Studenten närmade sig. Mormor hade verkligen släppt taget, kanske påhejad av Birgitta Svensson. Men orolig var hon.
”Snälla ni, inga droger”, vädjade hon till oss.
”Men snälla mormor, vi är inte ens i närheten att hålla på med sånt, vi dricker knappt alkohol! Du kan vara lugn!”
Det där om alkohol var väl lite halvsant, vi drack ibland, men aldrig mycket. Särskilt Suss var nog rädd för att liksom tappa taget. Men det var många fester den sista månaden innan, och vi var inte hemma lika mycket som vanligt, sov ofta över hos kompisar. Men vi ringde alltid hem och lät så normala vi kunde så att hon inte skulle vara orolig.
Ett par dagar innan själva dagen sa mormor:
”Så här är det, jag kommer inte att kunna vara på skolgården och uppvakta er. Ni kommer att förstå varför sen. Men titta efter ett plakat med era namn!”
Vi undrade vad det var frågan om, men det var så mycket annat att tänka på så vi bara accepterade.
När vi sprang ut kollade vi och såg ett stort plakat med bilder på oss som små och våra namn, och där stod det gamla grannparet och dessutom Birgitta och lärarkollegan som nu var hennes kille. Det blev kramar och jag fick stånd när jag kramade Birgitta men det kanske ingen märkte i all uppstånd(!)else.
Grannparet hade sin bil, men Birgitta och Hasse, som han hette, ledde oss till en cab, en mintgrön amerikanare, inte typ raggarbil utan riktigt lyxsnygg.
När vi kom hem möttes vi i trädgården av mormor som kramade oss länge och väl. Bakom henne stod en okänd kvinna, såg ut att vara drygt fyrtio, ljushårig, såg lite fårad ut och framförallt såg hon ut som att hon bad om ursäkt för sig själv.
”Nu ska ni hälsa”, sa mormor. ”Det här är Inger, er mamma.”
Det är en klyscha att tiden stod stilla, men den här gången gjorde den det. Vi stirrade på henne och såg likheten trots allt. Det här var vår mamma.
Som vanligt var det Suss som fann sig först. Hon gick fram till mamma (kändes konstigt att tänka ”mamma” om en konkret person som stod framför oss) och sa:
”Jag är så glad att du är här. Vi har undrat i alla år.”
Jag gick också fram och frågade:
”Får vi krama dig?”
Inger, mamma, såg ut som om hon skulle börja gråta. Efter en stund som kändes evighetslång nickade hon.
Kramarna blev lite tafatta, men kändes ändå rätt. Mormor stod en bit ifrån och sa:
”Hörni, jag tycker att ni tre ska sätta er i bersån och bekanta er, vi andra går in, jag har lite gott att äta, och jag kommer ut med sånt till er också.”
Junidagen var varm och skön, solen sken, klockan var väl kanske fyra på eftermiddagen. Vi satte oss i bersån och först var det alldeles tyst. Men innan jag fortsätter att berätta ska jag nog fräscha upp ert minne och också berätta en del som jag inte berättat.
1967 när mamma var femton år dog morfar i en hemsk arbetsplatsolycka. Mamma som var en tillbakadragen skötsam flicka fick nåt sorts trauma och flippade ut helt och levde de närmaste åren i totalt kaos, droger, stölder, totalt destruktiv sex. Hon blev gravid, sjutton år gammal, hade ingen aning om vem som var far. Men istället för droger blev hon religiös, blev med i en konstigt sekt, och när vi föddes tog hon avstånd från oss och sa att vi var djävulens barn.
Sektkollektivet ute i skogen sprack några år senare och sektledaren åkte i fängelse för bedrägerier och övergrepp. Mamma flyttade till Tranås och blev med i pingstförsamlingen där. Hon fick jobb i matbespisningen på en högstadieskola och där hade hon jobbat sen dess, och efter vad vi fick höra senare var hon väldigt omtyckt av eleverna, men i övrigt levde hon ett helt obemärkt liv, hade få vänner, levde ensam. Nu var hon trettiosju år.
Ofta under vår uppväxt tittade vi i fotoalbumen från innan olyckan och särskilt på bilderna av morfar som vi aldrig skulle få träffa och mamma som vi aldrig verkade få träffa.
På bilderna var hon lik Suss, men kanske inte lika söt, och det syntes på bilderna hur blyg hon var. Under våra första fem år hade mormor ingen kontakt med mamma. När vi började kunna skriva skrev vi brev till henne, flera gånger om året, och skickade bilder på oss. Vi fick aldrig något svar, men vi fortsatte år efter år. Vi ville ha en riktig mamma, även om mormor var som en mamma.
