Vingården

Människorna som strömmade ut från konferensrummet var välklädda och förde sig som människor med makt och inflytande brukade göra. Sist kom en ung kvinna ut. Hon var välklädd i en kostym men såg sliten och trött ut. Förmodligen så hade hon fått försvara sig själv eller någon annan.

– Det måste ha varit ett riktigt tråkigt och jobbigt styrelsemöte, sa jag.

Kvinnan titta upp på mig med en frågande min.

– Varför tror du styrelsemöte? frågade hon.

– Alla som kom ut såg ut som om de ingick i en styrelse, sa jag.

– Hur?

– Jag skall berätta men först så behöver du ett glas av någon av gårdens flaskor, sa jag.

Kvinnan rätade på sig och jag kunde se hur hennes trötta min ersattes av något mer intresserat.

– Låt höra.

– Vi har ett riktigt bra rött vin som faktiskt vunnit pris. Sen har vi ett bra vitt vin som inte vunnit något pris än men vi arbetar på det. Och slutligen så har vi ett bubbel som producerats enligt den gamla metoden. I praktiken en Champagne men det får vi ju helt uppenbart inte kalla den för, sa jag.

Hon log åt min kommentar om Champagnen.

– Vad skulle du ha tagit? frågade hon.

– Bubbel är alltid bubbel! Pris eller inte, sa jag.

– Då får det bli ett glas bubbel.

Hon följde med mig bort till disken där vi förvarade alla glas och flaskor. Min syster hade redan försett det övriga sällskapet med glas. De flesta hade valt det prisbelönta röda vinet noterade jag. Jag korkade upp en väl kyld flaska och hällde upp bubblet i en Champagneflöjt och sträckte över glaset till kvinnan. Hon såg ut som att hon skulle säga något men hon smakade på bubblet i stället.

– Inte dåligt, sa hon.

– Annars hade jag inte rekommenderat det, svarade jag.

– Så! Styrelse? sa hon.

– Du är alldeles för välklädd för att vara något annat. Din kostym är inte någon märkeskostym utan den sitter alldeles för bra, den är skräddad. Din klocka är enkel och diskret men jag skulle gissa på Rolex och slutligen med risk för att jag gör bort mig nu. Dina skor Jimmy Choo? Mycket snygga förresten, sa jag.

Hon tittade uppriktigt förvånat på mig.

– Helt otroligt! Alla rätt!

Jag log lite nöjt för mig själv för att jag gissat rätt. Hon höll fram handen mot mig.

– Julia Lind, presenterade hon sig.

Jag fattade hennes hand.

– Julia Lind! Som i J.Lind Fashion? frågade jag.

J.Lind Fashion kände jag igen från affärspressen. Det var ett modeföretag som gjorde en gasellresa ungefär som den jag hade varit med om. Jag förstod plötsligt varför hon sett så trött och sliten ut.

– Korrekt! Och…?

– Förlåt. Hannes Gren, presenterade jag mig.

– Gren som i Grenkulla? frågade Julia.

– Helt rätt. Ber om ursäkt! Välkommen till Grenkulla eller som vi marknadsför oss internationellt. Greenhill, sa jag.

– Är namnet taget eller?

– Familjen Gren har funnits här i många generationer. Ursprungligen så fanns det två familjer Gren. Gren i byn och Gren på kullen. Släkten Gren i byn finns inte kvar men vi på kullen finns. Grenkulla som namn finns på många gamla kartor. Så svaret på din fråga, det är inte taget, sa jag.

– Där ser man! Men hur kommer det sig att du kan så mycket om mode? sa Julia.

– Jag är egentligen kemiingenjör och jag grundade ett tech startup, ChemReac, med en studiekompis efter examen. Jag gjorde ett examensarbete där jag tittade på Ai-modeller för att prognostisera kemiska reaktioner. Min kompis som gick teknisk fysik är riktigt duktig på Ai så vi byggde ihop en modell som med hjälp av en massa olika sensorer identifierar olika kemiska föreningar i en reaktor och förutspår utfallet. Vi slet ett år innan vi hade något som vi kunde sätta på marknaden och då kom det in en extern finansiär som hade de finansiära musklerna. Vi sålde ut aktiemajoriteten men jag tog rollen som VD, sa jag.

– Fascinerande, sa Julia.

– Så jag har sett min beskärda del av styrelser, riskkapitalister och andra kostymnissar för att kunna känna igen en på mils avstånd, sa jag.

Julia la huvudet lite på sned och jag såg hur hon bearbetade informationen. Hon var ganska lång, inte trådsmal utan hälsosamt normal och hennes axellånga bruna hår som hon hade utslaget matchade hennes bruna ögon perfekt.

– Kemi, VD och sen här! sa hon och slog ut med armarna.

– Jag levde det ljuva nyrika livet som VD för ett gasellföretag och var ekonomi-pressens favorit. Jag hade lägenhet på Strandvägen, skräddade kostymer, alla tänkbara exklusiva armbandsur som finns och den obligatoriska Ferrarin. Hur värdelös är inte en Ferrari i Stockholms innerstad?

Julia lyssnade tyst på när jag berättade.

– Allt gick i 110 km i timmen och Champagnen flödade på Stureplans krogar. Jag var farligt nära en infarkt och att bränna ut mig. Jag hade en ung snygg modell som troféflickvän men kunde inte ha sex med henne eftersom jag inte kunde få erektion på grund av erektil dysfunktion av all stress. Där har du modeintresset!

Jag gjorde en liten paus och tänkte tillbaka på vilket ohälsosamt liv jag levt. Julia passade på att inflika några frågor som jag svarade ärligt på innan jag fortsatte min berättelse.

– Sen kom vändningen. Pappa fick en stroke, eller rättare sagt en TIA. Det var han som byggt upp och drev vingården tillsammans med min storebror Hampus. Mamma skötte det ekonomiska. Pappa hamnade i en situation där mamma var tvungen att ta hand om honom och allt utspelade sig i skördetid.

Jag skakade på huvudet åt minnet.

– Hampus är helt fantastisk. Det är hela tiden han som velat ta över gården, alla vi andra syskon sökte andra karriärer. Men i alla fall, Hampus han har arbetat på vingårdar i Frankrike och Italien och kan verkligen vintillverkning. Han är till och med utbildad sommelier och det är vin som han kan och tycker är intressant. Han klarade ju inte av att både mamma och pappa försvann samtidigt som stressen över pappa fanns där dessutom mitt i skörden. Så han ringde in min storasyster Hanna och mig.

