Sagor för barn som är vuxna nu – Flickan och grodan (ett kammarspel på en trästock)

Det här är del 14 av 14 i Sagor för barn som är vuxna nu

Visst saknar man när mamma och pappa läste sagor för en som barn? Men de gamla folksagorna av bröderna Grimm och ”Gåsmor” var ju ursprungligen mer barnförbjudna. Både grymmare och sexigare. Så är det inte dags för några modernarnare versioner i den gamla andan? Dags för Sagor för barn som är vuxna nu.

Den där grodprinsen verkade väl ha det lite körigt?

__________________________________________________

 

Det var en gång… i skogen. Eller egentligen var det en stig. Den vindlade sig långt in i den djupa skogen, så långt att man undrade om den över huvud taget hade något slut. På stigen gick en flicka. Eller ska vi kalla henne för en ung kvinna? Hon gick raskt, inte som om hon var på väg till något, utan snarare ville bort från något Man såg att hon hade gråtit. Kinderna var randiga av sminket hon bar, linnet var solkat av tårar, och de bara benen under den korta kjolen var smutsiga av vägdamm. Men nu hade tårarna tagit slut. Nu såg hon mest uppgiven ut. Urlakad och väldigt, väldigt trött.

Till slut sjönk hon bedrövad ner på en gammal trädstam, som låg stormfälld bredvid en liten skogstjärn. Hon sparkade av sig sina obekväma sandaler, vars i och för sig inte jättehöga men dock smäckra klackar, inte lämpade sig särskilt väl för långa skogspromenader. Hon masserade sina ömma fötter, och försökte svalka dem i den mjuka mossan.

Flickan suckade djupt, och grimaserade än en gång över sina stackars fötter. Så sjönk hon ihop på stocken, och stirrade missmodigt ut över tjärnen.

– Jaha, sålt smöret och tappat pengarna, eller? hördes plötsligt en röst precis till höger om henne.

Förvånat tittade hon sig omkring. Det fanns ingen där. Varken på stigen, vid tjärnen eller ens inne i skogen. Inte en människa syntes till. ”Nu börjar jag höra röster också”, tänkte hon.

– Hallå. Är det någon där? ropade hon, lite tyst så där som man gör, när man inte vill göra bort sig alldeles, och egentligen inte riktigt tror att det finns någon där.

– Ja, jag sitter ju här, hörde det igen.

Flickan tittade sig åter förvirrat omkring. Ljudet kom definitivt från höger.

– Var då? Jag ser dig inte.

– Alldeles bredvid dig. Man riktigt hörde den uppgivna irritationen.

– Här nere.

Flickan slog ner blicken. Men det enda hon såg var en liten groda, som satt alldeles bredvid henne på stocken och tittade slött framför sig. Hon stirrade på den ett par sekunder. Sen skakade hon på huvudet. Den kunden det ju inte vara i alla fall. Hon fortsatte spana bland ormbunkarna, som också växte lite till höger om henne.

Då vände grodan sitt ena öga mot henne, och öppnade munnen.

– Har du problem eller?

Flickan skakade åter på huvudet. ”Har jag problem?”, tänkte hon. ”Jag hör grodor som pratar. Jag måste ha blivit galen.”

– Det kan man väl kalla problem? sa hon högt, och lutade hakan i händerna.

– Vilket då? Att du inte kan se vem som pratar, eller?

– Att jag inbillar mig att en groda pratar med mig, suckade hon.

– Ja, det måste ju vara jobbigt, sa grodan uppgivet.

– Att jag är galen?

– Nej, det är ju inget kul.

– Nej, det är ju inte det.

En lång tystad följde, där de båda, flickan och grodan, satt och tittade ut över tjärnen.

– Fin tjärn det här, sa flickan, egentligen mest till sig själv. Men eftersom hon ändå hade börjat tala högt för sig själv, tydligen med en groda, så fortsatte hon tala högt, mest av god uppfostran.

– Visst är det, konstaterade grodan.

Flickan sneglade irriterat på grodan. Försökte den fortfarande inbilla henne att den pratade?

– Varför har du blivit galen förresten? frågade grodan till slut.

– För att jag pratar med en groda, svarade hon irriterat.

– Nej, inte det. Jag menar vad är det som har gjort dig galen?

Flickan satt tyst.

