John wrote a new post 4 månader sedan
Sommaren 1989 #2 – Midsommar utan JenniePrecis ett år hade gått sedan första gången jag satte kransen över Jennies hår, ett år sedan mina läppar mötte hennes och våra kroppar förenades för första […]
Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se.
Hantera innehåll!Åh tack så mycket!☺️ Jobbar på en fortsättning här.
Bra skrivet, men det får inte sluta nu, en fortsättning tack
Bra berättad!
Wow vilken fin och härlig novell! Tack så mycket och längtar efter fortsättning 🙂
Tack så enormt mycket för alla era fina kommentarer 😊
Tack för er respons, den sista delen kommer förhoppningsvis inom en inte alltför lång tid.
Härligt och njutbart, ser fram emot fortsättningen
Något att se fram emot 😀
Tack för en gripande skildring som får ett lyckligt slut tack vare en son med rätt utbildning och ett gott…
Hon är en slow burn, det kommer…
Härlig läsning 😊
Samma här
Skönt med nåt som inte vanilj, tack för den!
Många blandade känslor i början som blev skönare och skönare vartefter jag läste.. En underbart lång novell som blev otroligt…
Härligt Sammet, tack för den
Åh härlig fin läsning! Som vanligt!
Känslan fanns där hela vägen ända in till slutet.
Tack snälla du. 🙂 Jag kände mig inte helt nöjd men om känslan hänger med till slutet så känns det bättre. 🙂
Åh härliga ungdom! Vackert och inlevelsefullt berättat.
Tack så mycket. 🙂
Åh, men tänk om hon bara var jättejätte blyg och satt på bussen och hoppades hoppades att han skulle ta upp kontakten. Som i så många verkligheter.
Precis, gissa om jag tänkt så många gånger genom livet. I så många situationer, om man bara gjort något annorlunda eller sagt något, hur hade allt blivit då? Ganska ofta svindlande tankar.