Midsommar och morgonen därefter,
En somrig berättelse av Huldran.
1. Midsommar, en stilla samvaro bland några nära vänner.
Så blev det midsommar år 2013, precis som tidigare år. Jag och mina tre ungdomar, Martina, Malin och Jonte, samt Anders, Malins pappa och hans något yngre syster Charlotte, var bjudna till min mor Turid och hennes yngre man Martin. Stället ligger i Stockholms norra skärgård med vatten nära inpå. Båtar vid brygga, både för motor och för en stilla roddtur.
De två unga damerna, hade varit där tidigare under en dryg vecka, när jag varit i Värmland. Samtidigt som min mor Turid hade rest på ett av sina vanliga besök i norra Norge, vilket hon brukar göra en gång om året. Martin, ”Mannen i huset”, skulle då förbereda för midsommaren för de gäster som skulle komma, var det sagt. Som hjälp hade Martina och Malin erbjudit sig att hjälpa till och efter Martins anvisningar fått lära sig lite om vad fysiskt arbete egentligen innebar.
Tjejerna berättade glatt hur de hade målat panelen på de två gäststugorna och friggeboden, för att senare såga ved och förbereda gårdens bastu inför midsommarfesten.
”För basta kommer alla naturligtvis att göra, hade Martin tvärsäkert förklarat för dem”, berättade tjejerna i mun på varandra. Där vi satt på det impregnerade trädäcket i skuggan bakom huset. Drack kaffe eller Coca-Cola, åt kanelbullar, bakade med mycket smör, kanel och pärlsocker ovanpå.
”Svettigt var det – och smutsiga blev vi också!” förklarade Malin skrattande med hög röst och Martina fortsatte.
”Äh! Lite grann. Men så farligt var det väl inte? Om inte alla flugorna varit där! När vi inte stod ut längre, var det bara att slita av sig kläderna och lämna dem på backen. Sedan greppa en tvål och kuta näck ner till stranden och dränka sig.”
”Va? Kuta näck ner till stranden och dränka sig?” undrade mor Turid försiktigt, utan att riktigt förstå ungdomligt språk.
”Ja…, doppa sig, bada, ta en simtur och tvätta av sig. Haja ru inte?” förklarade barnbarnet snabbt och undrade om det var så svårt att förstå. Förvånad över att den äldre mormodern fortfarande inte förstod vanlig svenska, trots att hon bott så länge i Sverige.
” Bada – aha… Jag förstår.”
”Men ni skulle ha sett på Martin en dag”, fortsatte Martina, nu med en ny berättelse och pekade demonstrativt mot den medelålders mannen tvärs över bordet.
”En dag när han höll på att räfsa runt huset, kom han plötsligt ner till oss och skulle skölja av sig. Han hade gammalt gräs och torra löv i håret och en massa annat skräp på överkroppen. Han hade också blivit biten av en sån där äcklig spyfluga, ni vet, sade han. En sån där, som alltid finns bakom det gamla torrdasset!”
Martin lyfte snabbt upp sina händer från kaffekopp och kanelbulle för att protestera.
”Stopp! Det där behöver Du inte berätta om!”
Men istället tog nu Malin över och fortsatte att berätta historien, medan Martina på stolen bredvid flinade stort.
”Varför inte det? Det var ju en kul grej!” förklarade hon och fortsatte där systern hade slutat.
”Vi hade precis tagit en paus, efter att ha målad flera plankor på sidan av friggeboden och vi satt längst ut på bryggan där motorbåten är förtöjd för att torka och bli lite bruna”, började hon, men blev återigen avbruten av Martin som sade:
”Nej, berätta inte! Dessutom heter det inte plankor utan brädor. Ena hörnbrädan var det dessutom!”
”Äh, skit samma”, spottade flickan ur sig och viftade med händerna för att Martin skulle vara tyst och fortsatte sedan:
”Han kom alltså ner till stranden, brådis hade han också och med hela överkroppen full av gammat gräs och torra löv. Han flaxade med ena handen efter en stor fluga, som hela tiden ville krypa in i hans hår. Det var den som hade bitit honom”, trodde han.
”Först såg han inte oss, tror jag. Sparkade direkt av sig dom där blå hängselbyxorna med avklippta ben. Han hade inget mer på sig, det var ju varmt! Sen sprang han näck ut på bryggan, fortfarande med sandalerna på. Det var då han upptäckte oss och ropade att vi skulle flytta på oss. Det gjorde vi väl också. Men kanske inte så snabbt som han ville, typ.
Så skrek han en gång till och Martina och jag flyttade oss åt vardera sidan, så han skulle kunna komma emellan. Så kom han, som ett pustande ånglok, och hakade i med ena foten under linan, som låg över bryggan och som båten satt fast med. Så försökte han sparka av sig linan. Men istället ramlade han baklänges ut från bryggan. Inte rakt fram, utan åt sidan, mellan motorbåten och den spända linan till bojen, där träbåten brukar ligga.”
Malin gjorde en paus och såg på de andra runt bordet. Mor Turid hade hastigt fått upp ena handen framför munnen och såg skräckslagen på sin man, som tydligen inte hade berättat något om detta. Sedan fortsatte Malin:
”Gissa om syrran och jag skrattade!! Men sen fattade vi ju, att det kunde ha gått riktigt illa, om han fallit på båten när han plumsade i. Då hoppade vi också i för att hjälpa honom, om han hade gjort sig illa. Men det hade han inte. Istället simmad vi allihop ut från bryggan och ut till den där stenen, det platta grundet, som Martina har berättat för mig om. Där hon och Martin tidigare stått en gång och balanserat.”
Mer hann hon inte berätta, förrän hon fick en hård knuff av Martinas ena armbåge, samtidigt som dennes ansikte kraftigt grimaserade. Men Jonte hade redan upptäckt systerns reaktion och såg över bordet mot resten av de andra. Kommenterade sedan vad Malin hade berättat, utan att direkt se på någon av sina systrar.
”Va? Stått tillsammans med Martin och balanserat på grundet? Nakna, va? När hände det här? Det har jag aldrig hört något om”, sade Jonte med onaturligt långsam röst och allas blickar riktade sig hastigt mot Martina, som snabbt fick en rodnande färg över sitt ansikte.
”Det var inget! Inget alls! Jag fick bara kramp en gång ,när jag var ute och simmade i viken och kravlade mig upp på grundet”, förklarade hon med forcerad röst. ”Inget mer. Bara att Martin kom och räddade mig. Hallå! Fatta det. Inget mer!”
Det syntes på långt håll att Martina inte ville berätta om den gången, då hon var femton år och ensam tillbringade tio varma sommardagar hos Martin. Det var den gången då min tidigare sambo Alf och jag samt Jonte under dessa dagar reste till några av de Nordfrisiska öarna i norra Tyskland och södra Danmark. Tillsammans med ett par vi nyligen lärt känna och som delade vårt gemensamma intresse för att sola och bada nakna – och lite annat.
Martina ville den gången inte alls följa med. Ville hellre vara ute i Stockholm norra skärgård och lata sig och kanske på nytt träffa några tidigare sommarkompisar. Samt få färg på kroppen, som hon också påpekat att hon ännu inte fått. Mor Turid var på sin vanliga sommarresa till norra Norge och Malin var tillsammans med sin pappa Anders och begravde hennes gamla farmor i Dalarna. Martin skulle enligt vad han själv sagt, ta hand om sig själv. Köra runt med den lilla motorbåten och övernatta på olika ställen i skärgården samt fiska lite. Vilket det också hade blivit. Även då hade Martina varit med.
Under en stund blev det tyst och stilla runt kaffebordet. Vi såg på varandra. Någon lyfte sin kaffekopp och drack, någon annan bet en bit av en kanelbulle och tuggade. Mor Turid studerade sin mans ansikte, för att se om han hade något att tillägga. Jag gjorde likadant men tittade även på Anders och hans syster, som också under flera år haft hemligheter för sig. Men slutligen bröt mor Turid tystnaden, som den äldre och kanske mest luttrade person hon är och sade:
”Ja, det där grundet är farligt. Jag har flera gånger stött emot det, när jag har varit ute med roddbåten. Men den är ju av trä och har tjärad botten, så den har alltid klarat sig. Men det är väl bra om man kan kravla upp på där grundet, om man behöver vila lite. Även om det ligger under vatten och är väldigt litet.”
