Utmattande avkoppling, del 1

Ursprungligen publicerad 2006. Detta är en uppdaterad version som var exklusivt publicerad på Bubblan och som jag nu flyttar till Erotopia.

(En gång i tiden skrev jag noveller under namnet Oddball. Det gör jag inte längre men väljer att låta novellerna leva vidare här på Erotopia i förhoppning att de hittar nya så väl som gamla läsare)


Utmattande avkoppling, del 1

Oddballs arkiv

Det fräste till och med en tung suck lutade jag mig tillbaka mot den sträva och heta träväggen. Det brände till mot min rygg och jag rös av välbehag när den perfekta kombinationen av smärta och njutning spreds från ryggen och ut genom kroppen. Temperaturen var nånstans mellan 70 och 80 grader och det sprakade gemytligt från kaminen. Kaminens lucka var öppnad en bit och utgjorde den enda ljuskällan inne i den lilla bastun. Ett svagt men trevligt sken fladdrade mot väggarna. Några rediga klunkar från den iskalla ölen och jag tittade belåtet ut genom den immiga rutan och studerade sjön som bredde ut sig i dunklet utanför. Äntligen. Antligen! Hade nog trott att jag helt glömt bort förmågan att slappna av, men en trött kropp och ännu tröttare själ antydde att det här var precis vad som behövdes. Rofylld miljö med naturen som enda sällskap. En vedeldad bastu mitt i obygden, precis vid en blank sjö och med en kall i handen.

De senaste åren hade varit osannolikt tuffa. Tufft på jobbet, tufft hemma. Nu fanns där inget hemma längre och resan tillbaka till ungkarlslivet hade varit turbulent och besvärlig på alla plan. Den desperata lösningen på den våg av mentala och praktiska problem som följde mitt återtåg som ensamstående stavades jobb. Jobb och mera jobb. Inte så mycket en lösning som en konsekvens. Istället för att ta itu med saker, från praktiska till känslomässiga, skänkte jobbet den distraktion som jag trodde behövdes. Tyvärr var distraktionen lite för effektiv och konsumerade de krafter jag hade behövt avvara till personliga saker. Lösningen blev mer jobb och den onda cirkeln var sluten. Det var min gamla barndomskompis Jonas som hade räddat mig och mer eller mindre tvingat mig ta en timeout. Han hade sett hur illa det var ställt och hade utan reson sett till att jag fick semester. Tillsvidare. Minns knappt hur det hade gått till men några samtal senare var alla praktiska arrangemang lösta. Jag tyckte nånstans inom mig att det var lika bra det men hade aldrig haft den mentala styrkan att styra upp det själv.

Nu stod hans sommarstuga till förfogande och jag såg fram emot en lugn helg i rogivande ensamhet innan han och hans familj skulle ansluta till stugan. Ensamheten var både en medicin och ett gissel. Då är man ju tvungen att känna efter. Med förvåning och ett mått av tillförsikt kände hur välkommen ensamheten och lugnet var. Hur väl den gjorde mig, trots oron över att vara ensam. Ovanan att vara ensam. Fysiken var det inget fel på – när jag inte jobbat hade jag tränat och det med en intensitet som var på gränsen till skadlig. Dumt kanske men det förde åtminstone med mig att kroppen var i bättre trim än den någonsin varit. Nej, kroppen var det nog inget större fel på, det var knoppen som var slut. Insidan. Det skulle ta tid att återhämta, att läka. Man måste börja någonstans, hörde jag Jonas röst säga och han hade rätt. Jag slöt ögonen och försökte tänka på så lite som möjligt. Bastu är bland det bästa jag vet.

Den lilla bastun jag satt i var gemensam för de knappa tio-talet stugor som låg utspridda längs ena stranden vid sjön och en bit upp mot skogen. Min kompis Jonas och hans familj ägde en av dom. Tyckte det var konstigt att man bara hade en gemensam bastu med all plats som fanns men det fanns säkert en orsak. Stället var ingalunda obekant för mig, min kompis hade nyligen övertagit stugan från sina föräldrar. Således var gångerna många då jag varit med Jonas när han tillbringade somrarna här med sin familj. Det var då det och det hade hunnit gå flera år sen jag varit här sist. På sommaren var det alltid livat i det lilla området men nu var det senhöst och inte en själ syntes till. Alla hade stängt för vintern såg det ut som när jag kom dit. Båtar under presenningar, utemöblir hopbundna under tak och allt det där. Inte mig emot, tvärtom.

Med en ansträngning räckte jag mig efter spannen med vatten och slängde på ett par slevar. Det fräste behagligt och hettan slog emot mig. Jag kved till av njutning och angenäm smärta. Svett och vatten täckte kroppen och gjorde rännilar längs huden. Lät det sista av ölen rinna ner för strupen innan den blev för varm. Mina händer gick en hård och skoningslös vandringstur över min kropp. Knådade hårda muskler, kliade på trött hud och masserade ömma punkter. Med lätt förvåning upptäckte jag hur snabbt kroppen svarade på behandlingen och hur jag blev mer och mer avslappnad. Blundade och söp in tystnaden, endast bruten av eldens sprakande… Så tyst och lugnt. En eld som knäpper… den och… och… skratt och fnitter?

Jag spetsade öronen och kunde konstatera att jag hört rätt. Jodå, visst var det skratt och stoj som hördes! Vilka som än stod för det så närmade de sig, det var ett som var säkert. Jag blev snabbt spänd igen och kände hur min stressvana kropp genast började mobilisera. Inte så mycket för att det var ovant med folk, utan för att jag plötsligt stod inför en situation jag inte var beredd på. Ett kast i riktning. Oväntat avbrott. Just den typ av situationer som varit vardag och som jag hanterat på ett dåligt och självdestruktivt sätt. Sådant som jag behövde… lära mig hantera bättre. Det nyvunna lugnet inombords dukade under för invanda stressreaktioner. Halvt irriterad och med viss desperation insåg jag att jag trotts allt inte var ensam. Vare sig här ute på landet eller vid bastun.

Det instinktiva var självklart att vira in sig i handduken och vara beredd på att säga hej till vilka som än var där. Problemet var att handuken låg utanför bastun, det hade inte funnits någon anledning att ta med den in. Rösterna kompletterades av klampandet av fötter på trädäcket som fanns i anslutning bastun. Någon handduk var det inte fråga om, bevisligen. Rådvill och överrumplad kröp jag upp i hörnet på den översta laven och undrade vafan jag skulle göra nu. Det här hade jag inte räknat med. Det är märkligt hur sårbar man känner sig när man är naken och i en situation där man inte vill vara det, speciellt när jag precis varit i en där nakenheten var ett en befrielse. Ett måste för all del. Det stökades utanför och vad som först låtit som en hel grupp verkade trots allt bara vara två personer. Kvinnor och relativt unga av språket och samtalsämnet att göra. De lät förfriskade så tydligen inte yngre än att de hade fått sig en del under västen. Jag undrade hur de kunde ha undgått doften av rök från skorstenen eller det ljus som trots allt läckte ut från bastuaggregatet och speglades runt i bastun och ut genom fönstret. Kanske hade det något att göra med att de var inne i en hetsig diskussion, eller möjligen berusningsgraden. Troligen en kombination.

