Det här är del 1 av 1 i Växtvärk

“Ja, jag ser här att ni har sökt vård tidigare angående Hampus men att ni blivit ombedda att avvakta tills det att han fyller femton, vilket jag ser att han gjorde … idag! Så du fyller år idag, Hampus! Vad roligt!” säger läkaren.

 

Hampus tittar bort, bara grymtar till svar. Det kalla ljuset från lysrören sticker i ögonen på Jessica och hon tvingas blinka några gånger. Kontoret är fyllt av böcker, pärmar och tidskrifter och på ett sätt känns det som att en galning bor här inne och inte en av Sveriges mest framstående forskare inom endokrinologi. Ett ord som hon lärde sig nästan direkt efter att Hampus föddes. Läran om kroppens hormonsystem.

 

“Ja, jag har sökt hjälp och vård om detta flera gånger och jag har varit näst intill desperat faktiskt!”, svarar Jessica. “Men nu har han äntligen fyllt femton och jag hoppas att någon, vem som helst, kan hjälpa mig.”

 

Läkaren bläddrar i papper, nickar och klickar på sin dator. Han hummar och fortsätter bläddrar, skakar på huvudet. Erik har läst in sig på fallet innan de kom, metervis av journaler. Det känns som att de har träffat varenda läkare från Ystad till Haparanda. Erik har aldrig sett ett så komplicerat fall inom endokrinologi.

 

“Ja, jag förstår vad det är som ni söker hjälp för, men jag tror tyvärr att jag själv måste göra en undersökning för att förstå omfattningen av problematiken.”, säger läkaren kort. “Är det okej Hampus om jag undersöker … problemet … närmare?”.

 

“Visst … “, suckar Hampus.

 

“Vill du att din mamma ska vara kvar eller vill du att hon ska gå ut? Du är ju över femton nu, så hon kan lämna rummet om du vill det.

 

“Spelar ingen roll …”, suckar Hampus.

“Jag stannar.”, svarar Jessica kort.

“Då får jag be dig att klä av dig … helt och hållet…”, svarar läkaren kort.

 

Hampus tar snabbt av sig sin t-shirt, sina shorts och sina kalsonger och sätter sig på britsen framför läkaren. Det var länge sedan Jessica såg sin son naken. Han vill ogärna bada eller basta och hon såg honom aldrig på väg till eller från duschen. Det måste ha varit minst fem år sedan som hon såg honom naken och ärligt talat så hade ingenting hänt med hans kropp sedan dess.

 

“Minimal muskulär utveckling … obefintlig behåring både på bröstet, under armarna och kring könet … penis och scrotum befinner sig i det infantila stadiet på omkring 1 till 2 ml …”, pratar läkaren in i sin mikrofon.

 

Jessica kan inte göra annat än skämmas. Hampus ser ut som ett förvuxet barn, som en jättebebis. Han har växt, han är över 180 centimeter fastän han bara är femton, men i övrigt så har han inte utvecklats. Inga muskler eller behåring och absolut ingen könsutveckling. Nu när hon ser Hampus framför sig så är det nästan med avsmak som hon ser på honom. Han är så slät och tanig, med något som är mindre än en daggmask mellan benen.

 

“Ja, jag ser att hans könsmognad är obefintlig, jag kan inte säga det på något annat sätt. Så som Hampus har utvecklats, eller inte utvecklats, är jämförbart med ett nyfött barn i princip.”, säger läkaren och skakar på huvudet. “Jag vet inte vad det här beror på, det behövs tester för det.”

 

Jessica suckar och är på väg att börja gråta. Samma visa varje gång. Fler tester, inga svar. Hon var på väg att ta jackan och väskan och sticka därifrån som så många gånger förut, innan Erik avbröt henne.

 

“Men innan ni kom idag så har jag gjort lite eftersökningar och kontaktat kollegor. Och jag har faktiskt fått svar från en kollega i Japan. Där ska de precis påbörja en experimentstudie kring en ny hormonbehandling för just den här målgruppen som Hampus tillhör.”, förklarar läkaren.

“Va … vad menar du? Experimentstudie? Målgrupp?” frågar Jessica och hennes tankar snurrar i raketfart.

 

Jessica kunde knappt tro att det var sant. Skulle hon äntligen få hjälp? Skulle det äntligen bli någon förändring för både henne och Hampus? Hampus sitter fortsatt tyst och han visar inga egentliga tankar eller känslor. Som vanligt.

 

“Ja, det är en studie som ska gå från djurförsök till försök på människor. Det är en ny behandling som inte finns på marknaden än, men som förhoppningsvis kommer att finnas. Men de behöver frivilliga till studien.” förklarar läkaren.

“Är det farligt? Vet vi vad som kommer att hända?” frågar Jessica.

“Både ja och nej … nya studier har alltid en viss risk, men de har inte sett några allvarliga bieffekter hos djurtesterna, annars hade de inte fått gå vidare till mänskliga tester …”, berättar läkaren.

“Kan jag klä på mig nu?” frågar Hampus trött.

“Ja, självklart Hampus, klä på dig…”, säger läkaren som helt hade glömt bort att Hampus fortfarande satt på britsen helt spritt språngande naken.

“Finns det möjlighet att vi kan delta i studien?” frågar Jessica.

“De har faktiskt en plats över, så om ni är medvetna om riskerna och är villiga att delta, så är det bara ett klick bort.” säger läkaren.

“Vad säger du Hampus?” frågar Jessica.