Jag kunde se att Julia log.

– Alla barnens namn börjar på ”H”! Hur korkat är inte det, sa jag.

Vi skrattade till båda två innan jag fortsatte.

– Hanna är ekonom och är delägare i en reklambyrå i Malmö där hon även bor så hon var snabbt på plats. Jag gjorde mig fri på en vecka och kom ner för att hjälpa till över skörden. Jag hade räknat med att vara borta från Stockholm i två tre veckor, sa jag.

Jag förvånade mig själv över att jag berättade hela historien utan några filter för en helt främmande människa. Men Julia ingav förtroende på något sätt vilket fick mig att öppna upp mig. Jag hade egentligen inte berättat hela min historia för någon, inte ens för min egen familj.

– Det var så långt ifrån Stockholm du kan komma. Hårt kroppsarbete från morgon till kväll. Jag är ju uppväxt på gården och kan verksamheten men kontrasten var så stor mot mitt liv i Stockholm. Jag började att sova om nätterna och vakna upp utsövd, med morgonerektion och utan ett tryck över bröstet. Tempot gick ner och jag hann reflektera över min situation, sa jag.

Jag tittade mig omkring och fick syn på min katt komma springande över gårdsplanen.

– Där kommer min katt! Katten Jansson, sa jag och pekade.

Julia följde mitt finger.

– Katten Jansson? sa hon.

– Alla tuxedokatter heter väl Katten Jansson, sa jag.

Julia skrattade innerligt åt min kommentar.

– I alla fall! När skörden började att närma sig sitt slut så fick jag reda på att flickvännen hade tyckt att det var lite tråkigt att inte ha sex med mig så hon löste det på annat håll. Det var ett brutalt uppvaknande och jag bara bröt ihop, sa jag.

Julia såg verkligen bekymrad ut och hon la sin hand på min arm. Jag tog ett djupt andetag.

– Jag insåg att jag inte ville tillbaka till livet i Stockholm. Det fanns ingenting som kunde rättfärdiga det destruktiva livet jag hade. Inga pengar i världen kunde motivera någonting! Jag funderade några dagar sen så satt jag mig ner med familjen och tillsammans la vi upp en plan. Jag pratade med huvudägaren och allt föll ut så att jag drog mig tillbaka från VD-posten. Tog plats i styrelsen som styrelseordförande, arbetar ungefär en vecka i månaden men med en helt annan press och tempo. Nu är det roligt! Jag sålde av hälften av mina aktier för att diversiera förmögen lite och sålde av allt i Stockholm. Verkligen allt! Lägenheten, Ferrari, klockor, konst, möbler, allt! Nja! Inte riktigt allt. Jag sparade lite konst, några klockor och så kostymerna, sa jag.

– Otrolig historia, sa Julia.

– Pappa hade varit VD men jag tog den rollen, Hampus ville inte, han är nöjd med att göra vin. Jämfört med ChemReac så är vingården en lugn promenad. Hampus hade tittat på att bygga ett destilleri vid sidan om vineriet. Främst för att ta hand om pressresten. Göra en Grappa helt enkelt, sa jag.

Hampus hade en del riktigt bra idéer som var värda att utveckla. Konferenshotellet hade han genomfört men destilleriet låg lite utanför hans kompetensområde.

– Jag övertog projektet. Det var precis vad jag behövde. Som kemiingenjör så gick jag givetvis i gång, sa jag.

– Så ni gör inte bara vin här på gården? sa Julia.

– Har du inte fått rundturen? frågade jag.

– Vi har bara haft styrelsemöte, sa Julia.

– Då skall du få en rundtur, sa jag.

– Efter dagens skitmöte så får de andra vänta, sa Julia.

Jag skrattade till och tog med Julia bort till gårdsplanen där produktionsbyggnaderna fanns.

– Där är gårdens huvudbostad och där bor Hampus med sin familj. Han flyttade in när pappa fick sin stroke. Mamma och pappa flyttade ner till annexet som är mindre och bara i ett plan vilket gjorde det enklare för pappa att röra sig under rehabiliteringen, sa jag.

Jag pekade ut byggnaderna för Julia.

– Det här är gården ursprungliga stenladugårdar, sa jag.

Jag pekade på de gamla rejäla stenladugårdarna som ramade in gården. De var över hundra år gamla och riktigt redigt rejäla byggnader som lätt skulle stå i hundra år till. De var perfekta stommar till både produktionen och hotelldelen. Hotellrummen var riktigt charmiga.

– I den byggnaden ligger vineriet och destilleriet och i byggnaden bakom oss har vi konferenscentret och hotellet. Men det vet du ju redan, sa jag.

– Det har jag testat, sa Julia.

– Ganska tidigt så skapades konferenscentret med tillhörande restaurang och hotell. Vi samarbetar med en kändiskrögare, Erik Ekstedt som du kanske känner till, och i princip all mat tillagas av sådant som producerats av bönderna här omkring. Alla gårdar samarbetar och försöker lyfta varandra. Givetvis så serverar vi bara gårdens vin, sa jag.

Julia fnissade till åt min kommentar.

– Där har vi det senaste projektet. Spahotellet skall vara klart till i augusti, sa jag.

Jag pekade mot silon som fortfarande var en arbetsplats där byggarna arbetade bakom avstängslingarna. Faktum var att vi redan hade anställt en spaterapeut som skulle driva spat och hon hade varit med i planeringsprocessen för att det skulle bli riktigt bra och ändamålsenliga lokaler.

– Formen är ganska speciell, sa Julia.

– Tanken är att det skall ska se ut som en gårdssilo och smälta in naturligt. Det finns ett spahotel utanför Ystad som vi inspirerades av, sa jag.

Spahotellet var en riktigt imponerande byggnad där spat låg på bottenplan med en rund pool i mitten. Ovanför poolen fanns genomskinliga golvpartier på samtliga fyra våningsplan där det skulle finnas hotellrum. Man kunde stå på översta våningen och se hela vägen ner till poolen. Det var Hanna som tillsammans med arkitekten hade utformat hela bygget.

– Hur finansierar ni allt detta? frågade Julia.

– Egna pengar eller snarare lån av mina pengar. Jag gick inte lottlös från Stockholm, sa jag.

Julia nickade lite.

– Och var bor du?