Kanske borde jag funnit situationen roande eller intressant men min största oro var hur de skulle reagera på mig. Ett gäng herrar hade inte bjudit på samma potentiella bekymmer tänkte jag. Bara andra, då hade jag istället stressat upp mig för om de skulle börja bråka om vem jag var och vad jag gjorde i bastun. Nu oroade jag mig mer för att skrämma slag på folk med min nakenhet. Mina funderingar avbröts abrupt när dörren rycktes upp och en hög ved äntrade bastun. En hög med ved med ben vad jag kunde ana i dunklet. De tycktes vara klädda i träningsbyxor eller mysbyxor av något slag. Ovanför högen syntes en typisk höstjacka och det hela pryddes av ett mycket förvånat ansikte inramat i ett blont hårsvall. Hon var mycket söt, så mycket såg jag, ett typiskt ”svenskt blondin”-utseende. På alla positiva sätt man kan tolka det. Det var uppenbart att de absolut inte väntat sig sällskap, eller märkt av att de redan hade det. Hon frös till i dörröppningen och det kändes som en halv evighet innan något hände. Jag skulle precis öppna munnen för att bryta den pinsamma tystnaden när hennes reaktion kom. Vedhögen brakade i golvet och hon studsade baklänges ut ur bastun med ett högt tjut.

”Åh fy fan, åh fy fan”, hördes det utanför, ackompanjerat av hysteriskt skratt.

Om det var av chocken eller av åsynen visste jag inte men hoppades och gissade på det första, medan dörren sakta gled igen.

”Vad? Vad? Vad är det?” undrade den andra tjejen otåligt och med viss oro i rösten.
”Det är nån därinne! Det sitter nån där! Fy fan vad rädd jag blev!” svarade den första efter att ha sansat sig.

Dörren rycktes plötsligt upp igen. Denna gång bara tillräckligt för att ett huvud kunde sticka in och sedan snabbt försvinna. Jag hann knappt få en skymt av det innan det försvann igen. Kompisen var precis lika söt om inte ännu sötare noterade jag. Brunett och med stora mörka ögon och betydligt rundare ansikte, såvitt jag kunde se i dunklet. Utanför rådde först tystnad och jag hann börja känna mig rejält obekväm innan tystnaden gick från tyst viskande till allt mer högjutt skrattande. Skratten, fnissen och vad de än försökte säga varandra tog udden av min oro. Det tycktes roade, inte rädda. Alltid något. Det var inte svårt att gissa att de hade kommit till bastun för att göra precis det jag gjorde. Basta. Av att döma av deras lågmälda diskussion utanför gissade jag att de höll på att omvärdera sina planer. Det naturliga hade väl varit att vända om, möjligen efter att ha kollat när bastun kunde tänkas vara ledig. Så skulle jag gjort åtminstone. Tanken att något annat skulle ske var för mig så långsökt att den inte ens föresvävade mig. Likväl kände jag att stressen och pinsamheten i situationen var som bortblåst. Mycket riktigt. Kort därpå rycktes dörren upp igen och den blonda tjejen tittade in och tycktes mönstra mig ett kort ögonblick. Plötsligt kände jag mig återigen precis så naken som jag var.

”Skall du sitta länge till eller?…” undrade hon.
”Kom precis hit” svarade jag nästan sanningsenligt och såg på henne utan att förska se så generad ut som jag kände mig.

Nog för att det inte var länge sen jag satt mig men jag ville köpa mig tid. Tid att slappa, ta det lugnt. Inte känna pressen att nån annan skulle ha bastun. Huvudet försvann och de tycktes överlägga mer. Nästa gång de pratade med mig öppnades inte dörren. Det hördes bra ändå.

”Är du ensam?”

Även om situationen inte var i närheten så jobbig som det först verkat, suckade jag inombords. Lika bra att vara ärlig. Jag förklarade kort och koncist vad jag gjorde där. Inte bara i bastun utan i området. Tänkte att det var väl bra med den saken nu och väntade mig att de skulle gå. Istället rycktes dörren upp ännu en gång till min irritation. En irritation som kom av sig helt när den blonda tjejen oblygt tittade på mig en kort stund. Något i hennes ansikte fick mig att helt komma på andra tankar än att vara irriterad. Hon mönstrade mig men det fick mig konstigt nog inte att känna mig obekväm, trots att jag satt spritt språngande. Hon såg fundersam ut, av allt att döma. Fundersam och nyfiken. Själv var jag så betagen av hennes utseende och minspel att jag nästan blev förvånad när hon plötsligt tog till orda igen.

”Sa du att du lånade Jonas hus? Jonas i gula stugan?”
”Eh, jepp” svarade jag utan att släppa henne med blicken. Nu studerade även jag henne nyfiket tillbaka. Hon bet sig i läppen.
”Du heter väl inte Martin va’?”
”Jo, det gör jag” erkände jag förvånat och funderade på hur hon visste det. Kände jag henne? Näh?…

Eftersom jag verkade bekant för henne antog jag att det omvända gällde, kunde bara inte komma på hur. Jag behövde inte fundera mycket mer på den saken. Istället för att återigen försvinna ur sikte från dörren, slet hon upp den och klev in i bastun. Stannade upp och mönstrade mig igen ett kort ögonblick, nu med ett stort leende över hela ansiktet. Satan vad snygg hon var! Precis när jag skulle börja känna mig obekvämt naken inför henne igen förvånade hon mig ytterligare. Hon klev fram mot mig och sträckte fram sin hand. Instinktivt sträckte jag fram min för att hälsa, hur märkligt det än kändes. Istället för att skaka den drog hon upp mig med en kraft som förvånade mig. Jag var inte lätt och hon var nätt. Styrkan i henne var påtaglig och förvånade mig mer än det faktum att jag helt plötsligt stod helt naken framför henne. Det var inget jag heller hann fundera på innan hon med ett tjut slängde sig om mig. Min svettiga och nakna kropp tycktes inte bekomma henne alls. Jag har nog aldrig varit så förvånad i hela mitt liv och besvarade kramen tafatt. Situationen var absurd, så absurd att jag inte ens tänkte, bara gjorde. Hon släppte mig och tog ett steg tillbaka. Lät blicken vandra från mitt ansikte och nedåt, ogenerat långt nedåt och sen upp igen. Flinet tog mig helt på sängen.

”Det är jag, Lina! Kommer du inte ihåg mig?!?”

Nu trillade poletten äntligen ned för mig. Varför hon verkat så bekant och med det varför hon var så… oblyg. Lina. Lina ja! Jag var som bekant ganska ofta ute på landet med Jonas när jag var yngre. Senast vi regelbundet varit ute på landet var innan vi slutade gymnasiet och en tid därefter. Sen blev det inte så mycket mer. Var och en iväg på sitt efter stundenten. Men det hade varit en fantastisk tid och vi hade hämtat andan här ute och bara haft kul ihop. Sköt oss själva rätt mycket, oavsett om Jonas föräldrar varit med eller inte. Vi hade ju körkort så vi drog ut hit även när det inte var sommar. För att plugga, festa på tu man hand eller bara softa. De andra stugorna var så klart befolkade de med och i en av dom bodde en familj med barn som var ett gäng år yngre än oss. Dottern i familjen hängde ofta efter oss, trots att hon måste varit nästan hälften så gammal som oss. Hennes föräldrar lät henne göra lite som vi ville och vi utgjorde väl knappast något hot för en uttråkad 10-årig. Först hade vi tyckt det var irriterande men vi insåg snabbt att hon både var rolig, orädd och nyfiken. Således fick hon vara med på det mesta vi gjorde som inte involverade alkohol, från vattenskidor, fiskande och för all del bastande. Vi kom att uppskatta hennes sällskap, lite som storebröder med en härlig lillasyster som var som dessutom en bra kompis. Det var nåt med henne som fick oss att bli otroligt förtjusta i henne och det var av allt att döma ömsesidigt. När vi sedan försvann i olika riktningar hade jag inte tänkt mer på henne.

