hud blänker av droppar, men ögonen lyser av en värme som vägrar släckas.

   “Brr, sätter du på en brasa?” Frågar hon och gnuggar armarna.

   “Klart jag gör. Hämtar du en handduk?”

Han går fram till kaminen, öppnar spjället och lägger in några vedklampar. Claudia torkar av sin egen kropp, långsamma drag som får henne att känna hur blodet rör sig snabbare. När hon är klar tänker hon räcka honom handduken – men stannar istället upp. 

 

Hennes blick fastnar på honom där han står på huk framför kaminen, fortfarande blöt efter duschen och regnet. Ryggmusklerna spänns när han sträcker sig efter veden, rörelsen självklar och trygg, och hon känner hur något slår till inuti.

   “Varmt ska vi få det”, säger han och tänder på tidningspappret. Elden tar sig snabbt, flammorna slickar veden.

   “Jag blir varm bara av att titta på dig när du grejar”, säger hon och rösten låter nästan för mjuk för hennes egen smak.

 

Han vrider huvudet lite bakåt, ett snett leende spricker fram, men han svarar inte. Elden tar sig, en låg knasterton fyller rummet. Claudia kan inte längre stå kvar. Hon går fram, sätter sig på knä bakom honom och låter sin handduk svepa över hans rygg. Fingrarna stannar kvar en liten stund, glider upp i hans hår och hon använder båda händerna när hon torkar det. Sedan lutar hon sig lite framåt, nästan omedvetet, och hennes bröst nuddar hans varma rygg. Det blir en stilla beröring, men i hennes kropp går det som en liten stöt. Bröstvårtan är redan fylld med blod

Hon stannar kvar där, tätt mot honom, medan hon drar handduken vidare neråt. Fingrarna jobbar metodiskt, men blicken är inte lika disciplinerad – den vandrar över hans nacke, hans axlar, hur han rör sig tryggt och vant framför elden.

 

När hon når längre ner låter hon handduken svepa snabbt över hans rumpa. En lätt, nästan busig gest, men hon kan inte låta bli att känna efter också. Musklerna under tyget är fasta, spända, nästan inbjudande. Hon biter sig i läppen och småfnissar lågt. Han sträcker sig efter en ny vedbit och säger med en mjuk ton, fortfarande fokuserad på lågorna:

   “Du vet att jag märker vad du håller på med va?”

Hon lutar sig ännu närmare, lägger hakan mot hans axel. Bröstvårtan petar mot honom.

   “Jaså? Och vad är det jag håller på med, menar du?” Säger hon med sin mest utmanande röst.

Mattias svarar inte. Istället vrider han sig långsamt om mot henne. Handduken glider nästan ur hennes händer när deras blickar möts – och så kysser han henne. Först stilla, men snabbt blir det mer intensivt. Hon reser sig på knä tillsammans med honom, deras nakna kroppar trycks mot varandra och händerna börjar vandra, ivriga att känna, utforska, bekräfta.

 

Han låter båda sina händer glida ner över hennes höfter och greppar sedan om hennes rumpa, fast och självsäkert. När han kramar om och nästan lyfter henne från marken flämtar hon till, överraskad men inte det minsta motvillig.

   “Ojdå…” Viskar hon mot hans mun, halvt skrattande, halvt andfådd.

Claudia tar sedan hans hand, som så många gånger nu, och placerar den över sitt bröst. Han fattar direkt, sluter fingrarna om henne och hon släpper ifrån sig ett leende som blandar ömhet med begär. Det är deras grej nu, och båda älskar det.

   “Alltså Claudia vad är detta? Jag fattar inte vad du gör med mig”, viskar han, läpparna fortfarande nära hennes.

   “Bra”, svarar hon och kysser honom igen. Hans penis börjar bli hård mellan dem och hon känner det mot undersidan av magen.

 

Hans händer rör sig över hennes rygg, hennes höfter, medan hon stryker honom över bröstet och halsen, nästan hungrigt. När han till slut drar sig undan en aning, andfått men lycklig, säger han:

   “Vi kanske borde fixa lite middag tillsammans?”

Claudia skakar på huvudet, med det där retsamma leendet som han redan börjar känna igen.

   “Nej… jag behöver något annat först.”

Hon ger honom en sista puss på halsen och lägger handen mot hans bröstkorg, bestämt men mjukt.

   “Sätt dig i soffan”, säger hon. “Jag kommer strax.”

Han höjer ögonbrynen, men gör som hon säger. Hon tar några snabba steg mot sitt rum, fortfarande naken, och försvinner in med en energi som får honom att känna sig som den lyckligaste mannen i världen där han blir kvar framför brasan. 

 

Mattias hör några konstiga ljud inifrån rummet, sedan hennes lätta steg på golvet. Hans puls går upp, redan innan hon kommer tillbaka. När hon dyker upp i dörröppningen ser han att hon har något i handen, sexleksaken från igår. Hon gömmer den inte, tvärtom håller hon den framme med en blick som blandar busighet och allvar.

   “Vad tänker du nu?” Han är förvirrad och kåt.

   “Jag vill ligga där och värma mig och så vill jag använda den här. Och jag vill att du tittar på mig.” Hans blick på henne skriker kåthet och hon går fram till honom och pussar honom på munnen och han smeker henne över bröstet direkt.

   “Jag vill se dig också, samtidigt som mig”, säger hon och ser hur hans kuk pekar uppåt.

Hon lägger sig tillrätta i soffan, stryker bort en slinga med hår från ansiktet och släpper honom inte med blicken. Det vänstra benet hamnar uppe på ryggstödet på soffan och han kan nu se henne totalt. Och hon kan se honom där han står på knä mellan hennes ben.

   “Du är så vacker”, säger han och håller om sitt kön. Elden i kaminen kastar ett varmt sken över hennes kropp där hon ligger utsträckt, med blicken brinnande fast i hans. Han andas tyngre, nästan lika mycket av hennes blick som av det han vet att hon snart ska göra.

   “Visa det då? Visa hur mycket du vill ha mig.”

   “Räcker inte detta?” Han visar upp sitt stånd i sin ståtliga prakt och hon är mer än nöjd över det.

 

Claudia sätter igång vibrationerna i sin leksak och med blicken på Mattias så slickar hon sig om fingrarna och känner på sig själv mellan benen. Där är vått och känsligt och hon trycker den vibrerande toppen mot sin öppning och vibrationerna är intensiva och övervälmande.

   “Oh guud, jag kommer komma direkt”, suckar hon blundandes.

   “Gör det, jag vill se hur den fyller dig.” Mattias runkar sig själv försiktigt samtidigt och hon vet att hans ögon ser direkt på henne.

Hon får in den en bit och Mattias ögon vidgas mer och när hon känner den andra toppen möta klitoris så måste hon halvskrika ut av den sköna känslan. Vibrationerna pulserar genom henne, djupt och intensivt, och varje våg får henne att dra efter andan. Hon känner sig uppfylld, som om kroppen vidgats för att rymma all den njutning som nu sveper igenom henne. Hans händer är där plötsligt, omslutande och varma, framför allt över hennes bröst där han kramar och smeker i takt med hennes rörelser. Hon älskar hur hans beröring förstärker allt, gör varje vibration dubbelt så stark, och hennes rygg bågar sig instinktivt mot honom.

 

Han släpper taget om hennes bröst, hon öppnar ögonen och möter hans blick. Den är intensiv, hungrig, och hon ser tydligt hur påverkad han är av att betrakta henne. Hans andning är tung, hans kropp spänd, han runkar snabbare nu men han släpper henne inte med blicken, som om han inte vill missa en enda nyans av hennes upplevelse.

   “Jag…jag kan inte mer”, säger hon.

   “Kom för mig, jag vill se dig.”

Hon ska precis säga något, men det går inte, hennes ord bryts av i ett stön, lågt och utdraget, när orgasmen sköljer genom henne. Hela kroppen bågnar, rycker till framför hans ögon, och för ett ögonblick känns det som att allting lossnar på en gång. Hon vrider sig, trycker leksaken närmare, låter våg efter våg av njutning skölja genom sig tills hon nästan inte står ut.

 

Mattias fortsätter runka och Claudia drar ur leksaken ur sig men behåller den mot klitoris. Trots orgasmen så vill hon inte sluta och med halvöppna ögon ser hon hans hand röra sig och hon känner hur det skakar i soffan.

   “Nu Claudia”, grymtar han till.

   “I mig”, säger hon då i dimman av sin kåthet.

Och det händer, det som hon inte riktigt förväntar sig eller tror på, men Mattias gör en blixtsnabb rörelse mot henne och hon hinner känna hans ollon mot sig innan han trycker sig in i henne.

   “Aaaah?” Flämtar hon och får sin andra orgasm.

   “Aaaah!” Flämtar han till sin första orgasm.

 

Han skjuter ut två sprut med sats inuti henne innan han drar sig tillbaka och lägger den sista över hennes venusberg och mage. Det hela gick så fort och för sent fattar han vad han har gjort, men han hinner inte bli orolig för Claudia visar klart och tydligt hur nöjd hon är

   “Men Mattias, älskling…du dränkte mig nästan”, säger hon med ett skratt.

Han skrattar till från magen av lättnad. “Ja, det kom lite mer än jag trodde och kanske inte riktigt där jag tänkte.”

   “Du hade kladdat ner hela soffan annars”, säger hon med ett fnitter. Hon sträcker på sig i soffan, torkar bort lite av sperman på magen med en hand, slickar sedan på handen och reser sig upp och ger honom en kyss. “Det var superhett att se dig runka sådär.”

De båda brister ut i skratt igen, värmen från kaminen bakom dem och känslan av att det de delar är lika delar hett, ömt och härligt roligt.

 

En timme senare har de tvättat av sig, lagat mat tillsammans, druckit vin, och nu sitter de vid matbordet där måltiden nästan är uppäten. Doften av de nygjorda rätterna hänger kvar i luften och blandas med värmen från den sprakande brasan. Claudia lutar sig tillbaka mot stolen, sluter ögonen ett ögonblick och låter ett nöjt leende sprida sig över ansiktet. Mattias sitter mittemot och ser på henne, med en blick som är varm och nyfiken, och hon känner hur hans närvaro fyller rummet på ett mjukt men intensivt sätt. De behöver inte säga mycket, vad som hänt under dagen har talat sitt tydligaste språk och de båda är glada och nöjda med livet just nu.

 

Men något måste de prata om – och varför inte hennes favoritämne: misslyckade dejter med svenska män.

   “Jag har testat att träffa folk på nätet, jag har dejtat en via jobbet och för fyra-fem år sen gick jag en kurs och träffade en man där. Han var den sista personen jag hade riktigt bra sex med.”

   “Mhm, vad hände med honom då? Var han gift?”

   “Nej, inte gift. Men hans tjej var i åttonde månaden tydligen, det berättade han efteråt.”

   “Nähä?”

   “Åh jo, och han var inte värst.”

Mattias har svårt att tro det… ända tills Claudia börjar rada upp alla dessa konstiga män. Plötsligt tvivlar han på (män)skligheten. Antingen var männen otrogna eller så ljög de om allt – längd, hårfäste, intentioner med dejten.

   “Jag menar, visst, Jan-Olof, 48 år, lagerarbetare, ölmage och inget hår – man kan ju ha drömmar – men att jag skulle vilja träffas för lite spontana knull ibland? Nej tack. Eller Leonard, som välkomnar mig till restaurangen med ‘Jävla schyssta lökar du har’.”

   “Har du dejtat några argentinska män?”

   “Ja, några, men det är en annan historia. Fina att titta på och generösa, men de verkar ha svårare med det där att jag som kvinna inte vill stå hemma i köket och ta hand om barn hela dagarna.”

 

Claudia lutar sig tillbaka och tar en klunk vin, ler mot Mattias och fortsätter: “Men du vet, efter ett tag, så bestämde jag mig för att inte försöka leta efter kärleken, den kanske kommer ändå. Fast jag vill ju ändå ligga och du tror nog lika mycket som jag gjorde då att det inte borde vara så svårt, eller hur?”

