Vinterkriget 1939-40 del 1 Grymhet och njutning

Händelser på hemmafronten vid krigsutbrottet.

Detta är en skröna från Vinterkriget i Finland, med inspiration och uppmaning från riktiga skribenter. Här försöker jag ge bild åt de händelser som kanske hände på riktigt i de djupa skogarna i trakterna av Suomussalmi.

Läses på egen risk.
Det handlar om råa saker med hemskheter som tyvärr alltid händer när det blir väpnade konflikter, övergreppen från ena sidan utlöser hat och handlingar som ingen trodde var möjliga, samtidigt flammar kärleken och lusten starkare och häftigare i dödens närhet.

Det är 30:de november 1939

Skott och explosioner väckte Irma och gamlingarna, farfar var raskt framme och gläntade på dörren för att spana och lyssna efter ljuden från gränsen.

– Ryssen kommer och de tänker gå mot Suomussalmi, undrar om de våra har mer trupp än gränsvakterna som verkar vara de som strider just nu, för de är inte många.
– Ska vi börja packa och ta oss mot Puolanka om de kommer denna väg, undrade Irma när hon smög upp bakom gamlingarna vid dörren.
– Vi behöver inte jäkta för de kommer inte hit till väglösa ödemarkerna fast vi ska inte elda på dagen så de ser röken, stugan syns inte från andra sidan sjön eller från flygplanen för snön täcker taket och träna runt stugan hindrar insyn, här är vi tryggare än ute på vägarna eller öppna isar, vi avvaktar under dagen och om vi ska iväg så gör vi de på kvällen så hinner vi långt innan det ljusnar och de kan se oss.

Nu hördes det även ett ökande motorljud.

– Det är ett flygplan som flyger norröver vid landsvägen sa Irma och slängde på sig pjäxor och jacka för att gå ut och spana på flygplanet.
– Om du skidar upp på höjden i skydd av skogen så kan du höra mer om var de skjuter och om de kommer åt detta håll sa farfar.

Från höjden kunde Irma se att deras stuga var svår att få syn på i snön och nysnön hade täckt spåren mot landsvägen då de inte hade varit på de hållet senaste dagarna, skjutandet hade minskat och flyttat sig längre från gränsen mot Juntusjärvi, Irma förstod att de var på väg mot stora landsvägen mellan Suomussalmi och Kuusamo och då insåg hon att de redan var vid Mattilas gård som låg efter landsvägen, undrar om de har hunnit fly eller om de är på väg hit för att komma undan, i samma stund satte hon av nerför full fart mot Mattila för att se om kusinerna var på väg åt deras håll, hon höll sig till den tätare skogen för att inte synas från flygplanen som verkade flyga längs landsvägen och ner mot Suomussalmi.

Strax innan Mattila gård spanade hon en stund men såg inga soldater, det verkade helt öde men så hörde hon ett skrik inifrån huset och närmare såg hon en massa spår från vägen till huset, Irma smög in bakom huset och spanade försiktigt genom köksfönstret och såg att där var några soldater som rotade i skåpen, samtidigt hördes det ett skrik från sovrummet och Irma trodde det kunde vara hennes kusin Riitta som var ett åt yngre än Irma.

Irma såg att de i köket hade ställt sina gevär vid dörren och när Riitta skrek hemskt plågat så sprang Irma rakt in tog ett gevär och siktade på närmsta soldat och sköt, sen siktade hon på den andra som sträckte upp händer men kom närmare och då smal de igen för Irma kunde hantera sådana gevär för farfar hade en likadan och den jaga hon ofta med, Riitta skrek högt igen och det rusade ut en soldat från kammaren, han kom inte långt innan Irma hade fått nytt patron i loppet och sköt han rakt i bröstet och sen rusade hon in i kammaren, där stod en soldat och försökte få upp byxorna Riitta låg på sängen med kjolen uppe och utan underbyxor, Irma blev tvärförbannad och satte gevärspipan i magen på ryssen och drog av ett skott.

– Är dom fler än fyra? Kan du springa för nu måste vi iväg snabbt innan de kommer fler ryssar.

Riitta kunde inte svara först för hon var helt i chock men hämtade sig snabbt och sa att de var nog bara de fyra och de hade skjutit mor och mormor ute i ladugården, sen hade de släpat in henne för de ville roa sig.

– Ingen tid att spilla, du tar bara dina kläder och pjäxor och hoppar på skidorna för vi måste hinna undan innan de ser vart vi åker.

Riitta tömde sin mors smyckeskrin i fickorna och tog ett par familjefoton samt husets bibel, sen sprang de till ladugården och gömde de döda i höet, djuren kunde de inget göra för annat än lägga mycket hö och foder till dom innan de gav sig iväg till skogstorpet.