– Vad är det som har hänt, som skulle ha gjort dig galen, menar jag?

– Har inte du med att göra, snäste hon.

– Nähä. Men eftersom du ändå är galen, och tror att du bara pratar med en liten groda, kan du ju lika gärna berätta. Jag menar, det är ju ändå ingen som lyssnar. Grodan vände åter ett menande öga åt hennes håll.

Flickan tänkte en stund.

– För att min jävla pojkvän har gjort slut förstås.

– Jaha. Beklagar, sa grodan med ett likgiltigt tonfall. Och därför är du galen.

– Ja, skulle inte du bli det? Nu började hon verkligen bli irriterad.

– Om min pojkvän gjorde slut? Nu har jag ju aldrig haft någon pojkvän. Jag är ju en groda.

– Nej det är klart.

Flickan återgick till att stirra ut över tjärnen.

– Men jag hade en flickvän en gång, fortsatte grodan. Fästmö till och med.

Flickan tittade klentroget på grodan igen.

– Jaha. Det hade du. Och vad hände med henne då?

– Det var hon som gjorde det här.

– Vad då ”det här”?

– Det här. Gjorde mig till en groda.

– Vad då? Din… fästmö… förvandlade dig till en groda?… Var hon nån slags häxa då heller?

– Ja tydligen. Inget jag visste innan. Men uppenbarligen så.

– Va? Är du nån jäkla sagofigur då?

– Inte vad jag vet. Är du?

– Öh… Nej!

– Nej, då så.

Flickan satt länge och betraktade grodan med misstrogen blick. Det var en rätt liten groda. Grågrön i färgen med långa armar och ben och med spretiga tår. De kunde mycket väl vara sugkoppsförsedda eller något. Flickan hade inte järnkoll på hur grodor skulle se ut. Men visan hade rätt, varken öron eller någon svans syntes till. Däremot ett par läskiga, utstickande ögon, som tydligen kunde vridas och vändas lite hur som helst.

– Så du menar alltså, återtog flickan, att du en gång har förvandlats till groda av din häxa till fästmö? Var du nån slags prins då eller?

– Ja, faktiskt.

Flickan visslade högt av förvåning.

– En prins. Jo jag tackar jag. Det var inte dåligt.

– Nej, kanske det.

– Men varför förvandlade hon dig då? Gjorde du slut eller?

– Jag slog upp förlovningen, ja.

– Öh, gjorde slut alltså.

– Ja, man säger väl så nu för tiden.

– Nu för tiden? Hur länge har du varit groda egentligen?

– Alldeles för länge, suckade grodan.

– För att du gjorde slut med din flickvän.

– Ja, så var det.

– Rätt åt dig.

– Ursäkta! Jag undanber mig verkligen…

– Jaså, det gör du. Och varför gjorde du slut med henne då, om jag får fråga? Nu började hon bli irriterad.

Grodan begrundade frågan ett tag i tystnad, som om han tänkte tillbaka på länge sedan förflutna minnen.

– För jag älskade henne inte längre.

– Hittat någon annan eller? frågade flickan syrligt.

– Vem, jag? Nej absolut inte. Det var bara att…

– Att vad då?

– Att… jag vet inte… men jag kände… jag trodde… att hon inte älskade mig… Att hon ville ha mig bara för pengarna… och makten… eller ja, inflytandet då… vi har liksom inget kungarike längre.

– Inget kungarike? Vad är du då för en prins?

– Det har vi inte haft på över 150 år. Du vet det finns många såna. Länders enande, byte av styrelseskick.

– Men du är ändå en prins?

– Ja.

– Och din pappa är kung.

– Nja, strängt taget är min far också prins. När man inte har något rike så…

– Så ni bor inte på något slott heller då?

– Vi har ett slott… men… Grodan flöt bort i drömmar om gamla tider igen.

– Och ändå tog hon dig för makten då?

– Ja, eller snarare inflytandet. Och pengarna.

– Så du är rik då?

– Jag var i alla fall.

– Och nu är du en fattig groda, som bor i skogen?

Grodan försjönk i tankar igen.

– Rätt åt dig.

– Ursäkta! Jag sa ju att…

– Ja, ja. Jag vet. Men vet du, sa hon och vände sig mot grodan, jag skulle varit jävligt glad om han hade tagit mig för pengarna.

