Skrivkramp

[John]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Det var en nära vän här som sa att skrivkramp finns inte. Det är bara en historia som inte vill bli skriven. Vet inte om det är ett citat eller eget.

Drabbas ni av skrivkramp och händer det under någon särskild process i skrivandet eller period på året etc? Och framför allt, har ni några tips och trix på hur ni löser det?

I mitt fall händer det framför allt efter att jag publicerat något som känts stort, känslomässigt eller viktigt att skriva. Då känner jag mig ofta helt tom inuti, som om det aldrig kommer gå att skriva en bokstav till — någonsin.

Ibland sitter det i några dagar upp till någon vecka, ibland tar det månader att repa sig. Det lite lustiga är att när jag läser det jag skrev senast så undrar jag ”hur fick jag till det där? Var kom orden ifrån?”

Jag har mina metoder för att komma igång igen och det vore intressant att höra hur ni andra drabbas och löser det.

* Först och främst, vila i situationen. Stressa inte, få inte panik. Det kommer släppa. Det skrämde mig otroligt mycket de första gångerna efter att jag publicerat något.
* Ta åt dig av feedbacken man förhoppningsvis får av läsarna. Som en direkt följd av det, ge feedback till andra som kanske behöver det lika mycket.
* Min favoritförfattare brukar ge rådet att alltid skriva något varje dag. Bara ett par ord, meningar eller en sida. Det kanske känns meningslöst men fungerar faktiskt. Kommer ett stycke mitt i ett kapitel eller en avslutning på novellen, skriv den.
* Samma författare gav rådet att aldrig sluta skriva när ett kapitel avslutas. Då känns det alltid svårare att börja på nästa kapitel eller avsnitt. Skriv bara en rad eller två, bara det nya påbörjas så blir det lättare att fortsätta nästa gång.
* Framför allt ha lugn och ro och pllanera för det. För egen del tar det alltid lite tid för mig när jag satt mig ner att komma in i rätt ”mode”, rensa hjärnan och inte bli störd.
* Lyssna på svag musik. Välj musik som passar det du ska skriva. I mitt fall handlar det väldigt ofta om musik som är väldigt hårt knuten till ett minne, en person, en doft, plats eller årstid.
* Att inte bli störd eller avbruten med att fixa disken eller liknande sysslor. Då måste i alla fall jag börja om med att hamna i det där ”mode’t” och det kan ta tid. Därför skriver jag helst på nätterna.

• Detta ämne redigerades för 1 månad, 2 veckor sedan av John.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag skriver en del i jobbet. Inte erotik och inte skönlitteratur, men det behöver ändå skrivas och det med en viss kreativitet. Där har jag lärt mig en del knep mot skrivkramp, som är tillämpbara där, på jobbet – Men inte här, enligt min erfarenhet.

Erotiska noveller skriver jag när jag har lust. Bokstavligt talat, i minst två bemärkelser (både erotiskt och kreativt). Men finns inte rätt sorts lustar där så skriver jag inte, och känner ingen stress över det. I snitt har jag ungefär två veckor mellan mina noveller, men det händer att det går tre månader emellan. Jag känner väldigt sällan någon press eller stress att skriva hit. Det händer att jag sitter med datorn och ett pågående novellprojekt framme, utan att det ”händer något”, men då får det vara så. Ibland undrar jag om jag nånsin kommer skriva igen, och sen helt plötsligt kommer det en idé som jag inte kan släppa och så skriver jag en lång och lyckad novell på två dagar. Det går sällan att pressa fram utan det blir ofta bäst när det kommer av sig själv.

Så jag har lite svårt att relatera till skrivkramp när det gäller skrivandet här. Jag påbörjar visserligen en hel del projekt som aldrig färdigställs. Jag kan ha skrivit två tredjedelar av novellen och ha en väldigt klar bild av den sista biten (som kan bara inledningen, mitten eller avslutningen), men det blir aldrig klar. Kanske handlar det om historier som inte vill bli skrivna, eller om en transportsträcka som jag helt enkelt inte pallar ta mig an, även om resten av novellen är lovande.

(Jag har fortfarande en massa såna projekt liggande om någon tycker om att läsa halvfärdiga projekt, och peppa mig att färdigställa de bästa av dem)

Nåja. Det blev mest en massa svammel. Men så är min syn på detta, i alla fall!

[Cogburn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag har ofta flera noveller igång samtidigt. Det kan vara idéer jag lägger in, strukturerar upp, skriver vissa stycken som inspirerat, etc.

Det innebär också att jag, om jag fastnar i en, ser om jag kan skriva i en annan.

De längre serierna bygger på en grundsynopsis jag skrivit, eller funderat kring, någon gång.

