Det här är del 1 av 1 i Chefen

Jag minns hur du såg på mig i korridorerna, hur dina ögon dröjde sig kvar i mina. Vi drogs till varandra som flugor dras till ljuset; vi avgav elektricitet, en ström av spänning forsade mellan våra kroppar. Det var förbjudet, förstås, det som hände. Men det var också ofrånkomligt.

Förbudet var skrivet i något av företagets policydokument. Det fanns risk för favorisering, risk för diskriminering. Jag var din chef och du var min underlydande: det fanns en obalans i maktförhållandet som innebar att du som arbetstagare riskerade att bli utnyttjad. Riktigt så enkelt var det inte. Vi utnyttjade varandra – en ömsesidig exploatering för våra egna intressens skull. Ditt intresse var pengar, mitt var sex.

Vi stod vid kaffemaskinen en torsdagseftermiddag. Personalrummet var öde, de flesta hade redan gått hem. Jag frågade dig vad du skulle göra den kommande helgen och du svarade att du skulle på nattklubb – som alltid på fredagar – varvid jag påmindes om din unga ålder. Dina ögon brann när du pratade om hur kul det var att klubba med dina tjejkompisar, och jag undrade för mig själv hur många killar du hade knullat i slutet av dessa kvällar. Kanske skulle du göra så även denna helgen: jag föreställde mig hur du stod på alla fyra i en gnisslande nittiosäng i ett nedsläckt studentrum; ditt ansikte nedsjunket i en gulnad och otvättad kudde.

Jag var svartsjuk. Av någon anledning såg jag dig som min: en ägodel jag inte ville dela med mig av, ett föremål som hörde hemma i mitt kassaskåp. Din kropp skulle vara inlåst och i tryggt förvar, inte fri och ohämmad som den var nu.

“Vi ses i morgon”, sa du.

“Det gör vi. Glöm inte att vi har lönesamtal då.”

Din hand vidrörde min höft när du passerade mig. Du log och tindrade med ögonen. “Hur skulle jag kunna glömma det? Vi har ju en hel timme för oss själva då.”

Sedan lämnade du rummet. Jag stod kvar, stum och förväntansfull.

Dagen efter såg jag dig inte på hela förmiddagen. Jag blev orolig att du hade blivit sjuk och gick ned till receptionen, men fick ett lugnande besked: du var på en utbildning och skulle vara tillbaka om en timme. När klockan slog tre – samma minut som lönesamtalet skulle börja – knackade du på dörren och klev in i mitt rum.

Det vilade ett lekfullt leende över dina mörka, rödmålade läppar som matchade den bordeauxfärgade klänningen du hade på dig. Den var åtsmitande och kort. Dina stilettskor klickade mot stengolvet när du gick in och satte dig i en av de två fåtöljerna. Jag satt kvar vid skrivbordet i några sekunder, oförmögen att slita min blick från mellanrummet som uppenbarat sig mellan dina ben. Du såg att jag tittade, och i stället för att korsa benen särade du på dem ännu mer så att ljuset i rummet letade sig in och blottade det faktum att du inte hade några trosor på dig.

Min mun var torr, mitt hjärta en trumma. Jag satte mig ned i den lediga fåtöljen bredvid dig. Jag var tvungen att harkla mig: upphetsningen låg som ett lock över min hals.

“Så, hur tycker du att det har gått det här senaste året?” hörde jag mig själv säga i en ton som skulle föreställa professionell.

Du log. “Jag tycker att det har gått bra. Jag försöker att sköta mig.”

“Det tycker jag att du gör.”

“Tycker du att jag är lydig?” sa du, och bakom klänningstyget trädde två styva bröstvårtor fram.

“Ojsan”, sa du och fnissade när du såg vad jag tittade på. “Det är så varmt idag, går det bra om jag…?”

Din hand gled upp längs bröstet och drog ned det ena axelbandet och sedan det andra. Klänningen sjönk ned och avtäckte de nakna, fylliga brösten. Jag visste inte när jag hade sett så unga bröst sist – det måste ha varit mer än tjugo år sedan.

“Ska vi fortsätta?” sa du retsamt, samtidigt som du började massera brösten. Fingrarna stannade kvar vid de styva bröstvårtorna, tog tag i dem och drog i dem försiktigt.

Min hand letade sig ned mot mina byxor. Kuken tryckte sig vildsint mot det svala tyget. Jag nickade och läste nästa fråga på pappret: “Vad tycker du att du kan förbättra i ditt dagliga arbete för att göra din arbetsgivare ännu mer nöjd över din insats?”

Dina händer masserade de mjuka brösten om och om igen. Din röst var av silke: “Det finns några saker jag skulle kunna förbättra. Jag skulle kunna ta mer initiativ, och så skulle jag kunna vara mer öppen.”

Du särade så mycket på benen som fåtöljen tillät dig. Vinkeln jag satt i tillät mig inte att se in mellan dem, men det var inte svårt att föreställa sig hur det såg ut: den slätrakade fitta jag hade sett från skrivbordet var färsk i minnet.

