Vad heter du?

Cecilia kunde uppfattas som lite hård. Åtminstone av dem som inte riktigt kände henne. Eller ja, ärligt talat, de som kände henne såg henne också som ganska hård. Ville man vara snäll kunde man beskriva det som skinn på näsan med integritet, det fanns också andra beskrivningar som både var mer otrevliga och mer rättvisande.

Hon hade inte alltid varit sån. Förr hade det funnits mer värme.

Några av hennes närmsta vänner hade, oberoende av varandra, skapat teorier om vad hon var så bitter för.

En lågoddsare var att jobbet som lokalvårdare slet på henne – inte bara fysiskt och stressmässigt, utan också på ett djupare plan. Möjligheterna till karriärs- och löneutveckling var närmast obefintliga. Men hon kunde ju byta spår helt, eller starta eget?

Andra teorier handlade mer om kärleken. Två gånger hade hon gift sig och skilt sig. Tredje mannen hade hon inte brytt sig om att gifta sig med, utan det var som om båda accepterade redan från början att det inte skulle bli för evigt utan på sin höjd ett par år. Tristess och initiativlöshet gjorde att det blev tre, trots att det var dött efter bara ett och ett halvt. Barnen från det första förhållandet var i den bråkigaste tonårstiden. Huset som Cecilia hade lyckats behålla genom de två senaste separationerna var fullt av oavslutade projekt som påminde henne om allt i livet som kunde ha lyckats, men som bara fallit platt.

En av hennes väninnor visste att hon gjort en storförlust i en investering. Surt förvärvade pengar kastade i sjön. Där fanns såklart också en grund till bitterhet. Minst tre resor till Thailand, eller kanske en liten lägenhet nere i Spanien? Ett tag hade det funnits så många härliga alternativ till vad pengarna kunde användas till, men nu fanns bara kraschade drömmar kvar.

Allt detta hade förstås sitt uns av sanning. Vem skulle inte bli bitter av ett enda av dessa teorier, och Cecilia bar på alla tre.

Hennes syster Anette hade en djärvare teori. De hade ju samma gener, så hon trodde sig ändå veta. Anette visste ju själv hur hon blev när hon inte fick bli ordentligt knullad. När Anette var på rätt humör, men ändå inte fick något, så kände hon exakt igen sig i Cecilias beteende. Anette kunde tydligt härleda utvecklingen genom Cecilias relationer, och med små små skymtar till pusselbitar här och var hade hon pusslat tämligen klart för sig. Bristfälliga älskare och fel fokus i relationen hade lett till en negativ spiral som bara byggde upp det hårdare och hårdare skal.

Hon hade aldrig yppat sin misstanke för Cecilia. Och om hon hade gjort det hade Cecilia tvärnekat. Och hon hade gjort det med full övertygelse. Sex var inte anledningen. Hon hade alltid kunnat få sex när hon ville. Hade hon ingen gubbe henne att kräva det av, så gick det alltid att hitta någon villig. Cecilia såg sig rentav som något av en expert på att snabbt ragga upp en främling, få en snabbis i en städskrubb och sen gå vidare utan större ånger. Om Anette bara visste hur många städskrubbssnabbisar hon fått!

Just denna gången fanns det dock ingen städskrubb. Mannen som Cecilia hittat hade dragit med henne ända till sitt hotellrum. Det störde Cecilia en aning, för då kanske han förväntade sig att hon skulle stanna hela natten istället för att bara gå när det var avklarat.

Cecilia mindes inte ens vad han hette. Om han sagt det alls. Helst ville hon inte veta, för det var lättast så. Han såg i alla fall bra ut och var i bättre form än de flesta städskrubbsmän hon haft, men det fanns också flera röda flaggor. En av dem var hur han ideligen sänkt tempot på hånglandet. Eller hur fånigt han lett mot henne medan de dansade. Han förstod väl att det inte var läge att bli kär? In i städskrubben, smackalong och sen gå vidare, det var ju tanken. Och vid baren, där borde han bara köpa henne någon drink som lätt slank ner och gjorde henne ännu mer villig, men istället hade han bett om två glas rödtjut som de skulle sitta och prata över vid ett bord trots att musiken var så hög. Nej, egentligen borde hon bara lämnat honom och testat med någon annan istället. Men när hon reste sig var det som om han hade anat oråd, och han hade tagit hennes hand och lett henne ända upp till hotellrummet.

Väl inne på hotellrummet blev det äntligen lite fart på hånglet.