Lilla Lina. Som nu var allt annat än liten. Hon måste vara… tja, lika gammal nu som jag varit då. Strax under 20 eller nåt. Nu stod hon framför mig i bastun, återigen. Med den väsentliga skillnaden att vi båda var vuxna. Återigen kändes min nakenhet obekväm. I mitt sinne var hon det barn jag sist träffat och även om vi då sällan tänkt på nakenhet som något laddat, så var det den kopplingen jag instinktivt gjorde. Lina i sin tur, påminde mig direkt om vilken färgstark person hon var. Nu som då. Att vi känt varandra för tio år sen var tydligen allt som behövdes för att inte vänta på att bastun skulle bli ledig. Istället försvann hon ut ur bastun för att kort därpå komma tillbaka in i den med sin väninna i släptåg. De var invirade i varsin handduk och pratade på som om jag knappt varit där. Var osäker på om dom pratade med mig eller om mig, men det verkade inte spela någon roll. Lina drog snabbt sin version av hur vi kände varandra för sin kompis, som hette Frida. Sedan gled samtalet in på andra saker och innan jag visste ordet av hade jag sällskap av två sprudlande glada och pratglada 19-åringar.

Lina var precis som jag mindes henne. Öppen, nyfiken, framfusig på det där charmiga sättet. Skämtsam och lite full i fan på nåt oförklarigt sätt. Det kändes som vi känt varandra jämt. Froda var lite mer tystlåten verkade det som. Snabbt insåg jag att det mer berodde på att vem som helst kunde verka tillbakadragen och tystlåten i Linas sällskap. Frida hade nog bara varit lite initialt avvaktande, för snart var hon lika pratglad och framåt som Lina. Det som verkligen skilde henne från Lina var hennes lite mer kluriga sätt att se på saker. Mer eftertänksam och medveten kändes det som. Jag fick också förklarat att de båda här ute med tre av sina klasskamrater och så linas lillasyster. Henne kom jag emellertid knappt ihåg. De hade åkt ut till stugan för att göra lite sådant som jag själv och Jonas gjort då. Ha trevligt ihop, snacka skit och festa loss lite.

Stämningen var på topp och jag trivdes genast bra med deras sällskap. Även om tjejerna var invirade i varsin handduk kunde jag glädjas åt utsikten av två svettiga kvinnor framför mig i bastun, så mycket som den blygsamma belysningen medgav. Jag hade inte direkt varit entusiastisk över kvinnor senaste åren, och sex hade väl begränsats till försoningssex i slutet av äktenskapet och högerhanden året efter. Det hade helt enkelt marginaliserats för att nästan helt försvinna i mitt liv. Ersatt av arbete och träning. För första gången på väldigt, väldigt länge satt jag och trivdes i kvinnosällskap. Började tänka på saker jag lagt långt bak i sinnet. Prioriterat bort helt eller kort och gott inte haft tid, ork eller möjlighet till. Nu kom det sakteligen tillbaka inne i den lilla bastun. De båda kvinnorna hade förvisso handdukar på sig men det var svårt att undgå deras former. Eller påverkas av deras närvaro, naturliga och positiva sätt och inte minst oförskämt bra utseende. Om de var hyfsat lika i sättet var de diametrala i utseendet. Lina blond och slank och Frida brunhårig och betydligt kurvigare. Båda på ett högst naturligt och angenämt sätt, vad jag kunde se. Det var svårt att inte kasta förstulna blickar på dom.

Mina tankar började mer och mer kretsa kring det faktum att jag satt med dessa två skönheter ensam i en bastu. Inte bara det, de var med rimligen nakna under de frottetyg de hade om virade sig. Tanken var berusande. Där de inte var täckta deras muskler genom svagt upplyst hud. Svettpärlor som blänkte i det flämtande skenet, som rann ned på svettig hud, längs nyckelben och ned mellan de begynnande kurvorna som doldes av handdukens knytning. Att de var trevliga, gladlynta och oförskämt ointresserade av den effekt de tycktes ha på mig bidrog bara till min allt mer påtagliga upphetsning. Jag blev mer och mer medveten om hur de påverkade mig. Saker hända inom mig. Saker som till sist kom att påverka mitt yttre. Det var kort och gott inte bara hettan och värmen som började ta ut sin rätt, deras närvaro gjorde det också. Innan jag fick fullt stånd hade jag så värdigt jag kunde kastat mig ut ur bastun med några ursäktande ord. Smärtsamt medveten om att jag nog visat upp ett påtagligt rabarbersvaj på vägen ut. Utmattad av värmen och omtumlad av… allt. Kort därpå hade jag tagit de tjugotal kliv som behövdes för att ta sig ut på bryggan. Ned på stegen tills vattnet nådde en bit upp på låren innan jag ut i vattnet. Lät det kalla, våta mörkret omsluta mig innan jag dök upp ovanför ytan kort därpå.

Det var kolmörkt ute och vattnet låg spegelblankt stilla sånär som på vågorna jag rört upp. Jag ställde mig upp och konsaterade att det var så djupt som jag mindes det. Vattnet räckte mig till strax ovanför naveln. Den svala luften fick mig att rysa och jag sjönk ihop. Sänkte mig ned i vattnet tills bara huvudet stack upp ovan vattenytan. Jag satt helt still och lät det kalla vattnet närmast min kropp värmas upp och bilda ett varmt lager kring mig. Lite som en våtdräkt så länge jag satt stilla. Vattnet la sig och tystnaden och mörkret blev påtagliga. Underbart! Nästan religiöst. Något inom mig släppte och en storm av känslor vällde fram. Om det var skratt, gråt eller nåt annat vet jag inte men det var oerhört förlösande. Jag reste mig till sist och det uppvärmda vattnet omkring mig byttes mot kallt. Jag blev snabbt genomfrusen. Huttrandes, rödögd men med en stor känsla av frihet och lättnad tog jag mig upp och tillbaka till bastun. Precis när jag kom fram kom tjejerna ut ur den. Båda sneglade instinktivt mot mitt skrev och Lina log lite illmarigt.

”Den såg betydligt mer imponerande ut innan du hoppade i” log hon mot mig ogenerat när hon passerade mig.

De hann aldrig se att jag blev förtjust generad. Nog för att jag spanat in dom tidigare men det både generade och gladde mig orimligt mycket att de gjort detsamma.  Blotta tanken på att de spanat in mig och min utrustning fick blodet att snabbt forsa tillbaka till den. Jag sneglade mot bryggan i förhoppning att få se lite naket men konstaterade besviket att mörkret effektivt dolde alla intressanta former på det här avståndet. Jag ryckte åt mig handduke och virade den runt midjan på väg in i bastun. Inifrån kunde jag höra plask, glada tjut och prat om vartannat och förbannade min dåliga tajming. Där hade jag gärna varit med. Nåja… jag hivade in några nya pinnar och slängde på lite vatten så det fräste ordentligt. Snart satt jag återigen i mitt hörn och kände värmen återvända i kroppen. Stojet utanför övergick till tystnad och kort stund därpå hördes aktivitet utanför dörren igen. Undrade lite snopet om de redan var färdiga när tjejerna återigen kom in i bastun. Det var inte ölen de frikostigt hade tagit från min kasse som fick mig att stirra. Förutom att de var så blöta och kalla man kunde förvänta sig var det annat som uppmärsammade mig. De hade valt att vira in sig i handukarna igen, men denna gång precis som jag nyss gjort. Från midjan och nedåt. Där jag täckt mer genom att göra så, täckte de mindre.

