Det här är del 1 av 1 i När muren föll

”Ehm, hejsan, ursäkta?” sa en främmande tjej medan hon rörde vid min arm.

Jag satt inne på Max och åt med musik i mina lurar. Det var relativt tomt, bara en barnfamilj längre in och några i min ålder ett par bås framför mig.

”Förlåt, hej… Ja?” svarade jag stressat medan jag slängde av mig mina Marshall hörlurar som dunkade allt annat än popmusik, ew, popmusik.
”Jag är ledsen att jag stör, men jag har liksom ingen att äta med, går det bra om jag sätter mig här?” frågar hon med ett leende.
”Absolut.”
”Tack så mycket.”

Hon ställde ner brickan, lade datorväskan på bordet, och satte sig ner. Hon började äta sin sallad medan hon tittade på mig. Jag hade slängt på mig hörlurarna med ena kåpan bakom örat. Jag kollade nyfiket på henne under tiden hon åt. Hon var väldigt söt. Jag lade märke till hennes runda fina kinder och små öron. Hon hade ljusbrunt uppsatt hår men lät luggen och en bit på sidan hänga längst med hennes fina kinder. Hon hade lite mascara men annars var hon naturlig. Jag fastnade för det och fräknarna hon hade över näsan och kinderna. Hennes ansikte var klätt i ett par stora glasögon som framhävde hennes blåa ögon, och i öronen hade hon ett par regnbågsfärgade örhängen. Hon verkade gullig och varm, och på ett sätt blev jag varm trots hennes framfart.

”Så vad lyssnar du på då?” frågade hon med munnen full med mat.
”What if we’re bad together av White Lies.”
”Jaha, är dem något bra?”
”Ja det är dem väl.” jag log.
”Vad är det för typ av genre?”
”Alltså typ indie rock, det är lite likt Kent typ.”
”Jaha okej, jag får lyssna på dem sen då.”
”Det tycker jag att du ska göra.”

En tystnad uppstod medan både hon och jag åt. Hon åt något med kyckling. Själv hade jag valt en stor och slafsig burgare, och jag åt den inte speciellt snyggt heller. Jag måste ha sett löjlig ut när jag satt där med alla möjliga såser runt munnen.

”Du har något där. Får jag?” frågade hon medan hon tog upp en servett.
”Uh, okej.” svarade jag osäkert.

Det kändes konstigt. Det var något man bara såg i filmer liksom, sen så var jag kanske inte den snyggaste tjejen på jorden. Jag hade aldrig varit med någon, men när hon torkade mig om munnen blev jag alldeles varm. Det kändes naturligt att vara i hennes närhet. Jag brukade annars vara väldigt blyg och tillbakadragen. Men det var något med henne som fick mig att börja sänka mina murar.

”Så har du ett namn?”
”Uh.. Al.. Alice.” sa jag nervöst.

Plötsligt blev jag så tagen på plats. Jag hade inte förväntat mig att hon skulle fråga om mitt namn, inte ens visa ett intresse utanför sällskap vid en måltid. Alltså hon verkade ju nyfiken och så, men ingen hade någonsin frågat mig vad mitt namn var. Jag var ju liksom ingen tjej någon kom fram till på det sättet hon hade gjort.

”Jaha, fint namn. Jag heter Emilia.” svarade hon stolt.
”Oj förlåt, jag borde ha frågat dig.”
”Det är lugnt.” sa hon medan hon log emot mig.

Hennes leende var helt otroligt. Hon blev så mycket finare när hon log, men det var hon säkert väl medveten om.

”Wow vilket leende.” sa jag högt.

Panik uppstod och jag sänkte blicken i knät. Sa jag verkligen det där högt? Åh nej. Jag blev plötsligt varm. En klump i magen uppstod. Sååå pinsamt. Jag trodde att hon skulle fly och kalla mig för ett freak, men Emilia fnittrade medan hon förde en bit av sitt hår bakom örat.

”Tycker du?” frågar hon.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag fick panik. Jag ville bara springa undan, men jag var helt stel. Det kändes som om min kropp vägde 200 kilo.

”Uhm… Ja. Jätt.. Jättefin.” stammade jag fram.
”Gud vad gullig du är då.”

Tystnad uppstod igen medan jag försökte hindra mig själv från att svimma. Allt blev plötsligt så jobbigt. Jag kände hur jag blev svettig. Min mage blev orolig och det kändes som om jag behövde spy.