Vi som var lite äldre än ungdomarna – förstod vad hon menade. Att lyckas kravla upp på grundet och stå två stycken på stenen utan att falla, då måste man stå titt intill varandra. Mycket tätt. Men det var ingen som kommenterade detta, för alla runt bordet visste redan det!
Därmed var den tysta pausen bruten och samtalet började så smått igen. Även om flera par ögon riktade sig mot Martin, när Malin fortsatte att berätta om hur han lärt tjejerna att tjära bottnen på den gamla ekan och hur lätt det svarta kletet hade fastnat på deras kläder.
Jag uttryckte min något överdrivna beundran, över att de unga damerna verkligen kunde göra ett vettigt hantverk utan ledning av deras egen mor. Med andra ord, undertecknad! Hemma i den stora trädgården bakom villan, var de minsann inte fullt lika händiga och uthålliga när bersåns slitna möblemang skulle slipas och få ny färg, hade jag upptäckt tidigare under våren.
Jag frågade Martin vilka knep han använde sig av, för att arbetet hos honom och mor Turid skulle gå så mycket lättare. Han log mot mig och nästan stolt förklarade:
”Tjejerna är duktiga, Du skall inte underskatta dom. Dom kan mer än vad Du tror.”
”Men det är klart – kanske är mina instruktioner mer tydliga, mer direkta än vad dina är, Eva-Lena. Med att blanda färg… och.. tvätta penslar och… och.. sånt…”
Så blev han tyst och log för sig själv, medan han åter tittade på de nittonåriga tjejerna, som tidigare under månaden varit där under mer än en vecka, när jag var i Värmland. Dessa, som under mitt och Martins samtal lyssnat, ville åter vara med i samtalet.
”Tända i bastupannan nere vid sjön, har vi också lärt oss”, förklarade Martina, ivrig för att få vara med och berätta.
”Den var svårt att få drag i den, må Du tro men nu kan vi det. Martin visade exakt hur man skulle göra.”
”Ja, Martin har visat oss massor av tricks!” skrattade Malin övertydligt med glittrande ögon och kastade en skygg blick mot den betydligt äldre mannen på andra sidan bordet.
”Han tycker också att vi borde ha en bastu hemma på tomten bakom huset. Han kan bygga den, har han sagt. Med oss som hantlangare”, förklarade hon skrattande.
Men då kastade mor Turid en snabb blick på mig, sedan på sin man. Sade därefter med skärpa i rösten med sina ögon riktade mot mig och de unga damerna.
”Jag kan förstå att han vill det”, påpekade hon bestämt. ”Men det blir inte så. Han har inte tid att bygga en och så händig är han inte! Dessutom har han också sitt vanliga arbete att göra.”
Jag förstod. Även Jonte reagerade med nerdragna mungipor på systrarnas glättiga uttalanden och vilja att ”arbeta tillsammans med” Martin.
Deras mormor tittade återigen forskande på sin man, sedan på mig men vi sade ingenting mera. Jag tittade på Anders, Malins egentliga far, vilken utan att förstå småsnacket mellan min mor och mig. I stället utbrast han:
”Men så bra. Duktiga tjejer, att vilja ta sådana initiativ!”
Martin å sin sida, såg helt sorglös ut. Glad över att fortfarande få vara en deltagare i unga kvinnors ibland så oansvariga lekar i bastun och nere vid den närliggande sjön, där baddräkt sällan var nödvändig. Han sa inget, bara log glatt och jag förstod honom. Även om jag inte riktigt tyckte om, vad han troligen ägnat sig åt tillsammans med dem tidigare under månaden. Han är femtiofem år, tjejerna nitton! Snacka om ageplay! Men jag visste ändå, att han samtidigt såg till att sköta alltsammans snyggt inför andra, som tidigare gentleman åt mig!
Framåt kvällen, när vinet och andra, något starkare dryckerna kommit i glasen, sjöngs det trudelutter. Ropen, ’Skål, ta mig fan!’ blev flera och mer högljudda. Vi kysste varandra på munnen och jag kunde tydligt se, att min mor Turid gav Anders en alldeles för lång kyss till en bekant, till henne inte helt närstående. Vilket gjorde att jag höjde på ögonbrynen och kände ett plötsligt sting av svartsjuka.
(För de som inte känner till det, tillhör Anders sedan många år tillbaka en av mina verkligt nära vänner).
Hoppsan, är hon på det humöret i kväll, tänkte jag och blev genast mött av ett par oskyldiga ögon, som blinkade glatt och oskuldsfullt mot mig.
Även på andra håll var det midsommarfest. Från en närbelägen fastighet längre bort, hördes det dragspel och någon som skrålade en julvisa sex månader för tidigt, följt av en strof på, ’Räven överraskar grisen’.
Men vi var ändå duktiga och gjorde ungefär det man brukar göra på en midsommarafton och kväll. Vi hade satt upp metallbyglar i gräset och spelade krocket mot varandra. Den som förlorade var helt säkert bara darrhänt och siktade dåligt, men hade inte druckit för mycket. Det var alla överens om.
Så blev det vickning när skymningen kom och dimman över sjön intill sänkte sig. Flera fotogenlampor tändes och myggmedel sprutades på våra ryggar och andra nakna delar av kroppen. Varma koftor kom fram och filtar lades i våra stolar. Martin berättade en ful fräckis, vilken fick de yngre damerna tillsammans med Charlotte att generat skratta och Anders att sätta i halsen av ännu mera skratt. Jag och mor Turid, som hört historien förr, skakade bara på våra huvuden och undrade hur gammal karln egentligen var. Sedan skrattade vi också!
Vi åt kallskuret och andra rester på varma bröd och rosévinet var gott och en ny flaska kom snart på bordet. Att gå ut och plocka sju sortens blommor på en närbelägen och daggvåt äng hade vi tidigare talat om att göra, men andra aktiviteter hade kommit emellan och tagit över.
I stället talades det nu om nattbad i adamskostymen, vilket fick Jonte att snabbt reagera och skrika, ”YES! YES!” Sedan peka på mig och med hög röst förklara,
”Du skall också med, morsan!” vilket inte blev fallet.
Därefter reste han sig hastigt upp och började strax slita av sig kläderna. Malin och Martina, båda nitton år gamla och lika oblyga som han, gjorde samma sak. De försvann snart efter sin ett år yngre bror skrikande ner mot sjön i kanten av dimman. För att efter det försvinna ut i det mörka vattnet, där de glada skriken tystnade – om än enbart för stunden, när de doppade sina huvuden under vattenytan.
Martin, vilken också tyckte att det var en bra idé med ett gemensamt nattbad, ville att både han och jag skulle följa efter de tre ungdomarna. Han tittade först på sin fru, sedan på mig för att få mig att följa med i den ystra galoppen. Men jag höjde varnande ett pekfinger i luften, vilket betydde att det skulle varken han eller jag göra och han fogade sig motvillig.
Ibland är vuxna män som barn, kunde jag konstatera för mig själv. Men sa inget till honom, för det visste han redan att jag tyckte.
2. Inte lätt att vara man när yngre kvinnor lockar.
Tre av oss som satt kvar runt bordet samtalade i stillhet. Samtidigt lyssnade vi till ungdomarnas ystra skrik på avstånd och vi tittade tankfullt på varandra. Martin sade inget, utan surade och såg missnöjd ut. Undrade säkert varför han, tillsammans med mig, inte hade fått springa naken ut i vattnet och leka ’Kull’ tillsammans med ungdomarna.
Det var ju ändå en midsommaraftons kväll, tyckte han.
