Ystad Saltsjöbad

Ystad Saltsjöbad

 

Jag kör. Högerhanden vilar på växelspaken, vänsterarmen utsträckt mot ratten. Solen ligger lågt över den skånska landsbygden och målar allt i det där mjuka, gyllene ljuset som bara kommer i brytet mellan sommar och höst. Bilen luktar Fridas parfym. Det är en doft jag känner igen – den hon alltid tar fram inför de här nätterna. Lite sötare, lite mer utmanande än den hon använder hemma.

 

Två nätter. Bara två. Men det räcker. Hemme väntar tre barn, läxor, fotbollsträningar, den ständiga ljudmattan av röster och behov. Här finns inget av det. Här är det bara vi. Jag känner det redan i kroppen – den där tysta lättnaden som kommer när man lämnar vardagen bakom sig. Som om någon dragit en ridå för allt det andra.

 

Frida sitter bredvid mig med fötterna uppdragna i sätet.  Hon är vacker på det där naturliga, solbrända sättet som inte behöver smink.

Mörkblont hår, ofta uppsatt i en enkel knut eller fläta, men när det faller fritt ligger det i mjuka, solblekta strån över axlarna. Blå ögon – klara, lite smala när hon ler, med den där varma, nästan listiga glimten. Fräknar över näsryggen och kindbenen. Munnen mjuk, läpparna fulla nog att man alltid vill kyssa dem.

Kroppen är vältränad utan att vara hård. Smala axlar, långa armar, en midja som smalnar av snyggt. Små, fasta bröst – precis lagom för handflatan, med ljusrosa vårtor som stramar till när hon är kåt. Höfterna har en mjuk sväng, rumpan rund och fast. Låren är starka, len hud, och mellan dem är hon vid tillfällen som dessa noggrant rakad, mjuk och blank. Det syns att hon rör på sig, att hon är van vid sol och vatten och att bli tittad på.

När hon går i bikini sitter tyget precis där det ska. När hon ler – det där lilla, privata leendet – blir hon nästan svår att titta bort från. Inte för att hon är perfekt. För att hon är levande. Varm. Sexig på det tysta, självklara sättet. Elva år har inte förändrat det. Bara gjort det mer mitt. Jag tittar på henne medan jag kör. På hur klänningen ligger över hennes lår, hur hon rör sig när bilen svänger. Hon är snygg. Sexig på ett sätt som aldrig blivit tråkigt. Jag beundrar det fortfarande – hur hennes kropp ser ut, hur hon bär den utan att tänka på det. Som om det är det mest naturliga i världen att vara så där.

 

– Två nätter, säger hon tyst. – Bara vi.

 

Jag nickar. Vi har sagt samma sak varje gång vi åkt hit. Ystad Saltsjöbad är vår plats. Där sexet fortfarande kan kännas som något mer än det vana, trygga, sköna vi har hemma. Hemma är det bra. Vi kan varandras kroppar. Jag vet exakt hur hennes andning förändras, var händerna ska ligga, när det ska ta slut. Det är skönt. Men det är också… enformigt. Lite av det där som kommer när man älskar någon så djupt att överraskningen försvunnit. Här brukar det bli annorlunda. Långsammare. Hungrigare. Mer skratt mitt i det hela. Mer av den där känslan att hon fortfarande kan överraska mig.

 

Vi svänger in mot hotellet. Fasaden lyser i eftermiddagssolen. Jag parkerar, stänger av motorn och tittar på henne en stund till. På munnen, på halsen, på hur hennes bröst rör sig när hon andas. Hon märker det och ler.

 

– Glad att vi åkte?

 

– Alltid, svarar hon. Den där lilla, privata leendet som bara jag får se.

 

I receptionen känner de igen oss när de slår in bokningen. Vi har varit här tillräckligt många gånger för att det ska märkas. Den leende kvinnan bakom disken kollar i datorn, tittar upp och säger:

 

– Ni är trogna gäster. Vi har uppgraderat er till ett havsutsiktsrum på tredje våningen. Lite större, lite finare säng. Och en bättre balkong.

 

Frida tittar på mig och leendet blir bredare. Jag känner den där lilla värmen i bröstet. Det är sådant som gör det här stället speciellt – inte bara platsen, utan känslan av att bli sedd. Av att vara mer än bara ett par bland andra.

 

Rummet är ljust och stilla. Stor säng med vita lakan, mjuka handdukar staplade på en stol. Från balkongen ser man havet, den långa stranden och folk som går nere vid bryggan. Vi lämnar väskorna, går ut en stund och andas in den salta luften. Långt borta hörs vågorna. Någonstans där borta finns barnen, vardagen, allt det som väntar. Men inte nu. Nu finns bara det här – vinden i hennes hår, hennes hand i min, och den tysta överenskommelsen att de här två nätterna är våra.

 

När vi kommer in igen är det som om något redan har börjat skifta. Jag öppnar vinet. Frida tar av sig klänningen utan att säga något. Hon står i bara underkläderna och tittar på mig medan jag häller upp. Jag vet redan hur hon ser ut under dem. Hon är noggrant rakad – mjuk och len, precis som hon brukar vara när vi åker hit. Det är en detalj hon alltid tar hand om inför de här nätterna. Jag har sett henne göra det hemma, med den där koncentrerade minen, och det gör något med mig varje gång.

 

Vi dricker långsamt. Kysser varandra. Lägger oss på sängen. Sexet kommer som det brukar göra här – inte hetsigt, men med mer uppmärksamhet, nyfikenhet. Det här första sexet brukar vara lugnare, vi vet att det kommer mer senare. Mina händer över hennes kropp som om jag fortfarande kan bli förvånad. Jag smeker hennes bröst, magen, låren. När jag glider ner mellan dem känner jag hur våt hon redan är. Våtare än vanligt. Det gör något med mig. Hon är blöt redan innan jag riktigt börjat, och det får mig att vilja ta det långsammare, känna mer. Hennes lår runt mina höfter. Andningen som blir djupare. Jag tittar på henne medan vi rör oss – på hur hennes ögon halvsluts, på hur munnen öppnas lite, på hur vacker hon är när hon ger sig hän. När vi ligger stilla efteråt, svettiga och nöjda, tittar hon upp i taket och säger:

 

– Spa?

 

Jag nickar. Vi duschar tillsammans, långsamt, med händerna som fortfarande inte riktigt vill släppa taget. Sen tar hon fram bikinin. Den mörkblå, den som sitter precis så som den ska. Små byxor, en topp som håller hennes små bröst utan att dölja dem. Hon drar den på sig framför spegeln och jag sitter på sängkanten och tittar. Jag beundrar hur snygg och sexig hon är. Hur hennes kropp ser ut i det där tyget. Hur hennes rakade hud syns när byxorna sitter lågt. Jag vet att män kommer att titta. I bastun, vid poolen, i bubbelbadet. De kommer att se henne och tänka samma sak som jag tänker nu. Men hon är min. Bara min. Det är en tanke som lugnar mig mer än något annat.

 

Hon vänder sig om, ler och sträcker fram handen.

 

– Kommer du?

 

Jag tar badrocken, knyter den och tar hennes hand. Vi går ut genom dörren, ner i hissen, och sen korridorerna mot spa-avdelningen. Vi är lite påverkade av vinet. Hissen doftar av klor och parfym. Frida lutar sig mot mig, handen under min badrock, fingrarna lätt mot magen. Jag kysser hennes tinning. Hon luktar fortfarande av sex och dusch.

 

Spa-avdelningen är precis som den brukar vara. Stora glaspartier mot havet, dämpad belysning, den där tunga, varma luften som lägger sig över huden. Musiken dunkar lågt i bakgrunden – lounge, mjuka beats, inget som stör. Vi hänger av oss badrockarna och går rakt ut i den stora inomhuspoolen. Vattnet är skönt, lite svalare än kroppen. Vi simmar några tag, sen stannar vi vid kanten nära varandra. Hon lägger armarna runt min nacke. Jag drar henne in mellan mina ben. Vi hånglar. Långsamt. Mun mot mun, tungor som letar, händer under vattnet. Det är mysigt på det där enkla sättet. Ingen brådska. Bara vi, vattnet, och känslan av att vara borta från allt.

 

Efter en stund beställer vi ett glas bubbel från baren vid poolkanten. Det kommer på en bricka, kallt och pärlande. Vi dricker och tittar på folket. Det är blandat, precis som det brukar. Mycket danskar – man hör det på språket, det där mjuka, sjungande. Unga tjejer i ett gäng som skrattar högt nere vid den andra kanten. Par i olika åldrar. Några snygga, unga killar med tränade kroppar. Äldre män med grått hår och lugna rörelser. Kvinnor i alla former. Det är samma blandning varje gång. Ingen sticker ut mer än någon annan. Bara människor som också har lämnat något bakom sig för en natt eller två.

 

Jag tittar på Frida mer än på dem. På hur vattnet glänser på hennes axlar, hur bikinin sitter, hur hennes rakade hud syns när hon lyfter sig upp på kanten en stund. Hon är snygg. Sexig. Och hon är min. Det tänker jag medan jag dricker. Medan jag känner hennes ben mot mina under vattnet.

 

När glasen är tomma simmar vi vidare till en av utepoolerna. Luften är svalare här ute, men vattnet är varmare. Vi sätter oss i ett hörn med utsikt över havet och de få lamporna längs stranden. Hon lutar huvudet mot min axel. Jag smeker hennes lår under vattnet. Det är tystare här. Bara ljudet av vatten som skvalpar och musiken som hörs svagt inifrån.

 

Efter en stund säger hon:

 

– Bastu?

 

Jag nickar. Vi tar handdukarna, går in igen och upp till bastuavdelningen.

 

Värmen slår emot oss när vi öppnar dörren. Torr, tung luft. Doft av trä och svett. Vi sätter oss på den mellersta nivån. Frida nära mig, låret mot mitt. Den mörkblå bikinin sitter som den ska. Jag känner redan hur svetten börjar rinna längs ryggen.

 

Det sitter redan ett par där inne. Mannen är ungefär vår ålder, mörkt hår, tränad. Sarah är mörkare än Frida. Mörkbrunt utsläppt hår som klibbar mot huden av svett. Ljusbruna ögon, nästan honungsfärgade, med en lugn, medveten blick. Höga kindben. Mjuk mun.

Kroppen är fylligare än Fridas – men vältränad. Större bröst, tunga och fasta. Mjuk midja, runda men starka höfter. Hon rör sig långsamt, säkert. Som om hon vet exakt vilken effekt hon har.

 

– Niklas, säger han. – Och det här är Sarah.

 

Vi presenterar oss. Magnus och Frida. Handskakning över den varma luften, lite generad som man blir när man sitter i badkläder och ska vara artiga.

 

– Brukar ni komma hit ofta? frågar Niklas.

 

– Ja, svarar jag. – Några gånger om året. Det har blivit vår grej.

 

Sarah nickar och torkar sig i pannan med handduken.

 

– Det är skönt att svettas ur veckan. Lämna allt det andra. Vi har barn hemma. Det här är… nödvändigt ibland.

 

Frida ler tillbaka.

 

– Precis. Två nätter utan att någon ropar på en. Det är lyx.

 

Vi pratar vidare. Om spaet. Om hur många danskar som kommer hit. Om att det är lagom fullt ikväll. Om maten. Om att havet är kallt så här års. Inget djupt. Bara trevligt. Artigt. Tiden i bastun är långsam. Svett som rinner. Tystnader som fylls med småprat. Niklas tittar på Frida när hon pratar. Inte öppet. Inte länge. Men jag ser det. Blicken som fastnar en halv sekund för mycket på hennes axlar, på hur bikinin sitter, på hur hon stryker undan en lock från pannan.

 

Efter en stund reser sig Frida.

 

– Jag hämtar lite vatten. Vill ni ha också?

 

– Nej tack, säger Sarah. – Vi har.

 

Frida öppnar dörren. Den kalla luften utifrån slår emot oss en sekund. Hon går ut. Jag ser hur Niklas tittar efter henne. Blicken följer hennes rygg, rumpan, de långa benen. Han sitter kvar en andhämtning. Sen reser han sig.

 

– Jag tar nog ett glas ändå, mumlar han och följer efter.

 

Dörren stängs bakom honom. Det blir tystare inne. Bara ljudet av andning och den låga musiken utifrån. Jag tittar på dörren. Inte orolig. Bara… något konstigt med honom. Sarah tittar på mig en stund. Torkar sig i ansiktet. Lutar huvudet bakåt mot väggen.

 

– Du har en snygg fru.

 

Stickningen kommer. Liten. Vass. Jag ler som man gör när någon säger så.

 

– Tack.

 

Hon väntar. Tittar mot fönstret. Sen på mig igen.

 

– Han såg henne direkt ni kom in. Innan ni ens satt er.

 

Jag förstår inte först. Eller vill inte.

 

– Han är bara trevlig.

 

Sarah andas ut den torra hettan. Inte elakt. Mer som att hon talar om vädret.

 

– Nej. Inte bara.

Hon tystnar. – Det är så han gör. Ställer sig nära. Säger saker som låter snälla. Tills man märker att de inte är det.

 

Jag tittar på henne. Fortfarande inte riktigt med.

 

– Vad menar du?

 

– Att han raggar på henne. Nu. Där ute.

 

Orden landar sent. Jag vänder huvudet mot fönstret.

 

Där ute står de två vid vattenstationen. Niklas lutar sig inåt, en hand vilande mot väggen ovanför hennes axel. Har rör inte henne. Men nära. För nära. Frida har armarna i kors under brösten. Hon skakar på huvudet åt något han säger. Ler ändå. Tar handen mot munnen, generad. Sen säger hon något tillbaka. Han skrattar lågt. Flyttar sig ännu en centimeter närmare.

