w26. Amerikaresan

Det här är del 26 av 26 i Wampyrellaserien

Hela gänget är bjudna med Allison till USA. Håkan skall bygga kåtfittetransportör i hennes bil och tjejerna skall passa på att roa sig i det stora landet.

Allison hade blivit väldigt intresserad av kåtfittetransportören. Hon åkte frivilligt med sin mus bältad, när vi skulle visa henne omgivningarna. Vet inte om hon såg så mycket av landskapet, för mestadels satt hon bara och flåsade och var pilsk. Fick på varje tur flera orgasmer och ville helst åka bil hela dagarna.

Hon ville veta allt om maskinen, som kunde få kvinnor helgalna av kåtslag. Lotta fick ringa sin bror Håkan, för hon visste bara hur man skötte reglagen. Inget om hur man byggde sådana saker.

Hennes bror försökte att förklara på alla sätt. Allison fattade ändå inte hur den var konstruerad. Hon ville absolut ha en likadan i sin bil i USA. Det slutade med att brossan skulle få följa med hem till Allison och bygga in en kåtfittetransportör i hennes bil.

Därför fick vi andra tre också möjlighet att komma till USA. Allison tänkte hyra ett eget plan och då gjorde det inget om vi också åkte med.

Synd att vi inte fick kåtfittetransportera henne tillbaka till Göteborg. Hade varit en perfekt final på hennes Sverigebesök. Tänk att lämna henne i avresehallen med fittan och rumpan helt genomkörda i en 50 milsresa. Hon hade förstås hamnat på helt fel plan.

Både jag (Tina) och Lotta fick fixa till vår ledighet, så att vi kunde följa med de tre veckor, som det troligtvis skulle ta att fixa till bilen. Jag hade aldrig varit i USA och det hade inte Lotta eller hennes bror Håkan heller. Synd att missa chansen, när man skulle få komma dit helt gratis.

Allison var den andra person jag träffat med ett AmEx Black kort. Hon använde det, som om det var sista förbrukningsdag på det i morgon. Köpte massa saker, utan att kolla priset och fick komplettera med ytterligare två resväskor, för att få hem allt. Hon hade handlat Chloé och Notify jeans, för mer än jag fick ut i månadslön. Jag var inte van vid ett sånt köpbeteende och trodde jag aldrig skulle få den möjligheten att handla, på det viset. Hade förstås varit kul att ha så mycket pengar, att man bara kunde köpa det man kände för.

——–

Allt var nu fixat. Håkan hade fått ihop det elektriska han behövde och skulle bara komplettera lite i USA. Ett privatjetplan var beställt. Det var bara att åka ut till flygplatsen här hemma och stiga ombord, för direkt resa hem till Allisons hemstad. Natten innan sov vi alla över hos Selma, så att vi skulle kunna äta frukost ihop och snabbt komma iväg.

Då hände det. Dimma! En tjock jäkla dimma låg utbredd över stora delar av landet. Inga plan kunde lyfta eller landa på hela dagen. Alla flygförbindelser inställda tills dimman lättat.

Allison och Selma började diskutera hur de skulle göra. Sitta här och vänta. Kanske i flera dagar, eller ordna annat färdmedel. Selma lyfte luren och ringde ett samtal. Hon höll nog på en halvtimme. Först på svenska och sedan engelska.

Kom och sa, att nu var det fixat. Vi skulle istället resa från Köpenhamn, med ett annat privatjet. Till Danmark fick vi åka, med en av EU:s kurirbilar.

Ni kanske sett de stor svarta SUV-bilarna, som aldrig håller några hastighetsbegränsningar. Jag fick veta att de transporterar viktiga dokument och personer till och från Bryssel. Nu skulle vi få åka med en sådan till Danmark.

Det tog en timme innan den stora svarta bilen stod utanför Selmas hus. Hade ju inte ens fixat till min fitta innan bilen kom. Bilen var ju stor som en lastbil, fast kortare. Håkan försökte inbilla mig att bilmodellen hette hummer! Tror han att jag är hur blåst blondin som helst? Var Lottas bil en flundra eller? Jag svarade inte, för han skulle inte kunna reta mig för det, under resten av resan.

Bagaget in där bak och alla hoppade in för att äntligen få komma iväg. Lottas bror i passagerarsätet fram och alla tjejerna i baksätet. Bilen var så bred att vi utan vidare kunde sitta fyra i bredd!

Nu gick det undan. Aldrig har jag åkt E4an så fort. Hastighetsmätaren var oftast nära 200. Vi passerade till och med en poliskontroll och de bara lät oss åka vidare! Nere vid Jönköping fick vi eskort av två MC-poliser, som körde före och banade väg. Jag fattade ingenting. Vi reste som kungligheter genom landet.