Till slut kom också sommarnatten och våra samtal blev mer sporadiska. Charlotte började att blinka med ögonen och meddelade att hon var trött. Men fyllde ändå på sitt vinglas upp till brädden. Kastade sedan en snabb blick på Martin, bara för att därefter luta huvud bakåt och låta innehållet sakta rinna ner i halsen utan att bita av en enda gång. Reste sig därefter upp och sade ’Hej då och god natt’ till oss andra. Vinkade försiktigt med några fingrar mot Martin och undrade skämtsamt, om hon behövde vara rädd för spöken eller annat farligt, då stugorna låg vid det mörka skogsbrynet längre bort.
Kanske var orden och den försiktiga rörelsen med fingrarna ett tecken till Martin? Det fick vi aldrig reda på. Men strax efter att hon lämnat oss och börjat gå stigen över strandängen, reagerade han och ropade efter henne.
”Du går mot fel stuga, Lottie!” Ett smeknamn jag inte hört honom använda tidigare.
Men Charlotte tycktes inte höra hans rop, utan trampade vidare bort i det skumma ljuset.
”Äh, hon hör ju inte!” förklarade han för oss andra, till synes förvånad. Reste sig hastigt upp från stolen han suttit på för att skynda efter. Samtidigt skulle han även visa henne hur ljus och vatten fungerade och var det förbjudna torrdasset fanns, sade han, innan han skyndade bort efter Anders syster.
Själv tyckte jag det var något som inte stämde och sade högt för mig själv:
”Men… har han inte redan gjort det tidigare? Förklarat hur den nya installationen fungerar.”
Jag tittade på de två kvarvarande vid bordet. Men varken mor Turid eller Anders reagerade.
Kanske hade Martins tidigare instruktioner varit svåra att förstå? Eller var det så att ljus och vatten inte alls fungerade som det borde? För efter en halvtimme var det fortfarande mörkt i fönstren till stugan dit Charlotte gått och Martin hade ännu inte kommit tillbaka. Mor Turid och jag tittade återigen på varandra utan att kommentera med ett ord, trots att våra misstankar troligtvis var samstämmiga. I stället talade vi om min tidigare depression efter separationen från Alf under våren och jag nämnde som hastigast, att jag fått lite hjälp med att bota problemen borta i skogarna i väst.
”På plats – i skogen?” frågade hon intresserad och lyfte på ögonbrynen så pannan kom i veck. Men fick strax ett milt leende över sitt ansikte, när jag något generad nickade positivt och berättade att jag träffat på en alf.
”Va, en alf? En riktig alf? Jaha Du…” Hennes konstaterande var övertydligt.
”Ja, men han hette faktiskt så”, försökte jag förklara. Men min mors leende blev bara större. Väl medveten om vad det hela troligen hade handlat om.
Hon förstod säkert annat också. Har alltid haft samma bacill i sig som jag själv har och gjorde under sina yngre år, en massa dumheter, när hormonerna ständigt var ute på språngmarsch i hennes kropp. Hennes leende sa mig allt och när hon rådde mig att slänga pillren, vilka börjar på ’C’ med brytskåra i mitten, förklarade hon att min depression säkert skulle försvinna av sig själv, om jag snarast gjorde det.
Själv berättade jag, att det hade jag redan gjort, innan jag reste till Värmland. Då blev hennes leende ännu större och hon sade högt, som för sig själv, medan hon tittade upp mot natthimlen:
”Jaha du, Eva-Lena… Då så, inget att fundera över mera. Men kanske jag också skulle behöva turista lite i de värmländska skogarna. Doppa mina nakna fötter i en skogssjö och få lite yngre ombyte i vardagen?”
Anders, vilken suttit tyst och lyssnat till vårt samtal, vaknade plötsligt upp. Tittade på mor Turid och frågade aningen arrogant:
”Doppa fötterna i en skogssjö. Varför inte doppa hela nakna kroppen?”
Jag försökte sparka till honom under bordet men träffade inte. Turid hörde vad han sade och fattade innebörden. Skrattade till och skakade på huvudet. Såg därefter på honom och svarade, medan hon såg Anders rakt in i ögonen:
”Och Du skulle säker kunna tänka dig att göra detsamma, samtidigt som jag? Skulle Du våga det? Det kan ju vara kallt i vattnet? Och… och vissa delar av den manliga kroppen brukar krympa då. Eller… vad tror Du?”
Anders, säkert överraskad av frågan och svaret, gav ifrån sig ett gapskratt men ville inte vara sämre och svarade:
”Naturligtvis, Turid! Det kan vi göra nere vid sjön! I morgon eftermiddag när solen lyser varm. Passar bra, va? Men bara Du och jag!”
Min mor kastade en snabb blick mot mig, samtidigt som hon knep ihop munnen och flinade i tysthet. Svarade sedan:
”Aha… Du skulle vilja det, va? Men var försiktig, min herre. Vi känner inte varandra så väl, så det kan ju bli en överraskning – för dig.”
Min mor vred på huvudet och blinkade med ett öga mot mig, innan hon böjde sig fram över bordet och fortsatte med blicken riktad rakt mot mannen framför sig.
”Du förstår, Anders. I min ungdom åt jag yngre herrar till middag då och då. Ibland även äldre gubbar, om jag fann dem tilltalande och de orkade med. Än har jag inte förlorat aptiten. Även om det tar lite längre tid numera, innan jag på allvar börjar kalasa på dem. Tänk om jag skulle försöka göra samma sak med dig? Om vi satt nakna nere vid stranden i solen, efter att ha doppat oss? Bara Du och jag?
Av vad jag har hört av min kära dotter, tror jag nog Du skulle kunna vara något för mig att sätta tänderna i. Även om Du inte längre är helt ung. utan endast en något kaxig, snart medelålders herre.”
Men Anders flinade tillbaka och svarade med samma mynt och påpekade:
”Du själv då? Du får ursäkta mig om jag är lite ohyfsad. Med tanke på ålder är jag ändå den yngre av oss två!”
Han tystnade men log fortfarande med hela ansiktet. Ända till mor Turid förde upp sina händerna i höjd med brösten utanpå klänningen och skakade dem lite grand. Såsom kvinnor ibland kan göra som en slags markering. Tittade fortsatt flinande på honom, sedan åter på mig. Själv markerade jag genom att sätta mina händer framför ansiktet och stöna:
”Sluta, morsan!! Sluta!”
Vilket endast gjorde att hon fortsatte att provocera mannen på den andra sidan bordet.
”Va då, Eva-Lena? Jag måste ju försvara mig…”
Vänd mot Anders, sade hon istället:
”Då säger vi så, Anders. Överenskommet! Eller hur?”
Mor Turid drog efter andan, jag skämdes, nu ännu mera. Jag var inte van att höra henne tala på detta vis. Anders var heller ingen hon brukade träffa, annat än tillfälligtvis hemma hos mig. Att hon ibland kunde uttrycka sig fräckt visste jag sedan tidigare. Men detta! Det fanns ju inget tvivel om vad hon anspelade på. Men kanske var det just detta, som gjorde att det så spännande? Naturligtvis!
Återigen vände mor Turid blicken mot mig och blinkade som tidigare med ena ögat. Det gick en ilning genom min kropp.
Hon tänkte verkligen göra det. På riktigt! Alltså, förföra honom bland buskarna nere vid stranden under nästa dag . Även Anders gav mig ett stort leende. Jag visste inte vad jag skulle säga. Men doppa sig i enskildhet tillsammans med min mor skulle han utan tvivel göra. Utan problem! Men några bisittare eller åhörare ville ingen av dem ha, som på något sätt skulle hjälpa till eller klappa i händerna av förtjusning om resultatet blev det jag trodde.
Anders är sedan många år tillbaka en av mina närmaste vänner. Speciellt nu efter att Alf och jag separerat. Jag ser honom ibland nästan som min egen man, men har honom bara till låns, då han numera bor tillsammans med sin syster Charlotte. Dessutom är han pappa till Malin, vilket ger honom ofta tillträde till mitt hus.
Mor Turid är gift men lite äldre än alla oss andra. Men utan att det hindrar henne från att ibland vilja krama om en man när det passar henne. Jag såg tillbaka på dem bägge och sade med låg röst när de båda titta tillbaka på mig, som för att få en bekräftelse på vad som de nyss lovat varandra:
”Titta inte på mig, ni gör som ni själva vill! Bara ni håller ungarna utanför det här. Jag tänker inte vara barnvakt och komma med några korkade förklaringar! Ungarna har både sett och hört alltför mycket hemma hos oss – och DOM kan sedan länge alla historierna om blommor och bin! Okej?!”