”Du, det är okej.” sa hon medan hon lade sin hand över min.

Mitt hjärta stannade. Jag blev helt stel och kal. Vad hade hon gjort? Tog hon på mig? Jag hade alltid blivit kallad äcklig. Folk brukade säga att de inte ens ville röra mig med en flaggstång. Men Emilias lena och mjuka händer höll om mig och hon drog sig inte undan. Hon log emot mig, hennes leende var gulligt och hennes ögon var alldeles glansiga.

Hon höll om mig tills jag kunde slappna av igen. Jag vet inte hur hon gjorde det, men hennes beröring gjorde något med mig. Jag blev plötsligt väldigt bekväm och säker i hennes närhet. Så pass att jag blev våt i trosan. Jag lade mina händer över mitt skrev. Jag ville dölja att min gråa mjukisbyxa sannolikt hade en mörk fläck. Jag försökte tänka på annat, vad som helst för att inte känna så där. Varför kände jag det där inom mig? Var Emilia intresserad i mig? Varför gjorde hon så?

”Uhm, jag är ledsen, det var inte men…” Emilia avbröt mig.
”Du är jättegullig. Är jag den första tjejen som pratat med dig?”
”Nja. I alla fall på det här sättet.”
”Jag förstår. Men du, kan jag få ditt nummer?”

Under tiden som jag varit i min egen värld, helt panikslagen, hade hon ätit klart. Jag vet faktiskt inte varför hon fortfarande satt där.

”Uhm, är du säker?”
”Ja? Varför inte?”
”Okej, 072-XXXXXXX.”
”Toppen. Men jag ska gå nu, jag skriver så fort jag får tid. Okej?”
”Ja visst. Tack förresten.”
”Tack själv.” sade hon och log.

Emilia reste sig upp, tog sina saker, och begav sig ut. Jag kollade nervöst medan hon försvann. Hon hade ett par tajta blå jeans med uppdragna ben, under det hade hon ett par vita strumpor och ett par vita Vans. Hon hade även en höstig skjorta och en svart väst.

Så fort hon inte längre var inom synhåll rusade jag in på toaletten. Jag tog tag i min tröja och slet av den. Jag lade händerna på handfatet och hyperventilerade. Svetten bokstavligt talat rann. Mitt linne var dyngsurt, det klistrade sig fast vid min hud. Jag tryckte på kranen och slängde kallt vatten ansiktet. Bakom min panik och nervositet fanns det en viss glädje, det kändes skönt på något sätt, men ovanligt.

Det hade gått ett par dagar sen vårt möte på Max. Emilia hade inte skrivit. Jag hade dock blivit nyfiken och sökt efter henne på Facebook, Instagram, Snapchat, och alla platser hon kunde funnits på. Men inget. Hon fanns inte, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Jag ville bara se en bild på henne. Jag tänkte ge upp tills jag kom på att Hitta och Eniro fanns. Jag lyckades hitta rätt person, tror jag, det måste ha varit hon. Emilia West, 19 år. Hon bodde i stan. Jag vet inte varför jag var så nyfiken. Jag antar att jag ville bekräfta att hon fanns. Idén slog mig då att bara ta bussen eller cykla till henne, men jag var smart nog för att inse att det var lite konstigt, eller? Sen kanske jag bara inbillade mig att hon var intresserad, hon kanske bara var snäll för att hon såg att jag satt ensam. Vem visste, inte jag i alla fall.

Det hann gå flera dagar till utan något sms. Jag satt ivrigt och väntade. Inte hela tiden, bara ibland, tror jag. Det kan ha blivit som ett tvångssyndrom att titta på telefonen så fort jag kunde. Men jag kunde inte hjälpa det, jag hoppades att hon skulle skriva. Varför skrev hon inte för? Skulle jag åka hem till henne? Gick det? Vad skulle jag ens säga liksom, ”Hej, jag är en stalker!” Det går ju inte.

Jag befann mig på jobbet, Espresso House. Läste en bok under min rast. Jag älskade att läsa. Min favoritbok är You, vilket låter klyschigt men det var så spännande att läsa om hur Joe Goldberg stalkade Guinevere Beck. Förutom att läsa så tycker jag om musik, promenader, ta långa varma duschar och dega i soffan framför en massa filmer och serier. Jag är väl ganska vanilla som dem säger, inget märkvärdigt med mig överhuvudtaget. En helt vanlig tjej, eller ovanlig om man ska vara hårfin.