Cecilia kände nöjt hur han pressade henne mot väggen och hon hjälpte honom att knäppa upp blusen och behån. Med lite mer hjälp hittade hans händer till hennes bröst. Äntligen kände sig Cecilia säker på att tåget skulle komma. Det värsta tänkbara hade ju varit några romantiska kyssar på balkongen och sen en massa romantiskt snack om att ‘Jag måste få träffa dig igen’, istället för knull.

Cecilia drog upp kjolen och krånglade ner strumpbyxorna innan hon började knäppa upp hans skjortknappar. Den vältränade bringan innanför skjortan var ovan för Cecilia. Det brukade finnas betydligt mer fyllning på de män hon raggade upp. Det brukade vara så med livsnjutare, att de lade på sig lite hull. Men den här mannen verkade disciplinerad och noggrann, vilket var lite oroande. Fast knulla måste han väl kunna ändå?

Hans hand tog sig till sist ner under kjolen och det dröjde som tur var inte så länge innan hans fingrar nådde fram till hennes sköte. Cecilia fick erkänna att det var mysigt att känna hur han närmade sig den förbjudna zonen, om inte annat så för att cementera vartåt aktiviteterna barkade. Fingret gled fram och tillbaka längs skåran, som för att öppna den likt ett blixtlås, eller kanske bara för att känna efter att den fanns där och att den var fuktig och redo – som om hon inte redan visat honom tydligt nog att hon var kåt.

Men hans finger var inte färdigt när skåran var öppen, utan det fortsatte att löpa fram och tillbaka, först längs hela skårans längs, men sedan mer och mer koncentrerat längst fram. Cecilia suckade, men mest av otålighet. Män förstod sig inte på det där, vad de än trodde. Några män hon varit med hade envisats med att de var bra på att smeka en kvinna, men de visste inte hur det kändes, kunde inte tajma takt och intensitet med känslan. Nej, Cecilias erfarenhet var att det var bättre om de bara lät bli och gick vidare till själva knullandet.

Hon var ju där nu. Redo för knullandet. Den bit som hon alltid sen såg tillbaka på med viss ambivalens. Det var ju det som var sex, att kåt och ivrig förlora sig i lusten en kort stund. Lite som när man tar sig an en riktigt smaskig bakelse och tillåter sig att bara vräka sig i den, utan hänsyn till hur man skulle må efteråt. De ögonblicken av ohämmad utlevnad, det var ju det som var själva grejen med att knulla. Hon var redo för det nu, men han höll på att slösa bort det med sin sega ömhet. Ville hon klittra utsidan kunde hon göra det själv! Men istället för att knulla vred han Cecilia i sin famn, så att hon stod med ryggen mot hans bröst, för att lättare komma åt med fingrarna.

Cecilia höll nästan på att låta irritationen ta över kåtheten. Det enda som tvekade med att stoppa hans smekande och se till att knullandet kom igång var just irritationen. Hon behövde ju knullandet, hon behövde få den där lilla stunden av utsvävning, och ville inte skrämma honom genom att visa hur irriterad hon var på hans fumliga fingrande.

Nåja, helt fumligt var det inte. Han hittade åtminstone rätt ställe, erkände Cecilia, och ett par vågor av njutning senare var irritationen bortsköljd. Hon skämdes nästan för att hon stönade, för hon ville inte uppmuntra honom att fortsätta med fingrandet. Hon skulle stoppa honom, ta tag i hans handled och se till att de kom vidare till själva huvudakten. Snart skulle hon det! Snart! Men först … Hon skulle bara … Åh, gode gud vad det var skönt.

Cecilia lutade huvudet bak mot hans axel. Som den där stunden i duschen när man vet att man ska stänga av duschmunstycket, alldeles strax, men bara vill njuta av värmen lite granna till. Hon kände hans stånd genom byxorna och tryckte sig mot det, men stressen var borta.

Hennes magmuskler började rycka så att brösten guppade. Oj. Helt ärligt. Han kunde detta. Det var som om han visste exakt vad hon kände, exakt hur tempot skulle justeras, hur de mjuka cirklarna och det hårdare gnuggandet skulle kombineras. Han rörelser var precis som hon hade velat göra dem själv – nästan. Vid det här laget hade hon förmodligen redan gått över helt och hållet till det mer målinriktade gnidandet, men det var så skönt när det var hans fingrar som gjorde det att hon inte hade något emot att han drog ut på det.

Det var som att han tog henne närmre och närmre, för att den sänka intensiteten och börja om och bygga från grunden. Varje gång han började om med uppbyggandet, blev hon känsligare och den stora explosionen mer och mer oundviklig. Till sist kunde han knappt röra henne utan att det höll på att bli för mycket. Men istället för att hjälpa henne sista biten över, så backade han från henne.