Den kvinnliga fägring som nu exponerades framför mig en mer koncentrerad dos än jag fått på år. Jag kunde snabbt konstatera att Lina mycket riktigt var smal men tämligen muskulös. Vältränad och mindes jag rätt utövade hon flera kampsporter redan som unge. Kanske något hon fortsatt med? Hon var kort och gott riktigt fit, det rådde det inget tvivel om. Hon sträckte mig en av mina öl och hennes fasta, toppiga bröst gungade till lätt i rörelsen. Det var omöjligt att inte stirra på dom, i deras ungdomliga prakt. Bastun var rektangulär i utformning och ungefär i mitten på ena långsidan satt dörren. Till vänster om den fanns det fönster som i dagsljus gav en vy ut över trädäcket, bryggan och sjön. Nu syntes bara mörkret utanför. Till vänster om fönstret, i hörnet, stod bastuaggregatet. En standardmodell med en lucka utan glasruta. På andra mitt emot dörren fanns två nivåer med sittbänkar, där jag satt i hörnet närmast bastuaggregatet. Av den enkla orsaken att jag då enkelt nådde med sleven för att slänga på vatten när jag ville, utan att behöva flytta mig nämnvärt. På kortsidan till höger om dörren fanns också två rader sittbänkar, i vinkel till de jag satt på.

Lina satte sig på kortsidan närmast dörren så att hon var vänd mot mig. Frida tryckte in sig i hörnet mellan oss, där långsidan och kortsidan möttes. Frida ja, mina tidigare aningar bekräftades. Hon var rundare men på det kurviga sättet. Hon fyllde ut sig själv betydligt mer än Lina men det var bara till fördel. Eller fördelar. Hennes bröst var stora. Rejäla till och med, med stora mörka vårtgårdar. Det var sådana där bröst som tycktes glömma bort att de var för stora för att inte påverkas av tyngdlagen. På sättet de rörde sig när gjorde det uteslöt helt något annat än löjligt välskapta naturliga bröst. Något jag var pinsamt fascinerad av. Jag är en bröstmänniska. Skyldig. Även om hon inte var kortväxt gjorde hennes nästan klotrunda, fylliga bröst och likaledes runda former att hon såg kortare ut än hon faktiskt var. Utan att hon fick ett mulligt intryck. Kanske var det också kontrasten mellan henne och Lina. De var makalöst sexiga båda två men på helt olika sätt.

När Lina satt sig och började prata märktes tydligt att detta med handdukarna nog varit hennes idé. Hennes nakenhet verkade inte bekomma alls, det var helt uppenbart. Frida däremot såg lätt besvärad ut och försökte lite diskret skyla. Det var till min förtjusning inte helt lätt för henne. Hon höll om sina bröst i en omfamning men det fanns mycket att njuta av som hennes armar inte täckte. sig men hon lyckades till min förtjusning inte så bra. Jag gladde mig också åt att lämnat en påtaglig glipa i kaminluckan när jag la in sista lasset ved några ögonblick tidigare. Nu kom det extra ljuset väl till pass. Det letade sig ut genom lucköppningen och kastade ogenerat sitt sken över oss som satt i bastun. Skenet skapade ljus och skuggor som inte bara var stämningsfulla utan betydligt mer än så. Resultatet lät inte vänta på sig. Handduken jag nu hade på mig kunde till sist inte dölja vad som hände med min kropp. Kanske var jag inte att klandra men det besvärade mig ändå, precis som förra gången. Sånt sitter hårt inne och jag försökte dra ett avvärjande skämt i ren desperation. Rikta bort uppmärksamheten från det tält jag precis rest.

”Det är visst inte bara på män kallvatten har effekter!” sa jag så lugnt och sansat jag kunde och nickade med ett flin mot Lina, samtidigt som jag inombords tog mig för pannan för min plumpa kommentar.

Lina tittade ned på sina bröst där bröstvårtorna stod ut som knappar, prydda av knottriga vårtgårar och bröst vars hud fortfarande var knopprig efter doppet. Hon fnissade skrattade. Istället för att göra något mer normalt, som att bli generat skämta bort det eller spontant skyla sig gjorde hon tvärt om. Vilket jag nog inte borde varit förvånad över. Utan att släppa blicken från sina bröst hummade hon jakadnde. Kupade sina händer under dom och lyfte dom, samtidigt som hon lät fingertopparna klämma på bröstvårtorna medan hon pratade.

”Ja, jo, det är ju klart” log hon, fortfarande med blicken sina bröst och fortsatte:
”Jag tyckte att du kunde ha nåt att kika på du med. Frida behövde jag övertala lite, hon är ju så pryd.”

Det hördes ett tyst ”meh” från Fridas hörn och jag anade att hon rodnade. Lina fortsatte med en nick mot mig och spände ögonen i mig.

”Fast nu har du ju dolt godsakerna igen, även om det tycks gå sådär. Kanske är du också pryd? Synd, det var så mysigt att titta på dig.”

Det syntes tydligt att hon sett den allt annat än diskreta bulan under min handduk. Så mycket för att rikta bort uppmärksamheten från den. Nu fick den mer uppmärksamhet. Båda tittade på mitt tält nu. Jag blev upprymd av komplimangen men undrade lite tafatt vad jag skulle säga, eller hur jag skulle reagera. De satt barbystade vilket trots allt var naturligt och allmänt accepterat i en bastu, beroende på sällskap. Men oavsett sällskap sitter man inte med stånd i bastun. Så är det bara. Ja, om man nu inte är på tu man hand med någon man är väldigt du med. Det var så hårt inpräntat i min syn på bastukultur att jag inte kunde låta bli att vara obekväm.  Motvilligt förtjust men obekväm, Linas komplimang till trots. Här satt jag med ett jättestånd och kände mig oväntat tafatt. Lina tycktes märka min vånda eller så var det bara hon. Som hon var. Därför blev jag nästan inte förvånad när hon bröt den korta tystnaden och stirrandet:

”Jag föregår med gott exempel då, precis som du gjorde förut!”

Hon ställde sig upp och drog snabbt av sig handduken och slängde den lite teatraliskt på golvet. Sedan snurrade hon ett varv i en liten piruett och daskade sig själv på skinkan innan hon satte sig ned. Hennes rörelse fick mig att skratta till: det var imponerande att hon lyckades göra något som borde varit erotiskt eller åtminstone sexigt, till något komiskt. Utan att vara fånigt. Samtidigt och väldigt instinktivt registrerade jag av alla detaljer jag hann fånga upp innan hon satt sig igen. Bröstens rörelser, magmusklerna som spelade och syntes igenom den fjuniga huden. Venusberget som var helt kalt och slätt ända vägen ned till springan, som jag knappt såg. Lårmuskler som spelade vackert och utstrålade styrka. En rumpa som var fast och en midja som var smal men inte mycket smalare än höfterna. Alla dessa detaljer, hur hastigt de än förevisats och hur diskret de än varit belysta, for rätt igenom mig och ned i skrevet. Frida i sin tur, verkade inte göra nån ansats till att ta av sig handduken. Däremot tycktes hon med minspel visa att hon tyckte Linas exhibitionistiska sida vara lite för mycket.

”Nu är det din tur!” sa Lina uppfodrande och nickade mot mig igen.

Det gick runt i huvudet på mig. Vad är det som händer här? Detta tycktes eskalera fort, från ensam bastu till något helt annat. Snabbt insåg jag att det enda logiska var att spela med i det lilla spel som påbörjats. Ta det som det kommer. Inte tänka så mycket. Vad kunde gå fel? Det var ju trots allt Lina, ingen total främling. Jag slappnade av och följde Linas exempel, så okonstlat jag nu kunde. Kuken svängde fram som en hotfull batong när handduken försvann. Det kändes markant mindre naturligt och lättsamt än när Lina hade gjort motsvarande. Någon piruett med dask på skinkan var det inte tal om. Det verkade inte behövas heller: Lina fixerade mitt svaj med en belåten och nästan lysten blick. Jag anade att Frida försökte se ut som hon inte tittade. Vilket gjorde det om möjligt ännu sexigare eftersom hon misslyckades kapitalt, till min stora förtjusning. Lina skrockade ogenerat när hon såg på mig.

