Pluggen trycker mig in i dömmar jag inte vågat drömma sedan jag greps den där natten för snart ett halvår sedan. Sandra och jag på fest. Hon höll en cigarett i handen, sög på den som ett sugrör. Sandra och jag på nattklubb. Uppsminkade, i högklackade skor och kortkort hade vi fulla av skit ljugit oss förbi vakten. En svettig, rödögd kille, säkert över 40, hade bjudit oss på varsin whiskey och dansat med oss. Sedan skulle vi följa med honom hem, hade han sagt. Vi var skyldiga honom det, som ersättning för whiskyn. Sandra tog snabbt min hand, och så trängde vi oss igenom dansgolvet, bort från äcklet och ut på den iskalla gatan igen.
Pluggen börjar kännas som ett levande ting, en sak som stöter sin in och slår sig ut och jag vrider och vänder på mig om och om igen. Den är näst intill outhärdlig. Jag undrar vad den där stickningen ska bli. En halsduk? En filt? Eller kanske ingenting. Kanske ska det inte bli något alls, kanske är det bara ett meningslöst tidsfördriv, något som rivs upp varenda kväll för att göras om och om och om igen?
Hur fasen hade den underbara lilla Sandra lyckats bli Tant? Och Malin, vad hade det blivit av henne? Den religiösa lilla pastorsflickan som tjuvrökt på skolans toalett och fått klassens första spöstraff på naken rumpa. Hade inte hennes pappa också åkt fast? Jag måste ut härifrån. Om Sandra bor på det Röda Centret så är det dit jag måste.
Jag ställer mig långsamt upp på alla fyra, vaggar fram och tillbaka, hit och dit, kutar med ryggen och drar några djupa andetag. Jag svankar, jag pressar rumpan ner mot madrassen som om jag skulle till att föda. Nerverna i rumpan känns som vit naken elektricitet, pluggen har blivit strömförande, den dunkar, stöter och lever sitt eget liv. Jag vänder mig mot Marta. Silhuetten av hennes kropp är som en levande staty. Levande död i mörkret, en robot som varken ser eller hör. Varannan rät, varannan avig. Tick. Tick. Tick. Jag inser att det här ska hålla på. Jag är blöt nu igen, så märkligt mitt i all denna smärta. Jag orkar inte mycket mer.
Det finns två sätt att ta sig till Centret. Det ena är att föda sin Anförares barn. En tjänarinna som har fyllt sitt syfte förs tillbaka till Centret för att placeras om hos en ny Anförare så fort hon läkt. Det andra sättet är genom olydnad. De allra grövsta överträdelserna bestraffas på ett särskilt sätt av Tanterna. Och jag… är ju inte gravid.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.