“Jag vet inte …”, mumlar Hampus.

 

Samma vanliga mjäkiga svar. Kan knappt säga ja eller nej. Jessica känner hur hon direkt blir irriterad av hans obeslutsamhet. Tänk om han för en gångs skull kunde visa vad han ville, vad han tänkte! Men istället så får Jessica bestämma åt honom, som om han vore fem år gammal och inte femton.

 

“Anmäl oss, nu direkt.” säger Jessica kort.

“Absolut.”, svarar läkaren och efter några snabba klick så skriver han ut ett skriftligt beslut på att delta i studien.

 

Jessica tar pappret i handen, viker ihop det och stoppade det i väskan. Hon kan läsa det mer noggrant när hon kommer hem. Hon bemödar sig inte ens att fråga Hampus om han ville läsa, hon vet redan svaret.

 

“Receptet finns att hämta på apoteket redan nu. Jag antog att ni skulle vilja delta i studien, så jag har redan beställt efter läkemedlet.” säger läkaren kort. “Var noggranna med att ta läkemedlet precis som det är ordinerat, det är oerhört viktigt att ni följer studiens rekommendationer.”

“Självklart, vi gör vad som helst!” svarar Jessica.

“Då får jag helt enkelt önska er lycka till, så kommer jag att kontakta er vidare kring en uppföljning!” säger läkaren.

 

Så fort Jessica och Hampus hade gått ut från kontoret så drar läkaren en lättnadens suck. Karl Wikegård hade varit praktiserande läkare i över trettio år, men det här var första gången som han tassade på gränsen till det som var etiskt försvarbart. Jessica hade ingen aning om vad som hon gav sig in i och hon skulle antagligen inte det heller eftersom studien var på japanska och var oerhört svår att få tag på. Men efter en hel del oansvariga beslut och en ansenlig spelskuld så var Karl näst intill desperat att få ren sin smutstvätt, så när en tidigare kollega kontaktade honom med en möjlighet att lösa allting och samtidigt bidra till hans forskning så såg Karl det som en skänk från ovan. När han sedan läste studien och dess preliminära resultat så blev han näst intill chockad och kontaktade sin kollega direkt och ställde honom mot väggen. Men allt var lagligt, godkänt av den etiska nämnden (efter ett flertal mutor) och hittills oerhört effektiv. Hur effektiv, det skulle Jessica och Hampus snart blir varse.

 

När Jessica senare hämtade ut receptet på apoteket så kom apotekaren ut med ett stort, brunt paket. Ingen betalning krävdes. Jessica trodde att det skulle vara några tabletter eller någon salva, men det här var ett paket i storleken mellanstor möbel på IKEA. Hon baxade ut paketet och fick med nöd och näppe in det i bilen, helt utan Hampus hjälp som satt kvar i bilen med sin mobil.

 

“Tack för hjälpen.” suckar Jessica.

“Va?” mumlar Hampus.

“Precis.” säger Jessica och slår igen bildörren.

 

På vägen hem till huset så hinner Jessica gå från irriterad till rosenrasande. Inte nog med att hon måste gå på läkarbesök efter läkarbesök med Hampus och försöka lista ut vad som är fel med honom (otillräcklig produktion av könshormoner) och försöka hjälpa honom med det (Om du bara har lite tålamod!) så måste hon göra allting själv sedan hennes sämre hälft flyttat till Marbella med sin storbystade sekreterare (Som en parodi på att bli dumpad). Och Hampus var inte mycket till hjälp. Trött, håglös och mesig. Han fick nästan skylla sig själv att han blev mobbad av nästan varenda elev på skolan. Nästan.

 

När Jessica backar in på uppfarten så var det fortfarande ljust ute, våren var i full blom och den sista snön hade smält bort. Jessica sträcker på sig efter att ha kört och känner att hon behövde en rejäl kopp kaffe. Hampus försvinner in i huset utan att hon märkte någonting, försvann väl in på sitt rum till sin dator och gud vet vad. Jessica baxar in paketet i hallen och orkade inte packa upp det här och nu. Först kaffe. Hon måttar upp kaffet och slår igång bryggaren, går in i sovrummet för att byta om från jeans och blus till mjukisbyxor och linne. Hon kan i princip gå runt naken med tanke på hur sällan som Hampus lämnade sitt rum. Jessica sätter sig med kaffet vid köksbordet och slöscrollar. En av hennes kompisar hade övertalat henne att installera Tinder efter fiaskot med hennes man, men hon hade inte gjort en profil än. Appen bara låg där på hemskärmen och hånade henne. Hånade hennes ensamma, innehållslösa liv. Hånade hennes slit med Hampus och hennes eviga tjatande. Till vilken nytta? Ingenting.

 

Hon ställer kaffemuggen i diskhon och går ut till paketet i hallen. Hon släpar in paketet i vardagsrummet och börjar öppna det. I det fanns det rader efter rader med ampuller, nålar, paket med tabletter och plåster. Och förmodligen mer där till. I paketet låg också instruktioner för behandlingen. Vad som skulle tas när, i vilken ordning och på vilket sätt. Väldigt noggranna instruktioner. Det fanns till och med bilder på var exakt på kroppen man ska ta sprutorna. Det var väl bara att sätta igång.

 

”Hampus!” ropar Jessica.

 

Inget svar.

 

“HAMPUS!!!!!” skriker Jessica. “KOM HIT!!!”.

 

Ut från sitt rum släntrar Hampus, trött och seg. Han ser näst intill nyvaken ut.