Grodan antog en förvånad min, hur nu grodor ser förvånade ut, i brist på ögonbryn att höja på.

– I stället stack han med en jävla, fattig konststudent. En jävla kulturslampa!

– Jaså?

– Sa att jag var för ytlig! Att jag bara tänkte på pengar och utseende och status. Att hon, kulturslampan, var mer äkta, mer på riktigt, att han ville ha något mer.

– Hm. Låter som en sympatisk ung man.

– Och jag som hade gjort mig fin för honom! Klätt mig sexigt! Sminkat mig för honom! Tagit på min bästa parfym! Hans favorit! Flickan eldade upp sig mer och mer.

– Jag har inte ens bh på mig! Eller trosor!

Grodan sneglade på henne och rodnade, hur nu grodor gör när de rodnar. Han anade mycket riktigt något toppigt under linnet.

– Jag skulle förföra honom! Igen! Vi skulle ha det så mysigt hela dagen! Älska som vi alltid gjorde! Och så kom hon, och förstörde allt! Tog honom ifrån mig!

– Va, kom hon dit? Och hämtade honom? Direkt från sängen? När du låg där utan trosor? Grodan började dra på munnen.

– Nej, dummer. Den slynan hade redan tagit honom! Snärjt honom i sina äckliga små klor!

– Hade hon klor?

Flickan ignorerade frågan.

– Det var det han kom för att säga. Inte för att älska med mig. Bara för att säga att det vara slut. Slut!

– Och där låg du med byxorna nere…? förlåt, kjolen uppe…? Grodan log ännu bredare.

– Och vad flinar du åt då?

– Nej, jag får bara såna bilder, skrockade grodan.

– Ge fan i mina bilder, ditt lilla kryp.

– Jag ber om ursäkt. Kunde inte låta bli.

– Snuskgroda!

– Kan väl hända, skrockade grodan. Men, och nu blev han mera allvarlig, jag skulle gärna velat ha någon att vara snuskig med. Någon som verkligen älskade mig.

– Men jag älskade honom ju! Jag älskar honom! Jag gör ju det! Och så kom den där slampan och…

– Du kanske inte visade honom det tillräckligt. Han tyckte ju uppenbarligen att du var lite för ytlig. Att du inte visade att du älskade honom på riktigt.

– Vad då visade? Vad säger du om det här då? flickan lyfte på sin korta kjol. Vad då, ”inte visade”!?

Grodan spärrade upp ögonen och hoppade fram framför flickan. Men då hade hon redan fällt ner kjolen igen.

– Nej! Vänta! Jag hann inte se! hojtade han upphetsat.

– Skyll dig själv snuskgroda!

– Men du visade ju! Jag hann bara inte med! Du får väl ge mig en chans? Det där är inte schyst!

Flickan bara knep ihop benen och plirade elakt mot grodan.

– Snälla. Du kan väl visa? Jag har inte sett en fitta på flera år.

– Passa dig du, snuskgroda. Ful i mun är du också.

– Men snälla. Bara lite. Ytte pytte jätte lite granna, bara.

– Skärp dig!

– Snälla. Grodan anlade sin allra sötaste och mest bevekande min. Hur i hela världen nu det gick till.

– Hm. Flickan granskade grodan. Men jag känner dig ju inte ens.

– Åh, ursäkta. Jag har ju glömt att presentera mig. Var är mitt uppförande?

Grodan sträckte fram sin ena tass, och bugade sig artigt.

– God dag min fröken. Mitt namn är prins Filip. Vad månde en sådan skön ung fröken heta?

Flickan kunde inte hålla sig för skratt. Hon tog den lilla tassen i hand, och sa.

– Mitt namn är Tina, nådige prins.

Den nådige prinsen kysste henne artigt på handen (på pekfingret närmare bestämt).

– Ytters angenämt min sköna fröken Tina.

– Nöjet är helt på min sida, högvälborne prins Filip.

De bugade åter artigt mot varandra.

– Nå, återtog Filip i mer vardaglig ton. Får jag se fittan nu?

Tina skrattade så hon vek sig. Hon skrattade så tårarna sprutade.

– Maken till… ha, ha… fräckhet… ha, ha… får man… ha, ha, ha…

När hon till slut lugnat sig, betraktade hon grodan med en spjuveraktig blick, där den satt hoppfullt väntande framför hennes hopknipna ben.