 

Hon tar inte steget bakåt. Hon stannar. Skrattar igen, den här gången kortare. Osäkrare. Käken lite spänd. Men hon står kvar.

 

– Ser du, säger Sarah tyst. – Hon backar ju inte.

 

– Hon är artig, säger jag. – Hon är alltid artig.

 

Sarah säger ingenting en stund. Vi tittar båda.

 

Han lutar sig in mot hennes öra. Säger något. Hon blundar till en bråkdels sekund. Sen skakar hon på huvudet. Ler det där leendet hon brukar ha när någon kommer för nära.

 

En lock har fallit ner mot hennes kind. Niklas tar den. Sakta. För den bakom örat. Fingrarna nuddar huden en sekund för länge och följer nacken. Frida ler. Besvärad. Står kvar.

 

Han säger något mer. Frida skrattar till. Generat. Kort. Och då lägger hon handen på hans arm. Inte länge. Bara fingrarna mot huden, som för att hejda honom eller som för att stanna. Sen tar hon bort den. För sent.

 

Sarah andas ut bredvid mig. Snabbt. Lågt.

 

– Där. Hon rörde honom.

 

Magen knyter sig. En gång. Jag vill gå ut. Avbryta. Tanken känns mesig. Som att jag inte litar på henne. Så jag sitter kvar.

 

Samtidigt börjar jag hårdna.

Det kommer utan förvarning. Bilden av honom så nära. Slingan bakom örat. Handen på armen. Hur hon ler trots att hon ser besvärad ut. Det retar upp mig. Jag räknade inte med det. Inte med henne. Inte med att sitta här och bli kåt av att titta. Badbyxorna stramar. Jag vet att hon också känner det där ute. Att det inte bara är irritation i henne. Att hon går igång. Precis som jag.

 

– En slinga hår, viskar Sarah. – Så lite.

 

– Hon gillar det, hör jag mig själv säga. – Inte bara irriterad. Jag känner igen det.

– Hon gillar uppmärksamheten…

 

Sarah tittar på mig.

 

– Du gillar ju också det, det ser jag..

 

Jag sväljer. Tittar ut igen. Frida har sänkt armarna. Står med tyngden på ena benet. Skrattar åt något. Osäkrare. Tittar ner i golvet en sekund för länge.

 

– Om han fick välja gick de upp på rummet nu, säger hon. – Vad tror du att hon vill? På riktigt?

 

– Hon vill ha vatten. Det var därför hon gick ut.

 

Sarah andas ut. Nästan ett skratt.

 

– Mm. Vatten.

Hon tittar ut. – Hon är fortfarande där.

 

Jag sitter kvar.

Tittar.

Förstår långsamt att något pågår.

Inte vad det ska bli.

Bara att det pågår.

Och att kroppen redan är före.

 

Efter en lång stund öppnas dörren igen. Frida kommer in först. Niklas bakom henne. Hon sätter sig bredvid mig. Käken spänd. Rodnaden över bröstkorgen mörkare. Andningen ytligare. När hon sätter sig särar hon omedvetet lite mer på benen än tidigare.

 

Hon tar handduken. Torkar sig i ansiktet. Säger ingenting.

 

Niklas sätter sig mittemot. Sarah ler stilla.

 

Bastun fortsätter.

Värmen. Svett. Någon kastar vatten på stenarna längre bort.

Som om ingenting hänt.

Men jag har sett det nu.

Och jag kan inte sluta känna det.

 

Frida sitter nära mig, handduken i knät, käken fortfarande lite spänd. Svett rinner längs hennes tinning. Rodnaden över bröstkorgen har inte lagt sig.

 

Hon vänder huvudet mot mig. Rösten är låg, nästan bara för oss.

 

– Ska vi gå vidare?

 

Jag nickar. Vi reser oss tillsammans. Tar handdukarna. Jag lägger handen lätt mot hennes rygg när vi går mot dörren.

 

Niklas höjer blicken.

 

– Vi ses där senare.

 

Sarah ler. Säger ingenting.

 

I korridoren är luften svalare. Vi duschar av oss sida vid sida. Fortfarande tyst. Bara vattnet. Andningen. Handdukarna som slås om kroppen. Sen tar vi trappan upp. En våning upp ligger vilrummet med havsutsikt. Stora fönster. Mörkret ute. Några låga lampor. Doft av trä och eukalyptus. Ett par vilosängar fria längst in, mot glaset.

 

Vi lägger oss bredvid varandra.

Havet ligger svart där ute. Enstaka ljus längs stranden.

 

Först säger vi ingenting. Bara andas. Svett som torkar. Musiken långt borta. En kvinna skrattar någonstans i korridoren. Frida har armarna längs sidorna. Jag tittar ut mot det mörka vattnet.

 

Efter en stund vänder hon huvudet lite.

 

– Det var varmt där inne.

 

– Mm.

 

– Skönt att komma ut.

 

– Ja.

 

Det är sånt man säger när man inte vill prata om det man just såg. Vi ligger kvar. Tystnaden blir längre. Till slut är det jag som tar det.

 

– Vad sa han där ute?

 

Frida tittar rakt fram. Andas ut genom näsan.

 

– Inget särskilt. Att vattnet var kallt. Att vi såg ut att trivas.

Hon tvekar. – Och att bikinin satt… bra.

 

Jag väntar. Hon fyller själv i.

 

– Han var lite närgången. Inte på ett grovt sätt. Bara… nära.

 

Jag nickar. Tittar på henne.

 

– Sarah sa en del också.

 

Frida vänder huvudet. Ögonen är mer vakna nu.

 

– Vad då?

 

– Att han såg dig direkt ni kom in. Att han vill ha dig. Att det inte bara är flört.

Jag sväljer. – Och att om han fick bestämma hade han tagit med dig upp på rummet nu.

 

Frida stelnar till. En tydlig rodnad slår upp över kinderna och ner mot bröstkorgen. Hon drar handduken högre. Ler det där korta, generade leendet hon får när något träffar för nära.

 

– Herregud. Sa hon så?

Hon skakar på huvudet. – Det är ju… pinsamt. Vi bara hämtade vatten.

 

– Hon frågade vad jag trodde att du ville.

 

Frida tittar på mig. Längre den här gången.

 

– Vad sa du?

 

– Något dumt. Att du ville ha vatten.

 

Hon andas ut. Ett litet, nervöst skratt. Inte för att det är roligt. Mer för att det är obehagligt.

 

– Jag visste inte vad jag skulle säga där ute. Han tog till och med…

Hon för handen mot örat, som om hon känner slingan igen. – Han la undan håret. Det blev konstigt.

 

Vi ligger tysta en stund till. Luften mellan oss är tjockare nu. Inte arg. Bara laddad.

 

Sen reser sig Frida.

 

– Jag tar ångbastun ett tag. Jag behöver… mjukare värme.

 

– Jag tar kallbadet.

 

Hon nickar. Ler litet mot mig. Går. Jag ser hennes rygg försvinna bakom glasdörren.

 

Kallbadet är precis vad det ska vara. Isande. Bröstet som drar ihop sig. Huvudet som blir tomt i några sekunder. Jag stannar längre än jag brukar. Försöker skölja bort bilden av hans hand bakom hennes öra. Det går inte.

 

När jag släpar mig upp, slår en handduk om höfterna och går mot ångbastun är luften redan tätare.

 

Förrummet är litet. Kakel. En skål med vatten. Doft av eukalyptus, tätare här. Jag stannar med handen på dörrhandtaget.

 

Röster inneifrån. Dämpade av ångan, men tillräckligt tydliga.

 

Sarahs röst först. Mjuk. Nyfiken på det där sättet som inte är oskyldigt.

 

– Hur länge har ni varit tillsammans?

 

Frida tvekar en sekund.

 

– Sexton år.

 

– Aldrig otrogen? Eller med tillåtelse?

 

Ett kort, nervöst skratt från Frida.

 

– Nej… det är inte min grej.

 

Tystnad. Ånga som väser. Sen Sarah igen, mer direkt:

 

– Fast det är skillnad på sex och kärlek. Ibland måste man prova något nytt.

Hon andas ut. – Det har vi gjort. Och det är så häftigt.

 

Fridas svar kommer sent. Lågt. Nervöst.

 

– … nej. Alltså. Jag vet inte. Vi har det ju bra.

 

Hon hann tänka det.

Sen tog hon tillbaka det.

Det räcker.

 

Sarah igen, ännu mjukare:

 

– Du har en snygg kropp. Det syns. Och jag tror att du vet om det, även om du inte säger det.

 

Ett litet ljud från Frida. Inte ett skratt riktigt. Mer ett försök att bagatellisera något som redan landat.

 

Jag öppnar dörren.

 

Dimman ligger låg och varm. Det tar en sekund innan jag ser dem. Frida sitter längs väggen. Sarah tätt intill henne, vända mot varandra som kvinnor gör när samtalet blivit privat. Niklas sitter mer mittemot. Benen isär. En hand i linningen på badbyxorna, drar dem ner en bit över höften. Inte av. Bara tillräckligt för att det ska synas att han inte bryr sig om att dölja. Blicken är på Frida.

 

De tittar upp när jag kommer in.

Frida likaså.

Lite för snabbt.

 

Hon trycker ihop knäna. Drar handduken högre över bröstet även om hon redan har bikini på sig. Rodnaden har mörknat. Andningen är ytlig.

 

– De kom precis, säger hon. Rösten är för lätt. – Vi bara satt här. Det var ledigt.

 

För många ord. Samma mönster. Jag sätter mig mittemot. Så att jag ser allt. Hur nära Sarah sitter. Hur Fridas blick en sekund far mot Niklas hand i linningen – sen bort, mot golvet, sen mot mig. Fel ordning. För långsam.

 

Ångan lägger sig mellan oss. Ingen säger något en stund. Bara dropp och andning.

 

Sarah ler mot mig.

 

– Vi pratade bara. Om hur det är att vara här. Utan barn.

 

Frida nickar för snabbt.

 

– Ja. Bara sånt. Inget… särskilt.

 

Sarah tittar på henne, sen på mig. Rösten är fortfarande mjuk. Hon släpper det i bitar.

 

– Vi kom in på hur länge ni varit tillsammans. Sexton år.

Hon väntar. Frida sitter stel. – Och hur det blir annorlunda bortrest. Kroppen. Sexet.

 

Frida skakar på huvudet.

 

– Vi skojade bara.

 

Sarah ler det där lilla leendet.

 

– Hon sa inte så mycket. Men hon lyssnade.

 

En kort paus. – Hon sa att ni har det bra. Att den typ av spänning inte är hennes grej.

Hon tittar på Frida när hon säger nästa. – Men hon höll också inne med sitt nej…

 

Frida tittar ner. Sen upp på mig. Ögonen är blanka av ånga eller skam. Hon särar inte på benen den här gången. Hon håller dem hårt ihop. Men rodnaden och andningen avslöjar henne ändå.

 

Niklas säger ingenting. Han sitter kvar mittemot, handen i linningen, badbyxorna lite för lågt. Tittar på henne genom ångan. Som om samtalet fortfarande pågår, bara tystare nu.

 

Jag känner magknipet igen.

De har redan varit inne i något.

Inte rört henne.

Men hon svarade.

Kanske.

 

Och nu sitter hon här och försöker prata bort det.

Medan jag hörde allt.

 

Jag reser mig i ångan.

 

– Ska vi ta utepoolen?

 

Frida nickar snabbt. Reser sig med mig. Handduken hårt om kroppen. Hon tittar inte på dem när vi går mot dörren.

 

– Skönt med lite luft, säger Sarah bakom oss.

 

Niklas höjer bara blicken.

 

I förrummet stannar Frida upp. Inte länge. Bara tillräckligt för att andas en gång, som om hon lämnar samtalet kvar där inne. Jag lägger handen mot hennes rygg. Hon låter den vara. Vi duschar av oss i tystnad. Ångan rinner av huden. Hon torkar sig noga. Jag ser att hon fortfarande inte riktigt möter min blick.

 

Korridoren är sval. Kakel under fötterna. Lounge-musiken kommer tillbaka ju närmare poolerna vi kommer. Vi går sida vid sida. Inte hand i hand. Men nära. En grupp danskar skrattar vid den stora bassängen. Någon slår en handduk över axeln. Allt ser vanligt ut. Som om ingenting just sagts i dimman bakom oss.

 

Vid glasdörrarna mot utebadet stannar jag.

 

– Okej?

 

Frida sväljer. Nickar.

 

– Jag ville bara ut. Där inne blev det… mycket.

 

Hon öppnar dörren. Den kalla luften slår emot oss. Utepoolen ångar i mörkret. Nästan tom. Några lampor längs kanten. Musiken hörs bara svagt inifrån. Vi sänker oss ner i det grunda hörnet, axlarna under ytan, ryggarna mot kanten.

 

Först säger ingen något.

Bara vatten. Andning.

Frida sitter nära. Knäna mer ihop än vanligt. Handen vilar på kanten, fingrarna spända.

 

Jag väntar.

 

Sen, lågt:

 

– Jag hörde er. I förrummet.

 

Frida blundar till. Rodnaden kommer tillbaka, sprider sig över kinderna och ner mot bröstkorgen. Hon andas ut genom näsan.

 

– Herregud.

Rösten är hes. – Vad hörde du?

 

– Att ni pratade om hur länge vi varit tillsammans. Otrohet. Att de har… testat.

Jag tittar på henne. – Och att du hade svårt att säga nej…

 

Hon skakar på huvudet. Ett litet, nervöst skratt som inte är ett skratt.