 

“Lika bra att köra igång direkt, eller hur?” säger Jessica.

”Jag antar det …”, mumlar Hampus.

 

Jessica lägger fram sprutor, tabletter och plåster framför Hampus.

 

“Det är fyra sprutor, tre tabletter och fem hormonplåster. Tre gånger dagligen, en gång på morgonen, en gång på eftermiddagen och en gång på kvällen.” förklarar Jessica.

“Alltså … det var mycket …”, får Hampus ur sig.

“Ja, det är mycket, men det kanske är det som krävs? Eller vill du fortsätter se ut … som du gör?” frågar Jessica.

“Alltså …”, mumlar Hampus.

“Va? Vill du det? VILL DU DET?” spottar Jessica ur sig.

“Nä … nej …”, mumlar Hampus.

“Trodde väl det.” fräser Jessica. “Ta av dig dina shorts och din t-shirt.”.

 

Hampus gör som han blir tillsagd, fylld av skam. Han tycker inte om att hans mamma ser honom på det här sättet. Så utelämnad och näst intill naken. Slät och klen och vek. Han vet hur han ser ut och han skulle göra vad som helst för att slippa det, och han antar att det här är lösningen. Förhoppningsvis.

 

“Sprutorna ska injiceras i ljumskarna, två på varje sida. Sen ska plåstren sitta i ljumskarna, armhålorna och svanken, där det finns som mest nervändar och körtlar, så att det ska ha maximal effekt. Till sist tar vi tre av tabletterna.” förklarar Jessica. “Okej?”.

“Okej …”, mumlar Hampus.

 

Jessica gör i ordning sprutorna, skruvar på nålarna på ampullerna, ser till så att allt är tätt innan hon tar ett djupt andetag och sticker till Hampus. Han sitter framför henne i sina kalsonger. Den lilla påsen på framsidan där könet ska ligga är sorgligt tom och skrynklig. Han märker knappt av sprutan och Jessica injicerar in allt som är i ampullen innan hon gör om samma sak tre gånger till. Efter det så fäster hon hormonplåstren enligt instruktionerna och till sist ger hon Hampus tre tabletter och ett stort glas vatten.

 

“Gick det bra?” frågar Jessica.

“Ja … ja, det gjorde det väl …”, suckar Hampus.

“Bra, då ska jag försöka göra lite middag nu…”, säger Jessica och städar undan allt.

 

Hampus försvinner in på sitt rum och Jessica ställer sig i köket. Lite enkel spaghetti och köttfärssås. Samtidigt som hon rör runt i såsen så tänker hon om det här kommer att göra någon skillnad. Det kanske är för sent med allting, för sent för Hampus. Han kanske alltid kommer att se ut som en jättebebis. Slät, klen, svag och mesig. Men det här är bättre än ingenting, antar hon.

 

Jessica ställer fram maten på bordet och dukar. Hon går till Hampus rum, lägger örat mot dörren. Hon hör ingenting, hon antar att han har hörlurar på sig. Hon önskar att hon hörde någonting. Att han pratade med någon, att hon hörde någon musik eller något spel. Eller att hon hörde hur han kollade på porr och runkade. Vad som helst som normala tonårskillar gör. Hon knackar på dörren och öppnar. Hon ser hur Hampus sitter i sin datorspel med hörlurar och kollar på någon tv-serie. Varken spel eller porr, Jessica suckar tyst.

 

“Det är mat …”, säger Jessica.

 

Hampus märker knappt av henne, sitter inne i sin egen värld.

 

“MAT!!!” ropar Jessica.

“Vad är det?” fräser Hampus till.

“Jag … jag skulle bara säga att det är middag …”, mumlar Jessica.

“Jaha … okej …”, suckar Hampus.

 

Jessica stänger dörren bakom sig och suckar. Om han ändå kunde vara som vilken tonåring som helst. Om han kunde vara lite mer som sin pappa. Trots att han lämnade henne för sin bimbo till sekreterare så älskade hon honom. Älskar honom fortfarande, på ett sätt. Uppbrottet var så plötsligt, så smärtsamt. Hon önskar att hon kunde resa tillbaka i tiden, ändra på allt. Men mest av allt så saknade hon hans kuk. Hon stönar till när hon tänker på den. Det känns så primitivt att reducera en person till dess könsorgan, men hon var inte mer än kvinna. Hans kuk var perfekt. Lång, grov, ådrig och med två rejäla kulor. Hon hade inte varit med många innan sin tidigare man, men när hon hade haft sex med honom första gången så förstod hon vad sex var på riktigt. Han tog henne som han ville, bestämde, knullade som han ville. Det var hett och djuriskt och grovt. Han bad aldrig om lov. Han bad aldrig om ursäkt. Han tog vad han ville ha, när han ville ha det, så ofta som han ville. Plötsligt så kommer Jessica ihåg att hon fortfarande står utanför Hampus sovrumsdörr och hon känner hur hennes trosor är genomvåta. Hennes kinder bränner av skam och hon skyndar sig till toaletten och låser dörren bakom sig. Hon sliter ner sina mjukisbyxor och trosor, lutar sig mot väggen och låter handen försvinna in mellan sina ben. Hon smeker sig själv, hårt och snabbt, och fantiserar om en stor, grov kuk som knullar henne. Knullar henne hårt, djupt. Fyller hennes våta, trånga inre. Hon biter sig själv i läppen och stönar tyst, rasar ihop på golvet när orgasmen sveper igenom henne, gör så att hennes ben skakar. Jessica reser sig upp på skakiga ben, drar upp sina trosor och byxor och tvättar händerna. Hon var flammigt röd på huden, som att hon sprungit ett långlopp. Hon går ut från toaletten och sätter sig vid matbordet, Hampus sitter redan där och äter i tystnad.