– Okej. Är du med då?

Grodan nickade ivrigt. Sen satta han sig på helspänn, medan flickan tog tag i kjolen och sakta och dramatiskt särade på sina knän. Lite, lite i taget, öppnade sig passagen till det allra heligaste, även om den fortfarande var dold under kjolen, som hon snarare pressade ner än höll upp. När benen till slut stannade i utfällt läge, satt grodan beredd, nästan som den förberedde sig på att göra ett språng.

Flickan räknade långsamt.

– Ett… två… tre…

Så lyfte hon raskt på kjolen. Grodan kikade förundrat in. Där såg han vad som såg ut som en slät och mjuk springa, mellan lätt upphöjda, mjuka kullar, mellan vilka några krusade läppar öppnade sig mot ett dunkelt inre, krönta av en liten blyg knopp, som tittade ut under sin kappa.

– Men… hur ung är du egentligen? Du har ju inget hår. Det var nästan så att grodans upphetsning avtog. Var hon bara ett barn fortfarande?

– Dummer. Jag är ju rakad. Gjorde inte flickorna det på din tid?

– Rakad? Näe. Det har jag aldrig hört talas om. De flickor jag har varit med, hade stora buskar. Grodan stirrade med oavvänd förundran.

– Hur länge har du varit groda egentligen?

– Alldeles för länge, sa jag ju, suckade grodan, och försjönk för ett ögonblick åter i tankar. Sen återgick han till sin granskning av den fitta, som alltså var mycket mognare än den såg ut.

– Den är fin.

– Tack. Det var snällt sagt.

– Inte alls, sa han drömmande, jag bara… konstaterar.

Så blev han distraherad. En fluga hade nämligen också fattat intresse för de goda dofterna mellan de uppspärrade benen. Den surrade så nyfiket runt det lockande hålet, så grodan kunde inte låta bli. Blixtsnabbt skickade den ut sin långa tunga för att fånga bytet. Men han var tydligen lite för distraherad. För han missade flugan med en hårsmån, och träffade i stället rakt på klitoris. Och där satt den fast.

– Aaoh! Vad gör du? ropade flickan upprört.

– Öjåt… åkae aa… issage…

– Vad då? Vad snackar du om?

– Ugang… a issage…

– Men ta bort din äckliga tunga!

Grodan drog och slet, men det hjälpte inte.

– Ickej aasg…

– Vad säger du?

– A ickej aasg… i ickang…

– Sitter fast i fittan. Ja tacka fan för att du… Släpp!

– Gang ingke…

– Vad då kan inte? Är du…?

Flickan suckade.

– Då får jag väl göra det själv då.

Hon svalde. Så närmade hon sig sakta grodans spända tunga, med två utsträckta fingrar. Den såg slemmig och äcklig ut. Eller kanske klibbig och äcklig. Den såg i alla fall inte aptitlig ut att ta i. När hon till slut vågade sig på att greppa den, mitt på, visade det sig att det var det senare alternativet som gällde. Klibbig och äcklig.

– Aaaaagggh! Skrek grodan. Gjäck… gjäck.

Flickan ryckte till, och försökte släppa som hon blev ombedd. Men det var inte det lättaste.

– Aaaaahhh! Gläck, schaa aa uuuu!

När hon ändå satt fast, försökte hon passa på att försöka dra loss tungan. Men det var lögn. Det enda som hände var att det ryckte och drog i hennes klitta.

– Aaaaahhh!

Till slut fick hon loss sina fingrar, ackompanjerade av ett smärtfyllt ”Aaaaaaaaaahhhhhh” från grodan.

– Jaha, hur ska vi få bort den här då?

– Eek ingke.

– Nej, inte jag heller. Aaoo, dra inte så förbaskat.

– Öjåt… uu e öö ojj…

– Vad säger du?

– Ööö ojj.

– För torr?

– Aa… ickej aasg… ööö ojj…

– Sitter du fast för att min klitta är för torr?

Grodan nickade ivrigt, så att det drog och slet i klittan.

– Aj. Lägg av med det där. Så du menar att du har fastnat på min klitta för att den är torr? Aj! Sluta nicka! Så om den blir blöt och hal, så kommer tungan släppa, menar du. Aj, sa jag! Lägg av med det där!

