– Prolog.
Mannen i bilen bakom den andra bilen ser på den man som satt i den första bilen. Mannen den andra bilen blundar och viskar, fan! Nu är han inte skyldig dem 23 kilo amfetamin, nej nu är han skyldig dem tio kilo till sex kilo kokain och fyra kilo MDMA.
Han ser den tredje bilen passera dem, frågan är vilken panik som kommer att drabba henne nu. Hon fungerar inte så bra när han inte är där.
– Händerna på ryggen tack.
Samuel gör som de säger till honom. Om det är något han lärt sig så är det att inte bråka med auktoriteter. Man ska verkligen inte bråka med dem, det slutar aldrig bra. Varken polisen, eller de som han tvingats att smuggla för.
Framför allt de ska man inte bråka med. Han blir ledd till en polisbil, de sätter honom i baksätet på bilen och han försöker med blickar förmå mannen i den första bilen att han ska förstå att han ska hålla käften och inte säga ett skit.
För om han pratar så kommer han att få betala för det. Men han vet egentligen inte ett skit, han är en nolla som behövde pengar. En nolla med körkort. Polisbilen kör i väg och han tänker på två saker, sina döttrar och sina bröder…

Kapitel1.
Jag torkar ansiktet och jag går till omklädningsrummet, jag tar av mig träningskläderna. Jag klär av mig och jag är glad att jag är ensam i omklädningsrummet. Det är sällan någon här vid denna tid på morgonen, jag brukar komma hit klockan fem, jag tränar till klockan sju.
Jag går till en restaurang som öppnar tidigt. I folkmun så kallas den för Haket. Jag äter frukost där, sen går jag till mitt arbete. Jag arbetar som jurist på ett företag som den som ska se till så att de anställda håller sig inom lagens råmärken när de gör sina affärer.
Ibland så balanserar de på kanten av vad man får göra. Eftersom företaget är multinationellt så är det inte bara svenska lagar som jag ska ha koll på. Nej det är flera länders lagstiftning. Anledning till att det är skönt att träna själv är att jag inte behöver stå ut med att människor stirrar på mina tatueringar och brännmärken.
Jag har sex tatueringar och fem brännmärken på min kropp. Brännmärkena börjar på bröstet och slutar på penisen, tatueringarna är på ena benet, på ryggen och fyra på bröstet. De på benet och ryggen är de två största. De tog längst tid att göra, draken och pojken med änglavingarna.
De andra fyra är mindre, draken som bildar en cirkel med texten innanför cirkeln. Den Virtuvianska mannen, en orm som biter sig själv i svansen och en fladdermus inne i cirkeln och sist men inte minst seriefiguren Daredevil.
Jag går in i duschen och jag ställer mig i den och jag sätter på vattnet och jag sätter händerna på kaklet på väggen i duschen…
Jag ser på namnet på skärmen, jag gör en grimas och sen svarar jag.
– Hej, mor.
– Michael, Samuel har blivit arresterad.
Jag stannar med gaffeln på väg till munnen.
– Vad fan har han nu gjort?
– Smugglat knark.
Jag lägger ner gaffeln, det är fan inte sant. Han har ju vänt sitt liv, behandling, en ny tjej, de har för fan precis blivit föräldrar!!
– Är du seriös?
– Ja, du måste hjälpa honom.
– Nej, mor jag måste ingenting. Verkligen inte, jag måste inte ett skit.
– Han är din bror.
– Han har två bröder till mor. Så nej, denna gång kommer jag inte hjälpa honom.
– Men du är ju advokat.
– Nej jag är jurist på ett företag. Jag vet inte så mycket om det han behöver hjälp med. Hur mycket gäller det?
– Jag vet inte, hans tjej ringde och var helt hysterisk.
– Frågan är varför han smugglat.
– Du måste hjälpa honom, Michael.
– Nej, mor jag måste inte ett skit. Verkligen inte, vet de andra två?
– Jag vet inte, du vet att jag inte talar med dem.
Det är de som inte talar med henne, vår mor är speciell. Hon är mindre speciell nu sen hon skilde sig från vår far och träffade en ny man. En normal man, vi bröder är lika förvånade allihop över hur fan hon lyckades med det.
– Som sagt jag är ingen brottmålsadvokat, jag kan inte hjälpa honom mor.
– Kan eller vill inte?
– Både och, jag kan inte bli inblandad i hans skit.
– Nej det är du väl för fin för.
– Vill du att jag också ska sluta höra av mig.
Det blir tyst på andra sidan.
– Nej.
– Bra, kom inte med sådana kommentarer då.
– Nej, Michael.
Jag har räddat hennes liv mer än en gång från vår far. Vår far är inte den stabilaste killen i stan så att säga.
– Så du kommer inte att hjälpa honom.
– Jag kan inte hjälpa honom, jag är inte brottmålsadvokat.
– Han kommer att kontakta dig.
– Nej, någon från Åklagarmyndigheten kommer att kontakta mig om det blir aktuellt. Men jag hoppas att det inte blir det. Nu får jag lägga på jag ska gå till mitt arbete. Meddela de andra två.
– Det får du göra, Michael.
Jag tar brickan och jag reser mig, jag går till stället med brickor och jag går ut i vårmorgonen. Jag knäpper knapparna i min kavaj och börjar att gå.
– Vi hörs mor.
– Det gör vi, Michael.
Vi lägger på och jag svär till, jag ser på min klocka. Jag ringer till Viktor, den bror som är närmst mig i ålder. Vi är fyra bröder, jag är äldst, jag är trettiofyra år gammal, sen så är det Viktor, han är trettiotvå år.
Nästa bror heter Niklas han är trettio år, eller han blir det i år. Han fyller trettio i augusti, sen sist så är det Samuel. Han är tjugoåtta år gammal. Fyra bröder med en väldigt brokig uppväxt.
– Är du medveten om vad klockan är Michael?
– Snart halv åtta. Samuel har åkt dit för narkotikasmuggling. Det är riktigt illa enligt mor.
– Om han skrapar knät så är det allvarligt för henne, vad har jag med det att göra?
– Frågan är vem han smugglat åt, Viktor.
Det blir tyst på andra sidan luren, jag går över gatan. Det är härligt att gå genom Malmö centrum vid denna tid på dagen.
Det är inte så mycket folk ute, jag går förbi Lilla Kafferosteriet på gågatan mot Lilla Torg, den firma jag arbetar för har sina lokaler vid Gamla Väster ut mot Kungsparken och Casinot.
– Vad menar du?
– Att du ska se dig om över axeln de kommande dagarna, håller han käften så kommer inget att hända.
– Och om han inte gör det?
– Så kan skiten träffa fläkten så att säga.
– Om de inte slår ihjäl honom så gör jag det.
– Vem är det Viktor?
Han ser på sin fru, hon heter Jenny. De har två barn, två flickor som är åtta och sex år gamla. De bor i ett nybyggt villaområde i Klagshamn. De har bott där i tre år, sen huset var klart. Viktor driver en budfirma som är rätt så framgångsrik.
Jenny är specialistsjuksköterska och arbetar på IVA på sjukhuset. Deras två flickor heter Sara och Saga, jag är gudfar till de båda flickorna. Jennys äldre syrra är gudmor.
– Det är Michael, Samuel har klantat sig igen. Jag hör vad du säger Michael, jag ska göra som du säger. Håll mig uppdaterad.
– Jadå, krama flickorna och Jenny från mig.
– Har du tid att komma hit i veckan?
– Jag kan komma förbi i morgon, vi ska kanske säga åt Niklas att också komma. Jag får ringa honom med, men jag får vänta ett par timmar så att hans piller verkar.
Vår bror är manodepressiv, vår något speciella uppväxt har satt sina spår. Jag och Viktor hanterar dem bättre än vad de två mindre gjort.
– Klokt, vem ringde dig. Eller mor ringde dig?
– Ja, hon försökte spela på mitt dåliga samvete som jag inte har. Men hon tror det, hon ville att jag skulle fixa honom ur fängelset.
– För att du är jurist?
– Ja.
– Jisses.
– Det kan man säga, jag är framme på jobbet. Men jag kommer förbi i morgon, jag ska försöka skapa mig en överblick om vad vi kan vänta oss. Som sagt, se dig lite extra över axeln, Viktor.
– Detsamma.
– Jag ser mig alltid över axeln Viktor.
Jag slår in koden i porttelefonen och jag går in i trapphuset. Jag går upp två våningar och jag går fram till en av dörrarna och jag slår in nästa kod och det klickar till i dörren. Jag öppnar den och jag säger.
– Vi hörs under dagen Viktor.
– Det gör vi, så narkotikasmuggling?
– Ja.
– Helvete.
– Det kan man säga.
Vi säger hej då och vi lägger på, Niklas vaknar snart. Han tar sina piller och sen så ska de verka, så jag kan ringa vid 09.00. Jag går till mitt kontor, företaget som jag arbetar för har sina kontor i hela byggnaden.
Jag sitter på tredje våningen, mitt i smeten så att säga. Det finns fem våningar i huset, med en vind överst och en källare längst ner. På vinden finns träningsmöjligheter och i källaren huserar vaktmästaren och IT ansvarig.
På första våningen sitter sekreterarna som sköter markservicen, ingen av oss hade överlevt utan dem. På andra våningen sitter säljarna, på tredjevåningen sitter jag och två andra jurister som heter Tim och Isabella.
På fjärde våningen sitter mellancheferna, på femte huserar direktionen. Ägaren och hans två chefer. Ägaren heter Vilhelm, de två andra heter Jan och Evelyn.
Den sekreterare som är knuten till mig heter Stina och hon arbetar på första våningen. Tillsammans med de andra sekreterarna.
Jag kommer fram till vårt lilla pentry med kaffemaskinen och mikron. Jag tar mitt kaffeglas från IKEA och jag sätter det i kaffemaskinen och jag trycker på kaffeknappen. Jag tar ut glaset när jag är nöjd. Jag öppnar kylen och slår mjölk i glaset.
Jag går in på mitt kontor och jag sätter mig på min plats. Jag startar min skärm och jag sätter i min dator i dockan och loggar in på den.
Jag tar av mig kavajen och jag sätter mig. Jag har arbetat här sen jag slutade min utbildning, de plockade mig direkt från skolan. Bland annat för mina språkkunskaper, men även för att jag gick ut som nummer ett från min utbildning.
Jag ser på skärmen och jag dubbelklickar på den bifogade filen i mejlet. Jag öppnar den och jag börjar att läsa det…
– Hej, Niklas det är Michael.
– Ringer du angående Samuel?
– Ja, så du vet?
– Ja, förbannade idiot.
– Det kan man säga, något säger mig att vi ska se oss om över axeln. I alla fall tills vi vet om han håller käften eller inte. Vi ska träffas hemma hos Viktor i morgon. Jag kan hämta dig om du vill.
– Vilken tid?
– Efter jobbet, jag slutar vid fem. Sen så ska jag hem och hämta bilen, så jag kan vara hos dig vid kvart i sex. Sen kör vi hem till Viktor och Jenny.
– Så du tror att vi måste se oss över axeln?
– Tyvärr ja, vår käre bror har inte musklerna eller kontakterna till att smuggla de mängderna.
– Förvisso, så mor ringde dig och storebror ska rädda lillebror igen.
– Jag, sa nej Niklas. Jag kan faktiskt minnas ett par gånger jag fått rädda din rumpa Niklas.
– Förvisso, men visst vi kan åka hem där i morgon.
– Bra, tar du din medicin?
– Jadå, jag tar min medicin. Jag är inte korkad.
– Nej, men sjuk.
Som sagt vår bror är manodepressiv, så länge han medicinerar så är det inga problem. Men han har en förmåga att ”glömma” tabletterna, förvisso så var det ett tag sedan sist.
– Jag ska börja att arbeta.
– Vi hörs, Niklas.
– Det gör vi, Michael.
Jag lägger på och jag ser på dokumenten, jag skickar tillbaka det till säljaren med en vidarebefordran till Evelyn. Det avtalet dansar väldigt nära lagens råmärken, jag är tveksam till att godkänna det.
Jag kan säga att jag inte gör det, då frågar de, de andra två juristerna. Säger de också nej så blir det nej, säger en av dem ja så får den av de två ta ansvar om det blir bekymmer. Jag är tveksam, vilket jag skriver i mina kommentarer.
Jag skriver varför jag är tveksam, Evelyn som är chef för den säljare som skickat dokumenten till mig behöver få reda på varför jag är tveksam. Att hennes säljare dansar på kanten av det lagliga.
Jag tar en klunk till av kaffet, det är det andra glaset sen jag kom hit. Jag reser mig och jag går till Isabellas kontor, jag knackar på hennes dörrkarm.
– Ja?
– Erik skickade ett kontrakt till mig som dansar på gränsen, om jag inte får tillbaka ett bättre förslag så kommer jag att säga nej.
– Så det stinker?
– Ja, det stinker. Det stinker av rysk vodka genom bulvaner. Erik blir blind av bonusen, risken finns att de däruppe blir blinda av summorna som kontraktet kan innebära.
– Då vet jag det, så det stinker av vodka?
– Ja, det stinker av vodka.
Hon nickar och jag går vidare till Tims kontor, han ser på mig när jag knackat på dörrkarmen.
– Hej Tim
– Michael.
Jag drar samma för honom som jag gjorde för Isabella, han ser på mig och nickar. Nu har jag varnat dem, väljer de att dansa så är de i alla fall förvarnade. Vi gör så när det kommer in något som stinker, av vodka eller annat.
Sanktionerna är inte tydliga, men de finns där. Sen är det upp till sin moral att säga ja eller nej. Jag går tillbaka till mitt kontor. Min magkänsla säger att jag inte ska godkänna det avtalet.
Men jag avvaktar Evelyns dom, jag går tillbaka till mitt kontor. Jag öppnar nästa kontrakt, säljarna är på gång…
Jag ser på Evelyns svar, inget i det övertygar mig om att jag ska godkänna det. Så jag gör det inte, jag säger att jag inte kan stå bakom det avtalet och dess utformning. Jag skickar tillbaka det och jag reser mig och jag tar på mig min kavaj.
Det är lunch, jag lämnar kontoret. De andra två gick för tio minuter sedan. Jag går ut och jag stänger dörren och jag slår in koden i dörren och den låses och larm startar. Nu är det bara vi och våra sekreterare som kommer in i på vår våning.
Jag går nerför trapporna och ut på innergården. Jag går fram till en av elsparkcyklarna och jag lämnar innergården och kör i väg mot Haket…
Samuel hör nycklarna i låset, han reser sig och dörren öppnas. Han ser på pliten och han visar att han ska följa med honom. Samuel lämnar cellen och de går till ett förhörsrum. Han sätter sig, poliserna ser på honom.
– Var är min advokat?
– Detta är bara ett inledandeförhör.
– Jag kommer inte säga flaska, inte förrän jag fått prata med min advokat. Jag vet att jag kommer att bli åtalad. Jag kommer inte säga ett skit, att jag smugglat har ni på mig. I övrigt så håller jag käften. Jag vill tala med min advokat. Han heter Michael Oskarsson. Hans nummer är.
Han säger mitt nummer.
– Ni kan ställa tusen frågor till mig, jag kommer inte att svara på en enda av dem. Inte förrän han varit här.
Poliserna ser på honom, han är tjugoåtta år och en förhärdad kriminellperson. Det är inte första gången han sitter här. Frågan är hur han hamnade i klorna på dem, de vet precis vem han smugglat för. De förstår varför han håller käften, men frågan är hur fan han hamnade i deras klor?…
Jag ser på numret på skärmen på min telefon, jag svarar.
– Det är Michael Oskarsson.
– Hej, jag heter Frida och jag arbetar på polisen. Känner du en person som heter Samuel Oskarsson?
– Så han begär att jag ska vara hans advokat?
– Ja.
Jag ser på maten, varför svarar jag när jag äter?
– Kan jag ringa dig om tio minuter?
– Javisst.
– Jag äter lunch, min mor ringde mitt under frukosten i morse. Jag är hungrig och vill äta färdigt.
– Som sagt inga problem, Michael.
– Tack, Frida.
Vi avslutar samtalet, jag ser på maten. Jag blundar och fantiserar att jag är på en annan plats där jag åt mellan gonggongarna…
Jag trycker på numret och det ringer, hon svarar efter tre signaler.
– Det är Michael Oskarsson.
– Så bra att du ringde tillbaka.
– Så han vill att jag är hans advokat?