 

“Känns det något nu?” frågar Jessica.

“Med vad?” frågar Hampus.

“Med behandlingen?”

“Alltså … jag vet inte …”, mumlar Hampus.

“Ingenting?” undrar Jessica.

“Vet inte … kanske att det … pirrar lite …”, säger Hampis. “… det är svårt att förklara …”

 

Ja, det är väl bättre än ingenting, tänker Jessica. Ett pirr är väl bättre än ingenting.

 

Efter middagen så gör de om samma sak igen. Sprutor. Plåster. Tabletter. Allt på samma sätt, allt på samma ställe. Jessica undrar om det kommer att fortsätta pirra, eller om det kommer att bli något annat. Hampus försvinner in på sitt rum som alltid och Jessica sätter sig i soffan med ett glas vin. Hon låter fingret sväva ovanför Tinder-appen. Men vad skulle hon skriva? Kanske “Mullig och gullig kvinna i sina bästa år söker välhängd hingst”? Jessica skrattar för sig själv. Eller varför inte “Blont yrväder vill svepas med av en riktig man”?. Jessica fortsätter att skratta för sig själv. Eller kanske klassikern “Kåt, glad och tacksam”?. Jessica tar en stor klunk av sitt vin med ett brett leende. Eller kanske “Sprängkåt, ensamstående kurator söker storkukad machoman! Vill du knulla mig bakifrån samtidigt som jag gör i ordning middag till dig? Vill du spermaglasera mitt ansikte som en syltmunk? Vill du knulla mig i mitt tighta rövhål tills jag inte kan gå upprätt? Ansök nu!!!”. Jessica kunde knappt hålla sig för skratt. Även om det, delvis, var sant så förstod hon att hon inte kunde skriva så. Nej, det blev inget Tinder ikväll heller.

 

När Hampus vaknar upp dagen efter så känner han något som han aldrig har känt innan. Han har stånd. Han känner med handen utanpå sina kalsonger och stönar till. Så här har det aldrig känts innan. Det är som att hjärtat slår dubbla slag och att huden är elektrisk och att hela kroppen vibrerar. Han stönar högre och högre och gnider med handen utanpå kalsongerna, över hans spända lilla snopp. Plötsligt så exploderar han av njutning och hela kroppen pulserar och det blir blött i kalsongerna. Han har aldrig varit med om något liknande. Han vet vad han gjorde och han vet vad som hände. Runka. Orgasm. Sperma. Allt det här är nytt.

 

“FRUKOST!!!” ropar Jessica.

 

Hampus skyndar att dra på sig ett par shorts och en t-shirt. Han är trött på att hans mamma tjatar och skriker, så lika bra att skynda sig.

 

“God morgon!” ropar Jessica när han kommer in i köket.

“God morgon…”, gäspar Hampus.

“Ska vi ta behandlingen nu direkt, så vi har den gjord?” frågar Jessica.

 

Där och då kommer Hampus ihåg vad han gjorde nyss. Vad han gjorde och vad som hände. Han känner fortfarande hur hans kalsonger är lite varma och våta.

 

“Kan vi inte vänta lite?” mumlar Hampus.

“Sluta nu, vi har inte hela dagen på oss!” fräser Jessica.

 

Hampus drar långsamt av sig sin t-shirt och sina shorts och sätter sig på en stol. Jessica gör i ordning sprutorna, plåstren och tabletterna och sätter sig på knä framför Hampus. Precis när hon är på väg att ge honom den första sprutan så känner hon något. En doft. En doft av … av svett? En doft av … av … . Hon kan inte riktigt förstå förrän hon ser hur Hampus kalsonger är lätt kladdiga längst fram. En doft av sperma. Jessica känner hur hon rodnar och tvingar sig själv att titta bort. Hon injicerar honom med sprutorna, för att sedan fästa plåstren och ge honom tabletterna.

 

“Du kanske ska … byta om …”, mumlar Jessica.

“Ja … ja, kanske det…”, svarar Hampus.

 

Hampus försvinner upp på sitt rum och Jessica sätter sig med morgonkaffet. Hon vet inte om hon ska skämmas eller vara stolt. Det är första gången som något liknande har hänt. Jessica tror det är första gången som Hampus har … har … runkat. Hon tror det knappt. Det är något med den här behandlingen som är annorlunda mot allt annat som de prövat tidigare. Något som faktiskt fungerar.

 

Jessica dricker upp sin kopp kaffe och byter om till träningskläder. Hon tänkte passa på att springa en runda innan hon behövde städa och handla och laga mat och allt som man behövde göra på en söndag. I samma stund som hon snörar sina skor så släntrar Hampus in i köket igen, den här gången med rena kalsonger förhoppningsvis.

 

“Jag sticker ut en stund!” ropar Jessica. “Frukosten står på bordet!”

“Okej, tack så mycket!” hinner Hampus svara innan hon försvinner ut genom dörren.