Men både min mor och Anders tittade medlidsamt tillbaka på mig, innan hon sade:
”Larva dig inte, Eva-Lena. Vi är alla vuxna, ungarna också – nästan, och Du om någon skall heller inte säga något!” Jag bet ihop tänderna och blev tyst.
Så kom Martin slutligen tillbaka, gående över det daggvåta gräset. Lite trött och såg synbart förlägen ut, när han passerade oss andra och sade, att det nu var läggdags även för honom. Vi svarade med ett, ’God Natt’ men i övrigt utan några andra kommentarer. Trots att vi säkert hade flera. Men när han skyndade förbi in i huset, hann jag ändå se att sommarnatten i skepnad av Charlottes uppenbarelse, ändå hade givit honom sitt alldeles särskilda leende. Då de vita boxershortsen, vilka han använde som underbyxor, stack ut ur hans ena ficka istället för att sitta på kroppen under långbyxorna.
Naturligtvis hade Martin och Charlotte kommit varandra nära, när han skulle visa henne något av de tekniska finesserna i den nya gäststugan, tänkte jag och hur dessa skulle användas. Säkert hade någon av dem då även ”råkat” halka på det fernissade golvet. Fallit och dragit med sig den andre ner på de nyinköpta madrasserna i dubbelsängen.
Dubbelsäng i en gäststuga? Javisst. I den här världen finns det en sådan, för att ge en förhöjd bekvämlighet åt gästerna!
”Oh… ursäkta mig, Charlotte. Så klumpigt av mig”, hade han kanske försvarat sig med? Men utan att släppa taget om henne – och kanske även om något av hennes bröst. Vilka aldrig har tyngts ner av mat till små bebisar.
Men den yngre kvinnan, mer erfaren än den äldre och sedan länge gifte mannen, hade helt säkert tagit initiativet och hållit fast honom och den första kyssen hade varit uppenbar. Vad som sedan skedde är upp till andra att fundera över. Men kärt och lidelsefullt umgänge är jag säker på det hade fortsatt med. Sådant kan ju hända vem som helst under en midsommarnatt, vet jag av egen erfarenhet. Medan jag under några sekunder funderade över vad Alf, mannen, som under våren flyttat ifrån mig, just nu sysslade med.
Någon gång tidigare, hade jag väl även råkat nämna för Charlotte, om en av Martins verkliga tillgångar. Nu, med en eller flera varma godnattkyssar på sina läppar av en man som hon endast var flyktigt bekant med, tog hon kanske chansen. Säkert var det inte svårt att övertala honom att ge henne en till och så ännu en, tills deras kläder fallit på golvet i gäststugan. Jag trodde heller inte att Charlotte hade blivit annat än glatt överraskad över den stora hästkuken, som Martin bär i sina byxor. Ett organ, vilken kan få vilken kvinna som helst att sjunga sommarpsalmer, strax innan den första orgasmen kommer. Sedan fortsätta så länge hon orkar hänga med, tills han ger henne den slutliga kyssen med flödande lava in i den nedre delen av hennes kropp.
Man skall inte göra något väsen av det. Nästa gång är det kanske Du själv, man eller kvinna, som bara råkar förirra dig in i fel kvinnors kjolar eller i mäns pantalonger. Det är så lätt hänt och kan bli dramatiskt. Men säg till dig själv, efter att det hänt; det är endast en midsommarnatt per år och den skall utnyttjas! Mer ville jag inte kommentera Martins mer än timslånga frånvaro från oss andra. Jag förstod honom så väl, efter att ha känt honom i mer än nitton år.
Det kanske även mor Turid och Charlottes egen bror Anders gjorde , om de två ens var medvetna om detta. Då de mer och mer börjat se varandra djupt in i ögonen och föra intelligenta samtal om livet i övrigt.
—–
För länge sedan när jag träffade Martin den första gången, var han en blyg och osäker man. Sjutton år äldre än jag och med ett brustet och kärlekslöst förhållande bakom sig. Sade han åtminstone, när vi första gången träffades. Så hände något efter att min väninna Anna och jag erbjudit våra tjänster en kväll till honom och hans goda vän Jonas. Många timmar senare blev till dag och då hade vi, förutom frukost, mottagit en rundlig ersättning av Martin och hans goda vän. En form av gratifikation som utbyte av tjänster kan man säga.
Snart ville de två trettiofemåriga gentlemännen träffa oss unga, vackra damer, med gungande byst och len hud att smeka på nytt. Vi svarade jakande och fick ett erbjudande, som vi inte kunde motstå.
När herrarna senare bjöd på extravagans på okänd ort, blev det en afton att minnas. Något det senare skulle bli flera av. När vi återvände till Martins våning i huvudstaden, blev det mer av den liderliga samvaron under ytterligare några dygns övernattning. Herrarna var exalterade och sade efteråt, att de ville träffa oss på nytt. Både Anna och jag kände oss som nyförälskade och upplevde samvaron mer än positiv. Då på flera sätt. Sedan blev det ytterligare flera gånger – och jag blev gravid. Inte bara en utan två gånger med knappt ett års mellanrum. Trots att Martin och jag egentligen inte hade sällskap i vanlig mening – vad jag kommer ihåg… Ibland mötte vi honom, ibland Jonas, ibland mötte vi några andra herrar emellan. Men inga var så älskvärda mot oss som Martin och Jonas.
När Martin så av en händelse något år senare träffade min mor men utan min vetskap, fanns det ingen återvändo och de blev ett par. Inget fel i det, va? Även om han, trots sin ålder, fortfarande har ett gott öga till yngre damer i familjen och bekantskapskretsen! Trots att min mor försöker hålla honom i band.
Män är inget han bryr sig om. Dessa får vi kvinnor ta hand om, bäst vi kan!
3. Ungdomar, som sover sött om natten?
Sommarnatten var ett faktum och efter ytterligare en stund började jag känna mig överflödig – men också ensam. Förklarade för de andra två, att jag skulle gå bort mot ungdomarnas stuga och säga, ’God natt’ till dem. Jag reste mig upp och började i sakta mak gå över den fuktiga ängen. Ner mot sjön där deras stuga var belägen.
Men redan efter några tiotal meter, stannade jag upp. Vände mig om och skulle just ropa till dem, om inte mor Turid och Anders ville följa med på en promenix. När jag såg att min mor redan flyttat sig närmare intill Malins pappa. Hällt upp mer rosévin åt honom och fyllt sitt eget glas med resterna ur flaskan med Champagne. Kanske för att stärka de fortsatta intelligenta samtalen i korgstolarna? Jag förstod att det var alltför sent att hejda dem och ensam vände jag mig åter bort för att gå mot sjön, till stugan där mina ungdomar brukade bo när de är hos sin mormor.
I mörkret närmade jag mig platsen med en viss försiktighet, väl medveten om vad de tre kunde syssla med, då de var ensamma som nu och utan mer vuxet sällskap. Men de kunde ju också redan ha lagt sina huvuden på kudden, trötta efter dagens tidigare festligheter i området, spel och annat roligt.
Men jag behövde inte fundera länge, när jag hittade ungdomarna i en kättjefull samvaro i gäststugan. Här var det minsann upptaget, det kunde jag gott se! Endast en sänglampa var tänd, vilket ändå gjorde att jag kunde se in i rummet de nu befann sig i. Även om belysningen var svag.
I mörkret utanför stugan trodde jag ändå att jag kunde stå och se in genom fönstren, utan att ungdomarna skulle se mig. Genom det lilla vädringsfönstret på husgaveln, vilket var delvis öppet, kunde jag stå. Stod jag där, kunde jag även höra deras stön och flåsande ljud – och ibland enstaka ord till varandra, när de gemensamma känslorna stegrades.