   “Jag har väldigt svårt att tro att någon man säger nej till dig.”

   “Fast…det gör dom inte, men, jag försökte dämpa mina krav lite, jag ville ju bara ha sex med honom och sedan gå. Men asså, även det var ju stört omöjligt. En sak jag lärde mig då var att ni män gillar att prata, ni säger vad ni vill göra med mig och hur mycket jag ska skrika av lust. Men när vi väl ska ses så är ni plötsligt inte så sugna.”

 

Claudia har lågan öppen och Mattias lutar sig tillbaka, road. Han gillar att höra henne mala på, och hon gillar att få prata med en man som faktiskt lyssnar istället för att bara glo på hennes tuttar och fantisera om att trycka ner henne i sängen.

   “Sen blev jag ju så förälskad i nakenbad”, säger hon och snurrar på vinglaset. “Och jag föreslog det på några dejter.”

Mattias höjer ögonbrynen. “Du skojar? Du måste ju ha fattat att det inte skulle funka?”

   “Jag trodde faktiskt det”, säger hon och skrattar rått. “För mig är det inte nödvändigtvis sexuellt. Men efter tre katastrofala försök fattade jag: för män är nakenbad tydligen samma sak som ett utdraget förspel. Där jag, tydligen, ber om att få bli påsatt så fort det bara går.”

 

Mattias fnissar, redan klar över åt vilket håll det barkar. Han tycker hon är nästan rörande naiv som trodde annorlunda. “Så… dom kunde inte hålla kukarna i styr?”

   “Precis. Och jag är inte dum, jag vet hur ni funkar. Jag var ju själv sugen på att ligga – men jag ville ändå känna lite kemi först. Och jag hade faktiskt lust med alla tre från början. Men killarna alltså…” Hon fnyser. “Vi hann knappt landa i vattnet innan en av dom pressade sig mot min rumpa, försökte kyssa mig och kladda överallt. En annan var lite mer tålmodig, men när vi kom upp på stranden började han trycka mitt huvud ner mot kuken som om det var självklart. Ingen värme, ingen känsla. Bara: öppna käften, sug.”

   “Herregud…” Mattias suckar, men ögonen glimmar åt hennes råa sätt att berätta. Han kan inte heller förneka att han blir upphetsad och på sättet han rör sig på stolen så fattar även Claudia. 

 

Hon väljer att spela chockad, när sanningen är den att hon själv blir upphetsad att se hur påverkad han blir.

   “Men Mattias, blir du kåt av detta? När jag berättar om alla dessa män som velat knulla mig? Om hur dom behandlat mig som skit.”

   “Förlåt”, svarar han men ser inte så värst ångerfull ut, mest kåt.

   “Jag vill se”, säger hon och Mattias flyttar sin stol bakåt så hon kan se hela honom där han sitter. Ståndet svajar mellan hans ben och hon måste bita sig i läppen för att inte flämta till av upphetsning. 

 

Hon reser sig långsamt från stolen, tar sitt vinglas i handen och går runt bordet. Hon ställer sig bakom honom först, låter fingertopparna glida lätt över hans axlar innan hon lutar sig ner så hennes bröst snuddar vid hans rygg. Vinet doftar sött och hon håller rösten stadig. Nu har hon honom exakt där hon önskar. 

   “Du vet, Mattias… det roliga är att jag alltid förstod när en man bara ville knulla. Dom blir stela, deras händer darrar, blicken fastnar på min kropp som att dom inte kan få nog. Precis så som du sitter nu.” Hon går långsamt runt honom, ställer sig framför och lutar sig framåt så hennes bröst dinglar precis framför honom. Han tittar upp, och hon ser direkt hur hans andning förändras.

   “Ser du? Du kan inte ens hålla ögonkontakten. Du tittar på mina tuttar som om du aldrig sett några förut. Och ändå sitter du där och låtsas vara stadig.” Hon sätter ner vinglaset, tar hans hand och drar den över sin höft, sedan bakåt mot rumpan. “Du älskar att känna. Jag vet det. Jag ser det i dina ögon varje gång jag rör vid dig. Trots att du sett allt av mig så är du en svag man på det viset, och det är så förbannat gulligt.”

 

Mattias försöker skratta till, men det blir mer som ett flämtande andetag. Claudia stryker handen genom hans hår och fortsätter, mjuk men med samma skärpa i rösten. “Dom andra männen jag dejtade, dom trodde att det räckte med att trycka upp sin kuk mot mig och kalla det för förspel. Men du… du behöver bara se mig naken, höra mig prata, och du är redan där. Uppfylld, redo, alldeles förlorad.” Hon rätar på sig, låter honom se hela hennes kropp, blottad och självklar. “Och vet du vad? Jag älskar att du inte kan dölja det. Att du sitter där och hårdnar bara för att jag öppnar munnen. Det gör mig varm. Det gör mig våt.”

 

Claudia vet inte vart orden kommer ifrån, men hon själv spricker nästan av kåthet och hon behöver kuk. Hon låter honom inte ens resa sig från stolen. Hon glider självsäkert över hans lår och sätter sig gränsle på honom, hennes hud är varm och len mot hans, deras bröst möts i en kamp mellan spänt och mjukt. Hennes blick bränner när hon lutar sig fram, nära hans ansikte, så nära att han känner hennes andetag.

   “Jaaa”, väser han med blicken på henne och hon tar tag i kuken där hon står.

Hon sänker sig sakta, och när de förenas går det så enkelt, som om deras kroppar är menade för varandra. Hon stönar mjukt, ett ljud som nästan låter som ett skratt, för hon har aldrig känt sig såhär upphetsad tidigare.

  “Gud… Mattias,” viskar hon och rullar långsamt med höfterna, “känner du hur bra vi passar ihop?”

Han försöker svara, men hans läppar formar bara ett ljudlöst andetag. Hon ser hans ögon flacka, nästan kämpa för att hålla sig kvar i nuet, och hon älskar att han är så tagen av henne. Hon trycker läppar och tunga mot honom och hans saliv smakar vin.

 

Hans händer hamnar på hennes rumpa och han håller om den hårt och när hon rör sig upp och ner hjälper han henne att styra takten. Varje gång hon sjunker ner på honom trycker han henne djupare, som om han inte står ut med att inte känna hela henne mot sig.

   “Åh… jag älskar när du håller mig sådär. Det gör allt ännu bättre.”

Han pressar henne närmare, styr hennes rörelser med ett mjukt men bestämt grepp, och hon låter honom. Tvärtom – hon njuter av att han hjälper henne hitta rätt rytm. Hennes kropp börjar svara allt mer intensivt, värmen stiger, och hon känner hur varje rörelse skickar strålar av njutning genom hela henne. Hon biter sig i läppen, fäller tillbaka huvudet, och ljuden som lämnar hennes mun blir allt mer okontrollerade.

   “Mattias… åh, jag kommer… jag kommer nu…” Rösten är darrande, nästan viskande, men samtidigt stark.

 

Hon rider honom hårdare, pressar sig nedåt i snabba rörelser, och när klimax slår till är det som om hela kroppen skakas av en våg. Hon stönar högt, spänner sig, händerna greppar hans axlar hårt. Hon känner honom djupt inne i sig medan hon pulserar mot honom, oförmögen att stoppa det som sköljer över henne. När hon till slut faller ihop mot honom, varm och darrande, ligger hans händer fortfarande kring hennes rumpa som om han inte vill släppa taget, och hon gillar att de finns där för henne. Hon småskrattar mot hans hals, fortfarande andfådd. Han är fortfarande hård inuti henne, men säger inget. Bara håller om henne.

   “Behöver du komma?” Frågar hon.

   “Nej, vi sitter såhär en stund.” Säger han och vill inte släppa taget om henne…någonsin.

   “Bra, då orkar du kanske en gång till ikväll?”

 

En stund senare så har de hamnat på golvet tillsammans, inte i en naken hög utan på en fårfäll som ligger placerad på golvet framför kaminen. Vinglasen i händerna, vinflaskan mellan dem. Han sätter sig med benen lätt isär, och hon glider ner mellan dem med ryggen mot hans bröst. Värmen från elden omsluter dem, mjuk och lugnande, blandad med lusten de har för varandra – den lust som inte vill lägga sig.

   “Nu när…vi gjort det, menar jag. Verkar jag vara en sån där tråkig moraltanskärring som bara säger nej och tycker att allt med sex är fult?”

   “Haha nej, det trodde jag inte heller.”

Hon lutar sig tillbaka mot honom, känner hans händer glida över hennes bröst, lekfullt, nästan som om han inte kan låta bli. Hon fnittrar lågt när hans fingertoppar hittar sin väg, och han svarar med ett djupt andetag mot hennes nacke. Vinet smakar sött, men värmen mellan dem är ännu starkare.

   “Men det är så som män har sett mig. Hon som inte kan släppa till, som kräver för mycket och är bara…svår.”

   “Fast du är egentligen kåtast av alla”, säger han som ett konstaterande mer än en fråga.

Claudia fnittrar till av glädjen över att han känner henne så pass bra nu. ”Ja, jag är ju det. Jag älskar att knulla.”

   “Och jag älskar höra dig prata om det, knulla måste vara ditt favoritord tror jag.”

   “Det är det nog.”

 

När de inte pratar så är det tyst förutom spraket från elden, deras andetag och små fniss som bubblar upp mellan dem. Hon känner hur han drar henne tätare mot sig, hans haka vilar lätt på hennes axel, och hon kan inte låta bli att le. Den här stunden är enkel men full av liv, full av dem – deras kroppar, deras fnitter, deras närhet. Hon berättar om en man som hon sexchattade intensivt med ett tag, en man som kunde säga oerhört grova, sexuella saker och Claudia borde ha blivit äcklad och bara se red flags, blev istället upphetsad till max.

   “Men när jag väl fick tvingat honom att träffa mig, jag var redo att böna och be honom göra allt det han skrivit om att han skulle göra med mig. Men han, hahaha, han var den mesigaste och blygaste man jag någonsin träffat och tydligen hade han tourettes och grava alkoholproblem, så allt han skrivit till mig var på fyllan. Lite tragiskt, men idag tycker jag att det bara är roligt. Vi fortsatte skriva till varandra ett tag efteråt men det magiska var borta då.”

 

De kysser varandra med djupa, krävande tungor. Mattias masserar hennes bröst, leker lätt med hennes bröstvårtor, och hon låter sina händer glida över hans, känner hur de smeker henne. Hon lutar sig mot den trygga värmen i hans bröst och känner ett pirr som sprider sig genom magen. Inga ord behövs; de förstår varandra fullständigt. Det är där, i skrattet, i beröringen, i värmen från elden och från honom, som de hör ihop.

   “Ska jag berätta mer, eller har du fått nog?”

   “En historia till. Jag kan lyssna på dig hela natten, om du orkar.” Han pussar henne lätt på kinden.

   “Det orkar jag inte, men du får en kort till. När jag var 24 var jag ihop med en kille i två månader. Han var snäll, ganska snygg, rolig, och vi hade bra sex. Väldigt rumpintresserad, med fingrar och tungor som alltid ville utforska, och det hade jag inget emot, som du kanske har förstått?”

   “Jo… kanske,” svarar han, lite osäker men nyfiken.

   “Äh, du har inte sett tillräckligt. Men vi hade det bra. Tills en kväll hemma hos honom när han frågade om jag kunde göra honom en tjänst. Vågar du gissa?”

   “Eeh… vågar jag? Är det äckligt?”

   “Både ja och nej. Mest… weird.”

   “Okej, men han ville spela in en knullfilm och lägga upp på nätet?”

   “Nej, bra gissning ändå. Han frågade om jag kunde suga av hans lillebror. Han var tydligen oskuld, och enligt honom själv den enda killen i hela skolan som inte fått till det.”

 

Mattias flämtar till, förstår att det borde väcka upprördhet, men det finns något oskyldigt i historien också som tar bort det värsta äcklet.