Efter ett par sekunders besvikelse över att inte få känna än, hämtade sig Cecilia och lutade sig fram emot hotellrummets skrivbord. Klirret från hans skärp bekräftade att hennes förhoppning inte var helt orimlig. Nog för att han kunde det där med fingerarbete, men det var knullandet som skilde männen från fjollorna. In med kuken nu då!

Men nej, under den följande minuten blev Cecilia mer och mer övertygad om att han var en fjolla ändå. Han tryckte inte alls in kuken utan rörde henne knappt med den medan han istället smekte och klämde på hennes röv. De första sekunderna av härliga, men när han borde smiska till och sen sätta igång och knulla, så blev smekandet snarare ännu ömmare och plötsligt måste han ha glidit ner på huk bakom henne och kysste hennes ben och stjärt.

Irritationen var just på väg att ta över igen för Cecilia, när hans mun plötsligt hittade in mellan skinkorna. Under några ögonblick undrade hon på allvar vad han skulle hitta på. Inte för att hon skulle tacka nej till en lite ovanligare behandling, det var mer att hon inte förväntade sig det av honom. Men när hans tunga väl tittade fram så var det till hennes klitoris igen och även om Cecilia kände en halv sekunds besvikelse, så tog snart njutningen över igen. Oj, oj, oj, oj, oojj! Jädrar i gatan, han kunde detta också!

Cecilias ena ben började skaka okontrollerat medan hon lade mer av sin tyngd över skrivbordet och stönade rakt ut. Och precis när hon bara behövde en sekund till för att komma, så slutade han igen. Cecilia flåsade högljutt, i en blandning av ilska och förtjusning, till hon plötsligt kände något pressa mot hennes sköte.

Äntligen! Äntligen var det dags! In med den nu!

Cecilia pressade sig bak mot honom, men istället för att tränga in i henne drog han sig undan och höll emot hennes rörelse. Cecilia letade desperat med handen efter kuken för att styra in den, men när hon väl fick tag på den kom hon helt av sig.

“Vad är det?” frågade han.

Cecilia svarade inte omedelbart. Hon skämdes över att det hade märkts så tydligt hur chockad hon var av hans storlek. Men hon låtsades ändå som ingenting.

“Ska du inte knulla mig?” frågade hon istället.

“Här på skrivbordet?” frågade han. “Det känns så rått.”

Cecilia övervägde att snäsa åt honom att sluta vara så fjantig, men valde ett annat alternativ. Hon segade sig upp från skrivbordet och passade på att dra av sig kjolen och strumpbyxorna helt. Under tiden kunde hon slänga en oskyldig blick på bamsekuken. Den var värd lite otålig väntan, bara hon fick känna den i sig. Och motvilligt erkände hon för sig själv att det nog var bra att hon hade fått en så grundlig uppvärmning först, för om han hade gått direkt på knullandet med en sån bamsekuk hade hon nog blivit ordentligt mör.

“Är det bättre så här då?” frågade Cecilia och kröp upp i sängen på alla fyra. “Du vet väl hur man gör?”

Han svarade inte utan klättrade upp i sängen bakom henne. Cecilia försökte vrida på huvudet för att se ordentligt, men det var för jobbigt och hon riktade istället blicken mot sänggaveln i väntan på att han skulle sätta igång.

Än en gång var det en hand som närmade sig, istället för kuken. Han masserade med tummen mot fittöppningen medan fingrarna gned fram och tillbaka över klitoris igen. Efter bara ett par sekunder ryckte det till ordentligt i Cecilias magmuskler när hennes kropp fylldes av njutningen igen. Längtan efter en orgasm blev stark igen, men fingrarna höll inte riktigt tillräcklig intensitet för att ta henne dit. Istället var det tummen som fick henne att längta mest. Hon försökte lura honom med höften och få tummen att glida in, men hon lyckades inte, trots att hon blev mer desperat. Höften kunde inte vara stilla längre och Cecilia frustrade som en häst av otålighet.

Och så, till sist, kände hon ollonet pressa mot skötet. Hon vågade inte förvänta sig att det var nu det skulle ske, men snart spände och stramade hennes mynning om det väldiga ollonet. Storleken ingav respekt och Cecilia gjorde inget mer överilat än att spjärna emot medan mer och mer av ollonet trängde in i henne. I en enda långsam rörelse pressade han in halva kuken, innan han backade någon centimeter för att försäkra sig om att det gled bra, och sen fortsatte han in.