Sängarnas tre madrasser var lagda på golvet bredvid varandra. Med Jonte på rygg, stod Malin på knä med ett ben på vardera sidan om hans bröstkorg. Hennes underliv framskjutet mot hans mun vickande långsamt fram och tillbaka, medan hennes händerna samtidigt drog hans huvud nära intill sig. Ibland höll han om hennes bak, ibland sökte hans händer sig upp över hennes kropp och letade efter de runda och fylliga brösten att smeka.
Då och då gnällde Malin till, det lät nästan som om hon snyftade. Av allt att döma hade hon också suttit där ett tag, då hennes långa hår fortfarande verkade vara fuktigt efter det tidigare nattbadet. Av det frånvarande uttrycket i hennes ansikte, de ryckiga rörelserna i mellangärdet och den öppna munnen, som hastigt flämtade efter luft, var hon antingen på väg att få en orgasm. Eller så hade hon nyss fått den och detta var efterspelet.
”Ohhh…, Ohhh…, Jonte. Det är så skönt”, hörde jag henne mumla för sig själv.
Jonte, som säkert hörde vad hon sade, kunde inte svara. Han hade munnen full med Malins blygdläppar och flödande fitta.
Själv kunde jag inte annat än tyst hålla med, där jag stod ute i mörkret och kikade in, då jag så väl visste vad det handlade om. Lättpåverkad som jag är kunde jag inte låta bli, utan särade själv en aning på benen och strök med handflatan utanpå klänningen över det egna skötet. Jag kände ett sting av avundsjuka och ville plötsligt vara med på en av madrasserna på golvet därinne. Men visste samtidigt att det var helt omöjligt. Detta var deras liv, mitt var ett annat – även om både ungarna och jag ibland blandade ihop dem.
4. Tillbakablickar.
Medan jag avundsjukt stirrade på hur Malin långsamt juckade fram och tillbaka med fittan över Jontes mun och hörde hans sörplande ljud, när han använde sin tunga och sugande mun, dök en klar minnesbild från mina yngre dagars utsvävande liv upp i mitt huvud. En tid, vilken jag helst vill glömma men ändå inte kan.
Från ett tillfälle under några varma sommardagar i Sandhamn. Då jag blev bekant med Krister, eller Krilla, elingenjör, som han den gången presenterade sig som. Hur jag strax blev så förälskad i denna person med sina artiga och vackra ord till mig. Sirliga manér och som fick mig att känna mig som något helt annat, än den jag just då var. En ung och ganska lång kurvig kvinna med långt blont hår och ett vackert ansikte. Tjugotre år gammal, rak i både ryggen, målmedveten och som många män – yngre men framförallt äldre, av någon anledning plötsligt blev så förälskade i, när de kom mig nära. Och nära ville dessa män verkligen komma. Åtminstone vad det just detta de viskade i mitt öra, när de ville krama om mig under en dans eller under en promenad en sen kväll när vi träffats.
Kyssa mig på halsen under ena örat, som de retfullt kunde säga. För att sedan lägga en hand eller två på min byst, när dansen eller den sena promenaden plötsligt stannade upp. Samtidigt som de försiktigt undrade, om vi inte skulle gå någon annanstans, så att mannen kunde få se lite mera av de vackra kloten.
”Men Du kanske inte vågar visa dom? Kanske är dom inte som jag tror att de är? Så där mjuka och vackra… Eller?”
”Va då?” kanske jag svarade mannen och sträckte på ryggen för att locka mannen än mer med mina graciösa attribut. Vilket nästan alltid fick honom att säga nästa mening.
”Men jag vill ju bara känna och smeka dom lite… Hela Du är så vacker. Men Du kanske inte vågar – för mig, som är lite äldre?” var då ett ganska vanligt förekommande uttryck!
Vilket gjorde att jag nästan alltid, till synes veknade och gav efter men ändå sade:
”Visst, älskling. Men glöm inte – det är inte gratis.”
Vilket många av dessa herrar, redan från början tydligen var införstådda med.
Även den här gången var det en yngre man, en gentleman, som blivit så kåt och upphetsad av min närvaro, att han förklarade att han så plötsligt hade blivit sååå förälskad i mig. Sade att han ville ligga på rygg, med sitt huvud mellan mina nakna lår och lapa den droppande saven ur mitt darrande sköte. Vilket vi senare gjorde, efter att vi kyssts och hånglat och han flera gånger smekt och kramat mina stora tuttar och hela min nakna kropp.
Naturligtvis! Det hade gått snabbt, alltför snabbt och av allt som hänt under de korta timmarna innan, hade det gjort att jag tappat den viktiga kontrollen. Det hade fått mig att kvittra som en kanariefågel, samtidigt som jag hade haft svårt att vara stilla i sängen, när hans svepande tunga och sugande läppar ideligen rört vid mina känsliga delar.
”Ohhh…, Ohhh…, Krilla”, hade jag tyst stönat den gången, innan den första orgasmen hade fått min kropp att krampa och sprattla under tyngden av elingenjören kropp. För hans läppar, tunga och smekande fingrar hade varit så underbara.
Flera timmar senare, även under hans vän. Även då, helt gratis!
Nu strök jag återigen med handen över mitt sköte, denna gång när jag såg vad de knappt tjugoåriga ungdomarna gjorde framför mina ögon. Jag kunde känna hur skönt det var, precis som den gången, för länge sedan, och alla andra gånger därefter. Samtidigt som jag drog in saliv mellan mina tänder vid det lidelsefulla minnet.
”Glöm det. Glöm det, Eva-Lena! Det är borta nu, för alltid!” viskade jag till mig själv, där jag stod gömd bakom stugan och glodde in på mina barns kärleksfulla lekar.
”Glöm det, för helvete!!”
Men precis som så många andra gånger, gjorde sig minnena från ungdomens lättsinniga och ansvarslösa tid ibland sig tillkänna och störde min vardag. Som nu! Precis nu!
Nu får jag snart huvudvärk, tänkte jag när jag såg hur dottern särade mer på låren och tryckte sig än mera mot sonens sugande mun. En hastig huvudvärk kan jag ibland få, när jag blir riktigt brunstig och vill känna en kuk eller ett liknande surrogat, som söker sig in mellan mina lår och djupt in i min kropp. Det jag nu såg framför mina ögon, räckte mer än väl för att jag skulle påverkas.
Samtidigt som Malins kropp svajade försiktigt fram och tillbaka och med Jontes händer runt hennes brunbrända bak eller kramande om hennes bröst, mumlade Malin något, som jag först inte kunde uppfatta. Men efter att ha lyssnat mer koncentrerat vid det öppna fönstret, kunde jag utskilja orden, som hon upprepade gång på gång:
”Oh, Jonte, Jonte, jag älskar dig så. Fortsätt gör så… fortsätt… fortsätt…”
”Dom är duktiga, Du skall inte underskatta dom”, hade Martin tidigare under dagen sagt till mig, när vi talade om att måla stugor och friggebod och såga torr ved till basun. Säkert fanns det även annat han, den äldre mannen, visat dem att han kunde göra, misstänkte jag, utan att ha sagt något till de andra.
Systrarnas gemensamma kille, Jonte, nu på rygg på madrassen, fortsatte att slicka och sörpla med sin tunga och mun mellan systerns blygdläppar. Ville kanske visa att även han kunde något som Martin inte kunde? Och Malin fortsatte att gnälla, precis som jag själv brukade göra i samma situation. Väl medveten om den unge mannens kompetens beträffande kärleksfulla och sexuella aktiviteter.
Hur killen samtidigt lyckades andas, förstod jag däremot inte. Men jag har lärt mig, att män i motsvarande situation som sonen nu var i, lär sig snabbt. Precis som biet som suger nektar från en blomma. Ja, ja… Mina suckar var djupa och tunga.
5. Orgasmer.
Martina satt bakom Malin och även hon befann sig i ett liknande tillstånd. Hon visade med tydliga rörelser, att hon hade broderns kuk djupt begravd inuti sin kropp, där hon satt bakom sin fostersyster. Hennes bröst gungade inbjudande när hon, liksom jag själv ibland brukar göra, långsamt röra sig upp och ner över mannen. Rak i ryggen och med kuken helt säkert så långt in det bara gick. Med knäna stödda mot madrassen på golvet lyfte hon då och då på kroppen och lutade sig bakåt. Hennes armar utsträckta snett bakom sig som stöd och med händerna vilande på madrassen.