Mormor åkte till Tranås för att träffa henne och de första drygt tio åren släppte mamma överhuvudtaget inte in mormor. Mormor tog kontakt med pingstförsamlingen, och pastorn där lyckades få mamma att acceptera att prata med mormor. Det här visste vi inte om, utan fick reda på senare.
Till slut, ett halvår innan vår student hade mamma tackat ja till att komma på den dagen. Det visste inte vi, men vi hade skrivit brev och berättat att vi skulle ta studenten och att vi önskade så mycket att hon hade varit med.
Där satt vi i bersån, och tittade på varandra. Det var tyst och tårarna brände i ögonen.
”Ni måste hata mig”, sa hon till slut med nedslagen blick.
”Mamma,” sa Suss, ”Vi är så pass gamla att vi vet att man kan må hemskt dåligt och att allt kan bli fel. Vi är glada att vi finns och vi är inte arga på dig. Inte ett dugg!”
”Vi har haft det bra”, sa jag. ”Men om du vill finnas i vårt liv nu så är allt ännu bättre.”
Hon började gråta, vi sa inget utan bara flyttade oss närmre och höll om henne lite försiktigt, vi visste ju inte hur hon skulle reagera. Vi grät också, men till slut ebbade det ut och hon började berätta, först långsamt och stötvis.
”Jag var ju bara sjutton, två år yngre än vad ni är nu, och sektledaren, det var han som sa att ni var djävulens barn och att jag inte skulle titta på er. Det var nog bara för att han inte ville ha några småbarn i kollektivet. Sen när jag kom ur den… skiten… och kom till Tranås skämdes jag så hemskt för allt, för missbruket, för hur jag levt de där åren. Jag kunde inte se mamma i ögonen, fattar ni, pappa dog och då gjorde jag det mycket värre för henne…
Hon började gråta igen.
”Mamma…” sa Suss. ”Det är många ungdomar nuförtiden som har självskadebeteende, vi har pratat mycket om det i skolan. När en smärta är för stark, för att man ska klara av den så dövar man sig genom att skada sig ännu mer.”
”Mmm…” snyftade vår mamma. ”Men det förstod varken jag eller andra då. Och pastorn i församlingen har sagt till mig att Gud har förlåtit mig många gånger om. Men jag skämdes så för allt dumt jag gjort. Alla brev ni skrev, alla bilder, jag har allt kvar, men jag klarade inte av att svara. Jag var så stolt över er, men kunde inte prata med någon om det. Och när ni gick i högstadiet då ”såg” jag liksom er bland eleverna på min skola, dagdrömde om att ni var där och att vi var en familj.”
Vi satt nog minst två timmar därute. Till slut tog hon in att vi inte var arga, att vi faktiskt var otroligt lyckliga för att vara med henne, att det var den bästa studentpresent vi kunde tänka oss. Och när timmen var slut hade vi lyckats få henne att le och till och med skratta lite. Vi hade en mamma!!!
Många av våra kompisar tog sabbatsår efter gymnasiet, åkte jorden runt och mediterade på Bali, men vi var hungriga på högre studier, det är faktiskt sant. Det stora valet stod mellan Chalmers och Linköping. Det blev Linköping av tre anledningar. Det var mycket närmare mamma och mormor, Linköping hade seglat upp som framtiden inom det vi idag kallar tech. Och, det var mycket lättare att få bostad i Linköping.
Med lite hjälp av mormor och av pengarna i vårt bolag kunde vi hyra en trea halvcentralt utan att det var för dyrt. Idag hade det inte gått, men det var mycket billigare då. Vi hade varsitt sovrum/arbetsrum och ett vardagsrum. Och redan första veckan satte vi in annons i tidningen om datorhjälp och fick mer jobb än vi kunde hantera, snart tog vi in kurskompisar i bolaget, det funkade bra. Dessutom hade mormor köpt nyare bil och vi tog över den gamla Saaben för en billig penning.
Nu var det 1989 och det var boom inom datavärlden. Företag och högskolor skrek efter såna som vi som hade inriktning på programutveckling.
Men vi var inte världsfrånvända totalnördar, vi hade aptit på allt, en sorts reaktion mot vår isolerade barndom. Vi var ute en hel del i studentlivet, det var en sexualliberal tid, man hade hämtat sig lite efter HIV-larmen, och både jag och Suss raggade ganska friskt, samtidigt som vi aldrig slutat att vara med varandra.