Jag hade naturligt lockigt rött hår. Ja jag vet, en rödtott. Även jag har fräknar, mörka märken över ansiktet, mina axlar och mitt bröst. Jag har mörkgröna ögon och ett väldigt litet men sött ansikte. Jag gick ofta i slappa kläder, allt för att inte sticka ut i mängden och bli ett offer. Det var det värsta jag visste, att höra alla elaka ord och påhopp över något jag inte kunde hjälpa. Dock krävde ju Espresso House att man skulle ha deras kläder på sig, så på ett sätt kom jag ut ur min safe zone. Först var det obekvämt, men jag hade lärt mig att accepterat det. Ett par killar och män hade faktiskt berömt mitt utseende sen jag började på Espresso House. De sa att jag var söt och mystisk. Men trots det kände jag ingenting. Jag vet att jag borde dras till män, men jag gjorde inte det. Däremot blev jag alltid glad när jag såg tjejer. Vilket förklarar min inre kamp inne på Max. Kanske var det så att jag tyckte om tjejer, och det hade jag inget emot alls. Kvinnor var helt underbara liksom. Men jag var en ung oskuld tjej på 20 vårar som inte riktigt passade in någonstans.

Jag hade precis slutat för dagen. Jag stod och gjorde mig redo. Klockan var 16:00 och bussen gick om 7 minuter, om jag sprang så skulle jag hinna med bussen. Det gick ju lite så där va. När jag slängt upp dörren till Espresso House hade jag krockat med någon. Det svartnade för mina ögon och min panna värkte.

”Herregud, jag är så ledsen, hur gick det?” sa jag panikartat medan jag tog tag i den främmande tjejens händer och hjälpte henne upp. Hon hade ramlat bakåt och satt på de kalla kullerstenarna.
”ALICE!”
”EMILIA! Vad gör du här? Jag menar, hej.”
”Hej du.”

Jag smekte min panna medan Emilia borstade av sina kläder.

”Jo jag tänkte ta en kaffe och läsa en bok.” svarade hon.
”Ska du? Vad läser du för något?”
”It Ends with Us. Den handlar om en tjej som träffar en kille, sen kommer hennes ex in i bilden.”
”Den ska jag lägga på minnet.”
”Jaså, läser du också?”
”Varje dag.” svarade jag glatt.
”Om du vill berätta mer om det så bjuder jag på en kaffe.”
”Visst.”

Jag hade struntat helt och hållet i att åka hem, det var ju fredag, så det var ju inte som om jag hade något att passa. Av en slump satte vi oss i båset längst in till väggen, ingen annan satt i närheten heller så det var avskilt. Vi slängde av oss våra kläder och gick för att beställa.

”Hej, en Salted Caramel Latte tack.” sa Emilia medan hon rotade runt i plånboken.
”Och det vanliga eller?” frågade Lisa mig.
”Ja tack.”
”Vanliga, är du här ofta?” frågade Emilia nyfiket.
”Jag jobbar här.”
”Va? Gud vad oväntat.”

Vi satte oss tillrätta, hon med händerna om koppen och jag med fingrarna i håret. Jag satt nervöst och tittade på Emilia medan hon värmde sig själv.

”Så, kommer du hit ofta?” frågade jag.
”Nej, första gången, jag flyttade hit i början på hösten.”
”Så klart du gjorde. Jag borde ha insett det från din dialekt. Småland va?”
”Ja, Växjö.”

Vi pratade i flera timmar, om allt, och hon hade inga filter. Hon var öppen, intressant och helt otrolig. Emilia hade flyttat för att hon inte trivdes i Växjö, det var inget för henne. Varför hon valde Nyköping hade jag ingen aning om. Det var ju inget fel på Nyköping, bara lite för nära Stockholm. ”Jag hade gärna flyttat längre ner, typ Karlskrona.” sa jag. Emilia kontrade med att hon tänkt flytta dit först, men sen fick hon jobb här.

Jag tyckte att det klickade mellan mig och Emilia. Det hade inte hänt något men hon hade ställt många personliga frågor som jag glatt svarade på. Hon var liksom nyfiken. Det var väldigt kul. Sen log hon nästan hela tiden, vilket drev mig till vansinne. Hon pratade även en hel om sig själv, och jag bara lyssnade, kollade på hennes läppar när hon pratade och svängde runt med händerna samtidigt.