Cecilia vågade inte röra på kroppen, men hon flåsade högt genom sammanbitna tänder åt den intensiva känslan. När han var nästan hela vägen inne stannade han upp, tills Cecilias andetag blev något lugnare.

Sen började han röra sig. Långsamt men målmedvetet, ut, in, ut, in, i långa stråk.

Efter två stötar var njutningen total för Cecilia. Det var detta hon längtade efter. Alla dessa snabbisar som var över innan de hade börjat, det hon längtade var precis den här känslan av total tillfredsställelse. Inte många män hade lyckats ge henne den, men varje gång i livet som hon fått uppleva det, om så bara för några sekunder, hade gett henne så mycket livskraft.

Hon höll inte tillbaka alls, utan stönade högljutt, medveten om att varje stöt kunde vara sista gången på mycket länge som hon fick uppleva denna underbara känsla. Varje ny stöt från honom tog hon emot med allt större eufori, även om hon visste att hennes uppspelthet alltid fick det att gå för mannen långt tidigare än hon ville. Det var universums elakaste paradox, att så fort hon ville ha mer, så tog det slut.

Men ikväll fortsatte stötarna att komma, djupare och djupare och med allt högre tempo. Varje ny stöt tog njutningen till nya nivåer, redan nu på en långt högre nivå än hon nånsin upplevt förr. Men ändå fortsatte han ge henne stöt efter stöt efter stöt, i ett långsamt stigande tempo och med ett allt hårdare grepp om hennes höfter.

De hårda stötarna tvingade ner Cecilia raklång, men liggande över henne fortsatte han att knulla henne hårt ner i madrassen. Hans hand hittade in under henne och fortare än han räknat mer fick hans fingrar henne att totalt explodera, vilt tjutande, medan han febrilt körde på så hårt han kunde för att komma i mål innan hennes orgasm var över.

Han hann nätt och jämnt. Han begravde sig djupt i henne och om inte Cecilia hade varit alltför omtumlad för att förstå vad som hände, så hade hon kunnat räkna vartenda sprut som tömdes i henne.

Under säkert en hel minut låg han kvar över henne, medan han höll upp sin tyngd från henne med armarna, innan han långsamt drog sig ur och segnade ner bredvid henne.

Cecilia låg kvar medan sinnena långsamt återvände, ett efter ett. Hon hörde att han låg på hennes högre sida och vred ansiktet åt vänster. Det var nu hon skulle resa sig, klä på sig och sticka. Hon hade fått vad hon var ute efter och nu gällde det att sticka. Men hennes kropp var för matt.

“Vad heter du?” frågade han.

Cecilia svarade inte direkt. Först, för att hon inte orkade, och sen för att hon inte ville.

“Tack för … det där!” flåsade hon istället. Hon försökte sega sig upp från madrassen, men hennes kropp var fortfarande så tung.

“Vad heter du?” frågade han igen.

“Det … kvittar” svarade Cecilia.

“Inte för mig” svarade han. “Jag vill veta.”

“Vad ska du med … mitt namn till?” frågade Cecilia.

“Du är den mest otroliga kvinna jag mött!” svarade han. “Jag måste få träffa dig igen, och hur ska jag kunna göra det om jag inte ens vet ditt namn?”

Cecilia lyckades sega sig upp tillräckligt för att vända sig på sidan, bort från honom. Så här utmattad hade hon aldrig varit efter sex förr. Men det var inte det enda som var annorlunda. När hon lämnade män i detta läget brukade hon känna sig frustrerad, irriterad. Men hur mycket hon än letade hittade hon inte den känslan. Hon var bara fylld av en massa … en massa … ja, vad var det? Jo, hon visste vad det var. Det var lycka.

En tanke fladdrade förbi och hon undrade om det var så att den tillfredsställelse som hon brukade söka, men inte få, var vad som gjorde henne så uppretad. Medan detta, som hon precis fått uppleva, kunde bota bitterheten?

Herregud, vilka fåniga tankar man får bara för att man är glad! Cecilia försökte fnysa sig in i irritationen igen. Hon borde resa sig, klä på sig och sticka. Hon kände kraften komma tillbaka, en livskraft som med råga vore tillräcklig för att inte bara vräka sig ur sängen och fumla på sig blusen och kjolen, utan hon skulle kunna studsa upp, snabbt dra på sig alla kläder och rusa iväg!

“Snälla, berätta, vad heter du?” frågade han för tredje gången.

Hon borde resa sig, klä på sig och sticka. Om hon bara ville. Men det gjorde hon inte.

Hon vände sig mot honom och mötte hans blick.

“Cecilia.” svarade hon. “Vad heter du?”