Flickan tänkte i sitt stilla sinne, att det kanske skulle lösa sig av sig själv i så fall, för det där nickandet och dragandet var inte bara oangenämt. Men det behövdes kanske lite hjälp på traven. Åtminstone för att få upp fukten till knoppen. Därför flyttade hon sina fingrar ner under tungan, för att söka upp sitt lilla hål. Mycket riktigt var slidöppningen mycket halare än vad resten var där nere. Hon hade alltså redan blivit lite upphetsad. Nu var det bara att fördela fukten lite jämnare.

Medan hon strök ut sina safter över läpparna och upp kring klitoris, rörde hon sig också, mer eller mindre frivilligt, kanske mer än hon ville erkänna, så att det drog skönt i klittan. Om det var det som gjorde att hon stönade lite lätt upphetsat, och inte bara hur hon själv smekte ut sin fukt? Det tänkte hon i alla fall aldrig erkänna.

När det till slut hade blivit riktigt halt runt om, nöp hon försiktigt (nåja, ganska) kring den lilla knoppen, för att försöka klämma loss den klibbiga tungan. Med ett gemensamt ”Aaaaaaahhh” från dem båda, slapp den äntligen loss. Flickan gled slappt ner från stocken, med misstänkt glansiga ögon, medan grodan riste på sin obefintliga nacke, och försökte återhämta sig och sin tunga.

– Hmm, gott, smackade han, när han fick analysera sin arominhämtare.

Flickan låg fortfarande med uppspärrade ben, så grodan passade på och hoppa närmare, för att ta sig en extra titt.

– Ser du nåt intressant? flinade flickan.

– Oh ja, sa grodan, och närstuderade den spännande öppningen.

– Ser du bra?

– Ja, jo… nä… Kan du öppna den lite mer tror du?

– Snuskgroda, svarade flickan, men gjorde honom till viljes. Med vana fingrar öppnade hon sig, och lät grodan studera varje skrymsle. Och det gjorde han mycket noggrant. Till att börja med genom att än en gång skicka ut tungan för en slick. Den här gången kom den tillbaka direkt, med en minst lika smakfull fångst.

– Aj, snuskgroda, protesterade flickan, utan att egentligen se särskilt missnöjd ut.

Grodan hoppade närmare för att själv kunna buffa och knuffa och bläddra runt bland de fascinerande hudvecken. Han till och mer körde in skallen i den spännande lilla grottan, för att uppleva den bättre.

– Aaoh. Vad gör du? Lägg av! Du är väl ingen kuk heller?

Hon höll upp honom i ena benet, och tittade strängt på honom.

– Förlåt. Kunde inte låta bli. Du är bara så… läcker.

– Läcker kan du vara själv, sa hon, spelat trumpet, och satte ner honom på hans gamla plats på stocken.

– Jag har ju hört att grodlår ska vara en delikatess. Så vem är det som är läcker egentligen?

– Ha, ha. Mycket lustigt.

De satt länge tysta, och begrundade den senaste utvecklingen.

– Jaha, vad ska vi göra nu då? vidtog flickan till slut. Förutom att grilla grodlår, vill säga?

– Ha, skrattade grodan trött. Mer kommentar än så ville han inte bevärdiga henne med.

– Det var ju ändå rätt skönt, sa hon lite blygt.

– Vad då?

– När du, du vet buffade och så.

– Jaså, tycker du? Grodan vaknade till lite hoppfullt.

– Jo, faktiskt.

– Jaha. Men då kanske jag kan få se lite mer?

– Vaddå mer, menar du?

– Ja, jag har ju inte sett riktigt allt ännu. Även om ditt svettiga och nedgråtna linne inte riktigt dolde allt det borde.

– Du menar att du vill se mina tuttar?

Grodan nickade ivrigt, och vände sig emot henne.

– Okej. Bara för att du ber så sött.

Så korsade hon armarna om sin mage, gav grodan ett flörtigt leende, och drog med en elegant gest linnet över huvudet, och slängde in det i skogen.

Grodan stirrade. De var inte bara de första, utan också de finaste kvinnobröst han hade sett på mycket, mycket länge. Deras mjuka rundning, hur de svällde ut lite åt sidorna, hur de sakta höjde sig från bröstkorgen, med sin fina klyfta i mitten, hur de hängde lite så där lagom sexigt, och framför allt de knottrande vårtgårdarna kring sina hallonformade knoppar, som såg ut att njuta av uppmärksamheten.