– Han kommer inte säga ett skit förrän han talat med sin advokat, han sa ditt namn.
– Och ni vill att han ska tala?
– Ja.
Jag lutar mig lite tillbaka, hon är väldigt rakt på. Det tillhör inte vanligheterna, verkligen inte. De måste vara rätt så desperata.
– Om jag säger ja, när får jag tala med honom då?
– Så fort du kan komma hit.
Jag tar en klunk av mjölken, jag sväljer och jag ser ut genom fönstret.
– Jag kommer, jag är där om tjugo minuter.
– Tack.
Vi lägger på och jag tömmer glaset med mjölk, jag ringer till Stina.
– Jag tar ledigt resten av dagen, vill du låsa in min dator?
– Givetvis, Michael.
– Tack, jag kommer i morgon.
– Har det hänt något?
– Lite familjestrul bara, som sagt jag kommer i morgon.
Jag lägger på och jag går till elsparken och jag lämnar Haket. Jag ställer mig på den och jag kör i väg…
Evelyn ser på dokumenten, hon ser också att jag hoppat av. Hon skickar dem till Tim och Isabella, frågan är vem av dem som hoppar på det. De har inte samma integritet som Michael.
Eller de är mer pengakåta än vad han är, av någon anledning så är inte Michael det. Han tjänar pengar, men inte till vilket pris som helst.
Hon ser på dokumenten. Tim kommer att hoppa på det, Michael har varnat dem. Isabella kommer att lyssna på Michael, Tims ego kommer att göra så att han hoppar på det. För han vill inte stå i skuggan av Michael.
Vilket han alltid kommer att göra, för han är inte i närheten av att vara en lika bra jurist som Michael är. Isabella är en bättre jurist än Tim. Skulle det skita sig så kommer de att få ersätta Tim. Men hellre honom än de andra två.
Frågan är om Michael och Isabella ligger med varandra. Nej, Michael har som sagt integritet. Isabella är upptagen. Hon ler, hon reser sig och hon går till Vilhelms kontor. Hon knackar på dörren och hon öppnar den och hon går in.
Hon ser på mannen bakom skrivbordet, han ser på henne. Hela han utstrålar makt, en makt som gör Evelyn kåt. Hon blir kåt på makt.
– Michael såg ”fällorna” så han tackade nej. Jag skickade vidare det till Isabella och Tim. Tim kommer att kasta sig över det.
– Han skulle aldrig skickat det till Michael, förbannade idiot till säljare. När han rott affären i land så ska han få sparken.
– Ja, Jan.
– Bra, så Tim kommer att hoppa på det?
– Ja, de pengar som finns att tjäna kommer han aldrig att kunna tacka nej till.
– Bra, han är utbytbar.
Det han inte säger är att det är inte Michael…
Jag kommer fram till polisen, jag går in och jag anmäler mig i receptionen. Polisen som sitter där ber mig att vänta. Jag gör det, efter ett par minuter så kommer en man och kvinna gående. De kommer fram till mig.
– Hej det är jag som är Frida.
– Michael.
– Jag heter Tomas.
De ser på mig, på mina kläder, mina skor och på elsparkcykeln.
– En förmån på jobb, vi tar oss runt på dem när det går. Spara på miljön.
– Ska vi?
De visar med handen att vi ska börja att gå.
– Så du är jurist?
– Ja, jag är jurist. Inte brottmålsadvokat, så jag vet faktiskt inte vad han tror att jag ska kunna hjälpa honom med. Vilket jag kommer att säga till honom, jag kommer rekommendera honom att välja en annan advokat och att han ska samarbeta med er. Men det sista tror jag inte kommer att hända, något säger mig att han blivit insyltad i något som riskerar att dränka honom om han inte håller käften.
De två poliserna ser på mig, jag möter deras blickar och de säger det mesta. Jag är väldigt bra på att läsa människor. Det var jag redan innan jag stack, där jag hamnade så blev jag bättre på det, väldigt mycket bättre på det.
Vi kommer fram till en dörr. De öppnar den och jag ser på Samuel, jag går in och jag sätter mig framför honom. De stänger dörren, jag ser på honom och han ser på mig.
– Tack för att du kom.
– Jag är inte en brottmålsadvokat.
– Jag vet, du måste ta dig hem till mig. Jag är rädd att Erika stuckit och dumpat vår dotter i lägenheten. Så snälla Michael, stick hem och kolla läget.
– Var bor du?
– Lönngatan 44, koden är 3443.
– Vem är det som du är kurir åt?
– Farliga personer Michael, jävligt farliga personer.
– Och hur kom du i kontakt med dem?
– Jag gjorde sämre val än vanligt.
– Så du slutade med medicinen?
Han ser på mig.
– Ja, jag slutade med medicinen.
Jag säger inte mer, det finns inte så mycket mer att säga.
– Hur mycket?
– Mycket.
– Det var inget svar?
– 1,5 miljoner.
Jag ser på honom.
– Det var en del, kommer de att komma efter oss?
– Jag vet inte, Michael. Jag vet verkligen inte.
– Viktor och Niklas har barn, Samuel.
– Det har jag med och om jag känner Erika rätt så har hon dragit. Hennes morsa skulle passa Astrid. Men hon är inte att lita på.
– Och Erika skiter i henne?
– Hon är rädd, när hon blir rädd så slutar hon att tänka. Så ja, då skiter hon i Astrid.
– Hur mycket hade hon i sin bil?
Han ser på mig.
– Och risken är om hon får panik att hon gör något ännu dummare?
– Ja.
– För helvete! Skaffa en annan advokat, jag hämtar Astrid. Men skaffa en annan advokat. Jag kan inte sådant här.
– Jag vet, men rädda Astrid.
– Och Ester?
– Är med sin morsa.
– De kommer att ge sig på dem med om de väljer den vägen. Vad är hennes morsas nummer?
Han säger det.
– Om de väljer att ge sig på oss Samuel så ska du önska att de låser in dig i det säkraste fängelset som finns. För jag kommer att jaga dig till världensände om det händer de andra något. Fattar du?!
Han ser på mig, mina ögon är annars blå, men nu så är de svarta.
– Ja, jag fattar.
– Bra.
Jag reser mig och jag knackar på dörren. Jag blundar och samlar mig, dörren öppnas och jag går ut ur rummet. De två poliserna ser på mig.
– Han kommer att begära en annan advokat.
Jag börjar att gå, de följer med mig. Jag går fram till dörrarna som leder mig ut.
– Vad ville han?
– Att jag ska rädda rumpan på honom igen, han fick reda på att jag sa nej. Enligt honom så finns det en risk att det kan slå tillbaka på vår familj. Så länge han håller käften så minskar den risken. Men de som är ute efter honom kanske blir kreativa och vill markera.
– Markera?
– Han har två barn, hans två andra bröder har barn, han har en sambo osv. han sa inte vem de var. Jag frågade inte i heller, men enligt min mor som ringde i morse så rör det sig om rätt så stora mängder. Det kan inte vara så många som har tillgång till så mycket knark.
– Hur vet hon det?
– För att hon är hans mor, vår mor är jävligt speciell. Och då så är hon hyfsat normal i jämförelse med vår far.
De ser på mig och jag ser på dem.
– Som sagt han kommer att be om en annan advokat, men han kommer inte att snacka. Han har varit med för länge i gamet för att göra det. Han har trasslat in sig i något som han inte kommer ur. Frågan är om inte han ser fängelset som en bra väg ut.
Jag går ut ur byggnaden och Frida räcker mig ett kort.
– Om du få reda på något, Michael.
Jag ser på kortet och jag nickar. Jag ställer mig på Elsparken och kör i väg. Frida och Tomas ser mig köra i väg.
– Han kör inte till sitt arbete.
– Nej, Tomas.
– Ska vi köra efter honom?
Frida ser på Tomas, hon ser på mig när jag försvinner.
– Ja, var tror du att han kör?
– Hem till dem, Frida.
– Du det tror jag med…
Jag kommer fram till deras hus, jag slår in koden och jag öppnar dörren och jag går uppför trapporna. Jag stannar utanför deras dörr, den är inte stängd. Jag lutar sparken mot väggen och jag ser på den öppna dörren.
Jag öppnar den mer och jag hör hur Astrid gnäller. Jag går in i lägenheten och jag lokaliserar Astrids gnällande och jag går till deras sovrum. Hon ligger på rygg i sängen och det luktar inte gott i rummet.
Jag går fram till sängen där hon ligger och jag ser på henne. Hon är två månader gammal och hon har bajsat ner sig. Jag tar av mig kavajen och jag rullar upp skjortärmarna. Jag lyfter upp henne och jag bär in henne i badrummet.
Jag öppnar badrumsdörren och jag tar av henne blöjan, jag tar duschen och jag börjar spola av henne…
De två männen ser mig gå in i trapphuset, de ser på varandra och på en av bilderna som de fått skickade till sig. De lämnar bilen och går fram till trappan och de går in. De går uppför trapporna och de tar på sig tunna handskar.
Samtidigt så parkerar Frida och Tomas utanför trappan och de lämnar bilen och går fram till dörren. De slår in koden och sen så går de in i trapphuset och de går uppför trapporna de med…
– Innan ni blir nervösa så byter jag blöja på en liten bebis, så ni behöver inte dra er vapen eller bli otrevliga.
De två männen ser på varandra, hur fan visste jag att de var där? De går till badrummet och de ser mig stå där och byta blöja på en liten bebis.
– Ni har gjort så att hon inte har sin mamma här, eller sin mormor. Hennes far har gjort ett dumt val, det får stå för honom. Så vad vill ni?
– Vad gör du här?
– Byter blöja på min brorsdotter, vad gör ni här? Jag är jurist, det ni gör nu är olaga intrång. Vad jag vet så har jag inte bjudit in er. Innan ni tar ton och drar era pistoler, så skulle jag tänka mig för.
– Varför?
– För att polisen är på väg upp, jag tror inte att era chefer skulle uppskatta om ni retar polisen.
Den ene av dem öppnar munnen men han tystnar när han hör en kvinnas röst säga.
– Michael.
– Jag är på toaletten och har bytt blöja på min systerdotter. Vem de andra två här är vet jag inte.
Jag ser på de två männen, de ser på mig.
– Som sagt, polisen är här.
De går i väg, det uppstår en viss diskussion vid dörren. De knuffar sig förbi Frida och Tomas, de blir liv och jag ser på Astrid. Jag skakar på huvudet.
– Vad ska jag göra med dig då?
Jag stänger toalettdörren, det är som sagt tumult i trapphuset…
Jag har lagt Astrid på dubbelsängen, hon ser på mig och jag ser på henne. Jag ser på skötväskan och jag lyfter upp den. Tumultet i trapphuset har lagt sig, de två stora männen slog ner Frida och Tomas sen sprang de i väg.
Frida och Tomas slog på stora trumman och sen försvann de med. Jag stängde ytterdörren och jag gick in här i sovrummet. Jag la Astrid på sängen och sen ringde jag till Viktor.
– Ja?
– Samuels sambo har dragit och lämnat Astrid ensam i deras lägenhet. Hennes mor skulle passat henne. Men enligt Samuel så är hon inte att lita på. Vilket hon inte var. Så nu står jag i deras lägenhet med en två månaders bebis.
– För helvete!
– Det kan man säga.
– Har du talat med honom?
– Ja, han begärde mig som sin advokat. Jag anade att något var fel när han gjorde det. Han vet att jag inte är en sådan jurist som han behöver. Så jag sa att jag skulle komma. Han är riktigt illa på det, ni ska se er om över axeln. De väntade här, de visste vem jag är.
– För helvete!
– Det kan man säga, kan ni se efter Astrid?
– Heter hon det?
– Ja, hon heter det. Jag ska ringa Esters mor med.
– Hon kommer att tappa det.
– Jag vet, men hon kommer att tappa det ännu mer om de gör henne något.
– Ja, Michael. Vi kan se efter henne.
– Du får komma hit och hämta henne, jag har en Elspark. Jag kan inte köra den med henne på armen.
– Jag kommer.
– Tack Viktor, det är inte Astrids fel.
– Nej, jag vet.
Vi lägger på och jag tar skötväskan, jag lägger henne i vagnen och jag går ut ur lägenheten och jag ser på elsparken. Jag får ta den sen. Jag bär ner vagnen, sen springer jag upp och hämtar Elsparken och sen bär jag ner den.
Jag går ut ur trapphuset och jag går till trottoaren och jag ser på den lilla flickan.
Det ser ut som om hon kommer att somna precis när som helst. Jag tar fram min telefon, jag letar igenom kontakterna och jag stannar på ett av numren.
Jag ser på namnet, mitt finger darrar lite. Jag samlar mig och sen trycker jag på namnet och det går fram signaler.
– Ja?
– Det är Michael, jag behöver träffa dig.
– Haket om två timmar.
– Tack.
Samtalet bryts och jag blundar och samlar mig…
Frida och Tomas jagar de två som attackerade dem, de är inte ensamma om det. Ett flertal polisbilar är med i jakten och de två männen ser på varandra och sen så tvärnitar de och lämnar bilen och de börjar att springa.
Poliserna stannar och börjar springa de med. De är för långt efter så de kommer inte att få tag på dem. Men de gör ett försök i alla fall…
Viktor stannar sin bil vid trottoaren, Han sätter in babyskyddet i framsätet och spänner fast det. Jag viker ihop vagnen och lägger den i bagageutrymmet. Han ser på mig och jag på honom.
– Hur illa är det?
– Han är skyldig någon 1,5 miljoner.
– För helvete!
– Ja, de satt här och väntade. Som sagt de visste vem jag är. Så vi får ringa runt, jag tar Esters mamma och vår mor. Så får du ringa Niklas, så att han kan varna Kalles morsa.
– Om inte de dödar honom så gör jag det Michael.
– Ja, Viktor.
– Jag menar det, om något händer mina flickor eller Jenny.
– Så kommer jag att riva upp himmel och helvete för att hitta dem. Jag har stämt möte med Olivia.
Han ser på mig, han slickar sig om läpparna.
– Är du säker?
– För att ni ska få vara säkra så ja, då får jag prata med henne.
– Hon kommer att sluka dig hel Michael.
– Nej, det kommer hon inte. Hon kommer att försöka, men hon kommer inte att lyckas med det. Jag träffar fulare fiskar en henne ett par gånger i veckan, låt mig hantera henne.
– Säger du det så.
– Det gör jag, här är blöjor, mat och lite kläder. Vi får se om vi hittar en annan lösning.
– Ja, Michael.
Han sätter sig i bilen och kör i väg, jag sätter på mig solglasögonen och jag ställer mig på Elsparken och jag kör i väg…
Frida och Tomas berättar för sin chef om vad som hände. Om varför de två skurkarna kom undan. När de är klara så sitter de vid sina platser, Frida tar fram sin telefon. Hon ringer mig…
Jag ser på numret, jag ser på klockan och sen svarar jag.
– Ja?
– Vad fan gjorde du där?
– Hämtade min systerson, det var därför som Samuel bad om att jag skulle komma. Hans sambo körde en tredje bil. Hon hanterar inte kriser så bra, verkligen inte så han var orolig att hon skulle dra och överge deras lilla flicka. Han fick rätt, enligt honom så finns det ett hot mot resten av hans familj. Ni ska kanske lysa hennes mor med, hon skulle vara den som passade Astrid. Hon var inte där när jag kom dit.
– Så hon körde en tredje bil?
– Ja, frågan är hur mycket hon hade i sin bil, som sagt min bror sa att hon inte hanterar kriser så bra.
– Och hela er familj är hotad?
– I alla fall tills de försäkrat sig om att han håller käften, så han kommer att hålla käften och jag skulle uppskatta om ni lät det sippra ut fort som fan. För det finns fem barn som är jävligt oskyldiga i det här, och ett antal vuxna med. De behöver får reda på att Samuel håller käften.
– Var är flickan nu?
– Hos Viktor, han och hans fru tar hand om henne i ett par dagar tills ni hittat hennes mor. Eller så får hon bli placerad, men hon är hos dem just nu. Fick ni tag på dem?
– Nej.
– Jag hade gått till Kungen om jag vore som ni.
Kungen är en svart klubb som drivs av serberna.
– Så Kungen?
– Deras dialekt var från Balkan inte Ryssland.
– Och det hör du skillnad på?
– Ja, det hör jag skillnad på, Frida. Där vi kommer ifrån så lär man sig att höra skillnader på dialekter.
