Svar till: Inspiration och skrivprocesser – låt oss prata om det!

Vilken tredjeperson tänker ni alla att ni använder?

Jag är hiskeligt omodern här och skriver nästan alltid ett ”långtifrån tredjepersonsperspektiv”. Det här var mer vanligt förr och kallades ofta för den allvetande berättaren.

Det vanligaste nu för tiden är att skriva i en nära tredjeperson. Dvs. den som berättar vet bara om det som den person hen följer känner och tänker. På så vis blir det nästan som att den som skriver har intervjuat ett påhittat Jag.

Snabba exempel på hur det här ser ut i verkligheten är Harry Potter och Sagan om Ringen. Harry Potter är, förutom några få scener, skriven med en tredjeperson som bara har koll på Harry. Den vet inget om hur andra känner utan kan, precis som ett jag-perspektiv, bara berätta vad andra säger. Därav sjukt långa monologer från Hagrid ibland.

Sagan om ringen är å andra sidan skriven med en allvetare som har koll på hur alla tänker och känner hela tiden. Det är något som passar stora episka äventyr men kan också lätt bli förvirrande. Vem är det som tänker det här nu igen?

Även om jag ju skriver utifrån en allvetare så betyder det inte att denne allvetare kan, eller ska, veta allt som alla tänker och känner. Ju mer en karaktär är i periferin, desto mindre kan vi veta om denne. Och framförallt: desto mer ologiskt blir det att hoppa in i dennes tankar.

Så jag brukar börja med att utgå från en person och sedan jobba mig utifrån denne och ta in de karaktärer som fungerar att ta in. Görs detta fel så landar man annars i något som brukar kallas för ”head hopping”.