Jag kunde inte hålla mig längre och började lossa mitt skärp.

“Nej, låt mig”, sa du och ställde dig upp. Du gick fram till mig, satte dig på dina bara knän och lossade skärpet åt mig. “Du är ju min chef, trots allt.”

Knappen knäpptes upp och gylften drogs ned. Du tråcklade ut min kuk ur kalsongerna och tog den i din mjuka hand. “Oj”, sa du. “Vad stor den är.”

Snart åkte förhuden upp och ned i en allt snabbare takt. Du sänkte huvudet, öppnade munnen och lät kuken försvinna in i din mun. Det var varmt och blött; jag drog mina händer genom ditt tjocka, kastanjefärgade hår och gav ifrån mig ett stön.

Plötsligt insåg jag vad jag höll på med. “Vänta…” sa jag.

Du såg upp på mig. Det rann saliv nedför din haka.

“Jag kan inte, jag… Jag har en fru.”

Läpparna som nyss omgivit mitt kön bröt ut i ett medlidsamt leende.

“Okej, jag förstår”, sa du och ställde dig upp och torkade av saliven. Men i stället för att sätta dig i fåtöljen igen gick du bort till skrivbordet och flyttade pappren som låg där. Du vände dig mot mig och drog upp din klänning så att din fitta blottades, och lade dig sedan på rygg på skrivbordet. Jag såg rakt in i dig, och den nyss uttalade resonligheten var som bortblåst, försvunnen bakom lustens dimma.

Jag drog av mig mina byxor, lämnade dem på golvet och gick fram till dig. Dina ben darrade rastlöst, förväntansfullt, och jag förstod hur våt du var innan jag ens trängde in i dig.

Det bekräftades så snart jag gled in i dig. Det var vått och trångt och du gav ifrån dig en suck av njutning när jag nådde slutet av din fittas djup. Dina ögon slöt sig; du försvann in i dig själv.

Jag stötte in i din slanka, ungdomliga kropp och undrade samtidigt hur ofta du låg på rygg och tog emot kuk så här. Hur ofta lät du egentligen män knulla dig för att få det du ville ha? Det spelade ingen roll, tänkte jag, för nu låg du på rygg och lät mig knulla dig.

Och som jag knullade dig. Du spann som en katt; dina bröst vaggade fram och tillbaka tillsammans med resten av din kropp för varje stöt som jag delade ut. Hårdare och hårdare, snabbare och snabbare. Häftapparaten flög i golvet, datormusen också.

Jag stönade högt. “Ahhh…”

Jag drog mig ur dig. Du satte dig snabbt ned på golvet; du verkade ha gjort det många gånger förut. Du klämde ihop dina bröst och öppnade din mun. Sekunden senare exploderade min kuk över hela dig. Jag sprutade över ditt ansikte och in i din mun, sprutade över din hals och dina bröst. Du försökte skydda din klänning, men det var för sent. En sista puls, lika kraftig som den första, och en tjock sträng sperma lade sig slutligen över din panna och ditt mörka hår.

Du såg förvånad ut, men mest av allt missnöjd. Du hade öppnat munnen av en anledning: du skulle träffa dina kompisar efter jobbet – du skulle ut och klubba, ut och knulla – och nu var det sperma i ditt hår redan innan kvällen hade börjat. Ditt ansikte var klibbigt, ditt smink var förstört och min sperma rann nedför din dyra klänning som skulle få stora, vita fläckar som var svåra att tvätta bort.

Jag förde kuken mot din mun. Du tog motvilligt emot den: ditt öga var ihopklistrat och du var upptagen med att försöka få bort den vita geggan så att du kunde öppna det igen. Men jag var inne i dig igen och tog tillvara på chansen. Jag knullade din mun, lät din tunga och din gom rengöra min kuk, men när jag träffade svalget gav du ifrån dig ett kväljande läte och i ögonblicket därefter frigjorde du dig från mig.

“Så, nu är vi klara”, sa du irriterat. Du drog upp din klänning och skylde brösten. Du drog handen genom håret i ett försök att få bort sperman, men den hade redan börjat torka och i stället spred du ut ännu mer i håret med dina kladdiga fingrar.

Okej”, svarade jag kort.

“Vad blir min löneökning?” sa du och blinkade åt mig. Det var ingen flirtig gest; du kunde helt enkelt inte hålla ditt öga öppet.

Jag funderade en stund. “Tusen kronor.”

“Tusen?! Efter allt detta? Ser du inte hur nersölad jag är?”

Nu var det min tur att le medlidsamt. “Jo, men det krävs mer än så här om man vill uppnå en högre lönenivå, det förstår du väl?”

Missnöjet i ditt glansiga ansikte växte. Du morrade: “Som vadå?”

Jag tänkte på policydokumentet. Kanske fanns det någon substans i det som stod där trots allt.

“Kom hit på måndag igen så ser vi.”

Några sekunder senare slog dörren igen bakom dig. Du torkade inte ens av sperman från ditt ansikte innan du gick.

Chefen

• Chefen #1 – Lönesamtalet