 

– Sarah bara… körde på. Jag visste inte vad jag skulle säga.

Hon sväljer. – Vi har det bra. Du vet det.

 

– Jag vet.

Jag smeker hennes lår under vattnet, lugnt. – Men du tvekade. 

 

Frida tittar ut över det mörka vattnet en sekund för länge. Sen mot mig. Ögonen är blanka i lamporna.

 

– Jag blev ställd.

 

Inget mer. Inget långt försvar. Rodnaden ligger kvar. Andningen ytlig. Hon särar lite på knäna under vattnet, som om hon glömmer sig, sen drar hon ihop dem. Jag känner värmen i hennes hud. Inte bara skam. Det andra också. Samma sak som i bastun. I mig. I henne.

 

Hon lutar huvudet mot min axel.

 

– Kan vi bara vara här ett tag. Vi två.

 

– Ja.

 

Jag kysser hennes tinning. Hon luktar ånga och salt och den parfym hon alltid tar hit. Under vattnet hittar hennes hand min. Klämmer. Inte hårt. Bara där.

 

Vi sitter så.

Nära.

Tysta.

Med orden från förrummet kvar mellan oss.

Och med kroppen som redan sagt mer än munnen.

 

Steg på stenläggningen. Röster. Glas som klingar.

 

Niklas och Sarah kommer ut genom glasdörren. De bär fyra glas med bubbel på en bricka. Sarah ler brett när hon får syn på oss.

 

– Vi tänkte att ni kanske ville ha sällskap, säger hon och sänker ner sig i vattnet. – Och lite mer att dricka.

 

Niklas sätter sig bredvid mig. Sarah tar plats intill Frida. Vattnet är varmt, bubblorna från glasen stiger upp mellan oss. Det är mörkare här ute, bara några låga lampor som lyser upp stenläggningen.

 

Fridas hand släpper min under vattnet. Inte abrupt. Bara tillräckligt för att jag ska känna det. Hon sätter sig lite rakare. Käken spänd igen. Som i bastun. Som i ångan. Det vi precis sagt till varandra ligger kvar mellan oss, osagt nu när de är här.

 

Vi pratar om hur härligt det är att vara borta. Om den där speciella känslan när man lämnat allt bakom sig. Sarah skrattar lågt.

 

– Barnfritt. Inga väckarklockor. Inga “kan du bara…”. Bara… mer sex, helt enkelt.

 

Jag skrattar med. Det är sant. Vi har alla tänkt samma sak.

 

– Exakt, säger jag. – Det är därför man åker.

 

Orden kommer ut lätt. För lätt, efter det jag hörde i förrummet. Jag känner hur Frida stelnar till en sekund bredvid Sarah.

 

Niklas höjer glaset mot mig. Vi skålar. Samtalet flyter lätt mellan oss två – om jobbet, om hur skönt det är att bara sitta i varmt vatten och inte behöva prestera. Men samtidigt hör jag bitar av det Sarah och Frida pratar om. Rösterna är lägre, mer privata.

 

– Du har en snygg man, säger Sarah. – Riktigt snygg. Och du själv… den bikinin sitter ju… fan.

 

Frida mumlar något artigt tillbaka. Sen kommer frågan.

 

– Vad tycker du om Niklas då?

 

Det blir tyst en sekund för länge. Jag känner hur Frida tittar åt mitt håll. Jag låtsas vara upptagen med mitt glas, men jag hör.

 

Hon viskar nästan:

 

– Han ser… absolut bra ut.

 

Orden landar i mig som en liten stöt. Inte stor. Men tydlig. Tydligare nu, efter “… nej”. Efter att hon just sagt att hon inte är intresserad. Efter att hon lutat huvudet mot min axel och bett om att vi två skulle få vara ifred.

 

Efter en stund säger Sarah, lite högre så att vi alla hör:

 

– Vi brukar gå upp på rummet ett tag efter spa. Varva ner med det vin vi tagit med. Det kanske är dags snart. Men först… ett dopp i havet? Det är magiskt nu när det är mörkt.

 

Jag svarar direkt.

 

– Ja. Absolut.

 

Frida skakar på huvudet.

 

– Nej. Inte nu. Det är för kallt.

 

Niklas ler och höjer händerna.

 

– Jag håller med Frida. Havet kan vänta.

 

Helvete.

Det blir konstigt om jag inte går. Jag försöker övertala henne, mjukt, handen på hennes knä under vattnet.

 

– Kom igen. Bara en snabb. Vi fryser inte ihjäl.

 

Hon skakar på huvudet igen, bestämd.

 

– Jag känner inte för kyla just nu. Gå du. Jag stannar.

 

Hon tittar på mig när hon säger det. Samma ögon som nyss bad om att vi skulle vara här ett tag, vi två. Nu skickar hon iväg mig. Inte elakt. Men tydligt. Som om hon både vill ha mig kvar och inte vill sitta här ensam med det som just sagts.

 

Så jag går. Med Sarah.

 

Vi tar handdukarna. Luften är rå. Vinden tar i huden direkt. Sarah tar min hand.

 

– Kom. Annars går det inte.

 

Vi springer de sista stegen över den kalla sanden. Fötterna sjunker. Hon skrattar till, snubblar, drar mig med sig. Vi plaskar rakt ner i vattnet. Det är isande. Riktigt kallt. Vågorna slår mot magen, upp över bröstet. Vi skrattar, andfådda, men skrattet sitter inte riktigt. Kylan skär. Kroppen drar ihop sig.

 

Bakom oss lyser utebadet. Jag ser dem som två mörka silhuetter i det ångande vattnet. Frida och Niklas. Precis det hon nyss inte ville. Precis det hon bad om att vi skulle slippa – kan vi bara vara här ett tag, vi två – och sen skickade hon iväg mig.

 

Sarah kommer nära. För nära. Hennes bröst når mina när en våg lyfter oss. Hon lägger en hand på min axel för att hålla balansen. Låter den stanna där.

 

– Du är spänd, säger hon tyst. – Hela kroppen.

 

Jag säger ingenting. Hon glider ännu närmare. Hennes lår stryker mot mitt under ytan. Det är medvetet. Jag känner det. Och jag gillar det. Jag hänger på. Låter handen vila på hennes midja en stund för länge. Känner hur hennes hud är len och kall av vattnet.

 

Hon ler i mörkret.

 

– Det är okej. Jag gillar det också.

 

Hon simmar en halv cirkel runt mig, kommer in bakifrån, lägger hakan mot min axel. Andedräkten är varm mot halsen.

 

– Frida är med Niklas nu, viskar hon. – Undrar vad de pratar om.

Hon väntar en sekund. – Eller vad de inte pratar om.

 

Hon tystnar. Sen fortsätter hon, mer direkt:

 

– Du såg hur han tittade på henne i bastun. Och hur hon log. Hon blir raggad på. Du vet det.

Hennes hand glider ner längs min arm. – Säg det. Att du vet.

 

Jag andas ut. Vattnet är iskallt men kroppen är varm. Orden kommer motvilligt. Efter förrummet. Efter hennes “… nej”. Efter att hon just sagt att hon inte är intresserad – och sen släppt min hand under vattnet.

 

– Jag vet.

 

Sarah nickar mot min axel.

 

– Och vad tycker du om mig då? På riktigt.

 

Jag tvekar. Hon väntar. Hennes kropp är tätt mot min. En del av mig tänker på Frida där uppe. En del av mig tänker på Sarahs läppar i mörkret. På att jag redan sitter i något jag inte kan skylla bara på dem.

 

– Du är jävligt snygg, säger jag till slut. – Och sexig.

 

Hon ler, nöjd. Vrider mig mot sig. Kysser mig. Inte djupt. Inte länge. Bara läppar mot läppar, salt och kalla, men med en tydlig avsikt.

 

Jag kysser tillbaka.

Kort.

Men jag gör det.

 

När vi bryter isär tittar hon på mig. En våg slår mot oss. Hon behåller greppet om min nacke.

 

– Niklas är så kåt på henne, viskar hon. – På riktigt. Inte bara flört. Han sa det innan.

Hon andas ut mot min mun. – Undrar om han lyckas göra henne kåt också.

En kort paus. Hennes lår mot mitt. – Du lyckas i alla fall göra mig våt. Redan nu.

Hon ler mot mörkret.

 – Undrar om han kör det klassiska massagetricket nu.

 

Tusen knivar i magen.

Allt på en gång.

Kyssen. Hennes kropp. Orden om Frida. Massagen. Bilden av hans händer på hennes nacke, redan innan jag sett den.

 

Jag vill skynda tillbaka.

Kroppen vill stanna.

 

Vi tar oss upp ur vattnet. Sanden är kall under fötterna. Sarah slår handduken om axlarna, inte om kroppen. Jag gör detsamma. Vinden tar i den våta huden. Vi går tysta de första stegen.

 

Oron kommer först.

Vad gör de där uppe nu. Sitter de kvar som när vi lämnade dem. Har han flyttat sig närmare. Har hon skrattat igen, det där korta, osäkra skrattet. Har hon sänkt armarna.

 

Sen kåtheten.

Kyssen sitter kvar på läpparna. Salt. Kall. Sarahs lår mot mina. Hennes röst: du lyckas i alla fall göra mig våt. Jag hatar att kroppen reagerar. Att jag är stenhård under den blöta handduken medan jag går tillbaka till min fru.

 

Och nyfikenheten.

Den värsta.

Jag vill se. Inte bara för att stoppa. För att veta. Hur nära han sitter. Om hon tittar på honom så som hon tittade på mig nyss. Om massagetricket redan pågår.

 

Lamporna vid utebadet kommer närmare. Ångan från vattnet. Två silhuetter. Jag går fortare. Sarah håller jämna steg, säger ingenting mer. Hon behöver inte. Hon vet vad jag tittar efter.

 

Vi stannar några meter bort.

 

Niklas sitter på kanten. Frida sitter i vattnet mellan hans ben, ryggen mot honom. Hans händer ligger på hennes nacke. Han masserar. Långsamt. Cirklande. Först bara nacken. Oskyldigt. Sen upp i håret. Hårbottnen. Fingrarna som arbetar. Fortfarande något man kan förklara.

 

Vi står kvar.

Tittar.

Längre än man ska.

 

Han lutar hennes huvud bakåt. In i skrevet. Mellan hans lår. Hon måste känna honom nu. Hur hård han förmodligen är mot bakhuvudet. Mot nacken. Hon gör ingenting. Ingen rörelse undan. Inget steg framåt i vattnet. Hon ler. Litet. Avslappnat. Som om det är skönt. Som om hon inte tänker på vad det är hon lutar sig mot. Eller är det just det hon gör..

 

Sen glider en hand lägre. Över den övre delen av bröstkorgen. Utanpå tyget först. Frida andas in. Bröstet höjer sig mot hans hand. Fingrarna försvinner in under kanten på bikiniöverdelen. Innanför. Inte långt. Men de stannar där. Sekunderna går. Fem. Sex. Sju. Han smeker. Långsamt. Under tyget. Frida andas ut. Höfterna rör sig nästan omärkligt i vattnet. Hon låter honom. Hon låter honom. Hon är kåt.

 

Sarah står tätt intill mig. Rösten är bara ett andetag.

 

– Jag sa det. Hon är lika våt som jag.

 

Jag blir enormt kåt.

Det slår till utan förklaring. Bilden av hennes huvud i hans skrev. Handen innanför tyget. Leendet. Hur hon blundar. Hur hon tar det. Jag är stenhård under den blöta handduken. Skammen kommer efter. För sent. Lust först.

 

Argheten finns där. Het. Jag vill gå fram. Riva bort hans hand.

Men kyssen sitter kvar på läpparna. Sarah. Salt. Hur jag kysste tillbaka. Du lyckas i alla fall göra mig våt.

Så ilskan får inte fäste. Bara den fula blandningen. Lust. Skuld. Nyfikenhet.

 

Åtta. Nio. Tio.

Hans hand är fortfarande där. Innanför. Frida blundar. Munnen lite öppen. Njutningen syns tydligt i ansiktet. Hon gör ingenting för att flytta den.

 

Jag står kvar.

Räknar.

Tittar.

Blir kåtare.

 

Först när en våg av röster hörs inifrån – någon som öppnar en dörr – lyfter Niklas blicken. Ser oss.

Handen är uppe på nacken igen. Snabb. Smidig. Som om den aldrig varit någon annanstans. Som om hennes huvud aldrig vilat i hans skrev.

 

Först då går vi fram.

 

Frida märker oss när vi är nästan framme. Då rycker hon till. Ögonen slås upp. Hon särar på sig från honom för snabbt, nästan klumpigt, och sätter sig längre bort. Kinderna är djupt röda. Bröstkorgen under bikinin är rödflammig. Hon andas fort. Stressad. Skyldig. Hon sträcker sig ner och rättar till bikiniöverdelen. Drar den högre. Justerar banden. En gång. Två gånger. Som om den glidit ner. Eller som om något varit innanför den.

 

Sarah sätter sig tyst. Jag stannar en sekund för länge innan jag sänker ner mig i vattnet. Hjärtat bankar så hårt att jag tror de hör det.

 

Frida tittar på mig. Ler det där för snabba leendet. Rösten är lite för hög. Lite för lätt.

 

– Han sa att han gått en massagekurs.

Hon sväljer. – Och jag har ju varit så stel på sistone… så jag tänkte att det kunde vara skönt. Det var skönt… för nacken. Och axlarna. 

 

Orden ramlar ur henne för fort. För många. Hon rättar till bikinin igen. Tittar ner i vattnet. Sen upp på mig. Sen bort.