I Malmö likadant. Poliseskort ut till bron. Genom betalstationen, utan att stanna och över till Danmark. Det här var säkert gräddfilen genom Europa, för de som hade de rätta kontakterna.

På Kastrups flygfält stod en sidoinfart öppen för oss och vi åkte igenom ut på plattan. Fram till ett stort jäkla plan. Var det vårt? Mycket större än det vi haft till Italien. Bilen stannade nedanför trappan och vi klev ur bilen.

Det var faktiskt planet, som skulle ta oss till USA! Lika stort som de vanliga stora passagerarplanen. Flygpersonalen önskade oss välkomna ombord och tog hand om allt bagaget. Det var ju ett sånt där plan som rockstjärnor brukade åka i. Boeing Business Jet, stod det vid ingångsdörren. Det visade sig att det var precis som jag trott. Här hade en välkänd artist åkt innan oss.

Planet skulle gått tomt tillbaka till USA och eftersom vårt plan inte kunde lyfta, så fick vi åka med det här istället.

Kändes kusligt, att bara vara fem passagerare i det stora planet. Här fanns det skinnsoffor och stora sköna fåtöljer. Till och med ett stort konferensbord, med åtta stolar, sminkrum och en dubbelsäng längst bak! All inredning i dyrt trä och tjocka mattor på golven. Såg mer ut som en lyxyatch, man sett på filmer, än ett flygplan.

Jag var helt överväldigad. Satte mig i en jättego skinnfåtölj jämte Lotta. Tog på säkerhetsbältet och väntade att planet skulle röra sig. Det här var annat än charter till Mallis! Selma och Håkan satt i fåtöljerna mittemot oss. Gott om plats för fötterna. Kunde sträcka ut benen helt, utan att nudda stolarna framför.

Allison var framme och diskuterade med piloterna. Hon kom tillbaka och sa att, egentligen skulle vi mellanlandat i London, men nu hade hon fixat, så att vi kom direkt till Atlanta.

Här var vi på hennes hemmamarker, där hon visSte hur man fixade saker. Hon måtte vara dum på svensk geografi, men en perfekt researrangör. Det var Selma som hade övertygat henne, att resa reguljärt till Sverige och det skulle hon nog inte göra flera gånger.

Planet kom upp i luften och jag kunde äntligen gå in på en toalett och fixa lite musunderhållning. Jag behövde verkligen det. Suttit i en bil under flera mil och bara känt att fittan inte var tillfreds.

Ja, jag vet, jag kan faktiskt åka bil utan att ha något i fittan, men faan vad tråkigt det är.

Musägg fick det bli. Den lilla ljusblå med fjärrkontrollen, hade fått följa med och skulle få jobba sig över Atlanten.

Jag var inte så våt som jag trott. Hade nog intresserat mig mer för flygplansinredningen, än fittans välbefinnande. Nu behövde jag inte kämpa på så länge. Lite vibration runt klittan och mushålet öppnade sig snällt, för att ta emot ägget. Musägget fick sedan fortsätta att vibrera inne i mitt hål, på lägsta hastigheten. På med jeansen och nu var jag förberedd, för inträde i något jag själv kallade 10.000 meters klubbens singelavdelning.

Vi åt en enorm middag och drack vin till. Jag blev lite dåsig och somnade en stund i min fåtölj. När jag vaknade, så hade Selma och Håkan försvunnit. Lotta sa att de låg i dubbelsängen och sov. Allison sov i ena hörnsoffan. Hon hade bullat upp med en massa kuddar och en stor filt över sig. Såg bara lite av hennes långa hår sticka fram.

Jag gick på toa för att få uppleva min första 10.000 meters orgasm. Trosorna var redan genomvåta i grenen, av bara tanken att för första gången få smekas till klimax, på så hög höjd.

Tog inte så lång tid, när jag samtidigt körde ägget på hög vibration inne i kåthålet och smekte klittan med ett par fingrar. Hade ju redan värmt upp mig med äggvibrationer, under några timmar, så det behövdes inte mycket för att nå extas. Fittan klämde så gott runt ägget och jag lät ett finger trycka på det, när det vibrerade så gott inne i mitt kåthål. Andra handen fortsatte med klittmassagen och jag kom ytterligare en gång… NU… NU… NU… ännu värre. Jag försökte hålla tyst, men det gick inte. Vrålade högt, men försökte dämpa det mesta, med att trycka munnen mot armvecket. Så sabla gott det var att bli medlem i 10.000 metersklubben.

När jag kom tillbaka, sa Lotta att toaletterna inte var ljudisolerade!

