Två jättestakar i garaget

Motorn spann lågt när de gled fram genom stadens sena timmar. Gatlyktorna reflekterades i vindrutan som långsamma pulsslag av ljus. John körde med ena handen på ratten, den andra vilande på växelspaken – avslappnad, men med en spänning i axlarna som inte hade något med trafiken att göra.
Bredvid honom satt Ted, tystare än vanligt, blicken fäst någonstans utanför rutan. Det fanns ett dovt flöde mellan dem, en laddning som inte behövde ord. För Ted höll Johns kuk, som hängde slak och tungt utanför gylfen.
Johns andning var tyngre nu, blicken gled ibland mot Teds händer, mot rörelserna som höll sig precis under linjen för folks blickar.

De körde planlöst. Bara körde. Stadens rytm blev som en bakgrundston för något som redan pågick i luften mellan dem – en slags väntan.
När John till slut tog till höger in på en smal ramp, visste Ted redan vart det skulle leda. Bilen sjönk ner i ett parkeringsgarage, ljuset där nere kallt, nästan kliniskt. Dörrarna stängdes om världen ovanför.
John parkerade, backade in i rutan med fronten utåt och stängde av motorn. Tystnaden var tät. Han såg på Ted – länge, med något nytt i blicken, något mer beslutsamt än lek.
”Vi kan inte här”, viskade Ted, men utan att mena det.
John log bara, långsamt, lutade sig närmare.
”Just här”, sa han.

Luften i parkeringsgaraget var stillastående och dov, bara det avlägsna surrandet från lysrör och då och då ett ekande klick från ett kylsystem som växlade läge. Det enda som hördes var det dova ljudet av pressade andetag och det dova, våta slafsandet av någonting grovt som arbetade i ett fuktigt motstånd.
Allt som fyllde Teds öron var kött mot kött, läppar som flämtade, och det klafsande, genomdränkta ljudet av Johns väldiga kuk som pressade sig in i honom – in i ett bakhål som inte längre kunde stänga sig utan sin fyllning.

Ted låg på rygg i kombins bakutrymme, skuldrorna stöttade mot den utbredda filten, benen uppkastade högt över Johns axlar. Hans bakdel var helt exponerad, bultande, redan röd av friktion och glänsande av glid, insidan synlig i sekunder varje gång Johns enorma kuk – tjugosex centimeter lång, tung som ett verktyg, ådrad som en muskulös underarm – drogs ut för att sedan slås in med hela sin längd, rakt in i värmen, djupet, nöjet.
Teds egen stake – också en ansenlig pjäs, tjugotvå centimeter av hård, rak köttstång med svällande blå ådror som krälade längs skaftet – stack rakt upp som en signal, spänd till bristningsgränsen. Men han runkade  den inte. Det gjorde John.
John höll Teds kuk som om det vore ett styrspak, ett kontrollgrepp för att hålla honom exakt i position. Fingrarna låg hårt kring roten, tryckte nedåt samtidigt som de pumpade, sakta, tålmodigt, medan höfterna aldrig slutade röra sig, stöta – varje gång djupare, som om det gick att nå längre, som om han ville nå genom Ted och ut genom magen.
”Så djupt”, viskade Ted hest, knappt hörbart, hela kroppen darrande av stimulansen som aldrig tog slut.

Hans bakfitta var en öppen port, kramande och mottagande, slukande det massiva skaftet med en sugen, mjuk glidning som aldrig blev mindre våt. Johns ollon var svällt och känsligt nu, men varje gång det passerade förbi Teds punkt brann ett nytt stön ur honom – ibland ett återhållet skrik, ibland bara ett högt väsande andetag.
John lutade sig fram, så att Teds ben trycktes ännu högre, bakåt mot hans eget bröst, och började mala med höfterna, tryckande kuken in i långa, djupa cirklar. Samtidigt ökade han runkningen av Teds stake, handen nu kladdig av försats som låg som trådar mellan fingrarna, gled längs skaftet och smetade ut sig vid varje rörelse. Hela Johns hand glänste nu, hans grepp halkade medvetet för att reta det känsliga ollonet, smeka det som en smörjd kolv.

