d0gge

Tack snälla Soffy! Kul att höra! ❤️

Vilken härlig vändning denna historien fick. Så otroligt sexigt att spegla sexet, vill man ju prova.

Åh, så lång och bra!!!

Tack Sammet.

Kan bara hålla med Arcticreader. Vill bara läsa mer av sammet.

Härlig läsning igen

Kan bara hålla med matz och så får vi hoppas på att det kommer en fortsättning…

Du har en sådan förmåga att få en att känna för karaktärerna.
Jag fastnar direkt och kan inte sluta läsa 😀

Härligt, du har gjort det igen

Hej

Tack för era värmande kommentarer. De betyder väldigt mycket för mig 🙂

Skulle vilja ha en fortsättning på den här. Den är fortsatt bra och tåler att man läser den fler gånger.

Den här berättelsen hette Mekanikern när den publicerades på Bubblan och var även då på 7 kapitel. Likadant är det med. flera andra av berättelserna från Bubblan. Vad jag vet har inte Sammet skrivit någon kommentar om varför. Men det är ju upp till honom att göra så om han vill det.

Härlig läsning ser fram imot flera berättelser

Sammet, du äger, skulle vilja ha en fortsättning på denna. Gillar ditt sätt att skriva, otroligt avundsjuk😁

Ytter liggare en bra novell hoppas det kan komma en fortsättning

Kan bara hålla med matz.

Aah så bra tack!
Åhh nej den är ju slut….
Ett Japanskt rödvitt tack.

Synd att det inte finns en fortsättning på den, men den är lika bra nu som då.

Bra första del!
Nu ska jag läsar del 2!

Den här har jag saknat.
Nu blir det inte mycket gjort hemma idag.. 😉

Så fantastiskt, har inte löst den innan men du överträffar dig själv. Tack Sammet

Oj… Saknar ord, läsningen blev dagens kvalitetstid.
Var fast i berättelsen redan efter de inledande raderna, sedan rann tiden vara iväg.
Tack!

Suveränt bra som vanligt. Lägg gärna upp dina äldsta noveller som kom medans du skrev på “Den där dagen” serien!!

Vilken story! Den tog andan ur mig.
Berättarkonst av högsta rang!

Hej

Tack för alla fantastiskt fina kommentarer de värmer väldigt mycket 🙂

Så makalöst vackert.

Men är det inte lite synd att vårt modersmål saknar ett ord mellan penis, kuk och snopp? Ett ord med samma laddning som slida och pung. Inte kliniskt, inte grovt och inte slappt.

Har för mig att den var lite längre och slutade på annat vis, men bra som vanligt.

Sammet, du har redan lagt upp den här en gång här.

Så underbart när man finner varandra. En härlig och spännande novell.

Underbart

Underbart

Mästerligt!

Bra som vanligt. Hoppas det kommer fler noveller snart.

Ett rödvitt tack på Japanska Sammet

👏👏👏 mmmmmm….. du har skrivit många noveller och alla, absolut alla är välskrivna, spännande och väldigt inspirerande. Men den här Eskort novellen är något av det bästa du har skrivit 🥰

fantastiskt bra!!!!!!

Otroligt bra! Välskrivet och engagerande. Vi väntar med spänning på nästa del. Du har verkligen skrivandets gåva.

#Hailey #George #Sandra Hurtig #Nobelpris och många fler. Tack för era vänliga ord.

Det jag tidigare skrev, om tålamod, verkar bli en realitet. Livet har kommit emellan och möjligheterna att skriva är inte på långa vägar så många som jag skulle önska.

Men det kommer fler delar. Jag lovar

Ytter liggare en härlig novell

Härligt välskriven. Det är ju inte lätt att vara blyg och just en oväntad händelse kan vara början till livslång vänskap. Hoppas det!

Fortsatt lika bra nu som förra gången jag läste den.