 

Hampus sätter sig vid köksbordet och häller upp lite yoghurt och brer en macka. I tystnaden så hinner han tänka. Det är sjukt det som händer egentligen. Sprutor och tabletter och plåster. Men samtidigt känner han hur det pirrar i kroppen. Han kan inte beskriva det på något annat sätt. Det är något djupt inom honom som pirrar och brusar. Han äter upp sin frukost och sätter tallriken i diskmaskinen. Han tänker på det som hans mamma sade, att han kanske skulle byta om. Hon märkte. Hon vet. Hon vet vad han hade gjort. Hampus känner hur han skäms, fastän det egentligen var helt normalt. Men det var något nytt. Han går på sitt rum och stänger bakom sig, samtidigt som han känner hur det pirrar mer och mer mellan benen.

 

Jessica kom hem, svettig av vårsolen och löpturen. Hon hade sprungit längre än vad hon hade planerat, men samtidigt var det tusen olika tankar som hon behövde sortera. Hon zick zackade mellan de söta, små vita villorna där hon bodde, med nyinköpta Teslor på rad. Även om hon inte hade det dåligt ställt så var hon inte i närheten av att backa upp en ny Tesla på garageuppfarten. Huset stod på henne efter hennes tidigare relation och det var, tack och lov, aldrig något tjafs om att hon skulle behålla det. Men de klarade sig än så länge på på hennes kuratorslön, men det var aldrig så att de kunde åka på en Thailandsresa eller liknande. Hon joggade in i köket och drack ett stort glas vatten, blev glad över att Hampus hade plockat undan disken och frukosten. Hon skyndade sig mot badrummet, men stannade till utanför Hampus rum. Som kvällen innan så lade hon örat mot dörren. Först förstod hon inte vad hon hörde. Hon lyssnade närmre. Plötsligt förstod hon och ryggade bakåt. Han stönade. Hampus stönade. Hon förstod med ens vad han gjorde. Hon stapplade in i badrummet för att duscha efter sin löptur. Hon skalade av sig träningskläderna och hoppade in i duschen, svettig och andfådd.

 

Han runkade. Han låg inne på sitt rum och runkade. Jessica skrattade till. Hon kände hur kinderna blev våta av tårar. Det var precis det här som hon hade kämpat för, kämpat för i så många år. Det fanns ingen tvekan om det längre, det här fungerade. Det kändes sinnessjukt att hon grät av lycka över att hennes son runkade, men det var det bästa som hade hänt henne på flera, flera år.

 

Jessica var upptagen resten av dagen. Dammsuga, städa toaletten, gå ut med soporna, handla mat. Mitt i allt det här så genomförde de Hampus behandling och lika så efter middagen. På kvällen så gick hon in till Hampus för att tömma hans tvättkorg. Längst upp låg ett par kalsonger, men varken hon eller Hampus sade något. Hon gick med allt till tvättstugan och sorterade allt. Hon stannade till vid Hampus kalsonger. Utan att tänka på det så tittade hon i dom. En liten vit fläck. En liten vit fläck av sperma. Hon är på väg att lukta på dom innan hon sansar sig och slänger ilsket in dom i tvättmaskinen. Vad håller hon på med? Hon måste skärpa sig.

 

En vecka senare sitter de på kontoret hos överläkare Karl Wikegård igen. Det är lika stökigt som förra gången, om inte mer, och Jessica fick lyfta bort en trave med artiklar från sin stol för att kunna sätta sig.

 

“Så, sådär. Hur har den senaste veckan varit?” frågade läkaren.

“Ja, ja … men den har varit bra…”, svarar Jessica.

“Och behandlingen?” undrar Karl.

“Ja, men vi har följt instruktionerna till punkt och pricka, varje dag.”

“Hur känner du, Hampus?” undrar Karl.

“Eh … vad menar du?” mumlar Hampus.

“Ja, har du märkt av några förändringar? Några resultat av behandlingen?”

“Ja … lite kanske …”, svarar Hampus.

“Vi kanske ska genomföra undersökningen, så kan vi diskutera mer senare …”, säger Karl kort.

“Jag tänker att mamma kan …”, säger Hampus tyst.

“… mamma kan vad?” undrar Karl.

“… vänta utanför…”, viskar Hampus.

 

Jessica hade nästan väntat sig det, men ändå hoppats på att få vara kvar. En del av henne ville se vad som hänt med honom. Om han växt … där nere. Men hon plockar upp sin väska och lämnar kontoret, sätter sig utanför för att vänta. Hon sitter otåligt på stolen, trummar med fötterna i golvet. Hon hinner bli lite irriterad över vilken tid det tar, att hon får vänta så länge. Vad är det som tar sådan tid? Men till slut så öppnar Karl dörren och viftar in henne.

 

“Ja, Hampus har berättat att han upplever vissa … förändringar … om vi ska kalla det så …”, säger Erik.

 

Jessica tittar på Hampus som tittar bort, vill inte möta hennes blick. Men hon förstår vad de menar.

 

“Det är viktigt att du ger Hampus utrymme att bekanta sig med de här förändringarna och allt vad de kan innebära …”, säger Erik. “Hampus kommer att genomgå många starka förändringar nu, både fysiskt och mentalt, och det är viktigt att du finns där för honom och stöttar honom i det.”

 

Jessica nickar och förstår, men säger ingenting. Hon förstår att Hampus kommer att förändras nu, förhoppningsvis till det bättre. Han kanske äntligen kan bli som andra pojkar, eller i alla fall i närheten av.

 

“Min rekommendation är att ni fortsätter behandlingen som innan, och återkommer om en vecka igen för en ny uppföljning. Skulle det vara något innan dess så får ni kontakta mig vidare.” förklarar Erik.