”Du darrar”, viskade han, blicken fast på Teds ansikte som vred sig i ren njutning. ”Du ska spruta precis när jag gör det. Jag vill känna hur din röv drar åt sig mig när du tömmer dig.”
Ted bet sig i läppen, ögonen tårfyllda, hakan glansig av saliv. Han kunde knappt svara, kroppen höll på att koka över. Varje intryck var för mycket. Kukhuvudet kändes svullet som en knytnäve, rövhålet bultade, kramade, ville ha mer men kunde inte ta mer.
”Nu. Nu! Snälla, nu!” han flämtade, hakan darrande.
John förde in sig med ett sista, djupt stöt så hela skaftet försvann, hans pung pressade mot Teds skinkor, och samtidigt som hans kuk borrade sig fast mot Teds prostata, smetade förhud bakåt, så spände han handen ännu hårdare om den svällande kuken i sin hand, pumpade två sista gånger.
Sedan small det.

Teds hela kropp låstes. En skälvning gick från bäckenbotten upp genom bröstet, som en inre explosion. Hans stake började rycka i Johns hand, inte ens ett andetag senare än Johns eget brakande stön när han fylldes.
Johns kuk pulserade djupt inne i honom – stora, heta kaskader, tjocka, ryckvisa sprut som trycktes in så djupt att det kändes som ett vapen avfyrades i honom. Ted kände det. Värmen. Mängden. Det flödade in i honom i tunga, tunga stötar, tryckande mot hans inre väggar tills hans redan tänjda öppning började droppa, sperma som rann ut ur honom runt kuken som fortfarande var djupt begraven.

Och samtidigt, hans egen sats. Den sköt i höga, glänsande strålar, från roten till ollonet med varje ryckning, i Johns hand som fortfarande pumpade. Den landade mot hans bröst, magen, hakan, några stänk till och med mot Johns kind där han lutade sig in.
Men det var känslan i röven som fick honom att kvida.
Johns kuk sprutade fortfarande. Den ryckte, dunkade. Och Teds ringmuskel hade spänt sig hårt kring den, krampat och kramat i orgasmens ofrivilliga rytm. Varje kramp tryckte mot skaftet, mjölkade det vidare, drog ut ytterligare skurar av sperma från roten.
Det flödade ut, började rinna ned mellan skinkorna i sega strängar, trängde ut från en öppning som inte längre orkade hålla tätt. Filten han låg på var redan blöt under honom.
John drog sig inte ur. Han höll kuken djupt inne, ville känna hela efterdyningen.
De låg där, inuti varandra, bokstavligt, en kropp fastskruvad i den andra. Ted kunde inte röra sig, ville inte röra sig. Kroppen var tömd, öppen, fylld. Johns kuk bultade fortfarande inne i honom, sakta avtagande. Deras flämtande andetag studsade mot betongpelarna runtom, förvrängdes, ekade.

Någonstans bakom motorhuvar och pelare, bland garagets cementgrå skuggor, hade han stått. Rikard. En äldre man med strikt hållning, mörka ögon under kepsens skärm och mobilen höjd mellan bilarna. Han hade först hört det, sedan sett. Kropparnas arbete. Kukarnas rytm.
Sperman som sprutade över Teds bröst, och hur det droppade när Johns fyllning började sippra ur den vidgade bakfittan. Kameran hade klickat och filmat, diskret men ihärdigt.
När kropparna till sist låg stilla, avdomnade och glänsande, och John långsamt drog ut sin stake ur Teds fortfarande flämtande kropp, det var då Rikard steg fram.