”Det var bättre, nu börjar det likna nåt. Frida, hade de andra vetat att vi fick basta med en naken babe hade de garanterat velat följa med och basta, eller hur?!”

Jag förvånades över hur generad jag blev. Jag var ju knappast nån barnunge men var inte van vid att bli omtalad så här och det av ett par markant yngre kvinnor. Inte mig emot, men ovant och en aning genant kändes det ändå. Vad som mer förvånade mig var hur naturligt och lätt Lina och i viss mån även Frida började prata om helt andra saker. Den sexuella laddningen, om det funnits nån, var kort därpå som bortblåst. Helt utan att jag märkte det. Vi pratade på som om vi aldrig gjort annat. Innan jag visste ordet av hade hela min skiljsmässa blivit avhandlad, likväl tiden innan den. Det kändes skönt att få prata ut, även om jag aldrig kunnat drömma om att mina problem, mitt misslyckade äktenskap med tillhörande depressioner skulle avhandlas så här, i detta sällskap. Sittandes naken, med två nakna eller nästan nakna 19-åringar som terapeuter. Jag blev så engagerad i vårt samtal att nakenheten blev som den brukar vara i bastun. Naturlig. Det var bara när jag pausade för att lyssna på tjejerna som jag stannade upp tillräckligt för att bli påmind om alla sexuella anspelningar och undertoner. I övrigt var det som om allt tal om kukar och styva bröstvårtor aldrig ägt rum. Samtalet bara flöt på.

Ja, tills jag blev varse att Frida någon gång och helt utan att jag märkt det låtit sin handduk falla hon med. Hon satt förvisso med sidan åt mig men nu kunde jag följa hennes linjer från topp till tå. Hon tycktes också ägna mindre fokus åt att skyla sig även om hon inte ändrat sittställning. Likväl fanns det nu så mycket len, blänkande hud och kurviga linjer att jag svårligen kunde låta bli att stirra. Det var tydligen inte bara jag som blev mer bekväm i situationen. När hon kom på mig med att stirra verkade hon inte längre generad. Inte direkt åtminstone, eftersom hon mötte mina lystna blickar innan hon bek ned blicken. Det var galet sexigt när hon gjorde det, speciellt som det var så diskret och samtidigt som samtalet fortgick. Det var nästan så jag undrade om hon inte bara började bli bekväm utan rentav uppskattade mina förstulna blickar. Det kunde vara ett diskret bitande på underläppen. En liten rörelse som gav en snabb blick av något som varit dolt. Hur hon drog handen längs huden för att fånga upp svett. Subtilt, kanske rentav omedvetet men det tog över mer och mer av mitt fokus från samtalet. Resultatet lät inte vänta på sig, blodet rusade dit där det syntes behövas bäst och mitt återigen återtog min kuk sin fulla storlek. Först sakta och sen mer påtagligt. Den flyttade sig över låret i takt med att den fylldes, för att till sist svänga upp i luften när den var helt fylld. Jag kunde inte hindra det, ville inte hindradet. Strax var det så spänt att det pulserade i den, längs ådrorna och innifrån skaftet och ut. Den var ett levande väsen med egen vilja igen och jag lät det ske. Lina, som säkert undrat varför jag tystnat stannade också upp när hon såg mitt tillstånd. Hon fastnade med blicken och log innan hon bröt tystnaden. Hon studsade upp så både hennes bröst och både jag och Frida hoppade till.

”Det är tydligen dags att svalka av sig lite” sa hon menande och reste sig och försvann snabbt ut genom dörren.

Frida reste sig skyndade efter Lina. Det gick fort men det hindrade mig inte från att njuta av allt jag hann se när hon gjorde det. Jag reste mig och tänkte att det där skulle räcka för många sköna ensamstunder att tänka tillbaka på. Linas passning kändes inte genant denna gång. Jag såg ned på min stela kamrat och kände att det fick väl vara bra med den saken. Nu hade de sett mig så här och de var knappast besvärade, snarare tvärt om. Jag tryckte upp dörren och klev ut. Det var visserligen mörkt ute men tjejerna hade inte hunnit längre än att jag hann se deras figurer försvinna ut på bryggan. De var snabba, som om de var måna om att komma ned i svalkan, eller möjligen slukas upp av mörkret. Jag var ännu mer mån om att komma ikapp dom och tog orimligt långa kliv efter dom. Det måste sett oerhört fånig ut där jag stegade fram med kuken svajandes i otakt med mina steg, men det såg de inte. Lina hade hunnit gå ned för stegen innan jag tog de första kliven ut på bryggan. Frida däremot hade precis kommit fram till stegen. Jag släppte fokus från hennes förföriska linjer och gungade behag och stannade upp. Dels för att inte snubbla på bryggan men också för att låta henne gå ned i sitt tempo. Dessutom väntade jag spänt på vad som skulle hända härnäst. Frida vände sig om för att kliva ned på stegen.

Mörker till trots, det gick inte att ta miste på något av det jag såg på det här avståndet. När hon vänt sig tog hon tag på stegens två uppstickande sidor. Där stannade hon till i rörelsen. Såg upp och mot mig. Mötte min blick ännu en gång. På det där sättet. Det var ett kort ögonblick men det var magiskt. Där stod hon, lätt framåtlutad och vänd mot mig. Det krävdes all viljestyrka jag hade att inte låta min blick falla ned på hennes bröst. Med händerna på stegens sidor och framåtlutad för att börja kliva ned, trycktes brösten fram och ut samtidigt som dom gungade under henne. Det var över på ett kort ögonblick och jag hann precis se att hon hade en tät och vältrimmad mörk matta nedtill innan hon försvann ned. Jag drog en lycklig, tyst suck och gick efter. Eftersom tjejerna var före mig så kunde jag lugnt vända mig och gå ned. Ståndet mitt som var vänt mot stegen var kort därpå ett minne blott. Jag flämtade till och gled tyst ned i vattnet. Det var inte svårt att vara tyst, då oväsendet några meter ut var påtagligt. Tjejernas sätt att hantera det iskalla vattnet var att skrika, stoja och studsa runt. Själv gjorde jag som jag brukar och satt still. Denna gång var det inte tystnaden i mörkret jag njöt av utan de skymtar av tjejerna jag fick.

Det hela var över på ett ögonblick men jag hade absolut ingen brådska upp före tjejerna. Det var med ett illa dolt varggrin jag väntade in dom innan jag själv klättrade upp efter. Återigen var det Frida som var framför mig, denna gång för frusen för att kunna bry sig om att jag var precis bakom. Jag i gengäld, kände ingen kyla alls där jag klättrade upp. Under den korta stund det tog för Frida att kliva upp på stegen och vidare upp på bryggan, hade jag en helt ogenerad och närgången vy av henne bakifrån. Bara någon decimeter framför mig hade jag hennes bak. Inget mörker i världen kunde hindra mig att supa in den vyn i detalj, hur hastigt det än skedde. Vissa saker snappar man bara upp. Som att hennes anatomi var sådan att det var ett tydligt mellanrum mellan hennes lår där de möttes. Att hennes kön, hur behårat det än må ha varit på framsidan, var kalt under, där rundningen var påtaglig och löpte hela vägen bak. Själva definitionen på bakmusad skrockade jag inombords.  Jag hävde mig upp längs stegen och följde efter tjejerna mot bastun. Leendet jag hade på läpparna var svårt att dölja. Tjejerna kastade sig huttrande in i bastun utan att tveka. Själv stannade jag upp när jag kom fram till bastun och sittgruppen framför där mina kläder och tomma ölkasse låg. Kände jag mig egentligen färdigbastad men prospektet att få en session till i bastun med tjejerna var mer lockande. Jag behövde inte fundera länge när Linas röst trängde ut genom den stängda dörren.