   “Ojdå… den enda verkligen? Och du råkade bara vara i närheten?”

   “Exakt. Han var 17, och jag tror inte alla killarna i den skolan hade haft samma tur. Kanske halva skolan på sin höjd, men inte alla.”

   “Säg inte det, dom kanske var extra promiskuösa där”, säger han med ett snett leende.

   “Knappast. Jag sa nej och gjorde slut direkt. Ett sånt badass är jag.”

   “A badass… with a great ass”, svarar han, och det får henne att skratta, kasta sig mot honom och låta honom kyssa henne igen.

 

De försöker bete sig som folk när de senare ställer undan disken och borstar tänderna tillsammans, men det är omöjligt att låta bli varandra. Hennes fingrar glider lekfullt över hans rygg och bröst, och hans ihållande erektion får henne att le triumferande. Längtan mellan dem är påtaglig, och båda skyndar sig mot sovrummet, dragna av samma obönhörliga begär. Claudia går in före honom och ställer sig på alla fyra på den trånga sängen. Hon vrider huvudet bakåt, låter blicken möta hans med en blandning av längtan och lekfull utmaning, och vickar förföriskt på rumpan.

   “Ta mig”, viskar hon, och det behövs inga fler ord.

Mattias tar plats bakom henne, placerar sig med precision och glider enkelt in. Hon låter ett mjukt stön undslippa sig, lutar huvudet nedåt och känner hur brösten dinglar lätt. Hans händer smeker henne över höfterna, upp mot ryggen och nacken, och varje beröring får henne att dra efter andan. 

 

När han börjar röra sig med mer intensitet svarar hon med ett lågt, värmande stön, guppar lätt för att möta honom och viskar heta ord som får honom att grymta kort och djupt. Rörelserna blir en rytm av lust och närhet, av råhet och förtroende, och i varje kontakt känns det som om de hör hemma i varandras händer och blickar.

 

Mattias håller hennes höfter hårt, nästan som om han inte vill släppa taget, och varje stöt får Claudia att flämta till. Hon älskar att känna hans styrka, hur han pressar henne dit han vill ha henne, och värmen som brinner mellan dem.

   “Åh… ja, ta mig hårdare”, stönar hon, rösten mörk av lust.

   “Du får precis vad du ber om”, svarar han kort och daskar till över hennes rumpa. Smällen får henne att rycka till och hon ger ifrån sig ett ljudligt, brustet stön, nästan som en blandning av skratt och kåthet. Plötsligt flyttar han ena handen upp mot hennes axel, drar henne bestämt bakåt tills hon tvingas upp på knä framför honom, raklång med ryggen sträckt, medan han fortsätter ta henne hårt bakifrån.

 

Hon kastar huvudet bakåt, ett rått ljud lämnar hennes läppar. “Åh… ja!” Hennes bröst guppar i luften, de är helt åtkomliga för honom och han knådar dem ivrigt, nyper hennes bröstvårtor tills hon flämtar högt. Han lutar sig fram, kysser henne hungrigt vid nacken, sedan på munnen, djupt, nästan våldsamt. Hans stötar blir korta, intensiva, hårda, och hon svarar genom att pressa sig bakåt mot honom.

   “Fortsätt… knulla mig hårt… jag älskar det!” Stönar hon, rösten trasig men äkta.

Han morrar lågt, smakar hennes kyss en sista gång, och sedan puttar han henne bryskt framåt så hon faller ner på alla fyra igen så brösten slår mot madrassen. Hon hinner knappt landa innan hans händer åter låser sig om hennes höfter och han fyller henne med kraft. Rummet fylls av ljudet när deras kroppar smäller samman.

   “Ja… ja, mer, mer…” Ropar Claudia, och när han daskar till henne över rumpan blir hennes stön djupare, mörkare, laddade av ren extas. “Åh gud… ja, igen!”

   “Du ska få mer”, svarar han med mörk röst och smiskar den andra skinkan innan han tar henne ännu hårdare, styr henne med hela sin kropp.

 

Claudia älskar råheten i honom, hur han håller henne i sitt grepp, och hon sträcker ner handen mellan sina ben, smeker sig själv ivrigt medan hans stötar driver henne mot gränsen.

   “Åh ja, gör det… knulla mig djupare… jag vill känna dig helt”, stönar hon, högt nu, utan att hålla tillbaka.

Han tar tag om hennes hår, drar lätt bakåt så hon lyfter huvudet, och hans stötar blir ännu tyngre, intensivare.

   “Du är så vacker när du ber om det”, väser han.

   “Jag aaaah jag kommer.”

Claudias kropp skakar, ett högt, äkta stön fyller rummet när orgasmen tar över henne, våg efter våg som sköljer genom hennes kropp. Hon krossar ansiktet mot kudden, fortfarande med handen mellan benen, och skriker nästan av njutning. Mattias känner hennes spasmer runt sig, hennes orgasm pulserar mot honom och driver honom över kanten. Han flämtar högt, håller hårt i hennes höfter och väser fram: “Jag kommer…” innan han drar sig ur i sista stund, låter satsen spruta över hennes rygg och rumpa medan han fortfarande håller henne hårt, darrande.

 

När han släpper taget faller hon ner på mage i sängen, helt utlämnad åt tröttheten och den dallrande värmen som fortfarande pulserar i hennes kropp. Hennes andetag är tunga och ojämna, svetten glittrar i tinningarna och hennes hud skimrar som efter ett dopp i hett vatten. Kudden fångar hennes kind, men resten av kroppen tycks fortfarande bära med sig rörelsen från det som just hänt. Mattias drar sig bakåt, sätter sig upp med ryggen mot väggen och låter huvudet vila tungt en stund. Hans bröstkorg häver sig fortfarande av ansträngningen och han torkar långsamt bort svetten som pärlat sig i pannan. Bredvid honom ligger hon utslagen, men så vacker i sin stillhet att han nästan vill hålla andan bara för att inte störa ögonblicket.

 

Men ögonblicket varar inte för evigt och tillsammans, på trötta ben, går de ut i stugan och tvättar av varandra med blöta tvättlappar och handdukar. Sedan är det tillbaka till sängen och kryper ner där tillsammans.

   “Den här dagen kommer jag leva på länge”, viskar han med handen på hennes höft.

   “Dom här dagarna med dig kommer jag alltid känna mig tacksam för”, svarar hon. “Det är fint att någon kan visa för mig att inte riktigt alla män är värdelösa.”

   “Några av oss är det pli på. Du får mig att inte känna mig värdelös och det kommer jag alltid att minnas. Det är en av många fina saker med dig, älskling.”

Hon fnissar till och smeker hans kind med baksidan av handen. “Jag gillar att du kallar mig så. Du är allt annat än värdelös, du är min älskling och du är bäst.”

Orden orkar inte komma ut mer och de båda somnar, de ligger stilla med ansiktena nära varandra och bara faller ner i sömn.

 

Claudia vaknar långsamt, sträcker ut kroppen under täcket och känner både hur bra hon mår – och hur kroppen samtidigt påminner henne om gårdagens hetta. Hon är lite stel i höfterna, en varm ömhet sitter kvar i låren och… ja, där bak. Hon ler för sig själv åt minnet, kryper ur sängen och går naken ut i vardagsrummet. Ett glas vatten, några djupa klunkar. Hon står sedan en stund vid fönstret, blickar ut mot morgonen, mot sjön och bryggan. Himlen är blek, nästan blågrå, träden ligger stilla i luften. Hon drar armarna om sig själv och känner hur en lycklig ro blandas med en pirrande rastlöshet.

 

Hon tassar tillbaka in i sovrummet, fortfarande med smaken av kallt vatten i munnen och en ro i kroppen. Hon stannar vid fotänden och låter blicken vila på honom. Mattias ligger på sidan, andningen tung och jämn, ansiktet avslappnat i sömnen. Hon står där en lång stund, fångad av hur fridfull han ser ut. Något händer i henne – ett sug, en värme som sprider sig inifrån, som om hon inte kan förstå att det här är hennes. Han rör sig lätt, ögonlocken fladdrar till, och snart öppnar han blicken mot henne. Först lite sömnigt, men sedan breder det där leendet ut sig, det som alltid får hennes hjärta att slå hårdare.

   “God morgon”, säger hon mjukt.

   “God morgon.” Hans röst är sträv, nyvaken, men blicken är klar. Han låter ögonen glida över henne där hon står, naken i ljuset som silas in genom gardinen. “Det finns inget bättre sätt att vakna på”, säger han långsamt, “än att det första jag ser är världens vackraste kvinna… naken.”

Claudia känner hur kinderna hettar, men leendet vill inte lämna hennes läppar. 

   “Och jag älskar att se dig så här”, svarade hon mjukt. “När du ligger i min säng och ser ut som om du alltid borde vara där.”

   “Jag känner mig hemma här”, säger han med en len stämma.

   “Du är för söt”, säger hon, men ställer sig ändå lite rakare, nästan malligt. Sedan lutar hon huvudet lätt på sned, ögonen glittrar busigt. “Fast… jag borde kanske vara lite sur på dig.”

Han höjer ögonbrynen och ler. “Jaså? För vad då?”

   “För att jag har ont i rumpan”, svarar hon och sätter händerna i sidorna, men leendet avslöjar henne. 

Mattias skrattar till och skakar på huvudet. “Det där tror jag inte på.”

   “Gör du inte?” Hon tar några steg fram mot sängen, långsamt, med spelad allvarlighet i blicken. “Då måste jag väl bevisa det.”

Innan han hinner svara så går hon fram till sängen, vänder sig om och böjer sig framåt en aning. “Titta då”, säger hon och drar handen över sin bakdel, där rodnaden ännu syns svagt. “Röd som en tomat. Tack vare dig.”

Mattias sätter sig långsamt upp, fortfarande med det där nyvakna leendet i mungipan. Han sträcker handen mot henne och låter fingertopparna smeka försiktigt över huden.

   “Hm… ja, jag ser nog”, säger han mjukt. “Men jag tror jag vet hur man gör det bättre.”

 

Utan att be om lov lutar han sig fram och kysser henne varsamt där hon är som mest öm. Först bara en lätt puss, nästan lekfull, sedan en till – långsammare, varmare, med mer tyngd. Hans hand ligger tryggt över hennes höft och börjar röra sig sakta inåt, vårdande men med en underton av ägande. Claudia fnissar lågt, men hennes skratt smälter snabbt över i en suck av välbehag.

   “Mm… ja, det där hjälper faktiskt”, viskar hon och vrider på huvudet för att möta hans blick. Ögonen glittrar, rösten är halvt på skämt, halvt på allvar. “Du får gärna fortsätta.”

   “Med vad?” Frågar han retsamt, nästan oskyldigt.

   “Med det du gör.”

Han lyder, kysser henne igen, smeker och retas tills hon fnittrandes gör honom sällskap i sängen. Deras läppar möts, ivriga, och Mattias tar initiativet – pressar ner henne på rygg och lägger sig tungt över henne, mellan hennes ben. Hon tar emot honom, ler och flätar sina fingrar i hans hår.

   “Det är det här jag gillar med dig”, säger hon mellan kyssarna, med rösten mjuk men laddad, “du är snäll och fin… men också rå, hård och så förbannat sexig.”

 

Hans leende är både charmigt och farligt på samma gång, och tillsammans med det hårda hon känner mot sitt lår avslöjar det honom som morgonkåt. Han lutar sig närmare hennes öra och låter rösten sjunka till ett mörkare tonfall.

   “Medan du själv är en kåt slyna som bara vill bli råknullad hela tiden?”

Claudias ögon tänds till och han kysser henne hårt, bryskt, som ett svar på hennes erkännande – och känslan av hans hunger gör henne alldeles yr av lust.

