John

Puffar för en av mina favoritnoveller så här på internationella fetishdagen då det inte blir något bidrag från mig idag.

Bara att bocka och buga. Mycket vackert! Kul ämne. Läsvärd i år också. Den kanske blir Erotopias egen Love Actually

Fantastisk text. Välskriven, tänkvärd. Tack!

Kan inte annat än hålla med andra här och lyfta hur bra du är på att förmedla en känsla! Och många kan dessutom relatera till historien.

Välskrivet, vältaligt och även om genren är tung – så ger den perspektiv på livet.

Tack så mycket. Trist att det ska behöva vara så at man känner igen sig i sådant här. Desto viktigare att skriva då tänker jag.

Tack Lars. Känns fint att den ger ett autentiskt intryck. Det känns extra bra med den här historien.

Tack, fint att kunna beröra. Trist att flera har hög igenkänning. Det var i alla fall väldigt skönt att få ur mig den 32 år gamla historien.

Hur bra som helst, enorm igenkänning på den då jag tyvärr upplevt en mycket liknande situation. Välskrivet som alltid och ett ämne som behöver belysas. tack!

Tungt och kärleksfullt . Nästan som det hänt i verkligheten. Det är nog väldigt nära sanningen. Bra skrivet

Wow..tungt, välskrivet och gripande. Hög igenkänningsfaktor på den så tårfyllda ögon även här.

Tack. Ja det känns viktigt. Det kommer mer i den här genren men ska bryta av med lite annat mellan. 🙂

Välskrivet som vanligt om ett svårt ämne och situation som nog många kan relatera till på olika sätt. Jag hoppas ändå att det här inte sätter tonen för ditt författar-år, inte för att det inte var bra, utan för att det är rätt tung läsning även om det är finstämt. Men ja, det är nog läsning som behövs och är nyttig också, och får en att reflektera. Men ser gärna lite mer lättsmälta saker också, nån gång då och då. 🙂

Givetvis en landsvägscykel. 😉

Jag tror att cykeln i sig är lite för lite för att bygga vidare på historien, men vem vet. Ursprungligen skulle cykeln finnas där bara för att i ett sidospår låta karaktären skryta om sin forna karriär som elitcyklist men det var för perifert så den fick istället stå symbol för familjens stora oanvända ytor som istället fick användas för den utökade familjen.

Men vem vet, det kanske kan bli något cykeläventyr framöver. 🙂

Vems är cykeln som stod inne i lägenheten och vad är det för cykel? Landsväg/linje, tempo, mountainbike eller gravel?

Och varför har cyklisten inte skaffat en cykel till sin make/maka? Nu måste det bli en cykel till var partner så det kan bli fina rundor. 🚴‍♂️🚴‍♀️🚴

Tack. Ja precis. Det är sällan något är enkelt, var det i alla fall inte för mig och jag undrade ofta förr vad det var för fel på mig som verkade ta allt så hårt jämfört med alla andra. Men det handlade nog om vad man berättade för varandra jämfört med vad man kände innerst inne. Och jag har absolut förståelse för de mest udda relationer och att de kan uppstå både i fiktionen och verkligheten men vägen dit är nog sällan okomplicerad.