 

Niklas sitter kvar på kanten. Händerna vilande på knäna. Han ler lugnt. Säger ingenting. Men blicken möter min en sekund för länge. Som om han vet att jag såg.

 

Sarah tar en klunk ur sitt glas. Tittar på Frida, sen på mig.

 

– Det såg skönt ut, säger hon bara. Rösten är mjuk. Nästan vänlig. – Hon blundade ju och allt.

 

Frida stelnar till. Tittar på mig. Bara en sekund. I den sekunden finns allt vi inte säger. Att hon lät honom. Att jag stod kvar och tittade. Att vi båda är kåta av det. Att ingen av oss tänker erkänna det här i vattnet.

 

Jag slänger handduken på kanten och sänker ner mig. Vattnet tar emot. Hjärtat bankar. Jag vet att hon ser hur jag ser ut. Jag ser henne också – andningen, rodnaden, hur hon fortfarande inte får ordning på bikinín.

 

Vi säger ingenting mer om det.

Men något har ändrats på riktigt.

Inte för att någon sagt det.

För att vi båda kände det.

Och låtsades att vi inte gjorde det.

 

Tystnaden i poolen blir lång. För lång. Frida rättar bikinín en tredje gång. Drar upp banden. Tittar ner i vattnet. Kylan från havet sitter kvar i min hud. Sarahs kyss. Saltet. Hans hand innanför tyget. Huvudet i hans skrev. Ingen nämner något av det.

 

Sarah lutar sig fram. Rösten är avslappnad, som om hon bara tänker högt.

 

– Vi ska nog gå upp snart. Vinet kallar…

Hon tittar mellan oss. Blicken stannar en sekund vid Fridas nacke. Vid stället där hans händer nyss låg. – Är ni också sugna kanske? Det räcker till alla.

 

Orden hänger i luften. Inte ett krav. Inte ens ett tydligt förslag. Bara något som lagts fram mellan fyra människor i varmt vatten, lite påverkade, långt hemifrån.

 

Tystnaden ligger tung. Bara bubblorna i glasen och det avlägsna ljudet av musik. Niklas tittar på Frida. Sarah tittar på mig. Frida tittar bara på mig. Hennes hand på mitt lår har blivit nästan krampaktig.

 

Jag känner hur hjärtat slår för hårt. Svartsjukan sitter som en knytnäve under bröstbenet. Samtidigt är jag halvhård. Det är pinsamt hur tydligt kroppen reagerar. Jag vet att hon känner det. Att hennes fingrar är så nära.

 

… nej.

Huvudet i hans skrev.

Kyssen jag gav tillbaka.

Jag kan inte vara rent arg. Jag kan inte heller säga nej till ett glas vin utan att det låter som något annat.

 

Ingen säger något. Sekunderna drar ut. Det blir jobbigt. Generande. Jag känner hur svetten som inte hör till värmen börjar tränga fram i nacken.

 

Jag andas in. Rösten kommer ut torrare än jag vill.

 

– Vi kan väl följa med upp en stund. Dricka ett glas vin.

 

Det är allt. Inget mer. Jag vågar inte lägga till något. Bara vinet. Det är det enda som har sagts.

 

Frida tittar på mig. Länge. Hennes ögon är stora, mörka i det dämpade ljuset. Hon nickar. Litet. Osäkert. Som om hon både är lättad över att jag bestämde och skrämd över vad det egentligen kanske betyder. Hon möter inte blicken när hon gör det. Som om nicken också är ett sätt att slippa sitta kvar här, i vattnet, med det som just hänt.

 

Niklas ler. Sarah också. De reser sig först. Vattnet skvalpar. Vi följer efter. Frida går tätt intill mig, men hon säger ingenting. Hennes axel rör vid min. Jag känner hur hon darrar. Lite. Inte av kyla.

 

I hissen är det värre. Fyra kroppar i ett litet utrymme. Doften av klor och varm hud. Och under det – Sarah. Havet. Hennes hud mot min, fortfarande kvar på mig. Fridas nacke är röd där hans händer låg. Ingen pratar. Frida står så nära att jag känner hennes andning mot axeln. Hennes finger stryker över min handflata, fram och tillbaka, snabbt, nervöst. Jag vet inte om hon försöker lugna mig eller sig själv.

 

Jag tittar rakt fram. Men jag känner Niklas blick. Och Sarahs. Och min egen kåthet som inte går att stänga av, hur mycket jag än vill. Det är jobbigt. Det är upphetsande. Det är som att stå på kanten av något vi inte riktigt har ord för ännu.

 

Dörren öppnas.

De går före.

Vi följer efter.

 

Vi går till vårt rum. Det uppgraderade med havsutsikten. Niklas och Sarah stannar utanför en sekund.

 

– Vi hämtar bara vinet, säger Sarah. – Vi kommer strax.

 

Dörren stängs bakom dem. Plötsligt är vi ensamma. Rummet känns större än tidigare. Tystare. Frida går fram till fönstret, armarna i kors. Jag står kvar vid sängen. Våta handdukar, doften av klor och salt. På hennes nacke syns fortfarande ett svagt märke av tryck. Eller så inbillar jag mig det.

 

Jag går fram bakom henne. Lägger händerna på hennes axlar.

 

– Det var… trevligt med lite vinsällskap, säger jag. Rösten är för lätt. Jag försöker förminska det. Göra det ofarligt.

 

Hon nickar, men säger ingenting.

 

Jag andas in.

 

– Niklas raggar som fan.

 

Frida vänder sig om. Ser genuint förvånad ut.

 

– Tycker du?

 

Frågan är så enkel att den nästan gör ont. Hon förstår inte riktigt hur tydligt det var. Eller så vill hon inte förstå. Inte massagen. Inte handen. Inte huvudet i hans skrev. Inte “….nej”.

 

Innan jag hinner svara hörs knackning. De kommer in igen.

 

De kommer in med flaskorna och glasen. Dörren stängs. Rummet doftar fortfarande klor och salt från våra kroppar. Niklas häller upp. Glasen klingar för högt i tystnaden.

 

Vi sätter oss. Jag, Frida och Niklas i den stora sängen. Sarah i stolen mittemot. Våta badkläder mot lakanet. Frida tätt intill mig. Hennes axel mot min. Fingrarna letar fortfarande efter min handflata, fram och tillbaka, nervöst.

 

Vi dricker. Pratar om strunt. Om rummet. Om utsikten. Meningar som inte betyder något. Glasen töms, fort.

 

Sen händer det utan förvarning.

 

Sarah reser sig från stolen. Sätter sig över Niklas knä, stilla, som om det vore det mest naturliga i världen. Hon tar hans ansikte mellan händerna och kysser honom. Inte snabbt. Inte diskret. En riktig kyss. Långsam. Djup. Mun mot mun mitt framför oss. Det hörs. Läppar. Andedräkt. Ett litet ljud från henne när han svarar.

 

Det blir tyst mellan mig och Frida.

 

Vi sitter bara där. Tittar. Jag känner hur hennes lår spänner sig mot mitt. Hur hon slutar stryka min handflata. Hur hon bara håller den. Hårt.

 

Kyssen pågår. För länge för att vara en demonstration. Sarahs hand i hans hår. Hans hand på hennes höft, tummen mot kanten av bikinin. De släpper varandra en sekund, pannorna ihop, andas, sen kysser de igen.

 

Vad gör vi nu.

 

Jag sträcker ut handen. Hittar Fridas lår. En oskyldig beröring. Bara fingrar mot hud. Hon låter det ske. Hennes hand är varm och lite fuktig. Hon andas mot min axel. Inte ett ord. Bara den kyssen i rummet och vi som sitter stilla och ser på.

 

När de till slut drar isär torkar Sarah sig om munnen. Ler. Niklas tittar rakt på Frida en sekund för länge. Som om kyssen inte var slutet. Som om den var början.

 

Frida sätter ner glaset. Kinderna är röda. Hon tittar på mig. Frågar ingenting. Men ögonen gör det.

 

Och ingen av oss reser sig.

 

Frida sitter kvar en stund efter kyssen. Glaset i knät. Sen reser hon sig.

 

– Jag går på toa, säger hon tyst.

 

Rösten är vanlig. För vanlig. Hon går över golvet. Jag ser henne som Niklas ser henne. Ryggen. Hur bikinin sitter. Hur hon rör sig. Dörren stängs. Ljudet av lås. Vatten som rinner.

 

Det blir bara vi tre kvar.

 

Sarah lutar sig bakåt i stolen. Benen särade. Bikiniunderdelen sträcks. Hon sitter så. Öppen. Tittar på mig.

 

Niklas tar en klunk vin. Tittar mot badrumsdörren. Sen på mig. Han väntar ut en sekund. Två.

 

– Fan vad snygg kropp hon har.

 

Rösten är låg. Men tydlig. Inte skämt. Inte släng.

 

– Speciellt när hon går. Den där rumpan…

 

Han tittar på mig. Testar. Ser om jag skrattar av det. Ser om jag sätter ner foten.

 

Jag sitter stilla. Glaset i handen. Hjärtat bankar. Jag ser henne fortfarande – hur hon gick. Hur tyget låg mot henne. Orden sätter sig i kroppen innan de sätter sig i huvudet. Jag blir kåt av att han säger det. Jag blir arg av att han säger det. Det kommer i fel ordning. Lust först.

 

När jag pratar blir rösten låg.

 

– Jag vet.

 

Inget mer. Ingen gräns. Ingen uppmuntran. Bara de två orden.

 

Niklas lutar sig bakåt. Nöjd nog.

 

Sarahs fingrar glider då längs kanten. Sakta. Fram och tillbaka. Där tyget möter huden. I ljumskarna. Sen över tyget till andra sidan. Hon smeker sig inte under. Bara kanterna. Hon tittar på mig medan hon gör det. Som att hon visar. Som att även jag ska få. Tystnaden mellan oss tre är tjock. Vatten rinner fortfarande bakom dörren. Jag räknar sekunderna tills hon kommer ut. Vet inte vad jag ska göra med ansiktet. Ser Sarahs hand. Hör hans ord. Allt samtidigt.

 

Låset vrids. Dörren öppnas.

 

Frida kommer ut. Har stänkt vatten i ansiktet. Några droppar i håret, i halsgropen. Hon märker det genast. Att något har sagts. Att luften är tyngre än när hon gick in. Sarah sänker handen. Sluter inte benen. Frida tittar på mig först. Sen på Niklas. Sen sätter hon sig bredvid mig igen. Närmare än tidigare. Låret mot mitt. Axel mot min.

 

Jag lägger armen om henne. Markerar. Känner hur hon andas lite fortare än vanligt. Hur huden är sval av vattnet och varm under.

 

Niklas tittar på henne igen. Långsamt. Som om han fortfarande har rätt att göra det.

 

Hon känner blicken. Jag känner att hon känner den.

Hon flyttar sig inte.

 

Niklas tar det sakta. Han sträcker ut handen och lägger den på Fridas knä mitt i en mening. Inte högt upp. Inte aggressivt. Bara handen vilande där, varm över hennes bara hud. Han tittar på mig medan han gör det. Som om han frågar utan att fråga när vi pratar om något helt annat. Vanligt.

 

Frida stelnar till en sekund. Jag känner det genom armen jag har om henne. Hon tittar ner på hans hand. Sen upp på mig. Ögonen stora. Frågande. Lite rädda. Men hon lyfter inte bort den.

 

Jag gör heller ingenting.

Ett knip i magen. Ett enda.

Sen tar det andra över. Jag hårdnar igen. Pinsamt tydligt. Jag ser på henne att hon också är där – rodnaden, andningen, hur hon sitter kvar.

 

Vi sitter så. För länge. Hans hand. Min arm. Hennes knä. Sarah mittemot, benen fortfarande särade. Handen som försiktigt smeker i kanterna.

 

Frida sträcker sig efter vinet. I rörelsen glider Niklas hand en bit uppåt längs hennes lår. Högre. Tydligare. Han säger:

 

– Ojsan…

 

Men han tar inte bort den. Handen ligger kvar, nu längre upp, varm mot hennes hud.

 

Frida fryser en sekund. Sen tar hon glaset, för det till munnen och dricker det nästan i ett svep. När hon sätter ner det tomma glaset är kinderna rödare. Andningen ytlig. Blicken grumligare. 

 

Jag tar ett andetag. Rösten kommer ut låg, men tydlig.

 

– Du har handen ganska högt uppe.

 

Inget mer. Ingen order. Bara konstaterandet.

 

Samtidigt lägger jag min fria hand på Fridas andra lår. På den sidan som är mot mig. Fast. Mina fingrar trycker lätt in i huden.

 

Frida sitter nu med en hand på varje lår. Niklas på den ena. Jag på den andra. Hon andas ut genom näsan, långsamt, och tittar rakt fram. Sarahs leende blir lite bredare.

 

Luften i rummet känns tjock.

 

Niklas tar inte bort handen. Istället låter han den glida ytterligare en bit uppåt, mot kanten på trosorna, långsamt, medan han tittar på mig. Som om han säger: Jag hörde dig. Men jag gör det ändå.

 

Frida suger in andan. Jag känner det genom handen jag har på hennes andra lår. Musklerna spänner sig under mina fingrar. Hon tittar ner på hans hand, sen på mig, sen blundar hon en sekund. Munnen är lite öppen.

 

Sarah lutar sig in. Rösten är bara ett andetag.

 

– Ni är snygga tillsammans. Riktigt snygga.

 

Samtidigt rör Niklas tumme i små, långsamma cirklar på Fridas lår. Högre. Tydligare. Precis vid kanten av bikinin.

 

Frida öppnar ögonen igen. Tittar rakt fram. Andas fort. Lyfter fortfarande inte bort hans hand. 