Emilia berättade att hon gick ut skolan med toppbetyg. Hon jobbade på HM bara ett par meter ner för gatan. Emilia tyckte om att simma, läsa, promenera och utforska, som hon sa. Hon ville helst göra något speciellt efter skolan, men hon gav upp och bestämde sig för att kläder var intressant. Något som var uppenbart av hennes klädstil. Just den dagen hade hon en rosa rutig skjorta, en fluffig vit sjal, ett par ljusblå jeans, svarta kängor och en knälång grå jacka. Hon var klädd för hösten.

Precis innan klockan slog sju hade Lisa kommit fram och meddelat oss att det var stängning. Både jag och Emilia såg oss om, vi var helt ensamma. Jag tänkte precis ta på mig min jacka när Emilia lade sin mjuka hand över min.

”Du. Vill du följa med hem till mig?”
”NU?” frågade jag chockat.
”Ja. Vi kan fortsätta prata, och sånt.”
”Vad är sånt för något?”
”Följ med så får du se.”

Jag sade ja. Jag vet inte varför, men när vi promenerade hem till henne kändes det bara rätt. Hon var helt underbar, och det fanns inget inom mig som ville hem. Jag var med henne. Jag skulle vara med henne för alltid, det visste jag.

Vi klev in i hennes mörka lägenhet. Jag snubblade över något på golvet men landade säkert på fötterna igen. Emilia tände lampan, och där stod hon, frusen men glad. Det verkade som hon alltid var glad.

”Alltså det där leendet.”
”Äsch, sluta.” svarade Emilia generat medan hon drog undan håret och sänkte blicken i golvet.
”Så det här är du alltså?”
”Ja, eller än så länge, det saknas en massa men jag har i alla fall ett bord, en soffa… Och, en säng.” svarade hon självsäkert.

Jag slet av mig mina skor och skuttade vidare. Det var stort men tomt. Endast ett par tavlor här och där, lite kläder som låg på golvet och lådor från Ikea lutade mot väggarna i respektive rum dem skulle upp i.

”Du vill inte ha hjälp att sätta ihop allt det här?” ropade jag när jag stod inne i hennes sovrum.
”Åhh du skojar, vill du det?”
”Ja då, ingen fara, har du verktyg?”
”Jag köpte ett sånt här kit på Ikea, det finns i alla fall en hammare och en skruvmejsel i den.”

Jag stod och tittade ut genom fönstret i hennes sovrum. På andra sidan kunde man se Sankt Nicolai kyrkan. Ån som gick utanför var täckt av löv.

”BU!” skrek hon högt medan hon tag tag i min midja bakifrån.

Jag rös till. Jag blev inte rädd, bara tagen på plats. Jag hörde hur hon kom gåendes men jag spelade med.

”Aaaaaaaah. Varför gjorde du så för?” skrattade jag.
”Helt ärligt så vet jag faktiskt inte. Gud så barnslig jag är.” fnittrade hon.
”Tur för dig att jag också är barnslig då.”

Vi skrattade åt det. Hon log så där gulligt igen och jag blev alldeles glad inom mig. Men något annat hände också. Jag var varm och bekväm, och när jag tänkte efter mer kände jag något i magen, något bra. Något hände inom mig när jag såg på Emilia. Hon var lite nördig, på ett bra sätt. När hon skrattade lät hon som en liten mus.

Vi hade slutat skratta. Vi tittade varandra i ögonen. Hon var glad men smått allvarlig. Jag stod nyfiket och beundrade henne. Då böjde hon sig fram och pussade mig på läpparna.

”Meh, varför gjorde du så för?” frågade jag chockat.
”Jag är så ledsen, det är klart att du inte är… Förlåt alltså.”
”Är vad för något?”
”Lesbisk. Alltså jag trodde det, jag är så ledsen. Jag förstår om du vill gå.”

Emilia hade sänkt sitt glada ansikte i golvet, hon såg besviken ut. Jag bara stod där förtrollad. Jag blev chockad, men också varm och nervös i kroppen. Det kändes som om min insida sprang ett maraton och jag ville ha mer. Det kändes bra, det kändes rätt. Hon vände sig om och gick ut ur rummet, hon snyftade lite på vägen och mitt hjärta gick nästan sönder. Hon var så glad annars men då verkade hon helt förstörd.