 

Solen letar sig in genom persiennerna och lägger ett mjukt sken över sängen. Claudia känner sig fortfarande tung i kroppen efter gårdagen, men på ett sätt som gör henne extra öppen, extra mottaglig. När Mattias långsamt tränger in i henne är det som om hela hon andas ut på en gång. Hon låter händerna vila mot hans rygg, känner värmen från hans hud och de starka musklerna som spänns och slappnar av i takt med hans rörelser. Han rör sig långsamt, nästan vördnadsfullt, och varje gång han glider in i henne fylls hon av en våg av välbehag. Ett mjukt stön undslipper hennes läppar. 

   “Åh… jag älskar det här”, viskar hon och drar naglarna försiktigt längs hans skuldror.

Han lyfter huvudet från hennes hals, ler och ser ner i hennes ögon. “Morgonsex?” Frågar han, flämtande men lekfullt.

   “Ja”, svarar hon med ett litet skratt som snabbt smälter till ett nytt stön när han rör sig djupare. “Det är det bästa jag vet.”

 

Han kysser henne mjukt, dröjande, och höften fortsätter att röra sig i den långsamma rytmen som driver henne till vansinne. “Jag älskar hur du känns just nu”, mumlar han mot hennes läppar. “Som om din kropp tar emot allt jag ger dig.” 

Claudia nickar, kniper om honom med benen och pressar honom närmare. “Den gör det… jag vill ha allt.”

Hans leende blir varmare, mer innerligt, och han låter sin panna vila mot hennes. Rörelserna är jämna och lugna, men laddade med känsla. Hon håller honom tätt intill sig, nästan klamrar sig fast, som om hon aldrig vill släppa taget. De andas tillsammans, hans rörelser glider mjukt in och ut ur henne som vågor som aldrig vill ta slut. Hon pressar honom närmare, kysser hans hår och känner hur bröstet fylls av en stilla glädje.

 

Efter en stund saktar han in ännu mer, tills han till slut blir stilla i henne. Han ligger kvar, tung och varm, och hon njuter av tyngden, av känslan av att vara helt omfamnad.

   “Jag stannar gärna här resten av dagen, med dig i mig”, säger hon och pussar honom lätt på läpparna.

   “Jag med, är du nära att komma?”

   “Nej.”

Han ler. “Jag känner mig nöjd för nu.

   “Jag med”, svarar hon.

Han nickar, kysser henne mjukt på läpparna och hon ler när han lägger sig ner bredvid henne. De virar benen om varandra, nakna och varma, och låter morgonen fortsätta i stillhet.

 

Den sol som lyste in på dem när de hade sex blir den enda de ser den här dagen. Molnen tätnar snabbt, drar ihop sig över huset och släpper inte igenom en strimma mer. Men det gör ingenting, för Mattias och Claudia bestämmer sig för att bara vara, utan måsten eller krav. Äta lång frukost, mysa, slöa. Inga plikter eller projekt. 

 

Vid frukosten tar Mattias upp telefonen och ser åtta missade samtal från sin mamma. Han ringer direkt och ber flera gånger om ursäkt för att han inte svarat. Hon berättar att hon kommer hem ikväll och behöver bilen imorgon förmiddag. Han måste lämna den hos henne – helst redan ikväll, annars senast i morgon bitti. Beskedet landar tungt. Ingen av dem säger något först. De håller varandras händer över bordet, och tystnaden räcker för att båda ska förstå: verkligheten har trängt sig in. De har levt i sin egen bubbla i några dagar, och det har varit underbart. Dagar som Mattias vet att han aldrig kommer att glömma. Men han har också alltid vetat att det inte kan hålla i längden. Förr eller senare måste det ta slut. Han ska åka, Claudia ska stanna. De kan aldrig bli de två i slutändan, det är en självklarhet, och någon gång måste den insikten få fäste. Han är nära till tårar, men Claudia tittar på honom med värme i blicken.

   “Vi har fortfarande idag tillsammans, vi får göra så gott vi kan av den.”

En kort nickning från honom. “Om jag åker tidigt imorgon så är jag hos morsan i god tid, så jag får sova med dig ikväll, går det bra?”

   “Det gör det verkligen.”

 

De plockar undan frukosten utan att säga mycket. Tallrikar och bestick försvinner från bordet, men tystnaden stannar kvar. Efteråt går de ner till sjön. Vattnet är kallt och klart när de hoppar i, som en chock mot huden, och de simmar några varv utan att prata. Mattias dyker under, håller andan längre än nödvändigt, låter mörkret omsluta honom innan han kommer upp och drar in luften igen. När de sätter sig på bryggan tätt intill varandra känns allt stilla. Sjön ligger blank, och inga fåglar hörs längre. Molnen är täta och en kall vind ger dem båda gåshud.

   “Får jag fråga hur du känner… om oss?” Säger Mattias, utan att möta hennes blick.

Claudia sitter tyst en stund. Hon gnider handen genom sitt hår, tittar ut mot vattnet. “Jag känner mig väl…tom och glad på samma gång. Jag vet att jag älskar dig, men jag…”

   “…jag älskar dig med”, bryter han in.

  “Jag vet. Men jag tror nog det är bra att du åker snart, för går det längre tid så kommer det göra ondare. Jag vet att det kommer att kännas tomt här, och jag vet inte om jag vill gå vidare i livet med att vara ensam här ute. Det har varit skönt dom sista åren, men nu vill jag inte ha det så längre, och det är ditt fel.”

Han lägger en arm om hennes rygg och pussar henne på sidan av huvudet, hon svarar med en hand på hans ben. Hon skrattar kort, men utan glädje. “Jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket. Jag har alltid varit bra på ensamhet. Men du har förstört det för mig. På ett bra sätt, men också… ja.”

   “Jag är sämst.”

   ”Ja, det är du, och alldeles alldeles underbar på samma gång.”

 

De går upp mot stugan, fortfarande hand i hand. Stegen är långsamma, nästan tvekande, som om de båda försöker dra ut på stunden. Ovanför dem svävar en ormvråk i cirklar, tyst och självklar, och i skogsbrynet hörs en ensam fågel vissla sitt återkommande läte. När de når verandan stannar de istället för att gå in. Mattias tvekar ett ögonblick, men låter sedan impulsen vinna och ställer sig bakom henne. Han sluter armarna om hennes midja och väntar på att hon kanske ska dra sig undan. Men hon står kvar, lutar sig lite bakåt mot honom och låter handen glida över hans underarm, långsamma smekningar som får honom att andas ut.

   “Vi får inte bli främlingar för varandra igen”, säger han lågt. “Det vill jag faktiskt inte.”

Hon nickar, fortfarande med blicken riktad mot trädtopparna. “Nej. Det ska vi inte. Men… kanske en liten paus efter imorgon. För att orka. Men sedan – då hörs vi igen. Jag vill det.”

Hans bröstkorg lättar. “Tror du… skulle du vilja komma och hälsa på mig?”

Hon vrider på huvudet, ser på honom, och det är som om något mjukt klickar till i hennes ansikte.

   “Ja. Det vill jag så gärna. Vad skulle du visa mig i Brygge då?”

 

Hans ögon får genast nytt liv. “Massor. Gamla byggnader som ser ut att ha stått där i tusen år. Museer som faktiskt är intressanta. Pubar med öl du aldrig smakat. Vi kan promenera längs kanalen, äta middag ute…” Han dröjer en sekund. “Och choklad. Den bästa du någonsin kommer smaka.”

Claudia fnissar och lägger huvudet lite på sned. “Choklad alltså? Det var väl ändå det bästa argumentet hittills.”

Han drar henne närmare, hon vänder huvudet mer och deras läppar möts i en lång, lugn kyss som löser upp det mesta av spänningen mellan dem. När de drar sig undan ligger leendena kvar.

   “Får jag bo hos dig då? I din lägenhet?” Frågar hon mjukt.

   “Det får du”, säger han, och nu spelar glimten i ögat tydligt fram. “Och den passar dig perfekt.”

Hon höjer ögonbrynen. “Jaså? Varför det?”

   “För jag har precis infört nakentvång där”, säger han med rak min. “Så du kommer behöva klä av dig allt för att få komma in.”

Claudia skrattar högt, lutar huvudet bakåt mot hans axel och slår honom lätt på armen. Och i det skrattet finns både lättnad och ett litet, nytt hopp som får dem båda att andas friare.

 

När de kommer in i stugan igen är det svårt för dem båda att hålla sig ifrån varandra. Kyssarna är djupa, hungriga, och hon får ner handen mellan deras kroppar och känner honom hård.

   “På bordet”, säger hon kort och bestämt, och backar tills hon känner kanten bakom sig.

Hon hoppar upp och särar benen för honom. Han ställer sig mellan dem, och med ett stadigt grepp för hon in honom i sig. De båda stönar till i samma ögonblick.

   “Oh jäklar, du var redo”, flämtar han.

Hon ler och drar ner honom för en kyss. “Alltid älskling. Jag är alltid redo för dig.”

Han börjar röra sig i henne, långsamt, och hon lägger händerna på hans skinkor och trycker honom hårdare mot sig. “Mer. Djupare. Jag vill känna allt.”

Hans andetag blir tyngre. “Du vet precis vad du gör med mig.”

   “Mm”, säger hon och kramar honom hårt med benen runt hans midja. “Och du älskar det. Jag vet vad du gillar nu.”

 

Han nickar, kysser henne hårt, nästan biter hennes läpp. “Säg mer då.”

Hon flinar, låter orden glida ut mellan suckarna.

   “Din kuk fyller mig så jävla bra… du gör mig alldeles tokig, Mattias.” Hon pressar honom djupare i sig med händerna på hans rumpa. “Så hård och varm i mig. Du vet att jag aldrig får nog.”

Han stönar, begraver ansiktet vid hennes hals.

   “Fan, Claudia…”

Hon tar tag om hans ansikte och tvingar honom att se på henne. “Det är okej. Håll kvar i mig. Vi har inte mycket tid kvar, så knulla mig som om det var sista gången.”

Hans rörelser blir kraftigare, men de håller fortfarande ögonkontakt när han lyfter huvudet.

   “Sista gången? Jag hoppas verkligen inte det.”

   “Inte jag heller, men låtsas.”

 

Han rör sig tyngre i henne, men stannar ibland upp bara för att kyssa henne djupt, som om han inte kan bestämma sig för vad han vill mest – känna eller kyssa. Efter en stund börjar hennes kropp skaka till, men istället för att låta det gå hela vägen, håller hon honom stilla inuti sig, trycker honom tätt mot sig. Hon andas tungt mot hans mun.

   “Stanna… bara stanna här en stund”, viskar hon.

Han lyder, pressar sig hårt mot henne, utan att röra. “Vill du inte?”

   “Jo. Men inte nu. Jag vill dra ut på det. Vill ha dig kvar lite längre.”

Han ser på henne, fortfarande andfådd, och nickar. “Det där… var det sexigaste du någonsin sagt till mig.”

Hon skrattar mjukt, kysser honom igen, men håller honom kvar där han är, stilla, fylld men utan slut. Och i det ögonblicket känns det som att det är just när de inte kommer som det är som mest laddat – som om de vägrar avsluta, vägrar ge efter, för att hålla kvar ögonblicket en stund till.

 

De håller kvar varandra en stund på bordet, tätt sammanpressade, innan de till slut lossnar och småskrattande torkar av svetten ur pannan. Ingen av dem nådde orgasm nu heller, men det är som om just det gör det hela ännu mer laddat – båda vet att det finns kvar där, som en brinnande glöd under ytan. 

 

Han följer med henne ut igen och de går in en bit i skogen för att plocka blåbär till kvällens paj. Endast iklädda gummistövlar rör de sig långsamt framåt med böjda ryggar, fyller varsin hink, och det ser både komiskt och sensuellt ut på samma gång. Han fastnar ofta med blicken på Claudia, ibland lite för länge, tills han inte kan låta bli att skratta rakt ut.

   “Se inte så självgod ut”, säger hon och skjuter honom en snabb blick över axeln. “Det är inte lätt att böja sig fram utan att få ris och en massa insekter i fiffi.”

Han skrattar ännu mer, nästan så han tappar hinken. “Jag fattar att du drar på dig fästingar och allt möjligt på dina fuktiga ställen när du trycker ner dom i buskarna sådär.”