– Om du följer vinfälten upp i backen så ser du en liten stenbyggnad nästan längst upp, sa jag.

Jag pekade i riktning mot mitt hus.

– Jag ser det, sa Julia.

– Ursprungligen en gammal ladugårdsbyggnad men jag har låtit bygga om den till en fantastisk bostad eftersom verksamheten inte har något behov av den, sa jag.

Jag måste erkänna att jag verkligen var stolt över hur bra det blivit. Huset var inte stort men otroligt trevligt och mysigt.

– Jag gjorde mig inte av med riktigt allt från Stockholm utan har inrett med en del konst som jag trivs med, sa jag.

– Ser ut som ett toppenläge, sa Julia.

– Det är det! Utsikten över kullarna och vingården är fantastisk! Skall vi titta in i vineriet och destilleriet? frågade jag.

– Gärna, svarade Julia.

Jag tog henne med ner mot ingången till vineriet. Den gamla stenbyggnaden hade försetts med moderna glaspartier och man såg tankarna och kärlen från utsidan.

– Här har vi vineriet. Vingården består av själva vinodlingen där vi odlar och skördar druvor. I vineriet sker själva vinframställningen.

Jag berättade ganska schematiskt om de olika stegen i processen samtidigt som jag pekade ut de olika delarna. Julia ställde några frågor som skvallrade om att hon verkligen var intresserad av min rundtur. Vi gick genom lagerhallen där vinet låg i stora fat innan vi passerade genom en dörr i den tunga stenväggen och kom in i destilleriet.

– Och här är destilleriet. Pannan är en handknackad enkelpanna och kommer från Tyskland. Den är på tusen liter och väldigt effektiv, vi får ut nära 90% hjärta i varje batch, sa jag.

– Hjärta?

– Förlåt! Lite nördspråk. Det som kommer ut först när man destillerar kallas för huvud, det i mitten hjärta eller kropp och slutligen svans. Huvudet och svansen duger inte till att dricka så det gör vi handsprit av, sa jag.

– Fascinerande.

Jag gick igenom hela hantverket från val av råvaror, förädling och jäsning, destillering och slutligen lagring. Spriten köpte vi som många andra destillerier från Lantmännen. För uppvärmning av pannan så använde vi biogas från ett av de närliggande lantbruken som hade en biogasanläggning där man gjorde biogas på gödsel. Vi hade en liten buteljeringslina där vi kunde buteljera både vin och destillat. Julia ställde nyfikna frågor vilket fick mig att fortsätta berätta.

– Första produkten var Grappan som vi inte får kalla för Grappa sen så skapade jag två gin. En London dry och en Navy. Vi har ett par fält med äppleodlingar där äpplena idag går till ett musteri och där funderar jag på om jag inte skulle ta tillbaka cidern och göra ett äppledestillat typ Calvados. Sen har jag ett ganska långtgående planer på att göra en torr Vermouth. Jag vill göra den perfekta Dry Martinin, sa jag.

– Men hur vet du vilken smakprofil du skall ha? frågade Julia.

– Jag samarbetar med en bartender som jag även arbetade sida vid sida med under en månad så man kan nästan säga att jag är utbildad bartender. Han lärde mig mixologi. Utan det hade det inte gått. Vi tillverkar även en del specialprodukter åt lokala krogar som vill ha ”sin” gin så jag har fått lära mig vad som fungerar, sa jag.

Julia nickade samtidigt som hon tog upp telefonen.

– Nu har de efterlyst mig i nästan en timme så nu måste jag nog bege mig, sa hon.

Jag tittade på klockan och insåg till min förskräckelse att nästan två timmar passerat. Tiden hade flyget i väg utan att jag insett det.

– Självklart! Det var inte min mening att uppehålla dig så länge, sa jag.

– Du behöver inte ursäkta dig, jag har varit lika drivande här som du, sa Julia.

Vi promenerade ner till parkeringen där Hanna stod med de övriga i Julias styrelse samtidigt som vi småpratade lite.

– Vår VD och tillika delägare Hannes Gren, presenterade Hanna.

Jag hälsade på alla i styrelsen. En del namn klingade bekant i bakhuvudet och de var som jag förväntat mig gamla rävar i modebranschen vilket inte förvånade mig. En kvinna med skarp blick och oklanderligt klädd som presenterade sig som Annika Swartz kände jag igen som agent för min dåvarande modellflickvän.

– Vi har träffats förut? frågade hon.

– Ja! Jag var tillsammans med en av dina modeller för ett antal år sedan, sa jag.

Jag valde att inte precisera mig mer.

– Det kommer jag ihåg! Du var VD för något företag om jag minns rätt, sa Annika.

– Stämmer, sa jag.

– Skall vi rulla hemåt? sa Julia.

Jag skänkte Julia en tacksam blick och hon skickade ett litet finurligt leende tillbaka. Hon räddade mig i alla fall från Annikas fortsatta grävande där och då även om jag visste att hon av ren nyfikenhet skulle kolla upp mig när hon kom hem. När bilarna rullade ut från parkeringen så promenerade Hanna och jag upp mot kontoret.

– Tyckte du fjäskade lite väl mycket, sa Hanna.

– Vadå? sa jag.

– Såg nog att du gillade Julia, sa Hanna.

– Jag…

– Du behöver inte ursäkta dig. Du borde ta tag i att börja leva utanför företaget, sa Hanna.

Innan jag hann svara så vände hon på klacken och försvann på sitt kontor. Hennes kommentar fick mig att fundera lite. Det var typiskt Hanna att vara medlaren och den som alltid brydde sig om alla andra men jag blev helt ärligt lite förvånad över hennes omsorg. Jag hade trott i min enfald att ingen noterat eller brytt sig om mitt känsloliv. Julia fanns med mig i tankarna när jag slog mig ner på min kontorsplats. Hon hade verkligen fångat mitt intresse. Under andra förutsättningar så kanske det hade kunnat utveckla sig till något.

*

Jag stod och beundrade silon i morgonljuset med en kopp kaffe i handen. Träddgårdsfirman som gjort de sista arbetena runt byggnaden hade gjort ett riktigt bra arbete. Bara veckan innan hade ett gäng polacker lagt gatstenen som utgjorde gången upp till ingången och redan stod rabatterna och det gröna färdigt. Bygget hade blivit så oändligt mycket bättre än jag förväntat och jag noterade för mig själv att jag var tvungen att berömma Hanna för hennes arbete. Lite senare dök hon upp vid mitt skrivbord och svepte ner några papper på mitt skrivbord.

