Erotopia

Sexnoveller från Sveriges bästa författare

    W42 Gördelfabrikören

    Wampyrellagirls

    Det här är del 42 av 42 i Wampyrellaserien
    Antal läsningar: 115

    Ja, nu kom den! En novelldel utan sex, för att bara visa att vi WAMPyrellatjejer faktiskt kan tänka på annat än onani!

    Varken jag (Tina) eller Lotta visste något, men Selma hade tagit kontakt med fröken Persson från syföreningen. Frågat om hennes far fortfarande kunde tillverka korsetter i samma stil de hade på 50- och 60-talet. Fröken Persson, som heter Ann-Britt i förnamn, sa att han fortfarande gjorde specialtillverkade korsetter och gördlar till några av hans gamla kunder. Selma hade hjälpt syjuntan i så många år, så Ann-Britt skulle fråga om han kunde göra ett undantag och hjälpa henne med sitt önskemål.

    Det gick någon vecka och en förmiddag ringde Selmas telefon. Ann-Britt hade pratat med sin far och det var han som nu var i andra ändan av telefonen. De kom överens att han skulle nytillverka tre korseletter i 50-talsstil och vi fick komma på lördag förmiddag för måttagning, val av tyger och modell.

    Jag hade redan ett rätt stort förråd med korseletter och gördlar hemma i min ena byrålåda. Nackdelen med dem var att de flesta började bli rätt ömtåliga. De var mer än 50 år sedan de tillverkades och resårmaterialet hade förlorat mycket av sin spänst. En helt nytillverkad, figursydd korselett från den tiden skull bli perfekt, när vi klädde oss i vintagekläder.

    Gördelfabrikören presenterade sig som Sven och hade numera sin verkstad i källaren. Skulle tippa på att han var närmare 80 år gammal, men kvicktänkt och rolig att prata med. Han hade gjort om gillestugan, när han lade ner fabriken i början av 70-talet och inrett med ett par av sina gamla maskiner. På väggarna hängde tavlor med reklamaffischer, för gamla svenska korsett och gördelfirmor. Svarens, Arnbergs, Germa och Spirella stod det på tavlorna. Förföriska damer inklämda i gördlar och korseletter, som skulle fresta dåtidens damer att köpa underkläder, som verkligen formade och höll hullet på plats.

    I ett annat rum låg det rullar med tyg till underkläder. Atlassiden, Lycra, taft och satin i olika mönster och färger. Det var nästan omöjligt att välja vad vi ville ha. Sven tog fram sina modellbilder och vi bestämde oss efter en stund. Alla tre tog samma modell och det blev en hellång korselett med snörning bak och planschett fram i atlasvitt tyg.

    Nu måste vi mätas, så att korseletten sitter som gjuten. Sven bad oss ta av kläderna, men behålla underkläderna på. Gubben såg riktigt nöjd ut, när han stod mitt bland tre tjejer som var betydligt yngre än han. Det märktes att han hade arbetat med korseletter och gördlar. Tog inte lång tid att ta alla mått som behövdes och kände mig inte som om han försökte tafsa på mig.

    Vi klädde på oss och samtidigt kom Ann-Britt ner och frågade om vi ville ha kaffe. Vi var fikasugna och hon for upp för trappan för att fixa det. Jag funderade om hon hade gummisnoppbyxorna på sig idag och vilken gördel som höll hennes kropp på plats. Troligtvis ingen gummisnopp i trosorna, för hon sprang väldigt fort uppför trappstegen.

    Vi fikade i deras vardagsrum och Sven började berätta lite om korsettmodet under mitten av 1900-talet. Svens fru Anna kom hem och vi tre, tittade på varandra. Henne hade vi också sett på församlingshemmets toalett! Visste Sven om vilka pilska damer han hade i huset? Vi höll god min under hela tiden vi var hemma hos dem, för inte ville vi avslöja vår hemlighet.

    För att korseletterna skulle sitta helt perfekt, fick vi lova att komma tillbaks nästa lördag för ny utprovning. Han ville att detta hantverk skulle bli så perfekt som de hade varit, då Sven ägde fabriken och varje månad tillverkade 1000-tals gördlar och korsetter!