   “Det gör jag väl inte?” Säger hon och brister själv ut i skratt, och snart möts de mitt bland blåbärsriset för att pussas en liten stund. Det är nästan löjligt hur kärleksfullt allt känns, som om de inte kan låta bli att röra vid varandra hela tiden, trots att det är blåbärsplockning de kom hit för. Han tömmer till slut sin hink i hennes och det blir mer än tillräckligt för en paj.

 

Av med stövlarna, ner i sjön igen. Vattnet är kyligt och friskt mot huden, de skrattar när de gnuggar bort svett och blåbärsfläckar, drar händerna över varandras kroppar under förevändningen att jaga bort alla inbillade småkryp. När de kravlar sig upp på bryggan droppar vattnet från dem, solen värmer igen, och bara en sak återstår: att kolla varandra efter fästingar.

   “Du får kolla noga”, säger Claudia och lägger sig på rygg på bryggan. “Om jag hittar någon efter att du åkt hem så kommer jag efter dig med högaffeln.”

Han skrattar, har precis lyft hennes ena tutte för att kika därunder. “Högaffel? Var det det värsta du kunde komma på?” Han släpper taget, flyttar handen och böjer sig över den andra.

  “Men vad säger man då?” Hon kisar mot honom och låtsas allvarlig. “Missar du något så kommer jag och sticker kniven i dig.”

   “Oh, bättre”, säger han och låter ögonen vandra neråt, tills han hamnar bara några decimeter från hennes kön. Hon sprattlar med benen i luften, men låter honom hållas. Han granskar noga, både uppe och nere, och hon skrattar mellan andetagen.

 

När det är hennes tur är hon lika noggrann. Han får först ställa sig på alla fyra och hon granskar honom långsamt, metodiskt, där bak – men hittar förstås inget. Sedan får han sätta sig igen och hon letar vidare i hans hårbotten, ner mot ansiktet. Fingrarna glider över huden, men snart ersätts de av hennes läppar. Små kyssar längs kinden, över halsen, vidare ner mot bröstet och magen – tills hon når den plats där huden övergår i könshår.

   “Hittar du något?” Frågar han, med en blandning av lekfullhet och förväntan i rösten.

   “Inga än så länge”, svarar hon och lutar sig framåt. Hon låter handen glida under hans pung, håller honom varsamt, och dröjer sig kvar och letar därunder. Utan att fråga, utan att vänta, pussar hon honom där.

Mattias flämtar till. “Bra… fortsätt leta.”

 

Claudia ler för sig själv och gör som han säger. En puss till, denna gång på ena sidan, sedan den andra. Tungspetsen smyger sig emellan, kittlar uppåt längs strängen. Han mumlar och hela kroppen rycker till när hon retas mot ollonets känsliga kant.

   “Dåligt med fästingar här”, säger hon, innan hon låter läpparna sluta sig om skaftet och suger till. Hon ser hur han reagerar direkt – hur han växer i hennes hand, hur njutningen sköljer genom honom.

Mattias skrattar kort, osäkert, och gömmer ansiktet i händerna. Hon hör hans ansträngda andetag när hon kysser ollonet och sedan långsamt tar det i munnen.

   “Claudia…” Hans röst är pressad.

   “Ja, Mattias?”

   “Jag kommer… inte orka hålla länge.”

Hon lyfter blicken, låter honom se glimten i hennes ögon. Hon bestämmer nu. “Nej, inte komma än. Jag vill njuta lite mer först.”

 

Hon tar in hela ollonet, suger mjukt och rytmiskt, samtidigt som handen rör sig längs skaftet och den andra smeker honom längre ner. När hon tittar upp ser hon hur han kämpar med slutna ögon och öppen mun, som om det är för mycket att hantera.

   “Titta på mig”, säger hon lågt. “Är det skönt?”

Hans ögon fladdrar upp och möter hennes blick. “Ja… jag försöker hålla mig.”

Det är precis så hon vill ha det. Att han överlämnar sig helt, att han inte längre styr något. Att han inte kan göra annat än ta emot, lita på hennes vilja och hennes mun. Den makten kittlar henne, nästan lika mycket som själva akten. För även om hon också älskar känslan av att vara den som ger bort allt, så är det nu hennes tur att bestämma. Och hon njuter av varje sekund. Sen att hon också kan uppskatta att vara undergiven och suga kuk är en annan historia och ett annat sammanhang.

 

Hans hårdhet mot henne får Claudia att rysa av kåthet, en välbekant våg hon alltid känner när hon ger sig hän åt en man hon verkligen vill ha. Hon reser sig upp, kryper nära och kysser honom. Han möter henne genast, händerna omsluter hennes bröst, smeker dem som om han inte kan få nog. Hon låter läpparna glida över hans och svingar ett ben över honom, sätter sig grensle och pressar sin kropp hårt mot hans. Hon känner hur hans axlar spänns under hennes händer.

   “Vill du ha mig här?” Viskar hon, biter honom lekfullt i läppen.

   “Ja”, andas han tungt.

   “Bra”, svarar hon med ett snett leende, vickar på höfterna och trycker honom närmare. “För jag tänker inte vänta.”

 

Han guidar sig själv på plats, men det är hon som långsamt låter sig sjunka ner över honom, med ett djupt, utdraget stön. Hennes händer vandrar över hans bröst, ner över magen, och hon drar honom tätt intill sig. Hans grepp om hennes höfter blir hårdare, men det är hon som styr rytmen, små, retfulla rörelser som får honom att darra.

   “Tryck hårdare”, flämtar hon och lutar sig fram för en kyss, “jag vill känna dig överallt.”

Han svarar inte med ord, bara med ljud – mörka, djupa stön som får henne att fnittra mellan kyssarna.

   “Nu är detta vår brygga. Eller hur?” 

   “Ja… åh, jag vill inte att det tar slut. Du är fantastisk.”

   “Är jag det?” Hon låter höfterna glida sidledes, långsamt, retande, och ser hur han nästan tappar kontrollen. Hans blick avslöjar att han är nära, alldeles för nära, och hon älskar det – att se honom ge sig hän, så totalt.

 

Han drar henne ner för en kyss, hårt, som om han vill äta upp varje andetag från henne. Hon börjar röra sig upp och ner i ett stadigare tempo, och han pressar sig upp mot henne så att hon känner den där intensiva gnistan inifrån, den som får henne att stöna högt mot hans mun.

   “Aaah… jag kan inte hålla emot”, väser han, med hela kroppen spänd under henne.

Claudia är nära själv och hon gnuggar sig gång efter gång, hårdare och hårdare mot hans kuk och han sprutar upp sin säd i henne och till sin stora lycka lyckas hon tippa sig själv över kanten.

  “Mmm… jag också”, gnyr hon, darrande i hela kroppen, medan hon håller honom tätt tryckt mot sig och låter känslan skölja över dem båda.

 

Helt färdiga och utslagna ligger de kvar på den blöta och lite kalla bryggan och tar igen sig. Hans sperma rinner ur henne, hennes ben är trötta efter ansträngningen och hans bröst är bekvämt att vila huvudet mot. 

   “Hur är det ens möjligt att det är så skönt gång efter gång efter gång?” Undrar Mattias. “Jag menar, min kropp och min skalle blir förvånade varje gång.”

Hon ler mot hans bröst och pussar honom över bröstvårtan. “Det är nog för allt dåligt sex vi har haft tidigare. Nu får vi belöningen för all väntan och dåliga ligg vi varit tvungna att ha.”

   “Haha sant, mycket tråkiga och dåliga knull har det varit.”

   “Samma här. Så du fattar nog att jag inte vill släppa dig härifrån riktigt än.”

   “Jag vill inte lämna heller.”

 

Förmiddag blir till lunchtid. De driver omkring i huset, spelar kort, pratar, dricker kaffe. Han sitter vid bordet medan Claudia plockar vid diskbänken. Det är en gåta hur det kan vara så självklart, men hans blick fastnar hela tiden på hennes kropp. Varenda rörelse hon gör är laddad, och han känner hur det växer där nere. Claudia är fullt medveten om hans ögon på henne. Hon kastar en snabb blick bakåt, ser hans uttryck och förstår precis.

   “Vet du vad det bästa är med att gå runt naken?” Frågar hon, nästan nonchalant.

   “Nej?”

   “Att göra det framför någon som uppskattar det… och som blir kåt av det.” Hon fnittrar, skakar på rumpan och böjer sig fram lite extra, bara för att reta honom.

 

Han skakar på huvudet, reser sig och tar ett steg framåt. Plötsligt är han alldeles bakom henne, hans hud mot hennes rygg, hans tyngd tydlig mot hennes lår. Hon känner honom mot sig, varmt och hårt, och andas tungt. 

   “Men… vad händer här då?” Säger hon spelande, men rösten darrar av upphetsning.

   “Vad gör du med mig egentligen?” Mumlar han mot hennes nacke och gnider kuken mot hennes fitta, och i nästa ögonblick glider han in i henne, långsamt men hela vägen. Hon gnyr till, vällustigt, håller sig i diskbänken och låter huvudet falla bakåt. Han tar hennes höfter i händerna, styr henne mot sig. Rörelserna blir längre, djupare, tills hela rummet fylls av deras andetag och deras mjuka ljud. Hon trycker sig tillbaka mot honom, vrider huvudet och söker hans mun, de kysser varandra snett, ivrigt, medan han fyller henne gång på gång.

 

De fortsätter så en stund, i en rytm som är lika mycket lek som hunger, tills hon plötsligt vrider sig ur hans grepp och vänder sig om, med ett busigt leende.

   “Nu sätter du dig ner där.” Hon pekar på stolen. Tonen är inte hög, men han förstår att det inte finns något att säga emot.

Han sjunker ner, fortfarande andfådd, och ser på henne. Claudia kommer långsamt fram till honom och ställer sig mellan hans särade ben, utan att röra vid honom, hennes leende är kaxigt och hon vänder honom ryggen. Sedan sänker hon rumpan nedåt, tar tag om honom och sjunker enkelt ner och ett tungt stön lämnar hennes mun. Mattias kippar efter andan. Att se henne bestämma så, känna hur hon tar över honom, gör honom helt hänförd. Han smeker henne över ryggen, upp mot axlarna och vidare över de mjuka brösten som studsar lätt för varje rörelse.

   “Mmm, ja… rör mig så där”, säger Claudia med låg, raspig röst. Hon lutar huvudet bakåt mot hans kind, andas häftigt och gungar höfterna i en egen rytm. “Jag älskar när du tar på mig samtidigt.”

 

Han kysser hennes nacke, famlar över hennes kropp, medan hon fortsätter styra takten. Hon sätter tempot, växlar mellan långsamma, djupa rörelser och snabbare, korta som får honom att stöna rakt mot hennes hud.

   “Du får inte komma, hör du det?” Säger hon med ett stön.

   “Varför inte?”

   “Du måste orka mer idag, oh gud jag är nära igen.”

Hon tar hans händer, pressar dem hårt mot sina bröst, och rider honom ännu intensivare. Hans blick är fäst vid henne, helt uppslukad, och varje gång hon sänker sig ner på honom kramar han om henne hårdare som om han inte vill släppa taget.

   “Aaaah guuuud”, fräser hon och sätter sig tung på honom och han känner hur hon får orgasm runt om honom. Hon pustar och hostar och han håller henne kvar och pussar på henne kind och nacke.

   “Men Gud vad är det här? Vart kommer den här kåtheten ifrån?” Undrar hon och kliver av honom så hans stånd faller ner mot hans mage och sätter sig ner på stolen bredvid.

   “Jag vet inte, jag behöver inte veta det heller.”

   “Nej, du har rätt. Men det är underbart.”

 

Middag lite senare, Mattias grillar och dricker öl och Claudia steker potatis och sparris och tomater. Även hon med en ölburk nära till hands.