Gång på gång gjorde hon dessa rörelser medan hon böjde kroppen bakåt, för att sedan på nytt räta upp sig eller sjunka ihop. Ögonen slutna, munnen öppen, andningen ansträngd. Rörelsen upprepades, i övrigt hördes endast hennes svagt flåsande ljud, precis som från Malin. Hennes njutning var tydlig. Precis som hos sin syster, stod bröstvårtorna erigerade, var mörkare än normalt och pekade trotsigt rakt fram.
Återigen kände jag skälvningarna, när min kropp reagerade på det jag såg så nära inpå och mitt sköte började på nytt att sava. Det var jobbigt, riktigt jobbigt och upprepade gånger försvann min högra hand på nytt ner mellan mina ben. Men fortfarande utanpå klänningen och de små, nu våta trosorna!
Efter att jag en lång stund stått utanför det lilla vädringsfönstret i den fuktiga natten och sett hur dimman från sjön svept in mellan träden. Samtidigt iakttagit och lyssnat på de älskande tre, som om jag var en ”Peeing Tom”, ändrade sig plötsligt Martinas rörelser. Hon öppnade sina ögon och stirrade rakt ut i luften. Över Malins axel och rakt mot det öppna fönstret, där jag stod utanför och glodde. Det kändes som om våra blickar mötte varandras.
Hon ser mig, tänkte jag och då kommer jag senare att få höra, att jag har spionerat på dem. Om hon inte genast börjar vifta med händerna och skrika, att jag skall försvinna.
Men något sådant hände inte. Kanske skymde Malins huvud eller kropp, där hon satt strax framför systern, sikten mot fönstret under ett ögonblick? Skyndsamt tog jag ändå ett steg bakåt för att undgå att bli sedd i min ljusa klänning. Men blev i övrigt kvar i mörkret utanför det öppna fönstret.
Martina tycktes inte ha sett något. Istället rätade hon på sig, lyfte upp sin vänstra arm och grep med handen tag om systerns axel framför som för att få stöd. Den andra armen bara försvann framför henne bakom ryggen på Malin. Men strax förstod jag varför, när jag såg hennes plågade ansiktsuttryck och hur hon knep ihop ögonen som under en plötslig stress. Så hörde jag även hennes flåsande ljud. Strax blev rörelserna men även det flåsande suckarna högre och hastigare, samtidigt som jag kunde se hur hennes högra axel rörde sig allt snabbare.
Naturligtvis, tänkte jag. Hon är nära att få en orgasm och nu hjälper hon till med den högra handen! Precis som jag själv skulle ha gjort.
Ja, hela Martinas kropp arbetade. Brösten gungade och hennes grepp om systerns vänstra axel blev hårdare. Plötsligt lyfte hon även upp sin högra hand till den högra axeln framför sig. Troligen för att bättre kunna hålla balansen. Samtidigt som jag såg hur hon upprepade gånger hastigt lyfte och sänkte sin kropp med stöd av sina knän, över Jontes underliv och hans hårda kuk.
Så plötsligt kastade Martina tillbaka sitt huvud, skrek till, tog ett snabbt andetag och därefter hördes ett nytt mer utdraget stön, innan de välkända orden hördes från hennes mun.
”Ohhh… hjälp. Jag kommer! Ohhh… Hjälp mig nån! Det går för mig!!”
Hennes ögon var fortfarande hårt hopknipna, kroppen skakade och under en kort stund rörde sig hela bålen fram och tillbaka i kramper, innan rörelserna långsamt började avta. Samtidigt som den djupa andhämtningen fortsatte något längre. Men blev ändå långsammare – och till slut svagare.
Martinas ansiktet, halsen och bröstet under var blankt av svett. Hon andades fortfarande tungt och hängde med sina armar om systerns hals bakifrån. Stödd med sitt huvud mot hennes rygg, medan det fortfarande ryckte av kvarvarande konvulsioner genom hennes kropp. Slutligen tycktes hon ändå lugna ner sig. Med trött blick sträckte hon på sig och såg sig om i rummet de befann sig i.
6. Mera orgasmer.
Under hela tiden hade Jonte varit den passive på rygg på madrassen på golvet. Nu tryckte han Malin ifrån sig med händerna och sade med grötig röst ut i luften:
”Nu orkar jag snart inte mera. Nu var det nära, mycket nära. Nästa gång Du sätter dig på mig, Martina, klarar jag inte av att hålla mig längre!”
Det lär förebrående. Åtminstone lät det så för mig, där jag stod utanför fönstret och lyssnade. Men kanske var det inte det?
Malin sade först ingenting, lyfte endast upp sitt ena ben och gled av Jontes bröstkorg. Ställde sig under en kort stund upp på madrassen bredvid honom och petade med några fingrar mellan sina uppsvällda blygdläppar. Samtidigt som hon böjde sig framåt och tittade ner på sitt vidöppna underliv, där Jonte tidigare låtit sin tunga och sugande läppar smeka. Hon log för sig själv, tittade på killen nedanför och lade sig sedan ner på den andra madrassen intill men med sitt huvud nära hans. Sade sedan tillräckligt högt, efter att ha kastat en blick på sin syster:
”Gulle dig, Jonte. Det här gjorde Du bra. Den här gången också! Vi älskar dig. Det vet Du, va? När Du är så här duktig. Annars också. Martina och jag vill inte ha någon annan kille än dig.”
Kanske log han som han brukade göra? Kanske sade han något? För mig lät det snarare som om Malin ville visa för systern, hur mycket just hon uppskattade broderns behandling av henne.
Däremot kunde jag tydligt se hur Martina, som fortfarande satt tyst och koncentrerad över Jontes bäcken hastigt stelnade till.
Var det av svartsjuka? undrade jag för mig själv, när jag såg hennes reaktion.
Men såg istället hur en av händer återigen sökte sig ner över hennes mage och venusberg och vidare mot hennes framträdande klitoris och blygdläppar.
När fingertopparna rörde vid den övre delen av organet ryckte hon hastigt till, som om hon fått en elektrisk stöt. En klitoris ollon är inget man pillrar på hur som helst, om den är erigerad. Det vet jag om någon, och tänkte på flera av de unga män, som jag under åren fått lära hur en kvinnas sköte fungerar. Då den oftast är som känsligast!
Med sina ben pekande åt vardera hållet där hon satt över Jontes höfter, var det ingen hemlighet hur Martina såg ut mellan benen. Det tidigare så öppna och våta rosafärgade skötet med de svullna blygdläpparna, hade nu dragit ihop sig något efter hennes första orgasm. Men det behövdes inte mycket massage av de långsamt snurrande fingrarna, förrän fittan åter började öppna sig. Snart visade sig också den framträdande och glänsande fukten över den veckade och ömtåliga huden, på att hon visste vad hon gjorde och att hon tyckte det var skönt.
Åter slöt Martina sina ögon i koncentration, efter att hon på nytt satt sig tillrätta över Jontes bäcken. Hennes bröstvårtor var återigen inbjudande hårda och färdiga att plockas av en kärleksfull partners läppar – man eller kvinna. Hade jag inte stått gömd utanför stugan, utan varit naken tillsammans med de andra tre, hade jag säkert lutat mig fram, hållit om henne och sugit in de söta knopparna, en efter en i min mun. Smekt dem med tungan och fortsatt att suga på dem, medan jag med den andra handen kupat och smekt hennes vackra och ungdomliga bröst. Medveten om att dottern då börjat göra samma juckande rörelser med sitt underliv, som vilken kättjefull kvinna som helst i samma situation skulle finna på att göra, i väntan på att få det fyllt av något varmt och levande.
Tillbakalutad och med den vänstra handen stödd på madrassen bakom sig, rörde Martina sin hand med de spelande fingrarna upp och ner över och mellan blygdläpparna. Ner mot öppningen till kärlekens tunnel. Sedan upp igen mot den markerade ömma knoppen, men utan att direkt röra vid den. Endast cirkulerande med fingertopparna, runt, runt sin klitoris, som snart började likna en näbb på en större rovfågel. Allt medan den kåta känslan blev mer och mer intensiv.