 

Jag smeker hennes lår med tummen. Långsamt. Hon reagerar med en liten rysning.

 

Det är bisarrt.

Och det är hett.

Hennes bröstkorg är rödflammig. Den där rodnaden mellan brösten och upp mot halsen. Nervositet. Och kåthet. Brösten lyfter sig snabbare under den mörkblå toppen.

 

Benen.

Hon har omedvetet särat lite på dem. Inte mycket. Bara tillräckligt för att hans hand ska ha mer plats. Som om kroppen redan bestämt sig för något som huvudet fortfarande kämpar emot.

 

Jag sitter stilla.

Ser.

Känner hur blöt hon måste vara.

Hur hård jag är av att veta det.

Och hur ingen av oss säger det högt.

 

Niklas låter handen stanna kvar en sista sekund. Sen stryker han med fingrarna en sista gång längs hennes lår – långsamt, medvetet – innan han drar den tillbaka. Han reser sig från sängen. Sarah reser sig från stolen. De tar några steg in mot mitten av rummet och ställer sig framför oss.

 

Frida sitter kvar bredvid mig. Andas fort. Hon vänder ansiktet mot mig. Rösten är låg och undvikande, nästan för lätt:

 

– Oj… vad klockan blev mycket.

Hon tvekar, tittar ner i knät. – Vi kanske skulle gå ner i spaet igen… eller?

 

Orden kommer ut som ett försök att backa. Att hitta en utväg utan att säga vad det handlar om. Hennes hand letar efter min och klämmer hårt. Rodnaden över bröstkorgen är kvar. Benen fortfarande lite särade.

 

Sarah skrattar tyst.

 

– Klockan? Den har ju precis börjat bli intressant.

 

Niklas tittar på Frida, sen på mig.

 

– Vi kan gå ner… om ni verkligen vill. Men vinet är ju redan öppnat.

 

Tystnad. Glasen. Våra andningar.

 

Frida sitter kvar en sekund. Andas ut. Sen svarar hon, rösten fortfarande lite för lätt:

 

– Ja… vi kanske borde tömma flaskan först.

 

Hon reser sig från sängen. Går fram till nattduksbordet. Häller upp i fyra glas. Rörelserna är snabba, nästan för effektiva, som om hon behöver ha något att göra med händerna.

 

Niklas tar ett steg närmare. Lägger handen på hennes höft. Fingrarna vilar där, tydliga mot huden ovanför bikiniunderdelen. Handen rör sig ner över rumpan.  Hon gör inget motstånd. Står stilla en kort sekund. Sen rör hon sig ganska snabbt därifrån, tar glasen och räcker dem till oss en efter en. Först Sarah, sen mig, sen Niklas. Kinderna fortfarande rödflammiga när hon sätter sig ner igen, den här gången lite närmare mig än tidigare.

 

Vi sitter där med glasen. Dricker. Ingen säger något på några sekunder. Jobbigt på det laddade sättet. Frida nära mig, kroppen spänd. Niklas tittar på henne över kanten av sitt glas. Sarah i stolen, benen fortfarande särade, iakttar.

 

Hon tar en klunk, sätter ner glaset och ler.

 

– Det är så befriande utan barn. Man blir… annorlunda. Mer ärlig på något sätt.

 

Hon tittar på mig.

 

– Du ser väl hur upphetsad Frida är? Rödflammig. Andas så där. Benen…

 

Frågan hänger kvar. Frida stelnar till bredvid mig. Jag skulle vilja bagatellisera. Orden kommer ut ändå, även om det tar emot.

 

– Ja. Jag ser det. Hon är kåt.

 

Sarah nickar. Lutar sig fram. Rösten mjukare.

 

– Det är okej, Magnus. Vi är alla kåta. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

 

Frida tar en snabb klunk. Handen darrar nästan omärkligt. Hon säger ingenting. Flyttar sig inte bort från mig. Tittar inte bort från Sarah heller.

 

Niklas tar en klunk. Sätter ner glaset. Rösten är lugn.

 

– Det är lugnt.

Han tittar först på Frida, sen på mig. – Sarah är sjukt kåt. Jag ser det. Precis som du ser det på din fru.

 

Han väntar en sekund. Lutar sig fram. Rösten blir grövre. Mer direkt.

 

– Om du fört ner handen i den bikinin hade fingrarna inte varit torra.

 

Orden landar tungt. Frida andas in skarpt. Hennes hand klämmer om mitt lår. Rodnaden mörknar. Sarah ler, säger ingenting. Sitter kvar och tittar på hur vi reagerar.

 

Jag sitter stilla. Glaset i handen. För jag vet att han har rätt. Jag kände det när hon särade på benen. När hon blev rödflammig. När hon drack glaset i ett svep.

 

Hon är blöt.

Och nu har han sagt det högt.

 

Frida sätter ner sitt glas. Rösten är lätt, nästan för vanlig, men det hörs att hon anstränger sig.

 

– Det är väl… dags för spa nu?

 

Hon tittar inte riktigt någon i ögonen. Bara ut i luften mellan oss. Ett sista diskret försök.

 

Jag känner hur hon väntar på att jag ska haka på.

 

Jag andas in.

 

– Jag måste bara på toa först…

 

Sarah lutar sig fram.

 

– Vi kanske ska avsluta massagen under tiden. Niklas är grym på ryggar.

 

Frida tittar på mig. Osäker.

 

– Ehh… jag vet inte… vi skulle ju till spa.

 

Niklas tittar på mig. Lugnt.

 

– Är hon inte värd en snabb massage innan badet?

 

Jag vill säga nej. Jag vill ta henne med mig. Men orden kommer ut självsäkra, nästan lätta.

 

– Absolut. Klart hon behöver det.

 

Frida öppnar munnen.

 

– Men…

 

Jag stänger dörren till toaletten bakom mig.

 

Där ute sitter min fru kvar i sängen med dem.

 

Dörren stängs bakom mig. Jag står stilla en sekund med ryggen mot den. Andningen är snabb.

 

Genom den tunna väggen hör jag Sarahs röst, låg och lugnande:

 

– Slappna av… det är bara en massage…

 

Sen Niklas, närmare, mer direkt:

 

– Här, lägg dig ner… andas ut.

 

Ett kort, ofrivilligt ljud från Frida. Ett litet, nästan kvävt ljud som hon inte hinner stoppa.

 

Jag lutar händerna mot handfatet. Hjärtklappningen sitter i hela bröstet. Svett i handflatorna. Jag vet att jag själv just godkänt det. Orden Absolut. Klart hon behöver det ekar. Kroppen reagerar ändå. Stenhård. Skammen kommer efter lusten. Spegeln. Ögonen ser främmande ut.

 

Jag tar några andetag.

Öppnar dörren.

 

Frida ligger på mage i sängen när jag kommer ut. Niklas knän på varsin sida om hennes höfter. Hans händer arbetar långsamt över hennes rygg och ner mot midjan. Bikiniöverdelen ligger ihoprullad bredvid dem. Hennes bara rygg glänser lätt av värme. Håret borstat åt sidan. Hon blundar.

 

Sarah sitter kvar i stolen med särade ben. När hon ser mig ler hon lugnt.

 

– Hon sa att det var okej, det blir bättre massage utan.

 

Jag sätter mig på sängkanten. Säger ingenting. Bara tittar.

 

Niklas händer fortsätter. Långsamma, cirklande rörelser över ryggen. Ner längs ryggraden. Över svanken. Han stannar inte. Fingrarna glider längs kanten på bikiniunderdelen, fram och tillbaka, precis där tyget möter huden. Inte under. Inte över. Bara längs kanten. Som om han testar hur långt han kan gå utan att egentligen gå över.

 

Frida andas tyngre. Ryggen höjer och sänker sig. Kind mot lakanet. Ögonen halvslutna. Hon säger ingenting. Hon stoppar honom inte heller.

 

Jag sitter stilla. Handflatorna mot knäna. Ser hans händer på hennes bara rygg. Ser hur hennes kropp reagerar. Vet att jag godkänt det. Blir kåt av att se det. Allt samtidigt.

 

Sarah reser sig från stolen. Går tyst runt sängen och sätter sig bredvid mig. Nära. Hennes lår mot mitt. Hon säger ingenting först. Bara tittar på samma sak som jag.

 

Efter en stund lutar hon sig in. Rösten är bara ett andetag mot mitt öra.

 

– Hon ser så avslappnad ut.

Hennes hand landar lätt på min underarm. – Tycker du inte?

 

Jag svarar inte. Niklas fingrar fortsätter längs troskanten. Lite längre in mot höften den här gången. Frida rör sig nästan omärkligt under honom. Ett litet skifte. Som om hon både drar sig undan och söker sig närmare.

 

Sarahs hand glider ner till mina shorts.

 

– Du är stenhård, viskar hon. – Jag känner det.

 

Jag tittar rakt fram. På Fridas rygg. På hans händer som fortfarande bara rör sig längs kanten. Inga gränser är riktigt passerade. Inte ännu. Men luften är så tjock att det nästan går att ta på den.

 

Sarah lutar sig ännu närmare. Läpparna rör nästan vid min tinning.

 

– Vill du att jag… stannar här?

 

Jag andas ut. Långsamt.

Och säger ingenting.

 

Frida ligger kvar. Försöker inte sätta sig upp. Andas fort. Hon är så tydligt kåt att det syns i varje liten rörelse. Men hon gör ingenting. Hon väntar.

 

Jag känner det. Hon vill att jag ska vara den som bryter. En del av mig vill det. En del av mig vill fortsätta. Nyfiken. Upphetsad. Tittar. Andas. Låter det fortsätta.

 

Niklas tar till slut ett tydligare grepp om troskanten. Inte längs den längre. Om den. Båda sidor. Rösten är lugn, nästan vardaglig:

 

– Vore det inte skönt om jag bara drog av de här…

 

Frida stelnar. Hela kroppen. Hon lyfter huvudet en aning, tittar åt mitt håll utan att riktigt möta blicken.

 

– Ehh… va?

Rösten är hes. Tunn. – Magnus…?

 

Hon säger aldrig nej. Hon ger det till mig. Väntar på att jag ska stoppa det. Sekunderna drar ut. Tystnaden blir tjock. Jag hör hennes andning mot lakanet. Min egen. Sarahs lår mot mitt. Jag öppnar munnen. Orden “nu räcker det” ligger färdiga. Jag ser hennes rygg. Hans händer. Hur blöt tyget redan är mellan hennes ben. Nyfikenheten är värst. Den som vill se. Den som redan är kåt.

 

Det som kommer ut är inte stopp.

 

– Det är upp till dig.

 

Orden faller tungt. Jag lägger tillbaka valet hos henne. Tiden går. Ingen rör sig. Bara andning. Frida väntar på att jag ska ta tillbaka det. Jag väntar på att hon ska säga nej. Ingen gör det.

 

Sarahs hand glider över mitt lår. Upp över badshortsen. Hon smeker sakta, bestämt, känner hur stenhård jag är. Jag andas in. Hon ler mot min kind.

 

Niklas fortsätter. Fingrarna vandrar längs kanten. Över rumpan. Sakta in mot framsidan, mellan låren. Han stannar där en stund. Trycket av hans hand syns i hur hon andas.

 

– Fan vad varm du är, säger han tyst. – Hela vägen. Så våt.

 

Frida andas in skarpt.

 

– Vänta…

Ordet kommer ut tunt. Hon lyfter nästan höfterna, som om hon ska stoppa honom. Men sänker dem igen. – Magnus, jag…

 

Rösten dör ut. Hon vänder ansiktet bort en sekund, sen tillbaka mot mig. Käken spänd. Ögonen blanka. Kroppen säger något annat än munnen. Oro. Lust. Allt i samma andedrag.

 

Han tar ett nytt grepp om trosorna. På båda sidor. Börjar dra dem extremt sakta ner över höften. Tyget sträcks. Glider millimeter för millimeter över huden. Först den ena sidan, sen den andra. Jag sitter och tittar. Kan inte slita blicken. Svartsjukan sitter i bröstet. Kåtheten längre ner. Nyfikenheten mitt emellan – hur hon ser ut nu. Hur blöt. Hur hon tar det.

 

Den rakade huden blottas långsamt. Blank. Fuktig. De små inre blygdläpparna klibbar samman av väta och särar sig först när tyget dras förbi. En tunn, blank tråd följer med en bit innan den brister. Hon är så blöt att det syns redan innan någon rör henne där. Våtare än på länge.

 

Frida rycker till när tyget passerar den mest känsliga kanten. Hon försöker dra ihop låren – ett sista rationellt försök – men de glider isär igen.

 

– Men…

 

Ordet kommer ut ofärdigt. Hon säger det. Men hon stoppar honom inte. Hon lyfter inte höfterna för att hjälpa till, men hon lyfter dem inte heller för att hindra. Trosorna glider vidare ner längs låren. Niklas drar dem hela vägen av, långsamt, och lägger dem bredvid bikiniöverdelen.

 

Hon ligger nu med fittan bar. Den rakade huden glänser. De små inre blygdläpparna är mörkrosa och blanka, fortfarande lite hopklibbade. När hans fingrar bara stryker längs ytterkanten lämnar de våta spår.

 

Då gör hon ett sista, tyst försök. Hon drar upp ena knäet, som om hon ska vända sig bort eller täcka sig. Knäet stannar halvvägs. Skakar nästan omärkligt. Sen låter hon det sjunka ner igen. Långsamt. Som om kroppen bestämt sig emot viljan.