De rör sig runt varandra i köket och på altanen som om de dansar, små pussar och beröringar smyger sig in mellan momenten. Mattias kommer in med grilltången i handen och lutar sig över henne för att pussa hennes hals, hon fnittrar och knuffar bort honom så hon inte ska bränna något i pannan.

   “Du får vänta tills maten är klar”, säger hon och ger honom en snabb blick över axeln.

   “Jag väntar… men det är svårt när du ser ut så här.” Han nuddar hennes skinka med sin fria hand innan han återvänder ut till grillen och hon – trots att hon borde vara van vid det här laget – blir fnittrig av det.

 

Maten serveras inomhus idag då det börjat blåsa lite kalla vindar utanför. De sätter sig mittemot varandra, öppnar varsin ny öl och njuter i stillheten. Maten smakar extra gott när de själva lagat den tillsammans. Ibland möts deras blickar över bordet och det blir samma känsla som tidigare – den där laddningen av kärlek blandat med lust som hänger kvar i luften. Claudia sträcker sin fot under bordet och låter den smeka hans vad.

   “Du gör mig verkligen bortskämd”, säger han och höjer sitt glas mot henne.

Hon ler, tar en klunk och svarar: “Bäst att passa på medan vi kan.”

 

Efter maten sitter de kvar vid bordet och disken får stå orörd. De tittar ut genom fönstret, Mattias tycker fortfarande att utsikten över sjön och skogen är så vackert så han vill spara bilden i sitt huvud, vilket inte är lätt då han har ett dåligt bildminne.

   “Kan du inte berätta något?” Säger hon och dricker mer öl.

   “Som vadå menar du?”

   “Berätta något som jag inte känner till, en hemlighet kanske. Jag lovar att inte sprida det vidare.

 

Mattias känner ett sting av något bekant. Hans ex brukade också ställa den sortens frågor, nästan pressa honom på svar när han inte hade något att säga. Då kändes det alltid kravfyllt, som en prövning. Men med Claudia är det annorlunda. Hon ber honom, men det finns ingen press i hennes blick. Bara nyfikenhet, som om hon vill öppna ännu en dörr mellan dem. Och nu har han faktiskt något. En berättelse som legat kvar i honom länge, som ibland fått honom att undra över vägar som aldrig blev. Han ler lite snett, tar en klunk öl och börjar:

   “För några år sedan började det en ny tjej på jobbet, en intern, som skulle komma in och lära sig jobbet och efter ett halvår så gör man en utvärdering och ser hur arbetet har gått och så bestämmer man om personen blir anställd eller om den får gå. Noémie hette hon.”

   “Mhm”, säger Claudia och har redan nu en bild i huvudet hur denna historia kommer utvecklas. “Råkade du bli hennes handledare?”

   “Det är riktigt. Jag har varit handledare åt en massa nyutexaminerade, hon stack ut.”

 

Claudia fnissar och vill skoja till det lite. “Vad var det som stack ut? Var det tuttarna? Eller var det där bak?”

Men hon får inte den reaktion hon hoppas på från Mattias. Han ler visserligen, men det finns en sorg i leendet och Claudia ångrar sig direkt. “Förlåt, fortsätt snälla.”

   “Det gör inget. Hon var…väldigt vacker, snäll och otroligt kvicktänkt. Ung, tio-tolv åt yngre än mig. Det är löjligt men, vi klickade direkt och…kalla mig gubbsjuk, men hon påverkade mig något enormt.”

   “Gav hon dig uppmärksamhet? Som att hon raggade?”

   “Jag vågade inte tro det, men hon var lite närgående, hon stannade kvar länge efter arbetstid och hon föreslog luncher ute själva. Nyfiken, lätt att prata med och en humor som…”, han skrattar till, “alltså hon kunde få mig att skratta som få kan.”

Claudia lyssnar och känner värme i bröstet. “Vad fint du beskriver henne, jag önskar att någon kunde beskriva mig så.”

 

Mattias tar hennes hand och pussar den, rakt på handloven. “Du förstår nog men, jag var ju inte lycklig i min relation, så jag blev väl smickrad, även om jag faktiskt inte trodde på att hon skulle känna något för mig…på det sättet.”

   “Men det gjorde hon? Eller hur?” Säger Claudia.

Ännu ett sorgset leende från Mattias och en snabb nickning. “Vi sågs på en AW och vi satt och pratade länge på ett uteställe och då sa hon att hon gillade mig och..”, Mattias börjar bli tjock i rösten. “Hon sa en massa snälla saker och jag, ja, jag kände exakt samma sak. Men, jag sa nej.”

Claudia nickar och kramar om hans hand hårdare. “Varför sa du nej?”

   “Jag vet inte”, svarar han direkt. “Alltså, där och då skyllde jag på att jag hade sambo och jag ville ge vår relation en chans till. Jag skyllde också på att det var olämpligt då jag var hennes handledare. Men, jag var feg, inget annat, för rädd för vad andra skulle tycka om mig.”

   “Vad hände med henne?”

   “När hennes halvår var slut så lämnade jag in min utvärdering, jag tyckte att hon skött sig exemplariskt och jag rekommenderade att vi anställer henne. Men hon tackade nej, hon sa att hon inte var arg på mig, men hon var ledsen och hon klarade inte av att jobba tillsammans med mig.”

 

Claudia känner i luften hur jobbigt han tycker att detta är och hon vill säga något, men orden vill inte formuleras och han har mycket att säga.

   “Senare, typ ett halvår, ett år efter min separation, så ringde jag Noémie igen. Jag vet inte vad jag trodde eller hoppades på, men jag kände att jag var tvungen att…se vår status så att säga.”

   “Vad bra att du gjorde det, vad hände?”

   “Hon blev väl förvånad, glad tror jag. Men, det hade ju gått över ett år sen vi sågs och hon hade flyttat till en ny stad, fått ett nytt jobb och skaffat sig pojkvän.”

   “Aah”, utbrister Claudia, besviken åt Mattias vägnar.

   “Jag förstod ju det såklart, hon var ju en finfin tjej. Så vi la på och jag försökte inte att tänka på henne mer. Men hon ringde tillbaka några dagar senare, sent på kvällen.”

   “Jaså? Vad spännande, vad hände?”

   “Hon var berusad, så hon sluddrande. Men hon pratade mycket och högljutt i ett, utan stopp eller andningspaus. Men det var mycket om allt som var dåligt med mig och det var en lång lista. Jag lät henne prata för jag höll ju med henne i allt hon sa. Men, till sist började hon gråta och så skrek hon på mig och sa att om jag bara hade hört av mig en månad tidigare, så hade hon släppt allt och kört raka vägen till mig. Och jag hade varit nära att göra det en månad tidigare men jag fegade ur. Och då träffade hon sin nya kille istället, så det var för sent.”

 

Kvinnan på andra sidan bordet blir helt tom av det han berättar och hon vill trösta honom men låter bli. Plötsligt blir det tydligare för henne vart hans dåliga självförtroende kommer ifrån och hon tycker sina egna år i ensamhet och dåliga dejter står sig lätt mot det han varit med om.

   “Är det för sent då? Hon kanske blir singel snart igen.”

   “Det sista jag såg var att de förlovat sig och att hon är gravid. Då slutade jag att följa henne, det gjorde för ont.”

Ord men inga visor. “Va fan Mattias, och nu sitter du här och kan inte vara ihop med mig för jag råkar vara din syster.”

Mattias vänder blicken mot henne och fnissar och hon skrattar tillbaka och han ser direkt gladare ut och inte lika tung längre. “Det var väl en jäkla otur va?”

   “Riktig osis”, svarar hon och de småskrattar tillsammans över köksbordet.

   “Du då? Har du någon hemlighet att dela med dig av?”
När Claudia ställde frågan hade hon egentligen inte förberett något svar själv, men nu kommer det spontant.

   “Du kommer inte att tro mig… men jag har sjukt bra klädsmak.”

 

Mer behöver hon inte säga. Mattias brister ut i skratt, så kraftigt att han slår i bordet med handen. Han lägger den andra över ansiktet och skrattar tills tårarna rinner. För någon som bara råkat kliva in i rummet just då hade det varit omöjligt att avgöra om han skrattade eller grät – men Claudia vet.

   “Långa, fina klänningar, en byxdress, kjol över leggings… jag är grym på allt och jag passar i allt.”

Det får honom att tappa fattningen ännu mer, skrattet bara fortsätter och hon kan inte låta bli att skratta åt honom, snarare än med honom. Och ändå – på samma sätt som hon njuter av att se honom ge sig hän när hon har honom i sin mun, känner hon nu hur mycket mörker och oro som lämnar honom tillsammans med varje skratt. Det gör henne lycklig. 

   “Jag behövde det där”, säger han när han väl har fått tillbaka andningen igen.

   “Det gjorde jag med, tack för att du är så ärlig och berättar så naket, det är det inte alla män som gör.”

   “Det blir lätt naket tillsammans med dig.”

 

Senare på kvällen, de tjocka molnen ligger kvar på himlen och det gör att mörkret lägger sig tidigare. Mattias har tänt en eld i kaminen, en angenäm värme sprider sig och ett gulaktigt sken rör sig i rummet. De båda hamnar på soffan först, hand i hand. De sitter där en stund, nästan stilla, som om lugnet är för värdefullt för att brytas. Lågorna speglar sig i hennes ögon när hon lutar huvudet mot hans axel och drar fingertopparna långsamt längs hans biceps. Han svarar med att smeka hennes lår, mjukt och närvarande.

 

Men snart växer något mellan dem som gör det omöjligt att sitta stilla. Hon vrider sig mot honom, deras blickar möts och hon kysser honom först försiktigt, nästan trevande, men det dröjer inte länge förrän kyssen blir djupare. Hans hand söker sig längs hennes sida, hennes fingrar leker vid hans nacke, och snart ligger de nära nog att andas samma luft. De fnittrar mellan kyssarna, men passionen tar över. Hennes händer vandrar över hans bröst, hans fingrar smyger längs hennes lår och in mot det heta. När han kysser henne hårdare hör hon hur elden knäpper i bakgrunden, som en förstärkning av det som sker mellan dem.

 

Han avbryter för en sekund, ser på henne med en blick som gör henne varm ända ner i magen. Sedan drar han försiktigt i hennes hand och guidar henne ner, långsamt, tills hon står på knä på golvet mellan hans ben. Hennes hår faller fram över kinderna när hon tittar upp på honom, och han lutar sig tillbaka, andfådd, nästan tagen av ögonblicket. 

   “Vad tänker du göra med mig?” Frågar hon, rösten låg och laddad, medan hon ser på honom med ögon som brinner av nyfikenhet och kåthet.

Mattias låter handen glida över hennes panna, vidare över huvudet och ner mot nacken. Hans fingrar är först varsamma, nästan masserande, men så vänder han på handen och tar ett fast grepp i hennes hår. Han trycker ned hennes huvud med en kraft hon inte väntat sig, hon hinner öppna munnen precis i tid och tar emot honom djupt, läpparna spänns kring honom och han låter ett stön bryta tystnaden.

 

Hennes läppar om honom är spända och varma medan han styr henne i en takt han själv bestämmer. Ett gurglande ljud lämnar hennes hals när han stöter långt bak, nästan hela vägen ner i halsen, men ljudet blandas med njutning – det hör han tydligt.

   “Så ja… sug den. Ta allt”, flämtar han, rösten mörk och rå.

Claudia låter ena handen gripa om honom, smeker längs skaftet och pumpar samtidigt som munnen arbetar hårt. Den andra handen pressar hon mot hans lår för att hålla takten. Hon arbetar med mun och tunga och kämpar med andningen, men så känner hon hur han släpper taget i hennes hår. Hon lyfter blicken, andfådd och våt om munnen.

   “Nej… sluta inte”, väser hon. “Ha kvar handen där. Styr mig.”

Han tvekar en sekund, andas tungt.

   “Claudia… jag vill respektera din kropp.”

Hon ler med munnen full, flåsande, och trycker hans hand tillbaka i sitt hår, hårt. 