    ———-

    En hel vecka hade gått och vi var rejält nyfikna hur plaggen skulle se ut. Det var inte samma sak att se dem på svartvita fotografier och ritade bilder. Anna tog emot oss för utprovningen. Hon hade varit corsetière på NK i Stockholm, innan hon träffade Sven och van att få till korsetter och gördlar, så de satt precis som de skulle.

    Sven åkte ut från verkstaden, när vi klädde av oss allt, för att prova in de nu tillklippta och utmed sidorna tråcklade korseletterna. De glänste riktigt snyggt om det kritvita tyget. Framtill satt det en planschett, för att lätt få ihop plagget. Ryggen hade vita snören så man kunde justera korseletten så den satt ordentligt.

    Vi såg att Anna gjorde stora ögon, då hon såg våra kala fittor och de glänsande klittringarna. Hon sa inget, men vi förstod att hon tänkte desto mer. Hon berättade under tiden när hon kollade hur underkläderna passade – om förr i tiden, när ”alla” hade gördel eller korsett när de skulle gå ut på stan. Hon tyckte att dagens ungdomar gott kunde klä sig i ordentliga underkläder och inte springa omkring med magen utputande mellan tröjan och byxorna. Svor också på strumpbyxornas uppfinnare och sa att de var de som förstört för alla underklädestillverkare i mitten av 60-talet.

    Anna var inte riktigt nöjd med någon av korseletterna. Hon ritade med en skräddarkrita vad som skulle ändras och mest fel var det med Lottas. BH delen hade blivit alltför liten. Där fick Sven bannor för måttagningen och det blev till att sy om kuporna, så även Lottas tuttisar skulle få plats. Lotta fick komma en extra gång mitt i nästa vecka, för att testa om det till sist blivit rätt. Vi skulle sedan få korseletterna följande lördag och Anna ville då gärna ha några bilder på oss, när vi hade dem på oss.

    Äntligen skulle korseletterna vara klara. Vi kom strax innan lunchtid på lördagen för att till sist få de färdiga plaggen med oss hem. Dagen till ära, bar vi alla tre 50-talskläder. Jag och Selma hade varsin strikt dräkt och Lotta en vid kjol med blus. Både Anna och Sven tyckte vi var fina i vintagekläderna, men sa att med rätt korsettering, skulle de sitta ännu bättre.

    Sven fick fixa fika medan Anna och dottern Ann-Britt hjälpte oss att komma i korseletterna. Lite förändringar hade skett sedan vi provade. Nu hade de också en elastisk innergördel. För att få på plaggen, skulle först inergördeln knäppas igen med hyskor och haspar. Redan då började de strama lite över magen. Ann-Britt hjälpte mig att stänga planschetten och dra åt snörningen i ryggen.

    Tusan så stramt det blev över magen. Inte riktigt som när jag har en snörkorsett, men inte långt därifrån. Jag fick hjälp med att få på ett par riktiga nylonstrumpor. Ljusbruna i färgen Capri enligt lådan de låg i. Ann-Britt fäste fast dem i strumpebandshållarna. Hade fått sex stycken, precis som jag velat ha från början. Tittade mig i spegeln och såg att de var söm där bak på nylonstrumporna.

    Anna sa att det var äkta nylonstrumpor tillverkade någon gång i början av 60-talet. Jag tittade på Lotta och Selma. Även de var färdigklädda och hade precis likadana underkläder som jag.

    Sven fick komma ner i verkstaden och beundra sitt arbete. Han såg väldigt nöjd ut och bad oss snurra runt ett par varv, för att kolla att allt var som han tänkt från början.

    Ann-Britt tog fram sin kamera och tog en massa bilder, då vi tre stod i olika positioner. Kläderna var i gammal stil, men kameran en helt modern digitalkamera. Det tog bara några minuter, innan vi kunde se bilderna på dataskärmen. Jag ville gärna ha några kopior och fick det också.

    Vi tog på oss våra 50-tals kläder och efter lite små justeringar satt både min gröna tvådelade dräkt och Selmas ljusrosa, lika fint som Lottas pastellblåa vida klänning och kritvita blus betydligt snyggare. Det var förstås svårare att böja sig. Under det obligatoriska fikat efteråt, satt vi rätt raka i ryggarna och såg betydligt ”damigare” ut.