Mellan varandra hade vi fortfarande en spärr mot kyssar och samlag men vi gjorde allt annat. Ofta sov vi i samma säng och jag kunde vakna av att hon sög mig. Jag kunde sitta i soffan i vardagsrummet och se på nån halvporrig video och runka. Om Suss kom förbi frågade hon kanske bara om det var skönt, vissa gånger slog hon sig ner bredvid mig och pillade i sin söta fitta, och nån gång gick hon ner på knä och sög på min kuk tills den sprutade, inte sällan i hennes mun. Och jag gjorde motsvarande för henne.
Suss hade börjat raka sig runt själva vulvan men sparade det mesta på venusberget. Att hon rakade sig kan bero på det faktum att hon nästan bara raggade på tjejer. Snart 20 år gammal och sexuellt aktiv i fem år hade hon fortfarande inte knullat med en kille. Jag försökte ibland fråga henne varför eftersom jag visste att hon inte var lesbisk utan bi, och till och med föredrog killar. Men hon ville inte svara, och skämtade bort ämnet.
En gång kom jag hem efter en fest samtidigt som Suss kom hem med en tjej. Vi hade alla tre druckit men inte så mycket, men kanske var lite självcensur bortdrucken. Den här tjejen som hette Ulrika var rätt söt och rolig och började tjata om att vi skulle ha en trekant.
Vi sa: ”Nej, det går ju inte vi är ju syskon!” Men hon tog inte det argumentet.
”Jag slickar dig och du knullar mig, då gör ni inget med varandra!”
”Men vi är aldrig nakna tillsammans i samma säng!”
Men hon gav sig inte och hon var söt och sexig och vi hade druckit lite och vi var kåta, så… till slut gav vi med oss efter löfte om att hon inte fick berätta för nån.
Vi kysste henne omväxlande och klädde av henne som om hon varit en knulldocka, och hon var inte direkt ledsen över behandlingen. I Suss säng hamnade vi och jag kysste Ulrika medan Suss smekte och kysste hennes bröst tills vi byttes om.
Ulrika var fascinerad av min kuk, stod på alla fyra och slickade och sög på den medan Suss smekte hennes bröst och hade en hand på och snart fingrar i hennes fitta bakifrån. Min syster la sig på rygg och sköt in sig mellan Ulrikas ben och började slicka henne medan Ulrika fortsatte att suga mig, först långsamt och sensuellt, men alltmer hetsigt. Jag började närma mig och jag kände på mig att det här var den typen av tjej som älskade kåtsnack.
”Vill du att jag ska knulla dig, vill du att jag ska köra in min kuk i din kåta våta fitta?”
”Jag vill att du kör in din stora feta kuk i min lilla oskyldiga mus! Knulla mig bakifrån medan jag slickar din systers saftiga mutta!”
Suss låg på rygg med benen brett isär och Ulrika slickade hungrigt varenda millimeter av min tvillingsysters kön samtidigt som jag tog vår sänggäst bakifrån, höll henne om höfterna och pumpade min kuk in och ut. Men nästan hela tiden hade jag och Suss en intensiv ögonkontakt och det kändes nästan som att det var henne jag knullade med.
Till slut tappade jag ögonkontakten med Suss, hon låg och vred sig, Ulrika var tydligen en duktig fittslickare och jag såg de välkända tecknen på att min syster var på väg att komma. Och ungefär samtidigt började Ulrika yla och ge osammanhängande ljud ifrån sig och så kom hon och Suss samtidigt. Jag fortsatte att sätta på henne hela vägen genom orgasmen, men jag var också nära.
”Du får inte komma i mig”, flämtade Ulrika.
Jag drog ut och hon vände på sig så att hon stod på alla fyra framför mig.
”Spruta i min mun! Jag vill ha alltihop!”
Jag tokrunkade och hon vispade med tungan runt ollonet, jag la ollonet på hennes utsträckta tunga och sköt in min sats, sprut efter sprut och hon svalde allt. Sen ramlade vi ihop i en hög.
På morgonen när vi vaknade hade hon smugit iväg och vi träffade henne aldrig mer, men det var ett saftigt minne.
Det mesta vi gjorde var plugga och jobba med egna programutvecklingsprojekt. Men visst jobbade vi på att hitta mera stadiga partners.