   “Sluta respektera min kropp. Utnyttja den.”

 

Det brister för honom. Han drar hårt i hennes hår, styr henne fram och tillbaka över sig. Varje gång hon tar honom djupt hörs slaskande ljud, hennes hals protesterar med kvävda klökningar, men hennes hand runkar av honom samtidigt och hon gnyr som av ren njutning. För varje gång blir hennes kropp varmare, hennes rörelser mer ivriga. Hon suger och slickar samtidigt, saliven rinner och gör allt ännu glidigare, snuskigare.

   “Så ja… precis så”, stönar han.

   “Mmmm…”, hon tittar upp med tårade ögon, munnen full. “Jag älskar det… jag älskar att du gör så här mot mig.”

Han trycker ner henne hårdare, hennes haka slår mot hans mage, han stönar rakt ut. Hon låter handen arbeta längs skaftet samtidigt, slickar, suger, låter saliven rinna, och mellan andetagen mumlar hon:

   “Kom inte än”, flämtar hon, rösten mörk. “Vi måste knulla först.”

Han stönar rakt ut, fingrarna djupt intrasslade i hennes hår, och för ett ögonblick tappar han kontrollen och trycker ner henne hela vägen så hans lår rycker till. Hon gnyr, men stannar kvar, släpper honom inte.

 

Han kan inte hålla sig längre. Med ett kraftigt tag i hennes hår drar han upp henne från knäna, och hon landar över honom i soffan, flämtande och med munnen glänsande av saliv och hans försats. Hon tvekar inte en sekund – hon gränslar honom, styr honom rätt och sjunker ner över honom med ett djupt stön. Hans ögon spärras upp, han stirrar på henne som om hon var något övernaturligt, och han kan inte slita blicken från hennes ansikte, hennes kropp, hennes rörelser. Han kuk känns fantastisk inuti henne.

   “Titta på mig”, säger hon bestämt, tar hans händer och pressar dem hårt mot sina bröst. “Krama dem… ja, så där. Hårt.”  

Han gör som hon vill, hans fingrar greppar om hennes mjuka tuttar medan hon börjar rida honom i snabba, bestämda rörelser. Hennes höfter jobbar målmedvetet, och när hon juckar intensivt med rumpan trycks han ännu djupare in i henne för varje stöt.

   “Åh… Claudia…”, stönar han, nästan chockad över hur stark känslan är.

Hon böjer sig fram, biter honom lätt i läppen, andas tungt mot hans mun och slickar honom över hans läppar.

   “Känn mig. Jag vill att du fyller hela mig. Kom i min fitta, älskling.”

 

Han gapar för att fylla lungorna med luft, händerna glider från hennes bröst upp mot hennes axlar, men hon slår bort dem och lägger tillbaka dem igen över brösten.

   “Nej. Här. Håll i. Jag vill att du ska känna hur dom hoppar när jag rider dig.”

Hon tar sats, rumpan lyfter och sjunker, rytmiskt och allt snabbare. Våta, ljudliga smack hörs i rummet när hon rider honom som om det inte fanns någon morgondag. Han stirrar på henne, fängslad, medan hon tappar taget i sin egen extas och bara ger sig hän åt rytmen, åt känslan, åt honom. Hans händer klamrar sig fast vid hennes bröst, och hans stön blir djupare, mer hackiga. Claudia ser det i hans ansikte – blicken, andningen, hur hela kroppen spänns under henne. Hon känner hur nära han är.

   “Kom för mig”, viskar hon hest och pressar sig hårdare mot honom, rör höfterna i snabba cirklar. “Jag vill känna allt.”

 

Han kippar efter luft, ögonen halvslutna, och när det brister i honom kommer det med ett ljud han inte kan hålla tillbaka. Ett rått, gutturalt stön som fyller rummet när han exploderar djupt inne i henne. Hans penis pulserar kraftigt, gång på gång, och Claudia känner hur den varma satsen fyller henne. Det skickar en elektrisk våg genom hennes kropp. Hon stönar högt, nästan skriker, och låter sig slukas helt av känslan. Varje pulsning från honom inuti henne tänder en ny gnista som exploderar i hennes underliv, och hon juckar frenetiskt med rumpan för att dra ut njutningen, för att hålla honom kvar i sitt djup.

   “Åh… ja… ja!” Gnyr hon, huvudet kastas bakåt, kroppen skakar när hennes orgasm sköljer över henne. Hon känner sig uppfylld, töjd och älskad på samma gång, och i det ögonblicket finns inget annat än hans kropp i hennes, hans händer hårt om hennes bröst och hans hetta som rinner in i henne. När det klingar av faller hon fram mot honom, andfådd, deras svettiga kroppar klistras ihop, hjärtan bultande i otakt som långsamt hittar tillbaka till lugnet.

 

Claudia ligger kvar en stund på hans bröst, andfådd, och känner hur hans puls långsamt lugnar sig under henne. Hennes inre fortfarande fullt av hans heta sats. Hon känner det pulsera och sedan sakta börja sippra ur henne – den känslan gör henne nästan yr av kåthet. Hon rör höfterna en sista gång, pressar sig hårt mot honom för att mjölka ur allt han har. Sedan reser hon sig upp, långsamt, med hans sperma droppande ur henne, ner över insidan av hennes lår. Han ser nöjd ut, hans ansikte är rött och blankt av svett, hon ser honom i ögonen och ler med en glimt som han inte kan tyda. Utan ett ord glider hon ner mellan hans ben, placerar sig på knä framför soffan. Mattias tittar på henne, fortfarande omtöcknad av orgasmens kraft, 

hans kuk är fortfarande våt och känslig, lite slak, men tung mot magen. Han slutar inte titta på henne med sin undrande blick och han hinner knappt reagera innan hon böjer sig fram.

 

Hon tar hans slappa, känsliga kuk i handen och slickar honom långsamt, djupt och medvetet, som om hon vill smaka på varenda spår av honom – och av sig själv. Hennes tunga rör sig lekfullt över ollonet och ner längs skaftet, noga, kärleksfullt, nästan dyrkande. Slickar upp lite sperma och sin egen fittsaft – tvättar honom ren på det mest syndiga, självklara sättet – och när Mattias flämtar till och lyfter på rumpan mot henne så kan hon inte hindra sig själv. Hon tar honom i munnen. Inget försiktigt den här gången – hon suger girigt, ljudligt, låter hennes läppar och tunga jobba som om hon vill sluka honom hel. Smaken av honom och av sig själv blandas i hennes mun, och hon stönar lågt som om hon inte kan få nog. Saliven rinner, det blir blött och rått och han kippar efter andan.

   “Claudia… vad fan… jag… jag klarar inte.”

Hon tittar upp, kuken djupt i munnen, ögonen glittrande. Hon släpper honom med ett blött ljud och säger hest: “Jag älskar att se och höra och se dig såhär. Och jag älskar smaken av oss två tillsammans”, viskar hon svagt.

Han stirrar på henne, ögonen vilda, helt överväldigad. “Det här… du fattar inte… det här är min största fantasi. Att någon…att du gör det här…”

   ”Sluta stör mig då och låt mig suga dig.”

Och hon gör det. Hårt, blött, ljudligt. Hon tar honom hela vägen bak i halsen tills han rycker till, tårar i ögonen av känslan. Hon drar av honom med en tråd av saliv som glittrar i ljuset från kaminen, slickar honom ren på nytt, sväljer ljudligt, och ler rått. Mattias suckar, helt omskakad. Han vet inte om han någonsin kommer släppa bilden av henne, naken och glupsk, på knä mellan hans ben, med hans säd fortfarande rinnande ur henne.

 

Mattias är fortfarande omtöcknad när Claudia lägger handen runt hans kuk och börjar runka långsamt. Till hans egen förvåning hårdnar han snabbt igen under hennes grepp. Hon ler snett, triumferande.

   “Du trodde du var färdig?” Viskar hon och reser sig upp. Hon ställer sig över honom, särar på benen och sänker sig långsamt ner tills hennes fitta pressar sig mot hans mun.

   “Såja… det är där jag vill ha dig”, säger hon tyst och trycker höfterna nedåt så hans läppar och tunga försvinner in i hennes värme. Han slickar, suger, stönar mot henne med en intensitet som nästan är djurisk. Hans händer klämmer hennes lår, drar henne närmare, pressar henne ner. “Mmm, åh ja, slicka min fitta, sug på mig. Jag älskar det…”

Claudia böjer sig ner, griper tag om hans hårda kuk igen och slukar honom mellan sina läppar. Hans kropp spänner sig under henne och ett stön vibrerar ur honom när hon får in honom djupt i halsen, långsamt först, sedan snabbare medan hon rider hans ansikte.

 

De faller in i en rytm i sin 69a – hon suger honom blött, ljudligt, medan han slickar henne som besatt. Claudia pressar sig hårdare mot hans mun och gnyr högt, och när hon känner hans hand smyga upp mellan hennes skinkor kvider hon nästan av kåthet. Fingertoppen trycker sig in där bak och hon stelnar till av överraskning. Hon lyfter huvudet, flämtar till och ser ner på honom, upp och ner mellan sina ben.

   ”Vad händer här då?”

Han mumlar något mot hennes fitta, tungan aldrig stilla. Claudia kippar efter andan när fingret tränger in lite djupare och en våg av kåthet sköljer över henne. Hon skrattar andfått, rufsar honom i håret.

   “Herregud, det där… det är kinky. Men jag gillar det. Åh, jag gillar det som fan… fortsätt.”

Hon ryser i hela kroppen och tar honom ännu djupare i munnen, hennes stön dämpas runt kuken.

   “Åh gud, ja, så där. Håll kvar… fyll mig… både där och där. Du fattar inte hur mycket jag älskar det.”

Mattias händer skakar när han gör som hon säger, totalt förtrollad av hennes röst, hennes kropp, hennes kontroll. Claudia rider hans ansikte och hans finger, med hans kuk djupt i sin mun om vartannat, och de båda vet att det här är ett minne de aldrig kommer kunna släppa.

 

Hon suger honom ännu en gång, djupt, blött, innan hon släpper taget och ser ner på honom med mörka, kåta ögon.

   “Ligg kvar, rör dig inte,” säger hon, nästan beordrande.

Han gör som hon säger, och Claudia klättrar upp på honom, svingar sig över och sänker sig långsamt ner på hans kuk. Ett utdraget stön lämnar hennes mun när han fyller henne helt, hon är uppvärmd till max men det är fortfarande lika fantastiskt skönt.

   “Åh… där… där är du”, flämtar hon och börjar rida honom med hårda, djupa rörelser.

Mattias lägger genast händerna om hennes höfter, men låter också ena handen glida bakåt igen, mellan hennes skinkor, där han försiktigt men bestämt tränger in fingret i hennes anal igen. Claudia kippar efter andan, rycker till i hela kroppen och stirrar ner på honom.

   “Ja! Fortsätt där… rör mig… åh gud vad det känns förbjudet och hett. Sluta inte.”

 

Han gör som hon ber, och hennes rörelser blir mer intensiva, rumpan juckar hårt mot honom, fram och tillbaka, upp och ner, i en rytm som får hans kuk att slinta längst in i henne gång på gång. Han reser sig lite, tar hennes ena bröst i munnen, suger hårt på bröstvårtan medan hans fingrar nyper och smeker det andra. Claudia skriker till, kastar huvudet bakåt.

   “Ja, sug mina bröst, knulla mig, fyll mig, gör allt på en gång… ååh Mattias, jag döööör!”

Hon rider honom vilt nu, deras kroppar slår mot varandra, huden fuktig av svett, stön som blandas med eldknastret från kaminen. Fingret i hennes anal, hans kuk djupt i henne, munnen mot hennes bröst — allt på samma gång blir för mycket.

 

Plötsligt stelnar hon till, skriker rakt ut och en våg sköljer ur henne, hennes kropp pulserar och rycker. 

   “Aaaah jag kommer.”