På nytt avundades jag henne, där hon naken satt med sina ben på vardera sidan om Jontes höfter. Jag tryckte än en gång min hand hårt över mitt eget sköte och lät två av fingrarna pressas hårt in mellan mina blygdläppar. Trots att jag fortfarande hade både sommarklänningens tunna tyg och de små trosorna emellan mina fingrar och det nakna skötet.
”Ohhh… Ohhh… Ohhh…”, suckade Martina, medan hennes hand fortsatte att röra sig långsamt fram och tillbaka, upp och ner mellan de helt öppna låren. Själv ville jag göra detsamma men var tvungen att vara knäpp tyst.
Hennes bäcken rörde sig långsamt och juckande med tydliga rörelser. Där hon satt med Jontes kuk precis bakom sig. Om den fortfarande var hård var för ögonblicket svårt att veta. Kanske gjorde Martina detta medvetet inför de två andras blickar? Kanske ville hon visa upp sig? Demonstrera sin nakna kropp, de fullmogna men fortfarande ungdomliga brösten. För att inte tala om det nu öppna skötet med de uppsvällda blygdläpparna? För då och då kunde jag tydligt se hur hennes ögon försiktigt öppnade sig kisande och tittade på de andra två.
För hon hade väl inte sett, att jag stod utanför och glodde på dem? tänkte jag. Hemska tanke!
Malin tillsammans med Jonte, som Martina fortfarande satt på, låg till synes tysta och iakttog systern. Kanske var det någon av dem som viskade något, för plötsligt öppnade hon hastigt sina ögon helt och stirrade mot ingenstans i rummet. Utbrast så med tydlig adress till de två andra :
”Tyst! Tyst! Säg inget nu. Det kommer mera!”
Martinas högra hand försvann bakom ryggen. Hon lutade sig framåt med kroppen och de rara brösten svängde ut. Stödd på knäna och med ett koncentrerat uttryck i sitt ansikte, sökte hon med handen bakom sig. Lyfte lite mera på kroppen och i mellanrummet mellan sina lår, petade hon med handen in Jontes styva kuk. In på den plats där den trivdes allra bäst.
”Ohhh… Ohhh… vad Du är skön”, mumlade hon med låg röst, när hon sjönk ner över den fortfarande hårda kuken.
Lutade sig åter något bakåt och lät sig sjunka längre ner, tills hon satt helt nere över sin brors underliv. Med hjälp av knäna höjde och sänkte hon sig upp och ner några gånger, samtidigt som de suckande ljuden från henne upprepade sig.
”Ohhh… Ohhh…, jag älskar dig.”
Därefter lutade hon sig framåt och ner mot sin bror. Kanske för att komma honom nära och kyssa honom? Direkt lyfte han upp sina händer och tog emot henne genom att lägga händerna om de stora brösten och krama dem hårt.
”Ohhh… Ohhh…, Jonte, stönade Martina. Malin har rätt, vi älskar dig, vi älskar dig!Även om Du ibland är en sån… jobbig typ och retsticka.”
Det sista orden sade hon med låg röst, men tillräckligt högt, så att även jag hörde vad hon sade utanför fönstret.
Var dessa ord ärliga eller enbart spefulla, med tanke på vad Malin nyss sagt till honom? undrade jag för mig själv.
”Jobbig? Jaså?” frågade Jonte med sin förledande röst och flinande stor, som bara han kan. Släppte ner systern helt intill sig, lade sina händer omkring hennes kropp medan deras läppar strax hittade varandras.
En kort stund låg de på det viset. Samtidigt som jag med stor tydlighet kunde se från min stående position, hur Martinas höfter sakta började röra sig i juckande rörelser, böjd över sin brors underliv. In och ut rörde sig den av fukt skimrande kuken.
Men efter en kort stund, sköt han henne ifrån sig mot en mer upprätt ställning. Sedan utbrast han med låg röst, medan de såg varandra i ögonen:
”Kom nu, Martina. Inte för länge nu. Annars går det för mig, utan att Du hinner med!”
Samtidigt som han sade detta, lyfte han långsamt upp sitt underliv så lång han kunde. Martina kände helt säkert detta i sin fitta och började genast röra sig med djupa och kraftiga rörelser fram och tillbaka över honom, medan han sjönk tillbaka. Hennes ögon, som till en början såg in i Jontes, blev efter en kort stund som frånvarande och till slut helt slutna.
Jag förstod att hon återigen hade gott in i sig själv och var nu helt koncentrerad på att få en ny orgasm.
Något framåtböjd och stödd på sina armar, fortsatte hon att långsamt jucka fram och tillbaka. Men ibland lyfte hon åter upp sin kropp, med stöd av knäna. Högt upp, bara för att direkt efteråt hastigt sjunka tillbaka ner över honom igen. Samtidigt som hon lät höra ett långt och utdraget stön, vilket var ett tydligt tecken på att hon så innerligt njöt av situationen hon befann sig i.
”Ohhh… Ohhh…”
Så plötsligt, mitt i alltsammans och fortfarande med ögonen slutna, upprepade hon återigen några av de tidigare orden:
”Tyst nu! Tyst! Säg inget nu!” och inte ett ljud hördes förutom Martinas egna stön. Ibland ganska höga, ibland enbart som svaga suckande ljud, som när en mans kuk glider in och ut ur en kvinnas kropp.
Men efter ytterligare en stund ökade hennes rörelser på nytt och blev snabbare och mer intensiva än tidigare.
Med kroppen nu mer framåtböjd, gned hon sin klitoris och övre delen av sitt sköte mot sin brors kortklippta och sträva pubeshår. Om och om igen, fram och tillbaka. Brösten gungade i takt och flera gånger lyfte Jonte upp sina händer för att fånga in de mogna brösten ovanför sin egen bröstkorg. Vilket endast gjorde att systern böjde sig ytterligare något framåt, samtidigt som hon lät höra ett tydligt rosslande ljud. Helt annorlunda än hennes vanliga stämma, när brodern med sina händer och fingrar tydligen kramade dem hårt.
”Ohhh…, Jonte. Ohhh… Ohhh…, det kommer snart!” frustade hon.
Martina fortsatte att trycka och röra sitt sköte mot killen under henne. Ibland ganska hårt, ibland betydligt lättare men fortfarande koncentrerad. Ibland grimaserade hennes ansikte, som om hon plötsligt hade ont någonstans och munnen öppnades och den forcerade andningen hördes tydligt.
Så ändrade hon ställning. Fortfarande stödd på sina utsträckta armar, hade hon nu även rest sig mer upp med underkroppen, stödd på sina knän. Samtidigt som hon först lutade sig något mer framåt, stötte hon upprepade gånger sitt underliv hårt bakåt mot den unge mannen, som låg under henne. Hon rörde sig nu som om hon var en maskin, upp och ner, fram och tillbaka, dunk dunk. Huvudet var sänkt och det blonda håret var i ett enda virrvarr, som flög framåt och runt hennes huvud när hon rörde sig. Det gick heller inte att se hennes ansikte längre.
Nu går det för henne, tänkte jag. Nu kommer orgasmen!
Men istället var det Jonte som började stöna högt. Knuffade hastigt undan Malin vid sin sida och bredde ut sina armar för att bättre kunna hålla emot. Med kraft lyfte han åter upp sitt underliv flera gånger mot Martina, som till synes outtröttlig fortsatte att kämpa med dessa kraftigt juckande rörelser, för att på nytt få nästa orgasm att explodera.
”Oh.. Oh.. Oh.. Ohhh… Ohhh…”, flåsade killen med med korta, snabba och grova stön under henne. Stod så kvar under några sekunder, innan han uttröttad sjönk ihop med armarna utsträckta från kroppen. Samtidigt som något slags svagt jämrande läte hördes innan han blev helt tyst.