Det gick några år, utbildningen var på fem år. Vi hade kortare förhållanden, men det ville sig inte riktigt, jag började tänka att vi kanske hade för högra krav. Våra vanligaste sexualpartners var vi själva, men, inga kyssar och inga knull, så var det bestämt.
Vi grälade sällan men en kväll hade vi rykt ihop ordentligt. Vi var nog trötta och stressade båda två, och det blev ett jävla gräl, rent ut sagt. Det slutade med att Suss stövlade in till sig och vräkte igen dörren och jag gjorde detsamma.
Där satt vi i varsitt rum och var förbannade på varandra. Tiden gick och prestigen var stark. Men när det gått nån timme var jag mest ledsen för att vi hade bråkat, och dessutom om nån skitsak egentligen. Jag gick ut från mitt rum för att knacka på hos henne och få fred mellan oss.
Ok, vi är tvillingar, men ibland blir det löjligt. Precis i samma ögonblick som jag kom ut i vardagsrummet kom hon ut från sitt rum. Vi tittade på varandra och så smälte vi ihop i en kram. Kramen blev lång och tät och plötsligt började det växa i mina byxor.
Vi vet fortfarande inte vem som började men plötsligt kysstes vi, vilt och förbjudet, det var som proppen ur och några minuter senare låg vi på min säng, nakna, jag låg ovanpå henne och medan vi kysstes juckade hon upp mot mig så att min kuk gned mot hennes venusberg. Så här nära att göra det förbjudna hade vi aldrig varit.
Plötsligt stelnade hon till och jag stoppade och tittade på henne. Det var något i hennes ögon som var annorlunda.
”Vi gör det!” väste hon. ”Jag är så trött på att inte göra det, jag vill!!”
”Men???”
”Vill du inte? Är det inte för min skull som du hållit tillbaka i alla år?”
”Både och… Ja, jag vill!”
”Kom in i mig! Men försiktigt!”
Hon var tjugoett år, men ingen kuk hade varit därinne. Hon var våt och trång, jag tryckte försiktigt, det fick inte göra ont och hon måste kunna stoppa och ångra sig. Våra blickar i varandras ögon var så starka, det var som att vi såg in i varandras sinnen, och i det ögonblicket älskade jag min tvillingsyster mer än nånsin.
Mitt stånd var inne i henne, hela vägen, och hon andades tungt. Jag lät bli att röra mig och bara kände hur hennes våta, trånga grotta började leva mot mig. Hon började röra höfterna och drog ner mitt huvud och kysste mig. Vi knullade och kysstes, tio minuter tidigare hade det varit otänkbart, ett löfte från sju år tillbaka som vi bröt.
”Det är ännu skönare än jag vågade hoppas” viskade hon. ”Jag älskar dig, Martin, och nu älskar jag äntligen med dig.”
Nu fanns inga förnuftiga tankar, det fanns ingen spärr, det var åratal av attraktion och kärlek som plötsligt exploderade. Hon började krama min kuk med muskler hon kanske inte själv visste att hon hade, och jag började röra mig, drog ut hela vägen, tryckte in igen och hon mötte mig med mjuk kraft.
Medan vi kysstes, våta, hetsiga kyssar, blev det mer intensivt, min brorkuk började pumpa in och ut ur systerfittan allt snabbare medan vi smälte ihop i kyssar och ögonkontakt. Hon var så fin, så kåt, så kärleksfull.
Vi hade gett varandra orgasm i många år och jag kände igen tecknen hos henne, andhämtningen, den öppna munnen, rodnaden ovanför bröstet, allt det där som jag älskade, och när hon började komma släppte jag alla tyglar och vi kom tillsammans i en lång utdragen serie av underbara gemensamma vågor av klimax.
Efteråt låg vi bara tysta och tittade på varann. Aldrig sen moderlivet hade vi varit så nära varandra. Till slut sa hon:
”Så blev du min första i alla fall.”
”Ångrar du dig?”
”Nej, det känns som en befrielse, borde inte väntat så länge.”
Det blev tyst ett tag och vi såg på varandra.
”Men…” sa jag. ”Vi hade inget skydd.”
”Jag vet… men jag är inte i en fertil period.”
Nej, hon blev inte med barn, men nu var det proppen ur. Under några dagar gjorde vi inget annat är älskade, både älskade och knullade, samma sak rent fysiskt men inte mentalt. Vi anmälde oss sjuka och gjorde allt vi aldrig gjort med varandra.
Tvillingar i bibelbältet
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.