Hon säger inget, hon vet var vi vuxit upp. Att vi flyttat nio gånger på tio år.
– Du har inte sagt något om din mor eller far.
– Min mor klarar sig, jag har inte en aning om var min far är. Sen så skulle jag ljuga om jag sa att jag bryr mig om honom. Vilket jag inte gör, verkligen inte. Men om de hittar honom och försöker något med honom så önskar jag dem lycka till.
– Vad menar du?
– Att vår far är en väldigt farlig man, inte bara det att han är farlig. Han är tvärgalen med. Jag måste lägga på nu, som sagt. Jag hade gjort ett besök hos Kungen.
– Då vet jag det.
Jag avslutar samtalet, jag ser henne komma in på Haket. Jag ser på de tre männen och kvinnan som kommer med henne. Jag ler inombords, hon har alltid varit melodramatisk.
Hon har sett för många gangsterfilmer, hon kommer fram till bordet och jag kramar henne. Jag ser att vakterna spänner sig, Olivia svarar på kramen.
– Så vad vill du?
– Att du talar med de som kommer att försöka ge sig på min familj att jag inte kommer att uppskatta deras försök.
– Du är jurist, vad ska du göra. Kasta lagboken på dem, den är förvisso tung.
Jag ser på henne, jag tar av mig kavajen, sen västen, jag öppnar skjortan och jag flyttar på linnet. Jag ser henne spärra upp ögonen.
– Ta en bild på denna, Olivia. Sen skickar du den till dem och säger att om de inte backar så kommer Al’Muntaqim att komma och hälsa på dem. Jag lovar dig Olivia. De kommer inte att uppskatta det besöket. Så ta en bild av det märket. Sen ringer du dem och meddelar dem att min familj är fredad. Min bror kommer att hålla käften, vad hans sambo gjort, eller var hon är har jag inte en aning om. Men mina andra tre bröder och deras familjer är fredade Olivia. Om en av dem får ett endaste litet skrubbsår på knät. Så kommer hämnaren att komma. Det kan du också hälsa dem.
Hon tar en bild av mitt märke, jag klär på mig igen.
– Innan jag skickar så är mitt pris följande.
Jag ser på henne, jag lutar mig tillbaka och jag ser på henne.
– Trodde du att jag skulle göra detta gratis, Michael?
– Ja.
– Haha, detta är affärer. Så nej, mitt pris för att agera sändebud är att du kommer till Nirvana och slåss. Att du är min förkämpe där.
– Mot?
– En av ryssarnas slagskämpar.
– Så för att du ska se till så att min familj är säker så ska jag slåss för dig?
– Ja.
– En match Olivia, en match. Varken mer eller mindre, om du propsar på mer. Så kommer jag att resa mig och lämna dig här. Sen när jag stoppar dem så kommer jag att säga att du kunde stoppat det som kommer att hända dem. Så en match eller ta konsekvenserna av att tvinga mig till mer.
Hennes vakter spänner sig.
– Verkligen, ni vet var vi är va?
De ser på mig och Olivia säger.
– Lägg ner. En match, Michael.
– Bra, meddela var och när. Men vet också att jag inte kommer att ställa upp om du inte får dem att ge fan i mig och min familj.
– Hans sambo?
Jag ser på henne, jag säger ingenting.
– Då vet jag det.
– Hon har dragit, hon är inte kvar i landet. I värsta fall så har hon sökt upp vår far. Jag misstänker att Samuel haft kontakt med honom.
Hon ser på mig och hennes ögon smalnar.
– Er far?
– Ja, så om de inte redan tagit henne så är hon på väg till honom. Var fan han nu än är. I värsta fall så kommer han hit och kommer att försöka frita Samuel.
– Från häktet?
– Som sagt, vår far är galen. Han kan lika gärna få för sig att döda henne. Men hör av dig när du talat med dem Olivia.
– Ja, Michael.
– Tack för att du gick med på att träffas, Olivia.
– Ingen fara, det är bara affärer Michael.
– Förvisso, Olivia.
Jag reser mig och jag lämnar Haket. Jag ställer mig på Elsparken, jag ringde Esters mamma innan och hon tappade det, så jag fick prata med hennes sambo i stället och han lyssnade på mig. Han svor en del, vilket är förståeligt.
Men han skulle göra som jag sa. Jag talade med vår mor med, det var hon som varnade mig om att vår far kanske kommer att komma hit. Frågan är vad fan som händer då. Sist vi träffades så blev det livat om man säger så.
Men nu är alla informerade, nu hoppas jag bara på att Olivia förmedlar min varning. De som sitter i toppen vet vad min tatuering betyder. Olivia vet vad den betyder, att jag har en viss makt bakom mig…
Jag stänger av vattnet i duschen och jag torkar mig. Jag lämnar badrummet och jag klär på mig. Jag går nerför trappan till första våningen. Jag bor i en etagelägenhet vid Caroli med utsikt över kanalen och Centralstationen. Jag ser på min telefon och jag ringer numret från det missade samtalet.
– Ivan.
– Michael, du hade ringt mig.
– Din bror är skyldig oss pengar och knark.
– Där ser man, vad har det med mig att göra?
– Hans skuld är nu din.
– Nej, verkligen inte. Så fungerar det bara i filmernas värld. Hans skit är hans skit, det är inte min skit. Det är inte hans andra bröders skit i heller och inte deras barns eller deras barns mödrars skit. Det är Samuels och hans sambos skit. Olivias bild var en vänlig varning, backa eller ta konsekvenserna av att retas med de som jag är Mästare hos. Ett tips innan du fortsätter spänna dig. Skicka bilden vidare till dina chefer i Serbien. Om de fortfarande envisas med att jag ska överta skulden så tar vi det därifrån.
– Så du vägrar?
– Ja, jag vägrar. Som sagt innan du spänner dig alldeles för mycket så rekommenderar jag att du kontaktar dina chefer i Serbien, förstår du?
Jag skriver till mina bröder samtidigt som jag talar med honom.
– Göm er fort som fan, de kommer!!
Jag skickar meddelandet.
– Du är död.
Jag lägger på och jag går fram till ytterdörren, jag öppnar den och jag slår ner de två männen som väntar på mig. Jag drar in dem i lägenheten, jag lägger dem på mage och han hämtar buntband och jag fäster deras händer med buntbanden.
Sen fäster jag deras ben. Jag tar fram den enes telefon. Jag kör face id och den öppnar sig. Jag letar igenom telefonen och jag ser på ett av namnen. Jag trycker på det.
– Ja?
– Den som styr era affärer i Malmö utmanar en Mästare från De första, det är jävligt ointelligent. Jag har varnat honom ett antal gånger, jag har till och med skickat en bild på min tatuering. Sen hotar han mig och skickar mördare till mitt hem. Han hotar min familj, mycket skit kan jag ta, men inte vad som helst. Förstår vi varandra, bara för att jag är på glatt humör idag så får ni tre timmar på er att lösa problemet, annars så kommer jag till Belgrad och visar vem jag är.
– Jag tar hand om det.
– Tack.
Jag lägger på, jag tar fram min telefon. Jag ringer Olivia.
– Ja?
– Det blir ingen match, antingen så var du inte tillräckligt övertygande. Eller så skiter han i dig för att du är kvinna Olivia. Eller så såg du detta som en chans att få betala tillbaka. Så det blir ingen match för min del, en sak till. Hans chefer är informerade. Vi kan säga att de litade mer på mig än på honom. Han är död inom tre timmar. Så du ska nog börja leta efter en ny älskare Olivia. Är du hos honom så ska du kanske klä på dig och lämna.
Jag lägger på och jag ler elakt…
Jag stannar bilen och jag går fram till stugan, jag knackar på dörren och Viktor öppnar.
– Vad fan händer?
– Vår bror den idioten har blandat sig med väldigt farliga människor. Vi får stanna här i natt. De farliga människorna kommer att få sina fiskar varma ikväll och i natt. Olivia med.
Viktor och Niklas ser på mig, jag ser på barnen och på deras mödrar och Esters mammas nye sambo. Han ser inte alltför glad ut.
– Hon har inte valt sin far.
Jag ser på honom och sen på Ester. Viktor ser också på mig och sen på Isak som han heter.
– Nej.
– Bra.
Ingen annan än vi bröder vet om stugan. Den ägs av en massa bulvanföretag som jag skapat genom mina kontakter på firman. Jag går till kylen och jag tar en öl och jag går ut ur stugan och jag går ut på verandan och ställer mig. Viktor, Niklas och Jenny kommer ut till mig.
– Han av någon anledning är skyldig Serberna 1,5 miljoner kronor. Sen så är jag inte säker på att det bara är de som är inblandade.
– För helvete!
– Jag försökte lösa det med Olivia, men hon såg en chans att få ge igen så hon tog den. Tyvärr för henne så kommer det att bita henne i rumpan.
– Vadå då?
– Han som hotar oss kommer att få betala för det?
– Vad menar du med det, Michael?
– Allting man gör, Niklas…
– Får konsekvenser, goda eller dåliga. Du har sagt det till oss sen innan vi kunde gå. Skippa skitsnacket nu Michael. Vad fan menar du?
Jag ser på dem, jag tar en klunk av ölen.
– När jag försvann, så var det för att betala en skuld som vår far hade. Hans konsekvenser blev mina. Jag fördes till en plats som är himmel och helvete på samma gång. Vår far drog på sin en skuld hos människor som verkligen inte ska vara skyldiga något. Hans betalning var mig.
– Vad menar du Michael?
– Att vår far skickade i väg mig som en betalning för en skuld som han hade. En son för en son som de sa.
– Vad menar du?
– Att vår far dödade en väldigt farlig mans son. Han skänkte dem mig och han gjorde det med ett leende på sina läppar. Jag gick till bussen som skulle ta mig till skolan. Jag vaknade upp i en becksvart grotta, jag vaknade av att de giftiga ormar bet mig. När jag skrek så attackerade åttiofem fladdermöss mig. Jag skulle betala vår fars skuld till dessa människor. Jag överlevde mot alla odds. Tio år senare så kom jag hem och började att plugga, jag läste in utbildningen på halva tiden och gick ut som etta i min årgång. Två års tingstjänst senare så började jag på firman. Eller jag dubbelarbetade i början, jag gjorde både tingstjänst och arbetade för firman. Nu arbetar jag bara för dem. Varför tror ni att far stack när han gjorde det? För han fick reda på att jag överlevde deras bestraffning, han fick reda på att nästa gång vi träffas så kommer jag att döda honom. Jag kommer att döda honom, inget på denna planet kan stoppa mig ifrån att göra det. Men den jag blev där, vi kan säga att den gör mig speciell. Så pass speciell så att serbernas ledare här i Malmö kommer att få ett samtal från sina ledare i Serbien att vi är fredade. Går han emot det…
Jag tar en klunk av ölen och de ser på mig.
– Så du stack inte, Michael?
– Nej, Niklas jag stack inte. Far skickade mig till min död, men jag överlevde och blev något som skrämmer skiten ur honom.
De ser på mig, Niklas och Viktor vet precis hur galen vår far är. Jenny har en aning efter vad Viktor berättat.
– Det finns en risk att han kommer hit.
De ser på mig, jag ser på dem.
– Samuel var alltid hans favorit, så det skulle inte förvåna mig. Om han hör av sig till er så säger ni bara. Tala med Michael, säg vi vet vad som hände och tala med Michael.
– Vår far är inte rädd för något Michael.
– Han är rädd för mig, Viktor. För den jag blev dit han skickade mig.
Jag tömmer ölen.
– Gå intill barnen, jag vaktar härute.
– Ja, Michael.
Niklas går in, Viktor ser på mig. Han nickar och går in, Jenny står kvar och hon ser på mig.
– Inget kommer någonsin att hända er. Aldrig någonsin, som sagt kommer vår far så bara säg åt honom att han ska tala med mig.
– Vad är det för makt du har över dem?
– Ingen, Jenny. Men jag tog fighterna med vår far, det var därför som han offrade mig. Vår far, Jenny är tvärgalen. Vad du än gör om han skulle dyka upp. Så säg inte emot honom, om han så säger att solen är rosa så ska du bara hålla med honom. För som sagt han är tvärgalen, hans galenskaper gjorde så att jag överlevde på en galen plats. En plats som inte var lika galen som att växa upp med våra föräldrar.
Hon ser på mig och hon går in i stugan. Jag klättrar upp på taket och jag sätter mig där och jag smälter in i skuggorna…
Jag ser på min telefon och jag ler lite, jag går nerifrån taket och jag går in i stugan och jag sätter mig i en av fåtöljerna och jag stänger ögonen och somnar…
Vi äter frukost, de ser på mig.
– Så vi kan åka hem?
– Ja, ni kan åka hem. De kommer inte att göra er något, Samuel får stå sitt kast. De kommer inte ge sig på oss, de vet att vi inte har något med honom att göra.
– Och det visste de inte igår?
– Nej, Isak. Det visste de inte igår, men jag förklarade det för dem. De lyssnade och kom fram till samma sak som jag.
– Då vet jag det.
Jenny, Esters mamma, Kalles mamma, Niklas och Viktor ser på mig.
– En sak till, det gäller er alla. Skulle deras farfar av någon outgrundlig anledning söka upp er så säger ni bara. Fråga Michael, säg inget annat och framför allt säg inte emot honom. Det är det viktigaste av allt, säg inte emot honom. Fråga Niklas och Viktor vad som händer då.
– Han blir irriterad, när han är irriterad så vet man inte vad han gå få för sig. Så gör som Michael säger, säg inte emot honom och upprepa det som Michael sa. Fråga Michael.
De ser på dem…
Jag ser på Tim, han ser väldigt nöjd ut. Jag säger inget, Isabella ser på mig och sen på Tim. Jag går in på mitt kontor och jag sätter mig på min stol, jag tar en klunk av kaffet och sväljer. Vi är hemma igen, eller vi lämnade stugan.
Jag ringde socialen i morse och berättade om Astrid. Det blev jobbigt för dem, Viktor kan arbeta hemifrån i ett par dagar men de behövs en permanentlösning på problemet.
Den som diskuteras nu är om Astrid ska bo hos vår mor tills de hittar en annan lösning. Hon erbjöd sig själv, vi är lite skeptiska.
Men socialen är eld och lågor så det kommer nog att bli den lösningen. Hon har förändrats sen vi växte upp med henne.
Jag tar en klunk till av kaffet, jag läser om polisens tillslag mot Kungen. Det fick tag på de två som smet, ett par timmar senare så försvann chefen för Kungen.
De såg honom sätta sig i en bil sen försvann han. Han är framme i Belgrad, frågan är om han kommer att komma därifrån. Han gick för långt, han blev varnad och han fortsatte ändå. Det är farligt, jag börjar att läsa dokumentet på skärmen.
Frågan är om Tim inser att de kommer att offra honom? Han får skylla sig själv, jag varnade honom precis som jag varnade Isabella. Hon såg fallgroparna precis som jag gjorde. De var inte så väl gömda, verkligen inte.
Men han ser bara pengarna, han är väldigt pengakåt. Han är galet pengakåt. Jag säger inte nej till pengar men jag går inte på vad som helst. Det gör inte Isabella i heller. Jag börjar skriva mina tillägg och kommentarer i dokumentet…
Samuel ser på poliserna, han hör dem ställa sina frågor. Han säger ingenting, inte ens om de torterat honom så skulle han säga något. Sådant lärde deras far dem att stå emot.
Detta är inte ens ett förhör, att bara sitta tyst och inte säga någonting är lätt. Hans advokat sitter bredvid honom, han ler mot poliserna och sen mot advokaten som säger.
– Han erkänner smugglingen, men i övrigt så kommer han inte säga ett endaste ord.
De ser på advokaten och sen på Samuel. De avslutar förhöret.
– Michael sa att er far kanske kommer hit.
Samuel ser på Frida.
– För er skull så hoppas jag att han inte gör det.
– Vadå då?
– För han kommer att frita mig.
– Inte här.
– Om vår far bestämmer sig för att frita mig så spelar det ingen roll var ni gömmer mig. Han kommer att ta sig in och sen så dödar han så många som behövs. Befriar mig från inlåsningen, jag kommer att följa med honom. Inte för att jag vill, jag vill poängtera det. Utan för att han tvingar mig, för om jag inte följer med honom så slaktar han mina barn. Vilket han kommer att göra, man säger inte emot honom. Det är nog bara Michael som kan säga emot honom. Vår far är en galen man, han är tio gånger galnare än alla seriemördare som finns och har funnits. Så jag önskar för er skull och för de som vaktar mig i häktet att han inte kommer hit.