Grodan kunde inte låta bli. Och snart satt mycket riktigt tungan fast på hen högra bröstvårtan, och drog och slet.

– Ao! Vad gör du? Är du där nu igen? Aoh! Sluta nicka! Aaaooh! Eller skaka på huvudet. Det drar.

Grodan tittade menade på henne,

– Okej. Det är lite skönt. Jag medger. Hon stönade lite, medan grodan ryckte lite mer i tungan. Och lite till. Och lite till.

– Men hur ska vi få bort den sen? Stönade hon njutningsfullt.

Grodan bara ryckte lite till i den läckra vårtan. Det var inte ett problem som stod högst upp på hans priolista.

– Jag kanske kan spotta lite på den. Ptvi. Äh, miss. Ptvi, ptvi, ptvi. Äsch, hela tutten är slaskig utom vårtan. Ptvi, ptvi, ptvi.

Till slut fanns där ändå tillräckligt med saliv, för att hon skulle kunna smeta ut den över vårtgården. Så efter lite nypande i vårtan, lyckades hon till slut komma loss.

Men olydig som grodan var, eller möjligen kåt som en klockar… groda…, så satt han snart fast i den andra tutten på samma sätt. Så det var bara att upprepa samma procedur igen. Vilket naturligtvis ledde till en ännu ömmare tunga, och en ännu blötare fitta.

Så satt de där igen, och pustade ut.

– Nu skulle man bara ha en kuk att tillgå också, så skulle allt vara fullkomligt, drömde flickan.

Grodan satt tyst en stund.

– Jag har en rätt stor kuk.

– Du, hånskrattade flickan, men tonen var mer skämtsam än nedlåtande.

– Ja, alltså, inte den här. Grodan nickade mot sin underkropp. Men på riktigt, eller… förr… innan jag blev… förvandlad.

– Jaså. Så den förtrollade prinsen hade alltså en egen stor och stilig trollstav? Egentligen.

– Jo, så är det. Faktiskt. Grodan såg ut som om han talade om vädret.

– Jo, tack. Det där skriver alla på Tinder.

– Tind vadå?

– Äh, glöm det. Men alla killar påstår det. Att de har en jättestor kuk. Och sen när det kommer till kritan, alltså när man hoppar i säng med dem, så är den inte större än en krita.

– Skitstövlar!

– Va? Hon skrattade förvånat.

– En gentleman ljuger inte om sin… utrustning.

Flickan skrattade ännu högre.

– Som du inte hade varit en groda, så hade jag fått känna på en riktig kuk menar du.

– Japp!

– Så synd att du är en groda då.

– Fast du vet, det går att ordna.

Det var egentligen märkligt. För nu när räddningen till slut var inom räckhåll, spred sig bara ett stort lugn i hans sinne.

– Ordna. Hur då?

– Du behöver bara… kyssa mig.

– Kyssa dig? Nähej du! Den går jag inte på.

– Jag lovar. Bara kyss mig, så bryts förtrollningen.

– Bara sådär?

– Det var vad hon lovade i alla fall.

– Och du litar på henne?

Ett litet stråk av oro flög över hans panna.

– Det skadar i alla fall inte att försöka. Det är ju ändå det enda hopp jag har.

Han vände sig mot henne, och såg lätt bedjande på flickan. Ett korn av nervositet började ändå synas.

– Så du vill att jag kysser dig, så att du eventuellt förvandlas tillbaka till den prins du en gång var?

Grodan nickade ivrigt.

– Och då lovar du att knulla mig, med din stora kuk.

Grodan nickade ännu ivrigare.

Flickan lade huvudet på sned. Sen ryckte hon på axlarna.

– Okej, det är ju inte så att jag har något att förlora. Förutom att du ser ut som en riktigt äcklig groda, retades hon.

– Hördu, du, du. Kom inte här och… Jag har minsann gjort både det ena och det andra för att tillfredsställa dig.

– Och dig… Ja ja. Vi testar väl då.

Flickan plockade varsamt upp grodan, och började pluta med läpparna.

– Vänta, sa grodan. Jag ska bara. Och så ändrade han klumpigt ställning i hennes händer, så att det till nöds såg ut som han stod på knä och sträckte fram sina framben.

– Snälla fröken Tina, vill ni gifta er med mig?

