Axel

En mysig och ömsint berättelse

Wow vilken underbar berättelse.

Önska att man va den bonussonen.

Vore trevligt med en uppföljning

Definitivt en av de bästa noveller jag läst

Fantastiskt och jättefint beskrivet otroligt bra och målande. Tack så mycket

Så bra. Gärna en del till. Hur går det låter dom bli varandra?????

Tack för en gripande skildring som får ett lyckligt slut tack vare en son med rätt utbildning och ett gott hjärta. Tror dock inte att tidsschemat är riktigt korrekt. Men vem skulle inte vara glad för ett sådant osjälviskt omhändertagande!

Många blandade känslor i början som blev skönare och skönare vartefter jag läste..
En underbart lång novell som blev otroligt upphetsande.
Skulle mycket väl kunna tänka mig att läsa en fortsättning och njuta lika mycket.
Jag kommer att läsa denna fler gånger helt klart…

En ömsint och mysig berättelse med en behaglig uppbyggnad av intensitet.

Fortsättning tack

En mycket fin och romantisk novell. Härligt känslosam på ett par ställen som till och med frambringade några tårar… Grymt bra skrivet som vanligt av dig!!!

En fin spännande och ganska romantisk novell, det är ju inte incest och jag tycker att alla går segrande ur spelet, bra jobbat

Hej!
Tack för din kommentar och tack för att du påpekade min miss i kontinuiteten. Jag tycker också det är viktigt att det blir rätt, men denna gången missade jag.
Jag har redigerat novellen nu, så nu ska det – förhoppningsvis – inte finns några fler, liknande fel 🙂

Den här var verkligen fin. Jag har lite svårt för förälder/barn-incest annars men den här var tillräckligt rimlig för att svepas med av. Hade varit kul att få ta mer del av hur Edvin tänker och känner dock. Han måste ju funderat mycket, men kom inte det till dig så får jag låta mig nöja. Tack!

Bra novell men en bra story och hoppas på fler noveller, enda som finns att påpeka skulle väl vara att du behöver hålla koll på kontinuitet i dina noveller. I början så skrev du att både Mirres och Tores föräldrar var döda men i slutet så har hon plötsligt lämnat Pontus och Joel till sina föräldrar

Hennes mobil ringer! Men det var ju ingen täckning där i skogen?
Men det var ändå en skön läsning. Och en fortsättning vore kul.