Skorna ekade kort mot betongen, steg med en självsäkerhet som antydde vana. Ted vände på huvudet, andfådd, kinden mot gummimattan. Johns blick höjdes direkt, skyddande, vaksam.
Men Rikard log bara, lyfte telefonen, och vinklade skärmen ner mot dem.
”Ni var vackra”, sa han med en oljig, hal röst som stack under huden. ”Och tydligt … väldigt öppna för besök.”
Ted hann knappt svara. John reste sig halvvägs, beredd på mer än ord. Men Rikard fortsatte, oberörd.
”Det vore synd om det här dök upp på sociala medier. En liten tråd. Ett galleri. En video eller två.” Han lät mobilen snurra i handen. ”Men jag är inte orimlig. Låt mig bara känna samma sak ni kände. En stund. En stake till. En sats till.”
Tystnad. Bara ett avlägset däckskrik från rampen ovanför.
Ted låg kvar, benen utbredda, andningen ojämn. Han visste redan. Johns blick låg på honom – mörk, bunden. Och ändå – den där gnistan i blicken. Den där uppflammande hungern. Igen.
”Okej”, sa Ted till slut. ”Gör det.” Rösten sprucken. Inte rädd, inte övergiven – men öppen. Naken på ett annat plan. ”Men låt John stanna.”
Rikards byxdragkedja drogs ner med ett ljud som fick luften att skifta.

Ted låg som förut, men annorlunda nu. Huden bar fläckar av torkad sperma, hans bak var röd, svullen, fortfarande hal efter tidigare knull. Och nu – nu pressades något nytt in i honom. En kuk, kortare än Johns men bastantare, kompakt som en stöt. Mycket grövre. Verktygslik. Tvingade sig in med en hunger som skavde varje nervände till liv.
John stod på knä i det nedfällda baksätet vid Teds huvud, staken fortfarande hal, fortfarande hård, redo. Han förde ollonet mot Teds läppar, smekte det längs kinden, hakan, vilade det där.
”Går det bra?” frågade han.
Ted nickade.
”Jag vill göra det.”
”Bra”, viskade John. ”Öppna upp då.”
Och Ted öppnade, tog emot.
Samtidigt trängde Rikard in.
Ett djupt, svällande ljud, kropp mot kropp. En ringmuskler som töjdes ut, släppte efter, tog emot. Ted flämtade, ett utdraget ljud som kvävdes när Johns stake gled in i hans mun och ner i en hals som var van vid att ta stakar djupt.

Det var total fyllning, båda ändar ockuperade nu. Han var en kropp gjord för kuk.
Rikard rörde sig först långsamt, nästan granskande. Varje stöt var en tänjning av muskler som aldrig känt något liknande, ett press mot bäckenet, kukens grova skaft töjde bakfittan till ett blött motstånd. Johns rörelser i munnen var rytmiska, nästan mjuka. Men helheten blev ett samspel, en symfoni av knull: ett tryck i halsen som svarade på trycket i magen.
Ted började darra.
Händerna krampade kring underlaget. Andningen var tunn, sugen mellan varje rörelse, varje djup passage av kuk. Rikard stönade, djupt, dovt, ett rytande ur bröstet.
Hans pung klatschade mot Teds skinkor.
Johns andetag blev tunga, pressade.
Hans mage darrade.

Det var helt tyst på det här våningsplanet. Hade någon passerat på avstånd hade de knappt märkt bilen i bortre änden som gungade svagt.
Inte av en motor på tomgång utan av kuk. Två stenhårda stakar som rörde sig genom en kropp som om den var byggd för att knullas sönder. Det var vad som pågick nu: en rytm av kött och svett, ett tryck som kom inifrån, som drev genom Ted som en vibration, en rituell fyllning.
Han låg blottad, munnen töjd av stake, halsen utsträckt, strupen öppen som om den ville bli sprängfylld. Hans höfter trycktes bakåt i varje stöt från den kuk som bultade i honom, och varje juck pressade spermaframkallande ljud ur honom, dämpade gnyenden, halvkvävda stön.
Inget i honom var orört.
Inget hål var heligt.