De åkte i samma spår som Irma hade kommit och i de tätaste snåren sopade de spåren efter sig och hoppades att ryssen inte skulle hitta deras spår efter det.
Framme så tog mormor Riitta till bastun för att tvätta henne och sitta och hålla henne när hon bröt ihop grät och berättade att det var två som hade hunnit våldta henne innan Irma kom, det blödde inte så mycket men hon hade ont där inne och hon hade fått rätt mycket stryk för hon hade slagits hårt hela tiden, ett öga var nästan igen svullen och hon hade blåmärken över hela kroppen.

– Hade inte Irma skjutit de jävlarna så skulle jag kastrerat de med fårsaxen bara jag fått tag på den.

Irma som just kom in i bastun hörde det och sa:
– Jag tänker skida till landsvägen och spana på ryssen för att se om några kommer åt detta håll och om de är på väg till Suomussalmi eller Kuusamo.
– Var försiktig sa mormor, åk en bra omväg genom tät skog så de inte hittar dina spår, ta med mat och geväret som du hade tagit från ryssen.
– Bli inte oroliga om jag inte kommer förrän till morgonen för det är lättare att smyga på dom i mörkret för jag känner ju alla ställen efter vägen och kan smyga nära för att se vad de gör

Gamlingarna visste att det var ingen idé att säga mot Irma, hon var van att klara sig i skogen även när det var kalt och mörkt, hon hade jagat i dessa skogar och hittade bättre än någon annan, kunde alla trick för att smyga på viltet under jakten så att hålla sig undan ryssarna var inte svårt för henne.

På landsvägen var det fullt av ryska bilar och hästdragna vagnar samt en del pansarfordon, fullt med soldater överallt, de höll på att sätta upp tält i skogen och det stod kokvagnar i vägkanten där soldaterna hämtade soppa och bröd.
De var ett himla liv med skrik och skrän vilket gjorde Irma förbannad, att de kommer hit och våldtar o dödar civila det första de gör, de ska de få betala för tänkte hon, funderade på vad hon skulle hitta på när hon fick syn på en bil med stora fat på flaket, de måste vara bränsle i dom tänkte hon samtidigt som bilen stannade i vägkanten och soldaterna sprang till kokvagnen.

Snabbt som en vessla smög Irma mot bilen och klängde upp på flaket, hittade en kran som de kom bensin ur när hon öppnade, hon lätt det rinna ut på flaket och hoppade ner bakom bilen och kollade in i förarhytten där fanns en liten lykta och tändstickor så de var snabbt att tända lyktan och langa den över flak kanten, hon han med nöd och näppe kasta sig in bland träden när det först flammade upp med ett dån och strax efter small det fruktansvärt och hela bilen exploderade så det flög bildelar efter hela vägen och nästan träffade Irma som sprang så snabbt hon kunde till sina skidor för och komma därifrån.

På vägen blev det full panik för soldaterna hade inte väntat sig att något skulle hända där, de var ju inte längst fram i fronten utan en material avdelning längre bak i linjen, explosionerna och splittret skadade en del hästar som rusade blint längs vägen så vagnar välte och soldater blev överkörda, paniken var total på en bra sträcka av vägen när Irma nöjd åkte längre fram mot ryssens främre styrkor, där såg hon ett tält en bit från vägen där soldaterna stod och spanade åt det hållet där det exploderat, hon smög in bakom tältet och fick syn på en liten släde med ett maskingevär och en massa runda patronmagasin, den kan bli bra och ha tänkte Irma och drog raskt iväg med släden utan att soldaterna märkte något, hon skidade raskt upp på en höjd där hon hade god sikt bakåt mot sina egna spår.

Ljuset från brasan vid tältet räckte för att hon skulle se när de kom efter henne och det dröjde inte länge förrän de kom pulsande i snön efter hennes spår, synd att jag inte hinner komma på hur man skjuter med maskingeväret men hon slängde upp sitt gevär och började skjuta de som kom efter henne, hon han skjuta ner sex man innan de retirerade och började skjuta tillbaka men då var hon redan på väg nerför med bra fart ut på isen och snabbt över den lilla sjön, på andra sidan pustade hon ut och spanade bakåt, ingen som kom över sjön så hon kunde lugnt skida genom skogen med lite omväg till stugan efter att sopat spåren ett par gånger i de tätaste skogspartierna.

Nöjd med kvällens aktiviteter kom hon fram tidigt på morgonen och mötte farfar som stod på pass en bit från stugan.