– Hotellet och spat är bokat hela helgen. Någon möhippa första kvällen med bruden och tärnorna och sen ansluter brudgummen med alla marskalkar dagen efter, sa Hanna.

– Vi har ju knappt öppnat! Hur har man letat reda på oss? sa jag.

– Bruden bokade tydligen på rekommendation, sa Hanna.

– Otroligt, sa jag.

– Men tror du att du kan ta tjejerna på fredagen? Jag har ett sent möte i Malmö och Hampus skulle i väg på något han med. Rundtur på lördagen men kvällen tar Hampus och jag, sa Hanna.

Jag hade inte hört något om att Hampus skulle i väg men det kunde ju vara något som kommit upp ganska fort.

– Det fixar jag, sa jag.

– Erik tar köket så han kommer att presentera menyn, sa Hanna.

Jag lyfte lite på ena ögonbrynet. Erik var vår stjärnkrögare men han brukade vanligtvis inte stå i köket och definitivt inte ensam. Hanna såg tydligen min frågande blick.

– Bruden kände tydligen till att det var han som vi samarbetade med och hon efterfrågade honom specifikt, sa Hanna.

– Okej, sa jag.

Ställde Erik upp så var det okej med mig. Att underhålla ett gäng tjejer på möhippa med drinkar och dryck skulle jag klara av utan problem själv.

*

Jag stod och radade upp champagneglasen på bardisken och förberedde i allmänhet på att gästerna skulle anlända. Erik gjorde sin grej i köket så jag kände mig lugn och förberedd.

– Hej Hannes! hörde jag en röst bakom mig.

Jag vände mig om och framför mig stod Julia. Hon såg betydligt piggare och fräschare ut än när vi träffades förra gången. Hon hade en 80-tals inspirerad överdimensionerad svart kavaj på sig utan något synbart plagg under och på kavajslaget satt en av Wiwen Nilssons broscher i silver föreställande en trana i flykt. Kanten på den korta kjolen stack med knapp nöd nedanför kavajen och hon hade att par matchande svarta sling-back pumps med låg klack på sig. Hon såg helt ärligt fantastisk ut!

– Hej, sa jag.

Julia gav mig en kort kram som hälsning och jag kramade hennes midja lätt.

– Det var du som rekommenderade oss, sa jag.

Det var mer ett påstående än en fråga.

– Stämmer! Men ni är väl det bästa spahotellet häromkring?

– Tveksamt eftersom vi knappt har öppnat men vi har bäst mat och vin i alla fall, sa jag med ett skratt.

Julia skrattade åt min kommentar hon med.

– Så Wiwen, sa jag.

– Vadå?

– Wiwen Nilsson, sa jag och pekade på broschen.

Hon tittade ner på kavajens slag.

– Kan du allting? sa hon

– Jag har ett tjugotal av hans broscher upp i stugan. En av de få saker jag behöll när jag flyttade hem. Du får komma upp och titta vid något tillfälle, sa jag.

Medan vi pratade så smög det fram en mörkhårig kvinna i Julias ålder vid sidan om oss. Hon hade en liten tiara på sig så jag antog att det var hon som var den blivande bruden. Om Julia var ultramodern i sin retrokavaj så var kvinnan klädd tantigt och tråkigt på det sätt som överklassen ofta klädde sig.

– Jag förstår varför du ville åka hit! sa hon.

Jag reflekterade nog inte så mycket över hennes kommentar men Julia såg lite generad ut.

– Det här är Wilma Hierta, min bästa kompis. Tillika blivande brud. Och det här är Hannes Gren, VD och delägare i Grenkulla vingård samt grundare och styrelseordförande i ChemReac, presenterade Julia.

Jag tog Wilmas utsträckta hand och hälsade.

– Tillika kvällens sommelier och bartender, sa jag.

Sommelier var nog lite att ta i överkant men eftersom vi bara serverade gårdens vin men de vinerna kunde jag som min egen ficka så jag skulle nog klara mig.

– Angenämt! sa Wilma.

– Wilma är jurist på Mannheimer Swartling, sa Julia.

Att Wilma var jurist förvånade mig inte det minsta. Det var en konservativ bransch och hon passade in perfekt.

– Gör din grej, sa Julia och nickade mot Wilma.

– Min grej?

– Du vet vad jag menar!

Jag tittade lite mer noggrant på Wilma. Hon hade en klassisk Hermes-dräkt som sagt var lite tantig. Den fick henne att se äldre ut än hon var. Men det kunde jag ju definitivt inte säga, jag fick linda in det snyggt på något sätt.

– Dräkten är klassiskt Hermes och skorna är helt klart Prada, sa jag.

Julia nickade lite medan Wilma såg helt klart imponerad ut.

– Wow! Imponerad, sa hon lågt.

– Sa ju att han kunde det här, sa Julia.

– Hur? frågade Wilma.

– Var ihop med en modell tidigare så jag har fått min beskärda del av kvinnligt mode, sa jag.

– Modell! sa Wilma.

– Levt det ljuva livet på Stureplans krogar i ett tidigare liv, sa jag med ett skratt.

– Då skall jag inte störa mer. Julia! De andra väntar nog på oss, sa Wilma.

– Kommer strax, sa Julia.

När Wilma försvunnit bort till de andra så lutade sig Julia mot mig och sa med låg röst:

– Ber om ursäkt för presentationen men Wilma är så där fisförnämt fixerad vid titlar, sa Julia.

– Det förstod jag direkt, sa jag.

– Så! Nu får jag nog umgås lite med de andra, sa Julia och log.

– Gör så, sa jag.

Julia försvann bort samtidigt som Erik gjorde entré. Jag gjorde honom sällskap.

– Mina damer! Välkomna till Grenkulla vingård. Jag heter Hannes och är er barmästare ikväll. Erik vår kock kommer nu att presentera kvällens meny, hälsade jag.

Vi möttes av en liten applåd.

– Kvällens meny består av en Tartar på gravad lax. Därefter en plankstek på pluma från en av gårdarna häromkring med knaperstekt rökt sidfläsk, bakad tomat och en gräddig kantarellsås. Till efterrätt blir det en Pavlova på chokladparfait och hallon rörda i rom från destilleriet, presenterade Erik.

Erik möttes av visslingar och applåder.

