::
Jag skäms faktiskt lite men jag läser faktiskt mina egna noveller ganska ofta och gärna. Det är för att jag har en så stark relation till de flesta på ett eller annat sätt. Oavsett om det är verkliga upplevelser eller dagdrömmar som jag levt i om och om igen så är det som filmer som spelas upp, som att bläddra i ett fotoalbum av verkligheter och fantasier. Mycket av det är egna känslor och tankar och ja, jag tycker om mitt eget uttryckssätt på samma sätt som jag tycker om många andras fast det är helt bekant naturligtvis eftersom det är mitt.
Många noveller, eller kanske alla är skrivna under stark känslopåverkan med mycket skratt och många tårar över tangentbordet. Jag vet redan at jag är trasig och kanske är jag ganska ensam om att läsa mina egna texter.
.
Tillägg Får ibland kritik för att jag uttrycker mig för ”akademiskt”: ”Skriv så folk förstår!” ”Inte ”representativt” utan ”ställföreträdande”. Kanske…