– Gissade att du inte nöjde dig med att bara spana på dom när jag hörde smällen och senare skjutandet, du får vara försiktig när de är så nära här så de inte hittar hit för nu får vi hålla oss gömda här, det är för sent att försöka hinna undan när de har hunnit så långt förbi oss.
– Vi får ta in mackapären i släden och försöka komma på hur den fungerar för jag tänker lämna tillbaka alla kulorna som är i släden, sa Irma som var alldeles rusig av upphetsning efter sina räder mot ryssarna.

Farfar skrockade tyst och tänkte att de kommer bli jobbigt för ryssen att fara på landsvägen när tösen får igång mackapären, för hon brukar göra som hon säger och det ser ut att vara en himla massa patroner i lådorna förutom en hel del rundmagasin till snabbeldsgeväret som han kände igen från sin tid i tsarens arme.

– Först ska du gå och basta, vi har eldat under natten i bastun och stugan så det håller värmen hela dagen, basta och sen får du sova ordentligt medan jag undersöker bytet.

De närmsta nätterna gjorde Irma patrullspår en bra bit från vägen till små höjder där hon kunde spana på trafiken som hela tiden gick mot Suomussalmi och därifrån började det höras mer och mer stridslarm, säkert hade de egna börjat organisera motstånd och få förstärkningar från regementen i Kajaani och Oulu.

Irma spanade ut bra ställen där hon skulle kunna skjuta mot vägen med maskingeväret som hon började lära sig med farfars hjälp på dagarna, han hade en gång varit vapentekniker i Tsarens arme i kriget mot Turkarna och han kunde säga att detta var en fin snabbeldsgevär som heter Degtjarjov DP-27, Finländarna kallar den för Emma(tallriksmagasinet liknar en skiva och Emma var en populär melodi på skiva), kvällar och nätter skidade hon längs sina spaningsspår och höll koll på ryssen.

Efter fyra dagar tog hon med släden med maskingeväret, Emma till ett bra ställe där hon kunde skjuta mot en bro som alltid var full av ryssar för den var smal och där blev det köer bakom när de fick sakta in, på eftermiddagen precis när hon gjort i ordning en bra ställning och hade klart en reträttväg så började det skjutas nere vid vägen, det var en grupp Finska soldater i snödräkter som hade legat i bakhåll alldeles nära vägen och de satte igång och skjuta och slänga handgranater ut på vägen så det blev full panik och ryssarna rusade hit och dit när de blev beskjutna, många stupade direkt och flera bilar blev söndersprängda på och före bron vilket tydligen var anfallarnas avsikt för att få stopp på trafiken.

Men till slut hade ryssarna samlat sig och började anfalla med större styrka och med en pansarbil som sköt våldsamt med sin kulspruta, hon såg att de vitklädda började retirera men hade svårt att komma undan de anfallande ryssarna och ett par blev liggande i snön, då började Irma skjuta med maskingeväret och siktade först på pansarbilen där det stod en man i den öppna tornluckan, han föll direkt och bilen körde i diket så deras maskingevär kunde inte längre skjuta mot de retirerande soldaterna, sen började Irma beskjuta de närmaste anfallarna som kämpade sig fram i snön i helt öppen terräng, de blev mycket kostsamt för dom, många stupade direkt och anfallet stannade av helt så de vitklädda kunde ta sig bakåt och kom in bakom höjden som hon sköt från.

Irma plockade ner vapnet i släden åkte nerför och mötte de vitklädda som mycket riktigt var Finska jägarsoldater, de trodde att det var en hel grupp andra som kommit till deras undsättning och blev mycket förvånade när det bara var en påbyltad person som åkte förbi dom med en himla fart med ett släde efter, men de hängde med fast de hade lite svårt att hålla farten då ett par av dom var skadade och hade svårt att skida, Irma vågade inte stanna utan följde en av sina patrullspår och bytte flera gånger till andra spår för att förvirra eventuella förföljare, när hon kom upp på en höjd och såg att ingen var i deras spår och att det började mörkna så tog hon sikte på stugan och soldaterna följde efter fast de försökte ropande fråga vilken grupp hon var från, de hade inte sett att de följde en ung flicka som hade räddat skinnet på dom.

Väl framme vid stugan så sprang hon in och sa till farfar att gå ut och ta in soldaterna i bastun och hjälpa de som var sårade, mormor följde med för och hjälpa till men Irma vågade inte gå dit utan kröp in i sängen med Riitta som var livrädd när hon hörde främmande röster utanför.

När de sårade soldaterna blivit omhändertagna, bastun började värmas upp för den kunde eldas när det mörknade, gruppchefen en sergeant som faktiskt kände gamlingarna han var från en gård några mil närmare Suomussalmi, han ville veta vem som hade hjälpt dom och var han var för de behövde veta hur de skulle ta sig till sitt kompani, gamlingarna ville inte säga något så sergeanten gick raskt i till stugan och undrade var maskingevärsskytten var men där fanns bara två skrämda flickor i en säng.