    Sven hade fått en idé, som han genast var tvungen att skissa på nere i källaren. Därför lämnade han oss och både Anna och Ann-Britt berätta om hemligheten med byxgördlar. Särskilt de med längre ben! Utan trosor under, kunde de lätt smita in i grenen och ge lite dold njutning. Båda fnissade och vi undrade om Sven kunde sy sådana till oss. Anna skulle föreslå det och kände hon Sven rätt, skulle han inte neka. Vi sa adjö en stund senare, när korseletterna protesterade och tyckte vi suttit för länge, men Sven såg vi inte till. Enligt både Anna och Ann-Britt, satt han säkert väldigt upptagen och skissade på nya idéer för underkläder som stramar åt kvinnors figur.

    Väldigt glada promenerade vi helnöjda, hela vägen hem och njöt av alla uppskattande blickar.

    Hemma i lägenheten kunde jag inte låta bli att gå omkring i både korselett, strumpor och dräkten. De satt tight på min kropp. Ändå njöt jag av att se min spegelbild och ta några bilder med mobilen. Blev inte lika fina som de jag fått av Sven och Anna, men då hade vi bara underkläderna.

    Höll hårborsten i handen och började sjunga;

    I’ve moved on with my life.
    Could it be actually I’m wearing these clothes?
    I’ve never been this fucking uncomfortable.
    Never again to wear pantyhose.
    ’Cause you ride up my thighs.
    You’re tight on my ass.
    You climb up my crotch.
    You ruin my day and fill my soul.
    You fill my soul with hate.
    It can’t be right when they feel so tight.
    ’Cause you – you ride up my thighs!

    Så illa var det inte alls, men jag kom bara på denna sång från ”Six Feet Under”, när Claire Fisher har ett par alldeles för små strumpbyxor på jobbet.

    xxxxxxxxxx

    Selma hade äntligen fått ”sin” amerikanare färdig. Den hade varit på verkstad i över fem år och såg nu ut som om den lämnat fabriken i förmiddags, när vi alla tre hämtade den på lackverkstaden.

    Det första Selma gjorde när vi skulle köra därifrån, var att fälla ner cabben. Solen sken och det var varmt. Sakta gled vi utmed gatorna. Alla tre i det breda framsätet. Jag tänkte att nu skulle vi varit rätt klädda. Selma lugnade ner mig och sa att det skulle vi bli om några veckor.

    Detta var inte precis en raggarbil, men visst skulle vi visa upp den i juli på Power Big Meet i Västerås. Nu när vi kunde klä oss helt rätt, som om vi levt på 1950-talet. Våra utseende hade också förbättrats. Upptuperat hår som Anna berättat var ett måste för alla 50-talsbrudar som ville vara i ropet. Jag hade hittat ett par hornbågade glasögon på en loppis och lite annat som passade till våra nygamla kläder.

    Så kom äntligen dagen, vi skulle på den stora motorträffen. Klädda i våra 50-tals korseletter och allt som hörde till den tidens klädstil. Solen sken, men nu hade vi inte tid att glida långsamt fram på vägarna, så taket fick bli uppe. Många blickar från medtrafikanter när bilen med sin stora V8 mullrade förbi dem.

    Vad som hände i Västerås – stannar i Västerås!

    © 2009 Tina WAMPyrella

    Delar i serien<< W41 Gummileken

    Wampyrellaserien
    3

    Kommentarer

    Ett svar till ”W42 Gördelfabrikören”

    1. Profilbild för Master Lars
      Master Lars

      Näää, berätta nu vad som hände i Västerås!!

      2
      Rapportera kommentar

    Lämna ett svar

    Senaste nytt

    Sök novell

    Kategorier

    Kommenterat

    3. Faktum är att detta sätt att framställa en ömhetsbetygelse gav mig en skönare och mer intim upplevelse än din första…

    5. Härligt, det skulle varit skönt, men visst finns det sådana i vårt land med?

    New Report

    Close