När muren föll sprang jag efter henne. Jag tog tag i hennes armar och tryckte upp henne mot väggen. Hon såg vettskrämd ut, men när jag kysste henne, blundade hon och slappnade av. Vi andades båda kraftigt medan min tunga omfamnade hennes. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde, men det kändes bra. Så pass bra att jag kände hur det blev vått i trosan igen. Jag struntade i det och levde i stunden medan vi stod där och utforskade varandra oralt. Hon smakade karamell från kaffet, och hennes mjuka tunga kändes som sammet. Jag ville inte att det skulle sluta, men Emilia sköt mig undan. Jag började hyperventilera.

”Det. Där. Var. Otroligt.” sa hon medan hon lät sina ögon vandra från mina fötter upp till mina läppar.
”Var det?” frågade jag osäkert.
”JA. Alltså, hallå, ge mig mer, snälla. Kom hit!”

Emilia tog tag i min tröja och slet mig intill sig själv. Hon bet sig i läppen innan hon kysste mig. Jag vet inte hur länge vi stod där, men min tunga kändes svag. Mina händer hade utforskat hennes kropp, utanför min kontroll, den hade försvunnit när hon tog tag i mig. Hennes rumpa var liten och rund, och hennes bröst var små och mjuka.

När hon hade slutat kyssa mig stirrade hon intensivt i mina ögon. Det var som om hon klädde av mig med dem och jag föll hårt.

”Ska vi?” frågade Emilia.
”Uhm, jag vet inte hur..” svarade jag blygt.
”Låt mig ta hand om dig.”

Emilia tog tag i min hand. Vi gick in i hennes sovrum. Hon satte mig på sängkanten, sen tog hon av mina kläder. Jag satt osäkert och tittade hur min topp lades på golvet, hur jag lyfte på rumpan och lät henne dra av min byxa. Jag rös när hon lade sina händer på mina nakna lår.

”Du är så fin Alice.” sa hon, förmodligen fullt medveten om hur osäker jag såg ut.

Och det var jag, just det var nytt för mig, jag hade aldrig varit med någon. Men jag ville inte att det skulle sluta, inte alls, men det var jobbigt att visa mig på det där sättet. Jag var ju äcklig och ful.

Jag satt på hennes mjuka täcke i min gråa BH och bomullstrosa med en aning särade ben. Hon måste ha sett hur våt jag var. Det var något som var jobbigt också. Det kändes jättepinsamt att sitta där, helt blottad med min fläckiga trosa medan en modig tjej tittade på mig.

Emilia slet raskt av sig sina kläder. Hon lade sig i sängen under täcket i bara stringtrosa och BH, vita båda två. Hon bad mig att lägga mig med henne medan hon höll ut armarna. Jag kröp ner under täcket med henne och lade mig med huvudet på hennes bröst. Hennes hjärta bultade snabbt och hårt, något jag hade känt mitt göra också. Jag trodde att mitt bröst skulle explodera, men när Emilia började dra sina fingrar över min rygg släppte min oro. Vi bara låg där och höll om varandra i tystnad. Det kändes bra. Det kändes säkert. Som om jag inte längre var den fula och äckliga tjejen. Jag var bara Alice, Alice Ljung.

Vi måste ha legat där över en timme. Jag ville fortsätta, men jag ville också vara med Emilia. Jag ville känna henne mer än vad jag gjorde då, så jag kittlade henne över hennes revben. Hon började skratta i panik medan hon sprattlade med benen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, jag hade inte ens en plan. Emilia tog tag i mig och vände mig på rygg. Jag föll klantigt över sängen medan hon ställde sig på alla fyra över mig. Hon tittade på mina läppar, sen sänkte hon huvudet och kysste mig, min kind, ner längst med min hals och mina axlar. Jag rös av välbehag. Hon bet tag i mitt BH band och drog det åt sidan, sen kysste hon mina axlar och ner över mina bröstben. Hela min kropp pirrade, jag låg förväntansfull och väntade på vad som skulle komma, noga med att observera varje liten sak hon gjorde med mig.

Emilia sträckte bak sin hand under min rygg och knäppte upp min BH, sen tog hon varsamt av den och slängde undan den. Hon blåste cirklar runt mina bröstvårtor som genast hårdnade. Hon lade sin hand över mitt revben och lät den vandra till mina bröst. Hon smekte och klämde försiktigt i dem medan jag låg och darrade nervöst. När hon nöp i min bröstvårta släppte jag ut ett ljud av njutning. Hon fnittrade åt det, och jag likaså.