Fröken Tina blev så överraskad, så att hon nästan tappade grodan.

– Gifta mig? Med dig? Varför det? Jag ville ju bara knulla lite?

– Hrm, jo hon sa så. Häxan.

– Ditt ex?

– Vad?

– Förlåt. Din före detta fästmö, menar jag.

– Ja, just det. Hon sa att förtrollningen skulle brytas om jag fick en prinsessa att kyssa mig. Och sedan skulle jag vara tvungen att gifta mig med henne, hur ful hon än var. Men jag hittade ingen prinsessa som ville kyssa en groda. Och ingen annan vacker flicka heller. Eller en ful flicka för den delen. Alla jag pratat med har bara skrikit och sprungit. Och de som inte har skrikit och sprungit direkt, har i alla fall gjort det efter ett tag. Om inte annat så när jag började prata om att kyssas. Och nu har jag givit upp för länge sen… Till jag träffade…

– Mig…

– Dig…

– Så nu frågar jag dig…, han svalde. Vill du rädda mitt liv…? Vill du gifta dig med mig?

Flickan tittade länge på den stackars förtrollade grodan. Eller förtrollade prinsen, rättade hon sig. Så ryckte hon på axlarna.

– Tja, kör till. Men kan ju alltid skiljas.

Så tog hon den paffa grodan, och förde den till sina läppar, innan han hann börja protestera om äktenskapsvillkoren, och trycket en stor kyss på hans lilla mun.

Med en smäll förvandlades den lilla grodan till en lång och stilig och väldigt naken man. Hans muskulösa kropp hamnade precis över flickans, vilket gjorde att de båda ramlade av stocken, och landade i en mycket obekväm ställning i den mjuka mossan.

Flickan Tina tittade in prins Filips klargröna ögon. Hon kände på hans muskulösa armar, anade hans starka, seniga kropp emot sin, och lät blicken spela över hans fasta käklinjer. Hon kunde inte annat än att flämta till.

Vigt reste han sig upp, och erbjöd henne handen. När de stod där på armlängds avstånd, kunde hon betrakta hela honom. Hans kropp var mycket riktigt senigt vältränad, kroppen var brunbränd, och kuken, jag även om den hängde halvslak mot hans ben, såg den redan frestande stor ut.

Hon kastade sig i hans armar, och sträckte sig upp mot honom, han var naturligtvis huvudet längre än henne, och tryckte en kyss mot hans läppar. Kyssen blev bara längre och eldigare. Hennes händer gick på upptäcktsfärd över hans muskulösa bringa, rygg, rumpa, mage, och… Hans händer gjorde samma upptäcktsfärd, under vilken han befriade henne även från kjolen. Speciellt noga undersökte han hennes fantastiska bröst, som han än en gång smakade på, och hennes fasta och runda rumpa.

Så lade han till slut ner henne i den mjuka mossan. Hans stake hade redan rest sig i sin fulla prakt. Men han ville ju inte glömma hennes behov. Därför sökte sig hans starka men känsliga fingrar ner till hennes sköte, för att förberedde henne för det som komma skulle.

– Nej, gnydde hon. Stick in den bara, jag behöver inget förspel. Det var en groda här som skötte det.

Med en långsam men bestämd stöt sjönk han hela vägen in i hennes blöta fitta, medan han töjde henne till bristningsgränsen. Det behövdes inte många stötar innan hon fick sin första orgasm, och inte många minuter innan hon fick sin andra. Efter ytterligare ett par orgasmer i olika ställningar, kom han till slut djupt i hennes sköte.

När de låg och pustade ut där i mossan, kunde inte Tina släppa sin Filip med ögonen. Hon kunde inte förstå att man kunde vara så lycklig. Med ett stort leende, tittade hon honom ännu djupare i ögonen, och sa:

– Ja!

– Öh, vad då?

– Du ställde en fråga nyss.

– Gjorde jag? Du menar när jag friade?

– Ja. Och nu säger jag: Ja! Det blir ingen skilsmässa här inte. Jag har nämligen gått och kysst mig till en drömprins.

– Och jag har fått en drömprinsessa.

Så kysstes de igen. Länge.

– Orkar min drömprins en gång till, sa Tina till slut, när de äntligen slutat kyssas.

– Du det är inga problem. Jag har gått och sparat mig i decennier.

 

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.