 

Jessica och Hampus tackar för sig och lämnar kontoret. Erik gör några snabba anteckningar på sin dator och mailar iväg det till sin kollega. Han har aldrig sett så kraftiga resultat på så kort tid, det är som att Hampus biologiska förutsättningar är perfekt matchade mot behandlingens innehåll. Vem vet hur det kommer att se ut om tre månader eller mer? Samtidigt visste Erik att det här var långt utanför vad som var tillåtet i Sverige och med all säkerhet andra länder. Här handlade det om forskning och läkemedel som inte var godkända för människor, men som i framtiden förmodligen skulle kunna förändra livet på miljontals människor. Transpersoner som kan få vård tidigt och med resultat redan efter veckor istället för år? Äldre människor som behöver tillskott av testosteron? Unga män som Hampus som behöver hjälp för att komma in i puberteten? Allt ett minne blott! Och Hampus är den första testpersoner för det här, resultaten som Erik kommer att få av Hampus kommer att skrivas in i historieböckerna.

 

Jessica släpper av Hampus på skolan innan hon försvinner iväg till sitt kontor. Att komma för sent till skolan är något av det värsta som Hampus vet. Alla ögon är på honom. Han måste komma med någon ursäkt om varför han är sen. Förklara sig för klasskamrater och lärare som egentligen inte bryr sig. Allt är så stelt och jobbigt. Hampus vill bara gå på lektionen, göra det han ska, inte höras och inte synas. Ärligt talat så vet han inte om alla i klassen vet vad han heter. Inte för att det spelar någon som helst roll. När Hampus försiktigt släntrar in på kemilektionen så vet han att alla ögon är på honom, trots att han inte vill.

 

“Och Hampus är ovanligt sen …”, mumlar läraren.

“Läkarbesök.” svarar Hampus tyst.

“Har du AIDS eller?” ropar en gäll röst i klassen.

 

Robin. Klart som fan han heter Robin. En liten ettrig mobbare som aldrig missar chansen att bete sig som ett jävla rövhål. Hampus svarar såklart inte utan går bara och sätter sig på sin plats.

 

“Eller var de tvungna att sy ihop ditt sönderknullade rövhål?” ropar han.

 

Läraren säger såklart ingenting. Inte klasskamraterna heller. Några skrattar, men de flesta är tysta. Som Hampus. Men Hampus känner något som han inte känt innan. Innan så har han inte känt någonting, bara tomhet. Inte blivit arg eller ledsen eller irriterad. Ingenting. Men nu så känner Hampus hur det kliar under huden, hur det bubblar och fräser inombords. För en sekund så tänker han att han vill drämma knytnäven i ansiktet på Robin.

 

Resten av dagen flyter på som vanligt. Hampus varken hörs eller syns. När väl sista lektionen är över så kommer Jessica och hämtar honom, på minuten. Precis som hon har gjort de senaste nio åren. Han önskar att han kunde säga något till sin mamma, vad som helst. Men det är som att tungan sväller upp i munnen, som att han inte får fram orden. Det blir bara idiotiska mumlande.

 

Väl hemma så försvinner Hampus in på sitt rum och Jessica går in i köket för att brygga en kopp kaffe. “Det är viktigt att du finns där för honom och stöttar honom”, orden ekar i Jessicas huvud. Det är klart att hon finns där för honom, men allt det här är så nytt. Nytt och väldigt annorlunda. Hon vet vad Hampus gör på sitt rum. Kanske i den här sekunden. Samma sak som alla andra tonårskillar. Men Jessica har inte behövt tänka på det här, tänka på Hampus på det sättet. Nu kommer allting samtidigt och väldigt, väldigt snabbt. När hon druckit upp kaffet så tittar hon på klockan, dags för behandlingen.

 

“HAMPUS!” ropar hon. “DET ÄR DAGS!!!”

 

Ingen reaktion, ingenting. Jessica suckar. Om han ändå bara kunde lyssna!

 

“HAAAAAMPUS!!!” ropar hon igen.

 

Hon hör hur det skramlar till från hans rum och strax därefter så släntrar han ut från sitt rum. Hon ser hur han är flammig i ansiktet och håret står på ända.

 

“Så, nu är det dags, bara att klä av sig.” säger Jessica kort.

“Men … måste vi just nu? Kan vi inte vänta lite.” suckar Hampus.

“Du vet vad Erik sade, vi måste fortsätta behandlingen och göra precis enligt instruktionerna.” förklarade Jessica.

“Men …”, suckar Hampus.

“Inga men! Kom igen nu!” fräser Jessica.

 

Hampus suckar och kränger av sig sin t-shirt och drar ner shortsen på golvet. Jessica går ner på knä med sprutorna, redo att injicera i ljumskarna. Hon lutar sig fram, men hejdar sig. Hon känner något, en obekant doft. Den är tung och stark, gör henne nästan vimmelkantig. Hon förstår inte vad det är, hon har aldrig känt den innan. Plötsligt ser hon hur framsidan av Hampus kalsonger är kladdiga och hur hans kalsonger spänner av något där inne. Spänner av Hampus … Jessica flämtar till, men kan inte röra sig en millimeter. Hon känner hans doft igen. Hampus doft. Hampus doft av kuk, svett och sperma. Och något mer, något annat. Något som får Jessicas huvud att snurra och hennes trosor att bli genomvåta. Det är som att det rinner ur henne, som en vårflod. Hon känner hur det är obeskrivligt vått mellan hennes ben. Samtidigt kan hon inte röra sig en millimeter.