 

Samtidigt hör jag ett litet knäpp. Sarah har knäppt upp sin bh. Hon tar mina händer och för dem dit, in under tyget, mot hennes bröst. Varma. Mjuka. Fylligare än Fridas. Hon andas ut mot min hals när mina fingrar når henne. Jag känner hennes hjärtslag. Hennes kåthet. Min egen andning har blivit ytlig. För snabb. För högljudd. Jag vet att Frida hör den. Att hon vet att jag sitter här och blir kåt av att se henne så här – blöt, bar, med en annan mans händer på höfterna. Den kunskapen gör skammen och upphetsningen ännu skarpare.

 

Niklas smeker bara. Inga fingrar inuti. Fingertopparna stryker längs de blöta, hopklibbade läpparna, upp över klitoris, ner igen. Långsamt. Metodiskt. Varje gång han passerar den känsligaste punkten rycker Frida till. Ett litet ljud. Kvävt.

 

Sarah känner att min blick är fast på Frida. Hon reser sig lite. Drar av sig sina egna trosor och sätter sig bredvid mig igen. Särar benen och blottar fittan. En liten, mörk strimma hår precis ovanför. De inre blygdläpparna tydligare, lite längre, redan blanka. Hon tar min hand och för den mellan sina lår. Varm. Glatt. Minst lika våt.

 

Frida ser det. En kort, vass min i ansiktet – svartsjuka blandat med ännu mer upphetsning. Hon biter sig i läppen.

 

Frida för handen till sin fitta. Pressar den hårt mot sig, som för att dölja hur blöt hon är. Fingrarna spända. Han låter henne. Smeker bara utsidan av hennes hand och låren en stund.

 

– Du behöver inte gömma dig, säger han tyst, så att jag hör. – Vi ser redan hur blöt du är.

 

Frida andas in skarpt. Hon tar inte bort handen. Men hon trycker den inte heller hårdare. Hans fingrar glider under hennes, sakta, millimeter för millimeter. Hon låter honom. Handen stannar kvar ovanpå hans, som om hon både håller emot och håller fast.

 

Jag öppnar munnen. Nästan säger hennes namn. Nästan säger stopp. Orden ligger färdiga. Sarahs hand pressar min hårdare mellan sina lår, och orden fastnar. Frida hör att jag andas in som om jag ska prata – och sen att jag inte gör det.

 

Sarah lutar sig mot mitt öra.

 

– Hon skäms, viskar hon. – Men hon är blötare än jag.

 

Niklas stannar händerna.

Fingrarna vilar bara mot hennes blöta, rakade hud. Han tittar först på Frida, sen på mig.

 

– Får jag fortsätta?

 

Frågan är låg. Tydlig. Den hänger kvar i rummet.

 

Ingen svarar.

Tystnaden blir lång. Flera sekunder. Bara andning. Doft. Det våta ljudet när hon skiftar höft.

 

Frida tittar på mig.

Länge. Ögonen blanka. Kinderna djupt röda. Hon väntar.

 

Jag säger ingenting.

Munnen lyder inte.

Jag är för kåt för att vara den som stoppar.

För nyfiken.

För svartsjuk.

Allt på en gång.

 

Då rör hon sig.

Långsamt. Medvetet. Hon vänder sig om på rygg. Håret faller ut över lakanet. Benen särar hon tydligt för honom. Den rakade, blanka huden mellan dem syns tydligt. De små inre blygdläpparna klibbar samman och glänser. Hon tittar fortfarande på mig när hon ligger där.

 

Öppen.

Väntande.

Min fru.

 

Sarah tar mig i sitt grepp. Hon drar mig ner i sängen. Vi lägger oss på sidan, vända mot varandra. Hennes framsida mot min. Ansiktena nära. Hennes rygg är vänd mot Niklas och Frida. Jag måste titta över hennes axel för att se dem. Hon tar min hand och för den mellan sina lår igen. Varm. Blöt. Hon kysser mig igen.

 

Samtidigt kryper Niklas upp mellan Fridas ben. Han börjar kyssa insidan av hennes lår. Långsamt. En kyss. Sen en till. Uppåt. Varje kyss närmare. Frida andas in skarpt genom tänderna. Låren darrar. Hon tittar fortfarande på mig över Sarahs axel. Ögonen stora. Munnen öppen.

 

Jag orkar inte bara titta längre.

Något brister.

 

Jag böjer mig fram. Kysser Frida. Kyssen är först osäker. Läpparna darrar. Sen hårdare. Salt. Vin. Hon svarar. Inte tveksamt. Hon kysser tillbaka, nästan hungrigt. Handen letar sig till min nacke. Naglarna i huden. Jag känner hennes andetag i munnen. Känner hur hon stönar innan ljudet kommer.

 

Sarah glider ner mellan oss, ner längs min kropp. Läpparna hittar kuken. Varm mun. Blöt. Hon tar mig långsamt, djupt, medan jag fortfarande kysser Frida. Tungan. Halsen. Jag andas ut i Fridas mun. Hon tar emot det.

 

Niklas tunga fortsätter mellan Fridas ben. Upp över de små, blanka läpparna. Hon rycker till i kyssen. Sen för han in fingrar. Två. Långsamt. Djupt. Det hörs. Det våta. Frida stönar till ordentligt – ett högt, ofrivilligt ljud som bryter rakt genom kyssen. Höfterna lyfter sig mot hans hand. Hon klämmer om min nacke.

 

Vi släpper kyssen en sekund. Pannorna mot varandra. Hennes ögon blanka. Min andning ojämn. Sarahs mun kring mig. Niklas fingrar i henne.

 

– Kom hit, viskar hon. Hes. – Jag vill känna dig.

 

Hon sväljer. Tittar ner mot där Sarahs huvud rör sig, sen tillbaka på mig.

 

– Det känns så sjukt. Och så bra.

Rösten darrar. – Jag ser dig. Det gör mig kåtare.

 

Hon kysser mig igen. Hungrigare. Stönar in i munnen när han böjer fingrarna.

 

Sarah släpper kuken. Glider upp längs min kropp. Ett ben över min axel. Den lilla strimman hår. De tydligare läpparna, blanka, varma. Hon för sin fitta mot min mun. Tydligt. Hon vill bli slickad.

 

– Här, andas hon. Slicka.

 

Hon tar över mig från Frida. Mitt ansikte vänds. Fridas kyss bryts. Hennes läppar lämnar mina. Jag hinner se hennes blick – överraskad, kåt, svartsjuk – innan Sarah sänker sig mot munnen.

 

Doften. Varm. Fitta. Upphetsning. Sen smaken. Salt. Syrlig. Tjockare än saliv. Hon är så blöt att det rinner mot läpparna innan tungan den ens når henne. Jag öppnar munnen. Tar emot.

 

Jag älskar det här.

Har alltid gjort det.

Att slicka fitta. Att ha det i ansiktet. Att andas genom det. Känslan att slicka någon ny är oslagbar. Det var så längesen nu. En annan fitta. Mot mitt ansikte.

 

Tungan glider mellan de tydligare läpparna. De är längre än Fridas, lite mörkare, och mjukare mot kinderna när jag särar dem med tungan. Kladdigt. Vått. Hon smeker sig mot munnen. Klitoris är svullen, hård under tungan. Jag suger. Hon stönar. En ny stöt av väta. Det rinner till. Jag sväljer. Tar mer.

 

Den lilla strimman hår stryker mot näsan. Huden omkring är het. Jag slickar långsamt först. Platt tunga. Upp. Ner. Hon blir blötare för varje drag. Det smakar starkare ju längre in jag kommer. Inte sött. Inte rent. Riktigt. Jag trycker tungan in i henne. Känner hur hon klämmer. Hur det rinner ut mot munnen när jag drar tillbaka.

 

Sarah andas ut högt. Höfterna rullar. Hon håller i mitt hår. Inte hårt. Bara där. Som att hon inte tänker släppa.

 

– Just där, viskar hon. – Fan.

 

Jag gör det igen. Slickar henne öppet. Kladdigt. Ljudet hörs. Vått. Hungrigt. Mitt ansikte är blött. Kinder. Haka. Näsa. Jag andas henne. Smaken sitter kvar mellan varje andetag.

 

Över hennes lår ser jag Frida. Niklas fingrar i henne. Munnen öppen. Hon tittar på hur jag slickar. På hur blöt jag är av en annan.

 

– Fan vad du gillar det, säger hon. Hes. Andfådd. – Det är sjukt.

Hon andas ut. – Fortsätt.

 

Jag gör det. Tungan platt. Kladdigt. Sarah stönar och trycker sig tyngre mot munnen. Smaken blir starkare. Det rinner längs hakan. Jag sväljer. Andas henne. Kuken pulserar.

 

Sen lutar Sarah sig fram. Ner. Medan hon fortfarande rider mitt ansikte. Ryggen svankar. Strimman hår mot näsan. Hon når Fridas mun.

 

Läppar mot läppar. Frida stelnar. En hand mot Sarahs axel. Inte puttande. Bara där. En sekund. Två. Sen öppnar hon. Släpper in. Sarahs tunga. Frida svarar, osäkert först, sen djupare.

 

Niklas böjer fingrarna. Frida stönar rakt in i kyssen. Högt. Oförmöget att hålla det inne. Sarah rör sig hungrigare mot mitt ansikte av det. Blötare. Jag slickar hårdare. Andas sämre. Hennes väta i munnen, i näsan, över kinderna.

 

Fridas hand lämnar Sarahs axel. Glider in i hennes hår. Håller kvar.

 

De släpper varandra en sekund. Andas. Sen kysser de igen. Långsammare. Blötare. Het.

 

Jag under dem.

Slickar.

Ser hur min fru kysser henne.

Och det är bara hett.

 

Niklas saktar in med fingrarna. Drar dem ur henne. Det hörs. Vått. Frida andas ut i Sarahs mun. Han suger på sina fingrar. På min frus kladd. Min frus.

 

Han reser sig upp på knäna mellan hennes ben. Drar av sig badshortsen. Rörelsen är långsam. Medveten. Tyget glider ner över höfterna, fastnar en sekund, sen vidare. Kuken fjädrar fram – kortare än min, men lite tjockare. Tung. Ådrorna syns under den strama huden. Redan stenhård. En blank, klar droppe i toppen som börjar rinna längs undersidan.

 

Frida bryter kyssen. Tittar. Blicken fastnar. Hon andas in genom munnen. Bröstkorgen lyfter sig. Sarah tittar också, sen ner på mig, sen kysser hon Frida igen, kort, som för att hålla kvar henne i det.

 

Jag slickar Sarah. Ser kuken mellan Fridas lår. Hur nära den är. Hur hon tittar. Hur hon inte tittar bort.

 

Niklas tar den i handen. Drar den upp och ner längs Fridas kladdiga springa. De små inre blygdläpparna särar sig runt honom, blanka och redo. En tunn tråd av väta följer med. Frida stönar till mot Sarahs mun.

 

Han trycker inte in. Inte än.

Bara stryker. Blöt av henne redan.

 

Då slår det till.

Inte som tidigare. Större. Tydligare.

Det är en annan kuk. Mot min fru. Längs henne. Precis där jag brukar vara. Precis där hon är som blötast. Jag ser hur de små läpparna särar sig runt honom. Hur hon andas.

 

Inte flört. Inte massage. Inte fingrar.

En kuk. I henne.

Och hon kommer att släppa in den.

 

Sarah känner att jag stelnar. Hon trycker sig tyngre mot munnen. Håller kvar mig. Smaken. Kladdet. Jag slickar – och höfterna lyfter sig mot luft. Kuken pulserar mot ingenting. Jag vill in i henne. Nu.

 

Sarah andas ut mot Fridas kind. Mot mig.

 

– Du vet vad som ska hända.

Hon rör sig mot munnen. – Hon vill. Precis som du vill in i mig.

 

Niklas stryker toppen mot öppningen. Stannar där.

 

– Vill du ha den?

 

Frida andas. Tittar på mig över Sarah. Säger ingenting än. Höfterna lyfter sig ändå.

 

Jag ser det.

Vill inte se det.

Ser det ändå.

 

Han trycker fortfarande inte in.

Men nu vet jag att han kommer att göra det.

Och att hon vill.

 

Sarah bryter kyssen med Frida.

Hon glider ner längs min kropp. Långsamt. Huden mot huden. Lägger sig över mig. Gränsle. Höfterna mot mina. Brösten mot mitt bröst. Den lilla strimman hår stryker magen. Ansiktet nära mitt. Andedräkten varm – vin, upphetsning, henne. Hon ser mig. Länge. Tummen stryker längs tinningen, ner mot käken.

 

Hon tar mig i handen. Inte bråttom. Fingrarna om basen. Drar mig sakta mot sig. Toppen möter henne. Varm. Blöt redan. Hon gnider mig längs springan först. Fram och tillbaka. Kladdigt. Ljudet hörs mellan oss. Sen sänker hon sig. Centimeter för centimeter. Inte bara toppen. Halva. Värmen som slår emot mig. Sen mer. Nästan hela. Hon andas ut mot min mun – ett långt, darrande andetag – och stannar där. Höfterna i små cirklar. Jag är djupt i henne. Hennes väggar klämmer mjukt. En del av mig vill bara lyfta höfterna och knulla henne färdigt. Tanken kommer ofrivilligt. Skamfylld. Het.

 

Hon ser mig i ögonen.

Sen vänder hon huvudet så att vi båda ser.

 

Frida. Niklas mellan hennes ben. Kuken tung mot springan.

 

– Vill du ha den? frågar han. Rösten låg. Ödmjuk.

 

Frida andas. Bröstkorgen lyfter sig. Hon tittar på mig över Sarahs axel. Säger ingenting. Ögonen stora. Kinderna röda. Svett i hårfästet.