Han går fram till dörren och den öppnas och plitarna går i väg med honom. Frida och Tomas ser på varandra. De fick honom att tala i alla fall…
Jag ser går till pentryt, jag sätter kaffeglaset i maskinen och jag trycker på knappen med kaffet. Jag släpper knappen när jag är nöjd, jag tar mjölk och slår i kaffet. Jag tar glaset och jag går i väg, jag går till min plats och jag sätter mig.
Min telefon ringer, jag ser på namnet och jag klickar henne. Det är säkert tionde gången som jag klickar henne. Jag skriver ett meddelande till henne.
– Du brände dina broar Olivia när du försökte ge igen för något som jag är oskyldig till.
Jag skickar det och jag ser på nästa kontrakt och jag skriver mina tankar. När jag är klar så skickar jag det. Evelyn knackar på min dörrpost och jag vrider på huvudet och jag ser på henne.
– Ja?
– Jag har ett kontrakt som jag vill att du tittar på.
– Javisst, det är bara att skicka det.
– Nej, jag har det på min dator. Det stannar där, så jag vill att du följer med mig upp till mitt kontor och läser igenom det.
– Så inte Tim, för enligt honom så är han den smartaste juristen här.
– Nu går vi.
Jag sparar det jag gör på min dator. Vi lämnar mitt kontor, jag tar på mig kavajen och vi lämnar tredje våningen och vi går uppför trapporna till femte våningen och vi går in. Vi går till hennes kontor, ligger på höger sida och Jans på vänstersida och ägarens rakt fram.
De sitter en sekreterare utanför varje rum, deras sekreterare arbetar inte på första våningen. Jag ser dörren till Jans kontor öppnas och jag ser på de män som sitter där. Det är män med makt, vi går in på henne kontor och hon går fram till sin plats och sätter sig.
Jag ser på henne och jag ställer mig framför henne. Hon vänder på skärmen och jag börjar läsa kontraktet, mina ögon rör sig snabbt och när jag är klar så säger jag.
– Som sagt, Tim skulle kasta sig över detta utan att tveka.
– Men inte du?
– Nej, Evelyn. Inte jag, det är ett himmelskt kontrakt. Om man godkänner det så kommer man att vara i deras våld resten av sitt liv. Det finns inte tillräckligt med pengar för att ge upp sin frihet. Som sagt, be Tim titta på det.
– Inte Isabella?
– Nej, hon är inte lika förblindad av pengarna som Tim är. Lika lite som jag är det, förstå mig rätt. Jag gillar att tjäna pengar, annars så hade jag inte valt den bana som jag valt. Men jag är ingen slav under dem, jag är inte beredd att sälja min själ för att tjäna pengar. Det är inte Isabella i heller, men Tim är. Han är beredd att sälja sin mor för pengar. Men om han godkänner detta så kommer de snart att äga firman. Frågan är vad Vilhelm skulle säga om det?
Hon ser på mig och hon ler, det är ett farligt leende. Inte för mig, men för någon annan. Jag inser vem det är farligt för, jag ser på henne och sen säger jag.
– Så han blev för girig?
– Ja.
– Där ser man, så han kommer att åka?
– Ja, som du säger om vi går med på detta så kommer firman snart att ägas av element som inte ska äga en firma som denna.
– Jag förstår.
Jag vänder tillbaka skärmen och jag säger.
– Jag tycker verkligen inte att vi ska blanda oss med dem, verkligen inte. Men skicka de till Tim så kommer han säkert att hitta något som inte jag gjort.
– Det ska jag göra, Michael.
Jag ser på henne, hon är fyrtiotvå år gammal. Hon är svarthårig, hon har bruna ögon. Hennes hud är solbränd, hennes kropp är tränad, brösten är lagom stora. Hennes rumpa är vackert rundad. Hon är runt en och sjuttio.
Hon ser bra ut, hade jag inte vetat dels att hon är upptagen av en väldigt rik man. Dels att hon älskar att leka med sina älskare så hade jag kanske svarat på hennes flörtande. Det hade kunnat bli en angenäm utmaning att sätta henne på plats. Men det är inte värt riskerna.
Lika lite som det är värt att gå emellan Isabella och hennes kille. Frågan är om Tim försökt? Det har han nog och blivit nobbad. Jag lämnar hennes kontor och jag går ner de två våningarna till våra kontor.
Jag går in på mitt och jag sätter mig. Det är en speciell arbetsmiljö här, inte speciellare än dit de skickade mig…
Samuel blundar och tänker på var fan det gick åt helvete, om någon ringt och tjallat och offrat oss två. Bara för att Erika skulle kunna slinka igenom, frågan som Samuel ställer sig är om hon satte dit honom. Precis så kall och beräknande är hon, så att hon skulle mycket väl kunna göra det.
Sen sätter hon dit honom inte bara en gång utan två gånger. Det är en aning han har. Han tänker på sina döttrar, Ester och Astrid. Han kommer att få sitta inne länge för detta. Det kanske bara är bra för honom. Att få landa lite och äntligen få ta konsekvenserna av sitt agerande.
Hon skiter i Astrid, hon skiter i alla utom sig själv. Han fruktar för vad de kommer att göra med henne om de får tag på henne. Om de redan fått tag på henne. Frågan som alla ställer sig är vad fan deras far kommer att ta sig för?…
Jag sitter vid baren på Hålan, veckan är slut och jag laddar batterierna. Det gör jag här med att dricka vodka och öl. Det och lyssna på människorna här, det är skurkar, banditer och vanliga människor i en härlig blandning.
Jag har varit skurk och bandit, det var ett sätt för oss att överleva. Så att jag och mina syskon kunde få mat i magen. Våra föräldrar var inte alltid så bra på att se till så att vi hade det. Evelyn kallade på Tim, han blev eld och lågor.
Han kommer inte att vara kvar i en vecka till. Fejk kontraktet kommer att bli hans fall, han blir för girig och sen så är han körd, på riktigt körd.
Han kommer inte få arbete på ett liknande företag igen, frågan är om han kommer att kunna arbeta som jurist igen. Inte i Sverige i alla fall.
Jag tar en klunk av ölen, jag ser på det tomma vodkaglaset och jag pekar på det. Bartendern slår upp mer vodka i glaset. Jag betalar för mig och jag drar i mig halva glaset och jag sköljer ner med ölen.
Astrid bor numera hemma hos vår mor, som sagt vi är lika tveksamma alla tre men socialen bestämde sig för den lösningen tills de kan hitta en mer permanent. Om de inte hittar hennes mor, vilket jag bara tror att de gör om de hittar hennes döda kropp.
Jag tömmer ölflaskan och drar i mig det sista av vodkan. Jag reser mig och jag lämnar Hålan, jag går ut i vårkvällen och jag börjar att gå. Jag är inte sugen på att gå hem, jag vet inte vad jag vill göra.
Om jag ska åka till Tulpanen och vinna lite pengar, eller om jag ska gå till det statliga Casinot och vinna mycket pengar.
Eller om jag ska gå till Mötesplatsen. Den plats där singlar träffas för att träffa någon för en natt, det var ett tag sedan jag låg med någon.
Jag börjar gå och jag låter mina fötter styra mig. Alla tre platserna är lika tilltalande, jag skulle kunna gå till Nirvana med och se på matcher.
Men det skulle vara att utmana ödet och dra på sig mer av Olivias vrede, men hon får skylla sig själv. Mitt märke skulle varnat henne om att inte reta mig. Om att jag inte är rädd för henne, att jag faktiskt aldrig varit det.
För att hon inte skrämmer mig. Jag har gett henne en illusion om att hon har haft mer makt över mig än vad hon trodde. Jag går förbi Lilla Torg och uteserveringarna.
Det är en hel del folk här. Jag går över torget och in på Gamla Väster, jag går mot hamnen och jag kommer fram till ett av de äldre husen.
Jag ler lite, det blev Mötesplatsen. Jag slår in koden, en kod som kostar mig tiotusen om året. Jag öppnar dörren och jag går in genom valvet. Jag kommer in på innergården och jag går fram till en nedgång till källaren.
Jag tar fram mitt medlemskort och jag visar det för vakten. Det ser ut som ett visitkort, det är helt svart och det har ingen text på sig. Inte förrän vakten lyser på den med en UV lampa. Han ser på texten och han nickar.
Jag har ett VIP kort. Han släpper in mig och jag går ner för trappstegen och jag kommer ner i en källare från sextonhundratalet när huset byggdes. Nu så är det en Mötesplats för män och kvinnor som inte vill söka dejter på appar.
Som är beredda att betala tiotusen om året för att få träffa en man eller kvinna för en intim stund utan frågor eller löften. Eller det har säkert slutat med det med. Men det är inte målet, vi som kommer hit vill ha sex. Varken mer eller mindre, kravlöst sex.
Jag går till baren och sätter mig, jag beställer en öl. Fem minuter senare så samtalar jag med en kvinna. Tio minuter senare så lämnar vi Mötesplatsen, hon bor på ett hotell på andra sidan kanalen. Vi går till det och vi åker upp på hennes rum.
Tjugo minuter efter vi träffades vid baren så är min penis i hennes mun, hård och redo. Hon suger mig mjukt och sensuellt, hon hjälper till med sin hand och hon suger, slickar och leker med mig tills jag känner de första ilningarna.
Då byter vi plats. Jag kysser mig nerför hennes kropp och jag kommer fram till målet och jag öppnar munnen och jag börjar att slicka henne. Min tunga leker med hennes läppar, med hennes innersta och hennes klitoris. M in tunga tillsammans med mina fingrar för henne till orgasm.
En orgasm som får henne att skrika ut sin njutning. Jag slickar henne genom den, när hon landat så tar jag fram en kondom. Jag tog med mig kondomer från Mötesplatsen, jag öppnar förpackningen och vi ser på varandra och hon nickar och viskar.
– Var försiktig du är stor.
– Jag lovar.
Jag trycker till och jag glider in i henne och hon stönar djupt när jag glider in i hennes trånga inre. Jag når botten av henne och jag stannar där, jag låter henne vänja sig vid mig och jag ser på henne. Hon nickar när hon är redo och jag börjar ta henne.
Först långsamt och sen snabbare och snabbare, vi andas häftigt båda två och sen kommer vi. Vi kommer tillsammans och mitt vrål blandas med hennes skrik. Vi kommer länge och när vi kommit färdigt så frågar hon mig.
– Måste du vila länge?
– Nej, måste du?
– Nej.
– Så bra.
– Visst är det…

Kapitel 2.
Jag vaknar och jag går till garderoben och jag klär på mig. Jag går nerför trappan och jag tar min träningsväska, jag tar på mig en tunn jacka och mina skor. Sen lämnar jag lägenheten. Jag går nerför trapporna och ut på innergården.
Jag går över den till porten och ut på trottoaren. Jag går genom Caroli och sen förbi Rooseum till träningslokalen. Jag går in och jag går till omklädningsrummet, jag går till mitt skåp och jag öppnar det.
Jag byter om, jag går in i träningslokalen och jag sätter mig på golvet och jag börjar meditera med ett leende på mina läppar. Vi älskade fram till klockan fem i morse när jag lämnade hennes rum.
Jag gick hem och duschade och sen somnade jag. Nu sitter jag här med ett leende på mina läppar…
Jag sitter på Haket, jag äter lunch efter träningen. Det blev ingen frukost idag, det blev lunch i stället. Dörren öppnas och Olivia med sitt entourage kommer in. Hon ser på mig och hon går fram till mitt bord. De andra som är här ser på henne.
De ser henne komma fram till mitt bord, jag stänger av ljudboken som jag lyssnar på. Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Du lurade mig.
– Ja, så kan man se det. Eller så fick jag dig till att må bra Olivia, det är bara att välja hur du vill se på det. Du slapp dras in i hans skit för att jag höll dig utanför. Vi kan kalla det för gammal vänskaps skull Olivia, frågan är om du visat mig samma vänlighet?
– Vad kommer att hända med honom, Michael?
– Jag har inte en aning, men han bröt mot en massa regler när han inte backade. När han skickade lönnmördare till mitt hem, när han skulle döda barn. Alla vet att barnen är fredade, till och med de galna ryssarna vet att barnen är fredade. Han trodde att han var en större man än vad han är, eller var. Du förstår, oftast så finns det större fiskar i vattnet. I vårt lilla akvarium hår så var han kanske en stor fisk Olivia. Men i oceanen som är världen så är han en liten fisk. En väldigt liten fisk, en som ingen tar på allvar. Verkligen inte, han är en pajas Olivia.
– Och det är inte du?
– Jag? Jag är en jurist med bra kontakter. Bättre än era.
Jag klappar mig på vänstra bröstet.
– Du förstår, jag kan backa upp mina hot. Det är därför som jag inte skryter med det Olivia. För om man skryter om det så blir man för eller senare synad. Vill du också bli synad Olivia? Vill du det?
Hon ser på mig, hon ser något i mina ögon som hon inte sett förut. Nu är det hon som slickar sig om läpparna. Det är hon som viker undan med sin blick.
– Du är inte välkommen på Nirvana mer, Michael.
Jag ser på henne och ler, jag bryr mig inte. Nirvana var en plats från det förflutna, en plats där jag tjänade pengar så att jag kunde ge mina syskon mat. Jag förlorade med flit, jag vann när de sa åt mig att vinna.
Jag var fjorton år första gången jag slogs där. Det var Olivias far som drev Nirvana då, vi blev förälskade och vi hånglade och gjorde mer med varandra. Sen sålde min far mig, han betalade mig som pant för hans skuld.
När jag kom hem så var det hon som drev Nirvana och hon var en stor kvinna med makt. Men som sagt, den makten är inte så stor som hon trott.
– Jag har inget behov av Nirvana mer Olivia. Om det är ditt straff för mig så tar jag det. Är du så småaktig så får du vara det. Jag var kär i dig en gång Olivia. En gång så var du mitt allt, sen kom min galne far emellan och särade på oss. När jag kom hem så var vi förändrade båda två, du trodde att jag stack. Det gjorde jag inte. Jag blev kidnappad för att betala en skuld för min far, den förbannade galningen offrade sin egen son. Han gjorde det med ett leende på läpparna. Vad fan han hade ju tre till! Men välj du den vägen Olivia, det finns andra platser att se på matcher om man vill det. Jag hade inget med mitt försvinnande att göra.
Jag slutar att tala och ska sätta på ljudboken igen.
– Vad menar du med att han sålde dig?
– Han sålde mig till en speciell samling människor, han dödade en person som stod de människorna nära. De blev arga på honom, så han sålde mig till dem. De trodde att han skulle bry sig om att de dödade mig. De kände inte honom, numera gör de när jag berättat för dem att han lurade dem. Han känner det säkert som att han lurat dem dubbelt eftersom jag överlevde och de inte kan ge sig på honom för det. Ett avtal är ett avtal. Så jag dumpade inte dig Olivia, verkligen inte. Som sagt, jag var förälskad i dig, som en sextonåring kan vara förälskad i en ung kvinna. Så om det inte var mer så vill jag äta färdigt och njuta av maten och min ljudbok.
Hon ser på mig, jag sätter i hörlurarna igen och jag sätter på ljudboken. Hon går i väg och jag slutar att le. Det gjorde ondare än jag trodde att det skulle göra, men det var tvunget att göra det.
Jag känner inte så för henne längre, vad hon känner för mig vet jag inte. Men nu har hon fått ett avslut i alla fall, kanske inte det hon ville. Men dock ett avslut, jag äter vidare och jag lyssnar på ljudboken…
Viktor ser på Jenny, hon ser på honom. De sitter i sin soffa och dricker vin och väntar på att lördagsunderhållningen ska fortsätta. Hon har ställt en fråga om Michael och Viktor, han tar en klunk av sitt vin och säger.
– Michael räddade våra liv Jenny, inte bara bildligt så att säga. Utan bokstavligen. Han räddade våra liv fler gånger än vad jag kan räkna, han satte mat på bordet oftare än vad vår mor och far gjorde det. Han har tagit hand om oss sen han var tillräckligt gammal för att nå upp till kylskåpet, eller till och med tidigare. Våra föräldrar är, eller var väldigt speciella.
– Hur?
Han ser på henne, han tar en klunk till av vinet.
