John

Läsarkommentarer

John kommenterade Sjöjungfrun

Tack så fantastiskt mycket. :$ Så himla glad att ni tycker om den.

John kommenterade Sjöjungfrun

Så tänkte jag också först men i del 2 så kan det hända att det dyker upp en och annan man av havets folk.

Får se hur jag gör med döttrarna i del 2. Just nu lutar det faktiskt åt att helt utelämna deras sexualitet den här gången. Men man vet aldrig. 🙂

Nightcare kommenterade Sjöjungfrun

Jag tänkte nästan att det bara finns kvinnliga sjöjungfrur, och att det här är sättet de förökar sig på. Att para sig med mänskliga hanar. Tänkte nästan att fiskaren var hennes pappa.
Men det är klart, att få kika in i storasystrarnas sexliv tio år senare, låter ju lockande.
Och du John, jag känner mig också urlakad efter läsningen. På ett mycket skönt sätt.

Nightcare kommenterade Sjöjungfrun

Nog för att jag fuskar som sagoberättare. Men du skapar de allra vackraste sagorna. 🥲

Åh så fint skrivet. Särskilt som det här är en av de novellerna som betyder allra mest för mig. Jag var väldigt osäker innan jag publicerade men därför så glad att den tolkas exakt som jag tänkt och känt. Bättre än så kan det knappast bli.

Systern var viktig men det fanns ingen bra förklaring till varför hon så snabbt accepterade. Kanske bara en ung persons öppna sinne. 🙂

En historia som värmer trots kylan. 😉

Den förtjänar SÅ många fler läsningar än den fått!

Vi älskar din nya tolkning av vandöda!
Mer som att döden är en irritation, som ett myggbett om än lite allvarligare, men att med rätt sällskap och inställning så löser sig det mesta. Vet inte varför vi kom att tänka på den smått antika superlåten Suicide is painless, kanske för att den är så fruktansvärt vacker och i sitt sammanhang, som ledmotiv till en krigsfilm, är den klockrent ironisk. På samma sätt är det som du ger ett väldigt konstnärligt finger både till gängse odöda och till själva slutet i sig.
En solid fysisk manifestation men utan larver och saknade kroppsdelar. Och en hunger inte efter blod och hjärnor utan efter något fint, något vackert, något ömsint. Att det sedan ändå utbyts kroppsvätskor gör bara kontrasten mot stereotypen än starkare.
Världen behöver fler vandöda av din sort!

Sorgens tre ansikten är ett väldigt vältänkt grepp. Den bottenlösa sorgen som närmast förlamar, vändningen i den hoppfullt vemodslyckliga kärnan och den sista men ändå hanterbara sorgen.

Sedan kan man inte låta bli att undra över hur systern så snabbt och naturligt insåg/accepterade att Rakel var odöd, finns det en spännande historia där som bara anas?

Nu förstår vi precis din tråd med att skriva terapeutiskt.

Du är verkligen väldigt bra på att förmedla känslor. Så fint och vackert och berörande. En novell där sexet knappt ens behövs, men där det till slut kommer in naturligt, men ungdomligt trevande.

Och jag gillar din “vampyr” bättre än Stephenie Meyers.

Tack för att du delar med dig, och för att vi får vara dina terapeuter.

Inte heller mitt öga var torrt.

Tack så mycket. Ja jag tycker sådana detaljer känns viktiga att inte bara hoppa över. Det som sker kan inte ske utan konsekvenser och samtidigt svag för lyckliga upplösningar.

Del 3 kommer framöver och tcha, inte mycket tyder väl på att Linda kommer nöja sig med det. 🙂

Innan jag började läsa tänkte jag för mig själv; Hm, undrar på vilket sätt Linda ska kunna utpressa Liam??
Måste säga att sättet hon gör det på är riktigt slugt och pillemariskt. Jag kan riktigt se henne framför mig, leende, lite “full i fan” när hon vet att hon vunnit.. 😉 Det var en snygg twist på det hela.

Sist vill jag ge en eloge för stycket med skilsmässan. Det är så känslosamt vackert skrivet. Man blir rörd över Markus generositet och föräldrarnas enighet att göra det så bra som möjligt för barnens bästa. Det är så man önskar att alla föräldrar agerade kring en skilsmässa.

Nu är det bara att vänta och se hur du sluter ihop säcken…

Keep up the good work!!

Mvh Lucky-guy

John kommenterade Dykutflykten

Tack så mycket. Kul att denna gamla novell, en bland sidans första äntligen fick en kommentar. 🙂

Jag är medveten om att epilogen verkligen kastar läsaren i en isvak. Jag är också medveten om att den egentligen inte hör ihop med själva historien. Men det var något jag behövde skriva för att få ur mig det och det gick inte att skapa en egen novell av det. Det var ändå det som slutligen fick mig att lägga ner dykningen och det var skönt att skriva ner det.

Varmt tack igen.



Sök novell


Dölj innehåll


Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se. Hantera innehåll!

Kommenterat


Läs Senare


Du måste vara inloggad för att se listor.