 

Sen särar hon benen mer.

Inte mycket. Tillräckligt.

Lyfter höften mot honom. Tydligt. Söker toppen. De små inre blygdläpparna särar sig. Blanka. Hungriga.

 

Han tar det som svar.

Trycker fram. Centimeter. Bara toppen glider in. Jag ser hur hon öppnas runt honom. Hur de små läpparna sluter sig om en annan mans kuk. Ett högt, skakigt stön. Höfterna lyfter sig ännu en gång, ofrivilligt. Hon tar honom. Ansiktet förändras. Ögonen halvsluts. Munnen öppen. En rysning går genom låren.

 

Magen knyter sig.

Hårt.

En annan kuk. I min fru.

Bara toppen. Redan för mycket att se.

Jag känner hur Sarah andas snabbare mot min mun. Hur hennes hjärtslag går mot mitt bröst. Kuken mellan oss – jag fortfarande inne i henne – stenhård. Hon rör sig inte. Bara ligger där. Ser samma sak.

 

Tystnad.

Bara andning.

Frida öppnar ögonen. Tittar på mig. Jag tittar på henne. Han är stilla inne i henne, bara toppen, stilla. Sekunderna drar ut. Osäkerhet. Oro. Lust. Allt i blicken mellan oss. Hon ser rädd ut. Kåt. Min.

Sarahs läppar rör vid min kind.

 

Frida

– Stopp… vänta. 

 

Rösten är hes. Andfådd. Nästan gråtande av det. Hon lägger handen mot hans bröst. Fingrarna darrar. Han stannar direkt. Toppen fortfarande precis innanför. De andas mot varandra. Pannorna nästan ihop. Hon blundar. Öppnar ögonen igen. Tittar på mig.

 

Blicken är blank. Mörk. Full av allt – att det är på riktigt, att hon ville, att hon nu behöver en sekund, att jag ligger här under Sarah och ser. Att ingenting går att ta tillbaka.

 

Sarah andas ut mot min mun.

Jag andas in.

Och ingen rör sig.

 

Niklas drar sig sakta ur henne.

Kuken glider ut med ett tydligt vått ljud. En tunn tråd av väta följer med en bit innan den brister. Frida andas ut. Skakigt. Toppen lämnar henne. Hon ligger kvar med benen särade. Blank. Öppen.

 

Han stannar mellan hennes lår. Tar sin kuk igen. Drar den längs springan. Upp över klitoris. Ner igen. Långsamt. Frida andas in skarpt genom tänderna. Höfterna rycker. Han gör det en gång till. Upp. Ner. Pressar toppen mot öppningen igen, som om han ska försöka en andra gång. Hon är så blöt att det glänser på honom, på hennes lår, på lakanet.

 

Sarah ligger stilla över mig. Ser. Andas mot min mun. Jag fortfarande inne i henne.

 

– Stopp.

 

Tydligare den här gången. Frida lägger båda händerna mot hans bröst och skjuter honom försiktigt bakåt. Han lyder. Lutar sig bak. Kuken blank av henne står mellan dem, glänsande. En droppe faller från toppen ner på hennes mage.

 

Frida andas ut. Långsamt. Tittar på mig. Sen på Sarah. Ögonen blanka. Kinderna röda.

 

– Flytta dig, säger hon lågt. Rösten är hes. – Snälla.

 

Sarah glider av mig. Sakta. Kuken lämnar henne med ett vått ljud. Blank av henne. Hon sätter sig vid sidan, andfådd, kinderna röda, den lilla strimman hår blank. Frida kryper över till mig. Sätter sig gränsle. Vi tittar på varandra. Andas. Min kuk står rakt upp mellan oss, blank av Sarah. Doften av upphetsning ligger mellan oss – varm, muskig, blandad.

 

Hon skrattar till. Nervöst. Litet. Skakar på huvudet.

 

– Hur fan hamnade vi här?

Rösten är hes. – Det är så sjukt.

 

– Ja, svarar jag. Andfått. – Men det är jävligt sexigt.

Jag lägger handen mot hennes kind. – Jag älskar dig.

 

Hon andas ut. Ögonen blanka.

 

– Jag älskar dig.

 

En sekund. Bara det.

Sen böjer hon sig ner. Kysser mig.

 

Först vanligt. Mjukt. Det kyss vi brukar. Sen något annat. Hon stannar. Läpparna fortfarande mot mina. Andas. Smakar om. Salt. Syrligt. Inte hon. Inte jag. Sarah. Fitta. En annan kvinnas smak på min mun.

 

Hon drar sig en millimeter bakåt. Ögonen i mina. Förvånad. Kåt. Det syns att hon förstår – att det inte är hennes egen smak, den känner hon. Det här är någon annan. Första gången.

 

– Du smakar fitta, viskar hon.

Hes. Låg. – Inte mig. Henne.

 

Hon väntar en sekund. Som om orden måste sjunka. Sen kysser hon mig hungrigare. Djupare. Tungan. Som om hon vill ha mer av det. Av Sarah. Av det som sitter kvar. Hon andas ut i kyssen. Handen letar sig ner. Tar tag i mig. Placerar mig mot sin öppning. Hon är så våt att jag glider in nästan utan motstånd. Varmare. Blötare. Jag känner skillnaden. Hon sänker sig centimeter för centimeter tills jag är helt inne. Pannan mot min. Vi andas samma luft. Smaken fortfarande mellan oss.

 

Hon rör sig sakta. Ögonen i mina.

 

– Du såg verkligen ut att vilja ha henne.

Det kändes konstigt. Att se dig så.

Hon andas ut mot min mun. – Det gjorde något med mig. Att se dig. Att smaka henne på dig.

 

Samtidigt sänker sig Sarah över Niklas. Jag ser det över Fridas axel. Frida ser det också. Hennes väggar klämmer om mig.

 

Sarah, låg:

 

– Hon var så nära att spåa in honom… såg du hur hon såg ut?

 

Frida hör. Kysser mig hårdare. Rör sig djupare. Hungrigare.

 

Vi sitter så.

Frida över mig.

Sarah över Niklas.

Smaken kvar.

Älskar dig kvar.

Bytet halvvägs – och redan pågående.

 

Frida rör sig över mig. Långsamt. Cirklar. Djupt. Ögonen i mina. Varje gång hon sänker sig känner jag hur blöt hon är, hur väggarna klämmer. Det våta ljudet hörs mellan oss. Bredvid rider Sarah Niklas i samma takt. Långsam. Medveten. Doften av sex ligger tung.

 

Sarah tittar på oss. Ler det där lilla leendet. Rösten låg, andfådd:

 

– Ni är så sexiga tillsammans. Hur ni tittar på varandra… hur hon tar dig.

 

Frida fortsätter röra sig. Blicken glider mot Sarah en sekund. Sarah sänker sig djupare över Niklas.

 

– Jag såg dig. När han bara hade toppen i dig. Hur höfterna lyfte sig.

Hon andas ut. – Du vill ha Niklas kuk i dig lika mycket som jag vill ha Magnus. Bara låt honom knulla dig. Visst vore det spännande.

 

Tystnaden som följer är tjock. Frida stannar nästan. Hon sitter stilla med mig djupt inne i sig. Andas. Tittar på mig. Hennes väggar klämmer ofrivilligt. Det våta ljudet från Sarah och Niklas fortsätter.

 

Jag lägger händerna på hennes höfter. Känner hur hon är. Hur kåt. Hur det slår i mig också – att höra det, att se det, att veta att hon vill. Rösten kommer ut torrare än jag vill.

 

– Vill du det så gör det.

Jag håller blicken. – Det är ok.

 

Frida tittar på mig. Länge. Ögonen blanka. Kinderna röda. Hon biter sig i läppen. Höfterna rör sig en enda gång, sakta och djupt, som om kroppen svarar innan munnen. Hon klämmer om mig hårdare.

 

– Ja…

Rösten är hes. Splittrad. – Jag vill.

Hon andas ut mot min mun. – Om det är okej med dig.

 

Orden hänger kvar.

Hon väntar.

Jag väntar.

Hon klämmer om mig i små ryckningar. Sarah saktar in. Lyssnar. Niklas andning förändras.

 

Sen Niklas, låg, tydlig:

 

– Frida. Kom hit och ta mig nu bara.

 

Frida sitter fortfarande över mig. Varm. Blöt. Hungrig.

Hennes väggar klämmer.

Hon har sagt ja.

Och nu har han sagt till.

 

Doften ligger kvar.

Det våta ljudet nästan tystnat.

Och ingen rör sig än – utom det lilla ofrivilliga i hennes kropp.

 

Frida böjer sig ner. Kysser mig.

Inte snabbt. Inte avskedsmässigt. Hon kysser mig som om hon fortfarande försöker bestämma sig. Läpparna darrar. Andedräkten varm och ojämn. Jag känner hur hennes väggar fortfarande klämmer om mig i små, ofrivilliga ryckningar. Hon sitter kvar en stund. Rör sig nästan omärkligt. Som om hon inte riktigt vill släppa.

 

Sen glider hon av.

Långsamt.

Kuken lämnar henne med ett kladd. Hon andas ut. Kryper några decimeter åt sidan. Lägger sig på rygg. Håret sprids ut över lakanet. Hon särar på benen – utmanande, i en hungrig rörelse. De små inre blygdläpparna är öppna. Öppna efter mig. Blank. Redo för honom. Hon tittar på mig. Ögonen stora och mörka. Bröstkorgen höjer och sänker sig snabbt. Hon är fortfarande formad efter min kuk. Och nu väntar hon på hans.

 

Niklas flyttar sig dit.

Utan brådska. Lägger sig mellan hennes lår. Kuken, fortfarande blank av Sarah, vilar tungt mot hennes springa. Han stryker den upp och ner några gånger. Frida andas in skarpt. Höfterna rycker. Han placerar toppen mot öppningen och börjar trycka. Centimeter för centimeter. Jag ser hur hon tar emot hans form. Hur hon omsluter honom. Hans kuk i hennes fitta. I min fitta.

 

När han glider in helt – när höfterna möts – knyter det sig hårt i magen på mig.

Ett ordentligt magknip. Svartsjukan slår till som en knytnäve. Jag ser min fru ta emot en annan mans kuk. Hela vägen. Djupt.

 

Frida stönar till.

Ett lågt, brutet ljud. Tanken snurrar ofrivilligt: känns han annorlunda, skönare, bara mer förbjuden? Hon drar upp benen. Lyfter höfterna mot honom. Tydligt. Hungrigt. Hon vill ha mer. Niklas börjar röra sig. Långsamt. Djupt. Varje stöt medveten. Fridas mun öppnas. Ögonen öppna nu. Hon tar emot honom utan att titta bort från mig. Svett i hårfästet. Små bröst som rör sig för varje gång han tar henne.

 

Samtidigt känner jag Sarahs hand på min arm.

Hon ställer sig på alla fyra framför mig. Ryggen sänker sig. Rumpan höjs. Den lilla strimman hår syns. De tydligare inre blygdläpparna blanka och öppna, fortfarande våta efter att jag varit i henne. Hon tittar bakåt över axeln. Andedräkten snabb. Jag tar tag i hennes höfter. Huden varm under händerna. Jag glider in bakifrån. Långsamt. Varm. Trång. Blöt. Hon stönar rakt ut när jag tar henne helt. Höfterna trycker sig bakåt mot mig. Fridas väta blandad med hennes.

 

Niklas rör sig i Frida.

Kuken glider ut, glänsande, innan den försvinner in igen. Hur hennes lår darrar mot hans sidor. Hur hon möter varje stöt. Hur ett lågt ljud pressas ur henne, andning och stön i ett. Hur hon fortfarande har en hand utsträckt över lakanet, som om hon söker min.

 

Sarah trycker sig bakåt mot mig. Varm. Blöt. Ljudet när jag tar henne är tydligt. Hon tittar bakåt över axeln. Rösten låg, mjuk – men mer kåt än tröstande:

 

– Det är lugnt. Hon älskar dig. Detta förändrar inte det.

Hon andas ut när jag tar henne djupare. – – Men det här… spänningen… det är så jävla hett. Låt henne.

Hon trycker sig bakåt igen.

– Och knulla mig nu. På riktigt.

 

Fridas blick hittar min över hans axel.

Ögonen blanka. Kinderna djupt röda. Hon stönar till när han ändrar vinkel, men hon tittar inte bort. Jag känner hur Sarah klämmer om mig. Hur hennes höfter möter mina. Doften av sex ligger tung mellan oss alla – hud, väta, vin, svett.

 

Svett glänser mellan Fridas nätta bröst. På hans bröst. Frida drar upp benen högre. Lyfter höfterna. Möter honom. Ett lågt ljud varje gång han tar henne till botten.

 

Jag knullar Sarah bakifrån. Hårdare. Hon trycker sig bakåt, men jag tittar mer på Frida än på henne. Sarah märker det. Hennes väggar klämmer – hårdare, som för att dra tillbaka mig. Svett mellan mina handflator och hennes höfter. Min andning ojämn. Varje gång Frida låter högt rycker det i mig.

 

Niklas andas tungt mot hennes hals. Rösten låg, tydlig:

 

– Fan vad skön du är.

Han tar henne djupare. – Så jävla våt.

Han andas ut. – Jag visste det redan när jag såg dig i bastun. Att jag skulle knulla dig.

 

Orden landar. Frida stönar till mitt i det – skakigt, ofrivilligt. Hon drar upp benen ännu högre. Händerna på hans rygg. Naglarna. Hon möter varje stöt. Svett i hårfästet. Små bröst som rör sig.

 

Hennes blick hittar min igen.