 

“Mamma?” mumlar Hampus.

 

Jessica bara grymtar till svar, lutar sig långsamt framåt, närmare hans skrev. Hon måste ha mer av hans doft. Hon vill bli dränkt i den. Nu är hon bara någon centimeter från hans kalsonger. Hon vill bara pressa ansiktet mot hans skrev, gnida ansiktet där i. Slicka i sig av hans svett och sperma. Ta hans kuk i munnen. Låta honom knulla hennes mun, spruta henne i munnen, spruta henne över ansiktet. Slicka svetten från hans pungkulor, slicka hans kalsonger rena från sperma.

 

“MAMMA?” ropar Hampus.

 

Jessica blinkar till och skakar på huvudet. Vad hände precis? Vad tänkte hon? Vad var hon precis på väg att göra? Hon torkar hakan ren från dregel och försöker tänka bort sina tankar. Försöker tänka bort den förmodat enorma fläcken mellan hennes ben.

 

“Jag … jag har bara mycket att tänka på …”, mumlar Jessica.

 

Hon injicerar Hampus som vanlig och sätter på plåstren. När hon fäster plåstren på insidan av ljumskarna så känner hon nästan hur det strålar ut värme från honom, från mellan hans ben. Hon låter handen ligga kvar mot insidan av hans lår, hon kan inte ta bort den. Försiktigt så smeker hon över plåstret, över hans nakna hud. Försiktigt så smeker hon närmare hans skrev, längre upp. Närmare och närmare och närmare.

 

“Är vi klara?” mumlar Hampus.

 

Jessica hostar till och reser snabbt på sig. Hon kan inte fortsätta så här. Det går bara inte. Hon kanske måste fixa den där Tinder-profilen ändå, det här går inte. Hon kan inte hålla på så här med sin egen son. Det är fel, det vet hon. Innerst inne.

 

“Ja, absolut. Bara tabletterna, sen är vi klara.” mumlar Jessica.

 

Hampus sväljer snabbt tabletterna med vatten och försvinner iväg, in på sitt rum. Han tar inte ens med sig sin t-shirt och sina shorts, som ligger kvar på golvet. Jessica plockar upp t-shirten och känner samma doft som innan. Hon försöker att hålla emot. Hon ska bara vika ihop kläderna, lägga dem på en stol. Hon ska bara plocka undan lite, så det inte är så stökigt. Hon gör sitt yttersta för att hålla emot, göra tvärt emot vad hennes kropp skriker om. Men hon kan inte. Hon orkar inte. Hon är för svag. Hon pressar in ansiktet i tyget och drar in dofterna, låter sig uppslukas av dem. Hon känner hur det snurrar i huvudet och som att huden är elektrisk. Hon stönar in i tyget, stönar högt, stönar hans namn. Hon känner hur hela kroppen bultar av kåthet, hon har aldrig känt såhär innan. En sådan djurisk kåthet.

 

Med darriga steg så går hon fram till Hampus dörr, lägger örat mot dörren. Hon vill höra honom. Hon vill att han ska runka. Hon står där, med örat pressat mot dörren. Hon väntar. Vill att det ska hända. Hon är precis på väg att ge upp när hon hör något. Hon känner hur hjärtat rusar och hela hennes kropp är på helspänn. Munnen är torr och hon kan knappt andas. Så hör hon det. Ett svagt stönande. Allt stannar upp. Vad gör hon? Vad håller hon på med? Så här ska inte en mamma göra. Så här ska inte en mamma tänka. Så här ska inte en mamma bete sig. Hon vet det här. Hon vet det här innerst inne. Men samtidigt så kan hon inte slita sig. Det går inte. Inte ens med kniven mot strupen så hade hon kunnat slita sig.

 

Hon hör hur han stönar. Om och om igen. Tysta, dämpade stön. Hon vet vad han gör. Han runkar. Han runkar sin kuk. Jessica tänker på hur den ser ut nu, hur den ser ut av behandlingen. Är den större? Hur mycket större? Hur ser det ut när Hampus runkar? Vad tänker han på när han runkar? Utan att Jessica tänkt på det så är hennes fingrar innanför byxorna, innanför trosorna, djupt inne i hennes våta, svullna fitta. Hon lyssnar på när Hampus runkar, samtidigt som hon smeker sig själv.

 

Älskade, älskade Hampus. Smek din kuk. Smek din underbara kuk. Smek dig själv tills det att du sprutar. Spruta dina kalsonger fulla av sperma så ska mamma slicka dem rena sen. Mamma vill slicka upp varenda droppe av din sperma. Mamma vill slicka din kuk ren från sperma. Mamma vill slicka din kuk. Mamma vill suga din kuk. Mamma vill suga din underbara kuk tills det att du sprutar. Tills det att du sprutar i mammas mun.

 

Jessica hör hur Hampus stönar högre och högre och det är knappt så att Jessica kan hålla sig. Hon har fingrarna djupt inom sig, smeker sitt våta, trånga inre. Smeker sin svullna klitta. Hon måste bita sig i läppen för att inte skrika ut sin kåthet. Hennes hand är på handtaget. Hon behöver bara trycka ner handen, så är hon inne hos honom. Inne med honom. Men hon håller emot, kämpar emot. Hampus stönar högre och Jessica vill inget annat än att vara där inne hos honom. Men så hör hon något. Eller hon tror sig höra något. Hon vet inte riktigt. Hon pressar örat närmare, vill höra.