– Om jag berättar om det så får du aldrig någonsin yppa det till någon människa. Skulle vi skilja oss så gäller samma sak. För om du gör det så kommer vår far att hitta dig. Sen hittar ingen dig.
– Vad menar du?
– Att vår far är eller var den undrevärldens bäste lönnmördare. Ingen vet hur många liv han har på sitt samvete. Frågan är om han själv vet det, han är något som kallas för en Mekaniker.
– Som den filmen vi såg för ett tag sedan?
– Den karaktären var en light version av vår far. Michael skulle bli hans arvtagare. Han tog med honom till träningslokalen när han var fem år och hans träning började där. Då hade den pågått i tre år redan här hemma. När Michael var sex år så fick han lära sig att skjuta med pistol, sen blev det tyngre vapen när han blev äldre. Han lärde honom allt du kan tänka dig, Michael är en väldigt intelligent man. Frågan är om jag någonsin kommer att träffa en som är intelligentare. Våra föräldrar lämnade oss dels för att vår far behövde gömma sig allt som oftast. Men även för att Michael skulle lära sig att ta ansvar. Vår far är inte riktigt frisk om säger så, han bestraffade oss ofta. Michael tog ofta på sig skiten som vi gjort så att det var han som blev bestraffad. Så om det verkar som vi idoliserar honom, så är det mer än så. Ingen kan förstå uppoffringarna som han gjort för oss. Så när han talar så lyssnar vi. Inte för att han tvingar oss, utan för att vi respekterar honom. Så att vår far ”offrade” Michael förvånar oss inte. Att han sålde sin son och arvtagare, det förvånar ingen. Vi andra tre var inte aktuella, jag och Nicklas för att vi inte skulle klara av det.
– Och Samuel?
– Han var favoriten, framför allt hos mor. Hon hade inte tolererat det.
– Vad sa er mor om detta?
– Vad skulle hon säga? Om hon inte gjorde som vår far sa så dödade han henne och han hade gjort det utan att de hittade ett spår efter honom.
– Och han lever?
– Michael är övertygad om det. Är han övertygad om det så stämmer det säkert. Vår far bara försvann en dag, ingen vet varför eller vart. Alla tror att han är död förutom Michael. Han tror till och med att Samuel har kontakt med honom. Att Erika åkt till honom, saken är den att göra hon det så kommer han att döda henne för eller senare.
– Varför?
– För att hon kommer att säga emot honom. Man säger inte emot vår far, det får konsekvenser.
Reklamen var slut och lördagsunderhållningsprogrammet hade börjat igen.
– Du får aldrig tala med någon annan än mig och Michael om detta. Aldrig någonsin Jenny.
– Nej jag lovar.
– Bra.
Han tar en klunk av vinet och de tittar på tv programmet igen…
Jag ser på skärmen, jag skriver mina kommentarer. Isabella kommer in på mitt kontor.
– Var är Tim?
– Han blev girig.
Hon tittar på mig och jag tittar på henne.
– Kom.
Hon kommer fram till skrivbordet.
– Läs igenom detta.
Jag vrider skärmen så att hon kan se den. Hon börjar att läsa och jag ser henne läsa igenom kontraktet och när hon är klar så ser hon på mig.
– Du kommer att tacka nej?
– Ja, jag kommer att tacka nej.
– Bra för jag har ett liknande kontrakt inne hos mig.
Jag reser mig och jag går efter henne, vi kommer in på hennes kontor och jag läser igenom hennes snabbt. Jag tar fram min telefon och jag ringer till Vilhelm. Han svarar efter fyra signaler.
– Ja?
– Vi behöver tala med dig, jag och Isabella.
– Vad gäller det?
– Jag vill inte ta det på telefon.
Isabella ser på mig, jag ser på henne och Vilhelm säger.
– Och ni kan inte ta det med Jan eller Evelyn?
– Nej, det kan vi inte.
– Kom upp.
– Vi kommer.
Jag lägger på och jag börjar att gå och Isabella går efter mig. Vi går fram till trappan och vi går uppför trapporna till femte våningen. Jag öppnar dörren och vi går in. Vi går fram till hans dörr, hans sekreterare ser på oss.
– Han har bett oss att komma.
Hon nickar och vi går förbi henne och in på hans kontor. Han ser på oss, han lutar sig tillbaka i stolen. Vi ställer oss framför honom och vi ser på honom. Isabella är nervös.
– Så vad är problemet?
– Att någon försöker ta över ditt företag och att någon hjälper dem.
Han ser på mig och jag ser på honom.
– Det var allvarliga anklagelser.
– Ja, men de är sanna. Vi har börjat få kontrakt som kommer från samma källa, det är från olika säljare med avsändaren är densamma hela tiden.
– Och du är säker?
– Jadå, jag är väldigt säker. Isabella med.
Han ser på henne hon säger.
– Det Michael säger är sant.
– Vem?
– Ryssarna och båda två. De kan inte göra detta utan att vara involverade båda två.
– Bevis.
Jag pekar på hans skärm och han nickar. Jag går runt skrivbordet och jag öppnar kontrakten och jag börjar att visa honom. Isabella fyller i med sina tankar. När vi är klara så ser han på oss.
– Jag kommer att sluta om det blir så att de får in en fot här. De kickade ut Tim för att han blev för girig. För att han inte brydde sig vem han gjorde affärer med. Det gillade inte de som vill vara ensamma på marknaden.
Han ser på mig.
– Och båda är med på det?
– Jag har svårt att se att de inte skulle vara med på det båda två. Med ryssarnas hjälp så kan de manövrera ut dig. Med vår hjälp så kan de börja tvätta pengar i en väldigt stor skala med fejkade kontrakt. Jag slutar på dagen om det visar sig att det blir så. Jag kommer inte att godkänna ett endaste av de kontrakten, oavsett hur lagliga de än verkar.
– Inte jag i heller.
Vilhelm ser på oss, han ser på skärmen och kontrakten. Han tar fram sin telefon och han ringer till Evelyn och Jan. De kommer in på hans kontor och de ser på oss och sen på Vilhelm.
– Vad händer?
– En av eller båda två försöker sälja ut mitt företag till ryssarna. Till den kriminella delen av ryssarna. Vad lovade de er? Hela kungariket?
Jag ser på Jan och Evelyn, deras hjärtljud förändras. Ett litet leende spelar på mina läppar.
– Vem av de fem är det?
De ser på mig, jag möter deras blickar.
– Haha, ni försöker få in varsin av de fem. Ni arbetar var för sig med samma mål. Att en av de fem ska få in en tå nagel här och sen ta över all verksamhet med sitt tvättande av pengar.
Deras hjärtljud avslöjar dem.
– Sergej, Konstantin, Ivan, Viktor, Fjodor?
Jag säger de fem namnen och jag ler.
– Så Konstantin och Fjodor, frågan är hur vi hamnade på deras radar? Företaget är litet, i jämförelse med andra firmor i branschen.
De stirrar på mig, jag möter deras blickar lugnt.
– Som jag sa till Vilhelm, om de får in en tånagel så kommer jag att sluta. För det kommer bara att leda till brottslighet och jag vill inte vara en del av det oavsett hur mycket pengar de kastar över mig. De har sålt ut dig till ryska maffian Vilhelm, den ene för pengar och den andra för makt. Han vill bada i pengar och hon vill sitta på din plats Vilhelm. Frågan är hur länge till vi kan stå emot trycket från dem.
De ser på mig allihop, jag ser bara på Vilhelm. Jag flyttar min blick till de andra två. De ser på mig, jag ser deras skärrade blickar.
– Det kan bli intressant när en av er får berätta för Konstantin och Fjodor att den andre också är med i båten. Det kommer ingen av dem att uppskatta, deras kroppsspråk säger mig att de redan sålt ut oss till dem. Så jag slutar.
Jag ser på Vilhelm och sen på de andra två.
– Det är synd att ni blev giriga, jag har gillat att arbeta här. Men jag kan inte arbeta för kriminella personer. Framför allt inte för ryska maffian. Hoppar ni ner i det kaninhålet så kommer företaget snart att vara ett svart hål för kriminellverksamhet. Som sagt, det vill jag inte vara en del av. Vilhelm, jag beklagar. Ni två, vad ska jag säga? De kommer att blåsa er, du kommer inte få några pengar och du kommer inte att få hans stol. Isabella mitt råd är att du också slutar direkt. Om du inte gör det så kommer de att snärja dig väldigt fort och sen så är du helt i deras händer och de kommer att tvinga dig att göra saker som du absolut inte vill göra.
Hon ser på mig och sen på de andra tre.
– Jag slutar också.
Vi lämnar Vilhelms kontor och vi går ner till vårt, jag tar mina personliga saker och jag går till Isabellas rum.
– Du har stoppat undan pengar, Isabella.
– Jadå, jag klarar mig ett tag. Frågan är vad Frans kommer att säga.
– Hälsa honom att du väljer att få leva ditt liv som du vill. De kommer att ta över verksamheten väldigt fort. De är som en aggressiv variant av cancer. Det kommer att gå fort, väldigt fort.
– Hur vet du detta?
– De har gjort så förr, det är så de tvättar sina pengar.
Vi går ut i trapphuset och vi går nerför trapporna och vi lämnar byggnaden. Vi ser på varandra och vi kramar varandra mjukt.
– Får du nys om något liknande Michael så hör av dig.
– Detsamma, Isabella.
Hon går i väg och jag går åt andra hållet. Jag går in i Kungsparken och jag går fram till en kiosk som ligger mitt emot Biblioteket. Jag köper en flaska vatten och jag öppnar den och jag börjar att gå. Frågan är hur de kommer att reagera på vårt avhopp.
De kommer inte att bry sig om Isabella, hon är inget hot. Jag är eftersom jag vet vem de är. Frågan är vem av dem som kommer att konfrontera mig? Jag tar en klunk av vattnet och jag går igenom parken och jag kommer fram till museet.
Jag ler lite och jag går över bron och in på borggården. Jag går in och jag löser en biljett. Hur stort kommer mitt fönster att bli? Två – tre dagar? Vilhelm kommer att försöka rädda vad som räddas kan. Frågan är om det finns något att rädda?
Jag tror inte det, jag är tveksam till det. Verkligen tveksam. Jag har inte varit här på flera år, de har gjort om här. Jag går ner till akvariet, det fanns inte här när jag var här sist. Som sagt det är länge sedan jag var här.
Jag sätter mig på en bänk och jag tittar på fiskarna. Frågan är hur länge de försökt att få in en fot i firman och varför, vad är det som gör firman så attraktiv för dem? Som sagt det finns större fiskar än vi i havet.
Jag reser mig och jag går igenom akvariet och jag tittar på djuren. Jag ser på ormarna och på fladdermössen och jag ler. Där är ett kranium av en orm där man ser tänderna och jag ryser till lite när jag minns ormarnas bett och fladdermössens.
Jag går vidare och jag lämnar akvariet, jag går igenom museet. Jag går in på restaurangen när jag är klar, jag går fram till disken och jag köper en dagens. Jag får en lapp och jag går och sätter mig. Jag tar fram min telefon och jag ringer Viktor.
– Hej, hur är det?
– Det är lite omtumlande, jag slutade precis på mitt arbete, Viktor.
– Varför?
– Därför att våra chefer sålt ut ägaren och firman till ryssarna.
– För helvete!
– Det kan man säga, den ene till en Bratva gren och den andre till en annan. Så det kommer att bli kaos där ett tag.
– Så vad ska du göra nu, Michael?
– Fira semester och söka jobb, jag har en slant undanstoppad så jag klarar mig ett tag. Anledningen till att jag ringer är att det kan bli liv. De gillar inte när man känner till dem. De två kommer att snacka och de kommer att blanda in mig i deras skit. Eller det kan bli så, det kommer inte drabba er. De är proffs, men det kan bli livligt så att säga.
– Kan jag göra något, Michael.
– Skicka far till mig när han kommer.
– Så du tror att han kommer?
– Han kommer att dras som en fluga till detta, Samuel i häktet, Bratvan efter mig. Han kommer att komma Viktor och när han gör det så skicka honom bara till mig. Vad du än gör.
– Säg inte emot honom.
– Bra. Jag får ringa Niklas med.
– Var är du?
– På museet, det var ett tag sedan jag var här. Jag behövde tänka, så det blev en promenad genom Kungsparken. Sen hamnade jag här, nu sitter jag och väntar på min lunch.
– Har du tid att komma förbi mig?
– Jag har inget annat än tid, jag ska bara äta min lunch. Så kommer jag sen.
– Då ses vi då.
– Det gör vi, Viktor.
Jag lägger på och jag ringer till Niklas. Han svarar och jag säger samma sak till honom som jag sa till Viktor. De ropar upp mitt nummer och jag reser mig och går och hämtar min tallrik med mat. Jag går tillbaka till min plats, vi avslutar samtalet och jag börjar att äta…
Vilhelm står och ser utöver Kungsparken, han undrar när fan han tappade kontrollen över företaget. Han tar fram sin telefon, han ringer ett av numren.
– Ja?
– Jag behöver städhjälp.
– Vad gäller det?
– Två kontor och dess ägare.
– Skicka uppgifterna.
De avslutar samtalet och han skickar uppgifterna till numret. Han stoppar ner telefonen och han ler elakt. Om det ska gå åt helvete så ska han i alla fall styra skeendena. Vem fan tror de två nollorna att de är? Springa bakom ryggen på honom.
Det gör man inte ostraffat, han är för fan Vilhelm. Döpt efter Vilhelm erövraren. Ingen raserar hans livsverk, inte utan att han lämnar som en vinnare. De kommer att få komma till honom, de andra två är snart omhändertagna. Ut städade, försvunna…
Jag går in genom dörren till Viktors företag, jag ser på de som arbetar här. Jag hör diskussionerna om olika leveranser. Jag går fram till hans kontor och jag knackar på dörrposten.
– Kom in, Michael.
Jag går in.
– Stäng dörren.
Jag gör som han säger och jag sätter mig.
– Jenny vet.
Jag ser på honom.
– Inte allt men jag fick ge henne en sammanfattning, Michael.
– Varnade du henne?
– Ja, jag varnade henne. Hon lyssnade på mig och lovade att inte säga något.
– Vad berättade du?
Han ser på mig. Sen berättar han vad han berättat, jag ser på honom. Jag lyssnar tills han tystnar.
– Det är bra att du inte sa mer, Viktor.
– Jag försökte balansera det, Michael.
– Far lämnade för att han är rädd för mig, för den jag blev där i Borgen. Jag är bättre än honom på det han är bäst på. Han fejkade sin egen död för att han är rädd för mig. Men detta kommer att locka fram honom, han kommer att försöka döda mig Viktor. För han klarar inte av att jag är bättre än honom. Han klarar inte av att jag inte använder mina förmågor till det som han tränade mig till. Eller började träna mig till.
– Så han kommer för att döda dig?
– Ja, han kommer att komma hit för att döda mig, Viktor.
– För att han är avundsjuk på dig?
– Ja, Viktor. För att han är avundsjuk på mig, jag var bättre än honom på det som han är bäst på när jag var tretton Viktor. Han skickade mig dit för att han inte kunde döda mig själv. Han var övertygad om att jag skulle dö där. När jag inte gjorde det, så blev han skrämd.
– Vad hände med dig där, Michael.
Jag ser på honom, jag möter hans blick.
– Jag lärde mig att leva Viktor, på ett sätt som ni andra inte kan förstå.
Han ser på mig.
– När kommer han?
– I morgon, senast i övermorgon. Han kommer att få två kontrakt, om han inte redan fått det. Han kommer att hoppa på det med hull och hår, han kommer att döda dem. Sen så kommer han att besöka er, ni ska bara hålla med honom och sen skicka honom till mig.
– Sen försöker ni att döda varandra?
– Han kommer säkert att försöka döda mig.
– Och du kommer inte att försöka döda honom?
– Nej.
– Förlåt?
– Döden Viktor är en alldeles för lätt utväg för den förbannade galningen.
Han ser på mig, jag möter hans blick…
Samuel ser på poliserna, han ser på åklagaren. Han säger fortfarande inget, han vet spelet. Så länge han håller käften så länge kommer de att låta de andra att vara. Frågan är vad som kommer att hända när deras far kommer hit? vem kommer han att ge sig på…
Viktor dricker av sitt kaffe och han ser på skärmen på sitt skrivbord. Han har svårt att fokusera, han tänker på mina ord om att inte döda vår far. Att döden är en för lätt utväg för honom. Han tänker på min ”ovilja” att tala om vad som hände på den plats som vår far skickade mig till. Eller som han såg till att jag hamnade på. Vad fan det är för plats…
Niklas tar sin tablett och han sväljer den och han ser på sin son som tränar fotboll. Han tar en klunk till av vattnet, han tänker på samtalet med mig angående den nya utvecklingen. Att vår far kommer att komma hit, fan han kommer att behöva en massa tabletter för att klara av det…
Jag ser på ölen framför mig, jag ser på John som bartendern på Hålan heter.