När hon sträckte ut tungan och slickade lätt på min vänstra bröstvårta, kittlade det igen, men det blev också otroligt varmt. Hon gjorde detsamma med den andra och jag fick en skön känsla i kroppen. Hon slickade igen och igen, varsamt. Hon omslöt min bröstvårta i sin mun och sög om den, hon lät sina läppar nypa lätt medan hon slet sig undan. Mina bröst gungade. Hon gjorde sen samma med det andra medan hon lät sin hand smeka mina revben för att sedan vandra upp till mitt bröst. Hon smekte dem under tiden hon sög i mina bröstvårtor. Jag kunde inte göra annat än att njuta i hennes stora säng. Jag var bekväm och nöjd. Men när hon sakta förde ner sin hand till mitt underliv höll jag andan. Hon förde sina fingrar längst med mina fjun över magen. När hon nuddade troskanten skakade jag och andades ut ljudligt. Åter igen fnittrade hon och lät handen färdas över mitt venusberg för att sedan dra handen utanpå. Hon påpekade inte hur våt jag var, men hon kände det väl medan hon lät sina fingrar gå upp och ner mellan mina blygdläppar. Mitt hår trycktes mot mitt underliv. Det knastrade när hon masserade mig där nere. Jag hade särat mina ben brett.

”Det är så sexigt med tjejer som har hår.” viskade hon.

Jag var alldeles för uppjagad för att svara. Jag bara tittade ner på Emilia medan hon lät sina fingrar utforska mitt underliv. Emilia sög och bet fortfarande i mina bröstvårtor som var hårda som sten. Hon förde sina fingrar upp och ner i min skåra så som jag brukade göra på kvällarna. Jag älskade att pilla på mig själv och retade alltid mig själv genom att dra ut på det. När jag var nära på att komma slutade jag. Det drev mig alltid galen. Sen dök jag ner igen och gjorde samma sak. Jag höll på så i flera minuter tills jag inte längre kunde stå emot. När jag till slut inte kunde hålla emot förde jag alltid in mitt långfinger mellan mina ben och skrek ut mina orgasmer. Känslan av mitt finger gjorde mig helt berusad. Det tog alltid flera minuter innan jag kunde röra mig. Jag låg alltid helt utmattad.

Emilias beröring började detsamma för mig. Jag kände hur det var nära. Trots att hon inte rört mig ordentligt, pirrade det i mitt underliv.

”Sluta!” sa jag raskt medan jag höll tag om hennes hand.
”Gjorde jag något fel?”

Min bröstkorg åkte upp och ner. Det var helt otroligt. Mina tunga andetag ekade i rummet.

”Nej inte alls, jag var nära på att komma.”
”Redan?” frågade hon chockat.
”Ja..” svarade jag blygt.

Emilia svarade inte, hon bara log medan hon kollade mig i ögonen. Hon höll handen över mitt våta underliv, helt stilla, men trots det njöt jag. Jag visste vad som skulle komma efter det, och det gjorde mig alldeles varm. Emilia lät sitt huvud vila på min bröstkorg igen.

”Nu.” sa jag efter ett par minuter.

Hon förde sitt finger mellan mina blygdläppar, tryckte försiktigt. Hennes andning mot mitt bröst var varm och fuktig. Hon var precis lika upphetsad som jag var, om inte ännu mer.

”Får jag?” frågade hon.
”Mhm.” mumlade jag.

Emilia förde in sin hand under min trosa. ”Matchar mattan resten?” viskade hon. ”JA JA JA!” stönade jag. Emilia lät sin hand smeka längst med min hårda svullna knapp. Hon gnuggade lite lätt innan hon förde sina fingrar upp och ner i min skåra. Hennes hand blev snabbt våt medan hon ordentligt smorde in mitt underliv. Hon förde sitt finger upp och ner mellan mina blygdläppar som svullnat medan hon kramade om dem med dem fria fingrarna. Det var som om hon masserade mitt underliv. Hon var duktig på det där, hon gjorde det på ett annat sätt än hur jag brukade göra det, men det kändes bra.