John hukade över honom, knästående, staken djupt tryckt ner i hans mun, handen lindad om hans nacke som ett koppel. Röstens mjuka viskningar var laddade med hunger:
”Såja… ta kuken, svälj staken som en duktig pojke …”
Och Ted gjorde det, med munnen vidöppen, svalget glidande över varje centimeter. Den var grov, het, saltig av förväntan, pulserande av närstående utlösning. Det gled, slickade, stötte – glk-glkkh-glkkhh – och han tog allt.
Samtidigt pressade Rikard sig in bakifrån, hans kuk grov som en zucchini, långsam men skoningslös.
”Åh, vad skönt. En sån tajt bak! Ta hela som en hora, annars sprider jag bilderna!”
Hela rörelsen i honom var mekanisk, tung som åska, och hans kuk gled djupt in i Teds bakfitta med ett blött läte, där varje stöt bredde ut värme i magen, som om han blev töjd till gränsen. Ted kände hur insidan bultade, hur rövhålet gapade kring den svällande staken, hur han blev knullad som om hans kropp var till för detta – inget mer, inget mindre.

Han tog det.
Han ville det. Han ville bli fylld med kuk, ville känna båda hålen vidgade, ville bli sprängd av deras sats. Ville ligga där utnyttjad som en knulldocka, en spermatank som fylldes gång på gång tills han var översvämmad.
Johns stake gled djupare nu, nästan hela vägen ner, och Ted andades genom näsan, ögonen tårfyllda.
”Åh, vad din strupe är tajt”, stönade John. ”Det är som att knulla en liten flickas fitta. Du nyper åt som som om du vill strypa min kuk.”
Mellan hans uppdragna, särade ben började Rikard röra sig snabbare, knogarna vita kring höfterna, som om han försökte gräva in sin kuk permanent.
”Mmmååh, ta min hästkuk som en lydig hora. Så skönt att tvinga till sig sex, att äga din tajta bakfitta och göra vad jag vill med den, för annars kommer jag sprida bilderna.”
Spermahungern låg i hans flämtningar, i de skrovliga stön som sipprade ut mellan tänderna. Ted kände hur det svällde därinne, den där pulsen innan sprut. Han var utpressad och utnyttjad, tvingades vara en hora, för annars skulle bilderna spridas. Och det gjorde hon kåt. Att vara i en annan mans brutala händer, att tvingas låta sig utnyttjas som en knulldocka, för annars skulle det gå illa, det var upphetsande bortom förstånd.
Han mötte Johns ögon. Där fanns kärleken, respekten, och kåtheten. En vördnad för hur Teds mun svalde en sån enorm stake, för hur hans tunga retade skaftet som om den var skapt för det.
Ted var inte längre en person; han var en tjänst – en öppning – en plats där kukar fick tillfredsställas.

”Gud, vad du tar min grova stake!” stönade Rikard. ”Kvinnor brukar backa, de klarar inte av att ta den i fittan. Men du tar den i analen utan att klaga.”
Hans händer grep Teds kropp, tvingade honom med varje beröring. Ted var hans, han bars upp av två jättestakar, bokstavligen, deras kukar höll honom i rörelse.
Och det började hända. Samtidigt.
John började skaka i höfterna, andningen ryckig, staken bultande där djupt i halsen. Han höll fast Teds huvud, tryckte hans ansikte mot sin mage, höll staken intryckt så roten låg pressad mot Teds blöta läppar.
”Mmmåå, jag kommer igen, kommer i din mun. Åh så jävla skönt att tömma sig i din trånga hals.”
Ted kände det, satsen som spände sig i roten. Han tryckte sig närmare, öppnade maximalt, tog hela den långa staken, ville ha sprutet rakt ner i magsäcken.
Och John sprutade! Kukspetsen pulserade halvvägs nerdriven i Teds bröstkorg, och Ted svalde i samma sekund som första strålen kom, varm, salt, tjock. Den sköts i pulser, och Ted drack varje droppe, som en slav vid en källa. Sperman var tung i strupen, rann in djupare, vidare. Han sög tills John stönade och drog sig ur, stake glänsande av saliv.
Bakifrån hördes Rikards stön, ett gutturalt, djuriskt ljud, och hans kuk började rycka i Teds bakfitta, hårdare, våldsammare. Sen kom det.