– Vill du ringa Frun och säga att jag vill ha ett möte med henne.
Han ser på mig.
– Hälsa henne att en Mästare från De Första vill tala med henne. Säg henne att det kommer att bli rörigt i stan. Hälsa henne att Mekanikern är på väg hem.
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna. Vår far har ett visst rykte. Han tar fram sin telefon och han ringer.
Jag tar en klunk till av ölen och jag ser på andra gästerna. Jag ser på det blandade klientelet, allt från skurkar till snobbar från Ribban, Limhamn och Slottsstaden.
Jag ler lite och detta är Malmö för mig, blandningen, mixen, smältdegeln. Detta är Malmö, hög som låg. Rik som fattig, alla umgås över gränserna i de oaser som är vissa platser i Malmö, Hålan, Haket, vissa av svartklubbarna. Tulpanen, Rosen, Kungen, Nirvana osv. allt styrs av rådet.
De har funnit sen femtonhundra talet, det är de som styr staden. Många är de som försökt att ignorera Rådet. Många är de som fått betala för det.
Hade det inte varit för Rådet så hade Malmö gått under när krisen drabbade stan och flera stora företag försvann.
Det sägs att den som styrde Rådet då vände sig till Malmös kommunalordförande och erbjöd sin hjälp. Han tog emot dem och idag så är Malmö en blomstrande stad. Som utvidgas hela tiden, jag måste förvarna dem om vad som kommer att hända.
Kollisionen mellan mig och min far kan komma att bli ljudlig. Min far är en förbannad galning, en galning som kommer att göra allt han kan för att döda mig. Jag välkomnar utmaningen, det är dags att vi konfronteras.
Han började tidigt med mig, att jag inte blivit galen är ta mig fan ett under. Mina syskon räddade mig, att jag tvingades att ta hand om mina syskon räddade mitt förstånd. Sen tio år i Borgen gjorde sitt till.
Jag får ringa honom också, detta kommer att få efterverkningar utanför Malmö. Han är ju ändå den han är. Den bäste Mekanikern någonsin, eller den nästbäste. Jag ler lite, jag tömmer ölflaskan och John kommer fram till mig.
– Hon tar emot dig direkt, Michael.
– Tack, John. Min far är på väg tillbaka, han kommer att komma i morgon eller i övermorgon. Bara spela med John, förvarna alla om att bara spela med.
– Ja, Michael.
– Vissa element kommer att ha svårt att spela med, så det kommer att bli bullrigt.
– Ja, jag förstår.
– Bra.
Jag reser mig, John ser på mig. Han ser en lång vältränad man i trettioårs åldern som ser väldigt bra ut. Han ser in i mina blåa ögon och vi ser på varandra och han nickar.
Jag svarar på den och sen går jag i väg. Han kommer att förvarna de som behöver förvarnas. Jag går uti i vår kvällen, det är fortfarande varmt i luften. Jag börjar att gå…
Jag står med händerna rakt ut och livvakten genomsöker mig, när han är klar så går jag fram till bordet och jag ser på Frun som hon kallar sig. Hon ser på mig och hon nickar mot stolen. Jag sätter mig och jag lägger ena benet över det andra.
– Michael.
– Frun.
– Så han är på väg hit?
– Ja.
– Så han lever?
– Haha, ja. Han lever, han har gjort stora pengar i Ryssland och andra länder. Men Malmö är Malmö, så han är på väg hit. Min förre chef har lagt ut ett kontrakt på sina två närmsta chefer. De spelade bakom ryggen på honom, med varsin Bratva gruppering. Jag upptäckte det och avslöjade dem, min chef är en nästan lika stor narcissist som Trump.
– Jag trodde att du skulle säga din far.
– Haha, ingen är som honom Frun. Han kommer att hoppa på kontraktet, för han kommer att slå tre flugor i en smäll. Göra det uppdraget, döda de som ligger bakom min lillebrors elände och få döda mig. Det är hans egentliga mål, att få en chans att döda mig.
– Varför vill han göra det?
– För att jag är den ende som inte är rädd för honom, jag är den ende som är bättre än honom på det han gör. Han lurade en speciell man att skicka sin son för att skydda en man som min far skulle döda. Min far dödade båda två, den man som skickat sin son är inte vem som helst. Han är en väldigt farlig man, min far sålde mig till den mannen. En son för en son, de hade planerat att döda mig på det mest plågsamma sätt som du kan föreställa dig. Men till allas förvåning och min fars stora förtret så överlevde jag, jag överlevde och blev något som ingen hade väntat sig. Jag blev Mästare utan att tillhöra deras blod, det är ovanligt. Så pass ovanligt så att det aldrig hänt förut. Min far fejkade sin död och försvann. Så pass rädd blev han när han hörde att jag var på tillbaka hit. Han har bidat sin tid och tränat, nu känner han sig redo att döda mig. Han hatar att han älskar mig frun. Han hatar att jag är bättre än honom på det jag är bättre än honom på. Men mest så hatar han mig för att jag inte är rädd för honom. Att jag vågar säga emot honom. Han kommer att kontakta dig och be om en audiens. Mitt råd är att du godtar hans önskan, säger du nej så kanske du skymfar honom och då dödar han dig.
– Så du är inte rädd för honom, Michael?
– Nej, jag är inte rädd för honom, Frun.
– Och han är rädd för dig?
– Ja, han är rädd för mig, Frun. Ett råd till, du ska låta honom döda de två cheferna, du ska låta honom härja med serberna. För de underlättar för Bratvan att få fotfäste här. Vi vill inte ha in fler av dem i stan, en av de förbannade galningarna räcker. Vi behöver inte två till.
– Nej, jag håller med.
– Du ska låta honom försöka döda mig.
– Kommer du att döda honom?
– Nej, döden är en alldeles för lätt utväg för honom. Jag kommer att ta hand om honom, jag kommer att stoppa honom och sen försvinner han Frun. Sen blir han någon som vi berättar om som en ”legend” på Hålan. Kommer ni ihåg Mekanikern, det var en galen fan.
– Försvinner?
– Som sagt jag kommer inte döda honom. Vad de gör med honom dit jag kommer att skicka honom, det vet jag inte. Men jag hoppas att han får lida länge.
– Vart kommer du att skicka honom?
– Till den plats dit han skickade mig. De längtar efter att få träffa honom, jag meddelade dem om hur han lurade dem. De är en samling människor som inte gillar när man lurar dem. De gillar inte det alls.
Hon ser på mig.
– Så det kommer att bli ljudligt?
– Ja, det kommer att bli ljudligt. Jag kommer inte skapa oväsen, men han kommer att göra det. Det kanske till och med går så långt så att han försöker frita Samuel.
– Han är häktad.
– Ja, det skulle inte vara första gången. Han har befriat fem höjdare från häkten och fängelser. Han är väldigt bra på det han gör, han är väldigt bra på att döda människor. Han gör en plan och sen så håller han sig till den och han lyckas alltid.
– Och denna gång?
– Som sagt han är arg på mig, det kommer jag att utnyttja. Mitt råd är, håll med honom och skicka honom till mig. Säg bara, det får du ta med Michael. Alla kommer att säga så. Ta det med Michael.
– Kommer han att göra det?
– Ja, Frun det kommer han att göra. När han är klar med det andra så kommer han att göra det. Han kommer att döda cheferna först, sen så kommer han att göra uttag från serberna, om han dödar alla eller bara vissa får vi se. Sen så kommer han antingen att ge sig på polisen eller mig. Men han kommer att ge sig på mig. Mitt råd då Frun är att ni inte lägger er i, för det kommer att bli högljutt. Han kommer att be om fria händer att döda mig, du ska bara säga ja. Varsågod, lycka till.
– Då vet jag det och när du stoppat honom?
– Så återgår allt till det normala, vi har bara en Bratva gruppering, serberna får slicka såren. Förhoppningsvis så har min far inte dödat poliser, du kan kanske använda dina kontakter till att få Samuel flyttad och när min far kommer till dig så meddelar du honom att polisen efter tips från mig flyttat på Samuel.
– Är du säker på det?
– Ja, jag är säker på det, Frun.
Hon ser på mig.
– Jag ska se vad jag kan göra.
– Säg till dem att min far låg bakom fritagningen av Tito Infantini i Neapel. Han dödade trettiotvå poliser, han befriade Tito. Två veckor senare så dödade han Tito när De fem familjerna beslöt att Tito var en belastning. Han är väldigt bra på det han gör, Frun.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon nickar…
Mannen går av planet, han går till passkontrollen. Han har inget bagage, han reser aldrig med bagage. Det lämnar spår efter sig, han köper det han behöver på plats. Dit han ska nu, där behöver han inte köpa något.
Han har sina säkra ställen där. Med kläder och vapen, han visar sitt pass och han går igenom passkontrollen. Han går ut och han går mot tåget som ska ta honom genom tunneln och över bron till sin älskade hemstad.
Sitt älskade Malmö, han har inte varit här sen Michael kom hem från den plats där han skulle dött.
Mannen skulle insett att han inte skulle dö där. Michael är en överlevare, om det blivit kärnvapenkrig så hade Michael och kackerlackorna överlevt. Alla andra hade dött, han går nerför trappan till stationen.
Han ser på klockan, tåget ska komma om fem minuter. Han tar fram sin telefon och han löser en biljett, han stoppar ner telefonen och han ser på klockan igen. Fyra minuter kvar…
Jag sitter med ryggen mot väggen och Mästaren kommer fram till mig och han sätter sig bredvid mig.
– Vad är det?
– Är jag så tydlig?
– Jag har känt dig sen du var fem år och din far kom hit med dig och sa att du skulle träna här. Två pass om dagen på vardagar och tre på helgerna. Jag vågade inte säga emot honom.
– Det var klokt av dig, det vågade inte jag i heller då. Det skulle ta ett par år till.
– Så vad är det?
– Han är på väg hit, han har fått ett uppdrag här. Han kommer att genomföra det, sen kommer han att slakta serberna för att de lurat Samuel. Eller han tycker att de lurat Samuel. Sen kommer han och jag att kollidera.
– Så det är dags?
– Ja, Mästare det är dags. Det är dags att vår familj får ett avslut från honom. Han har styrt våra liv alldeles för länge.
– Hämnd är en farlig väg att välja, Michael.
– Jag kommer inte att döda honom, Mästare.
Han ser på mig.
– Döden Mästare är en alldeles för lätt utväg för honom. Jag kommer inte att utkräva hämnd på honom. Jag kommer att försvara mig när han attackerar mig. Varken mer eller mindre, han kommer att försöka döda mig. Jag kommer att försvara mig, är den Vise med mig så kommer jag att vinna den striden. Är han inte det så kommer jag att sitta på hans gröna kullar och meditera över livet.
– Så du är inte ute efter hämnd?
– Nej, Mästare. Jag vill stoppa en galen man ifrån att göra mer skada. Hela min familj och släkt lever i ständig skräck för honom. Det är dags att de får ro och kan gå vidare med sina liv…
Samuel ser dörren öppnas.
– Vi ska flytta på dig.
– Så han är här?
De ser på honom och han går ut ur cellen och de bojar honom. De leder honom ner till garaget och de sätter honom i en minibuss som det inte går att se in genom. Han lutar huvudet mot nackkudden och han blundar och minibussen kör i väg.
Frida och Tomas ser på minibussen när den försvinner. De hade fått ett samtal från sin chef, som fått ett samtal från sin chef om att det förelåg stor risk för ett fritagningsförsök på Samuel.
Så han ska flyttas till hemligort i avvaktan på andra order. Frida tar fram sin telefon och hon skriver till mig.
– Kan vi träffas?…
Jag ser på meddelandet, jag ler lite och jag svarar på meddelandet.
– Jag är på Haket om tjugo minuter.
Frida ser på meddelandet och hon läser det och svarar på det.
– Vi kommer.
Jag läser hennes svar. Sen fortsätter jag med att klä på mig, jag får ringa min mor med. Hon och hennes nye man Per behöver också varnas.
Min mor vet precis vad min far är kapabel till. Jag klär på mig och sen ringer jag henne.
– Hej, Michael.
– Hej, mor. Far är i Malmö.
– Då vet jag det.
– Skicka honom till mig om han söker upp dig, mor.
– Ja, vad gör han här?
– Han har fått uppdrag att döda mina två närmsta chefer, de lurade ägaren till företaget. Jag avslöjade dem, han blev irriterad på dem. Jag och den andra juristen slutade. De sålde ut hans företag till varsin gren av Bratvan, de kommer att bli kaos där också. Men far kommer att döda dem, sen får vi se hur chefen gör. Vem han säljer sin själ till, men jag arbetar inte där längre. Förresten, de kommer att flytta på Samuel. Så frågar far så hälsar du honom att han är flyttad och har han några frågor om det så ska han ta dem med mig. Bara skicka honom till mig.
– Som vanligt.
– Ja, mor. Som vanligt. Hur mår Astrid?
– Hon mår bra, Michael. Det är en riktig liten sötnos.
– Så bra, prata med Per mor.
– Han vet vad som gäller när det kommer till er far.
– Bra.
Vi avslutar samtalet och jag går in på Haket. Jag tar en bricka och jag köper en dagen. Köttfärslimpa, med sås och potatis.
Jag ber om ett stort glas mjölk och jag tar brickan med maten och drickan. Jag går till ett ledigt bord och jag sätter mig. Jag börjar att äta…
Frida och Tomas kommer in på Haket, de tar varsin bricka och de köper en dagens de med. De sätter sig vid samma bord som mig. Jag hälsar på dem och de hälsar på mig. vi äter under tystnad en stund och sen säger Frida.
– Din bror är flyttad.
– Bra.
Hon ser på mig, jag ser på Tomas och sen henne.
– Vår far är i stan, han hade fritagit Samuel.
– Är han galen?
Jag tar fram min telefon och jag letar upp artikeln om fritagningen i Neapel. Jag visar dem den.
– Det var vår far som gjorde det, ensam. I Italien i ett av de säkraste fängelserna som finns där. Han dödade trettiotvå poliser och skadade ännu fler, ett par veckor senare så dödade han Tito på uppdrag av de fem familjerna. Han har fritagit fyra andra gangstrar från häkten och fängelser. Så för att han inte skulle döda en massa oskyldiga så tipsade jag rätt person om att flytta på Samuel.
De ser på mig, jag äter vidare och Tomas frågar.
– Vem tipsade du?
– Rådet.
De ser på mig.
– De vet precis vem vår far är.
– Och vem är han?
– En man som är väldigt bra på att döda människor. Ingen vet hur många han dödat, eller han vet. Men det är många, väldigt många. Det ryktas att han ska vara den bäste Mekanikern som någonsin levt.
– Som i den där filmen?
Jag ser på Tomas och jag ler.
– Vår far är inte lika snäll som Jason Statham är, men ja rent teoretiskt så kan man säga det. Men samtidigt så är det väldigt annorlunda. Men han är en kontraktsmördare, den bäste genom alla tider om man ska tro på ryktena. Malmö är hans bas, han försvann för ett antal år sedan. Han fingerade sin död, han gjorde det så bra så att alla faktiskt trodde att han dött.
– Men inte du?
– Nej, Frida inte jag.
– Och varför lurade han inte dig?
– För att han är min far, min far skulle aldrig göra de misstagen som olyckan visade. De andra trodde på det för att de kunde andas ut. Ni förstår vår far är en väldigt speciell man. Skulle han av någon anledning konfrontera er så håll bara med om allt han säger och sen så skickar ni vidare honom till mig. För han tvekar inte att döda er. Att ni är poliser är fullständigt ovidkommande. Vår far är en fullblods sociopat, han har ingen som helst förmåga att känna empati. Eller så ska jag inte säga, han kan känna. Men han känner inte som oss andra, allt människoliv förutom hans och hans familjs betyder inget. Ni betyder inget, om han dödar er så känner han ingenting. Så om han skulle konfrontera er så håll bara med om allt och skicka honom till mig.