De korta serierna, eller fristående novellerna är mer”inspiration”.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jag jobbar exakt på samma sätt. Just nu har jag faktiskt ett trettiotal pågående i olika stadier från titel och några stolpar till finputsning. Funkar väldigt bra för mig också för kör man fast i något finns något annat att fortsätta på så kan man låta den föregående ligga en tid tills man plötsligt kommer på vad som saknas.

[Mxmeralda]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag är en stor anhängare till tesen om att skrivkramp betyder att det är en historia som inte vill skrivas. Den riktning som du vill ta din berättelse fungerar helt enkelt inte och därför så tar det stopp.

Sedan så finns det ju andra anledningar till att man kanske inte kommer vidare i sitt skrivande. Det kan vara orken eller tiden som brister heller att man inte har inspiration. Jag tror dock att, om du har tid ork och vilja att skriva, så måste du helt enkelt skriva. Om man vill komma någonstans så kan man inte bara skriva när andan faller på. Man måste avsätta tid för att skriva och se till att få ner något.

Ett annat tips för att komma vidare är nog att hantera noveller som glas på en hemmafest. Du får inte har fler än två olika typer av dricka framför dig. För att ta en till så måste du avsluta en annan!

Såklart så får jag idéer under tiden som jag skriver något annat och om de fastnar tillräckligt hårt så skriver jag ner idéen. Men inte mer än så. För idéer går det tretton på dussinet! De är helt värdelösa om du inte utvecklar dem till berättelser. Och för att det ska kunna bli berättelser så måste du skriva dem.

Sedan så tänker jag att blocken som John tex känner efter att han blivit klar med en serie inte riktigt är skrivkramp. Man kan helt enkelt behöva lite vila när man är klar med ett projekt innan det går att köra igång på nästa.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Rolig jämförelse och stämmer för mig. Jag har gärna fler än två glas samtidigt på en fest liksom betydligt fler än två samtidiga noveller. Upplever inte det som ett problem för tar det tillfälligt stopp i en så går det att fortsätta på en annan.

Och det där med att historier inte vill bli skrivna, kan vara så att storyn är komplett fel eller så är det inte läge just nu. Ibland kan utkast ligga LÄNGE med bara några stolpar i, men så plötsligt händer något i livet i stort eller bara på pendeltåget hem och plötsligt får historien sin kompletta mening. Det har hänt mig många gånger. Historien om Baby Rain har funnits med mig hela livet sedan ungdomen i dagböcker men det har liksom inte varit läge, inte funnits någon ”anledning” att skriva den. Men så plötsligt stod jag bakom en tjej i kassan i affären. En vuxen tjej med napp i munnen och bullig rumpa och ett av mina barn sa något om knäppis. Då gick jag bara hem och skrev den, rakt av.

Men det kan som sagt vara att en historia inte vill eller kan bli skriven just nu eller så är idén komplett värdelös.

[Qu-ken]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag har ett antal påbörjade/halvfärdiga noveller som plötsligt bara kört fast, ofta saknas bara slutet för att jag inte kan bestämma mig för om det är fråga om inledningen till en serie eller inte. Jag har också ett avslutande kapitel till en serie som eventuellt saknar en början men definitivt nånting där emellan.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Det känner jag väldigt väl igen. Jag brukar låta sådana ligga. Ibland kommer något ord eller mening här och där och plötsligt kommer resten en dag. Ibland dyker lösningen aldrig upp och det är väl då jag brukar tänka att historien inte ”vill bli skriven” eller att den saknar syfte just nu.

Men det är frustrerande när man känner att det man har är bra.

[Mxmeralda]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jo. Ibland så är det väl så att en historia inte vill skrivas ”just nu” och att det kan vara värt att komma tillbaka till den. Så var det tex med min serie om Emma. Jag försökte med några års mellanrum men bakgrunden funkade aldrig, även om jag visste hur den skulle börja.

Men ibland så måste man bara skriva sig in i en historia. Antingen genom att skriva ett centralt mittenparti förs, eller kanske slutet. Men börja att skriva.

Måhända så tar jag det här på alldeles för stort allvar, jag tenderar att göra det. Men om jag hade en massa noveller igång samtidigt som jag skrev några hundra ord på lite då och då så skulle inget någonsin komma ut. Och tyvärr så är det för mig helt meningslöst att skriva saker som aldrig släpps. Jag skriver inte för byrålådan utan för en publik! Och grejer når inte publiken om de inte blir klara.

Just nu så måste jag fokusera på andra projekt som inte har med skrivande att göra så därför har det inte kommit något nytt på ett bra tag. Jag har också dragit mig lite för att skriva vidare på en serie och insåg tillslut att det berodde på att jag inte gillade slutet. Så den får sluta lite abrupt helt enkelt. Jag syr nog ihop det 🙂

[Författare]

Inlägg