– Till Tartaren serveras gårdens mousserande Solaris vin. Till planksteken gårdens prisbelönta röda vin på druvorna Rondo och Cabernet Cortis och slutligen till Pavlovan en cider från ett musteri här i närheten som gör cidern åt oss av gårdens äpplen. Och skall vi vara helt korrekta så är romen till efterrätten egentligen ingen rom eftersom den är gjord på sockerbeta i stället för melass, sa jag.

Även jag möttes av en liten applåd.

– Då är ni välkomna att sitta ner så skall vi börja serveringen, sa jag.

Middagen flöt på bra och jag hovrade i bakgrunden fyllde på glas och hjälpte Erik att servera maten. Allt föll verkligen i god jord och jag kunde se hur nöjd den blivande bruden var och hur lättad Julia såg ut. Damerna satt kvar vid bordet och pratade medan jag dukade ut allt och hjälpte Erik med att få in allt i diskmaskinen.

– Det gick bra ikväll. Alla verkar nöjda, sa jag.

– Det har flytet på bra, sa han.

Medan Erik avslutade det sista i köket så gick jag ut till damerna igen.

– Jag kommer att finnas i baren för er som vill ha något mer att dricka, sa jag.

Julia var snabbt framme och slog sig ner på en av barstolarna.

– Alla är helnöjda, sa hon.

– Skönt! sa jag.

Julia fnissade lite.

– Har du gjort den där vermouthen än? frågade hon

– Vi har gjort några försök men inget som vi saluför än. Men jag har en flaska här bakom, sa jag.

– Kan man få pröva den där perfekta Dry Martinin då?

– Den är nog inte perfekt än men nästan, sa jag.

Jag plockade fram flaskorna och började att mäta upp drinken i rörglaset.

– Oliver eller citronzest? frågade jag medan jag rörde drinken kall.

– Oliv, tack! sa Julia.

Jag sköt över drinken till Julia efter att jag dekorerat den med två oliver på en pinne. Glaset var frostat och vätskan var så där nästan oljigt kall som den skulle vara. När jag smakat av urvattningen så hade jag nöjt konstaterat att nästa batch vi körde av vermouthen skulle bli perfekt.

– Tack! sa Julia.

Hon smuttade på drinken och gjorde en nöjd min.

– Den är verkligen riktigt bra, sa hon.

– Brukar du dricka Dry Martini? frågade jag.

– Kanske inte så ofta men tillräckligt ofta för att kunna skilja på en bra och en dålig, sa hon.

– Och vad pratar ni om då?

Det övriga sällskapet hade samlats runt Julia.

– Avnjuter en riktigt bra Dry Martini, sa Julia.

– De är så starka, sa en ljushårig kvinna.

– Gillar du sött? Syrligt? frågade jag.

– Syrligt är okej om de inte är för spritiga.

Jag blandade till en Gin Sour till henne och sköt över glaset. Hon smakade och sken upp med ett gillande ansiktsuttryck.

– Den var god! sa hon.

Ganska snart så hade jag fått göra en Dry Martini, några Gin Sour och en Gin Fizz till de övriga i sällskapet. Det var kul att stå bakom baren och se hur alla uppskattade arbetat jag lagt ner på både att tillverka alkoholen som blandat drinkarna. Sällskapet splittrades efter en stund upp i lokalen och jag pratade med de som satt kvar i baren. Till slut så stod jag ensam med bara Julia kvar. Hon snurrade lite med fingret längs det tomma glaset innan hon tittade upp med alvarlig blick på mig.

– Du räddade nog mig, sa Julia.

– Hur? sa jag.

– Förra gången när jag var här och du berättade din livsresa. Det kunde varit jag och det fick mig att tänka till, sa hon.

Jag översköljdes av en våg av känslor och hade svårt för att veta hur jag skulle formulera mig.

– Och vad har hänt? frågade jag.

– Redan på resan hem. Jag satt bredvid styrelseordföranden på flyget och vi pratade. När vi landade så var vi överens om att jag skulle trappa ner, sa Julia.

Hon såg lättad ut.

– Jag har rekryterat en ny VD. Han kommer inte förrän årsskiftet, skall man ha något bra så får man vänta, sa hon.

– Och fram till dess?

– Jag är fortfarande VD men jag arbetar strikt 40 timmar i veckan och har telefonen avstängd övrig tid. Jag har delegerat ut ganska mycket arbete i samråd med den nya VD:n, sa Julia.

– Och efter nyår då? frågade jag.

– I styrelsen som en huvudägare och sen så kommer jag att ägna mig åt det som gjorde att jag startade företaget, sa Julia.

– Vilket är?

– Kläder och mode! Vi får se vilken roll det blir. Det får inte bli konstigt med den nya VD:n, sa hon.

– Känns skönt att jag kunnat inspirera någon, sa jag.

– Jag skulle vilja om du inte har något emot det! Skulle du inte kunna komma och hålla en föreläsning om din resa på vår personaldag? Dels för att visa på vikten av att göra det man vill, dels på vad som kan gå fel när man följer sin dröm, sa Julia.

Jag blev verkligen överrumplad av Julias fråga. Det hade aldrig slagit mig att jag skulle kunna vara en inspiration och förebild för andra när det gällde ett hälsosamt förhållande till arbete. Oavsett så tog jag beslutet på stående fot.

– Jättegärna! sa jag.

– Du får givetvis arvode, sa Julia.

– Det löser sig, sa jag.

Det uppstod en liten tystnad mellan oss men den var inte obekväm på något sätt. Julia skiftade sittställningen lite vilket fick kavajen att glida upp lite och avslöja en inte oansenlig mängd hud. Jag kände mig nästan lite generad för att jag noterat all bar hud.

– Det kände som om vi connectade sist, sa Julia lite generat.

Julia hade tydligen känt samma sak som jag.

– Det var inte bara jag som märkte det utan även Hanna, sa jag.

Julia tittade lite under lugg på mig vilket fick mig att känna mig osäker.

– Skulle du kunna visa mig den där samlingen Wiwen Nilsson? frågade Julia.

Hon hade ett lite finurligt leende som fick det osäkra att övergå till att pirra lite längsmed ryggraden på mig. Julia gjorde ett tecken till de andra i sällskapet som omedelbart bröt upp. Wilma tackade för hela kvällen och gav Julia en blick som sa allt! Jag stängde ner baren och låste det som behövde låsas innan Julia och jag gick ut i sommarnatten. Jag kunde höra hur det övriga sällskapet skrattade och pratade medan de gick upp mot silon.