De ser på mig, jag har ätit upp. Det har inte de, Tomas äter vidare och Frida ser på mig.
– Han vill döda dig.
– Ja, han vill döda mig.
– Varför?
– För att jag inte är rädd för honom.
– Och varför är du inte rädd för honom.
– För att inget han kan göra mot mig skrämmer mig längre. Han dödade min rädsla för honom när jag var yngre.
De ser på mig, jag möter deras blickar…
Min far ser på det tomma utrymmet i lägenheten, han ser på den tomma garderoben. Det är den tredje lägenheten som han är i, alla tre har varit tomma.
– Så du retas med mig?
Du är jag, det är bara jag i vår fars tankevärld som skulle få för sig att göra detta. Att tömma hans säkra lägenheter. Han har två till, frågan är om de kommer att vara lika tomma.
Är de det så får han skaffa sig nya saker, det kommer att ta tid och göra honom irriterad för han kommer att råka utför imbecilla idioter.
– Var det därför? För att reta upp mig, Michael. Är du verkligen så amatörmässig. Nej det skulle du inte vara, så vem fan är det då?
Han blir fundersam, han lämnar lägenheten och beger sig till nästa. Så det är inte bara jag som vågar gå emot honom. Han tar fram sin telefon och han ringer…
Min telefon ringer och jag ser på numret, jag ler lite.
– Hej, far.
– Vem mer än du vågar röra mina saker?
– Alla trodde att du var död, så det kan vara en massa människor. Du var lite för listig där kanske far.
Frida och Tomas ser på mig.
– Det kommer inte att bli som i Neapel här far, Samuel är flyttad. Ingen vet vart, de som körde i väg med honom kommer att stanna med honom.
– Var det du som tipsade dem?
– Jag förvarnade dem ja, han klantade sig. Hade du inte skämt bort honom far så hade han kanske lärt sig att allt man gör får konsekvenser. Hade du varit närvarande, så hade han kanske sluppit att riskera tio år i fängelse. Hade brytt dig om att lära honom hur man undslipper polisen så hade han också klarat sig. Så om vi ska se det så, så är det faktiskt din dåliga uppfostran som gör att han sitter där han sitter. Det är inte jag som tömt dina lägenheter, det är Samuel. Han behövde pengarna, så han stal dem och sålde vapnen och kläderna. Vad han sen pissade bort dem på har jag inte en aning om, far. Så du kommer att få köpa nya saker.
– Så Samuel?
– Ja, som sagt han behövde pengarna. Alla trodde att du var död, så de sålde alla dina saker.
– De?
– Samuel och hans vänner. Bilarna, motorcyklarna, vapnen, kläderna allt. Han sålde allt och festade upp pengarna, vi andra tre deltog inte. Inte mor i heller. Men favoriten gjorde, far. Om favoriten hatade dig så mycket…
Jag säger inte mer, Frida och Tomas ser på mig.
– Ha en bra dag.
– Detsamma far.
Jag lägger på och jag ser på de två poliserna.
– Ni ska förbereda er på att det kommer att bli blodigt.
– Vad menar du?
– Att han kommer att gå bananas. Det rörde sig om en hel del vapen, pengar och andra saker. Det kommer att irritera honom, för han kommer att behöva beblanda sig med imbecilla människor. Är det något han avskyr så är det imbecilla människor och alla förutom han och till hans stora irritation jag är inte imbecilla människor.
– Så vad gör han här förutom för att frita din bror som nu inte går?
– Han ska säkert döda någon, det är hans yrke.
– Vem?
– Jag har inte en aning.
Inget kan få mig att avslöja att jag vet vem han är här för att döda, verkligen inte. De ser på mig och jag möter deras blickar…
Jan ser på skärmen, han ser på avgångarna och destinationerna. Sen blir det svart och han dör. Min far sövde honom, sen stack han honom i halsen med en tomspruta och skapade en emboli som vandrade till hjärtat och dödade honom.
Min far ser på skärmen och han ler lite. Han lämnar mannen död i hans stol, han lämnar huset utan att någon, någonsin kommer att förstå vad som hänt. Eller skulle de kontakta Michael så kommer han att veta vad som hänt.
Men varför skulle de göra det? Han ser på klockan och han går fram till bilen och han sätter sig i den och kör i väg. Han ska döda den andra personen, det är inte lönt att skjuta upp det. Han har ett uppdrag, när hon är död så är han klar.
Då kan han ge sig på de andra och sist mig. Hela hans kropp skriker om att få döda mig. Som sagt jag är som en förbannad kackerlacka som överlever allt…
Evelyn dör utan att veta vad eller vem det är som dödar henne, hon sätter sig i bilen. Sen blir det svart och sen dör hon. Hon ser aldrig mannen som gömde sig i baksätet på hennes bil.
De tonade rutorna stoppade insynen, mannen lämnar bilen. Han går till sin och han sätter sig i den och han kör i väg…
Vilhelm ser meddelandet och han ler, han betalar och sen går han tillbaka till skrivbordet. Han sätter sig och ett leende spelar på hans läppar.
Han har räddat sitt företag. Eller han har räddat sin ställning, nu så ska han kontakta de två organisationerna och tala affärer med dem…
Vår far ser på meddelandet, han öppnar det och han ser på namnet. Han tänker på var han fick sina pengar ifrån. Det kontraktet är avslutat, han har fått ett nytt.
Det är i stan och varför inte? Han är tillbaka i Malmö, det är lika bra att låta alla får reda på att han är tillbaka.
Han accepterar kontraktet, han stoppar undan telefonen och han ser på sakerna som han köpt. Mannen var inte en fullkomlig idiot. Han tar väskan och han stänger den, han hänger den på sin axel och går i väg…
Frida och Tomas har blivit kallade till kvinnans hus, att hon dog i sin bil var det som ledde till misstankar om att något inte stod rätt till. Det och att hon var vältränad så att en hjärtattack eller liknande verkade osannolikt. Verkligen osannolikt.
De ser på henne och sen på varandra, de har fått reda på vem hon är och var hon arbetat. De har fått reda på att den andre chefen också är död. Han har dött på samma vis. Fast han satt vid sin dator och letade efter flyg långt bort. Vem fan har de retat.
– Michael är jurist på den firman.
Frida ser på Tomas, han ser på henne.
– Vad fan är det som händer, Tomas?
– Jag har inte en aning Frida. Men vi har nog hittat hans mordoffer.
– Frågan är om han är klar?
– Kan de ha gjort något mot Michael?
Frida ser på Tomas, hon tar fram sin telefon. Hon ringer till mig, klockan är bara kvart över sju. Men hon bryr sig inte, jag svarar nästan direkt.
– Ja?
– Det är Frida, två av dina chefer är döda.
– Jan och Evelyn?
– Ja.
– Jag har slutat där, jag slutade för fyra dagar sedan.
– Varför?
– För att de ville börja göra affärer med Bratvan, jag ville inte det så jag slutade. Både jag och Isabella slutade. Den tredje juristen Tim, blev girig och de lurade honom i en fälla och sparkade honom.
– Vem kan ha hyrt din far?
– Antingen så har de två Bratva organisationerna fått reda på varandra och tagit ut ett kontrakt på dem.
– Eller?
– Eller så är det ägaren och allas vår chef Vilhelm som gjort det. Tyvärr så kommer ni aldrig att kunna bevisa det.
– För att?
– För att de inte gör misstag.
– Vem?
– De som förser min far med uppdragen. Min far gör inga misstag, ni har två döda kroppar som dött två vanliga dödar. Säkert lite ovanliga, men fullt plausibla. Ni kan inte bevisa att det är han som gjort det, han skickar signaler om att han är tillbaka. Ni ska nog åka till Vilhelm.
– Varför?
– För att ryssarna som styr i Malmö inte skulle uppskatta att få konkurrens. Sådant sprider sig snabbare än en präriebrand.
– Och du slutade för att de ville göra affärer med ryssarna?
– Ja, det skulle bli en penningtvätt av enorma proportioner. Sen så skulle de ta över företaget och se till så att vi blev fast i deras nät. Jag var inte intresserad av det. Inte Isabella i heller. Jag avslöjade dem inför Vilhelm, han uppskattade det. Jag tror inte att han uppskattade att jag slutade på grund av dem och deras övertagande.
– Så du tror att de kommer att döda honom?
– Ja, om han inte redan är död.
– Tack, Michael.
– Ingen fara.
Vi lägger på och jag ser ut genom fönstret. Jag är ensam i träningslokalen, då kan jag ha telefonen nära mig. Frågan är vad Vilhelm gjort, pengarna han kan tjäna på att gå med dem båda är stora. Men som sagt, de som styr i Malmö skulle inte uppskatta det.
Frun har nog sett till så att de fått reda på vad de gjort. Min far är på plats. Vilhelm är död, frågan är vem som köper upp företaget. Eller om hans barn väljer att driva det vidare. Eller de säljer det? Jag kommer inte att gå tillbaka dit, det har spelat ut sin roll för mig. De tre var ett medel för mig för att få hit min far…
Frida och Tomas ser på Vilhelm, han ligger död på toalettgolvet. Hans fru har inte märkt något. Hörde inte honom ramla ihop, hon sov och hon hittade honom nu på morgonen. Hur visste polisen att han var död?
Frida och Tomas berättade om Jan och Evelyn och Vilhelms fru blev alldeles vit i ansiktet. De ser på varandra och de inser att hon inte kommer att kunna svara på några frågor. Men jag fick rätt, han är också död.
De kommer aldrig att kunna bevisa ett skit, de har indicier men inget annat. Båda två börjar att bli frustrerade över att de inte kan göra något…
Jag är tillbaka i träningslokalen, jag åt frukost på Haket och sen gick jag tillbaka hit. Jag har precis avslutat mitt andra träningspass för idag. Jag går till omklädningsrummet. Jag ser på min telefon, Frida har ringt, jag ringer upp henne.
– Frida.
– Michael, du hade ringt.
– Vilhelm är död.
– Jag misstänkte det.
– Du gjorde det, samma metod. Hjärtinfarkt.
– Säkert skapad med en tom spruta. Sticker den i halsen, sen vandrar den till hjärtat och skapar en emboli. Du är död inom två minuter, snabbt, utan kladd och enkelt. Det är hart när omöjligt att bevisa. De hittar kanske nålsticket på halsen, men som sagt det är hart när omöjligt att bevisa.
– Vi ber patologen att kontrollera det.
– Gör så.
– Var är du?
– I träningslokalen, jag får göra något nu när jag inte arbetar. Så jag är i träningslokalen.
– Ska du äta lunch?
– Jadå, när jag duschat och klätt på mig så ska jag gå till Haket.
– Då kommer vi dit.
– Gör så, Frida.
Vi lägger på och jag klär av mig och jag går in i duschen och jag sätter på vattnet…
– Far.
– Nicklas.
– Vad gör du här?
– Arbetar, var är din son?
– I skolan, han går i skolan.
– Trodde du att jag var död?
– Ja, jag trodde att du var död.
– Men inte Michael?
– Nej, inte Michael.
– Jag har aldrig kunnat lura honom.
– Nej far.
– Fortfarande en sillmjölk?
– Ja far, jag är fortfarande en mes.
Vår far ser på Niklas och han drar sin pistol och han sätter den på pannan på Niklas. Det är inte första gången han gör det.
– Nej, jag ska inte avsluta ditt lidande.
Niklas ser på honom.
– Vad säger man?
– Tack far.
– Så han är i skolan?
– Ja far, han är i skolan.
– Jaja, jag är tillbaka så jag kommer att ha tid att träffa honom senare.
– Ja far.
Vår far går i väg och Niklas sätter sig på en bänk och börjar andas med djupa andetag…
Jag ser på numret, jag svarar.
– Har han varit hos dig, Niklas.
– Ja, han är lika galen som alltid. Han satte en pistol mot min panna, han frågade efter min son. Vad fan vill han med honom?
– Fostra honom.
– Skojar du?
– Nej, jag skojar inte Niklas.
– Kommer du att stoppa honom?
– Ja, jag kommer att stoppa honom.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, Niklas. Han kommer inte att göra Kalle något, det har du mitt ord på.
– Lovar du?
– Jag lovar, om han ens funderar på att kröka ett endaste hårstrå hans huvud så kommer jag att jaga honom till månen.
– Tack, Michael.
– Ingen fara lillebror, har du tagit din medicin?
– Ja.
– Bra.
Vi avslutar samtalet och jag andas ut, Niklas bestod provet. Frida och Tomas sätter sig på samma platser som igår. De ser på mig. Jag möter deras blickar.
– Vår far har hälsat på min ene lillebror och skrämde skiten ur honom.
– Varför?
– För att han är en komplex person, Frida. Det är lätt att avskriva vår far som en galen man. Han styr genom terror, Niklas är manodepressiv. Han äter medicin för det så han fungerar. Han är som han är för att vår far är som han är. Han kommer att besöka Viktor nu, jag får hoppas att Viktor håller sig kall. Annars så kan det sluta illa.
– Illa?
– Att Viktor konfronterar honom, då kan det sluta med att han får åka till sjukhuset. Jag har bett Viktor att svälja stoltheten och acceptera vad än vår far säger. Niklas gjorde det så han lämnade honom och gick i väg.
– Så Viktor kanske tar ton?
– Ja, han kanske tar ton.
– Och då skadar han honom?
– Ja, då skadar han honom. Det skulle inte vara första gången.
– Har han skadat dig?
– Ja, mer än en gång.
De ser på mig, jag möter deras blickar…
Viktor ser på sin far, hans far ser på Viktor.
– Så du kan bara skapa hål åt andra?
– Ja, far så är det. Har du fler frågor eller förolämpningar så ta upp dem med Michael. Jag kommer inte att svara på fler frågor från dig. Ja jag är fortfarande en mes, jag gör som du säger bara nyckelhål åt andra. Jag är en patetisk nolla som inte duger något till.
– Var är dina döttrar?
– I skolan.
– Där ser man, så de är inte imbecilla som du?
– Nej far, de är inte imbecilla som jag.
– Kan du vara säker på att du är far till barnen då?
– Ja, far. Som sagt, har du fler frågor så ställ dem till Michael. Jag ska arbeta vidare nu. Jag har mycket att göra.
Vår far ser på honom, han drar sin pistol och han sätter den på Viktors panna.
– Är det dags idag, mesen.
– Kanske det, far.
Han flyttar pistolen och han lämnar Viktors rum. Viktor samlar sig och sen ringer han till mig.
– Ja?
– Den förbannade galningen lämnade precis mitt kontor.
– Och du kan tala, då gjorde som jag sa, lillebror.
– Ja storebror och frustrationen lös runt honom.
– Bra, väldigt bra. Och tack lillebror för att du lyssnade.
– Även om han är äldre nu så hade han väl slagit mig fördärvad.
– Ja, lillebror det hade han.
– Hans blick var galnare än vanligt Michael.
– Då vet jag det lillebror.
– Han frågade om flickorna Michael.
– Han kommer inte kröka ett hårstrå på dem. Skulle han göra det Viktor så svär jag på att han kommer att få betala för det. Det lovar jag även om polisen sitter framför mig.
– Förlåt?
– Jag äter lunch med två poliser, det är de som är inkopplade på Samuels fall. De har flyttat på honom förresten.
– Klokt.
– Ja, Viktor. Det kan jag hålla med om, polisen har lite svårt att smälta att vår far hade dödat alla som kom i hans väg fram till vår bror.
– De känner inte honom som vi gör.
– Nej de gör ju inte det. Nu ska jag återgå till att äta lunch med polisen.
– Gör så, vi hörs Michael. Se upp han är galnare än vanligt.
– Då vet jag det.
Jag lägger på och de två poliserna ser på mig. Jag ser på dem.
– Har ni familjer?
– Jag har, jag har fru och ett barn. Säger Tomas.
– Jag är singel. Säger Frida, vadå då?
– Frågan är om vår far kommer att vilja hämnas på er, när han får reda på att ni är de två poliser som håller i Samuels fall. Ni ska kanske också resa bort.
De ser på mig och de slickar sig om läpparna båda två…
Vår far ser på dörrarna som leder in till serbernas nattklubb, det är de svinen som ligger bakom Samuels arrestering. Hade det varit något med Michael så hade han skyddat sin bror från detta. Men nej, det är under hans värdighet.
Han tar sina två pistoler, en i varje hand sen börjar han att gå. Han skjuter vakterna, han går in i lokalen och sen börjar han att döda dem…
112 får in anmälan om vad som händer där. De skickar dit ambulanser, polisen och brandkåren. När de kommer fram så är gärningsmannen borta och tjugotvå män döda.