Efter ytterligare några sekunder kom även Martinas orgasm. Våldsam som ett mindre vulkanutbrott. Från att nyss rört sig över Jontes underliv med snabba och kraftfulla rörelser, blev dessa plötsligt långsamma och riktigt sega. Medan hon själv såg ut som om hon var helt frånvarande. Samtidigt gav hon ifrån sig några korta, gutturala och höga stön, för att därefter åter tystna, när hennes kropp återigen under några sekunder började skaka hastigt och intensivt. För att därefter nästan helt stilla sig.
Martinas ögon blinkade okontrollerat och i nästa ögonblick föll hon ihop med en utdragen suck och till synes nästan medvetslös, långsamt över brodern, med sina ben utsträckta på vardera sidan av hans kropp.
Trots att Jonte själv var trött, lyckades han fånga upp systern när hon föll över honom. Höll till en början om henne med bägge sina armar, för att hon inte skulle ramla av honom. Men efter bara en kort stund lät han henne rulla ner på madrassen vid sidan av, där Malin tog emot henne.
7. Lust och suget efter en kropp att krama.
Trots att vi tillhör samma familj där flera av oss har samma kön, kände jag ändå hur det kittlade i mina tankar och sände ilningar genom min kropp. Ner mot mitt eget underliv, när jag såg de nakna unga kvinnorna och mellan dem sonen med den nu kletiga, slocknande kuken. Som jag visste snart skulle kunna bli stor och hård igen. Jag såg på Jontes ansikte. Såg hur han såg ut runt sin mun, där fukten från Malins sköte hade blandats med hans egen saliv och nu till synes stelnat, och jag sade tyst till mig själv:
”Ge mig ett tecken, grabben. Endast ett litet tecken och jag kommer rycka upp dörren till stugan. Kasta mig över dig och ta Malins plats över din mun och tunga och be dig, om att ge mig samma behandling, som Du tydligen redan givit henne. Eller Martina!”
Men något tecken kom aldrig och jag fortsatte att stå i sommarnattens relativa mörkret utanför gäststugans vädringsfönster och våndas av det jag nyligen sett framför mina ögon.
Jag fortsatte att se på dem, men framförallt iakttog jag Malins reaktion, då hon så plötsligt blivit utan en man att krama. Då deras gemensamma man på madrassen bredvid henne, istället vänt sig mot den andra systern.
Jag tänkte på avund, på svartsjuka och rivalitet syskon emellan och undrade hur dessa tre skulle kunna hantera just detta i framtiden. Eftersom de sedan länge sagt att de älskade varandra och fortfarande ville fortsätta att bo tillsammans. Trots att jag visste att deras trohet till varandra, hittills inte alltid varit till hundra procent. Precis som jag själv inte alltid har kunnat hålla mina utlovade löften om samma sak till män i min närhet.
Detta var tankar jag fick, medan jag stod vid gaveln av stugan och kikade in genom det öppna, lilla fönstret. Såg på de nakna, unga kvinnorna, där den ena är min biologiska avbild, vilken framför mina ögon nyss fått en kraftfull orgasm tillsammans med sin bror. Snart tjugo år gammal och tydligen med samma behov, som jag själv alltid hade i den åldern och fortfarande har, tänkte jag. Ibland även med en nästan omättlig erotiska hunger, svår att släcka. Precis som hennes mormor en gång också hade, när hon var ung.
Den andra unga kvinnan, min fosterdotter Malin sedan många år tillbaka och som sedan länge kallar mig för mamma. Jämngammal med Martina, agerar hon som om hon är min riktiga dotter, vilket gör att även hon också är det i mitt hjärta.
Sonen Johan eller Jonte, som han mestadels kallas. Den yngsta i familjen, även om man inte kan tro det, när man hör honom tala och raljera över mannens roll i familjen. Numera den ende mannen i huset och som sådan en auktoritet. Åtminstone i han egna ögon men med ett stort hjärta och älskad av oss alla.
Jag bet ihop och försökte hejda mig från att inte komma, få min egen orgasm, där jag nu stod lutad mot ett mindre träd utanför den lilla gäststugan i sommarnattens relativa mörker. Med klänningens främre del uppdragen och hoprullad under hakan och med mina små trosor förda åt sidan, samt med utsikt fortfarande in genom det lilla vädringsfönstret, väntade jag på nästa fas av sommarnattens leende.
Efter att en lång stund tidigare ha studerat de tre ungdomarnas kättjefulla kärleksakt, hade jag slutligen inte kunnat låta bli att börja röra vid mig själv. Först utanpå kläderna. Men efter en stund av irriterande återhållsamhet, hade mitt blygsamma första, försiktiga petande hamnat innanför mina trosor. Snart med hela handen full av fuktiga blygdläppar och mina fingertoppar snuddande längre ner mot kärlekstunnelns öppning. Långsamt runt, runt omkring.
Kåt, brunstig, kättjefull blev jag, kalla det vad Du vill och snart lät jag fingertopparna på de tre mellersta fingrarna direkt glida mellan mina blygdläppar. Först upp, utan att vidröra min klitoris och sedan ner igen till min öppning. En gång, två gånger, flera gånger med mina ben sedesamt ihop. Så lite snabbare – och snart hade det blivit till något annat, än bara en smeksam och vänlig rörelse över mitt sköte. Mer seriöst, mer fokuserat, hårdare och mer avsett att ge min kropp och hjärna tillfredsställelse. Med benen och låren bredare isär.
Mina fingrars försiktiga rörelser, hade blivit mer intensiva och öppnat min fitta. Blygdläpparna var nu stora och uppsvällda. I mitten av min handflata, min klitoris erigerad som en liten penis. Det visste jag utan att ha rört vid den – ännu. Ju hårdare jag gnuggade och tryckte handens tre mellersta fingrar mot kärlekstunnelns öppning, kände jag hur lätt de gled in genom mynningen, när jag böjde mig framåt för att nå in.
Fittan bara väntade på att något levande skulle tränga sig in, för att ge mig den tillfredsställelse jag nu verkligen behövde och ville ha. Att direkt smeka min klitoris vågade jag däremot fortfarande inte. Det skulle helt säkert bli förödande. Både för mig själv och de tre, som säkert snart skulle fortsätta att knulla som kaniner inne i gäststugan. Avslöjad vill ingen bli när lusten känns i kroppen och det som bäst snurrar i huvudet. Ändå ville jag återigen knacka på dörren och be om att få vara med. Ville känna en mans kuk. En ung man, som jag visste orkade och som snart kunde ladda om, efter en kortare tid än många andra yngre män jag träffat under år som gått. Sedan min orgasm och gärna flera efter det. Högljudd och ibland våldsam, bara jag fick dom!
Men jag bet ihop, höll emot, kände hur tårarna trängde fram. Men jag vågade inte släppa fram den – orgasmen. Eftersom jag helt säkert skulle låta minst lika mycket som Martina och Malin. Om inte mera, när jag inte längre kunde hålla emot och då skulle ingen kunna stoppa mig.
Det var det sista ögonblicket jag såg av dem, denna tidiga midsommardagsmorgon. Långt innan dimman över sjön hade lättat och ljuset till fullo kommit tillbaka.
Efteråt låg de i en hög tillsammans på madrasserna, nakna som de kom till denna värld. Utmattade men ändå redo att om ytterligare ett antal timmar, åter fortsätta sitt sorglösa liv och jag avundades dem så det nästan gjorde ont i min kropp. Jag önskade av hela min hjärta att jag på nytt kunde få vara nitton – tjugo år gammal och slippa tänka på ansvar och framtid.
Men det är klar, jag skulle inte vilja vara lika blåögd som den gången – för länge sen. För då hade det helt säkert inte blivit några ungar, som jag nu stått och tittat på.
Det sista jag såg av dem, innan jag lämnade min utsiktsplats vid gaveln av deras stuga, var när några armar rörde sig bland dem och drog över sig en filt eller täcke. En annan hand hittade knappen till sänglampan – och därefter blev det mörkt i stugan.
Fortsättning i del 3b.
Snart medelålders?
- Depression och Vårkänslor, del 1 i serien.
- Grannen och berättelsen om dubbelmackan, del 2 i serien.
- Midsommar och morgonen därefter, del 3a i serien.
- Midsommar och morgonen därefter, del 3b i serien.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.