Men hon känner att något är annorlunda, så hon reser sig upp så kuken lämnar henne med ett plask. Hon för ner handen och börjar gnugga som besatt över klitoris och Mattias ser på nära håll hur det börjar spruta ut en genomskinlig vätska ur henne, hon stönar högre än någonsin och hans kropp och soffan under honom blir duschad av hennes safter. Det är surrealistiskt att se, det forsar ur henne som en sprinkler och han märker inte av det själv men plötsligt så har han sin hand om kuken och han använder hennes safter som glidmedel och runkar snabbt och hårt under henne. Claudia står med huvudet upp mot taket och kvider av njutning och Mattias styr henne nedåt igen och han penetrerar henne underifrån utan problem. Han är redan nära att komma innan han får känna henne runt honom igen, men detta seal the deal.

   “Claudia! Jag… jag kommer också, jag klarar inte mer!”

Han fyller henne i samma stund som hon fortsätter rida ur sina sista spasmer. Hon stönar högt, skälver i hela kroppen och klamrar sig fast mot honom, helt vild och samtidigt lycklig över att våga släppa taget så totalt.

 

Efter detta finns det inga krafter kvar, ingen sperma eller mer fittsafter att utmynna ur deras kroppar. Claudia ligger raklång ovanpå honom, hennes kind vilande mot hans axel, och Mattias håller om henne med sina armar som om han aldrig vill släppa taget. Deras hud är fuktig, varm och klibbig av kroppsvätskor, och varje liten rörelse får dem båda att dra efter andan, fortfarande känsliga efter det intensiva de just delat. Hans hand smeker långsamt längs hennes rygg, inte för att väcka upp henne igen, utan för att hålla kvar känslan, den stilla efterklangen av något som var så våldsamt och vackert på samma gång. Claudia andas tungt, hennes bröst pressas mot hans, och hon känner hans hjärta slå i takt med hennes eget. Ett fniss kommer plötsligt från hans mun.

   “Jag vet inte hur vi gjorde det där”, mumlar han lågt, nästan som för sig själv.

Hon fnissar matt mot hans hals. “Det bara hände. Vi… tappade oss själva.”

   “Jag har aldrig känt något liknande”, säger han och drar handen upp till hennes nacke, kramar henne mjukt där.

   “Jag med”, svarar hon och lyfter huvudet för att se på honom. Hennes ögon glimmar i skenet från lågorna i kaminen. “Du gör något med mig som jag inte kan förklara.”

Han ler till och hon ser att han tänker på något specifikt. “Vad? Vad ler du åt?”

   “Nej men, jag kom att tänka på pappa. Undrar om våra –  ska vi säga knullgener? – kommer ifrån honom.”

Claudia är trött men hon fnittrar åt honom. “Det kan nog vara så. Sen är jag säker på att mamma var en riktigt bra knullare. Så jag är övertygad om att dom två hade ett bra sexliv den korta tid dom hade tillsammans.”

De blir liggande länge, nästan orörliga, bara i varandras närhet. Tiden försvinner – det finns ingen brådska, inget utanför deras kroppar och andetag. Claudia drar fingertopparna över hans bröst, målar långsamma mönster, och Mattias ler åt hennes mjuka beröring.

 

Till slut reser de sig ur soffan, fortfarande lite vingliga i benen. Svetten har klibbat sig fast, men istället för att gå mot duschen drar Claudia honom mot dörren.

   “Kom. Vi badar,” säger hon med ett leende som inte går att säga nej till.

Natten är mörk, molnen ligger kvar som ett lock över himlen, men luften är mild och stilla. De går över gräset, fnittrande som två tonåringar som smitit ut. Fötterna är kalla mot marken, men de håller i varandras händer hårt. De hoppar i, nästan samtidigt, och det kalla vattnet sluter sig kring deras varma kroppar. De simmar några tag, skrattar till, plaskar mot varandra. Allt runtomkring är mörkt – de kan inte se långt, bara vattenytan som bryts av deras rörelser. Den lätta rädslan blandas med kittlande spänning.

 

Efter en stund simmar de tillbaka mot bryggan, andfådda och fnissiga. De klättrar upp för stegen, vattnet rinner längs deras kroppar i tunna strimmor. Claudia stannar mitt på stegen, vänder sig om och fångar hans mun i en kyss. Han håller hennes ansikte mellan sina händer, kyssen är blöt, djup, nästan andfådd.

   “Du är… det vackraste jag vet”, viskar han när de drar sig isär, pannan fortfarande mot hennes.
Hon smeker honom över kinden. “Och du är allt jag inte trodde fanns och det här vi har haft är bättre än något som jag vågat hoppas på att få uppleva.”

De står kvar så, nakna, kylda av vinden men varma av varandra, och de vet båda att morgondagen betyder slutet. Men just nu finns bara stegen, kyssarna och den stulna tiden i mörkret.

 

De är trötta och de borde sova nu, men de vill inte. De tar god tid på sig, gör allt långsamt och de stannar upp gång på gång för fler kramar och kyssar. Men tillslut kan de inte undvika sängen mer, han lägger sig ner först och hon kommer efter och hamnar med ryggen mot hans bröst och han kramar om henne bakifrån.

   “Jag hatar dig för att du åker”, säger hon.

   “Jag hatar mig själv med. Men idag känns det ok att hata mig själv och det är tack vare dig.”

   “Mhm och jag hatar mig själv som har låtit en man komma in här och fucka upp min skalle. Men jag älskar dig för det också.”

   “Inte så mycket som jag känner för dig.”

 

Det är tidigt när Mattias telefon vibrerar på bordet intill soffan. Ett kort, hårt ljud bryter tystnaden. Han rycker till, men Claudia ligger redan tätt intill honom, hennes ansikte mot hans bröst.

   “Låt den ringa”, mumlar hon hest, fortfarande halvt i drömmen. Hennes arm ligger tung över honom, och hon trycker sig närmare, som för att hålla honom kvar. Han sträcker sig efter mobilen och trycker på snooze-knappen. Han stryker henne över ryggen, den långsamma rörelsen får henne att rysa till. Då märker hon det – hans morgonstånd som trycker varmt mot hennes höft. Hon öppnar ögonen och ett litet leende sprider sig över hennes läppar. Hon låter sin hand glida ner mellan deras kroppar, hittar honom och omsluter honom med fingrarna. Han drar efter andan, blicken fladdrar till mot henne.

   “Så här ska det kännas på morgonen”, viskar hon och runkar honom långsamt, känner hur pulsen slår genom honom, hur han växer ännu mer i hennes grepp. Den tyngden i handen, värmen mot hennes hud, får henne själv att bli alldeles blöt. Utan att släppa honom med handen flyttar hon sig försiktigt, styr honom rätt. En djup suck lämnar hennes bröst när hon sänker sig långsamt ner över honom, låter honom glida hela vägen in.

   “Claudia…” viskar han, lika förvånad som uppfylld.

   “Schh… låt mig få känna bara en kortis”, svarar hon och låter höfterna vagga i små, stilla rörelser.

Långsamma cirklar först, sedan djupare gungningar. Hennes rumpa skakar lätt vid varje rörelse och han känner hur det driver honom till vansinne. Deras kroppar ligger tätt tryckta mot varandra, hud mot hud, värme mot värme. Han håller henne hårdare nu, försöker förstå hur hon lyckas hålla igång rörelsen så länge, så mjukt men ändå så kraftfullt. 

 

Hennes rumpa skakar lätt mot hans lår, varje liten studs får honom att sucka djupare. Som att hon läser hans tankar så svarar hon på frågan han ställer sig:

   “Vi med latinarumpa kan göra så här”, säger hon lågt, nästan kaxigt, medan hon fortsätter att vagga höfterna över honom, våg efter våg av njutning.

   ”Otroligt.”

Hon gnider sig långsamt mot honom, ett lugnt, mjukt rytmspel som ändå är fyllt av samma hetta som gårdagen. Hon kysser honom i halsen, i mungipan, små smackande kyssar mellan andetagen.

 

Men, trots myset och att han är hård och hon är våt, så är ingen av deras kroppar redo för mer. Hans pung är tömd, hennes hud öm, och ändå är det som om kroppen inte vill släppa taget. Varken Mattias eller Claudia känner att någon orgasm ligger nära, men det gör ingenting, det är inte därför de ligger såhär med varandra. Claudia låter hans morgonstånd vila djupt i henne, medan hon rör höfterna långsamt, i små cirklar. Han känner varje liten rörelse, hur hon omsluter honom, som om hennes kropp ville pränta in minnet av honom, detta medan han drar händerna längs hennes rygg och ned över hennes rumpa. De möter varandras blickar, och det blir mer ett leende än en kyss när deras läppar rör vid varandra. Han känner hennes värme om sig och vill aldrig dra sig ur, hon känner hans tyngd under sig och vill aldrig resa sig.

 

Verkligheten kommer ikapp dem när mobiltelefonen börjar ringa igen. Mer ett tyst, gemensamt beslut än något uttalat, så flyttar Claudia långsamt på sig. Han glider ur henne, och hon ser på när han sträcker sig efter nattduksbordet och stänger av alarmet utan att trycka på snooze den här gången. Det är som en liten symbolhandling – ingen återvändo.

   “Hinner du dricka kaffe med mig innan du åker?” Frågar hon mjukt.

   “Ja, det hinner jag. Vill du sätta igång en kanna medan jag packar?” Svarar han.

Hon nickar, kliver ur sängen och går ut i köket utan att titta på honom. Kaffet mäts upp och snart sprider sig den trygga doften i rummet. Hon är öm i kroppen, trött i musklerna, men låter sig stanna kvar i känslan. Det är en svidande smärta blandad med något ljuvt, en fysisk påminnelse om deras natt tillsammans. Hon tänker att det är en smärta hon gärna bär med sig – om det betyder att hon fått uppleva det en gång till.

 

När Mattias kommer ut från sovrummet några minuter senare har han dragit på sig sina kläder. För Claudia blir det plötsligt så påtagligt: från att ha varit nakna tillsammans i flera dagar, som upplevt varandras kroppar på alla tänkbara sätt, till detta. Han med kläder på och hon utan och det känns brutalt för henne och hon känner sig naken på ett dåligt sätt. Men hans matta leende visar att han känner likadant och det känns genast lite bättre. De säger inte mycket. Orden känns för stora, för laddade, så de låter tystnaden tala. Bara ibland möts deras blickar, och då finns allt där: natten, elden, vattnet, alla beröringar. Claudia stryker fingertoppen över koppens kant och ler ett snett leende.

   “Jag trodde inte att det skulle kännas så här… svårt”, viskar hon.

Mattias tar en klunk kaffe, ställer ner muggen och möter hennes blick länge.

   “Nej. Inte jag heller.” Svarar han, och mer behöver inte sägas.

 

Han drar på sig jackan och lyfter väskan med de kläder han aldrig hann använda. Hon gör ingen ansats att dölja sig. Naken följer hon honom genom huset och ut genom ytterdörren, som om varje steg vore ett farväl. Utanför väntar en grå morgon, himlen lika tung som gårdagen. Gruset knastrar under hans skor, och en kylig vind sveper över hennes hud. Vid bilen vänder han sig om, och hon kliver tätt intill, sluter armarna om honom en sista gång. Kyssen han ger henne är mjuk, nästan trevande, men rymmer ändå all värme från dagarna de delat.

   “Hejdå”, viskar hon mot hans kind.

   “Vi ses”, svarar han, och hans händer dröjer över hennes rygg, som om han måste hejda sig för att inte hålla kvar.

 

Sedan sätter han sig i bilen. Motorn hostar igång, han backar långsamt runt och kör ut på den smala skogsvägen, bort från henne. Hon står kvar på gruset, barfota, naken mot morgonens kyliga luft. Blicken följer bakljusen tills de slocknar bakom kröken. Ändå dröjer hon kvar, som om spåren av honom finns kvar i luften. Först när stillheten blir för påtaglig vänder hon sig om och går tillbaka mot sin stuga. Den stuga som aldrig mer kommer att kännas riktigt likadan.