– Vi tar fyrhjulingen upp, sa jag.

Jansson satt och väntade på fyrhjulingens bränsletank som han brukade när vi kom fram till fyrhjulingen.

– Hoppa upp bakom mig, sa jag.

Julia satte sig till rätta bakom mig och höll om min midja. Fyrhjulingen skakade i gång och mjukt och försiktigt styrde jag den upp längsmed grusvägen till mitt hus. Jag hann inte slå av motorn förrän Jansson hade hoppat av och försvunnit in genom sin alldeles egna kattingång.

Julia följde efter mig när jag styrde stegen mot den gamla ingången där jag sköt upp porten och klev in på den lilla innegården. Arkitekten hade i stället för att bygga tak över utrymmet lämnat det som en liten avskärmad innergård, bara några kvadratmeter stor men mycket effektfullt. Två av väggarna utgjordes av glasade partier. Jag kunde höra hur Julia blev förvånad bredvid mig.

– Byggnaden var rena ruinen och i stället för att bara bygga ett nytt tak över allt så föreslog arkitekten det här, sa jag.

– Det var oväntat, sa Julia.

– Riktigt duktig engelsk arkitekt som arbetat med att förnya många gamla kulturbyggnader, sa jag.

Jag knappade in koden på dörrlåset och höll upp dörren för Julia. När hon steg in så tände ljusreläet ljusen i huset.

– Wow! sa Julia.

Hon tittade med stora ögon på fotografierna som hängde i den smala korridoren som utgjorde entré. Det var modefoton av Richard Avedon, Peter Lindbergh, Helmut Newton, Russel James, Herb Ritts och Vittorio Zunino Celotto på modellikoner så som Claudia Schiffer, Naomi Cambell och Linda Evangelista.

– Några av de fotografier jag behöll, sa jag.

– Många klassiker här, sa Julia.

Jag kunde bara nicka och hålla med. Julia tittade sig lite nyfiket omkring efter att det första intrycket av fotografierna ebbat ut.

– Till höger ligger mitt sovrum, badrum och ett lite mindre rum som jag använder som kontor i dag men som kan fungera som ett andra sovrum, sa jag.

Vi kastade ett snabbt öga in i mitt sovrum, gästrummet och badrummet och jag var tacksam för att jag bäddat och gjort det anständigt på morgonen. Därefter gick vi vidare.

– Här är vardagsrummet. Eldstaden var ursprungligen en del av drängkammaren, sa jag.

– Är det en Klein? frågade Julia.

Hon pekade på en stor monokrom tavla i Kleinblått som dominerade hela rummet.

– Stämmer! Den och Banksyn inne i sovrummet är de tavlor jag behöll tillsammans med fotografierna och en del skulpturer av Salvador Dali, Max Ernst, Fernandez Arman och Barbro Bäckström, sa jag.

Som möbler hade jag fyra klassiska fladdermusfåtöljer i brunt läder runt ett runt soffbord av glas och metall. Som hyllor hade jag en klassisk vit Stringhylla. Atmosfären var lätt till skillnad hur min lägenhet i Stockholm hade varit.

– Du har jättefint, sa Julia.

– Tack! svarade jag.

Jag var nöjd och trivdes. Vid bokhyllan hade jag en liten monter med broscherna. Det var en trevlig liten samling jag hade lyckats att skrapa ihop. Wiwen Nilsson var en populär konstnär och det blev lätt dyrt. Julia tittade nyfiket.

– Fina, sa Julia.

Jag gick vidare genom en av de ursprungliga dörrarna i de tjocka stenväggarna och kom ut i den nybyggda delen där köket låg tillsammans med ett stort glasat uterum där ett vitt bord med gula stolar runt stod.

– Den här utbyggnaden är helt nybyggd. Övriga delar består av den gamla stenbyggnaden. Måste erkänna att jag hellre sitter här och arbetar än i kontorsrummet, sa jag.

– Förstår det, sa Julia.

Jag öppnade upp glaspartiet och klev ut på ett trädäck som dominerades av en pool där belysningen under vattenytan fick den att skimra i en blå ton.

– Garaget och ekonomibyggnaden är nybyggd i samma still som köksdelen. Poolen är Hampus barns favorit, sa jag.

Julia fnissade till.

– Inte oväntat. Du har otroligt bra smak och mycket trevligt, sa hon.

– Tack! sa jag.

Jag var nöjd och stolt över mitt hem även om jag inte gjort så mycket av hantverket själv. Huset var inte så stort i kvadratmeter räknat men det uppfyllde alla mina behov.

– Skall vi ta ett bad? frågade Julia.

Innan jag egentligen hunnit svara så hade hon knäppt upp den enda knappen i kavajen. När den fladdrade till så gick det tydligt att se att hon inte hade något på sig under. Julia svepte av sig kavajen och hängde den över ryggen på en av solstolarna. Bysten var inte stor men hon var otroligt fin.

– Då fick jag svar på frågan som jag funderat på hela kvällen! Om du har något på dig under kavajen eller inte! sa jag.

Julia fnissade till och gick fram emot mig.

– Har sett hur du tittat! sa hon.

Hon började att knäppa upp knapparna i min skjorta medan vi kysstes. Jag smekte henne upplängsmed midjan och hennes hud var varm under mina händer. När Julia fått upp den sista knappen så drog hon upp skjortan ur byxorna på mig och drog av mig skjortan. Den hamnade ovanpå hennes kavaj i solstolen. Julia la upp sina händer på mitt bröst och jag speglade hennes rörelse. De små brösten passade perfekt i mina händer och jag kramade de lätt.

– Knäpp upp kjolen, viskade hon.

Jag lyckades att pilla upp knappen i kjolen med en hand och drog ner dragkedjan. Utan att tappa kjolen på marken så förde jag den ner längsmed hennes blanka ben. Jag passade på att ge henne en puss på magen precis ovanför naveln. Sittande på huk framför henne så steg hon elegant ur kjolen.

Jag la upp kjolen på solstolen fortfarande sittande på huk framför henne. Julia la upp mina händer på trosans kant. Medan Julia smekte mitt hår så började jag försiktigt att dra ner plagget längsmed hennes kropp. En smal skåra framträdde och jag genomfors av en lätt stöt av upphetsning. När jag tittade upp på Julia så stod hon och blundade. Trosorna gjorde de övriga kläderna sällskap. Julia stod naken framför mig med endast skorna på sig.