”Kommer du eller Martin? Vi måste ha nåt att kika på så vi blir varma igen!”

Det var inte svårt att bestämma sig. Jag drog upp bastudörren och värmen slog emot mig, så väl som synen av Lina och Frida som precis satt sig tillrätta. Jag klev upp mot min kvarlämnade handduk och sjönk ned på den, nöjd med att för omväxlings skull inte stirrat ögonen ur mig. Elden i kaminen hade övergått till glöd men värmen inne i bastun var det inget fel på. Trots Linas tidigare passning om att ha något att kika tycktes både hon och Frida vara upptagna med att återhämta sig från kylan. Det var lika bra det, eftersom jag också behövde göra det om de skulle ha något att kika på alls. En kort stund var det helt tyst, där det enda som hördes utöver vår andhämtning var enstaka knäppande ljud från bastuaggregatet. Lina satt lutad mot väggen och hade lutat huvudet bakåt med slutna ögon. Benen hade hon förvisso ihop men vyn var ändå lika ogenerad som underbar. I hörnet mellan oss satt Frida på sin plats, vänd med sidan mot mig återigen. Hon hade dragit upp bortre benet och håll om det med sina armar. Hon tycktes titta på en punkt på golvet. En tanke flög genom mitt huvud, där jag önskade att Frida valt att dra upp det andra benet som var närmst mig. Det hade varit betydligt att se på då men sådan tur hade jag inte. Jag led inte, det fanns att njuta av så det räckte. Lina slog upp ögonen. Om förra sessionen gått i samtalets tecken, var detta tystnadens session.

Hon såg på mig och mönstrade mig så att jag rös av välbehag. Hon låste min blick och jag kunde ana ett busigt leende. Som om hon läst mina tankar och utan att bryta vår ögonkontakt drog hon sakta upp sitt ena ben, omfamnade det som Frida gjorde och la hakan på knät. Till skillnad från Frida, hade Lina valt benet som vette mot mig. Nu var stämningen defintivt laddad. Hennes rörelse fick det att brusa i öronen på mig. Jag misslyckades kapitalt med att bibehålla vår ögonkontakt när hon på detta vis gav mig en fullständigt obehindrad vy in mellan hennes ben. Blicken drogs obarmhärtigt nedåt och jag lät det ske. Lika medvetet som hennes rörelse varit. Det fanns inte ett uns av vilja hos mig att tvinga upp blicken igen. Det jag såg var förtrollande vackert. Öppet och blänkande av väta. Huruvida vätan var vatten, svett eller något annat visste jag inte, men hon var öppen på ett sätt som inte lämnade några tvivel hos mig vad hon just nu kände. Det var bara nyss vi hade gått in i bastun och huden var fortfarande kall, men det hindrade inte min kropp från att reagera på det jag såg. Jag kände hur blodet återigen rusade till mitt underliv. Sakta förvandlades det som nyss varit en skinnstump till något betydligt mindre diskret. Den klättrade återigen över låret och fullbordade nästan teatraliskt sin förvandling. Pulserande, svajande. Denna gång välkomnade jag det. Njöt av det, att få visa upp mig i min fulla prakt. Njöt av blicken hon gav min allt annat än diskreta lem. Lina hade följt förvandlingen och lämnade inte blicken från mitt stånd när hon talade. Nu mer lågmält men inte mindre tydligt för det. Hon lät nästan lite hes på rösten.

”Du vet…”

Hon pausade och jag såg hur hon fuktade läpparna och såg ut att söka efter orden innan hon fortsatte.

”…du var min första stora kärlek. Inte bara det…”

Jag slet blicken från hennes underliv och mötte hennes blick. Frågande, tydligen.

”… se inte så förvånad ut. Vad skulle en stackars liten flicka annars tycka om en så snäll och rolig bonusbrorsa. Som aldrig var dum, bara hjälpsam, tålmodig. Snygg och sexig.”

Det kändes logiskt när jag hörde det. Efterhängsamheten kanske hade fler sidor än de jag tänkt på. Med ett undantag, sexigheten. Hon hade ju bara varit ett barn i mina ögon. Definitivt inte en sexuell varelse. Lina verkade återigen kunna läsa mina tankar.

”Jag måste varit en liten skitunge i era ögon. Men ni var alltid så snälla. Och även om jag inte förstod varför och vad det innebar, tyckte jag du så het. Det gör jag fortfarande.”

Nu rodnade jag. Det var svårt att avfärda det då jag satt naken med ett bultande stånd i knät och stirrade på en naken kvinna som förklarade sina känslor för mig. Som om hennes kropp inte visade dom. Hon pratade nästan som om hon reflekterade över det, snarare än pratade med mig. Att hon hade blicken fixerad vid mitt svajande stånd förstärkte onekligen den känslan. Hon fortsatte.

”Jag kommer aldrig glömma när jag tjuvkikade på dig första gången, när du bastade. Det måste varit min livs första kuk som jag sett och jag minns än idag att min första tanke var den var så stor. Att det måste vara jobbigt att gå omkring med en sån dinglandes. Vad visste jag om sånt då? Inget.”

Hon pausade lite, utan att lämna min kuk med blicken§, innan hon fortsatte. Rösten var nästan drömmande.

”Tänk om jag vetat hur den sett ut i rest tillstånd. Undrar vad jag tänkt då. Inte långt efter det började saker hända… med min kropp. Då var det du och din… kuk som jag tänkte på… när jag…”

Nu såg jag upp på henne igen och hon mötte min blick. Det var min tur att svälja hårt och fukta läpparna. Kunde inte säga något. Lina var tydligen inte klar.

”Det var du som hjälpte mig få första orgasm. Innan jag ens visste vad en orgasm var. Eller vad en kuk kan göra.”

Hon nickade mot mitt skrev och justerade sin sittställning lite, så att hon satt ännu mera bredbent. Det gjorde mig både generad och rörd av att höra hennes bekännelse. Men mest av allt blev jag kåt. Kåt bortom sans, på ett sätt jag inte varit så på länge att jag inte ens mindes det. Lina tittade på mig med en varm, intensiv blick som brände mer än värmen från kaminen. Att få ha varit onaniobjekt var en ny roll för mig och jag trivdes med den. Trots omständigheterna. Jag fylldes för ett ögonblick av självsäkerhet vilket kändes så ovant att jag snabbt passade på att utnyttja den. På en kort stund hade jag helt glömt bort omvärlden och alla bekymmer som fanns i den. Jag hade till och med glömt bort att Frida satt i hörnet. Jag spände ögonen i Lina och log.

”Om du vill hjälper den, jag menar jag… dig gärna med en ny orgasm.”

Fånigt eller inte, det bara rann ur mig. Det fanns ingen plan. Inte ens en förhoppning om att något skulle hända utöver det som redan hänt. Tanken på en onanerande Lina kanske fladdrade förbi när hon berättade om det. Men det var inte den dåtida Lina jag såg framför mig utan den som satt bredvid, här och nu. Min kropp visade med all tydlighet vad den hoppades på. Sen Lina hade återinträtt i mitt liv hade det inte gått lång tid. Ändå hade vi snabbt byggt upp en sexuell stämning som nu var så intensiv och accellererande att det brusade i öronen på mig. Vad som än hände härnäst skulle det gå fort. Inte minst för att värmen i bastun skulle ta ut sin rätt. Lina flinade. Hon satte ned benet bredvid det andra och talade medan hon reste sig.

”Vet du. Jag trodde aldrig du skulle fråga.”