Hej

Tack för alla fina kommentarer de värmer jättemycket. @onanista. Nej den har inte publicerats här innan. Däremot på Bubblan.

Mer tack…

Underbart denna gången också

Bara att vänta på nya ochgamla noveller då. Hoppas dom kommer fort……

Nästan så att man hoppas på en regnsommar nu.
Mycket läsgodis att gotta sig åt nu 😎

Hej

Tack för de fina kommentarerna, nåja man kan ligga på en filt och läsa med 🙂

Sammet, du är i en klass för dig själv. Tack

Den nästan insomnade gamle svenskläraren vaknar till liv i mig igen, när han får en text av Sammet under sina ögon. Ingen vettig disposition. Samma stereotypa
formuleringar. Meningsbyggnadsfel. Ständiga perspektivskiften utan övergångar, minst en gång till och med mitt i enmening. Många personer att hålla reda
på.

Och så sitter han ändå fascinerad och läser. Det är som att bli drabbad av en flodvåg, för att inte tala om en tsunami, som man inte undkommer.

Jag instämmer i Master Lars uttalande: Du är i en klass för dig själv Sammet.

Tack Sammet.
Saknar att de som nämde salami inte får ta sitt ansvar ,det är så härligt när det inte är som i verkliga livet, att ingen mobbare behöver buga.

Dina gamla alster står sig fortsatt som sagt. Hoppas du lägger upp mer av dina äldre noveller.

Härlig novell hoppas det kommer många fler härliga noveller att läsa i sommar

Hej tack för era kommentarer de värmer. Det kommer att komma fler noveller 🙂

Jädrar…. Det var nog det bästa jag läst på denna sidan!
Pricken över i var epilogen, ett avslut, och inte någon följetong som bleknar bort i upprepningar och fantasilöshet.
Välskrivet och lättläst. Snyggt!

Sammet, du äger

Bara fortsätt och lägg upp……

Mästare är tillbaka!!! Tack för denna Sammet.

Ren läsglädje!
Tack sammet.

En liten rättelse sammet. Hans föräldrar är farmor och farfar, inte mormor och morfar.

Idag kommer jag inte med en uttömmande kommentar men vill ändå höra av mig.
Den här historien ställer krav på läsaren. Eller ska vi hellre kalla dem för utmaningar?

Vi har vant oss vid stream of consciousness. I ETT medvetande. Här är det flera.
Perspektivet ändras ständigt, och jag har lite svårt att hänga med. Upptäcker
ingen markör för övergången från den ene till den andre. För mig flyter allt ihop.

Det hindrar mig inte att läsa vidare. Det är den här novellen värd. Jag slarvar
förstås lite med läsningen. Stannar inte upp för att fundera eller begrunda. Vill
komma vidare i historien. Och pausar först när jag kommit till det som vi kanske
får kalla det lyckliga slutet. Det är väl ett gott betyg?

Då pusslar jag i efterhand ihop några pusselbitar. Det var kanske meningen att
läsaren skulle göra det?

Detta är på ett sätt ett modernt Romeo-and-Julietdrama. Huvudpersonernas familjer och släktingar står emot varandra. Det är också ett porträtt av en ung
människas kamp mot det trauma han bär med sig genom hans närmastes tragiska
död. Och det självhat han hyser på grund av det faktum att han fick överleva.
Något i skymundan kämpar Isabella sin kamp för att komma loss, bland annat
från den dominanta mamman.

De två huvudpersonerna synes till en början vara rätt omaka men finner varann.
Den sexuella attraktionen hjälper dem att finna en kärlek som håller. Som förhoppningsvis i viss mån helar. Familjelyckan står i alla fall runt hörnet.

“All´s well that ends well!” (I´m a sucker too)

En sak som jag har hakat upp mig på är Viktor. Vad har han att göra i den här historien? Och skjutningen? Enligt min mening borde han antingen utgå
eller utvecklas närmare. Och det förhållande som Isabella har med honom?
Det är lite märkligt att hon har ett förhållande med en svårt kriminell person.