Försiktig så gav jag henne en puss mitt på skåran. Jag kunde känna både smaken och doften av kvinnligt kön. Julia ställde sig med benen lite bredare isär fortfarande med händerna i mitt hår. Hon förde mig mjukt mot sitt kön. Hon gav ifrån sig ett litet gny när jag lirkade in tungan i skåran.

Julia satte sig ner i solstolen och drog upp knäna vilket fick hennes kön att spricka upp som en blomma. Det gick tydligt att se hennes upphetsning och det glittrade inbjudande. Julia styrde mig rätt med händerna fortfarande i mitt hår och ganska fort så hade jag listat ut hur hon ville ha det. Hon var helt tyst men kroppens signaler var nästan övertydliga och när hon slutligen fick orgasm så gick det inte att missa! Julias slanka kropp krängde i min solstol medan orgasmen slet i hennes kropp.

Till slut så sjönk hon ihop fortfarande med särade ben med en fot på vardera sidan om solstolen. Hon var precis så vacker som bara en nyligen tillfredsställd kvinna kunde vara. Själv så blev jag medveten om min egen upphetsning. Erektionen pressade nästan smärtsamt hårt i mina byxor. Jag ställde mig upp för att dra av mig plagget.

– Det där är min uppgift! sa Julia.

Hon satte sig upp i solstolen och vinkade fram mig vilket fick mig att ta ett steg framåt efter att jag sparkat av mig skorna. Hon fnissade lite när hon fick ta i ganska rejält för att få av mig byxorna. Hon drog ner byxor och kalsonger ner till knäna i ett svep. Det var befriande skönt att få erektionen fri. Jag stönade till lågt när Julia greppade min lem.

– Vänta, sa jag.

Jag drog av mig byxor och kalsonger och la kläderna ovanpå Julias. Därefter lutade jag mig ner och gav henne en kyss. Julias tunga smekte min girigt.

– Du smakar av mig, fnissade hon.

Julia drog mig intill sig så att lemmen vajade framför hennes ansikte. Hon greppade mig med tummen och pekfingret och liksom granskade lemmen. Långsamt blottade hon ollonet innan hon lutade sig framåt och omslöt mig med sina mjuka läppar. Det var helt omöjligt att inte stöna till lågt vilket fick Julia att le.

Julia masserade min pung samtidigt som jag kunde känna hur hennes tunga svepte över mina känsliga punkter. Min exflickvän hade aldrig egentligen velat ha oralsex, vare sig att få eller ge, så jag njöt av Julias behandling. Egentligen så var hon nog bara intresserad av min livsstil, vad jag kunde bidra med. Julia tvekade aldrig och hade ganska snabbt listat ut hur hon skulle göra för att få mig att stöna mest.

Julia hade tagit ett stadigare tag om min och hon sög mig alltmer aggressivt. Jag svarade på hennes behandling och hennes hand förhindrade mig för att komma för djupt. Någonstans långt borta så försökte jag lägga band på mig så att hon inte skulle få lemmen för djupt in i munnen. Jag kände hur utlösningen började att välla upp inom mig men Julia gjorde ingen ansats att sluta den sköna behandlingen.

– Jag kommer nu! flämtade jag fram.

Säden började att forsa ur mig men Julia svalde undan utan att göra någon ansats att sluta suga på min lem. Bara tanken på att tog min säd utan att tveka fick mig att komma hårdare. Jag sjönk ner på knä framför Julia och jag kunde se hur nöjd hon såg ut.

– Julia! Vad gör du med mig? sa jag.

Julia fnissade till och gav mig en kyss.

– Och nu känner jag smaken av mig själv, sa jag.

Vi ställde oss upp och Julia la upp armarna om min hals. Instinktivt så la jag upp händerna om hennes midja. Vi stod och kysstes en lång stund samtidigt som jag lät mina händer gå på upptäcktsfärd över Julias kropp.

– Skall vi ta ett dopp? frågade Julia.

– Låter som en bra idé, sa jag.

Julia bara log stort mot mig. Hon gjorde sig fri och tog av sig skorna. Därefter dök hon elegant ner i poolen. Hon hade smidigt och elegant nästan simmat till den andra änden av poolen när jag fick av mig strumporna och mindre elegant gjorde henne sällskap i poolen. Julia simmade emot mig och vi möttes upp i mitten av poolen. Det var precis så djupt att Julia inte bottnade så hon slog benen om min midja och armarna om min hals.

– Jag har tänkt jättemycket på oss sen vårt förra möte. Först mer ur ett arbetsperspektiv men sen kanske lite mer personligt, sa Julia.

– Du gjorde intryck och jag kanske inte såg det men Hanna gjorde det ganska uppenbart. Jag har skänkt dig en hel del tankar jag med, sa jag.

– Jag visste inte hur jag skulle reagera när jag såg dig ikväll men när du stod där så! Kanske inte att det skulle bli som det blev men det föll ut ganska naturligt, sa Julia.

– Jag är tacksam att du tog initiativ för du är trots allt en gäst här, sa jag.

– Insåg det! Men Wilma var ganska tydlig med att jag var tvungen att ta reda på om det verkligen var något.

– På tal om de andra! Kommer du att bli tråkad? frågade jag.

Julia fnissade till.

– Garanterat!

– Hanna kommer inte låta mig komma undan heller, sa jag.

Julia huttrade till lite och jag kunde själv konstatera att det var lite kyligt i luften. Vi tog oss upp ur poolen och duschade av oss i den utedusch jag hade bredvid poolen. Jag hade till och med ett litet skåp med rena handdukar. Julia stod insvept i ett badlakan och tittade på mig när jag torkade av mig.

– Skall vi gå in? frågade jag.

Julia skakade bara på huvudet och lät badlakanet falla till marken. Med händerna mot mitt bröst så föste hon mig mot en av solstolarna. När jag satte mig ner så gränslade hon mig och kysste mig. Den kyliga sommarnattsluften till trots så var Julia stekhet mot min hud och jag var förmodligen lika varm jag.

Det dröjde inte länge förrän jag var redo och Julia var tydligen redo hon med för hon sjönk utan några som helst problem ner över min lem. Jag stönade till lite förvånat när jag omslöts av hennes varma heta inre. Julias bröstvårtor var hårda mot mina handflator när jag kupade hennes bröst. Om det var av den kyliga nattluften eller upphetsning var inget som jag brydde mig om.