Om jag hade hoppats på att hon skulle sätta fingrarna till sitt vidöppna sköte och ge mig en show, trodde jag fel. Istället reste hon sig upp och ställde sig framför mig. Såg på mig och sen på min kuk. Jag lät blicken vandra över henne, söp in hennes uppenbarelse. Nu så nära att jag kände doften av henne. Innan jag hann säga något sjönk hon ned lite, satte ena knät på laven nedanför mig och la ena handen på mitt lår. Samtidigt lutade hon sig framåt och fångade upp mitt bultande stånd med andra handen. Jag frustade till av känslan när hennes hand slöt greppet om skaftet. Den nådde knappt runt. Oavsett om det var hennes hand som var liten eller jag som var stor såg resultatet brutalt ut. Brutalt, på ett sexigt sätt. Speciellt som att hon hade sitt söta ansikte precis framför och studerade vad hon höll i. Som hon fascinerades av samma sak hon med.

”Jävlar… vilken… vad… vacker.”

Ordvalet kändes… ovant. Samtidigt drog hon andra handes pekfinger längs skaftet och jag rös av välbehag. Sedan böjde hon sig fram och sög in hele toppen i munnen. Bara sådär, utan minsta tvekan. Som om det var den mest naturliga saken i världen. Jag stönade till och kände hur det sista blodet jag hade i skallen omfördelades till mer behövande platser. Det var ljuvligt bortom alla fantasier. Det var mycket som var försakat och uppdämt i min kropp, som ville ut. Ville ut och det på ett ytterst specifikt sätt. Hennes grepp om min stake hårdnade och hon drog i den lite prövande. Lustkänslorna som spreds ut från mitt underliv och ut i varje bit av kroppen gjorde mig yr. Utan att släppa greppet med handen sög hon till och drog sedan bakåt huvudet så kuken lämnade hennes mun. Hon drog efter andan. En sträng av försats hängde mellan det blanka ollonet och hennes lika blanka läppar. Hon såg upp på mig.

”Det var ju du som skulle få orgasm…” kved jag, väl medveten om hur nära jag själv var.

Lina tvekade inte. Utan att släppa greppet om mig förde hon ned sin hand mellan sina ben och gjorde några rörelser jag bara anade. Istället för att börja smeka sig tog hon upp fingrarna igen. Hon lyfte handen och höll upp den framför mig. Pekfingret och långfingret som nyss varit inne i henne var kladdiga och blänkte. Doften av hennes våta, upphetsade fitta slog emot mig och blåste ut alla medvetna tankar som funnits kvar i min skalle. Ersatte dom med ren, skär kättja. Hon drog isär fingrarna och en sträng av hennes upphetsning hängde mellan fingrarna.

”Det är inte bara du som är redo. Det är varmt så jag tänker inte ta det lugnt.”

Lina släppte greppet om min kuk och ställde sig upp. Jag beredde mig på en show och tänkte inte missa tillfället att själv släppa på trycket. Jag skulle precis föra handen till min kuk när Lina gjorde motsatsen till att sätta sig i sitt hörn. Hon hade annat i tankarna, bevisligen.

”Det är varmt och du verkar redo, så vi skippar förspelet va?”

Det fanns inget jag kunde säga och hon väntade inte på något heller. Istället tog hon tog ett kliv upp på laven jag hade fötterna på och vände sig om i rörelsen, som för att sätta sig. Hon lutade sig fram och på det viset hade jag hennes vältränade bak precis framför mig. Allt jag förmådde göra var att njuta av det jag såg. Hur hennes skinkor övergick i ett smalt sträck mellan hennes ben. Hur hon såg bakåt över axeln när hon fångade upp min kuk igen med handen. En skymt av hennes andra hand som gled in mellan benen framifrån och smekte skåran för att sära på den och rikta in min topp. Sedan sjönk hon ned mot den tills vi möttes. Vi stönade till unisont. Alla tre. Jag ryckte hastigt till när jag insåg att det var tre stön och riktade blicken kort åt hörnet. Blev varse om Frida för första gången sen Linas och mitt spel hade börjat. Sen glömde jag Frida igen, för jag fick annat att tänka på. Lina drog ollonet längs sina hala blygdläppar. Gungade med kroppen över mig så att hon kunde låta min kuk mellan hennes svullna blygdläppar. Jag stönade och la händerna på hennes svank. Hon var het, svettig och len. Lät händerna vandra upp mot hennes midja och så ned lite. Mitt grepp om hennes midja hårdnade. Det var dags.

Lina lät ollonet stanna vid den punkt jag instinktivt visste var rätt. Hon tryckte till lite lätt och mitt svullna, hårda ollon gled obehindrat in mellan hennes läppar. Där stannade hon upp i rörelsen ett kort ögonblick. Ruckade lite på kuken där den satt fast i öppningen, som för att säkerställa att den satt precis rätt. Sanna mina ord, det gjorde den. På alla sätt som var möjliga. Resten var en fråga om tyngdlagen. Hon släppte greppet om min kuk och lät det ske. Kan hända assisterade jag tyngdlagen lite med mitt fasta grepp om hennes höftben. Eventuellt. Jag var hård. Hon var våt. I en enda bestämd rörelse sjönk hon ned över mig.

Hela. Vägen. In.

Tills det tog emot. Det var skönt bortom allt jag upplevt. Det var ljuvligt trångt och kramande. Hett. Hon satt helt stilla och under en kort tystnad lät vi ögonblicket bara vara. Kände efter. Njöt. Jag såg hur Lina fångade upp sitt ena bröst och kände hur hennes andra hand hade letat sig ned mellan hennes ben. Hon reste sig bara så mycket att jag gled ut tillräckligt för att få in ett par fingar runt mitt skaft. Som om för att känna efter att den satt ordentligt. Hon stönade till och klämde om mig, innan hon sjönk tillbaka ned på mig. Min tur att stöna. Det här skulle gå precis så fort jag trott. Nej, fortare, för ingen hand i världen kunde mäta sig med känslan som nu omslöt min kuk. Jag bestämde mig för att försöka hålla ut länge nog att hon skulle få den orgasm jag utlovat. När hon började röra på sig insåg jag att jag kanske lovat för mycket. Hon visade sig vara lika tränad på insidan som hon såg ut att vara på utsidan. Hon började röra sig rytmist. De första rörelserna syntes inte ens. De skedde inuti henne. Som om en fast, mjuk och len hand greppade varje kvadratmillimeter av min kuk. För att sen släppa. Och så krama igen. Utöver det kände jag hur hon snabbt fladdrade med fingrarna över sitt eget kön. Hörde det, ljudet av hennes väta när hon gjorde det ackompanjerade våra flämtanden. Mina händer lämnade hennes höfter och vandrade uppåt. Fångade upp hennes lena, fasta, underbara bröst. Klämde dom. Nöp lätt i bröstvårtorna.

Som svar på det började hon röra hela underlivet. Inte upp och ned, inte runt. Fram och tillbaka. Bara fram och tillbaka. Små rörelser, samtidigt som hon knep om mig på ett sätt jag inte ens visste var möjligt. Inte ens en död skulle kunna stå emot den behandling jag fick. Jag började kvida. En utlösning utan tidigare motstycke började byggas upp i mig. Jag spjärnade emot, uppbådade all min mentala och fysiska styrka för att hålla tillbaka de krafter jag samlat på alldeles för länge. Hennes handrörelser blev allt snabbare och hennes flämtande med dom. Till sist tycktes hennes egen kropp ta över kommandot. Plötsligt frös hon till med hela kroppen, sånär som hennes hand. Den fortsatte, nästan våldsamt, över hennes fitta. Jag kunde riktigt känna hur hennes kropp tog sats, byggde upp något. Allt fokus hon hade var nu i hennes hand och där den for fram. Runt och i punkten strax ovanför där min vibrerande kuk satt djupt inborrad. Ljudet av hennes fingrars framfart var tydligt. Det var verkligen som hon spelade ett intstrument och våra flämtanden utgjorde takten. Någonstans registrerade jag att hennes melodi ackompanjerades av en andrastämma. Frida hade tydligen dragits med i vårt spel, för ljudet av andrastämman var påtagligt. Det var den sista medvetna tanke jag hade innan allt hände.