Rikard stönade rakt ut, tryckte sig hela vägen in så kukroten slog mot skinkorna, och sen: floden.
”Åhh, åhh, åhh, vad skönt att fylla din bak med sperma. Ta emot min hästkuk som en lydig hora! Sååja, sååja, ååhhh …”
Sperman pumpade rakt upp i ändtarmen, fyllde Ted med varje brutal stöt, varje stenhårt juck. Det rann över, först mellan skinkorna, sedan ner på filten, ett vitt spår av uppgiven njutning.
Teds mage ryckte. Ingen av hans egna sprut kom denna gång, men det behövdes inte, det kändes som att han kom med dem, genom dem, av dem. Kroppen vibrerade. Han var redan tömd. Han var deras att knulla och fylla.
När de tystnade låg han kvar.
Munnen halvöppen, sperman rinnande ner över halsen. Rövhålet vidöppet, kukspår rinnande ur bakfittan i trög ström. Hela kroppen var klibbig av sats och saliv, men hjärtat slog lugnt, jämnt. Han var varm. Hundra procent använd.
John lutade sig ner, la pannan mot hans. Rikard drog långsamt ut sin kuk, ett blött schllkk när den lämnade det gapande hålet, men ingen sa något.
Deras andetag föll in i varandras.
Och där, mitt i garagekylan, låg Ted kvar. En fylld behållare, av kuk, och av sperma. Fulländad.
Som en skugga var Rikard borta igen. Bilderna skulle inte nå sociala medier. Möjligen skulle ha återkomma med ytterligare krav. Men då fick han väl komma – i dubbel bemärkelse.

Ted klev in i framsätet med ett stelt, nästan vingligt steg, som om han bar på något inuti som inte fick skakas ur. Och det gjorde han ju. Rikards sats sippade fortfarande långsamt ur bakfittan, i hans byxor, varje liten rörelse i bilen pressade ut lite mer, värmde insidan av låren med sin tunga, klibbiga eftervärme.
Han satte sig försiktigt i passagerarsätet, lät kroppen sjunka ner, lät höfterna vila i en vinkel som inte pressade för mycket mot den fortfarande vidgade rövkanalen. Det var som att bakfittan inte stängt sig än – öppen, lätt bultande, som en lucka någon lämnat på glänt. Och det kändes … fantastiskt.
John startade bilen utan ett ord, men log snett när han såg hur Ted satt, nästan vördnadsfullt stilla, som om varje rörelse kunde spilla över något heligt. Det hade blivit ett garagebesök som gett mer än han vågat drömma om.

De rullade ut på vägen, och den första guppiga svängen fick Ted att stöna lågt. Han kunde känna det. Sperman rörde sig inne i honom. En varm sjö, fortfarande levande.
Och halsen. Ja, den också. Strupen var rå, töjd av Johns stake, som om musklerna där inne fortfarande mindes exakt hur den vidgats nästan bortom sans och vett, hur sperman sprutat rakt in, fyllt honom ner i magen. Det fanns en hinna kvar, ett svagt eko av smaken i svalget, något han med flit inte ville svälja bort.
Han vilade huvudet mot rutan. Slöt ögonen.
Och log.
För känslan var inte bara fysisk. Det var att veta att hans kropp nu bar spår av två kukar, fortfarande öppen, fortfarande använd, fortfarande fylld. Och att det var precis så han ville ha det.