Ögonen blanka. Kinderna röda. Svettiga.

 

– Magnus…

Namnet kommer mitt i en stöt. Hes. Nästan vädjande.

 

Handen mellan oss når fram.

Fingrarna flätas. Hon klämmer. Jag känner en stöt genom greppet. En till. Sen glider hennes hand ur min. Inte abrupt. Bara som om kroppen behöver något annat.

 

Sarah andas ut bakåt. Rösten låg, sträv:

 

– Du är inte här.

Hon trycker sig bakåt. – Kom tillbaka. Knulla mig.

 

Niklas andning förändras.

Stötarna blir tätare. Fridas ljud tätare. Hon möter honom hårdare, snabbare. Svett droppar från hans haka ner på hennes bröst. Sen drar tempot i väg. Kortare stötar. Djupare. Hårdare. Frida stönar högre. Munnen öppen. Hon tittar fortfarande på mig – sen sluter hon armarna om honom. Omfamnar. Håller fast. Ansiktet mot hans hals medan han tar henne. Stön.

 

Jag släpper blicken.

Tar tag om Sarahs höfter på riktigt. Hårt. Fingrarna gräver in. Knullar henne hårdare. Djupare. Svett längs ryggen. Ljudet när jag tar henne. Hon andas ut högt, möter varje stöt, naglar i lakanet. Det våta från båda paren fyller rummet. Andetagen. Doften. Huden som klibbar.

 

Frida stönar mitt namn en sista gång – mot hans hud, inte mot mig.

Sarah tar emot allt.

Niklas knullar min fru på allvar.

Jag knullar Sarah på allvar.

 

Rummet är bara det.

Svett. Ljud.

Två kroppar som håller fast i de de har.

 

Det blir för mycket.

Orden. Fridas stön mot hans hals. Omfamningen. Bilden av hennes armar runt honom.

 

Jag släpper fokuset.

Nästan våldsamt.

 

Jag tar tag i Sarah. Vänder henne. Slänger ner henne på rygg. Hon andas ut överraskat – ett kort, högt ljud. Svettig. Kinderna röda. Håret klibbigt mot tinningen. Jag kysser henne djupt. Hungrigt. Rått. Inte ömt. Munnen på någon för att stänga ute det andra. Hennes tunga möter min. Andedräkten varm. Salt. Vin. Hon griper tag i mitt hår. Drar.

 

Jag lyfter ett av hennes ben mot min axel. Öppnar henne. Låret skakar redan mot huden. Jag glider in. Djupt. Vinkeln gör att jag tar henne helt. Hon är så blöt att det hörs – ett tydligt, vått ljud när jag når botten. Ett långt, darrande andetag rakt in i munnen. Det rinner mellan oss. Ner mot lakanet. Svett mellan magarna. Jag knullar henne. Hårt. Medvetet. Varje stöt för att fylla huvudet med henne i stället för med det bakom mig.

 

Sarah tar emot allt. Benet mot axeln. Hon andas ut i kyssen – sen bryter den. Stönar. Högt. Rakt ut. Höfterna lyfter sig mot mig.

 

– Fuck vad du är skön.

 

Hon möter stötarna. Naglarna i ryggen. Andas. Stönar igen när jag tar henne djupare.

 

– Ja. Precis så.

 

Jag saktar inte in. Svett längs ryggen. Lakanet klibbigt under knäna. Bakom oss hörs Niklas. Tunga stötar. Sen Frida – llågt, kvävt, som om hon har ansiktet tryckt mot hans hals. En sekund tystnar det nästan. Sen börjar det igen.

 

Sarah andas ut mot min mun. Ögonen i mina. Kräver blicken.

 

– Fortsätt.

Hon stönar till när jag trycker benet hårdare mot axeln. – Knulla mig.

 

Jag gör det. Hårdare. Djupare. Hon tar emot. Låret darrar. Det rinner. Hennes väggar klämmer i vågor. Jag håller kvar blicken i hennes. Inte för att vara snäll. För att stanna där.

 

Sarah andas ut. Nästan ett leende. Andfått.

 

– Där är du. Äntligen. Knulla mig. Jag är din nu.

 

Bakom oss förändras ljudet.

En rörelse. När jag tittar – fortfarande inne i Sarah, benet mot axeln – ser jag det: Frida har knuffat Niklas omkull. Sätter sig över honom. Tar hans kuk i handen. Sänker sig. Långsamt. Centimeter för centimeter. Andas ut när hon tar honom helt. Sen börjar hon röra sig. Cirklar. Djupt. Hon rider honom. Tar kommandot. Svett i svanken. Små bröst som rör sig. Hon tittar på mig medan hon gör det – ögonen blanka, munnen öppen – sen ner på honom, sen tillbaka på mig.

 

Sarah stönar mot min mun när hon ser samma sak.

Jag knullar henne.

Hör Frida.

Ser Frida rida.

Och håller kvar blicken i Sarahs.

 

Sarah närmar sig först.

Det syns långt innan det släpper. Andningen kortare mot min hals. Svett mellan våra bröst, klibbig. Den lilla strimman hår blöt. Hon är så glatt kring mig att det hörs varje gång jag tar henne. Höfterna slår oregelbundet. Benet mot axeln darrar. Hon försöker hålla emot – biter sig i läppen – sen släpper hon.

 

Det kommer inte tyst.

Hon skriker till. Hela kroppen spänner sig under mig. Väggarna slår om kuken i vågor, släpper, slår igen. En varm stöt av väta rinner ut längs mig, ner mot lakanet. Hon tar inte luft. Bara ljudet. Sen ett långt, skakigt andetag rakt in i min mun.

 

– Kom, säger hon. Hes. Högt. Nästan gråtande av det. – Kom i mig. Fyll mig. Spruta i mig. Nu.

 

Jag är redan där. Har varit det länge. Frida som rider bakom oss. Sarah under mig. Det våta. Jag tar henne djupt, några stötar till, svett längs ryggen. Sen släpper det. Jag kommer i henne. Puls efter puls. Varmt. Tjockt. Hon känner det – jag ser det i ansiktet när hon tar emot, hur hon andas ut varje gång det slår inuti henne. Hon håller fast om höfterna. Låter mig tömma mig. En droppe rinner ut längs henne när jag stannar, djupt inne, och bara andas.

 

Vi ligger kvar så.

Jag i henne. Hennes hjärtslag mot mitt bröst. Vår svett. Det rinner mellan oss. Doften tung.

 

Frida rider fortfarande.

Långsammare nu. Niklas händer på hennes höfter. Hon smeker sig själv samtidigt – fingrar över klitoris medan hon tar honom. Andningen tätare. Magmusklerna spänner sig. Låren darrar. Hon närmar sig. Det syns. Det hörs. Ett litet, kvävt ljud varje gång hon träffar rätt.

 

Sen stannar hon.

Andas.

Glider av honom. Kuken lämnar henne med ett vått ljud. Hon lägger sig på rygg bredvid. Benen särade. Blank. Öppen. Niklas följer efter direkt – lägger sig mellan hennes lår, glider in igen. Hon andas ut. Fortsätter smeka sig. Fingrarna blöta. Andningen kort. Hon är nära.

 

Sarah vänder huvudet. Ser. Rösten mjuk, andfådd, fortfarande med mig i sig.

 

– Får jag?

 

Frida tvekar. Ögonen på mig. Sen på Sarahs hand. En droppe svett från tinningen ner i håret.

 

– Jag har aldrig…

Hon sväljer. Andas. – Aldrig blivit smekt av en annan kvinna.

 

Sarah väntar inte på mer. Hon lägger sin hand över Fridas. Tar över. Fingrarna blöta. Långsammare först. Sen precis där Frida själv var. Cirklar. Tryck. Frida andas in. Niklas knullar henne ordentligt – djupare, fastare. Jag ligger stilla i Sarah, känner hur hon rinner kring mig, och tittar. Ser min frus lår darra. Ser Sarahs fingrar. Ser hur Frida sluter ögonen och sen slår upp dem igen – på mig.

 

Hon kommer kraftigt.

Hela kroppen. Ett högt, brutet ljud som inte liknar hennes vanliga. Höfterna lyfter sig mot honom och mot Sarahs hand. En stöt av väta. Hon håller i lakanet. Kommer och kommer. Låren slår ihop och särar sig. Svett. Andning som inte räcker.

 

Sarah går ner. Utan att fråga. Munnen mot Frida mitt i det – där hon fortfarande pulserar, där Niklas är inne. Frida rycker till. Stönar igen, högre. En hand i Sarahs hår – inte för att dra bort. Låter det hända. Sarah slickar henne genom efterskalven. Blöt. Salt. Fridas smak. Hans. Allt.

 

Niklas saktar in. Stannar djupt i henne. Andas tungt mot hennes hals. Kroppen skakig. Han är nära. Det syns i käken. I hur han pulserar. I hur Fridas ögon halfsluts av känslan.

 

– Frida, säger han. Lågt. Ödmjukt. – Får jag komma i dig?

 

Hon slår upp ögonen. Tittar på mig. Inte på honom först. Blicken blank, kinderna blöta av svett. Hon väntar.

 

Jag nickar.

En enda gång. Tydligt.

 

Hon andas ut. Läpparna rör sig.

 

– Ja.

Rösten hes. – Kom i mig.

 

Han börjar röra sig igen. Långsamt först. Djupt. Varje stöt medveten. Frida tar emot. Andas ut för varje gång. Sarah ligger kvar mellan hennes ben, munnen nära, ser. Jag ligger stilla i Sarahs värme – redan tömd – och tittar. Magen knyter sig. En sista gång. Kuken rycker till inne i Sarah trots att det inte finns mer.

 

Niklas tempo ökar. Kortare stötar. Hårdare. Frida stönar. Lågt. Håller i hans axlar. Hon tittar på mig genom det. Ögonen öppna. Munnen öppen. Svett.

 

Han pressar in. Hela vägen. Kroppen spänner sig. Ett långt, brutet andetag. Han kommer i henne. Puls efter puls. Jag ser det i hur hans höfter rycker. I hur Fridas ansikte förändras – hur hon känner det, varmt, djupt, hur hon tar emot varje stöt av det. Hon andas ut. Skakigt. Klämmer om honom. Släpper inte blicken från mig medan han tömmer sig i henne.

 

När han stannar ligger de stilla. Höfterna pressade mot varandra. Andas. Sen glider han ur. Sakta. Kuken blank. Det rinner efter – blandat, varmt, vitt och klart – längs henne, ner mot lakanet.

 

Sarah böjer sig ner. Utan att fråga. Tungan mot Frida. Slickar i sig det som rinner ut. Långsamt. Hungrigt. Frida rycker till. Ett litet ljud. Handen i Sarahs hår – inte för att dra bort. Hon låter det hända. Sarah slickar rent. Blött. Salt. Honom. Henne. Allt.

 

Niklas sitter på knä mellan dem. Andas. Ser.

Jag ser.

Frida tittar på mig över Sarahs huvud.

Kinderna röda. Ögonen blanka.

Full.

 

Sen stillhet.

Alla fyra.

Bara andning. Doft. Våta lakan. Svett i håret, i svanken, mellan brösten. Det som just hänt ligger i rummet som värme.

 

Ingen säger något på länge.

Ett dropp någonstans. Havet långt borta.

 

Efter ett tag lämnar de rummet. Går hen till sig. Nöjda, tillfredsställda. 

Dörren stängs. Doften av dem ligger kvar en stund. Sen bara vi.

 

Frida ligger mot mitt bröst. Huden svalnar. Svettet torkar i klibbiga stråk. Jag stryker hennes hår. Hon andas mot min hals. Jämnare nu.

 

Länge säger ingen något.

Bara vågorna ute. Hennes finger mot mitt bröstben.

 

Sen lyfter hon ansiktet. Ögonen röda i kanterna. Hon kysser mig. Mjukt. Salt.

 

– Ångrar du dig?

 

Jag tänker efter. Bastun. Handen. Toppen. Hur hon red honom. Nicken.

 

– Nej. Inte ångrar. Men det sitter i kroppen, huvudet.

 

Hon nickar. – Hos mig också.

 

Vi ligger så. Havet utanför. En natt kvar.

 

Efter en stund vänder hon sig mot mig. Kysser mig igen. Djupare. Handen ner mellan oss. Fingrarna om mig – bekant grepp, det hon alltid gör. Kroppen svarar på henne. Hon lägger benet över mitt. Jag glider in. Lätt. Hon är blöt. Inte bara av det som varit – av oss. Varma safter kring kuken. Våt. Mjuk. En halv sekund känner jag något annat – ett eko – sen är det bara Frida. Så som hon känns. Så som vi kan varandra.

 

Hon andas ut mot min mun. Höfterna möter mina. Inga ord. Bara rytmen. Långsam först. Sen snabbare, den vi alltid hittar. Det våta ljudet mellan oss. Hennes safter längs mig. Jag vet när hon är nära. Hon vet när jag är det. Hon kommer först. Tyst. Ett litet ryck genom låren. Klämmer om mig. Blötare. Jag följer efter. Djupt. Kommer i henne. Fyller henne. Varmt. Bekant. Äkta. Det är jag den här gången. Bara jag. Andas ut hennes namn mot håret.

 

Vi ligger stilla efteråt. Fortfarande samman. Andas. Det rinner lite mellan oss när hon skiftar höft. Hennes. Min.

Hon smeker min rygg. Lågt:

– Det här är vårt. Bara vårt. Okej?

– Okej.

Hon vänder sig. Rygg mot mitt bröst. Jag lägger armen om henne. Hennes andning mot min arm. Ute vågorna. Inne tystnad. Handen på hennes mage, stilla.

Vi somnar så.