 

“… mamma …”, stönar Hampus.

 

Jessica känner hur hela hon exploderar. Hennes kropp skakar, hon rasar ner på golvet, men fortsätter smeka sig själv. Hon pressar sig själv mot sina fingrar, vill ha mer. Vill bli knullad. Vill bli knullad av Hampus. Vill ha hans kuk djupt i sig. Hon stönar, kan inte hålla emot längre. Hon stönar och skakar och njuter och smeker sig själv.

 

Till slut så glider fingrarna ur henne och hon reser sig på skakiga ben, lutar sig mot väggen. Hon vet vad hon hörde. Hon vet vad han stönade. Hon vet vad det betyder. Vem Hampus tänkte på när han runkade. Vem han tänkte på när han smekte sin kuk. Vem han tänkte på när han kom.

 

Plötsligt så öppnas dörren och Hampus släntrar ut i hallen.

 

“M … mamma?” säger Hampus förvånat.

“J … ja … jag tänkte tömma din tvättkorg och tvätta lite …”, mumlade Jessica.

“O .. okej … jag tänkte duscha …”, säger Hampus och försvinner in i badrummet.

 

Jessica skyndar sig in i Hampus sovrum, fram till tvättkorgen. Där ligger dom. Hans kalsonger. Hans kalsonger som han precis har haft på sig. Hon faller ner på knä framför korgen och plockar upp dem. De är fortfarande varma från honom, från hans hud. Varma och svettiga. Hon trycker dem mot ansiktet och suger in doften. Hon stönar till, kan inte hjälpa det. Den är så ofattbart kraftfull. Som en käftsmäll av dofter. Svett och man och testosteron och skog och mull och sperma och sex och kåthet och tjära. Allt på samma gång. Hon vill bara ha mer av den, fylla hela kroppen och själen med doften. Men innerst inne vet hon vad hon vill ha. Hon vänder ut och in på kalsongerna och ser det. Hon vet precis vad det är. En stor fläck med varm, kladdig sperma. Hampus sperma. Hampus sperma som han sprutade i kalsongerna för knappt någon minut sedan.

 

“Vad håller jag på med?” hinner Jessica tänka. Vem är jag? Vad gör jag? Varför gör jag såhär? Varför tänker jag såhär? Tusen tankar hinner rusa igenom huvudet, men det spelar ingen roll. Det är som att Jessica inte kan kontrollera sig. Det är som att det är något annat som styr henne. Någon uråldrig kraft. Det är som att det är hennes fitta som styr henne. Hon trycker tyget mot sina läppar, sin mun, och slickar i sig av den salta, kladdiga sperman. Utan att hon rör vid sig själv så exploderar hon i en orgasm. Hennes tunga virvlar över tyget för att få i sig varenda droppe. Varenda droppe av den tjocka, kladdiga sperman. Hampus sperma. Jessica stönar in i tyget, högt. Hon tänker på vad Hampus skulle säga om han såg henne. På knä i hans rum, framför hans tvättkorg, med hans spermakladdiga kalsonger i munnen. Men Jessica kan inte sluta, hon måste få i sig varenda droppe. Hon stönar och slickar, vill ha mer. Hon känner hur det rinner av dregel från munnen, ner över hakan, droppar ner på hennes lår. Till slut så är det inte en minsta droppe kvar och Hampus kalsonger är genomblöta av hennes saliv. Jessica känner hur hon är helt genomsvettig och hela kroppen bultar av kåthet. Hon pressar ner kalsongerna i tvättkorgen och bär ut den från hans rum. Hon vinglar bort till tvättstugan och ställer korgen vid tvättmaskinen, slänger in allt samtidigt. Det spelar ingen roll, hon måste tvätta allting nu direkt. Hon vill tvätta bort det som hon precis gjort. Det som hon precis tänkt. Tvätta bort sina tankar, sina fantasier. Tvätta bort det hon precis gjort. Tänk om Hampus hade sett henne! Jessica skakar på huvudet. Jag måste skärpa mig, jag kan inte fortsätta såhär. Det är inte rätt. Det är inte naturligt. Det är något som är fel. “Det är något som är fel på mig!” tänker Jessica.

 

Hon känner hur tårarna rullar ner för kinderna av skam. Men samtidigt så hör hon hur Hampus röst ekar i hennes huvud.

 

“… mamma …”.

 

Hon känner hur gallan väller upp i halsen och Jessica kastar sig mot vasken vid tvättmaskinen och tömmer maginnehållet rakt ut. Hon spyr så att knogarna vitnar och tårarna rinner ned för kinderna. Vilket äckligt monster hon är. Vad är det som hon håller på med? Det är något fel på henne. Det måste vara något fel på henne. Mammor gör inte så här, normala mammor gör inte så här. Mammor beter sig inte så här, normala mammor beter sig inte så här. Jessica tvättar sig i ansiktet, tvättar händerna och torkar rent i vasken. Den senaste tiden blixtrar förbi bakom hennes ögonlock. Hampus och hans behandling. Hans ökande lust. Hans ökande behov. Hans svett. Hans sperma. Hans doft. Jessicas lust. Jessicas kåthet. Allt är fel. Men samtidigt så kan hon inte få det ut ur huvudet.

 

“… mamma …”

 

Långsamt så smyger sig Jessicas hand nerför hennes mage och innanför hennes byxor och trosor, samtidigt som tårarna rullar ner för hennes kinder.

Växtvärk

• Växtvärk – Del 1