Vid hennes fötter

”Har du tänkt mer på det vi pratade om i söndags?”

Det är onsdag, mitt i veckan och inget speciellt händer. På TV-skärmen flimrar färgsprakande dräkter förbi och musiken hörs tydligt trots att volymen är låg, de har mest musikalen som bakgrundsljud.

”Jo,” medger Simon, eftersom han verkligen har tänkt. Tekoppen i händerna värmer nästan lika mycket som kinderna hettar.

”Mhm.” Felicitys hummande är, vet han, tänkt att visa att hon lyssnar och väntar in honom, vanligtvis är det lugnande att höra, ett fint sätt att veta att hon är uppmärksam. Inte ikväll. Tungan slår liksom knut på sig själv och hjärnan är tydligen hem åt bomull.

”Okej, vad händer? Simon?”

Mjuka händer över hans, tekoppen lirkas loss. Smala fingrar flätas ihop med hans.

”Nervöst,” får han ur sig och öppnar ögonen – när blundande han? – och sneglar på henne.

”Alltså, älskling, du måste inte och du får alltid säga nej,” påminner hon milt och kysser hans högra handrygg.

”Jomen jag vet, men ja… alltså… jag vill, men vet inte riktigt hur.”

Felicity höjer ena ögonbrynet, flinar till lite.

”Du behöver inte veta, sötnos.”

Tonfallet, den roade glimten i hennes ögon, händerna som håller hans.

”Ja,” halvsuckar han, och glider från soffan ner på den tjocka mattan.

”Åh, nu på en gång? Är du så het på gröten?” säger hon roat och kikar ner på honom, släpper samtidigt ut håret ur knuten hon haft på huvudet.

”Men åh, alltså Felicity, ingen säger så, du är så gammaldags!” stönar han och himlar med ögonen, sätter sig lite bättre och-

Örfilen träffar perfekt, med exakt kraft, och hon håller kvar hand mot hans kind, drar den sedan neråt, griper om hans haka, vinklar hans huvud uppåt, lätt bakåt.

”Ursäkta, är det där att uppföra sig fint, tycker du?” undrar hon milt, men det är en mildhet som en tunn slöja framför isande kyla. Gåshud drar längs med ryggen och armarna, och Simon skakar på huvudet, blundar, andas. Öppnar ögonen, ser in i hennes. Hon har verkligen fantastisk röstkontroll.

”Nej. Förlåt.”

”Kyss mina fötter, om du gör det riktigt duktigt så är du förlåten.”

Lila pumps. På fullaste allvar har hon lila pumps. Självklart med strasstenar på klacken.

”Eh, alltså, ska jag…?” han pekar frågande mot skorna.

”Ja, okej, jag var inte helt tydligt där, hoppsan. Mitt fel. Du ska naturligtvis ta av skorna, ställa dem fint åt sidan och sedan kyssa mina fötter.”

”Naturligtvis.”

”Jepp.” Hon garvar, viftar med en skobeklädd fot, kastar en slängkyss ner mot honom, blinkar muntert med ena ögat, ser alldeles ofattbart nöjd ut, och Simon känner hur kinderna hettar igen samtidigt som skrattet ligger på lur i utkanten.

Nylonet runt hennes fötter är tunt, skirt svart, för Felicity avskyr beige för egen del med en intensitet som kan jämföras med solens UV strålar. Simon kysser en försiktig väg från höger fots ankel och ner till stortån, sneglar uppåt. Felicity ser stillsamt belåten ut, nickar liksom till lite lätt med kinden mot honom. Så, med ett tyst fortsätt som order,  fortsätter han med små lätta kyssar över tårna i det svarta nylonet, byter fot och upprepar ankel till stortå till alla tår.

”Förlåt,” mumlar han igen och pressar läpparna mot Felicitys vänstra fotsula, känner hur hon långsamt trycker foten mot hans mun.

”Du skulle inte prata, raring, har du glömt att det var det du sa att du ville prova? Lite tyst dyrkan, var det inte så du sa, hm?”

Hon vrider på foten, tårna glider mot hans underläpp. Hon småler ner mot honom från soffan, sedan lutar hon sig framåt, neråt, griper om hans haka och en salivsträng faller från hennes mun ner över hans. Gnyendet är halvt omedvetet, men strupen bränner när stämbanden vibrerar. Felicity stryker en tumme över saliven, smetar ut den. Simons kinder bränner.

”Vi gör ett försök till, tycker du inte älskling?” ler hon och släpper hans haka, lirkar benen ur nylonstrumpbyxorna och sätter en naken fot mot hans bröst, smeker lätt mer tårna över först den enda och sedan den andra bröstvårtan. Simon är plötsligt väldigt tacksam över att han är känsligare där, för en del av honom är säker på att utan stötarna av njutning, hade det nog bara varit pinsamt, och han vet inte om det är ett läge han kan vara i helt ännu. Små steg i taget är nog bäst, att blanda njutning med det nya.

”Du kan fortsätta. Gör precis så som du sa att du ville.”