Långsamt hävde sig Julia upp och ner över min lem samtidigt som vi kysstes. Hon gjorde det så utstuderat och utlösningen byggdes långsamt upp i mig. När jag inte kunde hålla mig längre så tog jag tag om midjan på henne och tryckte ner henne hårt över min lem. Jag kom hårt och kunde notera så där lite i periferin av min egen orgasm att Julia fick en hon med.

Julia låg stilla ovanpå mig och andades tungt. Trots värmen från hennes kropp så kunde jag känna hur kylan smög sig på. Julia såg lyckligt tillfreds ut och jag såg förmodligen lika lyckligt tillfreds ut jag med.

– När jag kliver av så kommer det hända saker, fnissade hon.

– Det finns en dusch inne också, sa jag.

– Då tar vi den, sa hon.

Hon gled av mig med ett slaskande läte och min säd rann ur henne. Definitivt inte så sexigt men fullständigt naturligt. Julia fnissade till lite.

– Ta med handduken så tar jag kläderna, sa jag.

– Okej!

Julia fiskade upp handduken och försvann in i huset medan jag samlade ihop alla kläder. När jag kom in i badrummet så hade Julia redan hoppat in i duschen och jag kunde höra hur det skvalade bakom de frostade duschdörrarna. Jag hängde upp kläderna ordentligt innan jag knackade lite försiktigt på duschdörren vilket fick Julia att öppna och titta ut.

– Kom in, sa hon.

Jag klev in i värmen och stängde dörren bakom mig.

– Vad händer nu? frågade jag.

– Jag sover över om jag får, sa Julia.

– Jag hade inte förväntat något annat, sa jag.

När vi en liten stund senare kröp ner i min säng så kurade Julia ihop sig bredvid mig med min arm om sig.

– Var du uppe i Stockholm regelbundet?

– Någon vecka i månaden, svarade jag.

– Hur bor du då?

– Hotell, sa jag.

– Du får bo hos mig om du vill, sa hon.

Julia såg tydligen det hela på samma sätt som jag, att det kunde bli något mer långsiktigt.

– Vi prövar oss fram och ser om det fungerar, sa jag.

– Om du vill, sa hon.

– Jag vill verkligen lära känna dig bättre så jag bor gärna hos dig, sa jag.

– Skönt!

Julia gav mig en puss.

– Efter nyår i min nya roll så är jag inte bunden till Stockholm, sa Julia försiktigt.

– Och vad tänker du? frågade jag.

– Kastrup och Sturup ligger inte så lång härifrån så…, sa Julia.

– Du skulle lika gärna kunna bo här på Grenkulla? sa jag.

– Om jag får och du vill, sa hon.

– Det vill jag, sa jag.

– Vi kan behålla min bostad för att ha när vi är i Stockholm, sa Julia.

– Låter som en plan, sa jag.

När Julia somnat så låg jag och funderade lite på det som hänt innan jag somnade. Julia kändes nästan lite för bra för att vara sant men det kändes helt rätt. Utan skuggan av ett tvivel så drev jag in i sömnen.

Naturligtvis så var det Jansson som väckte oss. Matskålen var tom likaså katten mage. Det blev inget morgongos och mys utan jag blev tvungen att tillfredsställa den ljudligt jamande Janssons önskemål om mat. Julia fnissade åt mig när jag skuttade ur sängen samtidigt som jag försökte övertyga katten om att maten var på väg.

När stämningen för mys var som bortblåst så blev morgonen mer rationell och effektiv. Vi avlöste varandra i badrummet och Julia stod påklädd när jag kom ut ur badrummet. Hennes kavaj som utan något under sett så rätt och riktigt ut kvällen innan såg dagen efter inte helt så städat och korrekt ut.

– Du kanske behöver låna en skjorta av mig, sa jag.

– Det vore snällt, sa Julia.

Jag tog fram en av mina vita skjortor jag använde i arbetet komplett med loggan för Grenkulla Vingård. Julia tog på sig skjortan som givetvis var för stor men hon vek elegant upp ärmarna och stoppade in nederdelen under kjolen. Det såg inte bara bra ut utan även helt avsiktligt.

– Förstår varför du är så framgångsrik som du är, sa jag.

Julia tittade lite frågande på mig.

– Du lyckades få min skjorta att se ut som den var gjord för dig, sa jag.

Julia skrattade till.

– Lite har jag ju lärt mig, sa hon.

– Vi äter nere på hotellet, sa jag.

– Okej!

Jansson satt redan på fyrhjulingens bensintank när vi kom ut. Julia hoppade upp bakom mig och vi sussade nerför backen längsmed vinodlingarna mot gården. Jansson hoppade av i farten innan jag hann bromsa in inför hela klanen. Hela familjen, inklusive Hampus fru och barn stod och väntade på oss utanför kontoret. Det var helt klart arrangerat och Hannas leende var lite för stort för att jag skulle vara bekväm med det. Julia hoppade smidigt av fyrhjulingen och styrde stegen mot min pappa.

– Julia Lind, presenterade hon sig och höll fram handen.

Lika smidigt och naturligt presenterade hon sig för alla inklusive Hampus barn Hedda och Hans som hon hälsade på efter att ha sjunkit ner på huk för att komma på samma nivå som dem. Hanna, mamma och Hampus fru gav hon dessutom varsin lätt kram. Hon var ett hundra procent naturlig och hundratio procent självsäker och jag kunde se hur min mamma bara älskade det.

– Vi syns sen. Nu skall jag hantera skvallercentralen, sa Julia och gav mig en kram.

Hon vinkade glatt och försvann bort mot silon. När hon var utom hörhåll så vände jag mig mot Hanna.

– Du visste allt! Din konspiratör, sa jag.

– Allt för min lillebror, sa Hanna och skrattade.

– Jag har nog missat något men jag älskar henne redan, sa mamma.

– Vi kan väl ta det på en gång då. Vi är officiellt ett par, sa jag.

Familjens glädje gick inte att ta fel på och jag fick tillbringa en stor del av förmiddagen att berätta hela historien för mina föräldrar. Hanna gick hela tiden runt med ett irriterande ”vad var det ja sa” leende på sina läppar som jag förmodligen skulle få dras med under en lång tid.

SLUT