Det finns inga skadade och kommer det att visa sig inom ett par timmar. Att de tillhör samma gäng allihop, att de delar samma ursprung. De har sina rötter i Serbien, det är inte Frida och Tomas som svarar på larmet. De är lediga, de gömmer sig på en okänd ort de med.
De läser om attacken på nyheterna, det är heta nyheter överallt. Tjugotvå män är döda, det är kaos på platsen. Frida ringer till mig.
– Din far har precis dödat tjugotvå personer.
– Serber?
– Ja, hur visste du det?
– Det skulle inte förvåna mig om han skyller vår brors tillkortakommanden på dem och sen jag inte dödat dem på mig. Jag tror att hans värsta ögonblick i livet var när jag valde att bli jurist. Så när vi träffas så kommer han att skälla på mig för att jag inte dödat dem.
– Hade du kunnat det, Michael?
– Ja, Frida det hade jag. Men nu så gjorde jag inte det, han kommer att söka upp mig nu. Han kommer att försöka döda mig.
– För fan, ring polisen!
– Nej Frida, inga fler oskyldiga ska hamna i kläm mellan oss. Jag kommer inte att döda honom, om han inte dödar mig så kommer jag inte att döda honom. Han kommer att försvinna, han kommer aldrig att komma tillbaka men jag kommer inte att döda honom. Det svär jag på, jag är ingen mördare. Jag är inte som han. Verkligen inte, men det kommer att bli en konfrontation. När den är över så är jag död, eller han borta.
– Vadå borta?
– Det finns en hel del människor Frida som söker efter honom. Du förstår han har sysslat med detta sen han var åtta år gammal. Han dödade sin första person när han var åtta år gammal. Han är femtiofyra år idag, han har en hel del människors liv på sitt samvete. Det måste få ett slut Frida och den ende som har en chans att stoppa honom är jag Frida. Men jag lovar och svär på att jag inte kommer att döda honom. Han kommer att försvinna och han kommer inte att vara saknad av någon.
Jag avslutar samtalet och jag ser på tv:n. Jag ser på kaoset som han skapat, jag virrar på huvudet och min telefon ringer.
– Ja.
– Alla säger att jag ska tala med dig.
– Ja, det är väl dags att vi har ett samtal du och jag. Vad säger du, ska vi vara nostalgiska och träffas i din träningslokal? Eller ska jag säga tortyrkammare. Men vad säger du far, vågar du att träffas?
Jag kan se hur han biter ihop sina käkar, ett leende spelar på mina läppar.
– Så du tror att jag är rädd för dig?
– Nej, jag vet att du är rädd för mig far. Men jag lovar dig en sak, jag kommer inte att döda dig. Jag svär på dina barnbarns namn att jag inte kommer att döda dig.
– Jag kommer att döda dig.
– Nej far, det kommer du inte. Du tror att du kommer att göra det, ditt ego säger dig att du kommer att göra det. Men den kommer du inte, din gamla träningslokal om en timme. Vågar du att komma dit?
Han avslutar samtalet och jag ler brett, jag skriver ett meddelande och sen skickar jag det. Sen ringer jag mina bröder och min mor, jag byter om samtidigt som jag talar med Viktor. Jag tar mina vapen och jag sätter dem på mig.
Sen går jag till min bil och jag kör i väg till min första träningslokal. Eller min fars tortyrkammare. Han är vår farfars skapelse, som är sin fars skapelse osv. de har varit lönnmördare länge. Frågan är hur länge det varit galningar…
Jag parkerar utanför lokalen, jag blundar och jag ler. Han är här, jag går in i lokalen och jag ser på honom. Han står mitt på golvet, jag ser på honom. På pistolen som han håller i sin hand. Jag har min i min, han ser på mig och jag på honom.
Jag är längre än honom, muskulösare. Han ser äldre ut, han sätter tillbaka pistolen. Jag gör detsamma, jag kommer fram till honom och jag stannar.
– Hej, far.
– Michael.
– Du har varit hemma i en knappt en vecka och du har redan dödat snart trettiopersoner. Det känns som ett nytt rekord far.
– Hade du gjort vad du skulle så…
– Så vadå? Vad vill du att jag skulle gjort annorlundare?
– Du skulle tagit hand om din bror.
– Det gjorde jag tills du sålde mig till De första, så om vi ska skylla på någon så är det dig. När du sålde mig så raserades dina fasader och hela världen såg vilken patetisk person du är. Det enda du kan i livet är att döda andra, det är det enda du kan. Vilket är rätt så patetiskt far.
Han drar sin pistol och jag avväpnar honom. Jag kastar bort pistolen och han ser på mig.
– Som sagt, jag kommer inte att döda dig. Alla andra vill att jag ska döda dig, men det kommer jag inte att göra far. För jag anser att döden är en för lätt utväg för dig. Förstår du?
Han ser på mig, han försöker dra sin andra pistol. Men jag stoppar honom och jag tar den med ifrån honom. Jag kastar i väg den med och jag ser på honom och jag ler.
– Det var inte bara Mästaren som blev lurad av ditt tilltag. När du sålde mig till dem. Den som blev mest lurad far, var du. Det var inte bara då du blev lurad, du har blivit lurad nu med. Du förstår, det är jag som orkestrerat hela denna charad för att lura hem dig. Eller att Samuel skulle bli arresterad var en bonus för mig. Det var det som fick det att krypa rejält i kroppen på dig så du kunde inte stå emot när kontrakten kom. Du kunde verkligen inte stå emot, de tre var svin så att du dödade dem gjorde inte så mycket. Som sagt de var svin som utnyttjade människor. Men du tog betet och fastnade i kroken.
Han attackerar mig och jag blockerar honom. Jag läser alla hans attacker och finter. Jag ser frustrationen växa i hans ansikte. Han drar sina halvsvärd, jag drar mina och vi börjar att fäktas.
Jag försvarar mig bara, jag attackerar honom inte fast att jag har flera möjligheter. Jag leker med honom och hans frustration växer och jag ser hur han nästan tappar fattningen helt. Men det ska han inte göra än. Jag slår i väg svärden och jag träffar honom med spark så att han flyger i väg.
Han landar på golvet och jag sätter tillbaka halvsvärden. Jag drar mitt längre, han reser sig från golvet. Han ser på mig, han är lite bättre i balans nu. Han drar sitt långa svärd och han attackerar mig. Jag leker med honom igen, jag försvarar mig bara och jag ser honom tappa det.
När han gör det så ler jag och jag attackerar honom. Mitt svärd blir till ett suddigt streck, hans svärd flyger i väg och han stirrar på mig när jag skär av honom kläderna. När han står naken framför mig så sätter jag tillbaka mitt svärd, jag trycker honom på två nervknippen och sen på hans hals.
Han stelnar till och han stirrar på mig med skräck och vansinne i sin blick. Jag ler mot honom.
– Du har skapat detta själv far, du la grunden blandat här i denna lokal. Sen sålde du mig till dem. De låste in mig i helvetet i ett år och en dag far, men jag lurade er allesammans. Eller jag lurade dig och jag förundrade Mästaren. Jag överlevde på en plats som det inte är många andra som överlevt. Det som drev mig till att överleva, framför allt i början var mitt hat mot dig. Men med tiden i grottan så kunde jag landa och komma fram till att jag kunde förlåta dig. För det var inte bara ditt fel, du är bara en avbild av din fars skapelse. Du är en avbild av honom, som är en avbild av din farfar osv. så jag kunde förlåta dig på ett vis. Mitt hat mot dig mildrades och jag utvecklade ödmjukhet, som sen blev harmoni. Du förstår far, jag hatar inte dig. Verkligen inte, det jag känner för dig är medlidande. Du är en produkt av en galen man, som var en produkt av en annan galen man. Frågan är om jag blivit likadan om du inte sålt mig till De första? Din egen listighet bet dig i rumpan far, för inte nog med att jag inte dödade Mästaren. Jag lärde mig hur jag skulle slå dig, jag lärde mig att släppa mitt hat mot dig och känna medlidande med dig. Jag lovade dig att inte döda dig. Det kommer jag inte att göra far, även om mina bröder och mor tycker att jag är dum i huvudet som inte gör det. Men både du och jag vet att döda någon, det sätter spår i en. Han är er.
Tre personer kommer fram ur skuggorna. Min far stirrar på dem, han ser var de kommer ifrån.
– Jag kommer inte att döda dig, frågan är vad Mästaren och hans familj kommer att göra med dig. Jag överlämnar dig i deras händer. Vi kommer aldrig mer att ses far, aldrig någonsin. Vet att jag förlåter dig.
Hans ögon spärras upp, han kan inte röra sig. Han kan inte göra någonting, de tre männen bär i väg med honom. Jag ser dem lämna, när dörren stängs bakom dem så sätter jag mig ner och jag börjar att gråta av lättnad…
Jag parkerar bilen framför Viktors hus, jag går ur den och jag går fram till ytterdörren och jag ringer på den. Den öppnas av Viktor och han kramar mig hårt, jag svarar på den och vi går in i huset när vi delat på oss. Vår mor, Per, Niklas och Jenny sitter också där.
– Du överlevde, Michael.
– Ja, mor jag överlevde.
– Och far?
– Han levde när jag lämnade honom vidare.
– Vem lämnade du honom till?
– De som han sålde mig till. Vi kommer aldrig mer att se honom, han kommer att få sina fiskar varma där. Lita på mig, han är borta från våra liv för alltid.
– Är du säker, Michael?
– Ja mor jag är väldigt säker på det. De kommer att tortera honom länge innan de drar ut honom i sanden. Där kommer han förlora huvudet, antingen av Mästaren, hans fru eller en nykomling som ska visa att han eller hon är de första trogna.
– Fick du göra det, Michael?
Jag ser på Jenny som ställt frågan.
– Nej, mig låste de in i en beckmörk grotta som de öppnade ett år och en dag senare. Det var i den grottan som jag släppte mitt hat mot far. Jag hatade inte honom mer. Hat förtär.
– Så han är verkligen borta Michael?
– Ja, Niklas han är verkligen borta.
Han ser på mig och han börjar att gråta, jag ser tårar i Viktors ögon med. Vår mor ser på dem, sen ser hon på mig.
– Tack Michael.
– Självklart, jag tar hand om min familj. Jag är storebror…
Freja ser på meddelandet.
– Ni kan åka hem, ni kan köra tillbaka Samuel med. Vår far är borta, inte död men borta och han kommer inte att komma tillbaka.
Hon lämnar den säkra lägenheten som hon varit i. Hon ringer till Tomas och meddelar honom att de kan åka hem. Han säger att de kommer att göra det i morgon bitti efter frukosten.
Hon ser på klockan i bilen och den visar 04.30. hon ber om ursäkt och hon avslutar samtalet. Hon kör i väg och hon ringer till mig.
– Så han är borta?
– Ja, han är borta. Ingen dog och han är borta.
– Var?
– Det är en lång historia, men vi kan väl säga att han kommer att få betala för sina synder på en annan plats än här. Han kommer att få veta att han lever där.
– Som sagt var är det?
– Som sagt på en annan plats än här. Jag kommer inte att tala om det på telefon. Verkligen inte.
– Varför inte?
– Man vet aldrig vem som lyssnar, vissa saker ska man inte tala om på telefon.
– Jag är hemma om tre timmar, ska vi ses på Haket då?
– Gärna Frida.
Vi avslutar samtalet och jag ler lite och jag lägger tillbaka telefonen på sängbordet och jag sluter ögonen och somnar om. Jag satt kvar länge hos Viktor och Jenny, vi pratade om vår far…
Jag ser på Freja och hon ser på mig.
– Så han är hos en speciell samling människor som bor i Himalaya?
– Så är det.
– Samma människor som din far sålde dig till, för att betala en blods skuld?
– Ja, de kallar det så.
– Men de dödade dig inte.
– Nej som synes, inte för att de inte försökte. Men nej de lyckades inte.
– Hur försökte de?
– Vi kan väl säga att de gjorde sitt allra bästa för att ha ihjäl mig. Eller inte deras allra bästa, hade de försökt med sitt allra bästa så hade jag varit död.
– Men hur?
– Du kommer inte att ge dig?
– Nej.
– Även om sanning är lite hur ska säga udda?
– Udda?
– Ja udda.
– Vad menar du med udda?
Jag ser på henne och sen berättar jag om min fars skuld, hur han skaffade sig den. I vilket syfte, vad de gjorde med mig när jag kom dit, hur de låste in mig i grottan. Om ormarna och fladdermössen och mörkret.
Om jag överlevde och de blev förvånade och att de tog mig under sina vingar och jag stannade i tio år. Sen åkte jag hem och började och plugga.
– Och dit har du skickat din far?
– Ja, de kommer att ta hand om honom.
– Kommer de att kasta in honom i grottan?
– Nej, det kommer de inte, Frida.
– Vad kommer de att göra med honom?
– Jag har faktiskt inte en aning men det kommer att göra ont och han kommer inte att gilla det.
– Kommer de att döda honom?
Jag ser på henne och sen säger jag.
– Det skulle inte förvåna mig, som sagt de hatar honom med passion där.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Hade jag fått honom arresterad här så hade ni fått släppa honom för att ni inte har några bevis för något. Han hade attackerat mig på ett annat sätt än han gjorde nu och oskyldiga hade skadats. Kanske till och med mina bröders barn. Jag lockade bort honom från stan och begränsade hans ytor så att säga. Han försökte döda mig och jag försvarade mig. Sen skickade jag i väg honom med de ifrån De Första som de heter. Han är borta, jag vet att det kanske svider i din polissjäl. Men lita på mig Frida, detta var den bästa lösningen för alla.
– Och de han dödade?
– Ni hade aldrig kunnat fälla honom för det, vi vet att var han. Har ni några som helst bevis för det Frida?
– Visste du?
– Visste jag vadå?
– Att han skulle ge sig på dem?
– Nej, då hade jag förvarnat er. Jag är inget monster Frida.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Jag ser henne slå ner med blicken.
– Förlåt, men som du säger. Det svider i min polissjäl att han är borta.
– Jag kan förstå det, verkligen. Men jag kan finna tröst i att han kommer att få vad han förtjänar där.
– Och det är du säker på?
– Ja, Frida det är jag väldigt säker på.
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Ska vi köra hem till mig och älska med varandra Michael?
Jag ser på henne och jag ler.
– Gärna Frida.
Vi reser oss och vi går med brickorna till stället, vi lämnar Haket och vi går till hennes bil och vi sätter oss i den. Hon startar bilen och vi kör i väg…
Min tunga leker med hennes bröst, två av mina fingrar är begravda i hennes inre och jag smeker henne samtidigt som jag slickar på hennes bröst. Jag lämnar dem och jag lägger mig till rätta mellan hennes ben så att jag kan slicka hennes klitoris samtidigt som jag smeker henne.
Min tunga når klitorisen och jag börjar att slicka på den. Hon gnyr smeker mitt huvud, jag slickar henne intensivare och hennes kropp spänns och hon kommer. Ett skrik lämnar hennes läppar och det ebbar ut och hon drar upp mig.
Hon greppar mig och smeker mig snabbt och hon sätter ollonet mot sin slida. Hon kommenterade min storlek när hon sög mig innan. Så det gör hon inte nu, inte mer än att hon ber mig att vara försiktig. Jag lovar henne att vara det.
Jag sätter ollonet mot hennes slida och jag trycker till försiktigt och jag glider in i henne. Vi har ingen kondom för att hon är allergisk mot latexet. Jag glider in i henne och jag når botten av henne och jag stannar där.
Jag låter henne vänja sig vid storleken. Hon nickar och jag börjar ta henne, jag tar henne med långa tag. Min penis gör sin resa i hennes inre och jag ökar takten efterhand.
Vi driver varandra mot utlösningen och hon kommer och jag kommer direkt efter henne och vi låter rejält båda två när vi kommer. Vi kommer länge…
Vi ligger i hennes säng, vi ligger ovanpå sängkläderna. Vi har älskat tre gånger, först så älskade vi två gånger. Sen vilade vi, vi åt och drack sen gick vi än här igen och älskade en tredje gång. Nu ligger vi här och ser upp i taket båda två.
– Orkar du mer, Michael?
– Inte nu direkt, men får jag vila en stund så kommer jag att orka igen.
– Så bra.
– Visst är det…