Simon andas in, ut, in, ut. Ritar osynliga mönster med läppar och tunga över Felicitys fötter, upp längs höger vad, smeker hennes vänstra ben med en hand, föser försiktigt hennes knän utåt åt sidorna så att han når högre upp längsmed lårens insidor. Hennes hud är så mjuk, ungefär som han tänker att silke känns. Tungan lämnar fuktiga spår när han nafsar till, slickar, suger. Felicity andas tungt, och hennes ena hand kryper in i hans hår, tar ett mjukt men bestämt tag, håller honom stilla mot vänster lår. Simon kysser samma område av hud igen, igen, igen.

”Du är duktig,” suckar hon, och hennes röst låter långt borta, liksom inlindad i bomull. Simon vilar kinden mot hennes lår, känner hur hon drar fingrarna genom hans hår, rispar naglarna lätt mot hårbottnen. Felicitys ena fot gnider lätt över kuken utanpå hans jeans, och när han flyttar sig lite, lite så att hon kommer åt ännu lite mer, skrattar hon till, trycker hårdare med foten, drar lätt i hans hår.

”Slicka mig, din tunga behöver jobba lite mer idag, älskling.”

Hon flyttar foten från kuken som den inbilska retsticka hon faktiskt är, särar benen ovanför honom och drar milt i håret så att Simon nästan ramlar med ansiktet rakt mellan hennes ben.  Men bara nästa, för Felicity är en jäkel på att bedöma avstånd och dragkraft. Han hamnar precis så att han hinner sträcka ut tungan innan hon helt sonika gnider våta blygdläppar över hans haka och mun, och greppet om håret hårdnar.

”Slicka,” säger hon lugnt. Simon slickar. Felicity andas tyngre, men är förvånansvärt tyst. För tyst. Han klappar två gånger på hennes lår, och hon släpper hans hår, glider bort från soffkanten så att han får ansiktet fritt, sätter sig upp och ser på honom med lätt oro och något annat som han faktiskt inte kan identifiera.

”Du var så tyst, du brukar inte vara tyst,” är det enda han får ur sig såhär direkt utan att ha rätt ut sin egen snabb växling i sinnesstämning.

”Hmm. Ja. Eh, okej jag vet inte riktigt vad som hände, faktiskt.”

”Var det inte skönt?”

”Jo, det var just det, det var jätteskönt älskling. Men jag vet inte… det var typ… lång bort.”

Felicity glider ner på golvet bredvid honom, lutar pannan mot hans, kikar på honom med halvslutna ögon, smeker hans kind.

”Är du grön?” undrar hon milt, och hennes ögon är fortfarande lite märkliga, liksom glansigt dimmiga. Simon är inte säker på exakt vad som händer, men han kan ge henne en försäkran för egen del, och det alltid en bra början.

”Jag är grön, allt är bra med mig. Men alltså, hur mår du, vad händer? Vad kan jag göra?”

Felicity gör ett litet diffust ljud ifrån sig, ett ljud som Simon faktiskt känner igen, och det ger honom något att ta tag i.

”Okej, så du vet inte, sjukt jobbigt jag fattar. Vi bryter, tycker jag. Jag ska hämta en extra filt åt oss, sätt dig igen, okej,” säger han och ser till att få upp henne på soffan i hörnet, lutad mot en kudde, innan han snabbt hämtar den fluffiga lila filten i det gamla ekskåpet i andra änden av vardagsrummet.

”Tack, finaste,” mumlar Felicity när han kryper upp bredvid henne, lirkar in filten runtom dem och drar henne så att hon kan vila kinden mot hans bröst, så att han kan justera så att hon halvsitter i hans knä. De sitter så, i en liten bubbla av lila filt och djupa andetag, tills Simon känner hur Felicity liksom sjunker in ännu mer mot honom, hur hon griper om hans handled med en hand och gnider kinden mot hans hals. Hennes läppar är mjuka när hon nuddar dem helt lätt mot en punkt strax under hans öra.

”Vet fortfarande inte riktigt vad som hände, men jag är grön nu, allt okej. Är du det, med?”

”Mhm,” bekräftar han och kysser henne på pannan.

”Bra. Älskar dig. Vill du massera mina fötter? Bara lite lätt, sådär?”

”Jättegärna, om du flyttar dig litegrann bara, så jag når lite mer.”

Felicity skiftar hur hon sitter en aning, Simon flyttar runt filten, flexar fingrar och handleder, drar hennes fötter dit han vill ha dem för att nå bekvämt.

”Eller, eh, menade du att du vill att jag sitter nere på golvet?” undrar han, men hennes ena fot i händerna. Felicity ler lite, skakar på huvudet.

”Tror att du suttit vid mina fötter alldeles lagom för ikväll älskling, även om du är väldigt fin vid den platsen.”

Den varma känslan i bröstet är som en extra filt. Simon låter händerna massera på ren automatik; han kan Felicitys fötter så väl, vet hur hon vill ha den mer vanliga vardagsmassagen jämfört med det mer sexuella, fetischistiska. Avkoppling och vilsamhet är mer närvarande för dem både i sådana lägen, och just nu känns det lite extra fint att landa i efter att en tänkt scen inte blev som det var tänkt.

”Vi kan prova igen imorgon.” Felicity säger det mer som ett konstaterande än ett förslag, det är liksom en annan skärpa i hennes röst, samtidigt som det alltid finns plats för att låta honom inflika en åsikt. Simon böjer sig lätt neråt och kysser henens fötter i ett tyst bejakande. Felicity rufsar honom lätt i håret.

”Mer massage tack.”

”Javisst, madam.