Emilia blev mer modig och lät sitt finger leka i min öppning. Hon tryckte in fingret en liten bit och det gjorde mig alldeles vild. Jag stönade högt medan min bröstkorg expanderade. Hon ökade takten, och min andning likaså. Jag började röra min höft upp och ner medan jag slet i lakanet, hårt, och precis som innan var jag nära att komma. Jag skulle precis ta tag i hennes hand när hon drog ut den ur min trosa och kollade på mig. Hon stirrade djupt i mina ögon och log.

”Åh Gud, alltså fy fan.”
”Du är jättevåt.” sa hon.
”Jag vet.” pustade jag.
”Tredje gången gillt?”
”Ja, snälla.”

Hon förde ner handen i min trosa igen och lade huvudet på mitt bröst. Mitt hjärta bultade hårt och snabbt. Hon började föra sina fingrar upp och ner mellan mina blygdläppar. Precis som innan lekte hon med min öppning. Hon kramade om mina svullna läppar medan hon gnuggade sin hand emot min klitoris. Upp och ner förde hon sina fingrar, och när hon krokade fingret i min öppning smackade det av min våta slida. Emilia började andas tyngre, och jag började stöna högre. Vi stönade i takt med varandra. Hennes finger älskade med min slida. Hennes våta hand masserade mig, och jag blev alldeles öm på ett bra sätt. Både jag och Emilia stönade, lika upphetsade. Det var så otroligt spännande att höra hur hon njöt. Att höra hur hon lät från att tillfredsställa mig.

Jag kände formerna av hennes fingrar medan hon vandrade mellan mina våta läppar. Upp och ner medan dem smekte min känsliga punkt. Hon retades med mig mer än innan och lät sitt finger leka längre in i min öppning. Jag blev alldeles till mig. Jag började röra min höft kraftigt till följd och Emilia fnittrade. Varsamt och långsamt drog hon sina fingrar och jag kom närmre och närmre. Hon stressade inte fram något. Det var långsamma men tydliga drag. Då och då klämde hon med hela handen om mitt underliv och jag ryckte i gensvar. Det var oväntat men välkommet. Jag älskade hur hon klämde och smekte mina våta blygdläppar.

Jag började åter igen andas tyngre. Orgasmen byggde upp inom mig. Allt blod rusade upp i mitt huvud och jag bokstavligt talat exploderade medan jag skrek ”EMILIAAAA!” Efter det förde hon in sitt finger mellan mina ben. Jag kom. Hon hann knappt passera min öppning.

”Åååååååh, aahhhhhh, mmmmm, ouuuuuuh, mhmmm!” stönade jag i den mest intensiva orgasmen jag någonsin haft.

Jag slet i lakanet medan min höft gjorde push-ups. Min kropp skakade vilt och orytmiskt. Det kändes som om inget annat fanns förutom hon och jag. Varsamt förde hon sitt finger in och ur mitt underliv medan jag landade. Någonstans i min orgasm började jag gråta, tårar av glädje kom över mig. Jag kunde inte kontrollera mina känslor.

”Mår du bra?” frågade hon oroligt.
”Aldrig, jag har aldrig kommit så där förut. Tack, tack, tack. Du är bäst!” snyftade jag.
”Du är ganska otrolig du med!”

När hon drog ut handen torkade hon av den på täcket. Efter det lade hon sig över mitt bröstben igen med handen om mig.

”Det där måste vi göra om.” sa jag belåtet.
”Gärna.”

Vi låg där tysta och bara njöt av sällskapet. Det kändes konstigt. Jag var ju en kvinna. Kvinnor skulle väl vara med män?

”Så varför skrev du aldrig förresten?” frågade jag.
”Du gjorde mig så nervös.
”Gjorde jag?”
”Ja. När jag stressat ut från Max ställde jag mig emot väggen och pustade ut. Efter det visste jag inte vad jag skulle göra.”
”Tills idag då?”
”Tills idag.. Jag tänkte inte ens skriva men här kom du och sprang in i mig.”
”Förlåt alltså.” sa jag ångerfullt.
”Det är okej.”
”Vi träffades ju i alla fall.”
”Det gjorde vi, och det är jag faktiskt glad över.”
”Jag med.”

Emilia tog för sig en kyss innan hon lade sig på mitt bröst igen. Vi somnade tryggt med varandra, svettiga och nöjda.

Slut, sannolikt, förmodligen, vi får se!

© Copyright, Filosof. ALL Rights Reserved.

När muren föll

• När muren föll | Del 1 – Emilia utforskar mig