Irma låtsades vara alldeles förskrämd och Riitta var skraj på riktigt så det var lätt att lura i den unga sergeanten att det hade varit en soldat som lämnat en släde med vapen och sagt att de skulle ta hand om soldaterna som kom efter.

De blev en hel del gruffande om vart den mystiske skytten tagit vägen och vem det var men till slut fick farfar alla att lägga sig och sova för de var väldigt slitna efter flera dagar i skogen på spaning.

De tre soldaterna var av två var sårade fick sova i bastun och sergeanten blev inbjuden till stugan, där fanns bara två sängar så han fick den mindre och Riitta kröp in i gamlingarnas säng men Irma kunde inte få plats där, hon satt uppe tills sergeanten hade somnat och sen släkte hon lyktan och smög in i samma säng.

Irma hade blivit blixtförälskad när hon känt igen Martti som hon hade sett vid ett bröllop tidigare men inte vågat prata med för han var ju så mycket äldre och den grannaste pojken i trakten, hon hade aldrig ens kysst någon pojke men visste mycket väl vad en man och kvinna gör i sängen, hon var mogen för sin ålder och nu var hon i rätt fas där lusten är som starkast och kroppen vill bli befruktad och det var det som hon bestämde sig för att bli, där och på en minut medan hon smög in sina händer under kläder på den sovande Martti bestämde hon att de skulle gifta sig och skaffa barn, och barnet skulle till i natt för Irma gjorde som hon tänkte och Martti vaknade med ett stadigt stånd hållen av en mjuk hand och läppar som nafsade på hans öra och viskade att du får vara väldigt tyst men raska på lite för vi ska hinna sova en sund efteråt.

Martti var en rask soldat och visste hur en kvinna ska betäckas fast han hade ingen aning om att det var en ung oskuld som lockade han till älskog men han var en försiktig älskare som tog det mycket varligt med mycket masserande och kyssande så när väl fröjden kom till källan så var där fuktigt och varmt, han märkte inte att det tog emot lite när han försiktigt tryckte sig in och sen varligt pumpade på tills han sände in en riktigt fin laddning, bägge visste vad konsekvenserna kunde bli men i den stunden i de läget med döden i närheten så ville de bara njuta av varandra.

Irma kände att det sved till när Martti pressade sig in men hon lät inte han märka något och till slut kändes det ganska bra och när han sprutade riktigt bra så var hon så glad som en kåt katta kan bli för hon tänkte att de skulle hinna med en vända på morgonen och då kunde hon få känna mer, så somnade de intrasslade i varandra i den trånga sängen och gamlingarna suckade nöjda när de visste att tösen hade hittat sin man även om han inte riktigt förstod det än, men snart skulle nog ljuset gå upp även i hans skalle att nu var han såld.

Någon timme senare vaknade han igen med ståtligt stånd, kände en varm hand smeka den och märkte att han hade en mjuk rumpa tryckt mot magen och den började glida ner mot fröjden som styrdes av hennes hand rakt in mot en väntande varm våt grotta, behövde bara trycka till så sjönk han in i härligheten, först njöt han bara av att vara där inne och låta händerna vandra på upptäcktsfärd till två spetsiga bröst med hårda smultron på toppen den ena lyckades han vrida närmare så den kunde slickas och sugas in i munnen, låga stön och intensivt gnuggande mot fröjden fick Martti riktigt intresserad att börja stöta in mot den hungriga grottan som ville ha mer, nu kunde Irma njuta riktigt fint av att bli ordentligt knullad av Marttis raska kuk som åkte ut och in med hårdare och hårdare stötar, när Marttis andra hand hittade till hennes blygd och den lilla glädjeknoppen så fick Irma äntligen uppleva det hon bara drömt om, mycket intensivare än något hon upplevt på egen hand, hon stönade högt och det gjorde Martti med när hon kramade om kuken med sin orgasm så sprutade han ohejdat allt han hade.

De låg kvar en stund tills Martti slaknade och drog sig ut, han viskade i Irmas öra:
– Ligg du kvar, jag måste ut på huset och ska gå och se till de sårade i bastun.

Irma bara suckade och gav han en klapp på rumpan när han klättrade ut sängen och böjde sig ner för att dra på byxor och stövlar.
Ute började det sakta snöa med stora flingor när den korta vinterdagen grydde, Martti hittade uthuset och gick sen raskt till grabbarna i bastun.
————————————————————————————————————————————————-
Här lämnar vi händelserna, vill det sig väl och det finns intresse för vidare berättelse om vad som hände där i urskogarna så kan de bli fortsättning.