Hej

Det var ett lika uttömmande svar som sist. Jag är överväldigad att du tar dig tiden till att göra det. Angående övergångarna så är det de tre punkterna som inte är tydliga markörer? Du hade velat ha en tydligare brytning? som till exempel *** sen en ny rad? Viktors deltagande är väl mest en figur för att visa att hon dansar på den farliga sidan så att säga. En markör för hur djupt hennes avsky mot sin mor och den andra “världen” faktiskt är. Jag böjer mig i ödmjukhet för den långa och utförliga feedbacken och riset och roset.
//sammet

En fantastiskt bra och välskriven novell om fördomar. Sådana har vi ju alla. Skulle ha varit intressant att veta hur det gick med grupparbetet. Innehöll även det fördomar om olika religioner? Och får Michael någonsin kontakt med sin pappa och svar på sina frågor? Att leva ihop kräver kompromissvilja. Har två så envisa personer som Erika och Michael denna förmåga i det långa loppet? Hur som helst: En underbar novell!

De första adjektiven som dyker upp i mitt huvud en bit in i historien är”näpen”,
“söt” och “rar”, men dessa ord kan ju användas ironiskt, så jag får väl satsa på
det främmande ordet “feel-good”. Historien värmde mig i hjärtat.

I de grekiska, romerska och långt senare de franska dramerna fick författaren
ibland använda sig av en Deus ex machina för att få ihop ett lyckligt slut.

Intentionen i detta fall är att “nörden” och klassens vackraste flicka ska “få” varann. Det är ju i förstone helt otänkbart. Men så uppenbarar sig tidigt en Deus
ex machina i form av en lärarinna, som “parar ihop” de två genom ett projektarbete.

“Jaget” vet om att han skiljer sig från mängden, men attraheras liksom den av
flickans fysiska skönhet. I hans föreställningsvärld är hon förstås ouppnåelig
för en “nörd” som honom. Dessutom är hon ju också bara en “dum blondin”,

Hur flickan ser på “nörden” är i förstone inte klart. Kanske hon bara ser honom
som en nörd. Men genom det påtvingade samarbetet lär de båda sig att myterna
om nördar och dumma blonder just bara är myter. De växer också som människor
genom samarbetet. Båda är envisa, men lär sig att kompromissa.

Allteftersom fattar de tycke för varandra och det hela utvecklas till en kärlekshistoria. Inte bara det. Den ena parten är helt oerfaren på det
sexuella området men får på kort tid “utbildning” av den andra parten och
visar sig vara en “naturtalang”. Sammantaget skulle man kanske kunna kalla den
här historien för en “utbildningsroman” i kortformat.

I vilket fall som helst är detta ingen “porrnovell”. Knappt ens”sexnovell”. Den skulle nog utan vidare kunna publiceras i Svensk Damtidning och liknanade tidskrifter. De båda parterna har ett nästan försiktigt, modest språk när det
gäller det sexuella. Vid ett enda tillfälle hänger de sig dock till “dirty talk”, och detta för att de tror att det skulle öka njutningen.

Novellen berör andra teman, som George tar upp i sin kommentar. De får
ingen utveckling, eftersom författaren valt att avsluta historien här. Jag tror
nog att de båda ungdomarna har en god chans till ett gott gemensamt liv.

När det gäller det formella, har jag två kommentarer. Situationerna beskrivs
ytterst detaljerat, ofta med korta meningar. Det borde jag som läsare reagera lite
negativt på, men märkligt nog gör jag inte det.

Däremot lite på att egennamnen nästan alltid läggs till i replikerna. Det känns för
mig lite krystat, stötigt ellergammalmodigt. En bagatell förstås.

I övrigt ansluter jag mig till Georges bedömning och kan också utropa ett “Underbart!”

Är fortsatt lika bra som 1:a gången jag läste den.