Jag rodnade. Sa inget. Satte mig bara och fällde bak min stol, till liggläget, som Lotta redan gjort. Lät fortfarande mitt musägg gå på lägsta hastigheten. Vi fick ett par filtar, att ha över oss och båda somnade nog medsamma. Det skulle ta ungefär nio timmar att komma fram. Där fick vi backa klockorna sju timmar, för att få rätt tid. Blev en förfärligt lång dag det här.

Vid frukosten på morgonen fick jag veta, att Håkan och Selma nu var riktiga medlemmar i 10.000 metersklubben! Lotta var inte glad att Selma hade haft hennes bror som KK. Både Lotta och Allison kommenterade mitt toabesök och sa att de hade blivit rejält kåta av att höra mig. Allison berättade rätt ingående hur hon under filten. Helt tyst. Fixat till sig en rejäl orgasm. Kanske därför hon hade ett berg av kuddar? Hon viste hur man ljudlöst skötte om fittan, på privatplan.

Planet närmade sig Atlanta och skulle mellanlanda, för att amerikanska tullen krävde det. Inga problem med dem. Vi visade passen och kunde lyfta igen. Nu var det bara någon timmes flygning kvar till Allisons hemstad och även Selmas föräldrar.

———–

Perfekt landning och underbart väder. Lagom varmt och solsken. En limousine väntade redan på oss. Det var Allisons privata, som körde henne dit hon ville! Kunde man förstått. Fanns säkert bara hon som kunde äga en kritvit bil, med KNALLROSA inredning! Och då menar jag ALLT! Inte en grej i den bilen hade någon annan färg än rosa.

Först åkte vi hem till Selma och hennes föräldrar. Jag och Lotta skulle bo där i deras gästvåning. Allison och Håkan skulle vara hemma hos henne och fixa med ombyggnaden av bilen. Platsen de bodde på, låg en bra bit utanför staden. Nästan bara landsbyggd. Vi körde förbi många stora herrgårdsliknande hus. Lyxvilla efter lyxvilla. Det började bli glesare mellan husen och Selma sa att snart var vi hemma hos hennes föräldrar.

Jag vet att Selmas föräldrar är rika. Men jag trodde inte det var så här mycket pengar, de hade att spendera. Bilen körde fram till deras hus. Det var inget vanligt hus. Ett stort djäkla slott! Minst dubbelt så stort som hela hennes hus där hemma.

Selma sa att det egentligen inte var så gammalt. Bara byggt som ett 1700-tals slott. Massor med tinnar och torn. Liten slottspark på baksidan och ett stall med flera ridhästar.

Lotta och jag skulle bo högst upp i ena flygeln. Selma hade sina rum i andra flygeln, på samma våning, mitt emot oss. Vi hälsade artigt på Selmas mamma. Hennes pappa var bortrest i affärer, men skulle komma hem senare i veckan. En betjänt visade oss vägen och några hembiträden, hjälpte till med att bära bagaget. Tyckte att hembiträdenas klädsel var väldigt lika den jag haft under Filipinhelgen! Min hade förstås varit kortare. Hade de också BH, med hål för bröstvårtorna och slits i trosorna?

Lotta och jag fick varsitt stort rum, med dubbelsäng och liten läshörna, där det också satt en storbilds-TV fastskruvad på väggen. Det fanns en bred skjutdörr, som delade av våra rum. Vi valde att ha den öppen. Då kunde vi gå mellan rummen och slapp den mörka hallen utanför. Det var lite läskigt att bo här i gästflygeln. Bara jag och Lotta var här för tillfället. Minsta knäpp och man hoppade högt.

Läskigast var förstås de tre gamla rustningarna i hallen. Jag fick för mig att de skulle börja jaga mig, när jag gick förbi dem. När jag berättade det för Lotta, så tyckte hon att jag skulle sluta att se på skräckfilm, för jag började bli paranoid. Rustningarna var förstås tomma och inget att bry sig om.

® 2009 Tina WAMPyrella

Delar i serien<< W25 Upptäcktsfärden

Wampyrellaserien
0

Kommentarer

Lämna ett svar


Senaste nytt


Sök novell


Kategorier


Kommenterat


  1. Bra initiativ! Jag är på! När det gäller sekretessen, så förstår jag anonymiteten så här: Så länge Patreon-kontot är ”anonymt”…

  2. I vanliga fall avskyr jag öppna slut. Känner mig sviken av författaren och rentav olycklig. Liksom andra här engagerar jag…

  3. Från oss i redaktionen ett stort tack för den 100:e novellen. Verkligen en otrolig prestation bara antalet och samtidigt med…

  4. Underbar fortsättning på serien!😊 Fortsätter gärna läsa om deras härliga sommaräventyr!😉

  5. Vilket jätteroligt projekt! Hoppas ni hittar några bra röster för det hela. Skulle kunna tänka mig det som en kul…

New Report

Close