Lina var först ut. Det började som en vibration i hennes ben, som om hennes benmuskler inte orkade bära henne längre men försökte. Det var dock inte det som var orsaken. Vibrationerna fortplantade sig till hennes underliv och sen ut i hela hennes kropp. Ett långt och utdraget ”åhhhhh” undslapp henne. Alla mina spärrar släppte. Min kropp tog över. Händerna föll tillbaka på hennes höfter. Instinkten var så stark, så målmedveten att styrkan i mina rörelser var påtaglig. Jag lyfte henne en bit för att sedan trycka ned henne över mig igen. Lyfte, tryckte ned. Inga roterande rörelser här inte. Djupa, penetrerande rörelser längs skaftet. Så långt jag förmådde lyfta henne. Och så ned igen. Tills det tog emot. Och lite till. Det var som om jag trädde hela henne på mig. Om och om igen. Sedan svartnade det.

Utlösningen tog sats från tårna och jobbade sig upp och gjorde ett varv i hela kroppen innan den exploderade i den punkt jag hade indriven i Lina. Vi skrek till unisont och jag tryckte ned henne mot mig och spände mig uppåt som en fjäder. Lina som påbörjat sin orgasm strax före tycktes tippas över nästa kant när min kuk med våldsamma ryck började pumpa ur sig allt den hade. Så långt in i henne det bara gick. Tiden frös. Sist ut var Frida och hennes tysta, kvidande orgasm var återhållen men också det första jag noterade när jag kom till sans.

”Jäääävlar… i helvete…” pustade Lina medan allt jag kunde göra var att flämta.

Kuken ryckte fortfarande, hårda kramper men med längre tid mellan pulserna. Den var fortfarande hård och satt djupt indriven i Lina. Jag kände hur Linas hand, som aldrig lämnat hennes sköte, letade sig ned och runt mitt skaft. Rörde runt safterna som rann ur henne. Våra safter. Hennes fingertoppar vandrade runt mig och där jag försvann in i henne. Det var halt och känslan var skön. Jag la min hand på hennes och följde efter i rörelserna så jag också blev blöt. Vi satt så en stund och bara flämtade. Kände hur jag slaknade i henne, men inte helt.

”Åh fy satan vad skönt.”

Lina suckade och drog bort handen. Sedan reste hon sig sakta och min kuk gled ur henne ljudlöst. Trång och vältränat spelade ingen roll, allt jag omsorgsfullt pumpat in i henne tycktes inte få plats och det droppade över mig när hon reste sig. Hon stannade upp på golvet och sträckte på sig för att sedan sätta sig på sin ursprungliga plats. Där hon stått låg en pöl. Min nedsölade stake svajade inte lika stolt som innan men stod likväl. Lina sjönk ned och satte upp ena benet, helt ogenerat. Öppnade upp sig, först genom hur hon satt men sen även med fingrarna. Lät de leka runt och in. Såg ned fascinerat på vad hon gjorde. Kanske inte lika fascinerat som jag, som kom på mig med att dra fasta rörelser längs min kuk.

”Jävlar vad du måste sparat! Det var inte lite det.”

Jag flinade. Ord hade jag inga. Lina fortsatte sin tidigare monolog.

”Det var fanimej det snabbaste knull jag haft. Och skönaste.” sa hon och höll upp sina fingrar och studerade fascinerat kladdet hon fångat upp.
”Det här har jag drömt om länge” sa hon och såg på mig. Sen vände hon sig mot Frida.
”Det här skulle du prova! Du lär tycka om det du med!”

Med ens blev jag varse om Fride igen. Hon satt i sitt hörn och flämtade hon med. Påtagligt påverkad. Hennes ena hand försvann in mellan hennes ben. Det var förvisso rätt mörkt i bastun men jag fick känslan av att hon rodnade rejält. Hon lät nästan plågad när hon svarade.

”Det vore nog osmart… Anton är…”
”Fuck den tönten. What happens in the bastu stays in the bastu” replikarede Lina.

För ett kort ögonblick trodde jag nästan att jag skulle gå från ena himmelriket till nästa. Frida tycktes mer samvetsfull än nyckfull.

”Jag har redan passerat flera gränser” sa hon innan hon fortsatte: ”…men över den går jag inte.”

Det fanns något definitivt i hennes tonfall och Lina lät saken bero. Mina förhoppningar sjönk tillbaka, men utan någon besvikelse. Vad jag precis upplevt var bortom de vildaste fantasier jag kunnat uppbåda. Oklart om jag kunnat hantera mer. Samtidigt krävdes det bara en hastig blick på Fridas kurvor och rosiga ansikte för att känna ett styng av just besvikelse.

”Din kille är en lyckans ost”, sa jag ärligt och log mot henne.

Där och då kände vi nog alla tre att vi var klara med både värmen och varandra. Tystnaden föll. Jag satt ett kort ögonblick och höll i min allt mjukare kuk, Lina fingrade förstrött på sin nedsölade mus och Frida satt i hörnet och tycktes fundera. Det var ingen lång stund men jag hann slås av funderingen vad reaktionen skulle blivit om någon sett oss. Där och då. Som på en given signal reste vi oss och gick ur bastun. Utanför var det kallt och vi klädde på oss under tystnad, så snabbt det gick. Mörkret gjorde sitt, men kylan mer – ingen var intresserad av nåt annat än att få av sig så mycket svett och kladd som möjligt och på sig kläderna så fort som möjligt. Vi återställde bastun i sitt forna skick så gott det gick, under fortsatt tystnad. Till sist fanns bara en sak kvar att göra. Skiljas åt. Vi såg på varandra, i någon sorts märkligt samförstånd. Lina bröt tystnaden:

”Om du känner dig ensam är du välkommen med upp i tvåan” sa hon.

Jag frustade till av skratt över hennes felsägning och Frida fnissade till. Lina tittade förvirrat på oss innan hon knuffade till mig.

”Meh. Upp till HUS nummer två, pervo! Då kan vi bjuda igen på ölen. De andra har säkert inte nåt emot… dig”

Jag kvävde ytterligare skratt och nickade. Jag log vid tanken på att sitta och festa med 6 tjejer men nu var jag inte bara psykiskt utmattad utan även fysiskt utpumpad som efter ett bättre träningspass.

”Tack för erbjudandet… men jag avvaktar nog, måste hem och dö lite först, jag är inte van att bli förförd på det här viset.”

Lina skrattade och tyckte att jag fick ångra mig om jag ville.

”Och kanske kan det bli en repris” la hon till.

Jag svalde hårt och drog in den kalla nattluften.

”Tack för en fantastisk upplevelse” var allt jag sa och vi gick så åt varsit håll.

Jag stapplade tillbaka till stugan för att dricka så många liter vatten min mage tålde. Något förvirrad lyckades jag göra mitt bästa för att förbereda för natten, några pinnar i kaminen och en snabb bäddning i en av sängarna i gästrummet. En stund senare kröp jag ned i en kall men skön säng och slöt ögonen. Jonas aldrig skulle tro mig. Förförd och påsatt. Snabbt och effektivt och av ingen mindre än Lina dessutom! Med sin kompis tittande. Jag somnade med ett leende på läpparna.

Föga anade jag att detta bara var början…


Slut på ”Utmattande avkoppling, del 1” av Oddball.

17

Kommentarer

2 svar till ”Utmattande avkoppling, del 1”

  1. Profilbild för Per_fekt
    Per_fekt

    En härlig novell, En stor tumme upp!

  2. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Härligt och inspirerande

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier